Ett sätt att ta reda på om en man har drabbats av prostatacancer är att ta ett så kallat PSA-prov. Provet är dock osäkert eftersom PSA-värden kan påverkas av flera andra saker än prostatacancer. Nu visar en doktorsavhandling från Högskolan i Skövde och Örebro universitet att analyser av en patients mikroRNA i framtiden skulle kunna användas för att komplettera PSA-provet.
MikroRNA-molekyler finns i våra celler där de bidrar till att styra vilka gener som är av- respektive påslagna. Doktoranden Jessica Carlsson har analyserat vävnadsprover från 20 patienter som alla hade prostatacancer. Hon tittade först på mikroRNA i patienternas friska prostatavävnad och gjorde sen motsvarande analys på sjuk prostatavävnad från samma patient.
De flesta mikroRNA-molekylerna såg likadana ut oavsett om provet kom från frisk eller sjuk vävnad. Men på nio stycken mikroRNA-molekyler såg Jessica Carlsson avvikelser. Av de nio saknades vissa helt i den sjuka vävnaden Andra hade en störning som gjorde mikroRNA-molekylen överaktiv.
– Genom att studera de nio mikroRNA-molekylerna går det att med ungefär 85 procents sannolikhet avgöra om vävnaden är sjuk eller frisk, säger Jessica Carlsson.
Blodprov
Jessica Carlssons forskning kan bidra till att det i framtiden blir lättare att upptäcka prostatacancer. Hon bedömer dock att det kommer att ta minst tio år innan vårdgivare verkligen kan komplettera ett PSA prov med en mikroRNA-analys.
– Jag har gjort mina analyser på vävnader hämtade direkt från prostatan. Det ultimata skulle vara om vi kunde gör motsvarande kontroll genom att ta ett blodprov. Då skulle mikroRNA-analys verkligen kunna bli ett kraftfullt diagnostikverktyg, säger Jessica Carlsson.
Inom kort påbörjar Jessica Carlsson en forskartjänst vid Universitetssjukhuset i Örebro. Där kommer hon att fortsätta undersöka hur mikroRNA-analys kan användas i kampen mot prostatacancer.
INFORMATION & KONTAKT
Jessica Carlsson disputerar med avhandlingen: ”Identification of miRNA expression profiles for diagnosis and prognosis of prostate cancer”. Disputationen sker på Örebro universitetssjukhus den 26 oktober 2012.
För ytterligare information kontakta Jessica Carlsson: tel. 0500 – 448680
Haptik är läran om effekterna av beröring och gränssnitt är ett objekts ”ansikte utåt”. Att designa specifikt för känslan av beröring innebär nya utmaningar och möjligheter för design: att utveckla ett objekt som känns rätt är ganska annorlunda mot att designa en produkt eller apparat som ser bra ut. Till exempel, hur skulle ett säkerhetssystem kunna varna en bilförare genom beröringssinnet?
Camille Moussette har i sin avhandling arbetat fram ett koncept som han kallar Simple Haptics. Han visar med konkreta exempel, rekommendationer och riktlinjer hur interaktionsdesigner kan ta till sig och utnyttja effekter av beröring när de designar beröringsbaserade produkter.
Historiskt sett har aspekter kring beröringssinnet utvecklats mycket kring tekniska och vetenskapliga frågeställningar. Camille Moussette mål har varit att utveckla haptik i ett designperspektiv utgående från människors behov, vilket leder till att ett nytt forskningsområde öppnar sig: haptisk interaktionsdesign.
Hans avhandling belyser att haptiska attribut, hur saker känns genom beröring, utgör en allt större del av de sätt med vilken en användare interagerar med och upplever dagens produkter. Camille Moussette menar att denna kunskap är viktig att designer tar i beaktande och införlivar i designprocessen.
– Mitt hopp är att inspirera forskare inom design, studenter och utövare av designeryrket över hela världen att upptäcka och värdesätta haptik som en kärnkomponent i alla nya designprojekt, säger han.
Denna avhandling i industridesign är den första vid Designhögskolan, Umeå universitet. Den utgör en milstolpe för institutionen och dess forskning.
INFORMATION & KONTAKT
Tisdagen den 30 oktober försvarar Camille Moussette, Designhögskolan, sin avhandling med titeln: Sketching Haptics: Sketching Perspectives for Haptic Interaction Design. Svensk titel: Att skissa i haptik: skissperspektiv för haptisk interaktionsdesign.
Disputationen äger rum kl. 9:00 i Designhögskolans auditorium.
Fakultetsopponent är Bill Verplank, Ph.D, Stanford University, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen
För ytterligare information, kontakt gärna: Camille Moussette
Telefon: 073-033 0980 (in English) E-post: camille.moussette@dh.umu.se
Personlig hemsida
Forskare vid Luleå tekniska universitet (LTU) får möjlighet att från biomassa utveckla och testa framställning av smörsyra i stor skala, genom finansiering från Energimyndigheten. Området blir ett komplement till utvecklingen av biobränsle vid den s.k. etanolpiloten i Örnsköldsvik och breddar därmed verksamheten vid demoanläggningen.
– Den verkliga fördelen är att smörsyra blir biobaserad, en så kallad grön kemikalie och det finns ett antal olika användningsområden med en direkt marknad för det, säger Kris Berglund, professor inom Avdelningen för biokemisk- och kemisk processteknik vid Luleå tekniska universitet.
Det är såvitt Kris Berglund vet den enda storskaliga demoanläggning i Europa där produktion av smörsyra nu genomförs. Smörsyra, från biomassa, kan användas i olika hushållsprodukter från mat till kosmetika. Man kan även, använda smörsyra till tillverkning av plaster. Kemikalier från biomassa är ett område som just nu utvecklas snabbare än bränslen från samma råvara och enligt Kris Berglund är det lätt att använda ekonomiska argument för den utvecklingen.
Det nya forskningsprojektet sker inom ramen för det av regeringen utpekade, strategiska forskningsprojektet Bio4Energy där Luleå tekniska universitet medverkar. LTU-forskarna kommer att genomföra sina tester i nära samarbete med Clean Tech företaget SEKAB som driver anläggningen. Forskarna vill gärna beskriva demoanläggningen i Örnsköldsvik och sin egen forskning i form av en analogi.
– Jag tycker att man kan ta den här liknelsen att själva anläggningen är hårdvaran och att organismer som man stoppar in i den är mjukvaran, och beroende på vad man använder sig av för organismer så kan man göra olika produkter, säger Ulrika Rova, biträdande professor inom Avdelningen för biokemisk- och kemisk processteknik vid LTU.
Det hela går ut på att från lignocellulosa, som förutom träd även kan vara restprodukter från skogs- och jordbruksindustrin, få ut olika sockerarter som man kan mata bakterier med och omvandla till smörsyra.
– Det gäller att få bakterierna att utnyttja biomassan effektivt så att man verkligen använder så mycket som möjligt av råvaran, dvs även restavfall från skogs-, jordbruks- och pappersindustrin, säger Magnus Sjöblom, Teknologie doktor vid LTU:s avdelning för biokemisk- och kemisk processteknik.
För att få ut sockerarterna är biomassan förbehandlad av SEKAB i en kemisk process med svavelsyra kallad hydrolys och forskarna har genom att använda det redan uppnått bra resultat.
– Vi har använt den till bakterierna och undersökt om det tillverkar smörsyra och det visade sig att det faktiskt var riktigt bra, säger Magnus Sjöblom.
Rickard Arvidsson presenterade nyligen sin doktorsavhandling, som handlar om riskerna med nanomaterial – ett område där det finns stora kunskapsluckor. Han har utvecklat nya metoder för att bedöma riskerna med nanomaterial. Han har också använt dessa metoder på tre specifika material; nanopartiklar av silver, titandioxid (som bland annat finns i solkräm) och grafen.
Nanopartiklar av silver har en bakteriedödande effekt, och används idag i diverse konsumentprodukter. Bland annat för att förhindra svettlukt i träningskläder. När kläderna tvättas lossnar nanopartiklarna och följer med avloppsvattnet till reningsverken. Partiklarna släpper ifrån sig silverjoner, som varken bryts ner i reningsverken eller i naturen. Silverjonerna är giftiga för många organismer.
– Kläder bedöms redan idag vara en stor källa till utsläpp av nanosilver, säger Rickard Arvidsson. Om användningen av silver i kläder fortsätter att öka kan det få stora miljökonsekvenser. Bland annat skulle silvret ansamlas på åkrarna om slam från reningsverken användes som gödning, vilket kan orsaka långsiktiga skador på odlingsmarkernas ekosystem.
Enligt riksdagens miljömål ska minst 60 procent av all fosfor i avloppsvattnet återföras som gödning på produktiv mark senast år 2015 – bland annat eftersom fosfor börjar bli en global bristvara. Om detta ska lyckas måste halterna av föroreningar i slammet från reningsverken hållas på en låg nivå.
Rickard Arvidsson har gjort en studie på reningsverket Ryaverket i Göteborg. Den visar att påverkan på slammet, och på odlingsmarkerna om slammet läggs ut, beror helt av hur mycket silver tillverkarna väljer att stoppa i kläderna. Silverhalten i de undersökta kläderna varierade med faktorn en miljon; mellan 0,003 mg/kg och 1400 mg/kg. Med den lägsta koncentrationen skulle det inte bli någon märkbar effekt på slam och åkrar även om användningen av silverkläder ökade markant.
– Men med den högsta koncentrationen skulle det räcka att alla göteborgare köpte och använde en silverbehandlad strumpa per år för att silverhalten i Ryaverkets slam skulle fördubblas, säger Rickard Arvidsson.
– Det här med silver i kläder är en ny teknik, och det är fortfarande svårt att se mönster i hur höga halter som används. Men om de negativa miljöeffekterna ska undvikas så måste antingen silverhalten i kläderna eller konsumtionen av silverbehandlade kläder begränsas.
De övriga materialstudierna i Rickard Arvidssons avhandling gäller alltså nanopartiklar av titandioxid och grafen. Titandioxid finns förutom i solskyddskräm bland annat i väggfärg och i självrengörande cement. Resultaten visar att det är användningen av solskyddskräm som orsakar de största utsläppen av nanopartiklar av titandioxid, mätt i partikelantal. Så kan man förvänta sig att det blir i fortsättningen också.
När det gäller grafen visar avhandlingen att riskerna med materialet har studerats väldigt lite. Men den information som finns i dag ger anledning till att iaktta försiktighet, eftersom vissa former av grafen kan vara svårnedbrytbara, fettlösliga och giftiga. Utsläppen av grafen kan också bli höga om materialet blir så användbart i framtiden som man tror idag.
Chalmers leder en stor grupp av grafenforskare inom EU som nu ansöker om anslag på 4,2 miljoner euro för att studera hälso- och miljöeffekter av grafen, som en del i ett större forskningsprojekt.
INFORMATION & KONTAKT
Nanopartiklar av silver släpper ut silverjoner, som är giftiga för både bakterier och många högre organismer. Under senare år har användningen av silvernanopartiklar som bakteriedödare ökat i diverse konsumentprodukter, till exempel kläder. I regel tvättas dessa partiklar snabbt ur textilierna, eller löser upp sig till joner, och silvret kan vara helt borta efter tio tvättar. Via avloppsvattnet hamnar partiklarna i reningsverken. Där kan silvret inte tas bort, utan det följer med till slammet eller ut i vattendragen.
Utsläpp av silverjoner medför flera allvarliga problem:
• Det är ett långlivat ämne som är giftigt i låga koncentrationer för många bakterier och vattenlevande organismer.
• Det finns farhågor om att det orsakar antibiotikaresistens hos bakterier.
• Det kan störa den biologiska reningsprocessen i reningsverken.
• Silverresurserna är globalt mycket begränsade. Med nuvarande utvinningstakt kan de nu kända silvertillgångarna vara uttömda inom 30 år. Därför kommer det att bli allt viktigare att återvinna silver – något som inte är möjligt när det används i kläder, eftersom det då hamnar i avloppsvattnet. Silver är speciellt viktigt inom teknologi för förnyelsebar energi, till exempel solceller och solkraftverk (se relaterat pressmeddelande).
Källor: Chalmers och Kemikalieinspektionen.
Anhandlingen Contributions to Emission, Exposure and Risk Assessment of Nanomaterials
För mer information, kontakta:
Rickard Arvidsson, doktor i miljösystemanalys, Chalmers, rickard.arvidsson@chalmers.se, 031-772 21 61
Sverker Molander, biträdande professor i miljösystemanalys, Chalmers, sverker.molander@chalmers.se, 031-772 21 69
En ofta spridd uppfattning är att de som använder nikotinhaltigt snus har färre hål i tänderna. Men den uppfattningen är en myt. Det visar Lena Hellqvist, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och verksam vid Karlstad universitet, som i sin avhandling studerat tandhälsan hos snusare.
– Vanligt svensk nikotinhaltigt snus är basiskt och höjer därför pH-värdet i munnen, vilket skulle kunna ha en gynnsam effekt mot syraattacker. Men våra kliniska undersökningar visar inget som bekräftar att snusare har mindre karies idag, säger Lena Hellqvist.
– Å andra sidan har snusare inte mer karies heller, vilket delvis kan förklaras av den generellt förbättrade tandhälsan i landet och det dagliga bruket av fluortandkräm. Dock kan vi se att tobaksbrukare både besöker tandvården och rengör tänderna mer sällan än icke-brukare.
De som använder nikotinfria snusprodukter har däremot anledning att vara uppmärksamma. Lena Hellqvist visar i sin avhandling att medan nikotinhaltigt snus bara innehåller spår av kolhydrater och stärkelse, kan nikotinfritt snus innehålla upp till 26 procent stärkelse och 6,5 procent kolhydrater.
– Våra mätningar visade att vissa nikotinfria snusprodukter sänkte pH-värdet betydligt i brukarnas tandbeläggning. Tillsammans med det höga kolhydratinnehållet gör det att bruket av nikotinfritt snus kan öka risken för karies, säger Lena Hellqvist – som understryker att resultatet bara omfattar de produkter som ingått i den aktuella studien, och alltså inte nödvändigtvis alla produkter som finns på marknaden.
Lena Hellqvists avhandling visar också att tobaksbruket totalt sett minskat de senaste tjugo åren men att antalet snusare samtidigt ökat – en uppgift som får stöd i flera andra nationella studier.
Avhandlingen visar därtill att tobaksbruk är vanligare bland ensamstående män än bland män som lever i en parrelation, däremot ses inga skillnader när det gäller utbildningsnivå eller inkomst.
Avhandlingen Smoking, Snuffing and Oral Health with Special Reference to Dental Caries försvaras vid en disputation den 2 november.
– Vi blev förvånande över att en så pass stor del av genomet var nästan identiskt hos de två arterna, säger Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi och ledare för forskningsgruppen bakom de nya resultaten.
Den stora frågan inom artbildningsforskningen idag gäller den genetiska bakgrunden till hur två utvecklingslinjer gradvis kommer att skilja sig åt och till slut inte längre kan producera fertila avkommor. Hästar och åsnor kan till exempel korsa sig och få mulor och mulåsnor men något i de senares arvsmassor gör att de inte är fertila. Det måste således finnas DNA-sekvenser från divergerande utvecklingslinjer som inte är ”kompatibla”.
Forskare vid Evolutionsbiologiskt centrum vid Uppsala universitet presenterar nu genomsekvensen för flugsnappare som blir en av de första organismer, förutom de så kallade modellorganismerna, att få sitt genom sekvenserat. Detta är också den första genomsekvensen för ett ryggradsdjur som tagits fram helt på egen hand av svenska forskare och vid ett svenskt laboratorium.
Uppsalaforskarna har kartlagt flugsnapparens arvsmassa och därefter sekvenserat hela genomet hos ett 10-tal individer av vardera svartvit flugsnappare och halsbandsflugsnappare. De två arterna förekommer tillsammans på Öland och Gotland, där de ibland hybridiserar, parar sig med varandra.
Forskarna har nu kunnat identifiera de regioner av flugsnapparnas genom som mest påtagligt skiljer sig åt mellan arterna. Det visar sig att det rör sig om en eller några få regioner per kromosom och dessa regioner sammanfaller med de kromosomdelar som är inblandade i celldelning och produktion av könsceller (centromerer). Det tyder alltså på att det är skilda kromosomstrukturer snarare än skilda anpassningar i enskilda gener som ligger bakom arternas separation.
– Det finns goda skäl att tro att denna observation har hög grad av generalitet, och att den kan förklara artbildning tvärs över organismgrupper, säger Hans Ellegren.
Den svartvita flugsnapparen, och senare också dess nära släkting halsbandsflugsnapparen, har under lång tid varit en viktig studieorganism för forskare vid Uppsala universitet. Deras häckning (och därmed reproduktiva framgång) är nämligen lätt att följa då de gärna häckar i uppsatta fågelholkar. Uppsalaforskning på flugsnapparna har sedan dess lagt grunden för förståelsen av många generella aspekter av ekologi och evolution, med mängder av doktorsavhandlingar och uppmärksammade forskningsrapporter.
INFORMATION & KONTAKT
För mer information kontakta Hans Ellegren, tel: 070-4250637, e-post: Hans.Ellegren@ebc.uu.se
Ellegren H, et al. (2012) The genomic landscape of species divergence in Ficedula flycatchers, Nature, DOI: 10.1038/nature11584
I VTI notat 34-2012 redovisas två olika ansatser som har använts för att studera hur de förändrade hastighetsgränserna har påverkat antalet dödade och svårt skadade. Dels studerades det faktiska olycksutfallet baserat på olycksstatistik från STRADA, dels beräknades de förväntade effekterna utifrån uppmätta medelhastighetsförändringar med hjälp av den så kallade potensmodellen.
Resultaten baserade på olycksstatistik från STRADA visar att totalt har ca 30 liv per år sparats på det åtgärdade vägnätet. Effekten på svårt skadade är 26 per år. Resultaten baserade på potensmodellen visar att beräknat antal dödade har minskat med ca 11 per år och svårt skadade med 37 per år. Totalt sett för dödade och svårt skadade (DSS) är resultaten för de båda ansatserna av samma storleksordning men fördelningen mellan dödade och svårt skadade skiljer sig.
Det är främst på tvåfältsväg som fått sänkt hastighetsgräns från 90 till 80 km/tim som de stora effekterna i antalet inbesparade liv återfinns; mer än 70 procent av alla inbesparade liv finns i denna grupp. Vid tolkningen av resultaten är det viktigt att notera att efterperioden fortfarande är kort, speciellt för etapp 2 då den endast är 1,5 år (2,5 år för etapp 1). För att få säkrare resultat rekommenderas en fortsatt uppföljning av antalet dödade och svårt skadade.
Då miljöeffekter studerades baserat på de uppmätta hastighetsförändringarna visar resultaten att koldioxidutsläppen beräknas ha minskat med ca 21 000 ton per år. En stor del av minskningen beror på den relativt omfattande sänkningen av hastighetsgränsen från 90 km/tim till 80 km/tim på landsvägar med två körfält. Svaveldioxidutsläppen har totalt minskat med ca 100 kg per år och vad gäller kväveoxider så har dessa totalt minskat med drygt 90 ton per år till följd av hastighetsförändringarna. Att förändringarna är mindre än vad som uppskattades innan hastighetsomläggningen beror på att resultaten från hastighetsmätningarna visar på något mindre ändringar av trafikanternas medelhastigheter än Trafikverkets antaganden.
KONTAKT & INFORMATION
VTI notat 34-2012
– Analyserna pekar på att kvinnornas mindre chans kan förklaras av att deras ansökningar i genomsnitt fått lägre poäng i sakkunniggranskningarna. Detta kan i sin tur förklaras av att de manliga sökandena är mer seniora och därmed har mer erfarenhet av att skriva ansökningar, säger Thor Norström, professor vid Institutet för social forskning (SOFI), Stockholms universitet.
Thor Norström har genomfört analysen på uppdrag av FAS. Analysen är en uppföljning av rapporterade könsskillnader under 2004 och 2005. Vid en jämförelse kan konstateras att könsskillnaden i chansen att få anslag har minskat något men att den fortfarande är till männens fördel. Under åren 2004-2005 hade männen 40 procent större chans än kvinnorna, motsvarande siffra för perioden 2006-2010 var 30 procent.
– Rapportens resultat pekar på vikten av att kontinuerligt följa utvecklingen av skillnader i kön när det gäller forskningsanslag. Konkurrensen om att få anslag från våra forskningsråd är mycket hård. Med tanke på den betydelse anslagen har för forskarkarriären är det viktigt att bedömningsprocessen ger kvinnor och män lika stor chans till anslag, säger Thor Norström.
Länk till artikeln.
Studien har utförts av forskarna Anna Dåderman vid Högskolan Väst, Ann Wirsén Meurling vid Lunds universitet och Sten Levander vid Malmö högskola.
För att en person ska genomgå rättspsykiatrisk undersökning måste det finnas en misstanke om en allvarlig psykisk störning. Dit räknas psykotiska tillstånd, svåra personlighetsstörningar och impulsstyrd kriminalitet som pyromani och vissa sexualbrott. Personen måste också ha begått ett allvarligt brott som rån, våldsbrott eller mordbrand.
Gruppen som undersöktes i den aktuella studien bestod av bara 22 män, men resultaten var mycket tydliga. 9 av männen hade dyslexi och 13 hade det inte. Forskarna fann förhöjd impulsivitet enbart bland dem som hade dyslexi. Graden av impulsivt tänkande mättes med en serie tester. Det gällde till exempel att på en datorskärm hitta genom en labyrint. För impulsiva personer går detta snabbt, men blir ofta fel.
Impulsivitet är karaktäristiskt för vissa typer av psykiatrisk problematik och spelar en viktig roll för kriminalitet.
– Om man inte tänker sig för är det lättare att göra saker som man inte borde ha gjort. Är man dessutom påverkad av droger eller alkohol triggas impulsiviteten, säger Anna Dåderman.
Även dyslexi spelar en roll för kriminalitet. Bland personer som sitter i fängelse har 40 till 70 procent dyslexi, jämfört med 6 till 10 procent av befolkningen i stort.
Vad kopplingen mellan dyslexi och impulsivitet beror på kan forskarna inte säga. Deras studie är den första som tydligt visar den här kopplingen hos vuxna, men det finns annan forskning som visar på liknande samband hos barn. Tidigare forskning visar också på en stark koppling mellan dyslexi och ADHD, där ett av kriterierna är just impulsivitet. Även ADHD är överrepresenterat bland personer som sitter i fängelse.
Personer som begått brott och vårdas inom rättspsykiatrin i Sverige diagnostiseras sällan med dyslexi, trots att forskningen visat att dyslexi är överrepresenterat bland dem. De får därmed inte tillräcklig hjälp med sin dyslexi. De tre forskarna bakom studien anser att patienter i rättspsykiatrin behöver undersökas med avseende på dyslexi och impulsivitet. Detta oberoende av om de har ADHD eller inte. Det är viktigt att man ger rätt form av stöd till dessa patienter.
INFORMATION & KONTAKT
Referens: Dåderman, A. M., Wirsén Meurling, A., & Levander, S. (2012). ’Speedy action over goal orientation’: Cognitive impulsivity in male forensic patients with dyslexia. Dyslexia, 18, 226-235.
Forsmark den 25 juli 2006. En felkoppling i ställverket utanför kärnkraftverket orsakar ett elektriskt överslag som slår ut den externa kraftförsörjningen och två av kärnkraftverkets fyra interna nödkraftsystem. I kontrollrummet släcks stora delar av instrumentpanelen ner. Utan fungerande elektricitet upphör kylsystemet att fungera och en härdsmälta hotar.
Operatörerna i kontrollrummet lyckas dock snabbt förstå vad som har hänt och agera adekvat: De kopplar in kärnkraftverket på det regionala elnätet.
I det dominerande säkerhetstänkandet anses människan, den mänskliga faktorn, vara en risk medan maskiner är pålitliga. I fallet Forsmark var det tvärtom, det var den mänskliga faktorn som räddade situationen från att utvecklas till en katastrof, och det elektriska systemet var feldesignat. Trots det analyserades aldrig operatörernas insats i Forsmarks egen utredning efter händelsen.
– Här fanns ett gyllene tillfälle att lära av goda erfarenheter, som inte togs tillvara, säger Johan M. Sanne, Linköpoings universitet. Han har specialiserat sig på att studera säkerhetsarbete i komplicerade tekniska system.
Han har analyserat Forsmarks utredning och intervjuat nyckelpersoner inom kärnkraftsindustrin. Och han finner att en alltför snäv definition av risk och riskhantering gör det svårt att förutse vad som kan hända.
Johan M. Sanne resonerar i termer av ”single-loop” och ”double-loop” lärande. Single-loop är när man tittar på samma saker utifrån samma förståelse och lär sig på samma sätt som tidigare. Det präglar det mesta av organisatoriskt lärande. Double-loop är när man omprövar sina grundläggande föreställningar, exempelvis om vad som är risk.
Riskanalysen idag består av att identifiera problem man redan känner igen, och tillämpa samma lösningar som tidigare. Som man frågar får man svar. Att föreställa sig det okända är svårt och kräver att man går utanför kända ramar. Johan M. Sanne talar om ett mekaniskt synsätt med en linjär syn på sambandet orsak-verkan, och där man tror sig kunna undvika alla misstag genom god ingenjörsdesign och kontroll.
Men istället för att bygga bort den mänskliga faktorn bör man utnyttja den, fortsätter han.
– Operatörerna i Forsmark gjorde rätt. Men deras insatser utreddes inte. Där kan vi ha mycket att lära om hur människor agerar i komplexa situationer.
För, menar han, oavsett hur tydliga reglerna är så tolkas de olika av olika människor i olika situationer. Det räcker inte med checklistor, erfarenhet krävs för att hantera det okända.
Det organisatoriska lärandet i våra kärnkraftverk är för viktigt för att överlåtas åt ingenjörerna, är hans slutsats. Nya perspektiv behövs. Bjud in samhällsvetare, sociologer, antropologer och organisationsforskare i analysen, föreslår han.
Ett år efter händelsen i Forsmark var problemen åtgärdade och förtroendet för kärnkraften återställt. Case closed, konstaterar Johan M. Sanne, och pekar på hur rapporter och utredningar tenderar att normalisera det onormala. ”Det gick ju bra, vi klarade det”. Samtidigt uppvisar hans informanter i intervjuerna en ärlig överraskning och oro över vad som hände och den sårbarhet det avslöjade.
INFORMATION & KONTAKT
Telefon till Johan M. Sanne 013-282931, e-post: johan.m.sanne@liu.se
Artikeln med titeln ”Learning from adverse events in the nuclear power industry: Organizational learning, policy making and normalization”, har publicerats i Technology in Society.
Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!
I studien undersöktes individuella skillnader i multitasking vid en uppgift som krävde en samordning av fyra könsneutrala deluppgifter. I linje med tidigare forskning visade studiens resultat att både kvinnliga och manliga deltagare med ett effektivt arbetsminne också är bra på multitasking. Individuella skillnader i arbetsminne och relaterade exekutiva funktioner förklarade dock inte studiens huvudresultat som, till skillnad från tidigare forskning där könsskillnader i multitasking inte förekommer, visade att männen är bra på att göra flera saker samtidigt.
– Vardagliga observationer kan bidra till påståenden som ibland betraktas som vetenskapliga sanningar och fakta. Som kvinnors förmåga att hantera flera uppgifter samtidigt medan män fokuserar på en uppgift i taget. I motsats till denna uppfattning visade resultatet av vår studie att män är bättre på multitasking än kvinnor, säger Timo Mäntylä, professor vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
Studien visade att könsskillnaderna i multitasking är relaterade till individuella och könsrelaterade skillnader i spatial förmåga. Det vill säga att individer som är bra på att hantera rumsliga (spatiala) relationer också är bra på att samordna olika deluppgifter vid multitasking. Individuella skillnader i spatial förmåga samvarierade med multitasking hos båda könen men nivån på båda uppgifterna var signifikant högre hos män än kvinnor. Ett annat centralt resultat var att dessa dynamiska effekter återspeglade menstruationsfasen hos studiens kvinnliga deltagare.
– Tidigare studier visar att kvinnors spatiala förmåga varierar över menstruationscykeln med hög kapacitet kring menstruationen och betydligt lägre kring ovulationen (då östrogennivån är hög). Med detta som utgångspunkt visar studien att könsskillnaden i multitasking samvarierar med den kvinnliga menstruationscykeln. Resultaten visade en klar skillnad i multitasking mellan män och kvinnor i ovulationsfasen medan denna effekt eliminerades för kvinnor i menstruationsfasen, säger Timo Mäntylä.
Deltagarna, 160 kvinnor och män mellan 20 och 43 år, instruerades att hålla reda på tre digitala ”klockor” i form av räkneverk med löpande sifferserier, snarare än faktiska tider. Klockorna gick i olika hastigheter och var dolda av färgade fält på datorskärmen. Deltagarna instruerades att markera när klockorna visade specifika ”tider” som var definierade av enkla regler. Deltagarna kunde kontrollera klockornas ställning så ofta de ville. Parallellt med dessa uppgifter fick deltagarna hålla reda på vanliga svenska namn som presenterades ett i taget ovanför räkneverken.
Deltagarna instruerades markera detta genom att trycka på musknappen när de kände igen ett namn som återkom efter fyra steg, exempelvis ”Kalle-Lisa-Mattias-Svea-Kalle”. Efter muntliga och skriftliga instruktioner fick deltagarna genomföra en övningsfas. Individuella skillnader i spatial förmåga och arbetsminne baserades på separata deltest.
Den 1 januari 2007 infördes två riktade skattelättnader för personer över 65 år: ett mer generöst jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter. Rapporten finner att det bidragit till ökad sysselsättning i målgruppen. Bland dem som hade en arbetsinkomst några år tidigare ökade sysselsättningen med 1,5 procentenheter året närmast efter 65-årsdagen. Det innebär en sysselsättningsökning med ungefär 5 procent i gruppen.
Männen arbetade mer, men det finns inte några effekter för kvinnor i allmänhet.
– Varför det är så vet jag inte. De jag studerar är födda 1935–1944 och flera saker kan påverka deras arbetsutbud, t.ex. rätten till pension eller att man arbetar i sektorer med olika starka normer kring pensionering, säger Lisa Laun.
Särskilt stora är effekterna för egenföretagare. Både manliga och kvinnliga egenföretagare ökade sin sysselsättning, bland männen steg den med 5,5 procentenheter jämfört med 2,1 procentenheter bland de anställda.
Staten både vinner och förlorar på reformen: ökade skatteintäkter från dem som fortsatte att arbeta till följd av reformen och minskade skatteintäkter för dem som skulle ha arbetat ändå. Även om det finns stor osäkerhet i beräkningen ger en sådan analys en självfinansieringsgrad på ca 13 procent.
Rapportförfattaren utnyttjar att skattelättnaderna gällde för personer som hade fyllt 65 år vid årets ingång. De som fyllde 65 år strax före eller strax efter årsskiftet fick olika skattesatser på arbetsinkomster vid ungefär samma ålder. I analysen jämförs skillnader i arbetsmarknadsutfall mellan personer som fyllde 65 år i november eller december och personer som fyllde 65 år i januari eller februari. Detta görs både före och efter år 2007. I urvalsgruppen ingår personer som fyllde 65 år runt årsskiftena 2001–2009 och hade en beskattningsbar inkomst tre till fem år tidigare.
INFORMATION & KONTAKT
Rapport 2012:16 Om förhöjt jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter för äldre är skriven av Lisa Laun. Rapporten är en sammanfattning av Working paper 2012:18. Vill du veta mer kontakta Lisa Laun på 018-471 60 56, lisa.laun@ifau.uu.se.
Hans forskargrupp vid KTH bygger matematiska modeller, datormodeller för att simulera saker från verkligheten. Johan Hoffman, professor i numerisk analys på KTH, berättar att simuleringar på superdatorer tidigare främst handlat om ingenjörsmässiga tillämpningar inom till exempel flyg- och bilindustrin. Bland annat för att sänka bränsleåtgång och minska buller. Dessa företag vill spara pengar och tid genom att flytta utveckling och testande till en virtuell miljö. Detta för att minska beroendet av fysiska och riktiga modeller, som tar flera månader i anspråk att bygga och således kostar därefter.
– Det är samma typ av modeller som nu används som bas i medicinsk forskning. Just nu sker en stor internationell resurs- och fokusförflyttning vad gäller avancerade simuleringar på superdatorer till nya tillämpningar inom forskningsområden som biologi och medicin, säger Johan Hoffman.
Exempel på sådana tillämpningar är datormodeller av hjärtat och den mänskliga rösten.
När det kommer till det mänskliga hjärtat så handlar det om att få en bättre förståelse för hjärtats funktion, kunna simulera sjukdomsförlopp, samt att utvärdera olika behandlingsalternativ.
– Vi bygger just nu en modell av hjärtat tillsammans med läkare. Vi utgår från genomförda mätningar av blodtryck samt hjärtväggens deformation via ultraljud. Efter det bygger vi en matematisk modell som beskriver hur blodet flödar i hjärtat, vilket ger en möjlighet att ställa bättre diagnoser i framtiden eftersom vi får mer detaljerad visuell information om till exempel hur blodet virvlar. Det kan bland annat förklara uppkomsten av blodproppar, samt ge kvantitativ information om påfrestningar på hjärtväggen, säger Johan Hoffman.
Han fortsätter med att berätta att forskargruppen bland annat siktar in sig på klaffbyten.
– Vi kan ha en prototyp till ett sådant simuleringssystem för utformning av mekaniska hjärtklaffar redo inom några år, säger Johan Hoffman.
Men det är inte bara hjärtat som kan simuleras. Hela kroppen är föremål för utveckling av datormodeller som genom simulering på superdatorer kan ge ökad förståelse och användas för att förutspå vad som kommer att hända.
Han lägger till att med superdatorns hjälp skulle det kunna gå att få till så kallade ”What if-scenarier”, som beskriver vad som händer om patienten blir sjuk. Olika förlopp skulle kunna simuleras i dessa modeller, och därför kunna vara till stöd vid val av just behandlingsalternativ.
Faktum är att denna typ av teknik redan har börjat sippra in i klinisk medicin. För inte så länge sedan tog amerikanska läkare hjälp av en beräkningsgrupp vid George Mason University i USA. Det handlade om patienter med ballongliknande utbuktningar (aneurysm) på blodkärl i hjärnan. Med hjälp av simuleringar kunde en riskbedömning göras inför kirurgiska ingrepp.
– Vi befinner oss också i startgroparna vad gäller ett nytt forskningsprojekt som går ut på att bygga en modell av hur den mänskliga rösten fungerar. En sådan modell skulle kunna användas för terapi för de patienter som är drabbade av talsvårigheter, men också personer som genomgått stämbandsoperationer på grund av cancer, säger Johan Hoffman.
Hur var det då med minskningen av antalet djurförsök, en av många skäl ytterst känslig fråga i forskarvärlden. I och med att datormodellerna utvecklas och blir allt bättre på att efterlikna verkligheten öppnas möjligheten att inom vissa områden ersätta många djurförsök med simulering i virtuella modeller av människan.
– Det stora argumentet att gå från djurförsök till datorsimuleringar är de etiska och moraliska frågeställningarna, men djurförsöker är också förenade med stora kostnader. Försök på levande organismer kräver till exempel en steril miljö, men det finns också många andra aspekter som ger höga kostnader. Det är en väldig apparat runt djurförsök. Beräkningskraft å sin sida
utvecklas och blir billigare hela tiden, säger Johan Hoffman.
KONTAKT & INFORMATION
För mer information, kontakta Johan Hoffman på 08 – 790 77 83 eller jhoffman@kth.se.
En vanlig bild av ålderdomen är att den delas av alla på lika villkor. Äldre klumpas gärna samman under rubriken ”de äldre”, eller till och med ”våra äldre”. Det skriver Lars Andersson, professor i Äldre och åldrande vid Linköpings universitet, i den nyligen utkomna boken ”Jämlik ålderdom? I samtiden och framtiden” som han är redaktör för. I boken skärskådas åldrandet ur såväl ett ekonomiskt som ett hälsoperspektiv, och arbetsmarknadens.
Det nya pensionssystemet har gjort pensionen till ett personligt livsprojekt, konstateras i det kapitel som skrivits av historikern Urban Lundberg, Stockholms universitet. Det gäller att börja planera för den redan som ung. Varje snedsteg bestraffas, en tids ideellt arbete till exempel. Då blir det mindre pension.
– Det nya pensionssystemet är också känsligt för två saker som du inte själv kan påverka, säger Lars Andersson, nämligen medellivslängden och produktiviteten, mätt som BNP.
När medellivslängden ökar, så minskar pensionerna. Logiskt, eftersom de måste räcka längre, kan man tycka.
– Pensionerna går ner för att vi lever längre, sägs det. Men vilka är ”vi”? Idag lever högutbildade män längre, i genomsnitt, än lågutbildade kvinnor.
Pensionerna är också konstruerade så att det ska löna sig att arbeta längre. För vissa grupper, exempelvis professorer, är det ett attraktivt alternativ att fortsätta jobba efter 65. Men många, återigen i första hand lågutbildade, orkar inte ens jobba till 65, konstaterar Lars Andersson, och det slår direkt på pensionen.
– Vi har ett pensionssystem med inbyggda orättvisor, och om det får fortsätta verka lär vi få vänja oss vid att allt fler äldre blir fattiga, är slutsatsen. Inom en inte alltför avlägsen framtid beräknas 15-30 procent av pensionärerna vara fattiga.
I boken diskuteras också hälsan på äldre dar, och hur även den är socialgruppsbestämd. Medan välbeställda kan lösa sina omsorgsfrågor med hjälp av RUT-avdrag, så kan alternativet för de mindre bemedlade vara anhörigvårdare som ersätts med par tusenlappar i månaden.
– Det är främst invandrarkvinnor som erbjuds anhöriganställning, berättar Lars Andersson. Och det innebär att de för en liten penning dras undan från arbetsmarknaden – vilket i sin tur kommer att slå hårt på deras egen pension. Vi får en skiktning som vi inte sett sedan början av 1900-talet.
Hans och den andre redaktören Peter Öbergs bidrag i boken handlar om de äldres arbetsmarknad.
– Vi skärskådar myten att det skulle bli fler jobb för yngre om de äldre lämnar arbetsmarknaden. Så kan det kanske fungera på en enstaka arbetsplats, i liten skala, men som helhet fungerar inte arbetsmarknaden så. Den är mycket mer flexibel.
”Äldre” har blivit ett mycket omfattande begrepp som snart täcker halva livet, konstaterar han.
– Äldre på arbetsmarknaden är du från 50-årsåldern och uppåt. Sedan är du äldre i vårdsvängen från 80 och till kanske 110. Det blir många år!
Information om boken.
Marktemperaturen på den afrikanska savannen kan ligga på upp till 60 grader mitt på dagen. Den brännheta sanden utgör ett problem för många av djuren som lever där, särskilt för små insekter som tillbringar sina liv nere på sandens yta. En del insekter söker skydd i skugga eller klättrar upp på exempelvis grässtrån för att undfly den värsta hettan.
Men de sydafrikanska dyngbaggarna har kommit på en helt egen strategi. De klättrar helt enkelt upp på toppen av sin ihoprullade måltid, en boll av dynga. Dyngbollen kan nämligen fungera som en slags luftkonditioneringsapparat. Den färska dyngbollen består av fuktig avföring från ett större däggdjur. När fukten i dyngbollen avdunstar i hettan blir effekten att själva dyngbollen kyls ner.
– Dyngbaggarna klättrar upp på toppen av sin dyngboll när deras huvud och framben blivit överhettade i värmen, säger Jochen Smolka, forskare på biologiska institutionen vid Lunds universitet, som genomfört studien tillsammans med forskare från både Lund och Sydafrika.
Dyngbaggens huvudsakliga intresse i dyngbollen är att äta upp den, men den lilla baggen har alltså även kommit på att man kan svalka sig på bollens topp. Detta har Lundaforskarna lyckats visa genom att studera dyngbaggarnas beteende i olika experiment. Dyngbaggar på varm sand klättrade upp på sin dyngboll sju gånger oftare än dyngbaggar som rullade sina bollar på svalare sand. I ett annat experiment satte forskarna ett slags silikonstövlar på framfötterna på ett antal dyngbaggar för att skydda fötterna från värmen. Resultatet visade att dyngbaggar med silikonstövlar inte klättrade upp på bollarna lika ofta.
– Vår undersökning visar att insekter använder sofistikerade sätt för att reglera kroppstemperaturen. Evolutionen har en otrolig förmåga att utnyttja befintliga material till nya funktioner, säger Jochen Smolka.
Det är inte alla arter av dyngbaggar som rullar iväg sina måltider i form av dyngbollar; endast cirka tio procent av dem uppvisar ett sådant beteende. Anledningen till att de rullar iväg dyngbollarna från högen med dynga är att få äta i fred, utan konkurrens från andra baggar.
Den aktuella studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.
En bonadsmålning är en bildberättelse, ofta med bibliskt motiv, som hängdes upp i bondehem vid högtidliga tillfällen som jul. Men vad man använt för färger och material har det hittills funnits få uppgifter om.
– Kunskap om materialinnehållet i bonadsmålningar är viktigt för att kunna bevara dem; att veta om materialet i föremålet riskerar att blekas eller brytas ner genom viss exponering, behandling eller konserveringsmetod. Och det är viktigt för dem som hanterar föremålen att veta om ämnen i föremålen kan vara hälsovådliga och farliga, säger Ingalill Nyström vid Institutionen för kulturvård vid Naturvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Hittat giftiga färger
Flera giftiga pigment har påträffats i bonaderna som studerats, exempelvis orpiment och schweinfurtergrönt som innehåller arsenik. Orpiment var mycket vanligt i gult pigment i bonadsmåleriet under hela 1700-talet och en bra bit in på 1800-talet. Schweinfurtergrönt förekommer i flera 1800-tals bonader.
– Därför bör man vara försiktig när man hanterar dessa föremål. Flera pigment och färgämnen är dessutom ljuskänsliga och bindemedlet i bonaderna fuktkänsligt.
Forskning ur nytt perspektiv
Hennes forskningsavhandling är den första i sitt slag. Tidigare forskning på bonadsmålningar har varit inom humaniora, ur ett konst- och kulturhistoriskt perspektiv.
Syftet med studierna har varit att undersöka teknologin, materialinnehåll och måleritekniker för de målade bonaderna.
– Målerimaterialets kvalitet och egenskaper kan bidra till både måleritekniska möjligheter och begränsningar. I min bok beskriver jag de olika råvarumaterialen, tillvägagångssätten, de olika tänkbara målarredskapen och andra hjälpmedel som kan ha använts, säger Ingalill Nyström.
Dessutom beskriver hon hur färgerna kan ha blandats till och lagts på bonaderna.
Färger med ägg och mjöl
Studien är tvärvetenskaplig, där konstteknologisk källforskning kombinerats med spektroskopiska analysmetoder. Ingalill Nyström har studerat över 70 bonadsmålningar från Sydsverige målade under perioden 1700 till 1870 och 700 färgprover.
Bonadsmåleriet består ofta av färg gjort på billiga pigment från tiden uppblandat med ägg och ibland med inslag av mjöl. Färgen har vanligtvis målats på återanvänd linneduk som dessförinnan isolerats med ett mjölklister. Representativt för måleriet är att mallar vanligtvis används för figurerna i bildscenerna.
