– 1930 års folkräkning innehåller anmärkningsvärda ingångar för internationell och jämförande forskning av hög kvalitet och ger utomordentliga möjligheter att ytterligare stärka den redan starka svenska positionen på forskningsområdet, berättar Per Axelsson och fortsätter:
– 1930 års folkräkning är unik i folkräkningssammanhang då den, förutom uppgifter kring individers kön, yrke, geografiska hemvist, civilstånd etc. som återfinns i övriga folkräkningar, även har uppgifter kring skolutbildning, barn i hushållet – även de som avlidit – inkomst och förmögenhet.
Sverige är i den unika situationen att ha både högkvalitativa befolkningsregister i form av kyrkböcker och husförhörslängder och återkommande rikstäckande folkräkningar. Utifrån de förra har vi i Sverige byggt upp flera världsunika befolkningsbaserade databaser för vissa geografiska områden. Vad svensk demografisk forskning idag saknar är databaser som omfattar hela befolkningen, i synnerhet för den period då det svenska välfärdssamhället formerades.
– Genom att digitalisera och harmonisera folkräkningen 1930 kan forskningssamhället få tillgång till material som inbegriper en av de mest omvälvande perioderna i svensk historia, säger Per Axelsson.
– Folkräkningarna, som är ett enastående material och som finns att tillgå från 1860 och fram till Folk- och bostadsräkningarna tar vid 1960, kan fylla denna lucka.
SweCens II kommer officiellt ledas av Riksarkivarien Börje Jordell, men är ett samarbete som förutom Riksarkivet involverar Umeå universitet (Per Axelsson, CeSam/Vaartoe, Maria Wisselgren, Demografiska databasen) Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms stadsarkiv och SVAR.
KONTAKT
per.axelsson@cesam.umu.se tel +46 90 786 71 95
I VTI rapport 764 redovisas ett projekt som studerat effekterna av att möjliggöra användandet av längre lastbilsekipage och/eller längre godståg i en trafikslagsövergripande godskorridor som sträcker sig från Mellansverige till Ruhrområdet.
För närvarande är de minsta fordonen, max 18,75 meter för lastbilar i Tyskland och max 650 m för tåg i Sverige, dimensionerande för transporterna i korridoren. Frågan som studeras är om och/eller hur transportsystemet kan effektiviseras genom att använda längre lastbilar och tåg var för sig eller i kombination i korridoren.
Resultaten visar som förväntat att det samlade transportarbetet på järnväg minskar när längre lastbilsekipage i korridoren används och vice versa. Vid tillåtandet av längre lastbilar beräknas färjetransporterna öka, det samlade sjötransportarbetet påverkas dock ytterst marginellt. Konkurrensen mellan järnväg och sjöfart framkommer tydligt när tågen förlängs till 750 m (och mer).
I alla scenarier beräknas utnyttjandet av skalfördelar för lastbilar och/eller tåg leda till minskade logistikkostnader. Nyttorna av minskade CO2-emissioner beräknas vara små i förhållande till nyttorna av kostnadsbesparingarna för näringslivet.
Syra-älskande mikroorganismer, så kallade acidofiler, har med fördel utnyttjats för utvinning av metaller ifrån mineral inom gruvindustrin, så kallad biolakning. Då denna metod förväntas bli allt vanligare i framtiden krävs att metoder utarbetas för att dessa processer ska kunna utnyttjas även i kalla klimat, såsom i Sverige. Identifieringen av Acidithiobacillus ferrivorans, en acidofil med förmågan att växa i låga temperaturer, har möjliggjort detta.
Maria Liljeqvists har i sin avhandling fokuserat på att karaktärisera denna mikroorganism utifrån den genetiska och biokemiska potentialen och samtidigt utvärdera dess roll i bioteknologiska processer.
A. ferrivorans lever av att oxidera järn- och svavelföreningar vilket är den egenskap som möjliggör biolakning. Maria Liljeqvist har dock visat att A. ferrivorans har en preferens för järn vilket resulterar i att elementärt svavel succesivt ackumuleras på ytan av mineralet och förhindrar vidare lakning av metall. För att potentiellt lösa detta problem krävs tillsats av köldtoleranta mikroorganismer som kan förbruka det elementära svavel som produceras för ett fortsatt effektivt biolakningssystem. Maria Liljeqvist har undersökt den mikrobiella diversiteten i den konstant kylda Kristinebergsgruvan och funnit stort potential av sådana bakterier.
Dessa bakterier har hon därefter använt sig av för att utveckla ett system av biologisk nedbrytning av svavelföroreningar ifrån gruvindustriellt processvatten. Då kontaminerande svavelföroreningar i naturen oxideras till svavelsyra är detta nödvändigt för att undvika försurningsproblem.
– Fördelen med att använda köldtoleranta bakterier för sådana processer är att ingen uppvärmning krävs under vinterhalvåret, vilket sparar både energi och pengar, säger Maria Liljeqvist.
Maria Liljeqvist kommer ursprungligen från Stockholm.
KONTAKT
För mer information, kontakta gärna:
Maria Liljeqvist, institutionen för molekylärbiologi
E-post: maria.liljeqvist@molbiol.umu.se
Projektet presenteras i Göteborg den 22 november.
Antalet personer som insjuknar i infektioner orsakade av fästingburna bakterier och virus har ökat markant Öresund/Kattegat/Skagerrak-regionen. Under 2011 insjuknade uppskattningsvis över 40 000 personer – men siffrorna svåra att jämföra mellan de olika länderna, och det finns ett stort mörkertal.
Men en sak vet forskarna säkert: antalet fästingar i regionen är rekordmånga, sannolikt som en effekt av klimatförändringen.
Med stöd av EU-programmet Interreg satsar därför norska Folkehelseinstituttet, Västra Götalandsregionen samt svenska, norska och danska storsjukus sammanlagt 17 miljoner kronor på projektet ScandTick, i första hand för att motverka de allvarligaste fästingburna sjukdomarna TBE och borrelia.
–Den ökade förekomsten av borrelia och TBE-smitta har medfört en försämrad folkhälsa inom regionen. Samtidigt gör en bristfällig diagnostik att många aldrig får vård eller vaccin. Det leder till stora kostnader för samhället i form av läkarbesök, vårdkostnader och bestående sjukdom, säger Tomas Bergström, forskare vid Sahlgrenska akademin och projektledare.
Den bristande samsynen illustreras av att det finns ett nytt, effektivt vaccin mot TBE, som ofta inte används eftersom strategier för hur vaccinet ska rekommenderas saknas eller är ofullständiga.
–Eftersom länderna i regionen delar den här problematiken kan vi genom en tätare samverkan ta fram gemensamma riktlinjer för rapportering, diagnostik, behandling och vaccination. Vi vill också förbättra det förebyggande arbetet i regionen, samt utveckla informationen till allmänhet och hälso- och vårdpersonal, säger Tomas Bergström.
Projektet ScandTick presenteras i Göteborg den 22 november. Förutom att summera årets fall av fästingburna infektioner i regionen uppmärksammas bland annat den nya fästingburna smittan Neoerlichios. Forskare ger dessutom bakgrunden till de fästingburna sjukdomarnas spridning i Norden, och redovisar nordisk statistik över smittofall.
Det finns också en nordisk expertpanel på plats som svarar på frågor.
Du är som journalist välkommen att närvara, ingen föranmälan krävs.
Tid: 22 november kl 14.00-16.30 (se separat program)
Plats: Sahlgrenska Akademin, Medicinaregatan 13, sal Ivan Östholm
FAKTA BORRELIA OCH TBE
Borrelia är en bakterieinfektion som först visar sig på huden, men som i svåra fall kan drabba nervsystemet. Vid tidig diagnos kan infektionen behandlas med antibiotika, men borrelia kan i många fall vara svåra att diagnostisera. TBE, som är en virusinfektion, är den allvarligaste fästingöverförda infektionen inom regionen och orsakar varje år många fall med kvarstående neurologiska skador samt enstaka dödsfall.
FAKTA OM SCANDTICK
Samarbetspartners i projektet är Sahlgrenska sjukhuset, Västra Götalandsregionen, Sørlandet Sykehus Helseforetak (SSHF), Länssjukhuset Ryhov Jönköping, Rigshospitalet-KBHVN och Folkehelseinstituttet. Projektets totala budget är 1 869 143 EUR, varav 515 350 EUR från EU.
Crosstalks begränsas inte av nationella territorier i likhet med traditionella TV-kanaler. Det är en global mötesplats där världens befolkning för första gången får möjlighet att under avslappnade former ställa sina frågor direkt till forskare och andra som är med och påverkar utvecklingen i världen. Allt innehåll är på engelska.
Crosstalks direktsänds från de två samarbetsuniversiteten, KTH och Stockholms universitet, fyra gånger per år på www.crosstalks.tv. Varje avsnitt är uppdelat i tre block med tre deltagare på plats i studion och ytterligare deltagare som medverkar via Skype.
På Crosstalks webbplats kan människor från hela världen även interagera med varandra kring programmets innehåll. Crosstalks finns alltid tillgängligt så att du när som helst ska kunna titta på avsnitten och inleda en spännande diskussion. Här har du också möjlighet att bidra med din egen kunskap samt med förslag och tankar kring kommande ämnen och medverkande.
– Satsningen på ett gemensamt tv-program som sänds över internet är ett sätt att samla och kombinera den attraktionskraft som finns i Sverige, Stockholm och våra lärosäten. Crosstalks rimmar också väl med Stockholms stads vision för 2030. Från att under lång tid i huvudsak ha verkat nationellt med grundutbildning, forskarutbildning och forskning har universitet och högskolor, inte bara i Sverige utan även i andra länder, successivt kommit att få en allt bredare roll för samhällsutvecklingen, den här satsningen är ett sätt att lyfta fram detta internationellt, säger Kåre Bremer, rektor på Stockholms universitet.
– Kunskapssamhällets globalisering och trenden mot ökad mobilitet ställer nya krav på universiteten. Antalet studenter som söker sig över nationsgränserna för att studera har ökat kraftigt under de senaste tio åren över hela världen. Antalet inresande studenter till Sverige har trefaldigats sedan 1999 och utgör drygt åtta procent av samtliga studenter i Sverige. Vi vill vara med och synliggöra samhällsrelevant forskning och utbildning för den här gruppen, säger Peter Gudmundson, rektor på KTH.
Depression är en både vanlig och allvarlig sjukdom som ofta får svåra konsekvenser för den drabbade, anhöriga och samhället. Men varför vi drabbas, och vad som händer i hjärnan vid en depression, är fortfarande oklart – något som gör det svårt att ge effektiv vård och hitta effektiva, förebyggande åtgärder.
Senare forskning antyder att depressioner orsakas av en komplex samverkan mellan en medfödd eller tidigt förvärvad sårbarhet, och senare riskfaktorer. Forskare vid Sahlgrenska akademin har undersökt faktorer som relaterar till depression och kan visa att kortare fostertid och lägre födelsevikt ökar risken för senare depressioner.
Studierna, som redovisas i en avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, bygger på underlaget i den så kallade Kvinnostudien som i drygt 40 år följt 1 462 kvinnor i Göteborg födda mellan 1908 och 1930.
–Vi vet sedan tidigare att depression är ungefär dubbelt så vanligt hos kvinnor jämfört med män, och bland kvinnorna i vår studie har nästan 45 procent drabbats av depression någon gång under livet. Vi kan nu visa att de kvinnor som vägde 3500 gram eller mindre vid födseln oftare drabbats av depression, och att även graviditetslängden tycks kunna påverka oss senare i livet, säger forskaren Pia Gudmundsson.
– De allra flesta personer som väger mindre vid födseln utvecklar inte depression, och det finns ett stort antal andra faktorer som har starkare påverkan på vår psykiska hälsa. Det finns också studier som inte kunnat visa detta samband. Men födelsevikt och graviditetslängd är indirekta mått på hur fostret har det i livmodern, och vår slutsats är att faktorer som påverkar oss tidigt i livet tycks relaterade till en ökad sårbarhet.
Pia Gudmundsson och hennes forskarkollegor har också studerat ett antal proteiner i ryggmärgsvätskan, som associeras med nedbrytning av nervceller i hjärnan och som är kända för att markera bland annat demens. Göteborgsforskarna kan nu visa att proteinerna, kallade Amyloid beta-42 och Neurofilament L, har förhöjda nivåer vid depression.
–Detta är ett resultat som inte tidigare rapporterats i befolkningsstudier. Eftersom vår studie är av tvärsnittskaraktär vet vi dock inte vad som är orsak och verkan, det vill säga om det är depressionen som leder till förändringar i markörerna eller om en förändring i markörerna leder till depression. Fler studier på området krävs innan några slutsatser kan dras, säger Pia Gudmundsson.
Avhandlingen Factors related to depression in women – over the life course försvarades vid en disputation i oktober.
I en stor internationell studie har grisens arvsmassa kartlagts. Forskare från Uppsala universitet och SLU har bidragit till studien genom att analysera de gener som haft störst betydelse inom tamgrisens utveckling samt genom att kartlägga grisens uppsättning av endogena retrovirus (ERV), retrovirus vars arvsmassa blivit en del av värdorganismens arvsmassa. Resultaten publiceras nu i de vetenskapliga tidskrifterna Nature och PNAS.
Tillsammans med en internationell samling genetiker och retrovirologer har forskare vid Uppsala universitet bidragit till kartläggningen av grisens arvsmassa.
– Grisen är ett av våra viktigaste husdjur och det var verkligen på tiden att grisens arvsmassa blev kartlagd, säger professor Leif Andersson som deltagit i projektet.
Det stora projektet att kartlägga grisens arvsmassa visar att vildsvinet har sitt ursprung i Sydostasien för omkring 4 miljoner år sedan. Resultaten visar också att domesticeringen som startade för snart 10,000 år sedan har skett vid flera oberoende platser tvärs över den Europeiska och Asiatiska landmassan. Det har också varit vanligt med inblandning av vildsvin hos domesticerade grisar, särskilt i Europa under den tidiga hushållningen med mer fritt gående djur.
Uppsalaforskarna Patric Jern, Alexander Hayward, Göran Sperber och Jonas Blomberg har med hjälp av dataprogrammet RetroTector och detaljerad sekvensjämförelse i så kallade fylogenetiska studier lyckats kartlägga retrovirusdelen av grisens arvsmassa. Gemensamt för olika retrovirus, till exempel HIV hos människa, är att de behöver bli en del av värdcellens arvsmassa för att bilda nya virus. När en könscell infekteras finns chansen att viruset nedärvs till värdorganismens avkomma och under miljontals år har retrovirus avlägset besläktade med HIV koloniserat ryggradsdjur och lämnat spår i arvsmassorna som endogena retrovirus (ERV).
Forskarna kunde se att grisen har färre ERV än människa, men i motsats till mänskliga ERV har några av grisens ERV förmåga att föröka sig och smitta, vilket kan tänkas innebära en risk vid transplantation av grisorgan till människa. Artikeln utgör en bas för bedömningen av den risken, men ger också en ökad förståelse av hur retrovirus spritt sig bland ryggradsdjuren under deras evolution.
Carl-Johan Rubin, Leif Andersson och deras medarbetare har varit ansvariga för att söka efter de gener som haft störst betydelse under tamgrisens utveckling. En av de mest slående skillnaderna mellan vildsvin och tamgris är att den senare har en betydligt längre rygg, till och med fler ryggkotor. Forskarna har nu identifierat tre genregioner som har en avgörande betydelse för att förklara denna skillnad. Två av dessa motsvarar gener som förklarar variation i kroppslängd hos människa, ännu ett exempel på att gener oftast har en mycket likartad funktion hos olika arter.
Husdjur utgör enastående modeller för evolution och den nya studien visar hur anlaget för vit färg har utvecklats. Genvarianten för vit färg hos gris skiljer sig från den genvariant som finns hos vildsvinen med minst fem olika mutationer och fyra av dessa är duplikationer av DNA sekvenser. Detta är det mest slående exemplet som visar på två viktiga upptäckter Uppsala-forskarna gjort de senaste åren:
– att strukturella förändringar i arvsmassan (t ex duplikationer) har bidragit väsentligt till husdjurens evolution
– att husdjurens evolution har pågått så länge att vi nu kan se evolution av genvarianter, det vill säga gener i vilka flera på varandra följande mutationer gradvist har förändrat genens funktion.
Resultat från studien publiceras nu i Nature och PNAS:
Groenen et al. (2012) Pig genomes provide insight into porcine demography and evolution, Nature, DOI: 10.1038/nature11622
Rubin et al. (2012) Strong signatures of selection in the domestic pig genome. Proceedings of the National Academy of Sciences (USA), DOI: 10.1073/pnas.1217149109
INFORMATION OCH KONTAKT
Jonas Blomberg, institutionen för medicinska vetenskaper, tel: 018-611 5593, e-post: Jonas.Blomberg@medsci.uu.se
Alexander Hayward, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, tel: 072-9236668, e-post: Alexander.Hayward@imbim.uu.se
Patric Jern, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi tel: 018-471 4593, 070-4309462, e-post: Patric.Jern@imbim.uu.se
Göran Sperber, instutitionen för neurovetenskap, e-post: Goran.Sperber@neuro.uu.se
Leif Andersson, SciLifeLab, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, och institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), tel: 018-471 4904, 070-514 4904, e-post: Leif.Andersson@imbim.uu.se
Carl-Johan Rubin, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, tel: 018-471 4502, e-post: Carl-Johan.Rubin@imbim.uu.se
Britta Lundgren, professor i etnologi, Umeå universitet, beviljats 5 miljoner från Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond för ett fyraårigt projekt, ”Epidemier, vaccination och berättelsers makt. Kulturell dynamik och förebyggande av smittsamma sjukdomar”
Under sommaren 2010 rapporterades från Läkemedelsverket ett oväntat högt antal personer som drabbats av den sällsynta sjukdomen narkolepsi efter att ha vaccinerats med Pandemrix inför hotet från svininfluensa-pandemin A(H1N1). ??Antalet drabbade steg snabbt och även andra neurologiska biverkningar inrapporterades. I efterförloppet har kunnat noteras en påtagligt minskad tillit till läkarvetenskapen, politiken och myndigheterna. ??
Detta är tydligt inte minst inom medierapportering och inom sociala medier som bloggar, webbsidor och Facebook-grupper. Misstänksamheten mot vaccinering märks också genom att betydligt färre än tidigare nu vaccinerat sig mot vanlig säsongsinfluensa. Det finns också tecken på en växande antivaccinationsrörelse i Sverige.
I Sverige förbereds en ny vaccinlag och i förarbetena till denna poängteras problemet som rör minskad tillit och förtroendeklyftor i samhället. För att inte dessa problem skall öka och utgöra en påtaglig riskfaktor när Sverige och/eller världen drabbas av nästa pandemi är det nödvändigt med tvärvetenskaplig forskning som med kulturvetenskapliga metoder kan belysa de sociala och kulturella mekanismer som har betydelse när människor värderar fakta och fattar beslut om exempelvis vaccinationer.
Syftet med projektet är att undersöka kulturella och sociala mönster hos grupper som på olika sätt varit inblandade i förloppet kring pandemin.
Med hjälp av metodologiska och teoretiska redskap inom kulturanalys och narrativ forskning belyses hur människor i dessa olika kategorier i sitt berättande definierar fenomen som rör hälsa, sjukdom, smitta, smittobärare och vaccination. Genom etnografiskt fältarbete (intervjuer, observationsstudier, bildanalyser mm) samt andra typer av metodik som förenar kvantitativ och kvalitativ metod, insamlas ett material som används för att urskilja de viktigaste faktorerna för människors bedömningar och beslutsfattande.
Ny forskning visar att det är stor skillnad mellan auktioner med öppen respektive sluten budgivning. De slutna buden leder till väsentligt högre priser, kanske för höga i vissa typer av auktioner.
– Detta blir extra viktigt att ta hänsyn till i större sammanhang som till exempel EU:s försäljning av utsläppsrätter, säger Joakim Ahlberg, som skrivit en doktorsavhandling i nationalekonomi vid Örebro universitet.
Joakim Ahlberg har framför allt undersökt auktioner av utsläppsrättigheter. Detta är auktioner där mer än en enhet är till försäljning samtidigt och där det är vanligast att man använder sig av sluten budgivning.
– Valet mellan öppen eller sluten budgivning har visat sig vara viktigare än vilken auktionsform man använder sig av, i alla fall när värdet på de sålda enheterna är i stort sett lika för alla medverkande i auktionen, säger Joakim Ahlberg, som arbetar vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.
Slutar i förlust för vinnaren
Det två mest vanliga auktionsformerna är den uniforma och den diskriminerande auktionen. I den diskriminerande auktionen betalar vinnarna vad de bjudit, vilket betyder att det kan vara olika för olika vinnare. I den uniforma auktionen betalar alla vinnare samma pris.
– Oavsett vilken av dessa auktionsformer som använts är det en stor skillnad mellan den slutna och den öppna budgivningens resultat. När auktionen har slutna bud tenderar många att bjuda för högt vilket gör att auktionen slutar i förlust för vinnaren. Det vill säga de betalar mer för varan än vad den är värd.
– Om man överför detta på EU:s koldioxidutsläppsprogram, som kommer att omsätta 2 miljarder rättigheter under 2013 till ett ungefärligt värde av 200 miljarder kronor varav hälften kommer säljas genom auktion, så handlar det om stora summor utifrån vilken väg man väljer att gå.
KONTAKT
Joakim Ahlberg: E-post: joakim.ahlberg@vti.se, 08 555 77 023
Under forskardagens fyra teman bidrar forskare med kunskap och reflektioner om hur särskiljande praktiker skapas och upprätthålls i socialt arbete.
Lis-Bodil Karlsson inleder med att presentera ”Dubbel trubbel” – en studie om missbruksbehandling för våldsutsatta kvinnor. Lis-Bodil pratar om hur stereotyper av ”den missbrukade kvinnan” egentligen skapas. Och hur upplever kvinnor i missbruksbehandling upplever att de blir bemötta.
”Makt, kön och heder” är rubriken på Astrid Schlytters föreläsning. Vi föreställer oss att Sverige är ett land som har kommit långt när det gäller jämställdhet och kvinnors rätt att styra över sitt barnafödande. Astrid resonerar kring om detta gäller det alla kvinnor i vårt samhälle. Hur gestaltar sig exempelvis livet för unga kvinnor som förväntas leva upp till hedersrelaterade normer?
Palle Storm lyfter fram den konventionella bilden av den ”riktiga” äldreomsorgsarbetaren som en vit medelålders kvinna. En bild som utmanas av att allt fler män arbetar inom äldreomsorgen. Från olika håll hörs argument för att locka fler män till vård- och omsorgsyrket. Men vad vet vi om dessa män och hur upplever de sin arbetssituation?
Kön är en form av social dikotomisering. Vilka generella mekanismer ligger bakom olika former av Vi och Dom-konstruktioner? I den avslutande föreläsningen berättar Susanne Brandheim om sin egen ”ståndpunktforskning”. Hur den växte fram ur den utsatthet som fetma innebär i ett samhälle där ”det smala Vi:et” ville börja förändra ”det tjocka Dom:et”.
Bakom den gemensamma strategin står Sveriges Nötköttsproducenter, Sveriges Djurbönder, LRF och SLU.
– Vi vill få till stånd ett nationellt samarbete kring rådgivning, utbildning, utveckling och forskning för att säkerställa tillgången på svenskt nötkött i framtiden, säger Håkan Schroeder, prodekan på SLU i Alnarp. Och satsningen är förankrad på alla berörda fakulteter.
– Svensk nötköttsproduktion har backat under många år och idag är varannan biff importerad. Det är bråttom att vända utvecklingen och att öka marknadsandelarna för svenskt nötkött, säger Bengt Persson, ledamot av LRFs förbundsstyrelse.
– Vi måste öka andelen köttdjur för att kompensera för det minskande antalet mjölkkor, säger Anna Kristoffersson i föreningen Sveriges Djurbönder. Och vi behöver stärka både forskning och rådgivning kraftfullt för att lyckas. I annat fall fortsätter importen att öka och ännu fler svenska hagar och ängar förbuskas.
Tillväxt Nötkött startades som ett sydsvenskt initiativ 2006. I november 2011 påbörjades, med hjälp av EU-stöd och Jordbruksverket, en förstudie för att skapa en nationell kraftsamling med samma namn. Förstudien, som presenterades våren 2012, identifierade ett antal viktiga insatsområden som det nationella projektet nu bygger vidare på.
– För att lyckas kommer det att behövas betydande ekonomiska insatser och ett ökat utbyte mellan näringen och forskningen, säger Anita Persson, ordförande i Sveriges Nötköttsproducenter. Nu har vi lagt grunden för satsningarna ska kunna bli verklighet.
Resultat av pågående samarbeten i Tillväxt Nötkött kommer att presenteras på Köttriksdagen i Ystad den 15-17 november där även SLU kommer att delta.
KONTAKT
Anita Persson, ordförande Sveriges Nötköttsproducenter, tel. 0703 – 31 00 09
Anna Kristoffersson, ledamot Sveriges Djurbönder, tel. 0708 – 52 01 94
Håkan Schroeder, prodekan SLU, LTJ-fakulteten, tel. 0703 – 17 69 53
Bengt Persson, ledamot LRFs förbundsstyrelse, tel. 0708 – 69 06 21
Halmstad Living Lab drivs av Högskolan i Halmstad och är ett samarbete mellan forskare, näringsliv och offentlig sektor för att utveckla innovationsprocesser med hjälp av it, bland annat inom hälsoteknikområdet. Användarperspektiv och brukarmedverkan är centralt för forskningen inom Halmstads Living Lab som leds av Carina Ihlström Eriksson.
Hälsoteknikcentrum Halland som drivs av Högskolan i Halmstad i nära samarbete med Region Halland och de halländska kommunerna, har till syfte att öka konkurrenskraften hos regionens hälsoteknikföretag, såväl nationellt som internationellt. Detta genom att vara en tillväxtmotor som ökar mångfalden, hastigheten och träffsäkerheten i utvecklingsprocessen. Ett annat syfte är att bidra till ökad livskvalitet och hälsoutveckling inom regionen.
– Genom att integrera de båda verksamheterna kan vi kombinera våra olika kompetenser för att vidareutveckla behovsdrivna innovationsprocesser inom hälsoteknikområdet, säger Carina Ihlström Eriksson, docent och projektledare för Vinnovasatsningen.
– Vi avser att stärka innovationsstödet inom hälsoteknikområdet med siktet inställt på att bli ett nationellt Living Lab för hälsoteknik med tydliga internationella kopplingar. Jag är mycket glad över att Vinnova ser potentialen i denna konstellation och vill stödja oss i processen, säger Carina Ihlström Eriksson.
KONTAKT
Carina Ihlström Eriksson tel: 072-245 12 88
Lite mindre än en procent av den svenska befolkningen har ett hål i nässkiljeväggen. De flesta har inga besvär av det, men några kan få problem med bland annat nästäppa, blödningar och smärta. När det inte är möjligt eller lämpligt att stänga hålet med en operation kan det täppas till med en knapp av silikon. I Umeå används då en specialanpassad knapp (bildlänk nedan), som är tillverkad efter ett avtryck av hålet och därför passar till enbart den patienten. Avhandlingen besvarar frågorna om bakteriefloran i näsan hos dessa personer skiljer sig från andra, om bakteriesammansättningen förändras av knappen och om silikonet påverkas av den fuktiga miljön.
Slutsatserna bygger på en jämförelse mellan bakterieprover från 101 friska kontrollpersoner och från 27 patienter före, under och efter behandling med specialanpassad knapp. Hos hela 88 % av de obehandlade patienterna dominerade Staphylococccus aureus bakteriefloran kring hålen. Efter behandling med knappen sjönk antalet patienter som hade denna stafylokockbakterie till 54,5 %. I den friska kontrollgruppen hade 13 % S. aureus i näsan. Skillnaderna bottnar troligen i att ett hål i skiljeväggen gör miljön torrare än med en hel vägg. Sammansättningen av mikrober kring hålen förändrades under behandlingen men kom aldrig att helt likna bakteriefloran hos kontrollpersonerna.
Ett bakterieprov fångar bakteriefloran i ett givet ögonblick och en del av de bakterier som fastnat kan vara bofasta i den meningen att de växer och förökar sig i området, medan andra är på genomresa och ditförda av sprayer, fingrar och dylikt. Det fanns också skillnader mellan de bakterier som kunde odlas fram från slemhinnan hos patienterna och de bakterier som fanns på knapparna efter 12 månader i näsan. Ytan på silikonet var rå och avspeglade den gipsyta som knappen härdat mot. Det finns studier som visar att en rå yta ger bakterierna bättre fäste. Silikonets dåliga förmåga att vätas – vatten pärlar sig på ytan – drar också till sig mikroorganismer.
KONTAKT OCH INFORMATION
Anna Karin Hulterström är universitetsadjunkt vid tandteknikerprogrammet och doktorand vid Institutionen för odontologi, Umeå universitet, där hon kan nås på
tel. 090-785 61 99
E-post anna.karin.hulterstrom@odont.umu.se
Stora förhoppningar ställs på spinntronik som nästa stora paradigmskifte på elektronikområdet. Inom spinntroniken kombineras mikroelektronik, som bygger på elektronernas laddning, med den magnetism som elektronernas eget spinn ger upphov till. Detta lägger grunden för helt nya och fantasieggande tillämpningar. Ordet ”spinn” syftar på beskrivningen av att elektronerna spinner runt sig själva – ett fenomen som kan liknas vid jordens rotation runt sin egen axel.’
Men för att teorierna ska kunna omsättas i praktiken krävs att de mycket svaga signalerna kan förstärkas. I stället för transistorer, likriktare etcetera utgörs spinntronikens byggstenar av bland annat spinnfilter, spinnförstärkare och spinndetektorer. Genom att styra och kontrollera elektronspinnet blir det möjligt att lagra data tätare och processa dem många gånger snabbare och energisnålare än med dagens teknik.
2009 presenterade en LiU-grupp vid Avdelningen för funktionella elektroniska material, ledd av professor Weimin Chen, en ny typ av spinnfilter som fungerar i rumstemperatur. Filtret släpper igenom elektroner med den önskade spinnriktningen och sorterar bort de andra. Den funktionen är avgörande för att kunna konstruera nya typer av komponenter som spinnlysdioder och spinnlasrar.
Nu släpper samma forskargrupp i samverkan med amerikanska och tyska kolleger en artikel i den högt rankade tidskriften Advanced Materials, där man presenterar en effektiv spinnförstärkare baserad på ett icke-magnetiskt halvledarmaterial. Förstärkningen uppstår genom att avsiktliga defekter i form av extra galliumatomer införts i legeringen av gallium, indium, kväve och arsenik.
En sådan komponent kan sättas in varsomhelst längs en spinntransportkedja för att förstärka signaler som försvagats under vägen. Genom att kombinera den med en spinndetektor kan det bli möjligt att avläsa även mycket svaga spinnsignaler.
– Det är ett framsteg som banar väg för att lösa problemen med att kontrollera och detektera elektronspinnet i rumstemperatur, vilket är en förutsättning för att spinntroniken ska kunna slå igenom, säger Weimin Chen.
KONTAKT OCH INFORMATION
Artikel: Room-temperature electron spin amplifier based on Ga(In)NAs alloys [Ref 1] av Y. Puttisong, I.A. Buyanova, A.J. Ptak, C.W. Tu, L. Geelhaar, H. Richert och W.M. Chen. Advanced Materials online 26 oktober 2012.
Kontakt:
Weimin Chen, professor, 013-281795, 0705-121388, wmc@ifm.liu.se
Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här! [Ref 2]
Varje år förlorar hundratusentals människor jorden runt en arm eller ett ben.
– Med hjälp av vår teknik får arm- och handamputerade en ”levande” kroppsdel, säger Max Ortiz Catalan, industridoktorand på Chalmers. Den styrs ungefär på samma sätt som en naturlig hand och arm, via personens egna nerver. Det är en stor vinst både för den enskilda individen och för samhället.
Ända sedan 60-talet har amputerade kunnat använda proteser som styrs av de elektriska impulser som finns i musklerna, men tekniken för att styra proteserna har inte utvecklats nämnvärt sedan dess. Det finns till exempel väldigt avancerade elektriska handproteser, men de används inte så mycket eftersom de är så svåra att styra.
– Alla rörelser måste förprogrammeras, säger Max Ortiz Catalan. Det är som att ha en Ferrari utan ratt. Därför har vi utvecklat ett nytt styrsystem från grunden.
De vanliga hylsproteserna, som fästs direkt mot huden utanpå den amputerade stumpen, är dessutom så obekväma att endast 50 procent av de armamputerade vill använda en sådan över huvud taget. I det här forskningsprojektet utnyttjas istället den världskända Brånemarkskruven, som förankrar protesen direkt i skelettet, med så kallad osseointegration.
– Osseointegration är helt avgörande för vår framgång. Nu använder vi samma teknik för att permanent få tillgång till de elektroder som vi fäster på nerven, säger Max Ortiz Catalan.
Styr protesen med tanken
För att få fram de elektriska impulserna som ska styra protesen har man tidigare fäst elektroder utanpå huden. Problemet är att impulsen förändras när huden rör sig, eftersom elektroderna då flyttas till en annan position. Impulserna påverkas också om man svettas.
I det här projektet planerar forskarna istället att implantera elektroderna direkt på nerverna inuti kroppen. Då utgör kroppen ett skydd, och de elektriska impulserna blir stabila. För att få signalerna inifrån kroppen ut till protesen används osseointegration. De elektriska impulserna från nerverna i armstumpen fångas upp i ett gränssnitt inne i titanskruven, som förstärker och förmedlar impulserna vidare till protesens alla delar, som patienten kan styra med hjälp av sina tankar.
I dagens befintliga proteser använder sig den som är amputerad enbart av visuell feedback, vilket gör att man till exempel måste titta på en kopp när man ska lyfta den för att veta hur mycket kraft man ska använda och hur man ska närma sig den. Med den nya metoden får patienterna feedback genom att elektroderna stimuleras, vilket uppfattas av patientens hjärna. Det gör att patienten kan kontrollera sin protes på ett mer naturligt och intuitivt sätt. Det har inte varit möjligt tidigare.
Från labbet till patienterna
– Många av de patienter vi samarbetat med har varit amputerade i mer än tio år och har aldrig rört sin hand under den tiden, säger Max Ortiz Catalan. När de kom hit fick de testa vår virtual reality-miljö för att utvärdera mina tekniska algoritmer. Vi satte elektroder på deras amputationsstumpar så att de kunde styra vår mer avancerade protes. Detta gjorde patienterna väldigt entusiastiska.
I vinter ska de första patienterna opereras.
– Genom att testa metoden på några patienter kan vi visa att metoden fungerar och sedan förhoppningsvis få mer anslag för fortsatta kliniska studier och vidareutveckling av metoden. Då kan det här bli verklighet för många personer. Vi vill lämna labbet och bli en del av patienternas vardag, säger Max Ortiz Catalan.
Fyra filmer och tre bilder från projektet finns att ladda ner nedan.
FAKTA
Osseointegration (osseo = ben) är en metod att förankra proteser direkt i skelettet som utvecklades på 60-talet av professor Per-Ingvar Brånemark. Han upptäckte att titan inte stöts bort av kroppen, utan integreras med den omkringliggande benvävnaden. Till en början användes metoden för att behandla tandlöshet genom dentala titanimplantat. Sedan dess har metoden vidareutvecklats, och används idag också för ben-, arm- och ansiktsproteser samt för att förankra hörapparater. Sedan 1990 har över 200 amputerade behandlats med hjälp av metoden och fått en ökad rörlighet och livskvalitet.
Den artificiella handen kan härma en levande hand. Motoriken i varje finger kan styras individuellt, och parallellt med till exempel en vridrörelse av handleden. Det går att demonstrera hur systemet fungerar genom att använda sig av elektroder som fångar upp rörelsesignaler från utsidan på en arm.
KONTAKT OCH INFORMATION
Forskningsprojektet OHMG (Osseointegrated Human-Machine Gateway) drivs i ett tvärvetenskapligt samarbete mellan Chalmers Tekniska Högskola, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och företaget Integrum AB:
Doktorand Max Ortiz Catalan: maxo@chalmers.se , tel +46 31-760 10 65, +46 70-846 10 65
Ansvarig handledare från Chalmers: professor Bo Håkansson, tel +46 707-85 32 94, boh@chalmers.se
Ansvarig handledare från Sahlgrenska och Göteborgs universitet: docent och läkare Rickard Brånemark
Människokroppen står i ständig beredskap för att bekämpa skadliga bakterier som vi får i oss genom till exempel livsmedel. Men hur kroppen gör för att identifiera vilka tarmbakterier som är goda och vilka som är skadliga har hittills varit okänt.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu visa att tarmcellen har särskilda slembildande proteiner, så kallade muciner, som kan kommunicera med kanaler som sköljer rent tarmen från skadliga bakterier.
–Vi tror att dessa cellbundna muciner fångar upp tarmens bakterier, och sedan ”pratar” med kanaler som är viktiga för att hålla nere antalet skadliga bakterier i våra tarmar, säger Thaher Pelaseyed, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
De nya rönen presenterar Thaher Pelaseyed i sin kommande avhandling. Den Mucinbiologiska forskargruppen kan efter studier med ett avancerat atomkraftsmikroskop också visa att det krävs hela 15 000 bakterier för att bryta sönder ett enstaka, cellbundet mucinprotein.
–Det är häpnadsväckande att muciner dels har så stor motståndskraft mot bakterier, dels är tillräckligt känsliga för att gå sönder om de utsätts för krafter som kan skada cellen. Vi tror att denna balansgång är viktigt för att skydda tarmen mot mekanisk stress, säger Thaher Pelaseyed.
Sammanfattningsvis skapar de nya upptäckterna en bättre förståelse för hur tunntarmen reagerar på mikroorganismer.
Avhandlingen The Relationship between Transmembrane Mucins, Ion Channels and PDZ Adaptor Proteins in the Small Intestine försvaras vid en disputation den 16 november.
