Halmstad Living Lab drivs av Högskolan i Halmstad och är ett samarbete mellan forskare, näringsliv och offentlig sektor för att utveckla innovationsprocesser med hjälp av it, bland annat inom hälsoteknikområdet. Användarperspektiv och brukarmedverkan är centralt för forskningen inom Halmstads Living Lab som leds av Carina Ihlström Eriksson.
Hälsoteknikcentrum Halland som drivs av Högskolan i Halmstad i nära samarbete med Region Halland och de halländska kommunerna, har till syfte att öka konkurrenskraften hos regionens hälsoteknikföretag, såväl nationellt som internationellt. Detta genom att vara en tillväxtmotor som ökar mångfalden, hastigheten och träffsäkerheten i utvecklingsprocessen. Ett annat syfte är att bidra till ökad livskvalitet och hälsoutveckling inom regionen.
– Genom att integrera de båda verksamheterna kan vi kombinera våra olika kompetenser för att vidareutveckla behovsdrivna innovationsprocesser inom hälsoteknikområdet, säger Carina Ihlström Eriksson, docent och projektledare för Vinnovasatsningen.
– Vi avser att stärka innovationsstödet inom hälsoteknikområdet med siktet inställt på att bli ett nationellt Living Lab för hälsoteknik med tydliga internationella kopplingar. Jag är mycket glad över att Vinnova ser potentialen i denna konstellation och vill stödja oss i processen, säger Carina Ihlström Eriksson.
KONTAKT
Carina Ihlström Eriksson tel: 072-245 12 88
Lite mindre än en procent av den svenska befolkningen har ett hål i nässkiljeväggen. De flesta har inga besvär av det, men några kan få problem med bland annat nästäppa, blödningar och smärta. När det inte är möjligt eller lämpligt att stänga hålet med en operation kan det täppas till med en knapp av silikon. I Umeå används då en specialanpassad knapp (bildlänk nedan), som är tillverkad efter ett avtryck av hålet och därför passar till enbart den patienten. Avhandlingen besvarar frågorna om bakteriefloran i näsan hos dessa personer skiljer sig från andra, om bakteriesammansättningen förändras av knappen och om silikonet påverkas av den fuktiga miljön.
Slutsatserna bygger på en jämförelse mellan bakterieprover från 101 friska kontrollpersoner och från 27 patienter före, under och efter behandling med specialanpassad knapp. Hos hela 88 % av de obehandlade patienterna dominerade Staphylococccus aureus bakteriefloran kring hålen. Efter behandling med knappen sjönk antalet patienter som hade denna stafylokockbakterie till 54,5 %. I den friska kontrollgruppen hade 13 % S. aureus i näsan. Skillnaderna bottnar troligen i att ett hål i skiljeväggen gör miljön torrare än med en hel vägg. Sammansättningen av mikrober kring hålen förändrades under behandlingen men kom aldrig att helt likna bakteriefloran hos kontrollpersonerna.
Ett bakterieprov fångar bakteriefloran i ett givet ögonblick och en del av de bakterier som fastnat kan vara bofasta i den meningen att de växer och förökar sig i området, medan andra är på genomresa och ditförda av sprayer, fingrar och dylikt. Det fanns också skillnader mellan de bakterier som kunde odlas fram från slemhinnan hos patienterna och de bakterier som fanns på knapparna efter 12 månader i näsan. Ytan på silikonet var rå och avspeglade den gipsyta som knappen härdat mot. Det finns studier som visar att en rå yta ger bakterierna bättre fäste. Silikonets dåliga förmåga att vätas – vatten pärlar sig på ytan – drar också till sig mikroorganismer.
KONTAKT OCH INFORMATION
Anna Karin Hulterström är universitetsadjunkt vid tandteknikerprogrammet och doktorand vid Institutionen för odontologi, Umeå universitet, där hon kan nås på
tel. 090-785 61 99
E-post anna.karin.hulterstrom@odont.umu.se
Stora förhoppningar ställs på spinntronik som nästa stora paradigmskifte på elektronikområdet. Inom spinntroniken kombineras mikroelektronik, som bygger på elektronernas laddning, med den magnetism som elektronernas eget spinn ger upphov till. Detta lägger grunden för helt nya och fantasieggande tillämpningar. Ordet ”spinn” syftar på beskrivningen av att elektronerna spinner runt sig själva – ett fenomen som kan liknas vid jordens rotation runt sin egen axel.’
Men för att teorierna ska kunna omsättas i praktiken krävs att de mycket svaga signalerna kan förstärkas. I stället för transistorer, likriktare etcetera utgörs spinntronikens byggstenar av bland annat spinnfilter, spinnförstärkare och spinndetektorer. Genom att styra och kontrollera elektronspinnet blir det möjligt att lagra data tätare och processa dem många gånger snabbare och energisnålare än med dagens teknik.
2009 presenterade en LiU-grupp vid Avdelningen för funktionella elektroniska material, ledd av professor Weimin Chen, en ny typ av spinnfilter som fungerar i rumstemperatur. Filtret släpper igenom elektroner med den önskade spinnriktningen och sorterar bort de andra. Den funktionen är avgörande för att kunna konstruera nya typer av komponenter som spinnlysdioder och spinnlasrar.
Nu släpper samma forskargrupp i samverkan med amerikanska och tyska kolleger en artikel i den högt rankade tidskriften Advanced Materials, där man presenterar en effektiv spinnförstärkare baserad på ett icke-magnetiskt halvledarmaterial. Förstärkningen uppstår genom att avsiktliga defekter i form av extra galliumatomer införts i legeringen av gallium, indium, kväve och arsenik.
En sådan komponent kan sättas in varsomhelst längs en spinntransportkedja för att förstärka signaler som försvagats under vägen. Genom att kombinera den med en spinndetektor kan det bli möjligt att avläsa även mycket svaga spinnsignaler.
– Det är ett framsteg som banar väg för att lösa problemen med att kontrollera och detektera elektronspinnet i rumstemperatur, vilket är en förutsättning för att spinntroniken ska kunna slå igenom, säger Weimin Chen.
KONTAKT OCH INFORMATION
Artikel: Room-temperature electron spin amplifier based on Ga(In)NAs alloys [Ref 1] av Y. Puttisong, I.A. Buyanova, A.J. Ptak, C.W. Tu, L. Geelhaar, H. Richert och W.M. Chen. Advanced Materials online 26 oktober 2012.
Kontakt:
Weimin Chen, professor, 013-281795, 0705-121388, wmc@ifm.liu.se
Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här! [Ref 2]
Varje år förlorar hundratusentals människor jorden runt en arm eller ett ben.
– Med hjälp av vår teknik får arm- och handamputerade en ”levande” kroppsdel, säger Max Ortiz Catalan, industridoktorand på Chalmers. Den styrs ungefär på samma sätt som en naturlig hand och arm, via personens egna nerver. Det är en stor vinst både för den enskilda individen och för samhället.
Ända sedan 60-talet har amputerade kunnat använda proteser som styrs av de elektriska impulser som finns i musklerna, men tekniken för att styra proteserna har inte utvecklats nämnvärt sedan dess. Det finns till exempel väldigt avancerade elektriska handproteser, men de används inte så mycket eftersom de är så svåra att styra.
– Alla rörelser måste förprogrammeras, säger Max Ortiz Catalan. Det är som att ha en Ferrari utan ratt. Därför har vi utvecklat ett nytt styrsystem från grunden.
De vanliga hylsproteserna, som fästs direkt mot huden utanpå den amputerade stumpen, är dessutom så obekväma att endast 50 procent av de armamputerade vill använda en sådan över huvud taget. I det här forskningsprojektet utnyttjas istället den världskända Brånemarkskruven, som förankrar protesen direkt i skelettet, med så kallad osseointegration.
– Osseointegration är helt avgörande för vår framgång. Nu använder vi samma teknik för att permanent få tillgång till de elektroder som vi fäster på nerven, säger Max Ortiz Catalan.
Styr protesen med tanken
För att få fram de elektriska impulserna som ska styra protesen har man tidigare fäst elektroder utanpå huden. Problemet är att impulsen förändras när huden rör sig, eftersom elektroderna då flyttas till en annan position. Impulserna påverkas också om man svettas.
I det här projektet planerar forskarna istället att implantera elektroderna direkt på nerverna inuti kroppen. Då utgör kroppen ett skydd, och de elektriska impulserna blir stabila. För att få signalerna inifrån kroppen ut till protesen används osseointegration. De elektriska impulserna från nerverna i armstumpen fångas upp i ett gränssnitt inne i titanskruven, som förstärker och förmedlar impulserna vidare till protesens alla delar, som patienten kan styra med hjälp av sina tankar.
I dagens befintliga proteser använder sig den som är amputerad enbart av visuell feedback, vilket gör att man till exempel måste titta på en kopp när man ska lyfta den för att veta hur mycket kraft man ska använda och hur man ska närma sig den. Med den nya metoden får patienterna feedback genom att elektroderna stimuleras, vilket uppfattas av patientens hjärna. Det gör att patienten kan kontrollera sin protes på ett mer naturligt och intuitivt sätt. Det har inte varit möjligt tidigare.
Från labbet till patienterna
– Många av de patienter vi samarbetat med har varit amputerade i mer än tio år och har aldrig rört sin hand under den tiden, säger Max Ortiz Catalan. När de kom hit fick de testa vår virtual reality-miljö för att utvärdera mina tekniska algoritmer. Vi satte elektroder på deras amputationsstumpar så att de kunde styra vår mer avancerade protes. Detta gjorde patienterna väldigt entusiastiska.
I vinter ska de första patienterna opereras.
– Genom att testa metoden på några patienter kan vi visa att metoden fungerar och sedan förhoppningsvis få mer anslag för fortsatta kliniska studier och vidareutveckling av metoden. Då kan det här bli verklighet för många personer. Vi vill lämna labbet och bli en del av patienternas vardag, säger Max Ortiz Catalan.
Fyra filmer och tre bilder från projektet finns att ladda ner nedan.
FAKTA
Osseointegration (osseo = ben) är en metod att förankra proteser direkt i skelettet som utvecklades på 60-talet av professor Per-Ingvar Brånemark. Han upptäckte att titan inte stöts bort av kroppen, utan integreras med den omkringliggande benvävnaden. Till en början användes metoden för att behandla tandlöshet genom dentala titanimplantat. Sedan dess har metoden vidareutvecklats, och används idag också för ben-, arm- och ansiktsproteser samt för att förankra hörapparater. Sedan 1990 har över 200 amputerade behandlats med hjälp av metoden och fått en ökad rörlighet och livskvalitet.
Den artificiella handen kan härma en levande hand. Motoriken i varje finger kan styras individuellt, och parallellt med till exempel en vridrörelse av handleden. Det går att demonstrera hur systemet fungerar genom att använda sig av elektroder som fångar upp rörelsesignaler från utsidan på en arm.
KONTAKT OCH INFORMATION
Forskningsprojektet OHMG (Osseointegrated Human-Machine Gateway) drivs i ett tvärvetenskapligt samarbete mellan Chalmers Tekniska Högskola, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och företaget Integrum AB:
Doktorand Max Ortiz Catalan: maxo@chalmers.se , tel +46 31-760 10 65, +46 70-846 10 65
Ansvarig handledare från Chalmers: professor Bo Håkansson, tel +46 707-85 32 94, boh@chalmers.se
Ansvarig handledare från Sahlgrenska och Göteborgs universitet: docent och läkare Rickard Brånemark
Människokroppen står i ständig beredskap för att bekämpa skadliga bakterier som vi får i oss genom till exempel livsmedel. Men hur kroppen gör för att identifiera vilka tarmbakterier som är goda och vilka som är skadliga har hittills varit okänt.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu visa att tarmcellen har särskilda slembildande proteiner, så kallade muciner, som kan kommunicera med kanaler som sköljer rent tarmen från skadliga bakterier.
–Vi tror att dessa cellbundna muciner fångar upp tarmens bakterier, och sedan ”pratar” med kanaler som är viktiga för att hålla nere antalet skadliga bakterier i våra tarmar, säger Thaher Pelaseyed, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
De nya rönen presenterar Thaher Pelaseyed i sin kommande avhandling. Den Mucinbiologiska forskargruppen kan efter studier med ett avancerat atomkraftsmikroskop också visa att det krävs hela 15 000 bakterier för att bryta sönder ett enstaka, cellbundet mucinprotein.
–Det är häpnadsväckande att muciner dels har så stor motståndskraft mot bakterier, dels är tillräckligt känsliga för att gå sönder om de utsätts för krafter som kan skada cellen. Vi tror att denna balansgång är viktigt för att skydda tarmen mot mekanisk stress, säger Thaher Pelaseyed.
Sammanfattningsvis skapar de nya upptäckterna en bättre förståelse för hur tunntarmen reagerar på mikroorganismer.
Avhandlingen The Relationship between Transmembrane Mucins, Ion Channels and PDZ Adaptor Proteins in the Small Intestine försvaras vid en disputation den 16 november.
1998 ersattes den dåvarande invandrarpolitiken av en integrationspolitik. Ambitionen var att komma bort från en stigmatiserande politik som satte ”invandrarskapet” i fokus. Säråtgärder skulle endast förekomma för nyanlända, dvs. personer som fått asyl men varit i Sverige kortare tid än två år. Ett nytt introduktionsprogram skapades för dem.
– Det är ett gemensamt program som riktar sig till väldigt heterogen målgrupp, säger Martin Qvist, som har studerat hur den statliga styrningen av introduktionen omsätts i praktisk verklighet. Han har disputerat vid REMESO, avdelningen för forskning om migration, etnicitet och samhälle, Linköpings universitet.
Det finns gemensamma behov som kan motivera ett sammanhållet program, fortsätter han, exempelvis nyanländas behov av språkundervisning, samhällsinformation och validering av meriter. Men om också kvalificerade arbetsmarknadsinsatser ska rymmas blir det genast mer komplicerat då deltagarnas yrkes- och utbildningsbakgrund är högst skiftande. Istället borde man satsa på att införliva insatser för nyanlända i generella arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vuxenutbildning och högskola, är hans rekommendation.
Introduktionsprogrammet kräver också samverkan mellan flera myndigheter. En rad olika insatser ska göras parallellt och måste då samordnas, något som visat sig vara svårt att få till i praktiken. Fram till 2011 hade kommunerna huvudansvar för detta, numera är det arbetsförmedlingen.
Styrning i dagens komplexa samhällen sker allt mindre genom detaljerade regelverk, konstaterar Martin Qvist. Istället försöker staten styra genom övergripande riktlinjer, incitament och kunskapsspridning, det som på statsvetarspråk kallas governance. Inom områden som hanteras av flera olika myndigheter, privata företag och organisationer blir samverkan då central.
Men när politiken baseras på generella och ganska abstrakta riktlinjer kan också målkonflikter döljas. De blir tydliga först på den lokala nivån när riktlinjerna ska översättas i praktisk politik.
Det här gäller just integrationspolitiken, säger Martin Qvist, där exempelvis utbildnings- och arbetsmarknadsmyndigheter har olika perspektiv på vad som ska prioriteras i introduktionen: språkundervisning eller arbetsmarknadsåtgärder.
– På det lokala planet måste det ändå lösas.
De lokalt ansvariga har skapat professionella nätverk där de samarbetar genom att utbyta erfarenheter och lära av varandra. Där får de stöd för att hantera en rad praktiska konkreta frågor som uppstår i kölvattnet av en otydlig styrning.
KONTAKT OCH INFORMATION
Martin Qvist disputerade den 7 november. Avhandlingen har huvudtitel ”Styrning av lokala introduktionsprogram”. Martin Qvist nås på 011-363151 (mobil anknytning), e-post: martin.qvist@liu.se
På senare tid har tågtrafiken, såväl person- som godstransporter, ökat i Sverige och flera nya järnvägslinjer planeras. En tätare tågtrafik med snabbare och tyngre tåg kommer sannolikt att leda till mer störningar. För att kunna planera åtgärder, spårutbyggnad och ny bostadsbebyggelse behöver kunskapen om hur tågtrafiken påverkar människor i deras boendemiljöer uppdateras.
Med den bakgrunden har forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, genomfört en studie i tre olika tågbullerexponerade bostadsområden belägna inom 300 meter från järnvägen, och jämfört hur 1 695 personer svarat på frågor om sin hälsa och sitt välbefinnande.
Ett av områdena, Sollentuna, är utsatt för buller från den mest intensiva tågtrafiken i landet, ett annat område är utsatt för en kombination av både buller och starka markvibrationer från tåg medan det tredje området är utsatt för tågbuller men utan sådana vibrationer.
Studien visar att det inte bara är bullernivån som avgör hur störande tågtrafiken upplevs, utan att andra faktorer påverkar.
–Den genomsnittliga ljudnivån under dygnet i de undersökta bostadsområdena låg på mellan 41 och 65 dB. Men i bostadsområdet med ett mycket stort antal tåg och i området med starka vibrationer från tågtrafiken upplevde sig människor bullerstörda vid betydligt lägre ljudnivåer än i området utan markvibrationer, säger Anita Gidlöf-Gunnarsson, forskare vid avdelningen för Arbets- och miljömedicin vid institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin.
Studien visar också att bullerstörningarna var avsevärt större bland de som hade balkong/uteplats eller sovrumsfönster mot järnvägen.
–Att kunna använda sin balkong eller uteplats som man vill utan att störas av buller och vibrationer från tåg och att kunna sova ostört har stor betydelse för människors hälsa och välbefinnande, säger Anita Gidlöf-Gunnarsson.
Vid riskbedömningar, utbyggnad av ny infrastruktur och planerade åtgärder mot buller rekommenderar de medverkande forskarna i studien att hänsyn tas till hela exponeringen: buller, markvibrationer, antalet tåg per dygn samt uteplatsen och sovrumsfönstrets läge i förhållande till järnvägen.
Anita Gidlöf-Gunnarsson ger ett exempel:
–I områden med djup lera i marken alstrar tågtrafiken ofta starka vibrationer i hus. Här räcker det oftast inte med att sätta in ljudisolerande fönster eller bullerskärmar för att minska bullerstörningarna, utan man måste även ta till åtgärder för att minska markvibrationerna.
Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Noise & Health, genomfördes i samarbete med Statens väg- och transportforskningsinstitut och teknikkonsultföretaget WSP.
Bröstcancer är en tumörsjukdom med förhållandevis god prognos, nästan 90 procent lever mer än 5 år och nästan 80 procent lever mer än 10 år. Diagnostiken och behandlingen av bröstcancer drabbade kvinnor har förbättrats markant under senaste 20 åren. De nya behandlingarna är dock ofta krävande och många patienter får biverkningar, både fysiska och psykologiska som kan kvarstå lång tid efter behandlingen.
Sjukvården är idag van att hantera de biverkningar som uppstår under själva behandlingen men mindre van att hantera de behov som kvarstår efter att behandlingen är avslutad. Tidigare studier har visat att många patienter har behov som inte tillgodoses av den vanliga sjukvården.
Helena Granstam Björneklett, doktorand vid Centrum för klinisk forskning i Västerås och överläkare vid onkologikliniken på Västmanlands sjukhus har i sin avhandling studerat en grupp kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer. Nära 400 patienter rekryterades från onkologikliniken i Västerås samband med att de fick sin strålbehandling. Hälften av kvinnorna lottades till att genomgå rehabiliteringen och hälften till att bli kontrollpatienter. Båda grupperna gick på sina vanliga kontroller vid onkologi- och kirurgkliniken i Västerås.
Kvinnorna som genomgick rehabiliteringen gjorde detta under en veckas internat med uppföljning två månader senare. Under detta internat fick de bland annat delta i kuratorssamtal, ha läkarsamtal i grupp där de fick undervisning om sin sjukdom, behandling, biverkningar med mera. kvinnorna fick också lära sig så kallade copingstrategier (sätt att hantera sin diagnos och sjukdom) prova på olika former av avslappning. Under veckan ingick också någon form av kulturell aktivitet. Det var dock lite fysisk aktivitet och denna bestod mestadels av promenader.
– Vi har i studien kunnat visa att andelen kvinnor med hög ångestnivå var signifikant lägre i studiegruppen än i kontrollgruppen efter ett år men vi kunde inte visa någon skillnad när det gällde symtom på depression, livskvalitet eller fatigue, en speciell typ av trötthet som är relaterad till cancerdiagnos och behandling, berättar Helena Granstam Björneklett.
Forskarna kunde inte heller visa någon skillnad när det gällde sjukskrivning och sjukvårdskonsumtion, men det var en tendens till att kvinnorna i rehabiliteringsgruppen var sjukskrivna längre och man kunde också visa att den totala kostnaden för kvinnorna i denna grupp var högre även innan själva kostnaden för internatet räknades med.
I långtidsuppföljningen efter 6,5 år kunde forskarna inte visa någon skillnad mellan grupperna när det gällde symtom på ångest och depression. De kunde dock visa att kvinnorna i rehabiliterings gruppen hade mindre symtom på fatigue och också på de delar av livskvalitet formuläret som mätte kognitiv funktion, framtidsperspektiv och kroppsuppfattning.
– Sannolikt har inte alla kvinnor som får bröstcancer behov av rehabilitering. Man måste hitta någon form av screeningsinstrument som kan finna de kvinnor som har störst behov. Många har också mer fysiska behov de behöver hjälp med och man bör sannolikt kombinera fysisk och psykologisk rehabilitering och också behovspröva detta, säger Helena Granstam Björneklett.
Centrum för klinisk forskning i Västerås är ett samarbete Uppsala universitet och Landstinget i Västmanland där patientnära forskning bedrivs.
Avhandlingen Support Group Intervention in Primary Breast Cancer: Health-Related Quality of Life, with Special Reference to Anxiety, Depression and Fatigue försvaras den 17 november.
KONTAKT OCH INFORMATION
Helena Granstam Björneklett, tel: 021-176789, 070-7691451, e-post: helena.granstam-bjorneklett@ltv.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Håkan Wilhelmsson, forskningsingenjör på VTI, har arbetat med att anpassa VTI:s trafikanalysator TA89 till mätning av cykeltrafiken.
– TA89 används ju annars till mätning av vägtrafiken då den kan mäta dels antalet fordonspassager, dels ge uppgift om till exempel fordonstyp samt varje fordons sidoläge, spårvidd, hastighet, passagetidpunkt, körriktning och axelavstånd.
Ensamma om att mäta cykelns sidoläge
Anpassningen av TA89 har gjorts för att bättre utnyttja kapaciteten hos utrustningen och samtidigt bredda VTI:s kompetens inom området cykeltrafik och cykelvägar.
– Med tiden har vi sett tekniska möjligheter att skräddarsy utrustningen för cykelmätning. Det unika med just cykelmätningarna är att vi även kan mäta cykelns sidoläge, det är vi ensamma om, säger Håkan Wilhelmsson.
Förändringar i cyklisternas sidoläge kan ge viktig information om kapacitet och trängsel på en cykelväg vid vissa tidpunkter eller platser, vilket också är viktigt ur ett framkomlighetsperspektiv.
– Det kan även ge en indikation om konfliktsituationen mellan oskyddade trafikanter, säger Anna Niska, forskare på VTI.
Kan ge information om hur restiden påverkas av vädret
Mätutrustningen kan, förutom att räkna antalet cykelpassager och ange cykelns placering på cykelbanan, koppla samman den informationen med den om lufttemperatur, luftfuktighet, vägtemperatur, nederbörd, vindhastighet och vindriktning.
– Vi vet idag alldeles för lite om vad som påverkar cyklisternas framkomlighet och i vilken utsträckning – exempelvis hur påverkas restiden för cyklister av olika väder och väglag? Den här utrustningen kan hjälpa oss i den forskningen, säger Anna Niska.
Studien visar att de flesta barn hanterar sin internetanvändning mycket bra och att de som är mest sårbara för att hamna i överdriven användning är äldre barn, barn som har känslomässiga problem och de som man skulle kunna kalla för sensationssökande.
Internet har blivit en viktig del av barns och ungas liv. I Sverige är ca 20 procent av 11-16-åringarna uppkopplade tre eller fler timmar en vardag och en helgdag är ca en tredjedel på internet så länge. Den ökade tiden ungdomar spenderar på nätet har oroat många vuxna; finns det risk att unga hamnar i problematiskt internetanvändande? EU Kids Online har därför frågat barn i åldrarna 11-16 år hur ofta de upplever tecken på överdrivet användande.
De fem frågor EU Kids Online valde för att komma åt barnens egna upplevelser av överdriven användning var:
– Hur ofta man låtit bli att sova eller äta pga. internet.
– Hur ofta man känt sig oroad när man inte kunnat vara på internet.
– Om man tillbringat mindre tid än man borde med familj/vänner eller med skolarbete pga internet.
– Om man surfat fastän man inte riktigt varit intresserad.
– Om man misslyckats med att försöka ägna mindre tid på nätet fastän man velat.
En procent av de europeiska barnen riskerar att hamna i överdriven internetanvändning. En procent av alla europeiska barn i studien har svarat ja på alla fem frågorna och är därmed enligt EU Kids Online i riskzonen för problematisk internetanvändning. De barn som svarat ja på mer än en fråga uppger också att de har psykologiska och känslomässiga problem som påverkar deras beteende på och utanför nätet. Trots att Sverige är ett av de länder där internetanvändandet är mest omfattande, är det inte fler barn som enligt denna definition hamnar i riskzonen, snarare tvärtom.
Procentandelen av barn som svarat positivt på åtminstone en av frågorna varierar mellan länderna.
Lägst andel, 17 procent, återfinns i Italien och högst, 49 procent, i Estland. För Sveriges del är det 34 procent av barnen som har upplevt minst en av de saker frågorna tar upp. Rapporten visar att det vanligaste är att barnen har surfat fast de egentligen inte varit intresserade. Det minst vanliga svaret är att de vid något tillfälle har struntat i mat och sömn.
Cecilia von Feilitzen som har varit ansvarig för EU Kids Online i Sverige förklarar:
– Det finns ingen entydighet kring begreppet överdriven internetanvändning men man har valt att utgå från dessa fem frågor som tillsammans kan anses påverka barnets sociala liv samt fysiska och psykiska hälsa. Rapporten väljer att inte använda uttryck som internetberoende då det är omdiskuterat bland forskare.
Överdriven internetanvändning: Vad ska föräldrarna göra?
När det gäller att förebygga problematisk internetanvändning rekommenderar EU Kids Online att föräldrar engagerar sig i sina barns internetanvändning genom att stötta och diskutera. Kanske särskilt när barnen har blivit upprörda över något, men även i vardagssituationer. Elza Dunkels, Umeå universitet, kommenterar resultaten:
– Vi vet idag att det bästa sättet att stötta barn är att hålla kommunikationskanalen mellan barn och vuxna öppen. Det är alltså viktigt att inte fördöma och kritisera utan vara genuint intresserad av barnens nätanvändning. När föräldrar och barn kan prata öppet om dessa frågor är chansen större att den tid barnen spenderar på nätet hjälper dem att utveckla ett hälsosamt förhållningssätt till internetanvändning.
Andra resultat:
• EU Kids Onlines resultat tyder på att strategier för att skydda barn måste börja utanför nätet och vid tidig ålder, till exempel genom att vuxna ser hur barnen mår och identifierar barn som visar tecken på olika typer av problem.
• Det är viktigt att notera att tidsbegränsning inte är det bästa sättet att hantera överdrivet och problematiskt internetanvändande eftersom det inte tar hänsyn till orsaken till beteendet.
• Om ett barn redan upplever att internetanvändningen har gått för långt, vilket ofta visar sig genom att de svarar ja på alla de fem frågorna som nämns ovan, rekommenderar vi att föräldrarna söker professionell hjälp. Skolkuratorn, skolpsykologen eller barn- och ungdomsmottagningen kan hjälpa till med de problem barnet med största sannolikhet har utanför nätet.
Den tvärvetenskapliga forskargruppen från de tre universiteten har tillsammans med Uppsala universitet tidigare visat att barn som bevittnat våld mot sin mamma i högre grad än barn i allmänhet riskerar att drabbas av psykisk ohälsa och att det behövs en kedja av insatser för att de ska kunna bearbeta sina upplevelser.
I Sverige finns ännu inga utvecklade och vetenskapligt beprövade metoder för att behandla trauman av den här karaktären. Barn, som upplevt våld i hemmet, erbjuds i dag olika former av stödjande insatser, utan att man först ställer en diagnos. För en del av barnen räcker de stödjande insatserna, medan andra har svåra barnpsykiatriska problem och behöver psykiatrisk behandling.
– Vi ska undersöka om fyra olika vetenskapligt beprövade metoder som används i USA skulle kunna anpassas och fungera i det svenska samhället. Vi behöver utveckla verktyg för att se vilka barn som behöver hjälp med vad och ta fram en insatstrappa i flera steg för att kunna erbjuda dem rätt behandling, säger Åsa Källström Cater, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet.
Det är ett två-årigt projekt och förutom Åsa Källström Cater deltar Kjerstin Almqvist från Karlstads universitet, Anders Broberg, Karin Grip och Ulf Axberg från Göteborgs universitet, samt olika verksamheter som arbetar med våldsutsatta barn runtom i landet.
KONTAKT
Åsa Källström Cater: 0768-591795
Fosfor är ett livsnödvändigt ämne och Sverige importerar lika mycket fosfor i mat och foder som i gödselmedel. För att hushålla med denna ändliga resurs skulle samhällets restprodukter kunna användas i större utsträckning, menar Kersti Linderholm vid SLU.
Fosfor är ett helt livsnödvändigt ämne för växter, människor och djur och oersättligt i jordbruket. De brytvärda fosfortillgångarna är begränsade, särskilt de med låg halt kadmium, vilket är den fosforråvara som Sverige efterfrågar.
Agronom Kersti Linderholm har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat förutsättningar för en uthållig försörjning med fosfor till svenskt jordbruk. Det visade sig att Sverige importerar lika mycket fosfor i livsmedel och foder som i gödselmedel. Med en bättre hushållning och återanvändning av samhällets fosfor skulle därför behovet av importerat fosforgödselmedel minska radikalt.
Beräkningarna har gjorts på nuvarande livsmedelsproduktion i Sverige.
– Om vi ökade vår självförsörjningsgrad av livsmedel skulle det därför behövas mer fosfor i form av gödsel då fosforimporten i produkter minskar, säger Kersti Linderholm.
Växtrötter samarbetar ofta med svampar (mykorrhiza) för att bättre komma åt fosfor i jorden. Farhågan har funnits att detta samarbete skulle försämras om grödan gödslades med återanvänd fosfor. När man i studien använde svenskt, kvalitetssäkrat avloppsslam påverkades dock mykorrhizan inte negativt.
Att förbränna slam för att utvinna fosfor från askan är dyrbart för miljön. Det visar Kersti Linderholm i beräkningar av energiåtgång och utsläpp av växthusgaser vid olika sätt att återanvända fosfor. Hon tillämpade då den gängse metoden att inte räkna koldioxidutsläppen vid förbränning av biologiskt material som bildats genom fotosyntes.
Skulle grödornas inbindning av solenergi och koldioxid i stället tillskrivas jordbruket och inte den som använder produkten som bränsle, skulle resultaten bli annorlunda. Med nuvarande beräkningssätt blir det olika koldioxidutsläpp och energiåtgång om jordbrukaren säljer sitt vete till kvarnen eller till etanolfabriken.
– Samhällsnyttan borde anses vara lika stor, eller större, när lantbrukaren producerar en gröda till föda eller foder som när grödan omvandlas till biobränsle.
Det mest miljövänliga sättet att öka fosfortillgången, med avseende på energiåtgång och utsläpp av växthusgaser, är, enligt Kersti Linderholm, att använda avloppsslam direkt på åkermark, men kadmiumtillförseln kan då bli ett problem. Mycket av kadmiuminnehållet i slammet kommer från maten, av vilken en stor andel idag är importerad.
– Därför är det anmärkningsvärt att det görs mycket få analyser av kadmium på importerade livsmedel, menar Kersti Linderholm.
———————————————————————–
Agr och FL Kersti Linderholm vid område Agrosystem, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Phosphorus. Flows to Swedish Food Chain, Fertilizer Value, Effect on Mycorrhiza and Environmental Impact of Reuse”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
– Tid: fredagen den 16 november 2012, klockan 14.00
– Plats: SLU, Alnarp, Crafoordsalen, Navet
– Opponent: Professor emeritus Hallvard Ødegaard, Institutt for vann- og miljøteknikk (NTNU) Trondheim, Norge.
Mer information
Kersti Linderholm, kersti.linderholm@silvberg.se, 070-751 17 13
Avhandlingen, http://pub.epsilon.slu.se/9166/ [Ref 1]
Kadmiumkontroll minimal för importerade livsmedel [Ref 2] (pressmeddelande 2012-07-18)
Område Agrosystem [Ref 3], SLU, Alnarp
Hemort: Ornäs, mellan Falun och Borlänge
Pressfoto
(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om disputationen. Fotograf ska anges.)
Fosforbrytning i Marocko. [Ref 4] Foto: Kersti Linderholm
Porträtt Kersti Linderholm [Ref 5].
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
Med en åldrande befolkning ökar kraven på att vi ska orka jobba allt senare i livet. Det ställer i sin tur nya krav på hållbar arbetsförmåga – inte minst bland de unga som nyss trätt in i arbetslivet.
Men vad innebär då en hållbar arbetsförmåga?
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har frågat 1 300 yrkesarbetande unga vuxna om deras arbetssituation – och konstaterar att egen kontroll över arbetssituationen, gott stöd från arbetsgivaren och mindre negativ inverkan på privatlivet hör till de viktigaste faktorerna.
– Nedsatt arbetsförmåga kan leda till individuellt lidande och kostnader för både samhället och arbetsgivare i form av arbetslöshet, sjukskrivning och ett dolt produktionsbortfall. Vi vill därför undersöka vilka faktorer i arbetssituationen som kan kopplas till en försämrad respektive förbättrad arbetsförmåga, säger Maria Boström, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Resultaten visar att minskad kontroll och sämre förmåga att kunna hantera saker i arbetet hade ett direkt samband med försämrad arbetsförmåga. Detsamma gällde om krav i arbetet hade lett till en ökad negativ påverkan på privatlivet. Detta gällde både för kvinnor och män i åldersgruppen.
– På motsatt vis rapporterade de unga arbetstagarna en förbättrad arbetsförmåga om de hade ökad kontroll över sitt arbete och fick mer stöd. Dessa faktorer verkar betydelsefulla för både unga kvinnor och män i arbete, möjligen på lite olika sätt, säger Maria Boström.
Slutsatserna skulle enligt forskarna kunna vara en hjälp för att utveckla ett mer riktat arbetsmiljöarbete för unga arbetare, till exempel att företagshälsovården tar fram metoder som kan främja en god arbetsförmåga för denna åldersgrupp.
– Det är viktigt att inte enbart inrikta sig på individuella åtgärder i ett arbetsmiljöarbete, utan att även ha fokus på att organisationen kan påverka individen, säger Maria Boström.
Studien publiceras i tidskriften BMC Public Health och är utförd på Arbets- och miljömedicin, Institutionen för Folkhälsa och samhällsmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
FAKTA OM STUDIEN
Under 2007 tillfrågades 20 000 slumpmässigt utvalda unga vuxna, 20-24 år i hela Sverige om att delta in en studie som via frågeformulär skulle identifiera vilka faktorer som har betydelse för god hälsa, prestationsförmåga och arbetsförmåga. 7 125 unga engagerade sig, och en uppföljning gjordes 2008, nu med 4 163 personer. Ur denna grupp har 1 311 unga arbetare (21-25 år, varav 55 procent kvinnor) valts ut till den aktuella studien.
Arbetsförmåga har mätts genom ett internationellt etablerat frågeformulär som på en skala 1-10 låter svaranden värdera sin nuvarande arbetsförmåga i relation till när den var som bäst. Testet bygger på en finsk metod, Work Ability Index, som använts sedan 80-talet och översatts till 24 språk.
Avhandlingen är skriven ur de berördas perspektiv och kunskapen som beskrivs gör det möjligt för personer med bipolär sjukdom att förstå, sätta ord på och kommunicera hur deras tillvaro ser ut och vad de behöver, vilket i sin tur ökar deras möjligheter att påverka sina liv. Det ökar också möjligheterna för professionella vårdare att utforma vården, både innehållsmässigt och organisatoriskt, så att den kan möta de berördas faktiska behov på ett adekvat sätt.
– Synen på vård för dessa personer behöver förändras. Den bör präglas av samsyn, samarbete och transparent kommunikation mellan personerna med bipolär sjukdom, deras närstående och vården, säger Marie Rusner. Det gemensamma målet bör handla om att möta faktiska behov, och att stärka samhörighet för att göra vardagslivet mer bärkraftigt.
Avhandlingen visar att tillvaron med bipolär sjukdom karaktäriseras av extra dimensioner. Det finns en särskild intensitet och spännvidd i sättet att vara som gör att livet med bipolär sjukdom blir mer motsägelsefullt och svårbegripligt än ett ”vanligt” liv. Tillvaron präglas därför av en ständig kamp att försöka förstå och förhålla sig till denna komplexa och mångfacetterade erfarenhetsvärld. Livet kompliceras dessutom av att sjukdomen är sammanflätad med den person man är. Personer med bipolär sjukdom beskriver en stark medvetenhet om att deras liv präglas av något mer men att de saknar ord för denna erfarenhet.
– Bipolär sjukdom innebär så mycket mer än växlingar mellan episoder av depression eller mani, säger Marie Rusner. Beteckningen ”bipolär sjukdom” ser därför ut att vara otillräcklig eftersom den endast återspeglar de mer uppenbara och synliga dimensionerna av ohälsan, medan de som präglar livet i sin helhet förblir dolda. Det begränsar möjligheterna att förstå hur svårgripbar och förvirrande tillvaron kan vara för individen.
Avhandlingen visar också att det är otillräckligt att bara se till individuella behov hos personer med bipolär sjukdom. Det är ett bärkraftigt vardagsliv som är den viktigaste faktorn för ett gott liv med bipolär sjukdom. Därför behöver även närståendes situation och behov beaktas. Närstående spelar en avgörande roll för välbefinnandet hos personerna med den psykiska ohälsan. Deras tillvaro karaktäriseras emellertid av en paradoxal utsatthet. De är livsnödvändiga men ofta utestängda och ensamma i en kamp för livet, samtidigt som även deras liv överskuggas av sjukdomens konsekvenser. Deras behov får stå tillbaka till förmån för den andre personens behov. Det är därför viktigt att förstå och möta behoven både hos personerna med bipolär sjukdom och hos deras närstående på ett sådant sätt att det gemensamma vardagslivet blir bärkraftigt.
– Jag vill med denna avhandling, säger Marie Rusner, synliggöra de berördas perspektiv på livet med bipolär sjukdom och de behov som följer.
Avhandlingen ”Bipolär sjukdom – ur ett existentiellt perspektiv”, försvaras vid en offentlig disputation, den 16 november 2012, kl 10.30. Plats: Sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är professor Ove Hellzén, Mittuniversitetet.
Marie Rusner har bland annat en bakgrund som specialistsjuksköterska inom psykiatri och arbetar nu som forskningsledare på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås. Hon har haft sin doktorandanställning på Högskolan i Borås och genomfört sin avhandling inom forskningsämnet vårdvetenskap.
Hos Aristoteles formuleras för första gången idén att naturvetenskapens uppgift väsentligen är att utforska de olika orsakssamband som råder i naturen. Projektet undersöker en rad frågor, kunskapsteoretiska såväl som metafysiska, som Aristoteles orsakslära väcker.
Vad för slags objekt är orsaker: är de föremål eller händelser? Finns orsaker överhuvudtaget ”därute” i världen, oberoende av oss, eller ska de i första hand betraktas som komponenter i våra förklaringar av naturen?
Genom att se på hur dessa och relaterade frågor hanteras av Aristoteles syftar projektet till att ge en ökad förståelse av vad det innebär att förklara naturen i kausala termer, och vad för slags kunskap sådana förklaringar kan tänkas ge oss.
INFORMATION OCH KONTAKT
Vänligen kontakta Charlotta Weigelt på telefon 08-608 49 85, eller på mobiltelefon 073-564 98 80.
Södertörns högskola är ett ungt och dynamiskt lärosäte med unik profil, beläget i Flemingsberg i södra Stockholm. Vid högskolan bedrivs kvalificerad forskning. Särskilt starka forskningsområden är Östersjö- och Östeuropaforskning, samtidshistoria, institutionell förändring i det moderna samhället, interreligiösa relationer, genusstudier, kritisk kulturteori, estetik och miljövetenskap.
Ett mångvetenskapligt arbetssätt är utmärkande för högskolan. Samverkan över ämnesgränserna betonas för att nå nyanserad kunskap om komplexa samhälleliga fenomen. Verksamheten vid Södertörns högskola genomsyras av ledorden mångvetenskap, mångkulturalitet och medborgerlig bildning.
”Medaljen framsida: Nobelpriset i pressen 1897-1911” är den första avhandlingen på svenska om Nobelprisets historia. Gustav Källstrand har plöjt igenom runt sex tusen tidningsartiklar från 1897 till 1911. Han har undersökt hur den svenska pressen tog emot nyheten om att Alfred Nobel hade donerat sin stora förmögenhet till att instifta det internationella priset och hur tidningarna beskrev priset under dess första decennium.
– I pressen etablerades tidigt en bild av priset som en nationell resurs för Sverige. Det tänktes vara början på en process där Stockholm blev ett centrum för forskning och kultur med Nobelfesten som en internationell jubelfest, säger Gustav Källstrand.
Men det höjdes en del samtida kritiska röster. Från konservativt håll vände man sig mot tanken på att svenska pengar skulle delas ut till utländska forskare. Mest kritik fick fredspriset, eller snarare det faktum att det skulle delas ut av norska stortinget.
Vid den första prisutdelningen 1901 var pressens bevakning i stort fortsatt positiv och lika intensiv som idag med spekulationer om pristagare och förmodade läckor. Bilden av ”världens viktigaste pris” förstärktes.
– De tidiga nobelfesterna var visserligen högtidliga, men långt ifrån några folkfester. De blev inte särskilt uppmärksammade internationellt. Redan 1907 kommenterade Erik Axel Karlfeldt att festen fått ”stadgat anseende för tråkighet”, ändå valde pressen en positiv vinkel – då som nu – med festkommentarer om kläder, titlar och matsedlar.
De vetenskapliga pristagarna blev prisets stora tillgång.
– Pressen skrev fram dem som genier och speciella personligheter, på ett sätt som påminde mer om hur man brukade skriva om uppfinnare och upptäcktsresande än universitetsprofessorer.
Pristagarna i litteratur var mer problematiska, eftersom Svenska Akademien då var en hårt kritiserad institution. Med pressens välvilliga inställning till priset hyllades ändå de flesta författare som belönades. Först med priset till Sully Prudhomme 1901 etablerades en negativ bild av litteraturpristagarna som ålderstigna och okända. En bild som sedan blev svår att sudda ut, säger Gustav Källstrand.
Gustav Källstrand disputerade den 9 november. Avhandlingen Medaljens framsida: Nobelpriset i pressen 1897-1911 ges också ut på Carlssons förlag.
Gustav Källstrand kan nås på 070-771 62 49, e-post gustav.kallstrand@liu.se
Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här! [Ref 1]
