Det är känt från tidigare forskning att personer med ADHD löper en ökad risk att hamna i kriminalitet. Det har dock varit oklart om och hur läkemedelsbehandling mot ADHD påverkar brottsrisken. Nu har forskare från Karolinska Institutet följt över 25 000 individer med ADHD via olika befolkningsregister under en fyraårsperiod, 2006-2009. På så sätt har forskarna kunna undersöka kopplingen mellan läkemedelsbehandling mot ADHD och brottslighet.

Studien visar på flera olika sätt att ADHD läkemedel innebär en tydligt sänkt brottslighetsrisk. Till exempel var brottsligheten lägre bland dem som fick läkemedel än bland dem som inte fick det. När individerna jämfördes med sig själva, det vill säga under perioder med och utan läkemedelsbehandling, kunde forskarna konstatera att medicinering innebar en signifikant lägre risk för brottslighet. Under läkemedelsperioderna sjönk brottsligheten med 32 procent. Att individerna jämförts med sig själva är en styrka i studien, eftersom det visar att de sambanden troligen inte beror på andra skillnader mellan dem som medicinerar och de som inte gör det.

Andra slutsatser ur studien är att sambandet mellan medicinering mot ADHD och kriminalitet ser ungefär likadant ut för män och kvinnor, och att det gäller både mindre allvarliga brott och grova brott, som våldsbrott.

– Vi har visat att läkemedel mot ADHD med största sannolikhet sänker risken för brottslighet. Men det är viktigt att påpeka att de flesta läkemedelsbehandlingar innebär risk för biverkningar och därför måste risker värderas mot nytta vid varje enskild förskrivning, där den enskilde patientens hela livssituation ska vägas in, säger Henrik Larsson, docent vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.

Medförfattaren Paul Lichtenstein, professor vid samma institution, håller med:

– Visst är det så att man måste väga potentiella fördelar mot nackdelar vid varje förskrivning, säger han. Vi menar att man nu också måste ta hänsyn till denna troliga sänkning av risk för brottslighet i bedömningen. Man brukar säga att ungefär 30-40 procent av långtidsdömda brottslingar har ADHD. Om man kan minska deras återfallsrisk med 30 procent skulle det uppenbarligen påverka den totala brottsligheten i samhället.

Ungefär fem procent av alla skolbarn och hälften så många vuxna lider av ADHD, som kännetecknas av bristande uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter och impulsivitet. Forskning har visat att ADHD är ett relativt stabilt funktionshinder och många av dem som fått diagnosen ADHD som barn uppfyller kriterierna för diagnosen även i vuxen ålder. Personer med ADHD kan bl.a. behandlas med centralstimulerande läkemedel som påverkar hjärnan, och därmed förbättrar uppmärksamhet och impulskontroll.  

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS), Kriminalvården och National Institute of Child Health and Human Development.

Publikation: ”Attention Deficit Hyperactivity Disorder Medication and Criminality”, Paul Lichtenstein, Linda Halldner, Johan Zetterqvist, Arvid Sjölander, Eva Serlachius, Seena Fazel, Niklas Långström och Henrik Larsson, NEJM, 22 November 2012.

Paul Lichtenstein, professor Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik
Tel: 524 874 24 och 073-309 33 24
E-post: paul.lichtenstein@ki.se

Henrik Larsson, docent Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik
Tel: 08-524 823 44 och 070-405 66 25
E-post: henrik.larsson@ki.se

Det har funnits hypoteser om att stressiga jobb som kännetecknas av höga krav och en låg grad av kontroll i arbetssituationen resulterar i trötthet och ett större behov av återhämtning. Därmed skulle också sannolikheten för passivitet och stillasittande under fritiden öka.

En stor studie som nyligen publicerades i American Journal of Epidemiology innehåller data från 170 000 personer i 14 europeiska länder. Där visas ett klart samband mellan arbetssituationen och den fysiska aktiviteten på fritiden.

– Risken för fysisk inaktivitet vid ett stressigt jobb är framförallt kopplad till hur man upplever kontrollen över den egna arbetssituationen, snarare än hur höga kraven är i arbetet. Ju mindre kontroll och möjlighet man hade att styra sitt arbete, desto större var sannolikheten att personen var fysiskt inaktiv på fritiden, säger Anders Knutsson, professor i folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet.

Fysisk inaktivitet kan kopplas till flera sjukdomstillstånd som hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2 diabetes och vissa former av cancer. En ökad fysisk aktivitet i befolkningen skulle kunna förbättra folkhälsan. Därför är det viktigt att förstå vilka faktorer som påverkar hur befolkningen deltar i fysiska aktiviteter.

– Våra resultat tyder på att insatser för att öka den fysiska aktiviteten i befolkningen också kan dra nytta av att beakta faktorer som rör arbetslivet, säger Anders Knutsson.

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien är en del av ett samarbete mellan flera europeiska universitet, IPD-Work Consortium, där Mittuniversitetet ingår. Det övergripande syftet är att göra tillförlitliga uppskattningar av effekterna av psykosociala riskfaktorer i arbetet för olika kroniska sjukdomar, psykisk ohälsa, funktionshinder och dödlighet. Arbetet bygger på en omfattande mängd individdata från många studier.

Anders Knutsson, professor emeritus, folkhälsovetenskap, Mittuniversitetet,
060-14 85 93, e-post: anders.knutsson@miun.se
 
 

I en ny studie, ledd av Kristina Blennow från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), visas det för första gången på betydelsen av två personliga faktorer; när skogsägare tror på och har upplevt effekter av klimatförändringarna är det mera sannolikt att de har vidtagit anpassningsåtgärder. Dessa två faktorer förklarar och förutsäger nästan helt skogsägares anpassning till klimatförändringarna. Artikeln publicerades på nätet i tidskriften PLOS ONE den 21 november 2012.

Att känna till vad som får människor att vidta anpassningsåtgärder är av avgörande betydelse när vi kommunicerar klimatförändringspolicy. Eftersom klimat definieras i termer av väder i medeltal har det påståtts att klimatförändringarna inte uppfattas som en stor risk eftersom de inte kan upplevas direkt. Ett internationellt forskarteam från Sveriges lantbruksuniversitet, Lunds universitet, Lissabons tekniska universitet (Portugal), Schweiziska federala forskningsinstitutet WSL och Universitetet i Freiburg (Tyskland) visar med hjälp av svar på en enkät från 845 privata skogsägare verksamma i olika delar av Europa att en stor del av respondenterna starkt tror att de direkt har upplevt klimatförändringarna.  För första gången visar forskarna dessutom att hur starkt skogsägarna tror på och har upplevt lokala effekter av klimatförändringarna nästan helt förklarar och förutsäger om de anpassat sitt brukande av skogen till klimatförändringarna.

Resultaten baseras alltså på en enkätundersökning bland privata skogsägare i Sverige, Tyskland och Portugal. Länderna representerar en nord-sydlig gradient genom Europa och omfattar vitt skilda bio-klimatiska förhållanden liksom skilda ekonomisk-sociala-politiska strukturer. Utöver socio-demografiska data (kön, ålder, storlek på skogsmarksinnehavet etc.) baseras studien på svaren från tre huvudfrågor: hur starkt skogsägare tror att klimatförändringarna kommer att påverka deras skog, hur starkt tror de att de har upplevt lokala effekter av klimatförändringarna och om de har vidtagit åtgärder för att anpassa sitt brukande av skogen till klimatförändringarna? Med hjälp av statistiska modeller användes insamlade data för att simulera skattade förväntade sannolikheter för att ha vidtagit åtgärder för anpassning till klimatförändringarna.

Femtio procent av Europas skogsmark ägs av privatpersoner. Resultaten av studien visar att den personliga tron på och uppfattningen av klimatförändringarna bland dem som fattar besluten på lokal nivå starkt påverkar anpassningskapaciteten hos en avsevärd del av den europeiska skogssektorn.

Resultaten från forskarteamets studie har betydelse för hur klimatförändringspolicy effektivt kan kommuniceras. De indikerar att insamling och spridning av tecken på klimatförändringar och deras effekter skulle kunna vara en effektiv strategi för att öka personers uppfattning om att ha upplevt klimatförändringar och att de därigenom överväger att vidta anpassningsåtgärder.

INFORMATION OCH KONTAKT
Blennow K, Persson J, Tomé M, & Hanewinkel M (2012) Climate Change: Believing and seeing implies adapting. Artikeln har publicerats i tidskriften PLOS ONE och kan fritt laddas ner här.
Kristina Blennow, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, Kristina.Blennow@slu.se

Forskaren Per Bolin vid Södertörns högskola har skrivit en bok om formandet av universitetet i Riga under 1920-1930-talen, och den dragkamp som uppstod mellan nationella och akademiska strömningar.

Vid första världskrigets slut uppstod Lettland som en egen stat, och planerna på ett lettiskt universitet i Riga tog form. Syftet med universitetet var bland annat att stärka nationskänslan i landet, vilket skapade en konflikt mellan idén om ett etniskt lettiskt universitet och idén om ett akademiskt sett högtstående universitet.

– Företrädare för de nationella strömningarna ville i första hand anställa etniska letter som lärare medan andra ville anställa personer med bäst akademiska meriter, säger forskaren Per Bolin, som skrivit boken Between national and academic agendas, som nyligen givits ut av Södertörns högskola.

Problemet enligt Per Bolin var dock att det fanns för få etniska letter med tillräcklig utbildning för att fylla alla akademiska positioner. Tidigare hade undervisning på lettiska endast funnits upp till grundskolan, och de etniska letterna bestod av en stor bondebefolkning och ett relativt litet borgerligt skikt. Samhällseliten hade istället bestått av tyskbalter och etniska ryssar. De nationella krafterna ville då främst anställa etniska letter med lägre kompetens och låta dem fortbildas, vilket mötte motstånd från företrädarna för akademisk excellens och en rekrytering grundad på vetenskapliga meriter.

Eftersom Lettland fram till 1934 var en demokrati med omfattande kulturella rättigheter för de etniska minoriteterna var det otänkbart att öppet diskriminera olika grupper. Alltså talades det sällan direkt om etnicitet vid rekryteringen till universitetet. Istället ställde universitetsledningen språkliga krav på sina lärare, det vill säga förmåga att undervisa på lettiska.

–  Det anställdes en del personer med annan etnisk bakgrund, med kravet att de skulle lära sig lettiska inom fem år för att få behålla sin anställning, säger Per Bolin.

De tre nyckeldisciplinerna vid universitetet för utvecklingen av en nationell lettisk självbild var historia, arkeologi och etnologi. Även här skedde en dragkamp mellan företrädare för en transnationell akademisk kultur som bygger på fri forskning och anställning enbart utifrån formella meriter, och företrädare för en mer nationell inriktning av universitetet.

–  Oftast var det lettiska akademiker med ”medelhög” kompetens som drog åt det nationella hållet, medan de allra mest framträdande lettiska professorerna samt även de tyskbaltiska akademikerna vid universitetet var de som främst betonade vikten av formella vetenskapliga meriter, säger han.

KONTAKT
Per Bolin nås på telefon 08-608 40 53 eller 0705-37 18 39 samt på e-post per.bolin@sh.se.

Under 2006 rapporterade en miljömyndighet i Peru höjda blynivåer i blodet hos barn i urbefolkningen kring floden Corrientes, det mest produktiva oljeutvinningsdistriktet i norra Perus Amazonområde. Tre år senare inledde en grupp forskare vid Umeå universitet – docenterna Miguel San Sebastián och Ingvar Bergdahl samt doktoranden Cynthia Anticona – samarbete med den regionala hälsomyndigheten och lokala organisationer för att ringa in källan till blyexponeringen.

Eftersom det fanns starka bevis för miljöföroreningar på grund av oljeutvinningen i området ägnade gruppen en första studie (2009) åt att jämföra blynivåerna i befolkningen som helhet och i områden med och utan oljeaktiviteter. Oväntat nog fann man då ingen signifikant skillnad i genomsnittliga blyhalter mellan oljeexponerade och oljefria områden. Undersökningar av vatten och jord i Corrientes-området visade att blykoncentrationen låg långt under internationella gränsvärden.

Den största överraskningen kom dock i en andra studie (2010), där forskarna upptäckte att vissa barn i området lekte med och tuggade på blybitar som användes som sänken vid fiske och att den vanan signifikant ökade deras risk för höga blyvärden i blodet. Studien visade också att barn i samhällen nära oljedepåer löpte en signifikant risk för höga blyhalter. Sambandet berodde emellertid inte, som man skulle kunna tro, på föroreningar av miljön utan forskarna fann att orsaken snarare låg i att invånarna hade bättre tillgång till kabel och annat industriavfall som användes för återvinning.

Fynden har fäst uppmärksamheten på en oväntad källa till blyexponering och i avhandlingen föreslås strategier för kontroll och förebyggande insatser för att undvika skadliga effekter, särskilt när det gäller barnens neurologiska utveckling. Emellertid motsäger inte de här resultaten den dokumentation som finns om miljöföroreningar och hälsorisker i samband med oljeutvinningen i området, något som hälsomyndigheterna och andra måste ta itu med.

KONTAKT OCH INFORMATION
Cynthia Anticona Huaynate är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och global hälsa, och kan nås på:
Tel: +46-761 10 58 93, + 51 1- 365 29 49
E-post: cynthiaanticona@hotmail.com

Fredagen den 30 november försvarar Cynthia Anticona Huaynate, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Bly-exponering hos barn i peruanska Amazonas: Att söka exporingskälla med hjälp av deltagande forskning (engelsk titel: Lead exposure in children of the Peruvian Amazon basin: Venturing into participatory research, seeking the hidden source).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Major Groove, by. 6L, NUS. Fakultetsopponent är Ass. Professor Mary Jean Brown, Harvard School of Public Health, USA.

Syftet med avhandlingen har varit att analysera sociala bestämningsfaktorer för hälsa bland flickor och pojkar i Sverige, med fokus på föräldrabakgrund.  Tre av avhandlingens fyra delstudier baseras på klassrumsundersökningen ”Svenska skolbarns hälsovanor”. Vid tre undersökningstillfällen har flickor och pojkar i årskurs 5, 7 och 9 besvarat ett frågeformulär om sin hälsa och sina hälsobeteenden. Totalt deltog 11 972 barn och ungefär en femtedel av barnen hade utländsk härkomst, det vill säga, en eller två föräldrar födda i ett annat land än Sverige. Fjärde delstudien baseras på en klassrumsundersökning gjord i Östersunds kommun 2011 där 1527 flickor och pojkar i årskurs 6-9 deltog.

Resultaten visar att flickor med utländsk bakgrund hade 27 procent högre risk för hälsobesvär som huvudvärk, magont och nedstämdhet jämfört med flickor med två svenskfödda föräldrar. Pojkar med mixbakgrund, en utlandsfödd förälder och en svenskfödd förälder, hade tre gånger högre risk för hälsobesvär jämfört med pojkar med två svenskfödda föräldrar.

– Några av skillnaderna i hälsa och välbefinnande kan förklaras av betydelsen av kön och föräldrabakgrund samt skillnader i materiella tillgångar i familjen, säger Heidi Carlerby, doktorand, Mittuniversitetet.

Tre av tio barn med två utlandsfödda föräldrar hade en låg nivå av materiella tillgångar (mätt genom tillgång till bil, dator, eget rum och semesterresor med familjen). Motsvarande andel bland flickor och pojkar med två svenskfödda föräldrar var mindre än en av tio.   

Generella riskfaktorer för ohälsa bland flickor och pojkar i Sverige oavsett föräldrarnas härkomst var alla former av inblandning i mobbning. Alla flickor och pojkar som varit inblandade i mobbning som förövare, offer eller offer/förövare har en ökad risk för ohälsa. Att leva med en ensamstående förälder var också en riskfaktor för ohälsa bland flickor men inte bland pojkar.

– Våra resultat stärker argumenten för en ökad medvetenhet om hälsa bland barn med utländsk härkomst, liksom flickors hälsa i allmänhet. Det visar på behovet av hälsofrämjande insatser i skolan exempelvis genom aktiviteter och program som fokuserar på sociala konsekvenser av utländsk härkomst och familjens materiella tillgångar. Det behövs också interventioner som tar hänsyn till demokratiska processer och kommunikation, säger Heidi Carlerby.

INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingen ”Hälsa och sociala bestämningsfaktorer bland flickor och pojkar i Sverige: med fokus på föräldrahärkomst” läggs fram vid Mittuniversitetet i Sundsvall 23 november 2012.

Kontakt:
Heidi Carlerby, doktorand, Institutionen för hälsovetenskap, 070-359 39 93, e-post: heidi.carlerby@miun.se
 

Det är tidigare känt att det finns kopplingar mellan muskelsvaghet tidigt i livet och ökad risk för dödliga sjukdomar. Nu visar en omfattande långtidsuppföljning, ledd av forskare från Karolinska Institutet, hur sambanden ser ut – vilka sjukdomar som går att koppla till muskelsvagheten. I undersökningen ingår över 1,1 miljon tonåringar, vilket gör den till den största i sitt slag. Tonåringarna var pojkar/unga män mellan 16 och 19 år, och uppgifter om deras muskelstyrka i armar, händer och ben har hämtats från svenska militärtjänstens mönstringsundersökningar.

Tonåringarna har följts via Socialstyrelsens dödsorsaksregister under i genomsnitt cirka 24 års tid. Vid uppföljningstidens slut hade 26 145 av studiedeltagarna dött. Den totala dödligheten per 100 000 levnadsår varierade mellan 86,9 respektive 122,3 för de starkaste respektive de svagaste ungdomarna, vilket uttryckt på ett annat sätt innebär att de starkare löpte en 20-35 procent lägre risk att dö under uppföljningstiden. De dödsorsaker som gick att koppla till muskelsvaghet var självmord och hjärt-kärlsjukdom. Däremot fanns inget samband med dödlighet i cancer.

– Det är välkänt att fysisk aktivitet har en gynnsam effekt för att förebygga både hjärt-kärlsjukdom och depression. Men vi har inga uppgifter om tonåringarnas fysiska aktivitet, utan endast om deras muskelstyrka. I vilken utsträckning de muskelstarka tonåringarna också var fysiskt aktiva, och om det här finns en förklaring till våra resultat, det kan vi alltså inte svara på, säger Finn Rasmussen, professor i socialmedicin vid institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet.

Enligt studien är sambandet så starkt att svaga muskler hos tonåringar går att använda som en självständig riskmarkör för död till följd av självmord eller hjärt-kärlsjukdom.

– Som riskmarkör är muskelsvaghet lika tillförlitlig som BMI eller förhöjt blodtryck när det gäller värderingen av framtida hjärt-kärlsjukdom eller för tidig död, säger Finn Rasmussen.

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet samt från Spanska ministeriet för vetenskap och innovation.

Publikation: ”Muscular strength in male adolescents and premature death: cohort study of one million participants”, Francisco B Ortega, Karri Silventoinen, Per Tynelius och Finn Rasmussen, BMJ 2012;345:e7279 doi: 10.1136/bmj.e7279.

För mer information, kontakta: Finn Rasmussen, professor i socialmedicin Institutionen för folkhälsovetenskap – Karolinska Institutet
Tel: 08-524 801 81 eller 070-737 09 84
E-post: finn.rasmussen@ki.se

– Samtidigt sker en oproportionerligt stor del av de planerade kejsarsnitten på mammor som väntar pojkar, vilket riskerar att utsätta dessa barn och deras mammor för komplikationer och onödigt lidande, säger Mats Målqvist, läkare och forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet.

I den aktuella studien från Quang Ninh provinsen i Vietnam, som nyligen publicerats i tidskriften Gender Medicine, har forskargruppen vid Uppsala universitet tillsammans med kollegor i Vietnam studerat vårdsökande i samband med förlossning. De fann att en större andel av flickorna föds hemma medan pojkarna i större utsträckning förlöses med kejsarsnitt på sjukhus. Måttet som används är Sex Ratio at Birth (SRB), vilket är antalet pojkar per 100 flickor som föds. Ett normalt SRB ligger mellan 103 och 107 pojkar per 100 flickor eftersom det naturligt föds fler pojkar än flickor. I Indien, Kina och länderna i Sydostasien är det dock inte ovanligt med ett tydligt förhöjt SRB, från Kina har till exempel har till exempel värden upp emot 122/100 rapporterats.

I den aktuella studien låg SRB på 109/100, endast något högre än normalvärdet, men det visade sig vara stora skillnader beroende på var och hur barnen förlöstes. Bland hemförlossningarna, som utgjorde 10 procent av alla förlossningar, var SRB endast 94/100.

– Det betyder att en avsevärt större andel flickor än pojkar inte får del av de befintliga vårdresurserna och att vetskapen om fostrets kön är en avgörande faktor vid valet av förlossningsplats, säger Mats Målqvist.

För samtidigt var andelen pojkar som förlöstes med kejsarsnitt kraftigt förhöjd med ett SRB på 135/100. Det var framför allt de planerade kejsarsnitten på distriktssjukhus som bidrog till denna kraftigt förskjutna könsfördelning. En utbredd föreställning om att kejsarsnitt är ett säkrare och för barnet bättre sätt att föda och kulturella föreställningar om att vissa tidpunkter är mer gynnsamma än andra driver denna utveckling, menar forskarna.

Studien visar således hur könsdiskrimineringen börjar redan innan födelsen, inte bara genom könsselektiva aborter utan också vid valet av förlossningssätt och plats. Men könsdiskrimineringen slår åt båda håll, flickor försummas vid valet av förlossningsplats och mödrar till pojkar utsätts i högre grad för onödig kirurgi.

KONTAKT OCH INFORMATION
Referens: Hoa DP, Börjesson L, Nga NT, Johansson A, Målqvist M. Sex of newborn associated with place and mode of delivery; a population-based study in northern Vietnam.

Kontaktperson: Mats Målqvist, International Maternal and Child Health (IMCH), Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet, e-post: mats.malqvist@kbh.uu.se, mobil: 0702-673545

Tänk dig en stor trekantig behållare i ett tätt textilt material. I den läggs komposterbart hushållsavfall som får jäsa och bilda biogas. Reaktorn kopplas sedan till en gasspis i ett vanligt kök. Denna slags biogasreaktor finns redan som prototyp på Institutionen Ingenjörshögskolan vid Högskolan i Borås och ska nu utvecklas för att kunna släppas på marknaden. Tanken med forsknings- och utvecklingsprojektet som tar fram denna modell är att den kan användas i samhällsprojekt i t.ex. slumområdena i Brasilien, de så kallade favelas.
Högskolan i Borås samarbetar med flera företag samt med brasilianska lärosäten och med svenska företag, där ibland Fodervävnader (FOV) i Borås, för att ta fram en biogasreaktor som kan anpassas för småskalig hushållsnära biogasproduktion.

Reaktor för produktion av el
Projektet går också ut på att ta fram och utveckla en medelstor reaktor på upp till 60 kubikmeters volym, ungefär i storlek som en container. Med en sådan skulle man kunna framställa biogas för produktion av elektricitet. Om försöken med dessa två reaktorer slår väl ut avser man att gå vidare ytterligare ett steg, med att utveckla en reaktor för biogasproduktion från avfallsvatten.

Nationell policy om avfallshantering
Brasilien har sedan 2010 antagit sin första nationella policy för hur man ska ta han om fast avfall. Målet är att avveckla de enorma avfallsberg som finns i landet, framförallt i anslutning till storstadsområdena.  Man har också för avsikt att minska energiförbrukningen med hela tio procent. Detta visar att man ser med allvar på problemen med både avfallsbergen och med hur man hanterar energiresurserna i landet.

KONTAKT OCH INFORMATION
Projektet löper över ett år. Faller det väl ut i detta första steg avser man att ansöka om medel för ytterligare ett steg för vidare utveckling av reaktorn.

Genom samarbetsprojektet Waste Recovery – International Partnership har Högskolan i Borås tillsammans med Borås Stad, SP och Borås energi- och miljö AB initierat projekt i Brasilien med stöd från bland annat Vinnova. Man har genomfört nätverksbildande aktiviteter där deltagare från Brasilien har besökt Borås och vice versa. Idag har nätverket 18 företag och organisationer kopplade till sig. Man har även genomfört en kurs i hållbar avfallshantering i Blumenau i delstaten Santa Catarina. Flera av deltagarna var borgmästare från regionen.
Projektledare för ”Kostnadseffektiv produktion av biogas från avfall i Brasilien”: Hans Björk, projektsamordnare för Waste Recovery – International Partnership i Borås.

Vetenskaplig ledare: Professor Mohammad Taherzadeh, Institutionen Ingenjörshögskolan.

Björn Johnson beviljades nyligen 2,4 miljoner kronor från Vetenskapsrådet. Anslaget ska användas för att studera den svenska narkotikapolitikens utveckling de senaste 40 åren. Johnson kommer att fokusera på hur problemet – här narkotika – definierats, hur det framträtt, etablerats och förändrats över tid och hur detta i sin tur påverkat policyutvecklingen på området.

– Syftet med min studie är att skapa bättre förståelse och förklara den stabilitet som präglat den svenska narkotikapolitiken, säger han.

Sverige har sedan slutet av 1960-talet, då staten på allvar började intressera sig för narkotikafrågan, fört en restriktiv narkotikapolitik med tyngdpunkt på kontrollpolitik, som bland annat inneburit polisinsatser och stränga straff.

– År 1977 beslutade riksdagen att målet för politiken skulle vara ett narkotikafritt samhälle, något som i stor utsträckning har gällt sedan dess, säger Johnson.

Narkotikadebatten förändrades runt om i Europa under 1980-talet då HIV kom på agendan. Istället för att fokusera på en restriktiv politik började man diskutera vikten av skadereducering, att minska de ekonomiska och hälsomässiga kostnaderna som följde av narkotikamissbruket. Under 1990-talet ökade förskrivningen av metadon till missbrukare snabbt runt om i Europa, på vissa håll införde man även heroinförskrivning, man startade injektionsrum och skapade boende där drogbruk var tillåtet.

– De flesta europeiska länder prioriterade vid denna tid ned kontrollpolitiken till förmån för en skadereducerande politik, något som dock inte gäller Sverige.

Och det är just detta som förundrar Björn Johnson. Varför har Sverige varit så motståndskraftigt mot de nya impulserna när länder som Norge och Finland, som på många sätt liknar Sverige, lyckats förena en restriktiv grundsyn med en skadereducerande politik?

– Sverige sticker helt klart ut i Europa idag. Här riskerar du att kastas ut ur behandling om du inte lyckas hålla dig drogfri och det är bara i Skåne och, sedan några månader, Kalmar som man erbjuder sprutbyte.

Johnson kommer att göra kvantitativa mediestudier för att kartlägga debatten de senaste 20 åren. Till detta kommer han att koppla en kvalitativ analys av en rad sakområden, som kontrollpolitik, vårdpolitik, prevention samt skadereducering.

– Det finns en del forskning som belyser situationen mellan slutet på 1960-talet fram till 1980-talet varför jag framförallt kommer att fördjupa mig i de senaste 20 årens utveckling.

KONTAKT
Björn Johnson, tfn: 040 – 665 7690, epost: bjorn.johnson@mah.se

Satsningen är ett led i införandet av EU:s havsmiljödirektiv, aktionsplanen för Östersjön och andra nationella och regionala miljömål.

– Det här är en väldigt viktig forskningssatsning. Östersjön hotas bland annat av övergödning och miljögifter, det här är ett viktig steg för att skapa livskraftiga fiskebestånd och ett hållbart fiske, säger Mats Svensson, chef för enheten analys och forskning.

– Vi hoppas kunna ta ett stort steg framåt mot bättre kunskap och föer miljövänliga tekniska innovationer, exempelvis inom sjöfarten.

BONUS är ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram för länderna i Östersjöregionen som bildades 2010. Det omfattar totalt 100 miljoner euro som ska användas för olika forskningsprojekt under åren 2013 – 2018.

Hälften av pengarna kommer från EU:s ramprogram för forskning. Hälften finansieras via olika institutioner i de åtta medlemsländerna; Sverige, Danmark, Estland, Tyskland, Finland, Lettland, Lituaen och Polen. Havs- och vattenmyndigheten bidrar med 2,5 miljoner euro till forskningssatsningen.

Förslag till projekt för ”livskraftiga ekosystem” ska lämnas före 14 februari 2013 och varje projekt kan få fyra miljoner euro fördelat på fyra år. Projekten måste vara tvärvetenskapliga, det vill säga att de inkluderar både naturvetenskap och socioekonomi, och bestå av deltagare från flera EU-länder.

Förslag till projekt som rör ny miljövänlig teknik ska lämnas in före 12 mars nästa år. De kommer att genomföras i samarbete med BSR Stars, ett av EU:s flaggskeppsprogram. BSR Stars syftar till att stärka konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt i Östersjöregionen. Varje projekt kan få maximalt 0,5 miljoner euro fördelat på tre år.

– Vi inbjuder mindre och medelstora företag att spela en avgörande roll i denna satsning. Det ger dem Det ger dem en unik möjlighet att aktivt utveckla kunskap och produkter som syftar till att uppnå god ekologisk status i Östersjön, förbättra vår förmåga att samla in information om havet och leverera den till användarna, säger Kaisa Kononen, chef för BONUS-programmet, i ett pressmeddelande.

KONTAKT
Mats Svensson, chef, enheten för analys och forskning,
Tel: 010 – 698 63 74
Mobil: 072 – 717 24 31
E-post: mats.svensson@havochvatten.se”>mats.svensson@havochvatten.se

Anna Jöborn, chef, kunskapsavdelningen,
Tel:  010-698 60 06
Mobil: 072-208 31 92
E-post: anna.joborn@havochvatten.se”>anna.joborn@havochvatten.se

Femtio forskare från 27 EU-länder samt Turkiet och Kroatien fick 55 miljoner kronor från EU-kommissionen för fem år sedan för att kartlägga hur de olika länderna arbetar med diskrimineringsfrågor.

Projektet har byggt upp en databas för att kunna analysera Europas lagar, motioner, statliga utredningar och debatter och få en överblick över hur EU arbetar med såväl våld mot kvinnor som jämställdhet på arbetsmarknaden och i hemmet. I dag samlas ledande forskare inom projektet på Örebro universitet för att sammanställa resultat och blicka framåt.

– Vi har bland annat undersökt hur jämställdhetsfrågor har påverkats av sammanslagningen av ombudsmän, säger Sofia Strid.

Samverkar och är beroende av varandra
I Sverige avvecklades myndigheterna Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) i samband med inrättandet av Diskrimineringsombudsmannen i januari 2009.

– Genom att slå samman alla myndigheterna till en hoppades man kunna uppnå ett mer intersektionellt arbetssätt, säger Sofia Strid.

Ett intersektionellt perspektiv väver samman olika identitetskategorier som kön, sexualitet, ålder, klass, funktionsduglighet, etnicitet och religion istället för att separera de olika sociala kategorierna. Det upplöser gränserna för att rikta uppmärksamheten mot hur de olika aspekterna samverkar och är beroende av varandra.

– Utifrån detta infördes Diskrimineringsombudsmannen, som skulle se till helheten. Om en kvinna blir diskriminerad är det inte ”bara” för att hon är kvinna. Men vi har tydligt kunnat se att det inte har fungerat eftersom ombudsmännen inte arbetat med att integrera alla aspekter. Sammanslagningen har istället lett till minskade resurser för diskrimineringsfrågor på grund av kön.

– Vår forskning visar att man måste kunna prata om olika grunder för diskriminering separat för att kunna arbeta med problemen i praktiken, säger Sofia Strid.

Forskningen kommer att fortsätta inom ramen för Centre of Gender Excellence, GEXcel och Centrum för feministiska samhällsstudier, CFS.

KONTAKT
Sofia Strid
Telefon: 019-303442
E-post: sofia.strid@oru.se

Klimathotet blev i slutet av 2006 en huvudfråga som i den svenska debatten överordnades alla andra miljöfrågor. Men i synen på hur klimathotet skulle bemötas fanns stora ideologiska skillnader, visar Jonas Anshelm, som är idéhistoriker och professor, i boken Kampen om Klimatet.

Debatten dominerades av det han kallar för den industriella fatalismen med förespråkare i regeringen, näringslivet och en del fackliga organisationer.

– Klimatförändringarna skulle klaras av med smartare tillväxt. För det behövdes mer teknikutveckling och marknadsorientering, konstaterar Jonas Anshelm.

Den industriella fatalismen utmanades i första hand av det han kallar den ekologiska omprövningen som bars upp av bland andra oppositionen, miljöorganisationer, svenska kyrkan och solidaritetsrörelsen.

– De krävde politiska lösningar och förde fram idéer som innebar genomgripande samhällsförändringar. De ville se åtgärder som minskade utsläppen av koldioxid och kritiserade också Sveriges klimatpolitik.

Ytterligare två synsätt fanns i debatten, men med mindre utrymme. Det ena var systemkritikerna som ifrågasatte det ekonomiska synsättet och såg tillväxten som det grundläggande problemet. I den andra fanns klimatskeptikerna.

– De ifrågasatte sambandet mellan mänskliga aktiviteter och klimatförändringar och ville inte ha några klimatåtgärder alls.

Jonas Anshelm konstaterar att intresset för klimatfrågan har minskat drastiskt efter klimatförhandlingarna i Köpenhamn.

– På sikt kommer klimatfrågan med stor sannolikhet att vara tillbaka i samhällsdebattens centrum eftersom problemet snarare ökar än minskar, säger Jonas Anshelm.

Kampen om klimatet bygger på en genomgång av ett tjugotal debattböcker och 3500 ledare, debattartiklar, politiska kommentarer och större reportage i tidningar och tidskrifter.

KONTAKT
Jonas Anshelm, jonas.anshelm@liu.se, 013-27 42 52.

Isak Svenssons bok Ending Holy Wars: Religion and Conflict Resolution in Civil Wars är den första bok som systematiskt försöker kartlägga de religiösa dimensionerna av interna väpnade konflikter och förklarar på vilket sätt religiösa dimensioner hindrar en fredlig lösning. Materialet i boken bygger på information från Uppsala Conflict Data Program (UCDP). Denna kvantitativa information har sedan kompletterats med flera mindre fallstudier, bland annat konflikterna på Sri Lanka och i Filippinerna och Indonesien.

I boken diskuterar Isak Svensson rad aktuella frågor, bland annat:
 
• Vad är förhållandet mellan religion och konflikt?
• Främjar religion fred eller krig?
• Varför religion hindrar konfliktlösning väpnade konflikter?
• Vilka konflikter runt om i världen kan ses som ”religiösa”?
• Hur ska vi lösa konflikter med religiösa dimensioner?
• Kan kriget i Afghanistan avslutas genom fredsförhandlingar?
• Har ”kriget mot terrorismen” sedan 9/11 ledde till mer eller mindre ”religiösa konflikter?
 
Boken visar hur religiösa identiteter och oförenligheter påverkar sannolikheten av avtal och de mekanismer som partier och utomstående medlare har kunnat dra nytta av för att övervinna religiösa hinder för förhandlingslösningar. Bland annat beskriver Isak Svensson hur autonomilösningar har använts, det vill säga att religiös lagstiftning har anpassats till vissa delar av ett lands territorium men inte andra. Han visar också på exempel där religiösa partier blivit tillåtna, vilket lett till att väpnade grupper valt att ”strida” genom politiska medel istället för med vapen.

Resultaten i Ending Holy Wars banar väg för en diskussion om hur konfliktteori kan integrera religiösa dimensioner på ett bättre sätt samt hur politik kan utformas för att hantera religiösa dimensioner i väpnade konflikter. Boken kommer ut som en del i bokserien ‘New Approaches to Peace and Conflict’ som behandlar nya strategier för freds-och konfliktforskning.

KONTAKT
Isak Svensson, tel: 018-471 57 40, mobil: 0730-398277; e-post: Isak.Svensson@pcr.uu.se

I sin nya bok har Eva Blomberg skrivit om trädgårdens odling i Sverige under 200 år. Syftet med boken är att visa hur man tänkt inom trädgårdsodlingen. Vad man ville göra och sedan gjorde – med hallon som det röda spåret. I berättelsen figurerar trädgårdsmästare, växtförädlare, trädgårdsarkitekter, ekologer och sockerindustri likaväl som myndigheter och institutioner.

– Experterna engagerade sig i olika sfärer och var sällan överens. En del tänkte på trädgårdsodling som avkastning och effektivitet och andra intresserade sig för trädgårdens skönhet. Några grunnade på hur hallon skulle förädlas och en del ville tillvarata smaken lite bättre. Profitintressen stod mot ekologiska intressen, säger Eva Blomberg, professor vid Historiska institutionen, Stockholms universitet.

Genom att följa hur hallonplantan påverkats av idéer, experter och institutioner visar boken hur trädgårdens odling har förändrats under de senaste tvåhundra åren. Hur motiverade man att hallon skulle odlas – när de går att plocka i skogen?

– Hallon har aldrig varit någon storsäljare. Inte heller kan man motivera odlandet med att hallon tillför trädgården väsentlig skönhet – det är ju inte direkt någon vacker växt. Jag vill visa hur de stora samhällsförändringarna påverkar även det minsta och obetydligaste bäret längst bort i trädgårdshörnet, säger Eva Blomberg.

Bär blev ingen storodlare förrän de gick att tillvarata lite bättre. När sockerpriserna sjönk och nya konserveringsmetoder gjorde sitt till kunde husmodern trava upp snygga burkar i skåpet. När livsmedelsindustrin tog över konservering och införde frysteknik kunde barnkullarna efter andra världskriget frossa i sötade krusbärskompotter, pannkakor med hallonsylt, vinbärssaft och hallongrottor. Livsmedelsindustrin firade sina triumfer och tandläkaryrket blev lukrativt.

– Nu däremot ska vi äta bioteknikbär som inte innehåller så mycket socker, men väl salt. Är det bättre? avslutar Eva Blomberg.

KONTAKT
Eva Blomberg, professor vid Historiska institutionen, Stockholms universitet, författare till ”Hallonlandet. Trädgårdens odling under 200 år”
Tel: 08-674 71 11
E-post: eva.blomberg@historia.su.se

I stort sett alla celler i en människas kropp innehåller samma gener, det vill säga alla arvsanlag. Vad som gör att cellerna kan bilda olika organ är att cellerna använder olika genuppsättningar, genetiska program, i olika celltyper. När cellerna delar sig måste de nya cellerna minnas vilken celltyp de tillhör och använda rätt genetiska program. Mycket av dagens genetiska forskning inom området epigenetik ligger i att förstå detta minne eftersom identitetskriser som uppkommer om cellen inte minns leder till olika sjukdomstillstånd däribland cancer. Epigenetik handlar också om att förstå hur vissa förvärvade egenskaper kan nedärvas från en generation till nästa utan att vara kodade i arvsmassan.

Det är väl känt att mycket av minnet sker genom att organisera arvsmassan på ett sådant sätt att olika delar paketeras olika hårt. Gener som inte ska användas i en cell paketeras ihop hårt för att finnas kvar men samtidigt för att undvika felaktig användning. Gener som är viktiga för den cellens funktion är mer åtkomliga för användning genom en mindre hård paketering.
Med bananflugan som modellsystem har Jan Larsson tillsammans med kollegor vid institutionen för molekylärbiologi studerat Heterochromatin protein 1, HP1, som är ett av de viktigaste proteinerna inblandade i processen kring cellens minne. Proteinet HP1 hittades först i bananfluga men finns i olika varianter i de flesta eukaryota organismer från jäst till människa. Proteinets funktion är att binda till gener i hårt packade delar av arvsmassan och på så sätt ge dessa gener en epigenetisk märkning för att cellen ska minnas att denna gen ska hållas hårt packad.

– Vi beskriver hur HP1-proteinet rekryteras till olika gener och hur denna minnesmarkör fungerar och hur cellen minns den märkningen när den ska dela sig, säger Jan Larsson, professor vid institutionen för molekylärbiologi.

INFORMATION OCH KONTAKT
Titel: HP1a recruitment to promoters is independent of H3K9 methylation in Drosophila melanogaster
Tidskrift: PLOS Genetics
Författare: Margarida Figueiredo, Philge Philip, Per Stenberg och Jan Larsson vid institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet
Artikeln i sin helhet

För mer information, kontakta gärna:
Jan Larsson, professor vid institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet
Telefon: 090- 785 67 85
E-post: jan.larsson@molbiol.umu.se