– Det här innebär att vi har en helt ny förklaringsmodell när det gäller uppkomsten av kärlkomplikationer hos dessa patienter. Vi kunde påvisa att arginas finns i flera celltyper i blodkärlsväggen, säger professor John Pernow, som lett studien.
Kärlkomplikationer hos patienter med diabetes beror på förträngningar av blodkärlen, det vill säga beläggningar av plack på kärlväggen även kallat åderförkalkning, vilket resulterar i försämrat blodflöde och syretillförsel. Detta kan bland annat leda till kärlkramp, hjärtinfarkt, stroke och att man tvingas till amputation på grund av dålig blodcirkulation. Åderförkalkning drabbar oftare personer som röker och har höga nivåer av blodfetter, men risken är mest uttalad hos patienter med diabetes. Orsaken till den ökade risken för diabetespatienter att drabbas av hjärtkärlsjukdom har till stora delar varit okänd, och det saknas ännu specifik behandling som motverkar dessa komplikationer.
I den nu publicerade studien, som publiceras i vetenskapstidskriften Circulation, har forskarna kartlagt funktionen av enzymet eller proteinet arginas i blodkärlen hos patienter med både diabetes typ 2 och kärlkramp. De fann då att arginas motverkar bildandet av skyddande kväveoxidmolekyler i blodkärlsväggen. Men efter att forskarna tillfört en substans som man sedan tidigare vet hämmar det aktuella enzymet kunde de se en betydande förbättring av blodkärlsfunktionen hos patienterna.
En jämförelse med patienter som hade kärlkramp men inte diabetes typ 2 visade att arginashämmare inte hade samma positiva effekt. Hos friska kontrollpersoner sågs ingen effekt av behandlingen alls.
– Kväveoxid har en mycket viktig funktion i kärlväggen. Förutom att det vidgar kärlen, fungerar ämnet förebyggande mot att plack utvecklas på insidan av kärlväggen. Men av någon anledning fungerar den här mekanismen alltså inte som den ska hos personer som har diabetes, säger John Pernow.
INFORMATION
Totalt ingick 48 patienter i studien och forskarna planerar nu ett större uppföljande arbete för att bekräfta resultaten och utveckla behandlingen med arginashämmare. Forskningen finansieras av Vetenskapsrådet, Hjärtlungfonden, NovoNordisk Foundation, European Foundation for the Study of Diabetes, Gustav V och Drottning Victorias Stiftelse.
Publikation: ”Arginase inhibition improves endothelial function in patients with coronary artery disease and type 2 diabetes”, Alexey Shemyakin, Oskar Kövamees, Arnar Rafnsson, Felix Böhm, Peter Svenarud, Magnus Settergren, Christian Jung och John Pernow, Circulation, online 26 november 2012.
Nils Hallbäck har doktorerat i hållfasthetslära och brottmekanik och studerar vanligtvis fenomenet sprickbildning. Det handlar om att minimera sprickbildningar vid stora påfrestningar i till exempel flygplansvingar eller kylvattenrör i ett kärnkraftverk. Tillsammans med sin kollega Anders Gåård vid Avdelningen för maskin- och materialteknik har han utvecklat en innovation som kan rädda liv – genom att tänka tvärtom.
– Jag hittade min son med persiennsnöret runt halsen hemma. Det gick bra, men var väldigt otäckt och gjorde att jag började intressera mig för problemet. Med min forskning inom hållfasthetslära i bagaget vände jag på principen och började fundera på fördelar med att saker spricker när de utsätts för påfrestningar.
De vanligaste persiennerna har snören som slutar mitt på fönstret när persiennerna är nedfällda. När de dras upp blir snörena längre och den nedhängande delen bildar en ögla som är tillräckligt stor för att orsaka strypning av ett barn. Forskarna kom fram till att en persienn inte behöver ha två snören som skapar den riskfyllda öglan, utan kan avslutas med ett snöre.
Innovationen består av en tredelad koppling i plast som kopplar ihop de båda snörena från persiennen med det nedre dragsnöret. Den löser ut vid belastning, både ovanför och under snäppkopplingen, till exempel om ett barn skulle komma åt snöret. Dessutom förhindrar kopplingens placering att snörena kan dras ur persiennen, vilket ytterligare minskar olycksrisken.
– Målet med vår uppfinning är att bidra till att inga fler olyckor händer med persiennsnören, säger Anders Gåård.
Lösningen är ett gott exempel på hur innovationer från Karlstads universitet kan komma allmänheten till nytta. Forskarna har nu fått patent på produkten.
Tolv skogar från Sverige till Portugal har undersökts. Genom att påverka skogarna på olika sätt har forskarna undersökt hur skogsbruket påverkar miljön.
– Det är viktigt att man tittar på hur skogsskötsel påverkar skogen och skogens funktion som koldioxidsänka, säger forskaren Tobias Rütting vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Resultaten visar att alla de vanliga typerna av skogsbruk minskade skogens funktion som koldioxidsänka. Anledningen var att utsläppen av den mycket kraftigt verkande växthusgasen lustgas (kvävedioxid) ökade. Även upptagningen av metangas minskade vid skötselåtgärderna.
– Framför allt ökar lustgasutsläppen vid kalhyggen i jämförelse med kontinuitetsskogsbruk, säger Tobias Rütting.
Av de tolv undersökta skogarna hade de svenska de högsta utsläppen av lustgas. Skogarna fanns på så kallade organogena marker, det vill säga skog på dikade torvjordar. Det är skötseln av dessa jordar som är viktiga ut ett svenskt perspektiv eftersom de påverkar den nationella växthusgasbudgeten.
– För att minska växthusgaseffekter från skogsmark måste fokus läggas på att finna hur man uthålligt brukar de organogena skogsmarkerna. Vår undersökning visade att om man tillför träaska minskade utsläppen av lustgas. Det var den enda skogsskötsel som resulterade i en minskning av utsläpp i studien, säger Tobias Rütting.
Forskarna har bland annat studerat hur skogen påverkas av kvävegödsling, gödsling med träaska och den globala uppvärmningen. Studien har utförts inom ramen för europeiska projektet NitroEurope.
Efter decennier av forskning är det fortfarande oklart hur granbarkborrar identifierar lämpliga granar för sin reproduktion. Men nu har forskningen tagit ett rejält steg framåt, genom ett doktorsarbete av Christian Schiebe från SLU. Här kommer hans egen berättelse:
Granar är inga hjälplösa, vegeterande varelser. Så länge de är friska är de snarare farliga monster för den ca 4 mm stora granbarkborren och kväver sina angripare i giftig, kletig kåda. Därför är det säkrast att endast ge sig på träd som har fallit.
Innan vindfällen har torkat ut ger de mat och husrum till några tusen barkborrar och deras avkommor. Efter Gudrun och de följande torra somrarna blev det kalas! Barkborrepopulationen exploderade och snart gav de sig även på levande träd, men helst på dem som led mest av torkan. Så fort en modig hanne har lyckats att gnaga sig in i en försvagad gran utan att ha fallit offer för kådan, sänder han ut feromoner. Dessa är startsignalen för en massattack. Tusentals borrar lockas av feromonlukten och ger sig på gran efter gran, så att inte ens pigga granar kan stå emot.
Men hur vet de första angriparna om ett träd är friskt och starkt eller lagom svagt för att kunna angripas? Kan de ens skilja på gran och björk? Svaret är att insekterna har ett väl utvecklat luktsinne, som guidar dem i deras val.
Vi har lyckats visa att lukt från lövträd kan bli ett hjälpmedel som kan användas för att skydda utsatta granar från angrepp genom luktkamouflering av särskilt utsatta skogspartier. Tillsammans med feromonfällor kan denna metod utvecklas till en s.k. ’push & pull’-strategi, känd från integrerat växtskydd i jordbruket.
Vi kunde också tydligt visa att granarnas försvarsförmåga har en avgörande betydelse för hur framgångsrikt ett barkborreangrepp blir. Vi undersökte barkkemin i träd innan granbarkborrarnas inflygning hade börjat, och fann att de träd som senare dödades i ett naturligt angrepp hade ett kraftigt nedsatt försvar. Angreppsförsök på träd med en hög försvarsförmåga utvecklades inte till massattacker, och träden överlevde.
I jakten på de ämnen i granlukten som har betydelse för barkborrarnas luktsinne och deras möjlighet att hitta en försvagad gran, har vi hittat kemiska komponenter som endast förekommer i mycket små kvantiteter, men som utlöser kraftiga svar i barkborrarnas luktnerver. Dessa ämnen ökar proportionellt i fällda granar och när levande granar försvarar sig. Därefter undersökte vi hur några av dessa ämnen påverkar barkborrarnas attraktion till feromonfällor i fält och deras villighet att gnaga i bark. Ett av ämnena (1,8-cineol), som också förekom i större mängd i barken hos resistenta granar, hade en tydligt repellerande inverkan. Andra ämnen visade på tendenser i antingen den ena eller den andra riktningen. En del av dessa ämnen kommer potentiellt kunna användas för att förbättra feromonfällors attraktion och även för att förstärka ovan nämnda ’push & pull’-strategi. Resultaten kommer också kunna ha betydelse för framtagningen av motståndskraftigare granplantor.
INFORMATION & KONTAKT
Christian Schiebe, Växtskyddsbiologi, försvarar sin avhandling Attraction and Resistance in the Picea abies – Ips typographus System; Host Choice in the Euroasian Spruce Bark Beetle vid SLU i Alnarp.
Tid: Fredagen den 30 november 2012, kl 10:00
Plats: Crafoordsalen, Navet, SLU, Alnarp
Opponent: Professor Steven Jon Seybold, Pacific Southwest Research Station, Davis, Kalifornien, USA
Mer information: Christian Schiebe, 070-360 62 55, christian.schiebe@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf)
Kemisk ekologi, SLU Alnarp
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
I avhandlingen, där människors möjligheter att kombinera arbete och familj i tio europeiska länder har studerats, konstateras att institutionellt stöd är av stor vikt för möjligheterna att kunna kombinera arbete och familj. Faktorer som tillgänglig barnomsorg, ett utbyggt föräldraledighetssystem och rätten till reducerad arbetstid, i kombination med ekonomisk trygghet, ökar kvinnors möjligheter att kunna planera för att skaffa barn.
– Att ha ett otryggt arbete och en osäker inkomst sätter käppar i hjulet för kvinnors planer på att bli mammor eller att skaffa ytterligare ett barn. Detta är speciellt tydligt för lågutbildade kvinnor i länder med begränsad barnomsorg och obetald föräldraledighet, säger Susanne Fahlén, doktorand vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Även familjeovänliga arbetsförhållanden, som obekväm arbetstid, övertid och svårigheter att anpassa arbetet till familjelivet, påverkar barnafödandet.
– Familjeovänliga arbetsförhållanden ökar inte bara konflikten mellan arbete och privatliv. Dessa förhållanden försvårar också för unga vuxna kvinnor i Sverige att skaffa sitt första barn, speciellt om de har låg inkomst eller låg utbildning, säger Susanne Fahlén.
Vid sidan av det institutionella stödet påverkar även könsnormer hur män och kvinnor upplever konflikten mellan arbete och privatliv. I länder med mer traditionella könsrollsnormer och svagt politiskt stöd för förvärvsarbetande mammor är skillnaderna större mellan mäns och kvinnors upplevelse av konflikt mellan arbete och privatliv.
– Könskillnaderna i upplevd konflikt mellan arbete och privatliv är mindre i exempelvis Sverige där både män och kvinnor förväntas arbeta och ta ansvar för hemmet i lika hög grad, säger Susanne Fahlén.
KONTAKT & INFORMATION
Länk till avhandlingen
För ytterligare information
Susanne Fahlén, doktorand vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 20 02, mobil 0709-59 39 73, e-post susanne.fahlen@sociology.su.se
Marcus Wallgren ger i sin avhandling en ökad förståelse för hur celldöd regleras av två viktiga proteiner i mitokondrien, cellens kraftverk. Avhandlingen försvaras vid Umeå universitet 30 november.
Apoptos eller programmerad celldöd är en livsviktig process hos flercelliga organismer, däribland människan, för att eliminera överflödiga, skadade eller infekterade celler. En icke fungerande apoptos kan leda till att cellerna dör alldeles för tidigt eller att de fortsätter leva efter sitt bäst-före-datum, vilket kan uttrycka sig i mycket svåra hälsotillstånd såsom nervnerbrytande sjukdomar respektive cancer.
Två av nyckelproteinerna i regleringen av detta är överlevnadsproteinet Bcl-2 och det celldödande proteinet Bax. Förhöjd eller för låg produktion av proteinerna kan medföra allvarliga konsekvenser, till exempel är apoptosen avstängd i många behandlingsresistenta tumörceller på grund av överproduktion av Bcl-2-proteinet.
Proteinet Bax befinner sig i inaktiv form i cellens vattenmiljö. För att Bax ska kunna förmå cellen att begå självmord måste proteinet först aktiveras av en utlösande faktor. En av dessa faktorer tror forskare är oxidativ stress (se faktaruta) i cellen, vilket ger upphov till bildandet av oxiderade fosfolipider i mitokondriens membraner. Detta möjliggör att Bax kan fästa till membranen där det bildar porer och på så sätt släpper ut andra celldödande proteiner från mitokondrien ut i cellen. Resultatet blir att cellen dör. Proteinet Bcl-2, å sin sida, är fast förankrat i mitokondrien och har som uppgift att blockera denna membranaktivitet hos Bax. Mekanismen bakom detta är inte känt i dag.
Med hjälp av konstgjorda membransystem som efterliknar mitokondriemembranernas uppbyggnad har Marcus Wallgren kunnat göra experiment för att öka förståelsen kring den apoptotiska processen och han har i sin avhandling kunnat påvisa att närvaron av de oxiderade lipidvarianterna inte bara stör membranernas struktur och dynamik utan även kraftigt stimulerar rekryteringen av Bax till mitokondrien.
Vidare har Marcus Wallgren i sin avhandling bringat mer klarhet i hur Bcl-2 förhindrar att Bax triggar cellens död, då hans resultat pekar mot att Bcl-2 binder direkt till Bax efter att det celldödande proteinet har blivit rekryterat till mitokondrien. Dock kan Bax övervinna den hämmande aktiviteten hos Bcl-2, exempelvis vid hög oxidativ stress, då antalet Bax-proteiner som rekryteras blir betydligt högre än den mängd Bcl-2-proteinerna klarar av att hantera.
– Eftersom överproduktion av Bcl-2 spelar en nyckelroll i flera olika cancerformer skulle en potentiell egenskap hos ett nytt läkemedel kunna vara just att trigga bildandet av oxiderade fosfolipider och därmed öka Bax-proteinets möjlighet att övervinna den hämmande aktiviteten från Bcl-2-proteinet, säger Markus Wallgren.
Alternativt skulle en molekyl som efterliknar strukturen hos Bax kunna framställas som binder till Bcl-2 bättre än vad Bax gör, vilket skulle medföra att det celldödande proteinet får friare spelrum efter att det har rekryteras till mitokondrien.
– Båda scenarierna skulle leda till igångsättandet av cancercellens självmordmekanism, säger Marcus Wallgren.
Marcus Wallgren är uppvuxen i Härnösand där han avklarade sin grundskole- och gymnasieutbilding innan han påbörjade sina kemistudier vid Umeå universitet.
Faktaruta om oxidativ stress:
Syrebaserade fria radikaler bildas kontinuerligt vid olika metabola processer (exempelvis vid mitokondriens energibildande aktivitet). Dessa fria radikaler neutraliseras av antioxidanter i cellen. Olika faktorer såsom alkoholkonsumtion, cigarettrök och infektioner, kan ge upphov till bildandet av onormalt stora mängder syrebaserade fria radikaler. Cellen utsätts då för ett kritiskt tillstånd som kallas för oxidativ stress, varvid de syrebaserade fria radikalerna orsakar stor skada på olika cellulära komponenter, exempelvis proteiner och DNA.
INFORMATION & KONTAKT
Fredagen den 30 november försvarar Marcus Wallgren, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Insight into the mitochondrial apoptotic pathway: The interplay of the pro-apoptotic Bax protein with oxidized phospholipids and its counterplay, the pro-survival Bcl-2 protein.
Svensk titel: Inblick i den mitokondriella apoptosen: Det proapoptiska Bax-proteinets växelverkan med oxiderade fosfolipider samt sin motspelare, överlevnadsproteinet Bcl-2.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i sal KB3B1, KBC-huset, Umeå Universitet. Fakultetsopponent är professor Marco Colombini, Department of Biology, University of Maryland, College Park, MD, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
För mer information, kontakta gärna: Marcus Wallgren, kemiska institutionen
Telefon: 090-7865973, 073-0828743, Epost: marcus.wallgren@chem.umu.se
Handledare är professor Gerhard Gröbner, Epost: gerhard.grobner@chem.umu.se
På varje cell sitter tusentals små receptorer, mottagare, som hjälper cellen att kommunicera med omvärlden. Cellreceptorerna är inblandande i otaliga fysiologiska processer, som hur vi uppfattar smak och lukt och hur snabbt hjärtat slår. Ett tjugotal av dessa receptorer bildar en egen familj, de så kallade kinasreceptorerna (RTK). De är kända för sin betydande roll för cancerceller. Den så kallade IGF-1-receptorn har en särskilt avgörande roll för cancercellers överlevnad. Så fort IGF-1-receptorn möter rätt hormon, alltså IGF-1, öppnar cancercellen en rad kommunikationskanaler, som breddar dess kommunikation med omgivningen. Det hjälper cancercellen att växa, dela sig snabbt och ge skydd mot behandling. IGF-1 betyder insulinliknande tillväxtfaktor typ 1.
Att lyckas binda denna receptor med en antikropp, som gör receptorn blockerad och otillgänglig för hormoner IGF-1, har länge ansetts vara en möjlig terapi vid cancer. Tanken är att det skulle hindra cancercellen från att öppna sina kommunikationskanaler, vilket skulle stoppa dess tillväxt och helst få den att dö. Därför har flera läkemedelsbolag utvecklat sådana antikroppar, i syfte att behandla de mest aggressiva formerna av cancer. Efter lovande tester i laboratoriet har flera av dessa preparat testats på patienter i kliniska prövningar. Generellt har preparaten dock varit en besvikelse och hjälpt endast ett fåtal patienter, bland annat några barn med Ewings sarkom. Eftersom läkemedlet inte visade sig vara så effektivt som önskat har flera läkemedelsbolag avslutat sina kliniska prövningar med fokus på IGF-1-receptorn.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet systematiskt analyserat vad som händer med de olika kommunikationskanalerna hos en cancercell som är relaterade till IGF-1. Av studien, som publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), framgår att den ursprungliga tanken är riktig; vid behandling med antikroppar öppnas aldrig de kommunikationskanaler som vanligen öppnas när IGF-1-receptorn träffar rätt hormon. Men med ett mycket viktigt undantag: den så kallade MEK-kanalen öppnades och blev kraftigt stimulerad av behandling med antikroppar. Antikropparna fungerade lika effektivt som själva hormonet och hjälpte cancercellerna mycket aktivt i att överleva genom kommunikation via MEK-kanalen.
– Det här är en trovärdig förklaring till varför försöken med antikroppar mot IGF-1-receptorn inte var så effektiva som önskat. Det är alltså för tidigt att ge upp möjligheten att behandlad cancer denna väg, det är fortfarande ett mycket bra sätt att komma åt cancersjukdom, förutsatt att vi lyckas stänga även denna sista kommunikationskanal. Då är antikroppar mo IGF-1-receptorn troligen ett bra sätt att behandla inte bara Ewing sarkom hos barn, utan även fler andra cancersjukdomar, säger Leonard Girnita, docent i patologi och forskningsledare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.
Redan i dag finns läkemedel som används på patienter i andra behandlingar som kan stänga denna kanal. Dessa läkemedel kallas MEK-hämmare. Forskarna tror nu att en kombinationsbehandling, där antikroppsbehandling som blockerar IGF-1-receptorn används samtidigt med MEK-hämmare, kan vara den nyckeln som infriar de förhoppningar som funnits kring denna terapimodell.
– Vi har i laboratoriemiljö sett att cellinjer som behandlas på detta sätt inte längre klarar av att dela sig. När de dör av ålder finns ingen återväxt, så i laboratoriemiljö har vi sett hur cancercellerna dör ut av sig själva, säger Leonard Girnita.
Studien är finansierad med pengar från Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Barncancerfonden, Stiftelsen Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för synskadade, Welander/Finsen-stiftelserna, Konung Gustaf V:s Jubileumsfond, Vinnova, Radiumhemmets forskningsfonder, Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet.
Publikation: ”ß-arrestin biased agonism as the central mechanism of action for the IGF-1R targeting antibodies in Ewing’s sarcoma”, Huiyuan Zheng, Hongchang Shen, Iulian Oprea, Claire Worrall, Radu Stefanescu, Ada Girnita och Leonard Girnita, PNAS, 26-30 November 2012.
Sedan 2005 har dödligheten i AIDS minskat med 30 procent i länderna söder om Sahara, mycket tack vare en ökad till-gänglighet på effektiva läkemedel.
Det innebär inte att problemet är löst. Vid Sahlgrenska akademin arbetar forskare för att försöka öka överlevnaden och minska smittspridningen, och för att bättre kunna individualisera läkemedelsanvändningen: för låga doser av HIV-läkemedel kan resultera i att virus utvecklar resistans, medanför höga halter kan ge mycket svåra biverkningar.
I Sverige och andra resurstarka länder sker läkemedelsövervakningen rutinmässigt.
Nu har Göteborgsforskarna utvecklat en enklare och billigare metod som drastiskt ökar möjligheten att individualisera läkemedelsdosen även för AIDS-sjuka i världens utvecklingsländer.
I fokus står ett kroppseget ämne kallat bilirubin, som i en studie på 222 AIDS-patienter visat sig kunna användas för att estimera halterna i blodet av ett av de mest använda och rekommenderade HIV-läkemedlen, atazanavir.
– Att mäta läkemedelskoncentrationer i blodet kräver avancerad och kostsam utrustning, kvalificerad laboratoriepersonal samt adekvata laboratorielokaler, något som ofta saknas i länder söder om Sahara. Med vår metod kan vårdpersonal snabbt avgöra ifall patienter har för låga halter atazanavir i kroppen, övervakningen blir mer lättillgänglig och kan ske både enklare och billigare, något som även kommer den svenska och västerländska AIDS-sjukvården till del, säger forskaren Dinko Rekic som redovisar metoden i sin kommande avhandling.
Ett enskilt prov med bilirubin kostar bara en tiondel jämfört med dagens mätmetoder. Utrustningen som krävs finns redan på plats i utvecklingsländerna, och nyare apparater för bilirubinmätning är dessutom batteridrivna vilket ökar tillgängligheten.
Själva mätningen kan göras genom huden, vilket eliminerar behovet av blodprov och rena laboratoriemiljöer.
– Vår förhoppning är att det nya verktyget ska komma patienter och vårdpersonal till nytta oavsett i vilken del av världen man bor, säger Dinko Rekic.
INFORMATION
Avhandlingen Quantitative Clinical Pharmacological Studies on Efavirenz and Atazanavir in The Treatment of HIV-1 Infection försvaras vid en disputation den 14 december 2012.
I det senaste numret av Interactive Journal of Medical Research kan man läsa om en interventionsstudie i ett projekt för att förbättra kvaliteten i e-receptmeddelanden, där Sten-Erik Öhlund, industridoktorand vid Linnéuniversitetet, har medverkat.
– Syftet med projektet var att förbättra samverkan i förskrivningsprocessen – mellan vårdens journalsystem och apoteksvärldens apotekssystem – genom att förbättra kvaliteten på e-receptet som är länken mellan dessa system och verksamheter, säger Sten-Erik. Detta var ett unikt tillfälle att studera effekterna av ett förbättringsprojekt med avseende på kvaliteten på meddelandet.
Resultaten i studien är anmärkningsvärda. Innan förbättringsåtgärderna hade mer än 98 procent av e-recepten minst ett fel, efter åtgärderna hade denna siffra sjunkit till endast 0,009 procent.
– För att genomföra förbättringsåtgärderna krävdes ett starkt engagemang från de olika aktörernas sida, berättar Sten-Erik, och vi kan dra slutsatsen att det är oerhört viktigt att engagera de berörda aktörerna i gemensamma projekt. Det är också viktigt att skapa processer för övervakning, förvaltning och support, avslutar han.
Studien har finansierats av Logica Sverige AB, e-hälsoinstitutet, Linnéuniversitetet samt Apoteket AB.
KONTAKT & INFORMATION
Studien: Öhlund SE, Åstrand B, Petersson G, Improving Interoperability in ePrescribing, Interact J Med Res 2012;1(2):e17
Sten-Erik Öhlund är knuten till eHälsoinstitutet vid Linnéuniversitetet samt Linköpings Universitet. Samtidigt arbetar han som konsult på Logica som nu är en del av CGI.
Utrustningen det handlar om är dels en så kallad ”Blueview”, en slags högfrekvent scanner som kan placeras på botten.
– Genom att ställa sändaren på till exempel ett vrak kan en detaljerad dokumentation ske av skrovet på kort tid och med mycket hög noggrannhet, förklarar Joakim Holmlund, disputerad fysiker, verksam vid MARIS samt projektledare på MMT.
Särskilt användbar blir scannern på djupt liggande vrak där dykning är svår och komplicerad. Sådana är förhållandena på de nyupptäckta och spektakulära vraken efter Mars (från 1564) och Svärdet (från 1676) utanför Öland.
Ett problem är ofta också att arkeologiska lämningar i Östersjön är täckta av tjocka lager av sediment. Detta kan vara förklaringen till att så få riktigt gamla förhistoriska arkeologiska lämningar hittills har hittats. En alldeles ny metod finns dock för att råda bot på detta, nämligen en så kallad ”Buried Object Sonar System”(BOSS). Med en BOSS kommer marinarkeologerna på MARIS och deras partner ha en möjlighet att se 3-dimensionella bilder av föremål under bottenytan. En teknik som kanske rent av gör att såväl brons- som stenålderns östersjöbåtar kan hittas framöver.
Professor Johan Rönnby, som leder arbetet vid MARIS på Södertörns högskola är mycket glad över det nya anslaget.
– All arkeologi, både på land och under vatten, är en kombination av humanistisk tolkning och konkret källmaterialkännedom. Den nya utrustningen och samarbetet med MMT ger oss spännande nya möjligheter att såväl hitta som rekonstruera såväl fynd som hela miljöer under vatten!
Marinarkeologi vid Södertörns högskola
Svensk marinarkeologisk forskning har internationellt ett mycket gott rykte och Sverige anses vara ett av de ledande länderna i världen inom detta fält. I samband med uppbyggandet av Södertörns högskola var marinarkeologi ett av de ämnen som inrättades på det nya lärosätet 1997. Södertörns högskola är idag det enda lärosätet i landet som bedriver marinarkeologisk forskning och utbildning. Södertörns högskola med sitt marinarkeologiska forskningsinstitut MARIS spelar därför en central roll i den vetenskapliga utvecklingen av fältet.
En viktig del av utvecklingen av ämnet är nya metoder för undervattensarkeologi. Sökning, kartering och utgrävning under vatten kräver särskild teknik och speciella färdigheter. Det är särskilt tydligt om det handlar om att undersöka lämningarna på stora djup. Istället för skärslev, tumstock och måttband handlar det då snarare om undervattensrobotar, multibeamlod och djupdykarteknologi. MARIS har genom ett nära samarbete med företaget Marin Mätteknik inom ramen för tidigare projekt utvecklat och genomfört internationellt uppmärksammade arbeten runt detta.
Kontakt: Joakim Holmlund: 0733-45 14 30 och Johan Rönnby: 070-643 24 61
Den 23 november försvarade Anna Jenkins sin doktorsavhandling i företagsekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Jenkins har undersökt hur företagare uppfattar och hanterar en konkurs.
Avhandlingen, som har titeln “After Firm Failure: Emotions, learning and re-entry”, bygger på nästan trehundra intervjuer med företagsledare i både små och stora företag som gått igenom en konkurs.
När ett företag misslyckas kan det leda till lärdomar, som i sin tur kan bli en språngbräda till framtida framgångar. Men det kan också innebära en kris som det är svårt att återhämta sig från. Anna Jenkins fokuserar på hur företagare drar lärdom, reagerar känslomässigt och återhämtar sig från de emotionella och ekonomiska kostnaderna av en konkurs. Hon menar att det kan vara svårt att lära sig av ett misslyckande och få motivation att på nytt starta företag. Hon föreslår också att det kan vara lättare att handskas med de ekonomiska kostnaderna för ett misslyckande än de psykologiska.
– Det skulle aldrig komma några nya innovationer om inte folk var beredda att ta risker. Små och nya företag skapar arbetstillfällen. Hur en företagare påverkas av en konkurs kan ha betydelse för hur många andra individer som väljer att bli företagare. Om konkurs innebär en skuldbeläggning för individen kan det därför få konsekvenser på makronivå, säger Jenkins.
Fakultetsopponent var professor Holger Patzelt, Technische Universität Munchen. I betygsnämnden satt professor Deniz Ucbasaran, Warwick Business School, professor Joakim Wincent, Luleå University of Technology och professor Leona Achtenhagen, JIBS. Ordförande var huvudhandledare professor Johan Wiklund, JIBS och Syracuse University.
Betygsnämnden slog fast att avhandlingen tar upp ett ämne som har betydelse för akademiker, näringsliv och beslutsfattare, och att den ger ett betydande bidrag till forskningsområdet.
Spelforskaren Jonas Linderoth, docent vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, har under tio månader följt en sammanslutning av spelare i världens största online-rollspel World of Warcraft. Under studiens gång deltog han nästan dagligen i spelarnas fiktiva online-liv, han filmade vissa sekvenser och intervjuade dem.
– De är inte vilka spelare som helst utan rollspelare som verkligen vill få en upplevelse av att vara i en annan värld, säger Jonas Linderoth.
Resultatet visar att spelarnas känsla av att vara någon annan i en fantasivärld är skör och endast uppnås i kortare stunder.
– Det är precis tvärtom mot alla spekulationer om hur detta fungerar. Spelarnas problem är inte att de förlorar kontakten med verkligheten, problemet är att verkligheten hela tiden gör sig påmind och förstör inlevelsen, säger Jonas Linderoth.
En orsak till detta är spelmekaniken som gör det svårt att upprätthålla en trovärdig historia. Spelarna måste vara kreativa och själva bidra till fiktionen genom att skapa förklaringar till varför fiender alltid återuppstår och hur det kan komma sig att deras karaktärer kan kommunicera över distans i en fantasyvärld.
– Detta kräver att spelarna har en god fantasi och kommunikativ förmåga med sig in i spelet, att de med sin egen kreativa och språkliga förmåga levandegör spelvärlden, säger Jonas Linderoth.
Studien ger därigenom en radikalt annorlunda bild än den populära föreställningen att fiktionen i ett online-rollspel kan vara så stark att man inte kan värja sig från den. Inlevelsen bygger på att spelaren har vissa förmågor och det är därför inte något man enkelt kan använda i pedagogiska sammanhang.
INFORMATION & KONTAKT
Studien är publicerad i novembernumret av den vetenskapliga tidskriften Symbolic Interaction
För mer information kontakta:
Docent Jonas Linderoth: telefon: 0709–596 022, e-post: jonas.linderoth@ped.gu.se
Den årliga attitydundersökningen Mångfaldsbarometern kartlägger svenskars aktuella attityder till den etniska mångfalden. Studien baseras på 1000 personer, ett slumpmässigt urval av hela befolkningen.
Studien visar att det i Sverige finns en mycket stabil grupp som har extremt negativa attityder till mångfald. Den utgör 5,6 procent av befolkningen (6,3 % om man bara tar hänsyn till de som är födda i Sverige). Beroende på vad som händer i det svenska samhället, bland annat i relation med den ekonomiska krisen, kan denna grupp öka till 11,4 procent, motsvarande den andel som medger att de har haft dåliga erfarenheter med invandrare.
Extrema händelser, till exempel kombinationen av hög arbetslöshet och en uppfattning om växande hot från främmande religiösa/kulturella uttryck, kan leda till att den extrema gruppen växer ytterligare. 20,3 procent medger till exempel ett mycket stort motstånd mot islamiska symboler. Vid allvarliga kriser där det svenska samhället känns hotat i sina grundläggande värderingar och välfärdssystem bedömer forskarna att gruppen med extremt negativa attityder kan växa ännu mer bland de som anger att de aldrig interagerar med invandrare. År 2012 var det 32,8 procent.
Kvinnor har i större utsträckning än män – liksom personer som bor i storstäderna, högutbildade och personer i medelålder – positivare erfarenheter med invandrare. Däremot män, äldre, personer med endast grundutbildning eller gymnasieutbildning och de som bor i glesbygd, tenderar att medge mindre positiva erfarenheter. En tendens märks att också ungdomar, som tidigare visade mycket positiva attityder, tenderar att bli mindre positiva.
De extremt negativa attityderna har ökat mest hos personer med bara grundutbildning (10,8% jämfört med 7,2% 2011), men också för dem som har högskolestudier (2,2% jämfört med 1,2% 2011).
Attityderna till religiös mångfald är i stort sett negativa. Ett index som mäter attityder i förhållande till religion visar för året 2012 att 47,9 procent av den svenska befolkningen är mycket eller ganska negativa. Männen är negativare (54,4%) än kvinnorna (45,6%). Hos de som bara har grundutbildning är dessa negativa attityder 63,3 procent medan andelen är 34,8 procent hos de som har högskolutbildning.
Motståndet mot muslimska symboler som slöjor är stort med ett visst undantag. Motståndet i Sverige mot burka och niqab är kompakt. 85,4 procent respektive 81,8 procent anser att de är helt eller ganska oacceptabla. Motståndet mot chador är däremot mindre (37,7%) medan Hyab och Shayla bedöms av en majoritet som acceptabla (65,7% respektive 65,5%).
Ett index som mäter hur folket förhåller sig till samtliga slöjor visar att 20,3 procent av de som besvarade frågeformuläret har ett extremt stort motstånd mot alla typer av muslimska slöjor, något som enligt forskarna kan anses vara en bra indikator för graden av islamofobi i Sverige.
Attityderna till mångfalden i relation till kulturen är ambivalenta, drygt hälften tog avstånd från påståendet ”Invandrarna utgör en fara för vår kultur” åren 2005-2011, men andelen minskar 2012.
Majoriteten av det svenska folket (66%) tycker 2012 att vissa invandrargrupper inte kommer att kunna integreras till det svenska samhället.
På frågan om hur ofta den svarande umgås med personer som invandrat från andra länder visar det sig att 32,8 procent aldrig interagerar med utomeuropeiska invandrare.
– Man kan säga att studien visar att många har en positiv attityd till mångfald, men ändå känner kulturellt avstånd till invandraren och vissa nationaliteter. Det är alltså inte samma sak att ha en positiv attityd som att uppleva kulturell närhet, förklarar Orlando Mella, en av studiens två medförfattare.
INFORMATION & KONTAKT
För mer information om studien, kontakta professor Orlando Mella, tel: 018-471 15 89 eller docent Irving Palm, tel: 018-471 51 68.
Rapporten kan laddas ned från sociologiska institutionens hemsida.
– All elektronik och mycket av vår nuvarande teknologi är baserad på transport av elektrisk laddningar. Ja, transport av elektriska laddningar har varit otroligt nyttigt för mänskligheten.
Det säger Patrik Henelius, universitetslektor på institutionen för Teoretisk fysik vid KTH.
Det är han som tillsammans med två forskargrupper från McMaster University och University of Waterloo i Kanada gjort genombrottet som bland annat resulterat i publiceringar i väl ansedda Nature Communications och Nature Physics.
Vad går forskningen då ut på? Jo, som bekant så har en stavmagnet en nordpol och en sydpol. Försöker man isolera de två polerna genom att klyva stavmagneten så uppstår två magneter med varsin nord och sydpol. Det går alltså inte att skapa separata magnetiska nord- och sydpoler på detta sätt.
Fysikern Paul Dirac förutspådde redan 1931 att magnetiska monopoler existerar och forskare har därför förgäves letat efter sådana med mycket sofistikerade mätutrustningar, men inte hittat spår efter dem. Därför har man inte varit säker på om sådana magnetiska motsvarigheter till vanliga elektriska laddningar överhuvudtaget existerar.
Efter en spektakulär teoretisk förutsägelse 2008 lyckades dock forskare 2009 experimentellt se monopoler inuti ett material som kallas spinn-is, en familj magnetiska material baserade på de sällsynta jordartsmetallerna. I detta material lyckas alltså de magnetiska nord- och sydpolerna särskilja sig från varandra och röra sig fritt.
Genombrottet bidrog till att ge forskningen på området en rejäl skjuts framåt.
– Mycket av vår teknologi är som sagt baserad på transport av elektriska laddningar (elektricitet) och därför har flera forskargrupper sedan 2009 börjat studera om det är möjligt att skapa strömmar av magnetisk laddningar i spinn-is. Därmed har ett nytt forskningsområde kallat ”magnetricitet” skapats, säger Patrik Henelius.
Han fortsätter med att berätta att han och kollegornas arbete öppnar upp möjligheter för att konstruera ”magnetrika” komponenter som är baserade på magnetiska laddningar i stället för elektriska laddningar. Magnetiska komponenter som resistorer och kondensatorer är fullt tänkbara.
– Jag talar inte om att ersätta traditionell elektronik, men forskningen och forskningsområdet öppnar helt klart upp för nya möjligheter. Precis som halvledarindustrin en gång i tiden insåg så är renheten kritisk för att kunna kontrollera materialets egenskaper. I detta fall påverkar renheten flödet av monopoler, säger Patrik Henelius.
– Hon ville fortsätta som forskare, men hennes möjligheter till en akademisk karriär begränsades både av formella förordningar och kulturella strukturer. Fast besluten att ägna sig åt vetenskap forskade hon därför istället på egen hand, med varierande framgång, berättar Kristina Espmark, som disputerar i idéhistoria vid Umeå universitet med avhandlingen Utanför gränserna: en vetenskapshistorisk biografi om Astrid Cleve von Euler.
Kristina Espmark visar hur Cleves forskning utvecklades i relation till hennes liv i övrigt. Gränser spelar en viktig roll i undersökningen eftersom Cleves verksamhet reglerades av olika slags gränser, till exempel mellan professionella och amatörer, mellan män och kvinnor och mellan olika akademiska ämnen.
– Cleve disputerade i botanik och från unga år studerade hon särskilt kiselalger. Hon blev snart en framgångsrik specialist i Sverige på denna mikroskopiska växtgrupp. Efter att hon under 1950-talet publicerade en omfattande flora över dem, belönades hon till exempel med hederstiteln professors namn för sitt arbete, säger Kristina Espmark.
Cleve var också under en period verksam som kemist, bland annat som oavlönad medarbetare till sin make, nobelpristagaren Hans von Euler-Chelpin (1873–1964). Deras äktenskap varade i tio år och efter skilsmässan 1912 sökte Cleve anställning som kemist.
Under några år var hon chef för ett industrilaboratorium i Värmland, men hon försörjde huvudsakligen sig själv och sina fem barn som lärarinna.När hon 1923 lade fram en egen tolkning av den nordiska landmassans nivåförändringar efter inlandsisens tillbakadragande, utlöstes dock en kontrovers med etablerade geologer som följde henne resten av livet.
Kristina Espmarks avhandling visar att forskningen var en viktig konstant i Cleves liv, samtidigt som hennes ämnesval, möjligheter och tolkningar även styrdes av andra faktorer än strävan efter kunskap.
INFORMATION & KONTAKT
Disputationen äger rum den 30 november, kl 13.00, i Hörsal G, Humanisthuset, Umeå universitet.
Opponent: Anders Lundgren, professor emeritus, institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet.
Kontaktuppgifter: Kristina Espmark, kristina.espmark@idehist.umu.se,
tfn +46 70 320 21 47
Länk till avhandlingen Utanför gränserna: en vetenskapshistorisk biografi om Astrid Cleve von Euler
Om inlandsisarna i Antarktis och på Grönland minskar påverkar det vattenståndet i världshaven.
Därför är det ett problem att dagens kunskap om oceancirkulationen nära stora glaciärer i Västantarktis är bristfällig. Det medför att forskarna inte med säkerhet kan förutsäga hur vattenståndet kommer att förändras i framtiden.
— Det finns en tydlig minskning av ismassan på Västantarktis och speciellt runt glaciärerna som mynnar ut i Amundsenhavet, säger forskaren Lars Arneborg, vid Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.
Han har tillsammans med forskarkollegorna Anna Wåhlin, Göran Björk och Bengt Liljebladh studerat oceancirkulationen i Amundsenhavet.
En orsak till att västra Antarktis är speciellt känsligt är att största delen av isen vilar på områden som befinner sig under havsnivån. Varmt havsvatten tränger under isen och orsakar ökad avsmältning underifrån.
— Det är alltså troligen en förändring i oceancirkulationen i Amundsenhavet som har orsakat den ökade isavsmältningen, säger Lars Arneborg.
Hittills har forskarna varit hänvisade till studier med hjälp av högupplösta datormodeller.
— Men det har funnits väldigt få oceanografiska mätningar från Amundsenhavet som har kunnat bekräfta eller vederlägga resultat från datormodellerna. Det har inte heller tidigare funnits några vinterdata. Havsis och isberg har gjort det omöjligt att komma dit på vintern och det är svårt att ha instrument ute året runt.
Men sedan 2010 har göteborgsforskarna kunnat ha instrument ute i Amundsenhavet och mäta inflödet av varmt havsvatten mot glaciärerna.
Observationerna visar att det varma havsvattnet strömmar in mot glaciärerna i en jämn ström över hela året i motsats till modellresultaten som visar på en kraftig årscykel.
— Detta visar hur viktigt det är med observationer för att undersöka om de modeller vi använder beskriver något som liknar verkligheten. Både i Västantarktis och kring Grönland har varma havsströmmar orsakat mycket mer avsmältning än någon modell har förutsett, säger han.
Forskarna vill ha flera och längre tidsserier av observationer för att kunna förbättra modellerna och uppnå en bättre förståelse.
— Först då kan vi säga något om hur Antarktis och Grönlands ismassor kommer att förändras i framtiden, säger Lars Arneborg.
