Det här balanseras på olika sätt. Nya eller hotade nationer skapar tydliga berättelser om enhetskultur, medan mångkulturella imperier talar mer om delad mångfald och vetenskap. Det är några av de bärande slutsatserna i det internationella forskningsprogrammet Eunamus. Eunamus står för European National Museums.

I programmet har för första gången en jämförande studie gjorts mellan politik och museer i 37 länder, med mer än 5000 enkäter och intervjuer som underlag, vilket har gjort det möjligt att se tydliga mönster, säger Peter Aronsson, professor i historiebruk vid LiU och koordinator för Eunamus.

– Vi kan se att museer spelar en viktig roll när nationer skapas, som i Tyskland på 1800-talet och i Skottland idag. I museerna formas en konkret bild av vad en nation är, dess historia, dess kultur och värden.

Men för att det ska fungera får den bild som förmedlas inte vara alltför utslätad och idylliserande. Konflikter, svåra skeden och spänningar i nationen behöver också lyftas fram. Länder som lyckats med detta har idag en bättre sammanhållning än de som undvikit det.

– Det är förstås inte bara museernas förtjänst, men de påverkar absolut förmågan att uppnå ett samhällskontrakt, säger Peter Aronsson och ger några exempel:

De nationella museerna i Berlin lyckas hantera tyska trauman som nazismen, andra världskriget och delningen öst-väst. Det stärker idén om nationell kontinuitet som består genom svåra skeden.

I Portugal, Grekland och Italien spelar museerna inte samma roll för att bearbeta den nära historien. Dessa länder drar nytta av sitt klassiska arv för nationell stolthet och turism. Men de talar tyst om det senaste århundradets trauman; fascismen, junta, inbördeskrig. Att tiga om sådant är förlamande för tilliten till samhället, samhällskontraktet.

Ett syfte med Eunamus var att undersöka hur en starkare sammanhållning kan skapas i Europa. Och den rekommendation som ges är just att ge museer en mer central roll i att skapa en relevant bearbetning av Europa och dess möjligheter och svårigheter.
Detta är också på gång, säger Peter Aronsson. 2014 öppnar exempelvis House of European History i Bryssel. Europeana är en digital satsning som visar upp Europas samlade materiella kulturarv.

Samma historia som en gång gav upphov till krig och konflikt kan omvandlas till en grund för samarbete och gemenskap. Tänk bara Norden på 1600-talet, med Sverige och Danmark i ständiga blodiga konflikter, och Norden idag, där vi löser våra konflikter med andra metoder än våld.

Nu ska Eunamus avrapporteras. En slutrapport har producerats och en avslutande konferens hålls i Budapest den 12-14 december.

Länk till Eunamus hemsida med mer information om programmet och slutkonferensen.

Kontaktperson Bodil Axelsson 011-363426

Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan.

Professorerna är den tjänstekategori vid universitet och högskolor i landet som har den största sneda könsfördelningen. 2011 var enbart 23 procent av professorerna kvinnor. Stockholms universitet har näst högst andel kvinnliga professorer i landet med 28 procent men nöjer sig inte med det. Nu genomför universitetet en jämställdhetssatsning i två delar på totalt 15,6 miljoner.

– Ett väsentligt hinder för befordran av kvinnliga docenter är bristen på tid för forskning och därmed vetenskaplig meritering. En ökning av andelen kvinnliga professorer är såväl en viktig jämställdhetsfråga som en viktig kvalitetsfråga för universitetet. Vi kommer att erbjuda 26 kvinnliga docenter tid till forskning och därmed vetenskaplig meritering, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet.

Den andra delen av satsningen ska öka anställningarna av kvinnliga gästprofessorer.
– Den här delen av satsningen görs i syfte att fånga upp de kvinnor som är bäst meriterade för gästprofessur. Kvinnliga gästprofessorer är utmärkta förebilder och kan ge nya impulser och uppslag för vår verksamhet, säger Kåre Bremer.

Stockholms universitet genomförde en liknande satsning 2006 vilket resulterade i att 15 kvinnliga docenter hade befordrats efter två år.

KONTAKT
Presstjänsten vid Stockholms universitet, e-post press@su.se, tfn 08–16 40 90

Fruktdofter som i vanliga fall är starkt lockande för bananflugor blir helt ointressanta om luften även innehåller geosmin, ett ämne som bildas av toxiska mikroorganismer. Bananflugan har alltså en doftstyrd direktlinje till hjärnan som hjälper flugan att undvika giftig mat – ett tidigare okänt fenomen. Bakom forskningen står forskare från Max Planck-institutet i Tyskland och Sveriges lantbruksuniversitet.

Matförgiftningar är ett dödligt hot för människor och djur och förmågan att undvika skämda livsmedel som angripits av skadliga mikroorganismer är alltså en livförsäkring. Att upptäcka tecken på förruttnelse är också en av doftsinnets viktigaste funktioner. Maten utsöndrar en hel symfoni av olika doftämnen och våra näsor, och insekternas antenner, har en mängd doftnervceller som vidarebefordrar information om dessa doftblandningar till hjärnan, där informationen bearbetas.

Vad forskarna från Max Planck-institutet för kemisk ekologi i Jena i Tyskland och Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har upptäckt är att det hos bananflugan finns en särskild nervbana som slår ut alla andra doftintryck ifall ämnet geosmin finns i luften, och som får flugan att uppvisa flyktbeteenden. Att det finns ”direktlinjer” som påverkar födosöksbeteende är något helt nytt för forskningen, och något av ett genombrott. Resultaten redovisas nu i tidskriften Cell.

Bananflugan (Drosophila melanogaster) är ett utmärkt modelldjur vid studier av nervsystemets betydelse vid födoval. Flugan livnär sig på jäst på ruttnande frukt, och det kritiska skedet är när den måste skilja på ”goda” och ”skadliga” mikroorganismer på frukten, dvs. avgöra hur långt nedbrytningen av frukten har gått. Forskarna upptäckte att flugorna dog snabbt om de åt av skadliga bakterier och svampar, och även äggen tog skada.

Att doftämnet geosmin produceras av många svampar och bakterier har varit känt länge – det är en viktig komponent i lukten av fuktig jord, och även människans näsa är mycket känslig för detta ämne. Forskarna fann att bananflugans antenner är ännu mer känsliga, och därefter följde en rad studier av flugans doftreceptorer och nervbanor in till nervsystemets doftcentrum.

– Vi fann inte bara att ytterst små mängder geosmin utlöste flyktbeteenden hos bananflugan, utan också att ämnet slog ut all respons till vinäger och olika fruktdofter, säger Bill Hansson, som har lett studierna. Responsen är så stark att flugorna avstår både från att äta och att lägga ägg på frukter där giftiga mikroorganismer har invaderat en tidigare lagom jäsande och därmed högst attraktiv frukt.

– Principen med så specifika linjer genom doftsinnet som behandlar information om negativa signaler är mycket intressant även ur ett tillämpat perspektiv. Tänk om vi kunde hitta motsvarande system hos mygg, barkborrar eller bladlöss. Då skulle helt nya bekämpningsstrategier kunna utvecklas, spekulerar Bill Hansson.

INFORMATION OCH KONTAKT
Prof. Dr Bill S. Hansson, forskningsdirektör vid MPI kemisk ekologi, Jena och gästprofessor vid SLU i Alnarp, hansson@ice.mpg.de, +49 (0) 1754 308 222

Dr Marcus C. Stensmyr, MPI kemisk ekologi, mstensmyr@ice.mpg.de, +49 (0) 3641 571420
Dr Paul Becher, Växtskyddsbiologi, SLU Alnarp, paul.becher@slu.se, 040-41 53 05

Sedan lanseringen av den första iPhone-modellen 2007 har det mobila landskapet förändrats. Den otroliga framgång som Apple haft med iPhone, iPad och iPod, med mer än 700 000 utvecklade applikationer, 35 miljarder nedladdningar, hundratals miljoner sålda enheter och miljarder dollar i intäkter på mindre än fem år, har dragit till sig intresse från branschfolk, forskare, marknadsförare och chefer. Andra företag som Nokia och RIM har under flera år tillverkat och utvecklat mobiltelefoner, utan att nödvändigtvis nå samma framgång som Apple.

En av de viktigaste framgångsfaktorerna för Apple och deras enheter är det stora antalet tillgängliga program (appar) som kan laddas ner av användare världen över. Dessa program är huvudsakligen utvecklade av externa aktörer.

I sin doktorsavhandling har Ahmad Ghazawneh undersökt hur företag som Apple kan styra och kontrollera sina digitala ekosystem på ett framgångsrikt sätt. Dessa ekosystem består av Apple, användare, samarbetspartners, konkurrenter och externa utvecklare. Den huvudsakliga koncentrationen ligger på de externa utvecklarna, hur de kan motiveras att delta i ekosystemet och hur deras utveckling av applikationer kan underlättas.

Resultatet av avhandlingen har publicerats i högt rankade konferenser och tidskrifter, och viktigt för både forskare och yrkesverksamma inom fältet Information Systems.

INFORMATION
Ahmad Ghazawneh försvarade sin doktorsavhandling i informatik på Internationella Handelshögskolan i Jönköping den 6 december.

Avhandlingen har titeln ”Towards a Boundary Resources Theory of Software Platforms”.

Fakultetsopponent var professor Pär Ågefalk, Uppsala Universitet. Medlemmar i betygsnämnden var professor Rikard Lindgren, Göteborgs Universitet, professor Jonny Holmström, Umeå Universitet och docent Christina Keller, JIBS. Ordförande var professor Ola Henfridsson, Chalmers.

– Vi tror att den här kunskapen kan ha betydelse för förståelsen av komplexa samband när det gäller stora folksjukdomar, som vetenskapen hittills inte klargjort till fullo. Samtidigt är det viktigt att framhålla att människan har levt med den här parasiten i många årtusenden, så dagens bärare av toxoplasma behöver inte vara särskilt oroliga, säger Antonio Barragan, forskare vid Centrum för infektionsmedicin vid Karolinska Institutet samt vid Smittskyddsinstitutet.

Han har lett studien, som är gjord tillsammans med forskare från Uppsala universitet och publiceras i vetenskapstidskriften PLoS Pathogens.

Infektionen toxoplasmos orsakas av parasiten toxoplasma gondii, som är mycket vanligt förekommande. Mellan 30-50 procent av jordens befolkning tros vara infekterad, och i Sverige bär uppskattningsvis nära var femte person på smittan. Smittan förekommer även hos djur, till exempel ofta hos katter. Människor får i de flesta fall i sig parasiten genom att äta dåligt uppvärmt kött från smittade djur, eller via kontakt med kattavföring. Vid insjuknandet får vuxna och i övrigt friska personer endast lätta influensaliknande symtom. Därefter övergår infektionen till en kronisk och vilande fas, som tidigare har ansetts vara symtomfri.

Det är dock känt att toxoplasmos i hjärnan kan vara livshotande hos personer med nedsatt immunförsvar samt för ofödda foster, som kan infekteras av sin mamma. Därför rekommenderas gravida kvinnor att inte byta sand i kattlådan.

På senare år har det presenterats en rad studier som visar att toxoplasmos påverkar sitt värddjur även under den vilande fasen. Det är till exempel väl belagt att infekterade råttor blir orädda för katter och till och med dras till kattlukt, vilket gör dem till enkla byten. Det har tolkats som att parasiten på så sätt säkrar sin fortlevnad, eftersom den uppätna råttan smittar katten, som genom sin avföring kan infektera mat som nya råttor kan äta.

Det har också gjorts en lång rad studier som bekräftar att psykiska sjukdomar, som schizofreni, depression och ångestsyndrom, är vanligare hos personer med toxoplasmos. Det finns också studier som pekar på att toxoplasmos kan påverka på hur utåtriktat, aggressivt eller risktagande en individ beter sig.

– Vi har inte tittat på eventuella beteendeförändringar hos den som är infekterad med toxoplasma, utan det är undersökt i tidigare studier. Vi har i stället för första gången lyckats visa hur parasiten agerar i kroppen på sitt värddjur, alltså hur den gör för att ta kontrollen över en av hjärnans signalsubstanser och därmed nå in i hjärnan för att manipulera sitt värddjur, säger Antonio Barragan.

I en undersökning användes mänskliga dendritceller, som i laboratoriemiljö infekterades med toxoplasma. Efter smittotillfället började dendritcellerna, som är en viktig del av immunförsvaret, att utsöndra signalsubstansen GABA. I en annan undersökning, gjord på levande möss, kunde forskarna se hur de infekterade dendritcellerna rörde sig i kroppen. De förde parasiten in i hjärnan, där den spred sig vidare och fortsatte att påverka GABA-systemet.

GABA är en signalsubstans som bland annat verkar hämmande på rädsla och ångest. Rubbningar i GABA-systemet ses vid sjukdomar som depression, schizofreni, bipolär sjukdom och ångestsyndrom.

– Att toxoplasma kunde manipulera celler i immunförsvaret till att utsöndra hjärnans signalsubstans GABA var lika förvånande som oväntat och mycket smart av parasiten. Det finns anledning till vidare studier kring vilka kopplingar som finns mellan toxoplasmos, GABA-systemen och stora folksjukdomar, säger Antonio Barragan.

Publikation: ”GABAergic signaling is linked to a hypermigratory phenotype in dendritic cells infected by Toxoplasma gondii”, Jonas M. Fuks, Romanico B. G. Arrighi, Jessica M. Weidner, Suresh Kumar Mendu, Zhe Jin, Robert P. A. Wallin, Bence Rethi, Bryndis Birnir och Antonio Barragan. PLoS Pathogens, online open access 6 December 2012.

I studien identifierades ett tidigare okänt protein som påverkar muskeluppbyggnaden vid styrketräning, de nya rönen presenteras i vetenskapstidskriften Cell.

– Det här är fortfarande grundforskning. Men eftersom proteinet även finns hos människa öppnar fynden för en rad spännande möjligheter, säger Jorge Ruas, forskare vid Karolinska Institutet och tidigare verksam på Dana-Farber Cancer Institute och Harvard Medical School i USA, där studien genomfördes under ledning av professor Bruce Spiegelman.

Det nya proteinet som forskarna har hittat kallas PGC-1a4 och är egentligen en variant (isoform) av ett protein som Bruce Spiegelman och hans kollegor identifierade för tiotalet år sedan, kallat PGC-1a. Forskarna visade då att PGC-1a kunde kopplas till förändringar i muskeln orsakade av så kallad uthållighetsträning, som exempelvis löpning, men trodde till en början att det bara var fråga om ett enstaka protein. Med tiden har det dock visat sig att samma gen som kodar för PGC-1a också ger upphov till ett antal proteinvarianter – där alltså den fjärde varianten, PGC-1a4, har betydelse för ökad muskelmassa och styrka vid motståndsträning.

– Det är väldigt intressant att samma gen kodar för två varianter av samma protein som sedan har betydelse för effekten av dessa olika träningsformer i muskeln. Vi har också identifierat två ytterligare varianter av det här proteinet, säger Jorge Ruas.

I den nu publicerade Cell-artikeln visar forskarna att med ökande nivåer av PGC-1a4 i ena benmuskeln hos möss blev muskelfibrerna ungefär 60 procent större, jämfört med den andra benmuskeln som inte fått PGC-1a4. Transgena möss med ökad mängd PGC-1a4 i alla skelettmuskler är både starkare och smalare även utan någon träning alls. När forskarna sedan gick vidare och behandlade cancersjuka möss med PGC-1a4 kunde de se en påtaglig motståndskraft mot den typ av muskelatrofi – förlust av muskelmassa – som man ofta ser i samband med cancersjukdom.  Möss som fick PGC-1a4 förlorade bara 10 procent av muskelmassan, jämfört med ungefär 30 procent hos obehandlade cancersjuka möss. Mössen som behandlades med PGC-1a4 var alltså både starkare och mer aktiva.

Forskarna undersökte också mekanismerna bakom dessa muskelförändringar. I samband med motståndsträning, där man till exempel lyfter tyngder, höjs nivåerna av PGC-1a4 i muskeln, som i sin tur sätter igång en biokemisk process som gör att musklerna blir större och starkare. Bland annat kontrollerar PGC-1a4 aktiviteten av två molekylära signalvägar som man sedan tidigare känner till är involverade i muskeltillväxt.  En ökning av PGC-1a4-nivåerna till följd av styrketräning ökar också aktiviteten hos ett protein som kalls IGF1 (insulin-like growth factor 1), som underlättar muskeltillväxt. Samtidigt undertrycker PGC-1a4 ett annat protein, kallat myostatin, som normalt hämmar musklernas tillväxt.

– Man kan säga att PGC-1a4 trampar på gaspedalen och släpper bromsen för musklerna att öka i massa och styrka. Det här är i första hand intressant för framtida behandling när patienten av olika skäl riskerar förlust av muskelmassa, säger Jorge Ruas.

Utöver forskare vid Karolinska Institutet och Dana-Farber Cancer Institute/Harvard Medical School, har även forskare vid University of Colorado, University of Virginia och Mayo Clinic, samtliga i USA, deltagit i studien. Arbetet har finansierats genom anslag till Jorge Ruas från Wenner-Gren stiftelserna och till Bruce Spiegelman från amerikanska National Institutes of Health (NIH) och läkemedelsföretaget Novartis.

Publikation: ”A PGC-1a isoform induced by resistance training regulates skeletal muscle
Hypertrophy”, Jorge L. Ruas, James P. White, Rajesh R. Rao, Sandra Kleiner, Kevin T.
Brannan, Brooke C. Harrison, Nicholas P. Greene, Jun Wu, Jennifer L. Estall, Brian A. Irvin, Ian R. Lanza, Kyle A. Rasbach, Mitsuharu Okutsu, K. Sreekumaran Nair, Zhen Yan, Leslie A. Leinwand, Bruce M. Spiegelman, CELL, first online 6 December 2012.

– Projektet CyanoFactory koordineras från Uppsala och samlar tio ledande Europeiska deltagare. Enskilt kompletterar vi varandras olika  kompetenser och täcker hela kedjan från grundforskning till de första pre-industriella visualiseringarna, säger professor Peter Lindblad som leder projektet.

I CyanoFactory ska forskarna utveckla och bygga vidare på de senaste forskningsrönen för att genetiskt modifiera cyanobakterier (blågröna alger) så att de omvandlar solens energi till ett bränsle som direkt utsöndras från cellen. Avancerad molekylärbiologi – syntetisk biologi – tillsammans med modern bioinformatik, modellering och en förståelse hur hela cellen fungerar – systembiologi – kommer att användas för att designa och skapa celler som bilder solbränslen. Projektet kommer att fokusera på cyanobakterier som bildar vätgas men alla vetenskapliga redskap och teknologier som utvecklas inom CyanoFactory kan användas för att skapa cyanobakterier som tillverkar många olika solbränslen.

I många delar av världen är solinstrålningen som minst när behovet är som störst – på vintern. Då behövs lagring med hjälp av en lämplig energibärare. Dessutom används mer än 80 procent av all energi i världen i from av ett bränsle, bara knappt 20 procent används som electricitet. Vätgas är ett exempel på ett solbränsle och har en viktig fördel som energibärare, nämligen att ingen koldioxid släpps ut vid användning. Men problemet är att dagens samtliga metoder för att producera vätgas är baserade på fossila bränslen.

Målet med projektet är att utveckla och använda grundvetenskapliga redskap och teknologier till att skapa vätgasproducerande cyanobakterier som odlas och används i designade fotobioreaktorer. Själva cyanobakteriecellen kan ses som en slags fabrik – CyanoFactory – utvecklad efter principer från syntetisk biologi som är ett starkt forskningsområde i Uppsala.

Cyanobakterier kan naturligt producera vätgas från solenergi och vatten, de har alltså det grundläggande maskineri som behövs.

– Men den naturliga vätgasproduktionen är liten och konsumeras av organismerna själva. Vi behöver organismer som producerar mycket vätgas och vi har kommit en god bit på väg för att göra dem mer effektiva, säger Peter Lindblad.

Övriga samarbetspartners i CyanoFactory kommer ifrån Storbritannien, Spanien, Tyskland, Italien, Portugal och Slovenien. Av dessa är några inriktade på att designa och konstruera fotobioreaktorer för effektiv vätgasproduktion. Ett av delmålen är en 1000-liters utomhus-anläggning i Italien. Projektet ska också bland annat ta fram en ”verktygslåda” för att designa och konstruera väl fungerande, tåliga organismer där solenergin och byggstenarna används till att tillverka önskat solbränsle.

Projektet finansieras med tre miljoner euro från EU, varav 540 000 euro går till Uppsala universitet. Dessutom bidrar parterna själva med en miljon.

KONTAKT
För mer information, kontakta Peter Lindblad, mobil: 070 425 0498, peter.lindblad@kemi.uu.se

Till grund för studien ligger bland annat intervjuer med ett trettiotal lärare,  specialpedagoger, speciallärare och rektorer verksamma på låg- och mellanstadienivån. I deras berättelser lyfts de särskilt kritiska och pedagogiskt besvärliga elevsituationerna fram.

– Jag lät dem som är verksamma i den direkta skolpraktiken, det vill säga pedagogerna själva, berätta om sitt arbete med elever i behov av särskilt stöd eller hur de gör för att undvika att elever ens ska hamna i den kategorin, säger Ingemar Gerrbo, själv specialpedagog med flera års arbete som lärare och rektor i grundskolan.

Studien visar att det inte enbart och främst är elevers kunskapsmässiga skolsvårigheter, som är föremålet för de specialpedagogiska insatserna eller ses som skolans mest kritiska situationer.

– Det är mer elevernas sociala än kunskapsmässiga skolsvårigheter som utgör skolans specialpedagogiska utmaning. Samspelet elever emellan och mellan lärare och elev syns därför vara en nyckel i det vidare skolarbetet.

Där samspelet brister – inte sällan till följd av elevers olika sätt att tolka, förstå och agera socialt, samt olika förmågor och förutsättningar – uppstår lätt svårhanterliga konflikter och missförhållanden.
– Också där de intervjuade lärarna tar upp mera traditionella läsa-skriva-räkna-svårigheter i skolan sätts detta inte sällan i samband med social samspelsproblematik, säger Ingemar Gerrbo.

I studien uppmärksammas särskilt sådant som kan sägas utgöra specialpedagogiska riskmoment i skolan, som raster, lärarbyten, rutin- och schemabrytande verksamhet, elevaktivt arbetssätt och liknande mindre lärarstyrda aktiviteter.

Utifrån lärarnas konkreta berättelser kategoriseras och benämns de olika specialpedagogiska insatser och handlingar som görs för och kring elever i behov av särskilt stöd. Det handlar bland annat om sådant som uppgiftsanpassning/målanpassning, specialvillkor/undantag, utvidgning av omgivningens förståelse samt nära lärarskap. Med nära lärarskap avses vissa lärares sätt att ta närhet till elevers situationsbundna skolsvårigheter och göra sig själva delaktiga i problematiken.

Detta för att inte bara försöka lösa den utan att med elevens hjälp först söka förstå vad problematiken handlar om. Eleven kan på så sätt här sägas bli något av lärarens lärare.

– Tidig bedömning och betygssättning ses av många som lösning på dagens skolproblematik. Men för många skolelever och i en skola för alla måste social utveckling och allas delaktighet med nödvändighet gå före, säger Ingemar Gerrbo.

– Det finns flera olika drivkrafter bakom läroplansreformer. OECD och EU har till exempel formulerat vissa nyckelkompetenser och detta har gjort att vi kan se förskjutningar i den svenska läroplanens struktur och innehåll. Det har bland annat lett till att elevers resultat har hamnat i fokus, säger Ninni Wahlström, professor i pedagogik vid Örebro universitet.

Projektet har tre nivåer och fokuserar på intentioner, implementering och konsekvenser. Ninni Wahlström kommer att undersöka hur läroplanen var avsedd att bli, hur den genomfördes och vad den uppnådde.

– Jag kommer att titta på hur läroplanen värderar kunskap och normer, följa upp hur detta utformas och tolkas av lärare och skolor och hur arbetet till sist utvärderas.
Blir läroplanerna världen över allt mer lika?

Läroplanerna påverkas av förändrade samhällsförhållanden, ekonomiska tillväxtmotiv och ökade möjligheter att jämföra individer, skolor, kommuner och länder. De internationella kunskapsmätningarna har gjort att många länder lånar och lär av de länder som faller väl ut i internationella jämförelser.

– Det transnationella samarbetet har förändrat förutsättningarna för arbetet med läroplaner. Förändringarna berör viktiga frågor om utbildning som de flesta länder står inför som till exempel utbildning för social sammanhållning och mångfald, utbildning för ett hållbart samhälle och kritisk textläsning, säger Ninni Wahlström.

Dessutom har EU varit aktiv i att följa upp nationella läroplaner för att undersöka hur de nyckelkompetenser som formulerats av OECD och EU har implementerats. Ninni Wahlström ska undersöka vilka följder allt detta får på lärares konkreta villkor för undervisning och bedömning av sina elever.

– Håller läroplanerna på att bli alltmer lika? Eller är de historiska och kulturella skillnaderna så stora att det i praktiken inte blir så trots den internationella styrningen?

KONTAKT
För mer information kontakta Ninni Wahlström: Mobil 070/ 541 41 20 eller e-mail ninni.wahlstrom@oru.se.

Barn har svårt att avslöja att de har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Den främsta orsaken till svårigheterna att berätta är sannolikt att övergreppen väcker starka känslor som är svåra att hantera. Barnets berättelse är oftast det enda beviset för att de har utsatts för ett brott.

Christina Back, doktorand i barn- och ungdomspsykiatri har studerat barns situation i rättsprocessen. Studien bygger på djupintervjuer med tio barn, nio föräldrar och sju åklagare. Dessutom har hon analyserat polisförhör med barn som misstänks ha varit utsatta för sexuella övergrepp.

Avhandlingens huvudresultat är att det finns stora bevissvårigheter när barn som har utsatts för sexuella övergrepp deltar i en rättsprocess. Det finns idag inte någon given stödstruktur omkring barn och föräldrar när de ingår i en rättsprocess – det är mera en tillfällighet om de får det stöd de behöver.

En 13-årig flicka berättar: ”Jag gick till barnpsyk men de tyckte inte att jag behövde kontakt där, eftersom jag inte hade tankar på att ta mitt liv, men jag behövde prata med någon för jag mådde illa bara någon pratade om sex”.

En 14-årig flicka om mötet i rättssalen med den misstänktes advokat: ”Advokaten försökte knäcka mig så att jag skulle säga saker som inte var sanna, jag blev så förvirrad. Jag kände det bara som att jag hade gjort fel, han trodde inte alls på vad jag sa”.

För att barn som har utsatts för brott ska erbjudas ett rättssäkert system krävs förändringar inom rättsväsendet men också inom övriga verksamheter som barnet möter, som socialtjänst och barnpsykiatri, fastslår Christina Back.

KONTAKT OCH INFORMATION
Christina Back 0761-169883, 010-1034205, Christina.Back@liu.se

Avhandling: The Legal Process in Child Sexual Abuse – Difficulties in confirming evidence and providing support [Ref 2] av Christina Back. Linköping university medical dissertations No.1338. Avhandlingen läggs fram vid disputation fredag 7 december 2012 kl 13.00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är professor Karin Anna Petersen, Universitetet i Bergen, Norge.

De flesta barn har inte problem till följd av mängden internetanvändande. Det är ett av resultaten som forskare kommit fram till i EU Kids Online, ett europeiskt forskningsprojekt som har undersökt barns internetvanor i tjugofem länder. Studien i Sverige har letts av professor Cecilia von Feilitzen, Södertörns högskola.

– Barn 9-16 år i Sverige använder internet i genomsnitt närmare två timmar om dagen och en del barn mycket längre. Men det finns inget som tyder på att mycket internetanvändande får negativa konsekvenser för de flesta barn. Det är ett fåtal som har problem och kan sägas använda internet överdrivet eller problematiskt mycket, säger Cecilia von Feilitzen, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola, som har lett den svenska delstudien i det EU-finansierade forskningsprojektet EU Kids Online.

Barn i åldrarna 11-16 år har fått frågor om de bland annat har låtit bli att sova eller äta på grund av internet, eller om de har umgåtts mindre med vänner eller familj, eller struntat i att göra till exempel läxorna för att i stället surfa på nätet.

– Det är få barn som svarar ja på alla dessa och liknande frågor, cirka en procent. Det kan röra sig om sex tusen 11-16-åringar i Sverige som därmed enligt EU Kids Online är i riskzonen för problematisk internetanvändning. De barn som har ett problematiskt förhållningssätt till internet uppgav också oftare än andra att de har känslomässiga problem eller att de var mer sensationssökande.

– Det är inte bra om användandet av internet får konsekvenser för till exempel skola eller socialt liv. Men det är inte så vanligt. Även om barn i Sverige använder internet mycket är inte det automatiskt ett problem.

Nyfikenhet inför sidor om självmord, självskador, droger och anorexi
Om barn använder internet i stor utsträckning löper de dock större risk att stöta på sådant som kan upplevas som obehagligt på internet, exempelvis pornografi, våld eller hat.

I EU Kids Online har man sett att många barn i åldrarna 11-16 år aktivt letar upp eller ofrivilligt stöter på webbplatser om självmord, droger, om att göra sig illa fysiskt eller hur man gör för att bli mycket smal.

– Föräldrar underskattar ofta att barn har kollat upp information om de här frågorna. De flesta föräldrar är stöttande men har ibland svårt att följa med i vad som händer.

Men barn har också egna taktiker för att undvika sådant som de blir besvärade av.

– De lär sig att undvika riskerna och kan till exempel blockera meddelanden som de får från användare som upplevs som obehagliga, eller att undvika sådant som de har råkat gå in på förut.

Cecilia von Feilitzen tror dock inte att man kan skydda barn helt från obehagliga upplevelser på internet.

– Det bästa skyddet är att föra en dialog med barnen och stötta dem i deras användning och våga fråga. Det är mer effektivt än att ha särskilda filter eller spärrar.

– Det är inte farligt att använda internet mycket. Men får barnen svårt att sköta skola och sitt sociala liv samtidigt som de använder internet mycket ska man söka professionell hjälp, menar Cecilia von Feilitzen.

Önskemål om mer stöd från skolan
En intressant aspekt som framkom i den svenska studien är att både föräldrar och barn anger att de gärna skulle vilja ha mer information och vägledning från skolan när det gäller internet.

– Det behövs mer utbildning om till exempel hur man kan bedöma om information är falsk eller sann på internet. Det finns inget direktiv till skolan som det är i dag, men det kanske skulle kunna vara något att bygga vidare på, säger Cecilia von Feilitzen.

KONTAKT
Kontakta Cecilia von Feilitzen, professor i Medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola. E-post cecilia.von.feilitze@sh.se Telefon: 08-608 48 58.

FAKTA EU KIDS ONLINE
Studien omfattar tusen barn och deras föräldrar i vardera tjugofem europeiska länder. Resultaten från den svenska studien har publicerats i en svensk och flera olika europeiska delrapporter, varav den sista kom under hösten 2012. Den fokuserar på problematiskt internetanvändande hos barn i åldrarna 9-16. Vissa av frågorna har dock bara ställts till 11-16-åringarna. Projektet har finansierats av EU och genomförts av ett internationellt nätverk lett av London School of Economics.

Hossein Mousavi-Nasab har studerat vilken effekt en aktiv livsstil, civilstånd och fritidsverksamhet har på två typer av minnesfunktioner. Han har studerat dels episodiska minnet, som handlar om minnet av händelser, dels semantiska minnet, som är kunskapsminnet.

I avhandlingen har deltagare i Betulaprojektet i åldrarna mellan 35 och 85 år undersökts vid upprepade tillfällen. Det är ett projekt, som sedan 1988 undersökt deltagarna vid fem olika tillfällen med syfte att se hur minnet förändras och försöka hitta riskfaktorer för demens och tidiga tecken på det.

I sin avhandling har Hossein Mousavi-Nasab alltså inte bara funnit att gifta personer har bättre minne än ensamstående utan också att minnet försämras i lägre grad hos gifta. Han har också sett att ett socialt aktivt liv gynnar det episodiska minnet senare i livet och att ett gott episodiskt minne i sin tur också leder till bättre förutsättningar att leva ett mer hälsosamt liv. En aktivt och engagerad livsstil är ett skydd mot försämringar av minnet.

Det är en vanlig uppfattning att så kallade kognitiva aktiviteter, som att läsa böcker, gå på kurs eller annan tankeverksamhet, är bra för minnet. Lite överraskande har Hossein Mousavi-Nasab också funnit motsatsen, det vill säga att bra minneskapacitet förutskickar att en person kommer att ägna sig åt kognitiva aktiviteter.

Ett annat resultat är att det inte tycks spela någon roll om känslomässiga erfarenheter är positiva eller negativa. Kognitiv stimulans, bra eller dålig, är ett skydd mot försämring av minnet.
Avhandlingen visar att sociala relationer och sammanhang har stor betydelse för fysisk och psykisk hälsa. Var sjunde person över 65 år anser sig påverkade av social isolering och depression. Ensamma människor löper större risk för kognitiva problem.  Insatser som främjar aktiva sociala kontakter påverkar hälsa och tankeverksamhet positivt.

KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information: S-M-Hossein Mousavi-Nasab, tel. 019-301283 hossein.mousavi-nasab@oru.se eller Reza Kormi-Nouri, tel. 019-301293 reza.kormi-nouri@oru.se

– Främst samarbetade svenska företag med utrikesdepartementet och regeringens utlandsavdelningar och kommissioner samt företagens intresseorganisation Sveriges Allmänna Exportförening, men det byggdes även personliga nätverk mellan myndigheterna, organisationerna och de enskilda företagen säger Ahmad Hussein, Umeå universitet. 

Under 1930-talet fungerade Libanon genom sin handelstradition och sina starka band till både Västeuropa och Mellanöstern som en inkörsport till de större marknaderna i regionen. På grund av Libanons transithandel med Mellanöstern och avvecklandet av den franska och brittiska överhögheten i området ökade de svenska företagens intresse för landet efter andra världskriget. Samtidigt var landet präglat av stor inre politisk instabilitet. Libanon påverkades även av händelseutvecklingen i de omgivande staterna, det kalla kriget och supermakternas närvaro i regionen.

Vid sidan av den politiska instabiliteten försvårade svenskarnas bristande kunskaper om Mellanösterns marknader och företagskulturer möjligheten att bygga kontaktnät i Libanon. Utvecklingen av handelsförbindelser i en politisk-ekonomisk känslig region ledde till ett stort behov av specifik kunskap.

– Eftersom företagens etableringsförsök ofta var kortvariga, kom intresseorganisationerna och främst de svenska myndigheterna med UD i spetsen att svara för kontinuitet och erfarenhet av den svenska handeln i Libanon.

Ett exempel är LM Ericssons etablering i Libanon i början av 1950-talet, som skedde i hård konkurrens med franska, amerikanska och japanska bolag. Draghjälp från svenska UD och Sveriges Allmänna Exportförening var därför särskilt viktig i början av marknadsetableringen, när LM Ericsson riskerade att missgynnas i ett från affärssynpunkt mycket betydelsefullt anbudsförfarande.

– Förmågan att skapa stabila och pålitliga nätverk i den libanesiska statsapparaten var lika viktiga som att tillhandahålla konkurrenskraftiga produkter. Fram till inbördeskriget 1975 bestod därför både LM Ericssons och den svenska statens närvaro i Libanon.

Ahmad Hussein är född 1967 och uppvuxen i Libanon. Han är bosatt i Umeå sedan 1988.

KONTAKT OCH INFORMATION
Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-61520

För mer information, kontakta gärna:
Ahmad Hussein, institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet
E-post: ahmad.hussein@ekhist.umu.se
Telefon: 070-054 77 51, 090-7865280

Den 1 oktober 2009 infördes AM-behörigheten för att få köra moped klass I (”EU-moped”). VTI har på uppdrag av Transportstyrelsen utvärderat vilken effekt AM-behörigheten haft på nyblivna mopedisters insikt om risker.

Sammanfattningsvis noterades ringa effekter av AM-utbildningen på riskbeteenden och attityder till dessa beteenden, samtidigt som utbildningen uppfattades som nyttig av många. En möjlig förklaring är att riskmedvetenhets- och självvärderingsaspekten inte fått genomslag och att fokus fortfarande är på kunskaper och regler trots den nya kursplanen.

Utvärderingen bygger på en webbenkät till personer i åldern 15–24 år som förvärvat förarbevis för moped klass I precis innan den nya behörigheten trädde i kraft, samt en efterstudie som genomfördes ett år senare med en likvärdig grupp, vilken förvärvade AM-behörigheten under september 2010. I det slutliga urvalet ingick 901 personer i förstudien och 946 personer i efterstudien.  

Enkäten behandlade främst ungdomarnas attityder och normer avseende hastighet och alkohol och innehöll två olika scenarier med tydliga beskrivningar som respondenten fick leva sig in i. Den ena situationen handlade om att köra moped i 65 km/tim i tätbebyggt område där hastighetsgränsen var 50 km/tim. Den andra situationen handlade om att köra hem från en fest efter att ha druckit två starköl när klockan närmade sig midnatt. Resultaten visade att inställningen till alkohol och hastighet skilde sig något åt mellan för- och efterstudien.

Ett viktigt syfte med studien var att öka vår förståelse av vad som styr ungdomars risktagande i trafiken. Resultaten visade att de som själva ville köra för fort eller med alkohol i kroppen i högre grad än de andra ansåg att en sådan person var tuff, säker och klok. Däremot ansåg man inte i lika hög grad att denna person var självisk och att han/hon behövde imponera på andra. Bilden av en person som körde för fort var mer positiv än bilden av en person som körde efter två starköl. Studien visade även att de som ville agera på detta sätt kunde identifiera sig med en sådan person. Detta gällde både flickor och pojkar. För flickorna upplevdes dock att köra för fort som ett mindre ”killigt” beteende.

Det som påverkade deras vilja att köra för fort var först och främst om det upplevdes som kul eller inte. En annan viktig faktor var att de kunde identifiera sig med en person som agerade på detta sätt och om de tyckte om en sådan person. Då det gällde alkohol så handlade det även här om identifikation, men även att de tyckte om denna person. I detta fall var föräldrars acceptans viktig och dessa ungdomar upplevde ett visst tryck från kompisar.

Rapporten: http://www.vti.se/sv/medarbetare/profil/sonja_forward/

Genom intervjuer och enkätundersökningar riktade till ett stort antal svenska djurägare kommer forskarna Jenny Frössling, SLU/SVA, och Maria Nöremark, SVA, att försöka få svar på vad som motiverar och vad som upplevs som hinder för att tillämpa hygien- och smittskyddsrutiner. Fokus kommer även att läggas på att utreda vems råd man helst lyssnar till, hur man föredrar att erhålla information och hur attityder hos olika kategorier av djurägare skiljer sig åt.

Enkäten kommer att skickas ut till gårdarna under den första veckan i december och forskarna ser fram emot att få de första svaren innan jul. De hoppas att många väljer att besvara frågorna via internet vilket underlättar hanteringen av svaren. De gårdar som tillfrågas har kor, grisar, får, getter och fjäderfä. Djurägarna svarar anonymt på enkäten. En elektronisk version av enkäten kommer att finnas på SVA:s hemsida.

Resultaten från undersökningen kommer att ge bättre underlag för framtida rekommendationer om hur allvarliga djursjukdomar bäst ska förebyggas och bekämpas i Sverige. Det gäller både sjukdomar som redan finns i landet och sjukdomar som riskerar komma hit.

– Syftet är att höja smittskyddet. Vi vill kunna ge ett bättre underlag för att man ska kunna hålla djuren friska. På EU-nivå diskuteras om djurägarna själva borde ta ett större ansvar för detta, säger Jenny Frössling.

Projektet genomförs i samarbete mellan Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och SLU och ingår som ett av tre delprojekt i ett större forskningssamarbete mellan dem och Linköpings universitet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap stödjer forskningsprojektet med totalt sju miljoner kronor under tre år. Resultaten kommer att redovisas av forskarna under nästa år.

Många barn lever idag i en omgivning där det är lätt att överkonsumera energirika och näringsfattiga livsmedel, och samtidigt vara mycket stillasittande. I takt med att barnens ”skärmtid” ökat har barnfetman fyrdubblats på bara några decennier.

För att förebygga barnfetma räcker det inte att erbjuda information och utbildning om goda matvanor och fysisk aktivitet.

Enligt forskare vid Sahlgrenska akademin och andra institutioner vid Göteborgs universitet, som studerat barnfetma i flera stora forskningsprojekt, är det viktigaste att beslutsfattare i samhället skapar förutsättningar för en hälsofrämjande miljö. Allt ansvar kan inte läggas på föräldrarna hävdar de.

I en ny bok ger några av landets främsta fetmaexperter konkreta tips till politiker om hur barnfetma kan förebyggas och åtgärdas.

I boken ”Forskning för en friskare generation – levnadsförhållanden, vanor och prevention av övervikt” konstaterar Göteborgsforskarna att 300 000 svenska barn idag beräknas vara överviktiga, att tre procent av svenska lågstadiebarn lider av fetma – men också att barn med normalvikt i hög grad behåller sin hälsosamma vikt längre fram i livet.

– Det senare understryker hur viktig familjen är för barnets viktutveckling. Det finns idag mycket forskning om hur fetma kan förebyggas som inte kommer till konkret användning, förhoppningsvis kan vår bok bli en konkret hjälp för politiker, föräldrar och skola, säger Maria Magnusson, en av forskarna bakom boken.

Forskarnas råd handlar bland annat om att skolan tidigt bör inrikta sig på grupper där risken för fetma är högre, exempelvis områden med låg utbildningsnivå och glesare bebyggelse, eller på barn vars föräldrar har övervikt eller fetma.

I boken redovisas också nya rön om helggodisets risker – europeiska barn äter godis motsvarande 30 sockerbitar per helgdag – och studier som visar att barnfetma har en direkt koppling till måltider framför teven och att barn som ser mycket på teve också äter mer onyttig mat.

–Vi kan också visa att barnen via teven nås av i genomsnitt 34 reklambudskap per timme. En femtedel av reklamen handlar om mat, och vanligast är snabbmat, alkohol, sötade drycker och godis, säger Christina Berg, en annan av författarna.

Den nya boken ges ut av Västra Götalandsregionen i samverkan med Göteborgs universitet och kommer att spridas till politiker och tjänstemän i Västra Götalandsregionen samt riksdagen.

Boken kommer också att kunna laddas ned gratis på nätet.