Forests and agricultural fields on drained previous wetlands make up between five and ten percent of Sweden’s surface area. When these wetlands are drained, they become a significant source of greenhouse gas emissions.
“We note that drained wetlands which have been forested or used for agricultural purposes are a significant potential source of greenhouse gases of a magnitude that is at least comparable with the industrial sector’s greenhouse gas emissions in Sweden.”
Emissions from these drained wetlands can be reduced, but that involves rewetting the land – resulting in a negative impact on forestry production. According to the researchers, compromises may be necessary.
“As long as wetlands remain wet, only methane is given off,” says Åsa Kasimir Klemedtsson from the Department of Earth Sciences at the University of Gothenburg. “However, for more than a hundred years land has been drained for agriculture and forestry, producing large quantities both carbon dioxide and nitrous oxide.”
Together with researcher Örjan Berglund from the Swedish University of Agricultural Sciences, Dr Kasimir Klemedtsson was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency during the summer and autumn of 2012 to compile information about greenhouse gases from drained wetlands.
New rules were introduced at last year’s Durban Climate Change Conference with the second Kyoto Protocol phase. These rules include the possibility of reporting wetland drainage or rewetting of drained wetlands. Sweden now faces the choice of whether to include these ahead of the second Kyoto Protocol phase.
Catalysis is an incredibly valuable tool in the field of chemistry, with the Haber-Bosch process being one of the most important catalytic processes in the world. It is used to manufacture fertilizer, and calculations show that without it the world’s population would be just half of what it is today.
Precious metals expensive and harmful to the environment
Precious metals are often used as catalysts in organic chemistry as they enable the production of many organic molecules with applications in areas such as pharmaceuticals and fine chemicals. As recently as 2010 Richard F. Heck, Ei-ichi Negishi and Akira Suzuki were awarded the Nobel Prize in Chemistry for their work on palladium catalysis.
“A problem with precious metals like palladium is that they are both expensive and harmful to the environment,” says Per-Fredrik Larsson at the Department of Chemistry and Molecular Biology.
Non-precious metals instead
Recent years have seen researchers evaluating several different non-precious metals – primarily iron and copper – as cheap and environmentally friendly alternatives to precious metals.
“Iron catalysts have proven to be a competitive alternative to precious metals for a number of reactions,” says Per-Fredrik Larsson. “An in-depth understanding of how these reactions work is incredibly important if we are to take this further. The results from our studies with iron led to several important insights into just how complex the chemistry can be.”
Larsson’s research group works not only with experimental methods but also with calculation models to understand how the chemistry works.
Iron or copper?
The trend for swapping precious metals for non-precious alternatives also has a flipside. It was discovered during experiments with iron catalysis in conjunction with professor Carsten Bolm of RWTH Aachen University in Germany that some reactions thought to be catalysed by iron had actually been catalysed by traces of copper in the commercially available iron source.
The fact that traces of copper could catalyse a number of different reactions was surprising as copper had previously been thought to be an ineffective catalyst requiring large quantities and high reaction temperatures.
“Our results show that copper has been given an undeservedly bad name as a catalyst,” says Per-Fredrik Larsson. “Given that copper chemistry is over a century old, it’s surprising that nobody’s realised this before.”
Low quantities
It is important in the pharmaceutical industry to limit the use of catalysts as the quantity of metal in the end-product is strictly regulated and the recovery process can be both difficult and expensive. As such, the finding that small quantities of copper can be used is an important discovery.
“We’ve developed and studied reactions with small quantities of copper and tried to understand how and why they work,” says Per-Fredrik Larsson.
The results and conclusions for iron and copper catalysts are a major contribution to this field of research and are important for its continued development.
Link to thesis: http://hdl.handle.net/2077/29147
A reduction in the inland ice in the Antarctic and on Greenland will affect the water levels of the world’s oceans.
The ice mass in West Antarctica is shrinking
It is therefore problematic that we currently have insufficient knowledge about the ocean circulation near large glaciers in West Antarctica. This means that researchers cannot predict how water levels will change in future with any degree of certainty.
“There is a clear reduction in the ice mass in West Antarctica, especially around the glaciers leading into the Amundsen Sea,” says researcher Lars Arneborg from the Department of Earth Sciences at the University of Gothenburg.
Together with his research colleagues Anna Wåhlin, Göran Björk and Bengt Liljebladh, he has studied the ocean circulation in the Amundsen Sea.
Warm water is melting the glaciers from underneath
One reason why West Antarctica is particularly sensitive is that the majority of the ice rests on areas that are below sea level. Warm sea water penetrates beneath the ice, causing increased melting from underneath.
“It is therefore probably a change in the ocean circulation in the Amundsen Sea that has caused this increased melting,” continues Arneborg.
Winter data has been lacking until now
Until now, researchers have been referred to studies that use high-resolution computer models.
“But there have been very few oceanographic measurements from the Amundsen Sea to confirm or contradict the results from the computer models. Nor has there been any winter data. Sea ice and icebergs have made it impossible to get there in the winter, and it isn’t easy to have instruments in place all year round.”
However, since 2010 the researchers from Gothenburg have managed to have instruments positioned in the Amundsen Sea, enabling them to measure the inward flow of warm sea water against the glaciers.
Reality differs from the models
The observations show that the warm sea water flows in against the glaciers in an even stream all year round, in contrast to the model results which suggested a strong annual cycle.
“This shows just how important observations are for investigating whether the models we use describe something that resembles reality. Warm ocean currents have caused much more melting than any model has predicted, both in West Antarctica and around Greenland.
Better models for better understanding
The researchers want more and longer time series of observations in order to improve the models and achieve a better understanding.
“Only then will we be able to say anything about how the ice masses of the Antarctic and Greenland will change in the future.”
Vanliga granar sätter kottar först vid 20–25 års ålder, men nu har forskare från SLU, Skogforsk och KTH tagit fram en gran som kan fås att sätta kottar redan inom ett år efter frösådd. Den nya granen härstammar från en muterad gran som upptäcktes i Uppsalatrakten för över 100 år sedan. Med hjälp av storskalig sekvensanalys har forskarna även identifierat en gen som tros bidra till att granen sätter kottar så tidigt. Granens egenskaper kan komma till nytta i förädlingsarbete.
Barrträd genomgår en lång ungdomstid innan de börjar sätta kottar; för granar är denna period 20–25 år. Traditionell granförädling är alltså en mycket långsam process, med minst 20 år mellan varje förädlingssteg. En möjlighet att kunna styra ”kottsättningsåldern” hos granar skulle därför underlätta förädlingen av ett av våra viktigaste barrträd, och detta har också varit syftet med ett samarbete mellan forskare vid SLU och Skogforsk i Uppsala och kollegor vid Science for Life Laboratory i Stockholm.
Studien har utgått från en naturligt förekommande gran-varietet som fascinerat botaniker och skogsforskare under de senaste 150 åren. Redan i slutet av 1800-talet beskrev den dåvarande professorn i botanik vid Uppsala universitet, Theodor Fries, en gran som i motsats vanlig gran producerar kottar på toppskottet. Granen, som fick namnet acrocona*, sätter även kottar under år då övriga granar i Sverige vilar från kottsättning. Det forskarna nu har gjort är att producera inavelskorsningar av acroconagranen. Bland avkomman från en sådan korsning finns det plantor som har fått en förstärkning av sina kottsättande egenskaper. När forskarna sedan odlar dessa plantor i odlingskammare, där de kan styra temperatur och ljus, kan de få småplantor att sätta kottar inom ett år efter frösådd.
Vid Science for Life Laboratory i Stockholm finns expertis på storskaliga sekvensstudier av arvsmassan i olika organismer. Vid storskalig sekvensanalys studerar man inte generna en och en utan samtliga gener i en organism analyseras samtidigt. Att studera granar med denna metod är en extra utmaning, eftersom granens arvsmassa är mycket stor och än så länge inte helt kartlagd. Genom att analysera vilka gener som är särskilt aktiva i just tidigt kottsättande plantor av acrocona har forskarna kunnat identifiera tidigare helt okända kandidatgener, dvs. gener som sannolikt påverkar kottsättning. Dessa gener är dessutom unika för barrträd. En av dessa kandidatgener kodar för ett reglerande protein som kan vara direkt involverat i den tidiga kottsättningen.
Resultaten, som publiceras i det kommande numret av den vetenskapliga tidskriften Plant Physiology, innebär att forskarna i Uppsala och Stockholm nu har möjlighet att påbörja funktionella studier av gener som är aktiva under kottsättningen i gran. I och med att arbetet bedrivs i nära samarbete med Skogforsk kommer den grundläggande kunskapen att komma till direkt nytta. Förhoppningen är att kloner av acroconagranen ska kunna användas som grundstammar i granfröplantager. Projektets långsiktiga mål är att nyttja acroconagranens tidigt kottsättande egenskaper för att säkerställa en jämn tillgång till förädlat frömaterial för skogsbruket.
INFORMATION OCH KONTAKT
*Acrocona kallas även ”kottegran”, och ”ättlingar” till moderträdet i Uppsala finns i dag i trädgårdar runt om i Europa.
Läs mer
Länk till förhandsvisning av publikationen: http://www.plantphysiol.org/cgi/content/short/pp.112.207746?keytype=ref&ijkey=f3g63QX5dbl7Nj8
Kontaktpersoner
Daniel Uddenberg (018-67 33 31, daniel.uddenberg@slu.se) eller
Jens Sundström (018-67 32 47, 072-573 72 17, jens.sundstrom@slu.se)
Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), och Linnécentrum för växtbiologi i Uppsala
Olof Emanuelsson ( 08-524 814 58, 0703-22 37 94, olofem@kth.se)
Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Science for Life Laboratory
Curt Almkqist (018-18 85 57, curt.almqvist@skogforsk.se)
Stiftelsen skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk
Fredrik Hellström ska följa de 180 tandläkarstudenterna i ett och halvt års tid under utbildningens praktiska moment. Syftet är att undersöka arbetsställningens betydelse för besvär i nacken och om mätning av nackens rörelsefunktioner kan användas som ett sätt att ta reda på hur mycket nackbesvär en person har.
– Det behövs mer forskning kring samband mellan nackbesvär och sådant arbete som
innebär att man arbetar koncentrerat med armarna över axelhöjd och med nacken böjd, säger Fredrik Hellström.
Den här delen av studien har fått bidrag från AFA Försäkring med 2 400 000 kronor.
Fysiologiska processer. Ett annat forskningsprojekt på samma grupp tandläkarstudenter handlar om att hitta de fysiologiska processer och markörer för dessa, som är viktiga under utvecklingen av besvär i nackmusklerna. Det sker med hjälp av analyser av blod-, vävnads- och mikrodialysprover som tas med olika intervaller under projektets gång.
– I detta projekt planerar vi följa utvecklingen av nackbesvär över en längre tid, och samtidigt ska vi vid upprepade tillfällen undersöka vad som händer inne i musklerna. Vi kan då på ett bättre sätt förstå vad som händer i muskler under den tid då nackbesvär håller på att utvecklas, säger Fredrik Hellström.
Detta forskningsprojekt har fått bidrag från FAS, forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, med 2 450 000 kronor.
Resultaten från den här forskningen kan användas både i framtida forskning och kliniskt i förebyggande arbete och rehabilitering.
Forskningen bedrivs vid Centrum för belastningsskadeforskning inom Akademin för hälsa och arbetsliv.
För mer information, v v kontakta:
Fredrik Hellström, forskare vid Centrum för belastningsskadeforskning, 026-64 86 60
Högskolan i Gävle sätter människan i centrum och utvecklar kunskapen om en hållbar livsmiljö. Vi erbjuder mer än 50 olika utbildningsprogram och cirka 1 000 kurser inom humaniora, samhälls- och naturvetenskap och teknik.
Nationellt superdatorcentrum på Linköpings universitet växer, till sommaren blir det nya Kärnhuset klart för inflyttning. Men nytillträdde chefen Patrick Norman lanserar redan nu en unik tjänst där de forskare som utnyttjar beräkningskapaciteten i Sveriges största superdator också kan få hjälp att effektivisera beräkningarna.
– Inte alla forskargrupper har den expertis som krävs för att optimera koden för den här typen av datorer, deras huvudintresse är ju att få fram forskningsresultat, förklarar Patrick Norman, professor i beräkningsfysik på Linköpings universitet och chef för Nationellt superdatorcentrum, NSC.
Han hoppas därför att det ska finnas ett stort intresse för den nya tjänsten. Alla disputerade forskare som är anställda vid svenska lärosäten kan utnyttja såväl beräkningskapaciteten i Triolith som den nya tjänsten, utan kostnad. Pengarna kommer från Vetenskapsrådets satsningar på SNIC (Swedish National Infrastructure for Computing) och SeRC (Swedish e-Science Research Centre), ett strategiskt samarbete mellan forskargrupper inom olika beräkningsvetenskaper.
– Personal är på plats så det som återstår är att sprida kunskap om tjänsten så att den kan komma till bästa nytta, säger Patrick Norman.
Triolith har installerats under sommaren och hösten och består nu av inte mindre än 1200 noder eller beräkningsservrar, som var och en innehåller 16 kärnor (cores). I den årliga jämförelse som görs mellan världens superdatorer, som publiceras på listan Top500, hamnar Triolith på plats 83. Placeringen avgörs efter ett specialtest där Triolith presterade 303,7 teraflops, vilket innebär 303,7 biljoner flyttalsoperationer per sekund.
I sommar ska det nya Kärnhuset på Campus Valla stå klart, det byggs nu av Akademiska Hus på uppdrag av Linköpings universitet.
– I samband med flytten dit ska vår superdator också utökas med 25 procent så att den blir ännu kraftfullare, berättar Patrick Norman.
Under 2014 kommer även datorresurser som ska serva vädertjänsterna i Sverige och Norge att installeras i det nya Kärnhuset.
KONTAKT
Patrick Norman patrick.norman@liu.se eller 013 28 16 88
– Det enda sättet att stoppa möjligheten till utbyte av information över internet är att stänga ner nätverket, något som hände i Egypten 2011 och som händer i Syrien just nu. Tribler Mobile gör att användaren kan kringå sådana nedstängningar och istället använda mobilernas inbyggda teknik vid namn närfältskommunikation, NFC, vilket gör att videoklipp kan skickas från mobil till mobil utan kontakt med internet, säger Raul Jimenez, forskare vid KTH.
Han har varit involverad i utvecklingen av Tribler Mobile. Tribler Mobile innebär att information om situationen i till exempel diktaturer, i det här fallet i form av videoklipp, automatisk kan spridas som en löpeld över mobiltelefoner till dess att den når en mobil med uppkoppling till internet. Då laddas den upp. Varje videoklipp kan exempelvis också delas via Twitter.
– Det finns ingen central kontrollpunkt i Tribler Mobile. Användaren har tillgång till en decentraliserad teknik som i princip är omöjlig att censurera, säger Raul Jimenez.
Forskningen och utvecklingsarbetet runt Tribler Mobile, ett resultat bland annat av det europeiska forskningssamarbetet EIT ICT Labs, är ett så kallat öppen källkodsprojekt (open-source projekt) med lika öppna protokoll. Där ingår Peer-to-Peer Streaming Protocol (PPSP) som väntas bli IETF-standard nästa år.
PPSP är i sin tur en del av P2P-Next, ett stort internationellt projekt där bland andra BBC, Pioneer och en rad universitet ingår som samarbetspartners. Målet har varit att utveckla en P2P-plattform och protokoll för nätverkskommunikation.
Vad Raul Jimenez gjort tillsammans med kollegorna är att se till att implementera protokollet för mobiltelefoner, ett arbete som resulterat i just Tribler Mobile.
– Vi vill visa att det är möjligt att använda P2P-protokollet i mobiltelefoner. Att det inte är en dålig idé. Visst finns det risk för att vissa mobiloperatörer blir missnöjda, men redan idag används ju Skype och andra tjänster i mobilen, säger Raul Jimenez.
Protokollet kan även användas i kommersiellt syfte i kombination med molntjänster och som till det yttre fungerar som till exempel musiktjänsten Spotify.
– Protokollet är öppet för alla, oavsett om syftet är rent kommersiellt eller för att främja mänskliga rättigheter. Ett uppenbart användningsområde är att spela in demonstrationer och andra politiska aktiviteter, som i fallet med Tribler Mobile. Det var lite roligt, för när vi sökte forskningsanslag via EIT ICT Labs så var det tydligt att de ville att forskningen skulle vara fokuserad på innovation och kommersiella produkter. Samtidigt innebär Tribler Mobile en tydlig vinst för samhället, och det var därför vi fick anslaget, säger Raul Jimenez.
Han tillägger att tekniken som helhet bjuder på många fler möjligheter än att bara ta fram individuella produkter som Tribler Mobile eller Netflix-liknande live-TV. Tekniken är snarast en möjliggörare för interoperabilitetet i samma anda som TCP/IP (Internet) och webben.
På grund av situationen i Syrien vill KTH-forskarna införa följande kommentar:
”Phone to phone communication is harder to monitor but never risk-free in this context. Uploading a video to the P2P network may expose the identity of the phone used”.
KONTAKT
För mer information, kontakta Raul Jimenez på 08 – 790 42 85 eller rauljc@kth.se.
Forskargruppen Environmental Physiology Group (EPG) vid Mittuniversitetet har funnit att när kroppen acklimatiserar sig till hög höjd så tränas kroppens egen ”bloddopning”.
– Det finns ett lager röda blodkroppar i mjälten som kan släppas ut i cirkulation när det behövs, exempelvis vid syrebrist på hög höjd eller vid dykning. Det är särskilt viktigt när man arbetar på hög höjd som vid en bergsbestigning, säger Angelica Lodin-Sundström, doktorand och forskare vid Mittuniversitetet.
Studierna visar att mjälten tränas på att dra ihop sig och släppa ut de lagrade blodkropparna när kroppen acklimatiserar sig till hög höjd.
Studier genomfördes på bergsbestigare vid tre olika expeditioner under 2011 och 2012 vid Mount Everest. Klättrarna testades före och efter expeditionen, och fick då dels hålla andan, och dels utföra arbete på en ergometercykel. Detta samtidigt som bland annat mjältens volym och blodvärdet mättes.
– Efter bergsbestigningen, som tog cirka två månader, var mjältens förmåga att dra ihop sig större, och blodvärdet var högre efteråt. Mjältens förmåga till sammandragning studerade vi med ultraljud, säger Angelica Lodin-Sundström.
Under våren 2013 planerar gruppen att studera höghöjdsacklimatisering vidare på en grupp klättrare i Himalaya. Då kommer bland annat mjältens respons vid olika tidpunkter i acklimatiseringen till hög höjd att studeras, dessutom kommer man att undersöka om responsen kan skydda mot höjdsjuka.
Resultaten av studierna kommer inom kort att publiceras i vetenskapliga tidskrifter.
KONTAKT
Angelica Lodin-Sundström, doktorand, kontaktas via e-post: angelica.sundstrom@miun.se
Trots att gliom, som drabbar ett slags stödjeceller i hjärnan, är den vanligaste typen av elakartad hjärntumör finns det begränsad kunskap om vilka faktorer som ökar risken. Tidigare studier har visat en skillnad i immunsvar vid diagnos hos gliompatienter i jämförelse med friska kontrollpersoner, och här undersöks om det finns samband mellan antikroppsnivåerna mot fyra vanliga virustyper – adenovirus, cytomegalovirus, Epstein-Barrvirus och varicella zoster-virus – och risken för att insjukna i gliom. Bakom delar av avhandlingen ligger ett världsunikt material från bland annat Medicinska biobanken i Umeå.
– Vi har haft en unik möjlighet att undersöka prover som många gånger togs flera år innan patienten fick sin gliomdiagnos. Därmed har vi kunnat minimera risken att sjukdomen som sådan eller behandlingen påverkar resultaten och det är inte tidigare gjort, säger Sara Sjöström.
I studien hade de personer som senare insjuknade med gliom lägre nivåer av en antikropp mot herpesviruset varicella zoster än de friska kontrollpersonerna. Detta virus orsakar vattkoppor och bältros, och när någon haft en sådan infektion finns den s.k. G-antikroppen kvar i blodet för resten av livet. Däremot hittades ingen koppling mellan antikroppsnivåerna mot de andra virusen och risken för gliom.
– Det här är ett mycket spännande fynd som skulle kunna tyda på att ett starkt immunförsvar kan känna igen små cancerförändringar och i bästa fall eliminera dem, menar Sara Sjöström. Just varicella zoster är ett virus som ligger sovande i nervsystemet efter att infektionen läkt ut, och det kan vara en anledning till att endast dess antikroppar visade sig vara skyddande.
INFORMATION OCH KONTAKT
Sara Sjöström, som är uppvuxen i Vännäs, är ST-läkare vid Cancercentrum, Norrlands universitetssjukhus, och doktorand vid Institutionen för strålningsvetenskaper, enheten för onkologi, vid Umeå universitet.
Hon kan nås på mobil 070-299 44 79
e-post sara.sjostrom@onkologi.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-61905
– Om man späder ut blodet genom att dricka vatten så minskar kroppens utsöndring av det potentiellt diabetesframkallande hormonet vasopressin, säger Sofia Enhörning, läkare och nyligen disputerad vid Lunds universitet.
I sitt avhandlingsarbete har Sofia Enhörning studerat kopplingen mellan vasopressin och diabetes. Vasopressin är ett hormon som frisätts från hypofysen i hjärnan, och som bland annat reglerar kroppens salt-vätskebalans. Det har tidigare varit svårt att studera vasopressin eftersom tillförlitliga mätmetoder saknats och proteinet snabbt försvinner ut ur blodet.
Men med hjälp av en ny mätmetod för att uppskatta frisättningen av vasopressin till blodet har nya möjligheter öppnats. Mätmetoden går ut på att istället mäta ett protein, copeptin, som bildas samtidigt som vasopressin. I studien har forskarna utgått från 16 år gamla prover och visat att copeptinnivåerna i de gamla proverna kan förutspå diabetes senare i livet. Höga copeptin-nivåer var förenat med två till tre gånger så hög risk att insjukna i diabetes, jämfört med låga copeptin-nivåer.
Sofia Enhörnings forskning visar att vasopressin, mätt som copeptin, inte bara är kopplat till diabetes, utan även till andra sjukdomar så som högt blodtryck och fetma. Fetma och diabetes är ett växande problem över hela världen och innebär en ökad risk att drabbas av hjärt-kärl-sjukdomar.
Redan idag finns läkemedel som blockerar vasopressinets effekter och används vid behandling av salt-vätske-rubbingar och hjärtsvikt.
I en pågående studie låter forskarna försökspersoner dricka tre extra liter vatten per dygn för att undersöka om den sänkta vasopressinnivån leder till förbättrad sockerfrisättning.
– Vi kommer nu att studera om man genom att på ett tidigt stadium sänka vasopressinnivån i blodet också kan förebygga övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, säger Sofia Enhörning.
INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingens titel: The Vasopressin system in Diabetes Mellitus, obesity and the metabolic syndrome.
Kontakt:
Sofia Enhöring, e-post: sofia.enhorning@med.lu.se, tel: 0733-422245
Chalmers är en av fem parter bakom ett nytt centrum för forskning om trafiksäkerhet i Kina, som invigs idag i Peking. China Sweden Research Center for Traffic Safety innebär ett fördjupat samarbete mellan Sverige och Kina inom transportområdet.
I Kina, som är världens största marknad för personbilar och tunga lastbilar, har trafiksäkerhet blivit en allt viktigare fråga för såväl den kinesiska regeringen som för allmänheten. När den svenska näringsministern Annie Lööf besökte Kina i maj 2012 undertecknade den svenska och kinesiska regeringen en avsiktsförklaring om ett gemensamt forskningscentrum för trafiksäkerhet.
China Sweden Research Center for Traffic Safety invigs den 18 december 2012 och ska driva forskningsprojekt med syfte att förbättra trafiksäkerheten i såväl Sverige som Kina. Redan nu pågår tre pilotprojekt där bland annat förekomsten av trafikolyckor och attityder till säkerhet i Kina kartläggs. Centrumet ska även främja utbyte av teknologi och kunskap mellan länderna samt stödja regeringarnas beslut i frågor som rör trafiksäkerhet.
– Forskning inom trafiksäkerhet är en av Chalmers styrkor. Att etablera ett forskningscentrum i Kina gör bland annat att vi får bättre förståelse för transport- och trafiksituationen i landet och kunskaper som vi kan utnyttja i andra internationella sammanhang, säger Anna Dubois, ansvarig för transportforskning på Chalmers och styrelseledamot i centrumet. Hon fortsätter:
– Det är viktigt för både forskning och utbildning att knyta starka band med internationella forskningsmiljöer. I Sverige har vi sedan sex år byggt upp fordons- och trafiksäkerhetscentrumet Safer tillsammans med 25 svenska parter. Vi ser det som en modell för och syster till detta nya centrum.
Övriga fyra samarbetsparter är Volvo Car Group, AB Volvo, the Chinese Ministry of Transport’s Research Institute of Highways och Tongji University. Centrumet medfinansieras av den svenska och kinesiska staten.
INFORMATION OCH KONTAKT
Mer om Safer
Safer är ett fordons- och trafiksäkerhetscentrum vid Chalmers placerat i Lindholmen Science Park i Göteborg. Forskningen omfattar allt från att undvika olyckor, att minska skador i en eventuell krock, samt effektivisera räddningsarbetet efter en olycka. Många projekt rör människans beteende i fordon och i verklig trafikmiljö.
www.chalmers.se/safer
Kontakta:
Anna Dubois, styrkeområdesledare Transport, Chalmers, 031-772 11 96, anna.dubois@chalmers.se
Anna Nilsson-Ehle, föreståndare Safer, 031-772 36 55, anna.nilsson-ehle@chalmers.se
För bilder, kontakta:
Lisa Knutsson, kommunikatör Safer, 031-772 21 11/0761-191426, lisa.knutsson@chalmers.se
Bladmögel på potatis (Phytophthora infestans) är en av världens mest ökända växtsjukdomar. Denna skadegörare orsakade massvält (”the potato famine”) på Irland vid mitten av 1800-talet och orsakar fortfarande stora problem och kostnader för potatisodlare över hela världen.
Bakgrunden till Lina Sjöholms doktorsavhandling är att förutsättningarna för smittspridning i Sverige har förändrats på två viktiga punkter under de senaste årtiondena. För det första har vi fått in en ny parningstyp av potatisbladmögel i landet, vilket möjliggör sexuell förökning. För det andra har bägarnattskatta dykt upp som ogräs i södra Sverige – en potatissläkting som också drabbas av potatisbladmögel.
Lina Sjöholms arbete visar att bladmögelsituationen i Sverige och övriga Norden är unik i jämförelse med andra delar av världen. Här förökar sig patogenen både vegetativt och sexuellt, vilket ökar den genotypiska variationen. Inga dominerande genotyper (individer/kloner) kunde hittas i prover insamlade i Sverige, Norge, Danmark och Finland, och detta kan jämföras med situationen i Storbritannien där enstaka bladmögelgenotyper dominerar under och mellan odlingssäsongerna. I detta avseende liknar förhållandena i Norden bara dem som råder i bladmöglets ursprungsområde i Sydamerika.
Smittat utsäde var tidigare det enda sättet för bladmögel att övervintra, men genom sexuell förökning kan sjukdomen nu också överleva i odlingsjorden i form av så kallade oosporer. Lina Sjöholms fältförsök visade att dock att knölinfektioner inte alltid styr spridningen av bladmögel under säsongen. Luftburen smitta från kringliggande fält kan vara viktigare för hur bladmögelangrepp uppkommer. Smittspridningen från grannfält visade sig vara orsakad av ett otal genotyper, och denna variation kommer troligtvis från tidigare infektioner av oosporer.
Bägarnattskattan är ett ogräs i radodlade grödor och den har visat sig vara mycket mottaglig för bladmögel. I avhandlingen visar Lina Sjöholm att bladmögelsmitta som kommer från bägarnattskatta är mer aggressiv på potatis än bladmögel som bara har infekterat potatis. Dessutom visade sig bladmögel från bägarnattskatta ha större förmåga att bilda oosporer än bladmögel från potatis. Genom dessa båda egenskaper kan förekomst av bägarnattskatta förvärra bladmögelsituationen i ett potatisfält. En god växtföljd kan helt förstöras om bägarnattskattan finns i fältet.
Det verkar som att sexuell förökning och oosporer har en stor betydelse för hur badmögel sprids och överlever i Sverige och Norden. Mer forskning behövs dock för att med säkerhet säga hur stor betydelse det har.
INFORMATION OCH KONTAKT
Agronom Lina Sjöholm, institutionen för skoglig mykologi och patologi, försvarar sin avhandling ”How sexual reproduction affects the population biology of Phytophthora infestans” vid SLU i Uppsala torsdagen den 20 december 2012.
Länk till avhandlingen (pdf)
Kontakt
Lina Sjöholm, lina.sjoholm@slu.se”>lina.sjoholm@slu.se, 018-67 26 53
En värdig begravning och allra helst en identifiering. Det är målet för den rörelse i dagens Ryssland som ännu nästan 70 år efter krigsslutet fortsätter att söka efter stupade i andra världskriget.
Sovjetunionen var en av segrarmakterna i andra världskriget. Men priset var förfärande högt. Uppskattningsvis dog mer än 25 miljoner människor. Lidandet var enormt och snart sagt varje familj bär ännu på minnen av kriget.
I sin avhandling vid Tema Kultur och samhälle, Linköpings universitet, beskriver och analyserar Johanna Dahlin sökrörelsens arbete med att hitta och identifiera stupade. Hon har följt ett par sökförband, som de kallas, i trakten av Sankt Petersburg. Rörelsen är landsomfattande och består av uppskattningsvis 40 000 frivilliga som ägnar flera veckor per år åt det tunga arbetet med att gräva efter döda.
– Det är ett tufft jobb, konstaterar Johanna Dahlin. Det kräver hängivenhet.
Under Sovjetepoken erkändes aldrig dessa döda. Offentligt fanns det då inga stupade som inte begravts. Först med Gorbatjov blev det möjligt att börja söka och sökrörelsen grundades 1988.
Idag uppskattar man att fem miljoner stupade ännu inte hittats. Sökförbanden har hittills hittat närmare en halv miljon.
– Alla kommer aldrig att hittas, men för varje död som återfinns öppnas också möjligheten att försonas med sina minnen.
Segern i det stora fosterländska kriget, som det ännu kallas i Ryssland, högtidlighålls varje år på fredsdagen, den 9 maj. Det är en av landets största högtidsdagar. Och i det firandet har staten stöd av folket, minnet är ännu levande.
Sökrörelsen beskriver också sig själv som patriotisk, men är samtidigt kritisk till staten. Att så många döda ligger kvar, så lång tid efteråt, är i sig upprörande. Ännu mer så, eftersom de döda vars kroppar inte togs om hand rapporterades vara ”saknade i strid”, och det kunde också betyda att de deserterat eller låtit sig fångas in levande. Änkorna fick då ingen pension, och familjerna behandlades ofta dåligt.
När kvarlevorna av en död väl hittats är nästa steg att försöka identifiera dem, ett detektivarbete som ofta är inte lyckas, berättar Johanna Dahlin. De flesta bli aldrig identifierade. Något DNA-register finns inte, och de anhöriga är idag spridda i en mängd olika länder som hörde till dåtidens Sovjetunionen.
– Fram till 1942 bar soldaterna en medaljong med en remsa där personuppgifterna fanns, och som i bästa fall finns kvar. För de som dött efter 1942 är det ännu svårare.
Ibland kan man hitta en sked eller kastrull med ett namn inristat. Och om man då vet vilket förband som stred i det området finns en liten möjlighet att spåra den döde, via en databas som staten numera har upprättat.
INFORMATION OCH KONTAKT
Johanna Dahlin disputerade vid Tema Kultur och samhälle den 7 december. Avhandlingen heter ”Kriget är inte slut förrän den sista soldaten är begraven”.
Johanna Dahlin nås på 011 363412, 0703 353906, johanna.dahlin@liu.se
Lysosomen, en beståndsdel i cellen med uppgift att ta omhand och återvinna uttjänta proteiner, har också som uppgift att signalera för programmerad celldöd, apoptos.
I varje cell finns ett hundratal lysosomer paketerade i höljen – membran – som till viss del består av kolesterol, ett ämne som transporteras i blodet och associeras med åderförfettning.Celldöden sätter igång när membranen går sönder och en sorts enzymer, så kallade katepsiner, läcker ut i cellen.
– När vi studerade flera olika faktorer som skulle kunna påverka händelseförloppet kunde vi konstatera att kolesterol hade en viktig roll, säger Hanna Appelqvist, nybliven doktor i experimentell patologi vid Linköpings universitet.
Tillsammans med forskaren Katarina Kågedal publicerar hon sina resultat i den högt rankade tidskriften PLoS One. Artikeln ingår också i Hanna Appelqvists doktorsavhandling.
– Vår hypotes var att kolesterol skulle skada cellerna, men i stället fick vi se att det tvärtom skyddade mot celldöd, säger Katarina Kågedal.
Resultaten av deras laboratoriestudier visar att hög halt av kolesterol stabiliserar lysosomens membran och därmed skyddar cellen från död. Cancerceller är generellt motståndskraftiga mot celldöd och har visat sig ha en störd reglering av kolesterol. En förändring av lysosomens kolesterolinnehåll kan möjligen bidra till cancercellernas resistens mot behandling.
Att påverka mängden kolesterol i lysosomerna skulle kunna vara en möjlig strategi för nya läkemedel mot cancer.
Försöken är utförda på odlade mänskliga bindvävsceller som behandlas med substanser som sänker respektive höjer innehållet av kolesterol. När forskarna förändrat innehållet exponerades cellerna för ett toxiskt ämne som sätter igång celldöd. Med mikroskopi och biokemiska metoder studerade de vad som sker i processen.
INFORMATION OCH KONTAKT
Artikel: Sensitivity to lysosome-dependent cell death is directly regulated by lysosomal cholesterol content av H Appelqvist, L Sandin, K Björnström, P Saftig, B Garner, K Öllinger och K Kågedal. PLoS ONE 7(11): e50262. doi:10.1371/journal.pone.0050262
Kontakt:
Hanna Appelqvist +46 (0)10 1031500, +46 (0)70 2605922, hanna.appelqvist@liu.se
Katarina Kågedal +46 (0)10 1031525, +46 (0)73 9801896, katarina.kagedal@liu.se
Därutöver finns det ett kommunalt vägnät inom vilket besparingspotentialen är lika stor.
Bitumen är ett bindemedel bestående av kolväten, och det används i ytbeläggningen för körbara ytor som asfalt. Det är helt enkelt det material som gör asfalten så trevlig att köra på.
Det är med detta bindemedel som KTH-forskarna ska arbeta.
Nicole Kringos, universitetslektor vid KTH och vetenskaplig föreståndare för kompetenscentret Road2Science på KTH, berättar att hon tillsammans med de andra forskarna precis fått ett anslag som möjliggör forskning runt självläkande asfalt.
Vinsterna med en sådan typ av vägbeläggning är stora.
– Enbart en fördubbling från dagens livslängd för asfalt om cirka 20 år till det dubbla skulle innebära en besparing på runt 1 miljard kr per år för det statliga vägnätet. Därutöver har vi ett kommunalt vägnät inom vilket besparingspotentialen är av samma storleksordning. Om man ser till Europa och världen i övrigt blir siffrorna närmast svindlande, för att inte tala om de exportintäkter en sådan här ny typ av produkt kan generera i framtiden, säger Nicole Kringos.
Vad är det då Nicole Kringos och de andra forskarna ska göra? Jo, som bekant är bitumen det svarta i asfalt, och en restprodukt från framställningen av till exempel bensin från olja. Poängen är att bitumen redan idag i viss mån är självläkande, rent naturligt. Beroende på varifrån oljan kommer har dock bitumen skiftande egenskaper, så även när det kommer till den självläkande delen.
Nicole Kringos har teorier och modeller för hur den självläkande asfalten ska kunna framställas och användas på samtliga vägar. För att kunna göra det måste bitumen analyseras för att se varför viss bitumen fungerar bättre än annan.
– Vi ska fokusera på vad i bitumen det är som gör att den kan laga sig själv. Vad som gör att sprickor i vissa vägbanor har reparerat sig per automatik medan andra finns kvar. Många av de skador i vägarna som finns idag kan avlägsnas med självlagande asfalt, så forskingen är viktig. Det är inte bara så att framtida reparationer kan undvikas, med större förståelse för bitumen kan vi också ta reda på när reparationer behöver utföras. God planering sparar också mycket pengar, säger Nicole Kringos.
Det är inom området bituminösa beläggningar som Nicole Kringos i samråd med Ulf Karlsson, professor i materialfysik vid KTH, formulerat en ansökan till Vetenskapsrådet och fått den beviljad. Denna ansökan har titeln ”Carpe healing: Optimizing road-lifetime by enhancing asphalt’s self-healing potential”. Då Vetenskapsrådet mycket sällan beviljar projekt som berör bygg- och anläggningsområdet vittnar detta om en betydande vetenskaplig höjd för ett projekt med koppling till bygg- och anläggningssektorn.
KONTAKT
För mer information, kontakta Nicole Kringos på 08 – 790 87 00 eller kringos@kth.se.
Med ett svenskt teleskop studeras solen från La Palma, den nordvästligaste av Kanarieöarna. Institutet som bedriver forskningen inrättas från den 1 januari 2013 vid Stockholms universitet, som då tar över driften från Kungl. Vetenskapsakademien. Institutet övergår då också till att bli en nationell forskningsinfrastruktur under Vetenskapsrådet. Övertagandet kommer att innebära flera nya forskar- och doktorandtjänster inom solfysik.
– Denna överföring av verksamheten till Stockholms universitet kommer att innebära ett stort lyft för Institutet för solfysiks verksamhet, inte minst på grund av det ekonomiska stöd som universitet ger. Det kommer innebära flera nya forskar- och doktorandtjänster inom solfysik, säger Anders Karlhede, vicerektor för naturvetenskap vid Stockholms universitet.
Forskningen vid Institutet för solfysik (ISF) bygger framför allt på observationsdata registrerade med det svenska 1-meters solteleskopet (SST) på La Palma, som varit världsledande allt sedan det togs i drift i maj 2002.
– Forskningen vid ISF syftar främst till att nå kunskap om hur solens magnetfält uppstår, formas och slutligen förstörs eller förs bort från solens yta. Dessutom hur dessa magnetfält påverkar solens yttre atmosfär och ger upphov till solstormar och den strålningsenergi solen utsänder, säger Göran Scharmer, professor vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet och Kungl. Vetenskapsakademin.
Ett starkt fokus för verksamheten hittills har varit solfläckar, där SST och ISF:s forskning inneburit stora framsteg under de senaste åren. Två sådana studier av ISF:s personal har publicerats i Nature (2002) och i Science (2011).
En annan viktig verksamhetsgren har varit att öka vår förståelse för andra stjärnors atmosfärer, genom ingående studier av de detaljer (solens granulationsmönster) som ger upphov till den strålning vi registrerar och analyserar från solytan, liksom från andra stjärnor.
ISF:s personal har varit ansvarig för konstruktionen av SST och flera viktiga instrument. Sådan utvecklig kommer fortsatt att vara en viktig komponent i ISF:s verksamhet.
– Genom ett stort bidrag från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse kommer en del av verksamheten vid ISF att skifta tyngdpunkt från solfläckar till det yttre lagret av solatmosfären, kromosfären, som domineras av magnetfält vilka ger upphov till mycket komplicerade och våldsamma dynamiska processer. I samband med solfläckar leder detta till kraftiga utbrott (flares) med solstormar och ökning av solens UV-strålning som följd, säger Göran Scharmer.
För ytterligare information
Göran Scharmer, professor vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet och Kungl. Vetenskapsakademin, mobil 0707-53 00 12, tfn 08-5537 8532, e-post scharmer@astro.su.se.
Vetenskapens Värld (TV2) visar ett längre inslag om solfläckar, solstormar och det svenska solteleskopet på La Palma den 17/12 kl. 20:00
Bakgrund
ISF skapades 1951 som ”Forskningsstationen för Astrofysik” på ön Capri utanför Neapel av institutets första föreståndare, professor Yngve Öhman. Efter Öhmans pensionering övertogs föreståndarskapet 1973 av professor Arne Wyller som strax därefter påbörjade förberedelser för flytten av forskningstationen till ön La Palma, där ett nytt europeiskt observatorium var på väg att växa fram. Sommaren 1985 invigdes det nya observatoriet på La Palma och sex månader senare togs dess första ”riktiga” solteleskop i bruk, det svenska 50-cm solteleskopet (SVST). Detta solteleskop gav de allra första högupplösta filmerna av solens yta och SVST gav också upphov till bl.a. 2 publikationer i Nature. Nuvarande föreståndare Göran Scharmer tog över rodret 1990. 2002 ersattes SVST av SST.
Stockholms universitet är ett av Europas ledande universitet i en av världens mest dynamiska huvudstäder. Hos oss är fler än 60 000 studenter, 1800 doktorander och 5000 medarbetare verksamma inom det naturvetenskapliga och humanistisk-samhällsvetenskapliga området. En relation med Stockholms universitet är meriterande oavsett om du är student, forskare eller intressent. Hos oss ger utbildning och forskning resultat. www.su.se [Ref 1]
