Enligt SL:s siffror om antalet dagliga resenärer och Trafikverkets egna beräkningsmodeller är domen hård.

– Vi kan lugnt påstå att den samhällsekonomiska kostnaden uppgår till mångmiljonbelopp vid sådana här händelser, konstaterar Staffan Norrga, universitetslektor på avdelningen för elektriska maskiner och effektelektronik på KTH.

Forskarkollegan Luigi Vanfretti håller med.

– Först av allt kan vi börja med att kontatera att elavbrott är oacceptabla i vårt samhälle. Förutom det så kan vi se att även ett från början litet elavbrott får effekter i hela elnätet och att vårt elnät är väldigt känsligt för dessa störningar, säger Luigi Vanfretti, universitetslektor vid avdelningen för elektriska energisystem vid KTH.

Tillsammans med kollegan och forskaren Staffan Norrga är de båda övertygade om att till exempel stoppet i järnvägstrafiken den sjätte november 2012 visar med önskvärd tydlighet att det finns ett behov av ökad övervakning och styrning av det nordiska elnätet. Och det snarast.

– Strömavbrotten som inträffade hade man kunna undvika, de var och är onödiga, säger Staffan Norrga.

Så här är det. Elnätet ska ha en frekvens på 50 Hz. Normalt accepterade gränsvärden är minst 49,85 Hz och max 50,15 Hz. Detta regleras genom att sänka elmatningen från till exempel kärn- och vattenkraft alternativt höja den. Höjd inmatning höjer också frekvensen, och vice verca.

Frekvensen är därtill en global parameter. KTH-forskarna Luigi Vanfretti och Staffan Norrga kan med hjälp av så kallade Phasor Measurement Units (PMU:er) mäta frekvensen och se hur elnätet mår i både Sverige, Norge och Finland som ingår i samma nät.

Vid ett lastbortfall (typiskt ett strömavbrott) uppstår plötsligt en överkapacitet, vilket gör att frekvensen går upp. Det orsakar i sin tur, om det vill sig illa och som i fallet med elavbrottet den sjätte november, att delar av elnätet kopplas bort. Alltså uppstår nya elavbrott på andra ställen, elavbrott som i många fall kunde ha undvikits.

– När frekvensen går upp över det övre gränsvärdet kopplas grenar av elnätet bort automatiskt av säkerhetsskäl. Detta dels för att elektrisk utrustning inte ska skadas, dels för att sådana skador i sin tur kan leda till andra problem, säger Luigi Vanfretti.

Det var alltså med hjälp av sådana PMU:er som de båda KTH-forskarna kunde konstatera att det första elavbrottet påverkade hela det sammanhängande nordiska elnätet med fler elavbrott som följd.

– Med en större tillgång till detaljerade och tidssynkroniserade mätningar från PMU:er spridda över elnätet finns det en möjlighet att använda dem som för att samla in information för stabilisering. De kan användas till exempel för automatisk styrning av HVDC-länkar, som den nya Sydvästlänken, där de kan bidra till att styra kraftflödet för att mildra effekterna av störningar och elavbrott som den vi nyligen upplevde. Det skulle öka styrkan i nätet så att detta blir mindre känsligt för till exempel elavbrott, säger Staffan Norrga.

Således efterlyser han och kollegan mer resurser till forskning runt hur detta.

Ett elnät med fler PMU:er, möjlighet till blixtsnabb styrning och så vidare, är en del av konceptet Smarta elnät.

KONTAKT
För mer information, kontakta Staffan Norrga på 0705 – 60 15 84 / norrga@kth.se eller Luigi Vanfretti på 08 – 790 66 25 / luigi.vanfretti@ee.kth.se.
 

I takt med att vår livsstil och konsumtion har förändrats de senaste 50 åren så har den kemiska exponeringen ökat. Vi utsätts idag ständigt för ett otal kemikalier. I EU regleras användningen av kemikalier i varor framför allt genom REACH-förordningen och ett antal produktspecifika direktiv, till exempel leksaksdirektivet. Människor och miljö inte skyddas tillräckligt.

Lagstiftningen på varuområdet, som i stort sett helt har förnyats eller tillkommit under det senaste decenniet, är spretig. Förbud och krav för olika varukategorier varierar mycket. En substans som konstaterats farlig kan därför vara förbjuden i en vara men vara tillåten i en annan. Eftersom dessa varor saknar innehållsförteckning är det som konsument i stort sett omöjligt att skydda sig genom att göra informerade val. Det konstaterar Linda Molander, forskare och doktorand inom ämnesområdena risk och säkerhet vid KTH.

– Ett exempel är förbudet som finns för vissa ftalater (mjukgörare i plaster) i leksaker för att skydda barn, men där samma ftalater kan fortsätta användas i andra produkter. Eftersom ftalater finns i en mängd olika plastprodukter exponeras barn trots leksaksförbudet för dessa ämnen som har hormonstörande egenskaper. Förbudet i leksaker är naturligtvis bra, men det räcker inte, man missar helheten. Överlag är regleringen av kemikalier i konsumentprodukter inte tillräcklig för att skydda människors hälsa och miljön, säger Linda Molander.

När man bedömer och hanterar risker räcker det inte att utgå från hur kemikalier påverkar människor som använder de färdiga varorna, man måste titta på varans hela livscykel. Vilka risker finns för de som producerar varorna? Var hamnar kemikalierna när man tvättar sina kläder och hur påverkas miljön när man gör sig av med en trasig TV?

Linda Molander konstaterar att det så kallade livscykelperspektivet saknas i lagstiftningen.

– Om man fortsätter att stoppa in farliga kemikalier i varor, vilket man får göra eftersom regleringen generellt är så svag, hamnar många av dessa kemikalier till sist ute i miljön, vilket ofta är oförenligt med EUs miljömål. Som det är nu får man i många fall hantera problemen när skadan redan är skedd. Det vore självklart bättre att ha lagstiftning som förebygger problemen, dvs. sätter stopp tidigare i kedjan för farliga kemikalier. Man borde till exempel ta mer hänsyn till vilka kemikalier som vållar problem i miljön när man reglerar kemikalieanvändningen i varor.

REACH ska täcka in väldigt mycket, och blir därför en väldigt generell lagstiftning. Bitvis kan man beskriva den som tandlös. Farliga kemikalier i konsumentprodukter måste minska för att säkerställa en säker användning, men också för att öka möjligheterna att återvinna material och andra slutprodukter, såsom slam och aska. Linda Molander föreslår att man bör utreda möjligheterna att inom EU införa mer specifika direktiv för produkter som många människor kommer i kontakt med och där kemikalieanvändningen är omfattande.

KONTAKT
Linda Molander är doktorand i risk och säkerhet vid avdelningen för filosofi på KTH.
För mer information, kontakta Linda Molander på 08 – 16 40 18 eller linda.molander@abe.kth.se.
 
 

– Konflikter är en naturlig del av det mellanmänskliga samspelet och behöver hanteras öppet för att samverkan ska kunna utvecklas, säger Ingela Furenbäck som försvarar sin avhandling vid Nordic School of Public Health NHV den 13 december.

Samverkan verksamheter emellan har blivit en trend, trots att forskning och erfarenheter visar att den är svår att utveckla. Avhandlingen Utveckling av samverkan läggs fram vid NHV den 13 december.

Samverkan betraktas i avhandlingen som ett socialt och mellanmänskligt fenomen med fokus på sociala aspekter som kommunikation och hantering av konflikter.

– Konflikter är en naturlig del av det mellanmänskliga samspelet och behöver hanteras öppet för att samverkan ska kunna utvecklas. Ofta fungerar detta inte av sig själv så kontrollerade former för dialog och konflikthantering behöver arrangeras, säger Furenbäck som är avdelningschef vid Högskolan Kristianstad.

Studien har bedrivits genom deltagarorienterad aktionsforskning inom hälso- och sjukvården, där aktörer från region och kommun strävat efter att utveckla samverkan för att på så sätt ge bättre vård.

– Mellan beslutsfattarna och praktikerna var dialogen bristfällig och konflikter mellan dem hanterades defensivt, säger Furenbäck.

Hur samverkan fungerade inom organisationen visade sig ha ett komplext samband med hur samverkan utvecklades mellan organisationerna.

– Mitt resultat visar att den svaga kopplingen mellan ledningen och dem som arbetar med samverkan i praktiken begränsar praktikernas handlingsfrihet, vilket skapar hinder för utveckling av samverkan mellan organisationer, säger Ingela Furenbäck vidare.

Hon menar att dialog och öppen hantering av konflikter mellan beslutsfattarna och vårdpersonal är centralt för utvecklingen av samverkan mellan organisationer. Studien har ett konfliktteoretiskt perspektiv. Med stöd av deltagarorienterad aktionsforskning arrangerades dialogmöten mellan ledare och medarbetare samt mellan region och kommun.

– Detta innebar att delaktigheten stärktes, konflikter synliggjordes och hanterades samt att en gemensam dialog kring mål och medel utvecklades, vilket främjade utvecklingen av samverkan inom hälso- och sjukvården, säger Ingela Furenbäck.

Författarna till ”Bankrupting Nature: Denying our Planetary Boundaries” är Johan Rockström, internationellt erkänd miljöforskare och chef för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, och Anders Wijkman, välkänd debattör på internationell nivå. De lanserade boken i Europaparlamentet den 5 december och under ett seminarium organiserat av Hagainitiativet i Stockholm den 6 december. De föreslår en rad åtgärder som skulle kunna förhindra den nuvarande utarmningen av jordens ändliga resurser och säkerställa en fortsatt ekonomisk utveckling i världen.

”Det räcker inte att göra små förändringar i det nuvarande ekonomiska systemet för att klara de stora hållbarhetsutmaningarna”, säger författarna. ”Vi behöver en helt ny ekonomisk modell, en så kallad ’cirkulär eller cyklisk ekonomi’, som frikopplar rikedom och välfärd från resursförbrukning och ger naturkapitalet ett värde – allt med syftet att utarmningen av jordens resurser och förlusten av biologisk mångfald både bromsas upp och får tydligt utrymme både i nationalräkenskaperna och i företagens balansräkningar.”

Den cykliska ekonomin innebär att produkter får längre livslängd samt att olika typer av material återvinns och återanvänds maximalt. En bonuseffekt skulle vara att det skapas många nya jobb lokalt i den serviceekonomi som behöver byggas upp. Övergången till en cirkulär ekonomi stimuleras bäst genom att införa bindande mål för effektivare resursanvändning, ökad skatt på utnyttjandet av jungfruliga material och sänkta skatter på arbetskraft samt genom att inrikta forskningen mot hållbar innovation och design.

Planetära gränser – ett nytt vetenskapligt ramverk
Forskningen om ”planetära gränser” är centralt i boken och erbjuder ett nytt vetenskapligt ramverk som kan hjälpa både länder och företag i den nödvändiga övergången till ett hållbart system.

”Vi måste anta en mer holistisk syn på mänsklig utveckling. Det är inte längre möjligt att hantera en fråga i taget. Dagens stuprör, både i form av samhällets organisation och i hur forskningen arbetar, måste växla över i långt mera horisontella system”, säger författarna.
Målet måste vara att stärka planetens motståndskraft och dess förmåga att erbjuda stabila förutsättningar för mänsklig utveckling och välbefinnande med avseende på en rad kritiska förhållanden, såsom klimatförändringen, uttunningen av ozon i stratosfären, förlusten av biologisk mångfald, förändringarna i mark- och sötvattenanvändningen, de ohållbara kväve- och fosforcyklerna, luftföroreningarna, riskerna med kemikaliesamhället och försurningen av haven.

”Den enda logiska konsekvensen är att angripa kriserna och problemen som en helhet – genom att tackla den ekonomiska och finansiella krisen i samma sammanhang som frågorna om klimat- och energisäkerhet, rovdriften på många ekosystem samt risken för resursbegränsningar”, säger författarna.

KONTAKT
Anders Wijkman, mobil är 0706-30 10 52, e-post anders@wijkman.nu
Recensionsex via Thomas Magnusson, Medströms Förlag, e-post thomas.magnusson@medstromsbokforlag.se

De föreställningar om kristen tradition som förutsätter ett nära samspel med det omgivande samhället, dess kultur och tänkande, riskerar att osynliggöras i dagens moderna Sverige. Detta hör samman med en fortsatt sekularisering men också med att andra föreställningar om tradition uppstår i ett tilltagande pluralistiskt samhälle.

Förändringarna väcker frågor om huruvida det är möjligt att återskapa en plats för kristen tradition i samtiden på så sätt att kristen tro fortsatt förmår ge ett meningsfullt bidrag också in i det offentliga. Vilka resurser för ett sådant återskapande finns i så fall att hämta i  luthersk tradition?

I avhandlingen med titeln Förtröstans hermeneutik: Nathan Söderbloms lutheranvändning och traditionsbearbetningens problematik diskuterar Anders Mogård hur Nathan Söderblom (1866-1931) hanterar en motsvarande religiös brytningstid. Genom att intressera sig för Martin Luthers  
förtröstansreligion snarare än för luthersk lära identifierar Söderblom redskap för att bearbeta kristen tradition så att den förmår svara upp emot sin samtids utmaningar.

– Idag då främlingsfientliga krafter använder begreppet tradition för att utestänga eller utesluta människor, till exempel för att de tillhör en ”annan tradition” är det viktigt att peka på hur en evangelisk-luthersk traditionsuttolkning i Söderbloms anda tvärtom söker efter öppningar, söker bidra till det allmänna och eftersträvar igenkännanden över traditions- och religionsgränser, säger Anders Mogård.

Tradition förstått på det här sättet kan då fungera gränsöverskridande och motverka polarisering i samhället. Söderbloms traditionsbearbetning kan beskrivas som en omförhandling av  evangelisk-luthersk identitetsuppfattning där identitetsfrågan ges en annan riktning. Det sker en förskjutning från ett tal om identitet som  bestämning och positionering till ett tal om identitet som förhållningssätt.

Anders Mogård har i sin avhandling sett att Söderblom intresserar sig för de skärningspunkter i den moderna tillvaron där förtröstan framstår som ett möjligt förhållningssätt. Här visar det sig att en trohet mot förtröstansreligionen också förutsätter en öppenhet för det moderna vetenskapliga tänkandet liksom en öppenhet för andra religiösa  traditioner och religioner.

Söderblom söker på olika vägar öppna upp traditionsbegreppet. Ett tal om förtröstan som någonting specifikt evangeliskt-lutherskt handlar idag därmed inte om positionering eller vakthållande gentemot andra  traditioner eller religioner, menar Anders Mogård.

INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information, kontakta Anders Mogård, tel: 070-6768393, e-post:  
Anders.Mogard@teol.uu.se

Läs mer om avhandlingen Förtröstans hermeneutik: Nathan Söderbloms lutheranvändning och traditionsbearbetningens problematik.

Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

I böckerna redovisar Sangeeta Bagga-Gupta sina forskningsresultat från fältarbete i olika skolmiljöer. Hon har följt elever i högstadiet i kommunala skolor, i en svensk-finsk friskola, en internationell engelsk-svensk friskola, samt i specialskolor för döva och hörselskadade ungdomar i Sverige. Forskningen som redovisas bygger delvis på ett nyss avslutat projekt, som finansierades av Vetenskapsrådet.

Sangeeta Bagga-Guptas undersökningar visar på hur både språk och identiteter skapas, används och även marginaliseras i den svenska skolan. Genom att föra samman traditionellt åtskilda forskningsfält och kunskapsområden utmanar forskningsresultaten skolans vana att kategorisera både språk och elevgrupper.

Kategorisering och särskiljande
– Min forskning visar hur både språk och elevkategoriseringar har förändrats i ett svenskt skolsammanhang sedan 1960-talet – både i den så kallade vanliga skolan och i specialskola, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

Den påtagliga kategorisering och särskiljande av språk som kännetecknar det svenska sammanhanget problematiseras utifrån data som samlats in över en längre tid vid en frivilligorganisation i en mångmiljonstad i Indien. Denna organisation tar hand om barn till invandrade arbetare verksamma i olika byggnadsprojekt i den aktuella staden.

– I Indien möttes jag av olika språk i såväl kommunikationen mellan personal i tal, i skrift, under undervisningsaktiviteter, under lunch, i det som produceras och som anslås på skolans väggar, i arbetsmaterial som används och mellan barnen. Det är naturligt för dem att hantera många olika språk i tal och skrift tillsammans i vardagen. Detta är en tydlig motsats till hur vi hanterar den mångspråkighet som finns i Sverige. Trots det pluralistiska samhälle vi lever i anses här att det är normalt att människan har ett språk att förhålla sig till, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

I Sverige väljer vi att dra gränser
– I Sverige väljer vi att dra gränser både mellan olika sociala grupper och mellan olika ”språk-fokuserade” ämnen. Dessa gränsdragningar påverkar integrering, inkludering, jämställdhet och likvärdighet. Hur gränsdragningar sker spelar inte bara en viktig roll för identitetsskapande och lärande, utan vi kan också se att, till exempel, etnicitet och funktionshinder spelar en betydelsefull roll för vilka språk som elever erbjuds. Den svenska skolan i dag inkluderar några, integrerar andra och segregerar ytterligare några.

– Denna strävan att placera människor i kategorier, såsom döv, blind, invandrare, pojke med mera, lägger hinder i vägen och leder till speciallösningar i skolans värld. Detta synsätt påverkar dessutom resten av samhället. Den främlingsfientlighet men även marginalisering av de funktionshindrade vi ser i samhället i dag baseras just på att man placerar människor i fack, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

Sangeeta Bagga-Guptas undersökningar av den svenska skolans läroplaner från 1960-talet och framåt visar att det kategoriska tänkandet har förstärkts sedan 1990-talet. Hon hoppas att kartläggning och genomförda tvärvetenskapliga etnografiska studierna av olika institutionella miljöer kan vara en grund som möjliggör en diskussion om lärande och likvärdighet men också om skolans organisation och hur detta tillsammans påverkar elever oavsett om de anses tillhöra minoriteter eller majoriteten.

KONTAKT
För mer information kontakta Sangeeta Bagga-Gupta: E-post: sangeeta.bagga-gupta@oru.se, Telefon: 019-303589