Studien tar avstamp i den globala produktionen där transnationella företag (TNC) fortsätter att överta både land- och naturresurser i tredje världen för att inkorporera dessa i den globala produktionskedjan, och där profiten överförs till Europa eller USA.

I Latinamerika, där studien gjorts, har de transnationella företagen från Europa och USA en lång historia av etablering och exploatering av naturresurser.

– Det finns en tendens att stödja och göra det lätt för utländskt kapital att etablera sig i sydliga länder och exploatera naturresurser, och därmed bidra till en försämrad miljö och social ostabilitet på de platser som dessa företag kommer till, säger Adrián Groglopo, som skrivit avhandlingen.

Ett exempel är när Botnia/UPM öppnade pappersmassafabrik vid Uruguays kust. Projektet skapade ett socialt motstånd i både Argentina och Uruguay på grund av den förorening som en sådan fabrik skulle orsaka. Kritiken tillbakavisades av Botnia/UPM och den uruguayanska staten som utifrån egna studier menar att projektet enbart visar på positiva effekter.

Företagens produktion av monokultiver, d.v.s. ensidiga odlingar, påverkar lokala och rurala producenters arbete och livsuppehälle och orsakar biologisk och miljömässig förändring. Mer än en miljon hektar av den mark TNC införskaffat i Uruguay är odlade med eukalyptus, vilket bland annat leder till brist på vatten och att djurlivet påverkas. Botnia/UPM kontrakterade endast ett fåtal skogsarbetare för arbetet och erbjuder en lön under existensminimum. Resten av skogsarbetarna går via bemanningsföretag som håller arbetarna under mycket dåliga livs- och arbetsförhållandena och skapar därmed en ännu fattigare underklass i det uruguayanska klassystemet.

Nya metoder har introducerats för att kunna hantera sociala uppror. TNC startar idag olika program för att stödja sportaktiviteter, sjukhus, skolor m.m., och där det också ingår att lära sig ta hand om miljön.

– Detta används som ett strategiskt drag hos företagen för att kunna rama in vad som behövs i lokala samhällen och hur miljön ska räddas, samtidigt som de själva fortsätter att både försämra miljön, arbetsmöjligheterna och den sociala gemenskap som historiskt sett har funnits inom regionen och mellan Argentina och Uruguay, menar Adrián Groglopo.

Adrián Groglopo är född i Buenos Aires, Argentina, och har varit engagerad i frågor om makt och ras/etnicitet i Sverige. Han har tidigare arbetat på Integrationsverkets enhet Strukturell diskriminering och har därefter varit sekreterare för Statens Offentliga Utredingen om makt, integration och strukturell diskriminering som avslutades 2006. 2008 började han sina forskningsstudier på sociologiska institutionen vid Umeå universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-61844 [Ref 1]

Studien visar att litteraturens mångtydighet bl.a. består av de identifikationsmöjligheter som romanen erbjuder läsaren. När eleverna känner empati med fiktiva karaktärer uppstår ett gränsöverskridande mellan textvärld och elevvärld. Den ökade grad av främmandegöring som läsning på ett annat språk innebär utgör tillsammans med sådan flerstämmighet skönlitteraturens potential för att synliggöra ideologiska och känslomässiga dimensioner i språkklassrummet.

I läsprojektet ger den här typen av aktiv och dynamisk läsning upphov till lärande på flera plan hos eleverna. Tolkningen av den skönlitterära texten förändras när eleverna skapar mening och formulerar värdegrundsfrågor i deliberativa samtal. Men det sker också förändringar på ett individuellt plan när eleverna i egna texter reflekterar kring litterära skildringar. Ett annat resultat indikerar att eleverna positionerar sig på olika sätt i läsningen av romanerna. Å ena sidan utmanas eleverna av textens inre övertygande diskurs i de fall då den underminerar vedertagna uppfattningar och eleverna anlägger delvis ett utifrånperspektiv på sin egen position. Å andra sidan reproducerar eleverna diskurser om identitet i överensstämmelse med sin skandinaviska hemvist.

Emellanåt tycks eleverna även identifiera sig med västvärlden i stort som om deras position som svenska medborgare automatiskt skulle ge dem tillträde till denna. Med andra ord visar undersökningen att receptionsforskning kan ge insikter i hur privilegierade positioner och skapande av skillnad (vi och dom) upprätthålls. Slutligen finns det ett flertal exempel i materialet på att eleverna själva upplever att de utvecklar demokratiska kompetenser genom att i litterära texter möta andra människors villkor och perspektiv. Kort sagt, skönlitteraturen erbjuder en möjlighet att både utmana och bjuda in till samtal om värdegrundsfrågor i språkklassrummet.

– Studien är intressant från ett internationellt perspektiv eftersom den är förlagd till ett skolsystem som så starkt betonar demokrati som ett övergripande mål för alla ämnen, säger Anna Thyberg. Gruppsamtal om litteratur i språkklassrummet är för övrigt ett område som hittills är relativt lite utforskat. I en svensk kontext kan avhandlingen läsas som en konkretisering av engelskämnets mål vad gäller såväl demokrati- som ämneskunnande.

Anna Thyberg bedriver för närvarande forskning vid University of Central Florida, Orlando.

 Gävle – Kroppen i arbete, från problem till potential – har tillsammans med två andra FAS-centra fått ett anslag om 3 miljoner kronor över tre år till en
forskarskola.

FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, har beviljat 3 miljoner kronor till en forskarskola i Arbete, stress, hälsa och prestation. Medlen ges gemensamt till de tre FAS-centrumen – Kroppen i arbete, från problem till potential vid Högskolan i Gävle, Stressforskningsinstitutet samt Centre for Health Equity Studies (CHESS), båda vid Stockholms universitet.

Anslaget innebär att framtida doktorander inom arbetshälsovetenskap får ett mycket bra utbud av kurser och föreläsningar att ta del av och ordentliga bidrag till de kostnader som är förknippade med att till exempel gå en kurs i Stockholm.
– På samma gång kan doktorander från våra samarbetspartner inom forskarskolan få stöd i att utveckla samarbeten med vårt FAS-centrum, till exempel om gemensamma projekt, säger Svend Erik Mathiassen, professor vid Centrum för belastningsskadeforskning på Högskolan i Gävle.

Högskolan i Gävle tilldelas 22 miljoner kronor av KK-stiftelsen för att starta en företagsforskarskola för resurseffektiva energisystem i byggd miljö (REESBE) tillsammans med högskolorna i Dalarna och Mälardalen. Det är en satsning som sker i nära samverkan med näringslivet i de tre regionerna Gävleborg, Dalarna och Mälardalen och just den industrinära
kopplingen är den faktor som efterfrågas av både finansiärer och dem som forskningen kommer till del, näringslivet.

En forskarskola är en samarbetsmodell som underlättar för näringslivets representanter och forskare från högskolan att mötas. Resultatet visar sig som regel i goda akademiska resultat och genom att näringslivets konkurrenskraft ökar när produkter, tjänster och processer förbättras och utvecklas.

Tre högskolor samarbetar. REESBE drivs av Högskolan i Gävle i samarbete med Mälardalens högskola och med Högskolan Dalarna som adjungerad part. Högskolan i Gävle leder projektet med stöd i examinationsrätten för forskarexamen i Byggd miljö. Sedan drygt ett år ges doktorandutbildning i ämnena energisystem, inomhusklimat och miljöpsykologi.

– Forskning som på det här sättet bedrivs i nära samverkan med näringslivet har mycket stor effekt i samhället. En forskarskola som fokuserar energifrågorna, hållbar utveckling och den
byggda miljön vi människor lever och verkar i är mycket viktig – både på det regionala planet i Gävleborg, Dalarna och Mälardalen och även nationellt. Tillsammans kan vi också åstadkomma en forskning som har betydelse i ett internationellt perspektiv, kommenterar Maj-Britt Johansson, rektor vid Högskolan i Gävle.

En företagsforskarskola innebär att forskningen i hög utsträckning bedrivs av doktorander som är anställda inom näringslivet. Forskningshandledarna finns vid lärosätet.
Korsvisa handledare. I REESBE kommer forskarskola att delas in i olika mindre forskningsprojekt, där ansvaren fördelas mellan de tre deltagande lärosätena genom korsvisa handledare.

Huvudhandledaren kommer från ett lärosäte och en biträdande akademisk handledare från ett annat – dessutom ska det finnas en industriell handledare i varje projekt.

– Att samverka med högskolan är ett förhållningssätt. Det är en väg för oss att utveckla våra tjänster och våra processer, så att vi kan mäta oss i en tuff konkurrens. Ett konkurrenskraftigt näringsliv är en förutsättning för att en region successivt stärks och kan ha en arbetsmarknad i tillväxt. Gävleborg är en region som ligger i framkant i frågor om hur vi kan effektivisera energianvändningen. Den kunskap vi skapar här kan tillämpas också i andra delar av landet, säger Per Laurell, VD Gävle Energi.

– Jag upptäckte att den officiella sockerstatistiken är helt missvisande när jag i min idéhistoriska forskning försökte rekonstruera västerlandets möte med socker. Socker är en skapad kulturprodukt. Sockerätandet är därför ingen naturgiven institution, säger Kristian Petrov, doktor i idéhistoria och projektforskare på Södertörns högskola.

Sockerkonsumtionen har ökat sedan 1600-talet, oberoende av löneutvecklingen, importrestriktioner och handelsblockader. Sockerindustrin har själv hävdat att det någon gång vid mitten av 1900-talet skulle ha skett en nertrappning. Men Kristian Petrov menar att det handlar om missvisande mätningar:

– Ökningen fortsatte efter andra världskriget men i form av socker som man beslutat sig för att inte mäta, det vill säga fruktos, glukos med mera.

Förr i tiden använde ”vanligt folk” exempelvis kummin, mynta och enbär som smaksättning i matlagning och bakning (samt sötningsmedel med naturliga bismaker som honung och torkad frukt). Mer exotiska kryddor var främst förbehållna adeln, till exempel saffran och kardemumma. Det var dock en väldigt nyanserad smakvärld med många olika slags framträdande ingredienser. Men detta förändrades när socker började ersätta andra smaksättningsmedel och blev den nya statussmaken, menar Kristian Petrov.

– Pepparkaka är en av få länkar till en medeltida smakvärld. Pepparkakan innehåller många starka smaker, bland annat av kryddpeppar, ingefära och nejlika, sådana smaker ges knappt något utrymme i dag. Sockerkaka under 1970-talet, eller de senaste årens cupcakes är exempel på vår tids likriktade smak. Vi har fått standardiserade smakpreferenser med en allestädes närvarande intensiv rund sötma. Det är den smaken som vi tycker om och vill ha. Det har gått från en väldigt diversifierad smak till en mer enkelsidig.

Denna utveckling syns bland annat i att Kajsa Warg efterhand fick kritik för att hon använde för mycket kryddor och för lite socker sin matlagning. Det sågs som ett tecken på bakåtsträvande.

Kristian Petrov menar att dietister, folkhälsovårdande myndigheter, läkare och hälsobloggare är rörande överens med tillverkare av socker och sockerrika produkter, om att svenskar inte har ökat sin sockerkonsumtion under de senaste 40 åren, vissa säger till och med de senaste 80 åren.

– Det finns en samstämmighet kring att vi endast har övergått från att äta hemlagade söta efterrätter till att dricka fabrikstillverkade flytande kalorier i form av läsk, säger Kristian Petrov.

Påståendet om oförändrat sockerintag bygger emellertid på förbrukningsstatistik från Jordbruksverket som endast mäter det uppskattade intaget av sackaros, så kallat ”vitsocker”, men inte av andra sockerarter, som utvinns ur andra källor än sockerrör och sockerbeta.

– Sackaros är i dag inte längre det viktigaste energi- och sötningsmedlet i läsk, godis, glass och snacks. Istället utgör till exempel glukos- och fruktossirap, som utvinns ur majs, en allt större andel.

Sockerstatistiken speglar inte att konsumtionen av socker och plockgodis har ökat lavinartat sedan 1980-talet. Den mäter bara en liten del av det socker som svenskarna varje år får i sig genom mat, dryck och bakverk.

– Konfektyr- och snacksindustrin kan bekvämt luta sig tillbaka eftersom sockerkonsumtionen inte tycks ligga bakom den parallellt galopperande fetmaepidemin, menar Kristian Petrov.

– Att tillverkare av sötsaker inte har intresse av att slå hål på denna myt är en sak. Att kostexperter och folkhälsopolitiker inte gör det är däremot märkligare, säger Kristian Petrov.
Mer information

Kristian Petrov forskar annars vanligen om rysk och sovjetisk idéhistoria och om kosmopolitism i en östeuropeisk kontext, men har på senare tid även börjat utforska områden som tangerar psykiatri, medicin och nutrition, med fokus på känslolivets och den psykiska ohälsans idéhistoria samt kontroverser inom näringsfysiologi. Områdena kallas för Food Studies och Medical Humanities.

Thomas Sjögren presenterar i sin avhandling forskning inom signalbehandling för syntetisk aperturradar (SAR). SAR har förmågan att avbilda stora markområden från till exempel rymden med hög upplösning och oberoende av väder och ljusförhållande. Detta ger SAR-sensorer stora fördelar jämfört med vanliga optiska sensorer (kameror).

Givetvis finns även andra fördelar med SAR jämfört med optiska sensorer. En av dessa är att SAR tillåter oss att upptäcka objekt som rör sig och man kan även mäta deras rörelse med hög noggrannhet. Detta även vid extremt låga hastigheter. Som exempel kan nämnas att SAR-sensorer i rymden kan mäta glaciärers rörelse ner till hastigheter under cm/dag. SAR kan även detektera långsamma rörelser och det är inom detta område som Thomas framför allt inriktat sin forskning. Resultatet skulle kunna användas för att till exempel hitta nödställda till havs.

Andra tillämpningar är detektering och lokalisering av bilar och lastbilar för trafikövervakning eller till exempel logistikforskning. SAR-sensorer avbildar hela Sverige kontinuerligt och de kan på så sätt användas för att få statistik över antalet bilar på alla svenska vägar och deras hastighet. Sådana tillämpningar är av intresse för både civila och militära användare.

De nyutvecklade metoderna som presenteras i avhandlingen ger möjligheter att upptäcka rörliga objekt, uppskatta hur det rör sig och att skapa en fokuserad SAR-bild av objektet. Dessutom presenteras en metod för att beräkna noggrannheten i de uppmätta rörelseparametrarna ur en SAR-bild. I en del av avhandlingen presenteras olika fönster för undertryckning av sidlober i SAR-bilder. Genom att undertrycka sidlober så kan mindre objekt framhävas.

Ett av de viktigaste forskningsresultaten Thomas presenterar har uppnåtts med ett unikt svensk utvecklat SAR-system, LORA, utvecklat av FOI. Med hjälp av speciell rumtidsprocessning har Thomas kunnat undertrycka skog och bebyggelse i en SAR-bild och samtidigt framhävt ett rörligt objekt, en lastbil. Innan den speciella processningen syntes lastbilen knappt, medan efter processningen framträder den tydligt, så tydligt att lastbilen är starkaste objektet i bilden. Dessa resultat är unika i världen.

Den ena handen vet inte vad den andra gör. Upphandling av byggande respektive underhåll av järnvägen sköts idag i två separata divisoner inom Trafikverket. Korta kontraktstider och lägsta pris som avgörande i valet av anbud bidrar till att incitamenten för att bygga hållbart är mycket små.

Det konstaterar Sofia Lingegård, doktorand i industriell miljöteknik vid Linköpings universitet. I sin lic-avhandling har hon undersökt hur dagens upphandlingsprocess skulle kunna förbättras. Det är Trafikverket självt som finansierar hennes forskning.

Bristen på information och kommunikation är en stor svaghet i dagens modell, säger Sofia Lingegård.

– Bygg och underhåll upphandlas i separata processer, på separata kontrakt av två olika divisioner, där informationsöverföringen är mycket begränsad. Detsamma gäller för entreprenörerna. De sitter på mycket information som aldrig återförs till Trafikverket.

Det innebär att man inte lär av verkligheten och gjorda erfarenheter. När nästa upphandling ska göras är utgångspunkten samma informationsunderlag som förra gången. Det leder i sin tur till en teknisk inlåsning och motverkar innovationer.

Sofia Lingegård undersöker en annan upphandlingsmodell, funktionsförsäljning, som idag används bl a av Rolls Royce och BT Toyota. I den fokuserar man mer på slutresultatet (”tågen ska komma fram i tid”) än på vägen dit. Nyckelorden är helhetsansvar och livscykeltänkande.

Den som bygger blir också ansvarig för underhållet och får starka incitament för att välja hållbara lösningar i byggprocessen. Kontrakten skulle då också behöva förlängas, från dagens 5-7 år till kanske bortemot 40 år. Med så långa kontrakt måste också möjlighet till omförhandlingar finnas.

– Med långa kontrakt och en helhetssyn skulle man kunna välja bättre material, som håller längre och kräver mindre underhåll. Det skulle i sin tur spara såväl tid som pengar och energi.
Här går ekonomi och miljö hand i hand.

Vid Trafikverket finns ett stort intresse för hennes arbete, även om en vanlig invändning är att järnväg är något väldigt komplicerat att bygga och underhålla.

– Då pekar jag på Rolls Royce som levererar stridsflygplan till det brittiska flygvapnet. Det är också ganska komplicerade produkter och processer. Men de klarar det.

Hon påpekar dock samtidigt att det här inte är någon universallösning. Det krävs ganska stora projekt för att vara meningsfullt. Botniabanan hade kunnat vara ett sådant projekt, Ostlänken är ett annat.

I sitt fortsatta doktorandarbete ska Sofia Lingegård räkna på vad en funktionsförsäljningsmodell skulle kosta i arbete och förändringar i miljöpåverkan jämfört med dagens sönderhackade upphandlingsmodell.

Fotnot: Funktionsförsäljning kallas också livscykelkontrakt. Den engelska termen är Integrated Products Services Offering, IPSO.

Länk till avhandlingen.

För att nå EU:s miljömål måste Sverige minska mängden koldioxidutsläpp från 50 miljoner ton till nära noll fram till 2050. Aktuell forskning från KTH visar att det finns en potential på hela sex miljoner tons minskning enbart genom sophantering. Det betyder dock tuffare styrmedel, till exempel strängare krav på återvinning, förbud mot förbränning av återvinningsbart avfall och viktbaserad avfallstaxa.

År 2010 släpptes det i Sverige ut drygt 50 miljoner ton koldioxid. För att uppnå de europeiska miljömålen ska den siffran år 2050 ligga nära noll.

– Nu måste samhället ta till tuffare styrmedel för att åstadkomma riktiga förändringar och lyckas uppnå miljömålen, och vi forskare ser stor potential i en effektivare avfallshantering, säger Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys vid KTH.

Han pekar på två samhällsåtgärder har lyfts fram som extra effektiva. Att ställa strängare krav på återvinning, och att införa viktbaserad avfallstaxa.

På senare år har återvinningen och förbränningen av hushållssopor ökat radikalt i Sverige och samtidigt har i stort sett all deponering av hushållsavfall till soptippar försvunnit.
Samhället har till och med lyckats hantera avfallsfrågan så bra att avfallshanteringen leder till minskade utsläpp av växthusgaser – det är följden av att energi från förbränning och återvunnet material kan ersätta annan energi och andra material.

Men den minskningen räcker inte för att möta miljömålen. Genom att fortsätta på samma sätt som i dag kan avfallssektorn som bäst bidra med en minskning på två miljoner ton till år 2030.

– Om vi däremot skulle skärpa miljölagstiftningen i samhället, bland annat genom strikta krav på att allt återvinningsbart material måste återvinnas, så visar uträkningar av KTH-docent Anna Björklunds forskargrupp att besparingen av miljöutsläpp kan öka till sex miljoner ton, säger Göran Finnveden.

Det skulle med andra ord innebära en besparing på cirka 12 procent, alltså närmare en åttondel av Sveriges nuvarande totala utsläppsmängd av koldioxid.
– Siffrorna visar att avfallshanteringen är en viktig del av framtida miljöinsatser för att möta miljömålen. Vi kan i dag konstatera att den svenska avfallshanteringens riktigt stora framgångar uppnåtts tack vare lagstiftningen om deponeringsförbud, deponeringsskatt och producentansvar för återvinning av förpackningar och tidningspapper, säger Göran Finnveden, som medverkat i Naturvårdsverkets forskningsprogram ”Hållbar avfallshantering” sedan 2006.
Som nästa steg mot miljömålen ser han behov av ytterligare regler och samhällsinsatser för att minska mängden avfall och att öka återvinningen av det avfall som ändå uppstår. Överblivet material och matrester bör användas effektivare: matavfall kan exempelvis tas om hand och omvandlas till värdefull biogas.
Redan i dag används så kallad viktbaserad avfallstaxa i flera av landets kommuner. Genom billigare avgift för hushållssopor som väger mindre hoppas kommuner kunna uppmuntra villa- och radhusägare att sortera ut matrester till ett separat sopkärl, och samtidigt öka utsorteringen av andra avfall.

Principen är att ju bättre man sorterar, desto lägre blir avgiften, och den som sorterar ut matavfall får i vissa områden dra av 300 kronor på grundavgiften.

– Vi ska komma ihåg att miljövinsten som avfallstaxan kan ge är helt beroende av att människor verkligen går med på att källsortera avfallet i större utsträckning. Samtidigt är det intressant att notera att viktbaserad avfallstaxa ändå leder till något minskade avfallsmängder. Sannolikt beror detta på de informationsinsatser som görs samtidigt som man inför viktbaserad avfallstaxa, säger Göran Finnveden.

Om avgiften i stället leder till ökad illegal avfallshantering, där osorterade sopor dumpas olagligt, bränns i villapannor eller majbrasor, så uteblir de positiva miljöeffekterna. Då kan i stället utsläppen av miljöfarliga ämnen bli tusenfalt högre jämfört med vid kontrollerad avfallsförbränning.
EU har satt upp mål för ett koldioxidsnålt samhälle fram till 2050, och ett viktigt led i miljöarbetet har konstaterats vara just att se till att begränsade naturresurser används på ett effektivt sätt. Det kan ske genom reglering av utsläppsrätter av koldioxid, och belöning till företag som satsar på ekonomiskt energismarta lösningar.

– Min frustration är att miljöarbetet går så långsamt. Visst krävs det stora förändringar, men de är å andra sidan kanske inte så svåra att genomföra, de behöver inte innebära så enorma åtaganden, säger Göran Finnveden.

I slutet av 2012 ska Naturvårdsverket presentera en färdplan 2050 för hur Sverige ska kunna ha noll nettoutsläpp av växthusgaser 2050.

För mer information kontakta Göran Finnveden på 08 – 790 73 18 eller goran.finnveden@abe.kth.se.