Genom analyser av hälsotidskrifter från 2009 och från åren 1910-13 visar Wilhelm Kardemark hur populära sätt att förstås hälsa förändrats.

– Jag tolkar förändringarna i hälsoförståelse som nära knutna till förändrade perspektiv på människan. Somliga förändringar är följd av skiftningar inom medicinska perspektiv. Många är också av en än mer generell karaktär och har att göra med föreställningar om vad du som människa ska sträva efter och vad som bör vara viktigt i livet, säger han.

Belysande för förändringarna i människosyn och hälsoförståelse är synen på vilka relationer som gör hälsan viktig. Utifrån det tidiga 1910-talets perspektiv framstår individens hälsa som en av nationens resurser. I vår samtid är hälsan en individuell angelägenhet och något som relateras till de allra närmaste, men framförallt till individens målsättningar och förhoppningar. Med det äldre perspektivet motiverar tillhörigheten till folket hälsan.

– Det tidiga 1900-talets nationalistiska perspektiv på hälsofrågor är ingen nyhet. Vad som däremot är nytt är den tydliga inverkan lutherska perspektiv hade på synen på hälsa. Som jag visar bör många av de antaganden om hälsa vi möter i dåtidens hälsotidskrifter ses i förhållande till en luthersk människosyn. Med den kommer en betoning av arbete som ett sätt att tjäna medmänniskan där manlighet och hälsa knyts till varandra.

Även synen på kroppen talar för genomgripande förändringar vad gäller människosyn och hälsoförståelse. Idag ges många gånger en bild av kroppen och hälsan som kontrollerbar och som en fråga om aktiva val individen är ansvarig för. Processer in på cellnivå kan stödjas med ”rätt” mat och livsstil.

– Målsättningarna är ofta höga då det handlar om att ”maximera” och ”optimera”. Man ska få ut det mesta möjliga av mat, träning och livet i stort. Kontroll är en grundbult som varvas med förståelser som betonar vikten av att uppleva kroppen och känna hur skönt exempelvis träning kan vara.

Att känna till vanliga föreställningar om hälsa och förhålla sig kritisk till dem är viktigt inom sjukvårds- och utbildningssektorn.

– Men jag vill också framhålla vikten av rön som mina inom den växande hälso- och wellnessbranchen. För dem som exempelvis arbetar som personlig tränare är det viktigt att ha kännedom om vanliga föreställningar om hälsa och träning eftersom klienterna mycket väl kan ha dem, säger Wilhelm Kardemark.

Granskade hälsotidskrifter: Hälsovännen, Hälsokällan, Hälsovindar (tre historiska tidskrifter, utgivna 1910-1913), MåBra, I Form (två nutida tidskrifter, båda från 2009).

Akut hjärtinfarkt har länge varit den enskilt vanligaste dödsorsaken för både män och kvinnor i Sverige. Chansen att överleva är beroende av möjligheten att få ett snabbt och effektivt omhändertagande.

Men förutsättningarna för att snabbt få rätt vård varierar stort beroende på vem du är, vilket kön du har och var du bor. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet.  

Annica Ravn-Fischer, doktorand vid Sahlgrenska akademin och hjärtläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har i sin avhandling studerat 5 200 patienter med misstänkt hjärtinfarkt.

Studierna visar att kvinnor som söker med hjärtsymtom, till exempel bröstsmärtor, mer sällan än män blir inlagda på en hjärtintensivavdelning. Kvinnor får även vänta längre än män både på att bli undersökta med kranskärlsröntgen, på att få blodproppsförebyggande medicin samt på att få en vårdplats.

– Förmodligen nedprioriteras kvinnorna eftersom hjärtinfarkt är mer ovanligt hos kvinnor än hos män. Men enligt vår mening är det viktigt att även kvinnor får en snabb första bedömning, och att man initialt är lika aggressiv med utredning och behandling som för männen, säger Annica Ravn-Fischer.

Hur snabb och effektiv vården är skiljer sig också mellan de tre akutmottagningarna inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset. På akutmottagningarna på Sahlgrenska sjukhuset och Mölndals sjukhus blir 50 respektive 51 procent av alla som söker med bröstsmärtor inlagda, av dessa får 20 respektive 21 procent diagnosen hjärtinfarkt.

Av de som söker sig till akutmottagningen på Östra sjukhuset med samma symtom läggs 63 procent in – medan bara 8 procent får diagnosen hjärtinfarkt.

– Det är en låg träffsäkerhet, och orsakerna bör studeras djupare. Men att fler skrivs in kan bero på språkliga kommunikationssvårigheter, där tolkbehovet har visat sig vara större på Östra. Språksvårigheter kan också vara en orsak till att man tar det säkra före det osäkra och lägger in patienten. När det gäller diagnoserna kan skillnaden bero på att patienter på Östra i större utsträckning får diagnosen hjärtsvikt, säger Annica Ravn-Fischer.

Enligt internationella riktlinjer ska en högriskpatient med akut koronart syndrom (hjärtinfarkt plus instabil kärlkramp) kranskärlröntgas inom 24 timmar. Enligt avhandlingen når Sahlgrenska detta mål för många patienter oavsett risknivå, medan den genomsnittliga väntetiden på Östra sjukhuset är 50 timmar, och på Mölndals sjukhus 70 timmar.

–Även om patientunderlaget ser olika ut på de olika sjukhusen är skillnaden anmärkningsvärd. Men det pågår åtgärder för att bättre kunna prioritera patienter inför kranskärlsröntgen oavsett vilket sjukhus patienten ligger på. Sedan årsskiftet har vi infört ett nytt verktyg som bättre kan värdera vilka patienter som har störst risk att avlida. I vårt material har vi dock inte sett någon skillnad i risk att dö mellan sjukhusen, säger Annica Ravn-Fischer.

Avhandlingen visar också att vårdinsatsen skiljer sig för personer med olika etnicitet: icke-svensktalande patienter verkar få vänta längre än svensktalande innan de får röntgen och får komma till en vårdavdelning.

– Fördröjningen kan bero på kommunikationssvårigheter, något som skulle kunna åtgärdas om man i högre grad utnyttjande en tolk. Antalet icke-svensktalande patienter är dock ganska litet och även detta är något vi får titta vidare på, säger Annica Ravn-Fischer.

Annica Ravn-Fischers förhoppning är att avhandlingens resultat ska leda till förbättringar i det tidiga omhändertagandet av patienter med hotande hjärtinfarkter – och inte bara i Göteborg:

–Förhoppningsvis kan även akutverksamheter utanför Göteborg lära av våra erfarenheter, så att vi kan skapa en bättre fungerande hjärtsjukvård som är jämlik och rättvis oavsett ålder, kön, etnicitet eller geografisk tillhörighet.

Per Karlsson är områdeschef på Sahlgrenska Universitetssjukhuset:  

– Vi är medvetna om de skillnader i hjärtsjukvården som framkommit i avhandlingen. Vi har ett internmedicinforum inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset med representanter från de berörda verksamheterna som har som mål att skapa en mer jämlik vård,  vad gäller kön och etnicitet men också mellan de olika sjukhustomterna, säger han.

Avhandlingen: ”Optimizing the early treatment of a threatening myocardial infarction” försvaras vid disputation fredagen den 1 februari.

Det så kallade mediatorkomplexet upptäcktes ursprungligen i jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, mest känd som bagerijäst. Det har visat sig vara nödvändigt för regleringen av transkription, den process där cellkärnans DNA översätts till RNA. RNA transporteras sedan ut ur kärnan för att översättas till proteiner, i en process som kallas translation. Mediatorkomplexet (”mediatorn”) är en proteinstruktur som stimulerar transkription och fungerar som en brygga genom att överföra styrsignaler till det enzym som utför själva översättningen, RNA-polymeras II.

Trots en snabb forskningsutveckling för att kartlägga mediatorns struktur och funktioner är förståelsen för många av mediatorns aspekter fortfarande begränsad. I avhandlingen presenteras tre renodlade grundforskningsprojekt som utforskar mediatorn på olika sätt. I det första isoleras och karaktäriseras mediatorn för första gången i växtceller. Den har tidigare studerats i organismer som svampar (bakjäst), insekter (bananfluga) och däggdjur (människa), och identifieringen av mediatorkomplexet i växter bidrar till förståelsen av dess betydelse i alla högre levande organismer.

Det andra projektet är en mer detaljerad analys av funktionen hos en av beståndsdelarna i växtmediatorn. Att inaktivera den visar sig leda till att växten får en kraftigt ökad förmåga att överleva torka. Samtidigt får den fler blad – och kan alltså ge mer mat per planta vid odling – och blir motståndskraftig mot salt i jorden.

I det tredje projektet studeras mediatorkomplexets anknytning till DNA. Det visade sig att de gener som mediatorn mestadels samspelar med har en typisk kromatinstruktur – med andra ord är DNA-spiralen packad på ett visst sätt – och att dessa gener ofta är nödvändiga för överlevnaden hos celler som utsätts för ändrade odlingsbetingelser. Det visade sig också att mediatorn finns i många olika former och att de enskilda komponenternas funktion varierar mellan olika gener. Man har tidigare trott att mediatorns roll varit densamma för alla gener, och denna upptäckt väcker många nya frågor.

Läs hela eller delar av avhandlingen.

Den nya föreslagna kollektivtrafikförbindelsen mellan Vallentuna och Arlanda är mycket kontroversiell. Den innebär intrång i värdefulla natur- och kulturmiljöer samtidigt som den skulle innebära en långsiktig lösning för det transportbehov som finns i Stockholms nordostsektor. Studenter vid Stockholms universitet har granskat miljöeffekterna av kollektivtrafikförbindelsen inom ramen för kursen ”miljökonsekvensbeskrivning”.

Förbindelsen kan bidra med tillväxt och attraktivitet samt fungera som en viktig knytpunkt för såväl Arlanda som Stockholms län men samtidigt kan flera intressekonflikter identifieras. Förbindelsen kommer utöver att ta mycket mark i anspråk även kraftigt påverka kulturmiljön och den biologiska mångfalden.

– Det är angeläget att förbättra kommunikationerna mellan Stockholms nordostsektor och Arlanda. En utbyggnad kan dock medföra stora ingrepp i det känsliga kulturlandskapet Markim-Orkesta. Ett område som till och med föreslagits som världsarvsområde. Innan beslut fattas om projektets utveckling är det viktigt att de långsiktiga konsekvenserna av en utbyggnad analyseras noggrant, säger Bo Eknert, kursansvarig lärare.

I dagsläget finns ingen miljökonsekvensbeskrivning vilket försvårar debatten. En första miljökonsekvensbeskrivning av förslaget på ny kollektivtrafikförbindelse mellan Vallentuna och Arlanda har nu tagits fram av ett femtiotal studenter från Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet.

– Förhoppningen är att rapporten ska bidra till en fördjupad, konstruktiv och kritisk diskussion som kan berika beredningen av planärendet. Bland annat mot bakgrund av att Stockholms Lokaltrafik ska ta fram en officiell miljökonsekvensbeskrivning, säger Bo Eknert. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att objektivt belysa och lyfta fram olika konsekvenser och effekter som kan uppstå samt väga dem mot varandra. Jag tycker att studenterna gjort ett gediget arbete med att granska för- och nackdelar med de olika alternativen.

– Den sammantagna bedömningen av effekterna är att inget av de alternativ som studerats kan betraktas som miljömässigt hållbara.

– Nollalternativet, om inget av de föreslagna alternativen genomförs, är att föredra på kort sikt jämfört med en utbyggnad av Roslagsbanan eller en ökad busstrafik. På längre sikt kommer det dock att generera ökad trafik vilket inte är förenligt med hållbar utveckling.

– En ökad busstrafik mellan Täby, via Vallentuna och Upplands Väsby, till Arlanda med delvis ny vägsträckning är det alternativ som kortsiktigt skulle innebära minst intrång och störningar i landskapet på lokal nivå. Det finns dock osäkerheter om förbindelsens fördelar kan väga upp den trafikökning som vägsträckningen skulle innebära.

– En förlängning av Roslagsbanan skulle minska transporternas klimatpåverkan och därmed bidra till en hållbar utveckling. Däremot är påverkan på landskapets kultur- och naturvärden stor.

– Speciellt kultur-, men även naturvärden, står i motsättning till kollektivtrafiken. Det blir därmed en värderingsfråga av vilka värden som har störst betydelse för ett hållbart samhälle.

Presentation av rapporten
Resultatet av miljökonsekvensbeskrivningen kommer att presenteras i Vallentunas nya kulturhus den 18 januari klockan 10. Alla är varmt välkomna, dock finns det endast 190 sittplatser så det är först till kvarn som gäller.

Twitter: Stockholms-studenter@mkbstudenter
Facebook: Arlandaförbindelse-MKB
E-post:su.miljokonsekvens@gmail.com”> su.miljokonsekvens@gmail.com

Förkortningen KOL står för ”kroniskt obstruktiv lungsjukdom” och gör att patienterna får svårt att andas. Men sjukdomen påverkar inte bara lungorna utan även andra organ. Den är också kopplad till en högre risk för sjukdomar som diabetes, cancer och hjärtsvikt.

– Ändå har det hittills varit mest fokus på luftvägsinfektioner, och infektioner i andra organ har inte studerats så mycket, säger läkaren Malin Inghammar.

I sin avhandling visar hon bland annat att personer i Sverige med en KOL-diagnos hade tre gånger högre risk för aktiv tuberkulos än befolkningen i allmänhet. De löpte också en högre risk för svår pneumokocksjukdom, en typ av infektion som kan ge bland annat hjärnhinneinflammation och blodförgiftning.

I en annan studie har Malin Inghammar tittat på förekomsten av bakterier i blodet hos KOL-patienter respektive kontrollpersoner ur den allmänna befolkningen. Både pneumokocker, kolibakterier och så kallade gula staphylokocker, den bakterie som förknippas med så kallad sjukhussjuka, visade sig vara 2.5 gånger vanligare i blodet hos KOL-patienterna.

Tuberkulos är en ovanlig sjukdom i Sverige, så kopplingen mellan KOL och tuberkulos har ingen större betydelse just här i landet. Den är däremot viktig att känna till i länder som Indien och Kina, där tuberkulos fortfarande är en vanlig sjukdom och där rökningen ökar kraftigt. Och kopplingen mellan KOL och farliga infektionsbakterier kan läkare behöva ta hänsyn till både här och utomlands.

– Nästa steg är att undersöka vad kopplingen beror på. Är det den kortisonbehandling som KOL-patienterna brukar få som gör dem känsliga för infektioner? Eller har infektionskänsligheten att göra med andra faktorer, som den avmagring, muskelsvaghet och blodbrist som också hör till sjukdomen? undrar Malin Inghammar.

Hennes resultat kan så småningom leda till förändringar i behandlingen av KOL. Om nu KOL-patienterna löper en extra stor risk för sjukhusinfektioner, så kanske man bör vara mer försiktig med att lägga in dem på sjukhus, och fundera igenom alla faktorer som skulle kunna innebära en ökad risk för infektioner.

Avhandlingen heter Epidemiological studies of severe infections in COPD och lades fram den 11 januari.

Länk till mer information om avhandlingen
http://www.lunduniversity.lu.se/o.o.i.s?id=12683&postid=3233372

Utgångspunkten för avhandlingen är att båda föräldrarna är viktiga för barnet och att pappors engagemang bör betraktas som en hälsoresurs i barnets vardag.

– Att ge ett barn omsorg är en mänsklig aktivitet och inte en biologiskt nedärvd kvinnlig egenskap, menar Åse Boman som arbetar med att undervisa om barns hälsa vid Högskolan Väst i Trollhättan.

Avhandlingen baserar sig på analyser av hur föräldrar framställs i riktlinjer för barndiabetesvården i Norge, Danmark och Sverige, på diskussioner med svenska barndiabetesteam och hur dessa uppfattar pappornas engagemang samt på intervjuer med engagerade pappor till barn med diabetes om hur de själva ser på sitt föräldraskap och stödet från diabetesteamen.

Rådande genusstrukturer genomsyrade inledningsvis diabetesteamens uppfattning om pappors engagemang. En passiv pappa behövde ingen förklaring till sitt bristande engagemang samtidigt som engagemanget hos en aktiv pappa förklarades med mammans tillkortakommande.

– ”Om pappa kommer till mottagningen blir vi glada, men om mamma uteblir blir vi desperata”, som en barnläkare uttryckte det, berättar Åse Boman.

Papporna beskrev att de upplevde en slitning mellan sjukvårdens rekommendationer för hur barnets sjukdom ska skötas och hur de faktiskt upplevde vardagen med det egna barnet.

– Den reella vardagen med barnet upplevdes som mycket mer komplicerad än det sätt som teamen försökte beskriva den vid rådgivning, vilket gjorde att en del engagerade pappor satte upp egna medicinska mål för barnet med risk för barnets hälsa, berättar Åse Boman.

Föräldralediga pappor är engagerade
Pappornas engagemang balanserade mellan att vara sjukdomskontrollerande och stödjande av barnets självständighet. Denna balans verkade vara påverkad av pappornas relation till barnets mamma och deras upplevelse av att deras vardag blev sedd av diabetesteamet.

– Det blir tydligt att också samhälleliga strukturer som t.ex. riktlinjerna för barndiabetesvården, där sjukdomskontrollen dominerar, och härskande genusstrukturer, påverkar pappornas balans mellan kontroll och hälsofrämjande, säger Åse Boman.

– Ytterligare ett spännande resultat är, berättar Åse Boman, att 14 av de 16 papporna hade varit föräldralediga och att de gemensamt pekade på att detta hade bidragit till deras höga engagemang i sitt barn med diabetes.

Pappor som varit föräldralediga är alltså i hög grad engagerade i, och bidragande till, sina barns hälsa under hela uppväxttiden. Det är en effekt av samhällets ekonomiska och strukturella stöd till båda föräldrarna att tillbringa tid med det lilla barnet.

Titel: Fathers involved in children with type 1 diabetes: finding the balance between disease control and health promotion. Åse Boman disputerar vid Nordic School of Public Health NHV i Göteborg den 18 januari.

– Man har under de senaste åren kunnat visa att fysisk träning i form av promenader eller joggning under 30 minuter tre gånger i veckan kan ha samma goda effekt som moderna antidepressiva läkemedel, säger professor Peter Hassmén, professor i idrottspsykologi vid Umeå universitet och en av de som ingår i projektet.

Däremot har fysisk aktivitet som metod inte tidigare testats som internetbehandling. Det finns inte heller mycket forskning om hur fysisk aktivitet står sig gentemot KBT.

– Vi vill undersöka vilka möjligheter det finns att fysisk aktivitet, förmedlad via internet, kan bli en rekommenderad behandling för depression, säger Per Carlbring, professor vid psykologiska institutionen i Umeå.

Studien innebär att deltagarna varje vecka får hemuppgifter och ett antal fysiska övningar att utföra. Resultatet skickas sedan tillbaka till en behandlande internetterapeut som ger feedback. All kontakt sker genom ett krypterat kontakthanteringssystem. Motionsform väljs efter eget önskemål.

– Eftersom man har kontakt varje vecka så märks det om någon inte följer programmet. I de fallen tar vi kontakt.

Det är fortfarande brist på kompetens inom KBT, vilket gör att långt ifrån alla får hjälp. Därför finns ett behov av att nå ut med psykologisk behandling.

– Vissa drar sig för att söka hjälp hos en psykolog. Genom att erbjuda behandling via internet blir det mer odramatiskt att söka hjälp, säger Johannes Arnesson, psykologkandidat, som är behandlare i studien.

Projektet drivs via Umeå universitet i samarbete med Uppsala universitet och Linköpings universitet. Deltagarna kan bo var som helst i Sverige, men de måste ha tillgång till en dator med internetuppkoppling. Målet är att få 500 deltagare till studien.

För mer information och anmälan, se studiens hemsida:
www.actua.se

– Det mest överraskande var att det med tillräckliga ansträngningar och resurser faktiskt går att få en robot att uppfatta omgivningen och dra slutsatser, som liknar mänskligt tänkande. Jag hoppas att den fortsatta forskningen kan ha nytta av mina modeller och beräkningsmetoder för att skapa ännu bättre robotar.

Tillämpningsområdena för Daoutis modell sträcker sig från smarta hem till hemvård för äldre, där robotar kan utföra vissa uppgifter när det inte finns tillräckligt med mänskliga resurser. Avhandlingen i datavetenskap heter Knowledge Based Perceptual Anchoring – Grounding percepts to concepts in cognitive robots.

Mänskliga resonemang
– Jag hoppas också att andra forskare kan ha glädje av mina modeller i sin forskning, det är det bästa belöningen för en forskare om andra använder och uppskattar det man presterat.

Marios Daoutis säger att om målet med hans forskning skulle sammanfattas i en enda mening så vore det att försöka skapa robotar som kan se och resonera som människor. Nyckeln till det menar han är att få roboten att uppfatta omgivningen på ett meningsfullt sätt och att det också å andra sidan blir meningsfullt för människan. Med tanke på att en robot behöver mängder av olika slags information för att förstå också den enklaste sak.

– Ta en kaffekopp som exempel, där människan kan dra många slutsatser bara med sunt förnuft, till exempel att den innehåller kaffe. I min forskning har jag skapat modeller för hur roboten ska programmeras för att kunna tolka vad olika objekt har för egenskaper och relationer.

Att studera mänskliga kognitiva processer, som förmågorna att uppfatta och dra slutsatser, och sedan försöka uttrycka dem i instruktioner för datorer, algoritmer, för att styra en robot har varit en mycket intressant del av forskningen.

– Det har varit fascinerande och utmanande på samma gång, som varit liksom tvärvetenskapliga utflykter allt från tekniska ämnen som datorseende till teoretiska och filosofiska aspekter på kunskap och logik. Kombinationen av de här olika aspekterna intressant, särskilt när man kan se sina algoritmer köras på en robot.

Barns och ungas uppväxtvillkor är idag nära knutna till nätet, vilket de nyligen uppmärksammade Instagram-bråken i Göteborg kan ses som ett extremt exempel på. I debatten efteråt framgick att många vuxna frågar sig hur vi kan skydda unga från risker på nätet. EU Kids Online presenterar idag en forskningsrapport om ungas sårbarhet på nätet och ger rekommendationer för vad vuxna kan göra.

Den senaste rapporten från det stora europeiska forskningsprojektet EU Kids Online visar att barn med psykologiska problem har sämre motståndskraft mot risker på nätet – de blir upprörda oftare och reagerar kraftigare. Dessutom tenderar de att bli passiva när de råkar ut för problem, i stället för att aktivt försöka lösa problemen. Tre risker på nätet studerades: utsatthet för sexuellt innehåll, nätmobbning och sexuella meddelanden via internet eller mobiltelefon (s k sexting). Rapporten innehåller rekommendationer för att stötta barn.
Restriktioner ökar inte barns motståndskraft

Barn som begränsas i sina internetaktiviteter känner sig inte mindre besvärade av risker på nätet och är inte heller bättre på att förebygga faror på nätet. Istället för att begränsa barnens internetanvändning kan föräldrar stimulera deras motståndskraft genom att engagera sig och vara närvarande i barnens vardag på nätet. Beroende på barnens ålder och situation kan föräldrarna exempelvis vara med när barnen är ute på nätet, prata regelbundet om vad barnen gör på nätet, använda nätet tillsammans med barnen, ge råd om säkerhet på nätet, ha lite koll på och intressera sig för vad barnen gör på nätet. Det är dock viktigt att komma ihåg att risker och faror på nätet är en komplex fråga som varierar med typ av risk och att dessa resultat och råd till föräldrar inte är heltäckande.

Vikten av psykologiskt välbefinnande
Oavsett vilken typ av risk vi pratar om, hjälper känslomässig stabilitet barn att hantera situationer. Oberoende av ålder visar studien att barn som har gott självförtroende och inte har känslomässiga eller sociala problem löper mindre risk att reagera negativt på exempelvis sexuellt innehåll och nätmobbning. Barn som har sådana reagerar kraftigare och har kvar de negativa känslorna längre tid.

Rapporten visar också att flickor är känsligare när det handlar om sexuella risker på nätet, såsom oönskat sexuellt innehåll (pornografi) och sexting. Flickor känner sig kränkta oftare och mer intensivt än pojkar.

Prata om problemet, försöka fixa problemet eller helt enkelt lämna nätet?

Hur hanterar då barn risker på nätet? De barn som sa att de blev upprörda fick frågor om hur de reagerade just då. När det gällde alla de tre studerade riskerna var den vanligaste reaktionen att prata med någon. När det handlade om att ha sett oönskat sexuellt innehåll pratade 53 procent med någon. Siffrorna var ännu högre när det handlade om sexting (60 procent) och nätmobbning (77 procent).

När barn utsattes för nätmobbning och sexting använde 4 av 10 barn motstrategier som att radera meddelanden eller blockera avsändare. Ytterligare en – mer passiv – reaktion var att helt enkelt lämna nätet en stund. Det senare nämndes av 18 procent av de barn som blev upprörda av sexting och 25 procent av de som blev upprörda av oönskat sexuellt innehåll.

De flesta barnen använder en kombination av två eller tre av dessa strategier – speciellt att både radera meddelanden och blockera avsändare. Barn som bestämmer sig för att prata om problemen försöker ofta också hitta en förebyggande lösning. De flesta barn ser också sin lösning som positiv och användbar. När det handlar om upprörande sexuellt innehåll rankades att radera meddelanden som mest användbart (82 procent) och vid nätmobbning ansågs att blockera avsändaren vara mest användbart (78 procent).

Cecilia von Feilitzen, ansvarig för det svenska teamet, förklarar:

– Användandet av motstrategier beror också på barnets psykologiska välbefinnande. Barn med låg tillit till sin egen förmåga och barn med psykologiska problem reagerar mer passivt eller fatalistiskt på risker som upprör dem på nätet. De hoppas att problemen ska försvinna av sig själva eller lämnar nätet snarare än att aktivt göra något som att radera meddelanden eller blockera avsändare.

Rekommendationer för att öka barns motståndskraft på nätet:
• Lär barnen att använda förebyggande motstrategier, som att radera meddelanden och blockera avsändare. Denna utbildning bör ske både i formella och informella sammanhang, som hemmet och skolan.

• Fokusera på att hjälpa barnen att hantera psykologiska problem och att öka deras självförtroende.

• Uppmuntra internetanvändning bland vuxna. Det visar sig att föräldrar som själva är aktiva på nätet har större självförtroende och möjligheter att hjälpa sina barn på nätet.

• Lärares stöd tycks inte uppmuntra till säker nätanvändning, möjligen därför att många lärare känner sig osäkra när det gäller nätet. Lärare behöver därför öka sin digitala kompetens avseende just faror på nätet.

“How to cope and build online resilience?” rapporterar resultaten från en studie av europeiska barns negativa erfarenheter på nätet och hur de hanterar dessa. Studien är en djupanalys av de barn som uppgav att de blivit upprörda minst en gång (971 barn blev upprörda av sexuellt innehåll, 1 290 av nätmobbning och 567 barn av sexting).

Hela rapporten kan laddas ner här

Information om projektet och studien
• EU Kids Online syftar till att öka kunskap om europeiska barns och föräldrars erfarenheter av risker och säkerhet på nätet och därgenom bidra till en säkrare nätmiljö för barn. Projektet finansieras av EC Safer Internet Programme (SI-2010-TN-4201001).

• EU Kids Online genomförde intervjuer i hemmen med 25 000 barn i åldrarna 9-16 år och deras föräldrar.

• För samordningen av det svenska forskarteamet ansvarar International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet.

• Mer information om de svenska resultaten kan fås av Cecilia von Feilitzen, Södertörns högskola,cecilia.von.feilitzen@sh.se, Olle Findahl, World Internet Institute och Högskolan i Gävle, olle.findahl@wii.se , och Elza Dunkels, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, elza.dunkels@edusci.umu.se. De har också skrivit en rapport som gäller barnen i Sverige. Hur farligt är internet?

Resultat från den svenska delen av den europeiska undersökningen EU Kids Online.
The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet.

Forskarna mätte empatin med väl etablerade frågeformulär som bland annat visar graden av fantasi, förmåga att ta andras perspektiv, om man bryr sig om andra, men också egen oro och ångest.

– Empati kan ha både en kognitiv och en känslomässig aspekt, förklarar Chato Rasoal. Förmågan att se saker ur andras perspektiv är främst kognitiv, medan att bry sig om andra är en mer känslomässig komponent.

Tidigare forskning har visat att teknologer har lägre grad av empati än blivande läkare och sjuksköterskor. Det kan låta helt i sin ordning, man behöver väl inte så mycket empati för att arbeta med maskiner och beräkningar? Men Chato Rasoal håller inte med om det.

– Civilingenjörer får ofta ledande positioner i företag, där de måste kunna leda team med många medarbetare inblandade.  Det kräver både god kommunikationsförmåga och social kompetens. I dagens globala näringsliv krävs också interkulturell kompetens, förmåga att kommunicera och samarbeta med människor från helt andra kulturer.

Studenternas svar visade på tydliga skillnader mellan vårdstuderande och teknologer. De senare fick betydligt lägre värden. Skillnaderna minskade dock sedan data korrigerats för kön. Det är väl känt att kvinnor är mer empatiska än män.

Två grupper av teknologer deltog, datavetare och studenter i tillämpad fysik. För de senare kvarstod en markant skillnad till vårdstudenterna även när hänsyn tagits till könsfördelning. För datavetarna raderades skillnaden däremot i stort sett ut. Forskarna har en teori om varför: Datavetarna undervisas med PBL, problembaserat lärande, vilket inte gäller för tillämpad fysik. Chato Rasoal tror att det kan påverka graden av empati.

– I problembaserat lärande arbetar du mycket i grupp, du måste kunna lyssna på andra och acceptera andra människors tankar och känslouttryck. Det fungerar inte annars.

I en nu pågående studie vill de se om denna teori kan bekräftas. I fem terminer har de följt studenter i datavetenskap för att se om PBL påverkar förmågan till empati. Databearbetningen pågår.

Kort bakgrund: När forskare studerar nanopartiklar eller biomolekyler använder de ofta en teknik som fokuserar en laserstråle inuti en provdroppe med partiklar. Föreställ dig att det hela ser ut ungefär som en timglasmidja, och att partiklarna i droppen och lösningen åker fram och tillbaka och därmed då och då passerar genom midjan. Därmed reflekteras ljuset och detta reflekterade ljus kan mätas och ge information om partiklarnas storlek.

Liknande tekniker är etablerade, de kom redan på 70-talet och finns i flera olika varianter som Dynamic Light Scattering (DLS) och Laser Diffraction Spectroscopy (LDS). Vill forskaren kan hon eller han se till att montera färgmolekyler på partiklarna. Det kallas för färgämnesinmärkning och tekniken går då under namnet Fluorescence Correlation Spectroscopy (FCS).

– En av de viktigare poängerna med min nya teknik, som heter Scattering Interference Correlation Spectroscopy (SICS), är att tekniken inte behöver färgämnesinmärkning men kan kombineras med den. Detta är inte möjligt med DLS eller LDS, säger Stefan Wennmalm, forskare på avdelningen för experimentell biomolekylär fysik vid KTH.

Därmed erhålls helt nya möjligheten, tillägger han. Ja, de möjliga tillämpningarna han talar om är flera.

– SICS kan användas för att kunna bestämma hur bra färgämnesinmärkning av protein- eller DNA-molekyler fungerat. Detta är väldigt viktig information för forskare, inte bara vid FCS-analys. Det möjliggörs just genom att kombinationen SICS och FCS kan mäta både den totala partikelkoncentrationen och koncentrationen av färgämnesmärkta partiklar, säger Stefan Wennmalm.

Vidare bjuder SICS på möjligheten att kunna bestämma hur stor andel av en mängd viruspartiklar som binder till speciellt utvalda antikroppar. Med hjälp av den informationen kan forskare till exempel se hur olika virus förändras från säsong till säsong, till exempel hur olika influensavirus har muterats.

– SICS bör också med hjälp av en enda mätning kunna bestämma hur stor attraktionskraften, den så kallade affiniteten, mellan två olika molekyler är. Detta är inte möjligt med den teknik som finns idag, då det krävs betydligt fler mätningar. Att kunna göra detta med en enda mätning är mycket användbart under utvecklingen av nya läkemedel vid så kallad High Throughput Screening (HTS), säger Stefan Wennmalm.

Han vågar sig inte på att spekulera i exakt hur mycket snabbare medicinutveckling kan ske med hjälp av SICS då färre mätningar krävs, men säger att SICS idag kan mäta de minsta viruspartiklarna som ligger på 20 nanometer i storlek.

– Nu ska jag ner till 5 nanometer som är storleken för normala proteinpartiklar. Det är inte omöjligt att det kan ske redan i år, säger Stefan Wennmalm.

SICS-metoden publicerades nyligen i den ansedda tidsskriften Journal of the American Chemical Society.

 
 

Förr ansågs digitala spel främst vara en aktivitet för barn och unga, men under det senaste decenniet har denna fritidssyssla öppnats upp för en större målgrupp, både unga och äldre, män och kvinnor spelar idag en uppsjö utav digitala spel. Lina Eklund, forskare vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, har i sin avhandling undersökt hur människor använder digitala spel som ett sätt att umgås med andra spelare både över internet och i det verkliga livet.

– Vi skapar en social värld när vi spelar spel med varandra oavsett om vi spelar ett traditionellt sällskapspel, digitalt dator- eller tv-spel, säger Lina Eklund som speciellt studerat betydelsen av datorspelares erfarenheter av socialt spelande och de underliggande strukturer som begränsar eller stödjer socialt spelande, både materiella och sociala.

Dataspelande är inte osocialt
I Sverige spelar idag över 40 procent av den svenska befolkningen från tolv år och uppåt någon sorts digitala spel och av dessa spelar över hälften tillsammans med andra. De vanligaste medspelarna är vänner följt av familjemedlemmar och därefter främlingar över internet.

– Att spela digitala spel tillsammans med familjemedlemmar är med andra ord en vanlig aktivitet som får oss att ifrågasätta den bild som vanligen möter oss i media av ensamma ungdomar som spelar över Internet, säger Lina Eklund.

Enklast att spela med familj och vänner
I avhandlingen ligger fokus på hur man spelar med andra och använder sig av den digitala tekniken i sitt vardagsliv. Ett av de viktigaste resultaten som avhandlingen visar är att spelare upplever sitt digitala spelande på olika sätt beroende på vem de spelar med. Familjemedlemmar och vänner ses som mer värdefulla att spendera sin fritid tillsammans med och de är även enklare att samarbeta med än främlingar. Spel med främlingar upplevs som svårare att organisera eftersom man har olika regler och normer kring hur spelet ska gå till, trots att digitala spel delvis styrs av förprogrammerade regler.

– Det här leder till att digitala spelare helst spelar med andra spelare som på olika sätt liknar dem själva, som exempelvis att de pratar samma språk eller att de har småbarn, för att förenkla det sociala, säger Lina Eklund.

Olika villkor för män och kvinnor
En annan intressant upptäckt är män och kvinnor inte har möjlighet att agera på samma villkor i digitala spel, eftersom genus och sexuell identitet reproduceras och realiseras utifrån vad som kan anses vara traditionella könsmönster.

– Trots detta så tillåter den relativa anonymiteten en viss frihet för olika typer av alternativt agerande, menar Lina Eklund.

Lina Eklund menar även att viritualitet inte är en egenskap hos själva spelen, utan snarare en social egenskap som de som spelar digitala spel skapar tillsammans, och likt många andra spel så har de digitala spelen blivit en del av det vardagliga livet som anpassas utifrån spelets förutsättningar och människors önskemål om en meningsfull fritid.

I avhandlingen definieras demokratikvalitet som nivån av legitimitet i ett demokratiskt system med hänsyn till demokratiska normer som politiskt deltagande, politisk konkurrens, politisk jämlikhet, och rättsstatens principer. Demokratikvaliteten mäts med totalt fem olika indikatorer: valdeltagande, partipolitisk konkurrens, kvinnors representation i parlamenten, kvinnors representation i regeringar och korruptionsnivå.

– Resultaten visar att demokratikvaliteten varierar mellan olika demokratiska länder. Exempelvis har ett antal länder ett valdeltagande vid parlamentsval på över 90 procent, medan valdeltagandet i andra länder är mindre än 50 procent. Vissa länder har en kvinnlig representation i nationella parlament på mer än 40 procent, medan andra demokratiska länder saknar kvinnlig representation i nationella parlament, säger John Högström, doktorand i statsvetenskap.

Resultaten visar att det även finns en stor variation mellan geografiska regioner i världen när det gäller nivån av demokratikvalitet. Exempelvis har Norden en mycket hög nivå av demokratikvalitet, medan regioner som Asien och Östeuropa har en låg nivå.

Variationen inom demokratikvaliteten bland världens demokratiska länder kan främst förklaras med kulturella faktorer, som geografisk tillhörighet, befolkningens religiösa tillhörighet, och politiskt institutionella faktorer som form av verkställande makt och typ av valsystem. Men även historiska faktorer som erfarenhet av demokratiskt styre, socioekonomiska faktorer som BNP per capita, andelen läskunniga i befolkningen, fysiska faktorer som befolkningsstorlek och area påverkar demokratikvalitetens nivå.

– En viktig slutsats i avhandlingen är att ett sätt att öka nivån på demokratins kvalitet är att välja politiska institutioner som parlamentarism som form av den verkställande makten och ett proportionellt valsystem. I klartext betyder det att demokratiska länder som strävar efter en hög nivå av demokratikvalitet i första hand bör undvika att använda majoritetsvalsystem, och presidentiella eller semipresidentiella former av den verkställande makten, säger John Högström.

Studien bygger på observationer och intervjuer under ett läsår i två gymnasieklasser på Barn- och fritids- respektive Naturvetenskapsprogrammet. Eleverna på båda programmen försökte påverka undervisningen i aktuella frågor som var angelägna för dem.

Vid en första anblick hade eleverna vid det kvinnodominerade yrkesförberedande Barn- och fritidsprogrammet större inflytande i skolan än de på det studieförberedande Naturvetenskapsprogrammet, med jämn könsfördelning. Men det gällde oftast frågor om att dra ner på studietiden och kraven, medan de däremot hade svårare att påverka när de ville få ut mer av sin utbildning.

För naturvetareleverna gällde närmast det motsatta. Eftersom eleverna på Barn- och fritidsprogrammet ofta är hänvisade till högskolestudier för att få arbete, framstår de sänkta kraven som kontraproduktiva.

– Risken är att det som ser ut som inflytande för några elevgrupper snarare handlar om att de befäster sin redan låga position i skolan och senare i samhället, säger Carina Hjelmér.
Generellt var det svårare för elever att vinna gehör för kritik i ämnen som hade tydligast gränser mot andra ämnen och som av lärare och elever beskrevs ha hög status vid skolan, där matematik utmärkte sig som det ämne som var allra svårast att påverka.

Demokratifrågor i skymundan
Ytterst sällan förekom planerad undervisning om demokrati eller hur man kan agera för att utöva inflytande. Lärare menade att de inte hann fullgöra alla de åtaganden som läroplanen föreskriver; att eleverna ska få lära om demokrati, delta i undervisning som genomförs i demokratiska former samt ha möjlighet att utöva reellt inflytande över såväl form som innehåll i undervisningen.

Demokrati presenterades som faktakunskaper om det parlamentariska systemet och framtida formellt inflytande. Inslag som syftade till en mer kritisk hållning eller rörde möjliga inflytandestrategier för ungdomar behandlades marginellt. De elever som inte redan kunde ta upp frågor eller argumen­tera offentligt i klassrummet fick minimalt med träning och stöd för att utveckla sådana färdigheter.

– De möjligheter till inflytande som gavs hade en indivi­duell prägel och fokuserade elevernas egna val, ansvar och plikter snarare än deras kollektiva rättigheter i skolan, säger Carina Hjelmér.

Carina Hjelmér är uppvuxen i Skärhamn på Tjörn, och har under drygt 30 år arbetat som lärare i olika verksamheter i Umeå kommun och vid Umeå universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-62757

Det internationella forskarteamet, där tetrapodexperten Per Erik Ahlberg, Uppsala universitet, deltagit, har lyckts producera högupplösta röntgenbilder med hjälp av högenergetisk synkrotronstrålning. Dessa bilder gjorde det möjligt för forskarna att rekonstruera ryggraderna hos dessa sedan länge utdöda djur i minsta detalj.

Ryggraden är en benstruktur som finns hos alla landryggradsdjur såväl som i vattenlevande ryggradsdjur som t.ex. fiskar. Den är uppbyggd av ryggkotor som är arrangerade i rad. I motsats till nu levande landryggradsdjur (t.ex. människor), som har kotor bildade av ett enda ben, hade de tidiga tetrapoderna ryggkotor som var sammansatta av flera ben.

– Resultaten av den här studien tvingar oss att skriva om läroböckerna om ryggradens evolution hos de tidigaste landryggradsdjuren. I över hundra år har man trott att de tidiga tetrapoderna hade kotor sammansatta av tre ben – ett framtill, ett ovanpå, och ett par baktill. Men genom att kika in i fossilen med hjälp av synkrotronröntgen har vi upptäckt att denna traditionella bild bokstavligt talat är bakfram, säger Per Erik Ahlberg.

För analysen användes the European Synchrotron Research Facility (ESRF) i Frankrike, där de tre fossilen röntgenscannades, med ett nytt experimentprotokoll som kunde synliggöra ytterst små detaljer hos de fossila benen djupt inuti den omgivande stenen. Forskarna upptäckte då att det som man trott var det första benet i serien – det så kallade intercentrat – i själva verket är det sista. Och trots att detta kan förefalla som en trivial omtolkning har den stor betydelse för vår förståelse av ryggradens funktionella evolution.

– Genom att förstå hur de olika benen passar ihop kan vi börja utforska ryggradens rörlighet och testa hur den kan ha överfört krafter mellan extremiteterna när djuren började röra sig på land.

Men det är inte det enda resultatet av studien. Ett av djuren, den ”fyrbenta fisken” Ichthyostega (ursprungligen beskriven av forskare från Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm), visade sig ha ett antal tidigare okända skelettstrukturer, däribland en rad små ben i mitten på bröstet.

– De där små förbeningarna i bröstet visade sig vara evolutionens första försök att skapa ett riktigt bröstben. Strukturen förstärkte Ichthyostegas bröstkorg så att den kunde stödja kroppen på bröstet när den rörde sig på land, säger Prof. Per Ahlberg.

Denna oväntade upptäckt stödjer tidigare resultat från samma forskargrupp som visade att Ichthyostega sannolikt rörde sig över land genom att släpa sig fram med symmetriska ”skidstavsrörelser” med frambenen – ungefär som en slamkrypare eller en säl.

I nästa steg ska forskarna försöka förstå ryggradens roll i rörelseschemat hos dessa tidiga tetrapoder med hjälp av sofistikerad biomekanisk analys.   

Det internationella forskarteamet leds av Dr Stephanie E. Pierce (Royal Veterinary College, Storbritanien) och Prof. Jennifer A. Clack (University of Cambridge)

Referens: Stephanie E Pierce, Per E Ahlberg, John R Hutchinson, Julia L Molnar, Sophie Sanchez, Paul Tafforeau, and Jennifer A Clack. Vertebral Archtecture in the earliest stem tetrapods. Nature. Advance Online Publication 13 January 2013.

Forskarna Anouschka Hof, Roland Jansson och Christer Nilsson vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet har undersökt hur framtida klimatförändringar kan komma att påverka däggdjuren i norra Europas arktiska och boreala landområden, det vill säga de arktiska haven och öarna undantagna. Dessa landområden förutsägs få väsentligt ändrade klimat och deras natur anses också vara särskilt känslig för förändringar.

Genom att modellera artutbredningar konstaterar forskarna att de förutsagda klimatförändringarna fram till år 2080 kommer att gynna de flesta däggdjur som i dag lever i dessa områden, förutom några specialister på kalla klimat såsom fjällräv och fjällämmel.

– Detta gäller dock enbart under förutsättning att arterna kan nå de områden som får det klimat djuren är anpassade till. Vi anser det högst osannolikt att alla däggdjur ska klara detta beroende bland annat på människans ökande fragmentering av livsmiljöer. Sådana arter kommer i stället att minska sina utbredningar, säger Christer Nilsson, professor i landskapsekologi.

Forskarna visar också att även om klimatförändringarna i sig inte hotar merparten av de arktiska och boreala däggdjuren så kan förändringar i artsammansättningar komma att göra det, exempelvis genom att rovdjur och potentiella bytesdjur som tidigare inte levt tillsammans kan hamna i samma områden.

Studien har genomförts med stöd från Nordiska ministerrådet. Arbetet har nyligen publicerats i tidskriften Plos ONE.

Titel på originalpublikation: Future Climate Change Will Favour Non-Specialist Mammals in the (Sub)Arctics
Tidskrift: Plos ONE
Författare: Anouschka R. Hof, Roland Jansson och Christer Nilsson, Landskapsekologi, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet

Artikeln i sin helhet: http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.13712Fjournal.pone.0052574