I dag ses våld mot civilbefolkningar i väpnade konflikter som något av det värsta militären kan ägna sig åt. Så har det inte alltid varit. Historikern Christopher Collstedt visar i sin forskning hur uppdelningen i civila och militära grundlades i Sverige under 1600-talet.

I projektet I krigets skugga, som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond och som mynnat ut i boken Våldets väsen: Synen på militärers våld mot civilbefolkning i 1600-talets Sverige (Sekel bokförlag) har vår samtid till synes universella uppfattningar om våld ställts i historisk blixtbelysning.

Historikern Christopher Collstedt har undersökt hur våld mot det vi i dag kallar civilbefolkningen har beskrivits och benämnts, och kan visa hur man under 1600-talet fick en ny syn på våld mot de människor som inte var direkt inblandade i en konflikt. Undersökningsområdet har varit det under 1600-talet krigshärjade och politiskt instabila områdena i Skåne och Blekinge.

– Min ambition har varit att ge ett bidrag till forskningen om synen på våld och oskyldigt lidande och att problematisera dagens uppfattningar om våld och övergrepp mot civila, som en i tid och rum situerad diskurs, ofta starkt associerad med moderniteten och i synnerhet med efterkrigstidens förment humanrättsliga utveckling, skriver Christopher Collstedt.

Collstedt har gått igenom militärdomstolarna i Skåne och Blekinge och kan visa att dagens förståelse av våld mot civila utformades under 1600-talet. Det handlade dock inte om ett helt nytt våldsbegrepp, men synen på våld och hur det fick användas förändrades under den här tiden, bland annat till följd av nya principer om ett statligt våldsmonopol som tydligare gjorde skillnad på stridande och icke-stridander parter i krig. Dessa båda grupper skulle med tiden få allt mer åtskilda roller. Detta var också en europeisk utveckling.

– Doktrinens betoning på att grupper som barn, kvinnor, gamla män, präster, studenter, bönder, handelsmän och krigsfångar skulle betraktas som ickestridande och som oskyldiga finns tydligt representerad i de svenska krigsartiklarna, menar Collstedt.

Och det skyddet utvidgades också under 1600-talet. Det syns exempelvis i det faktum att man inte längre talar om skyddet för ”våra undersåtar” utan kort och gott om ”människan”, till exempel då det handlar om plundringar.

Läs mer om Christopher Collstedts forskning i hans slutredovisning http://anslag.rj.se/sv/anslag/37907#  eller i boken Våldets väsen. Synen på militärers våld mot civilbefolkningen i 1600-talets Sverige (Sekel bokförlag).

För att kunna växa snabbt är cancertumörer beroende av att transportproteiner jobbar på högvarv med att föra in sockerarter och andra ämnen som krävs för cellens ämnesomsättning. En möjlig behandlingsstrategi vore därför att blockera några av de transportörer i cellmembranet som fungerar som bränslepumpar, för att på så sätt svälta ut och döda cancercellerna.

En viktig grupp membrantransportörer är GLUT-familjen, som plockar in glukos och andra sockerarter i cellen. Glukos är en av de viktigaste energikällorna för cancerceller och GLUT-transportörer har visat sig spela en central roll för tumörtillväxt i många olika sorters cancer. I den aktuella studien har forskare från Karolinska Institutet i detalj studerat hur transporten går till i proteinet XylE, från Escherichia coli-bakterien, vars funktion och struktur är mycket lik GLUT-transportörer hos människa. Forskarna har för första gången beskrivit hur proteinets struktur ändrar sig mellan två olika lägen när det binder och transporterar en sockerartsmolekyl.

– Genom att i detalj visa de strukturella egenskaperna hos de delar av membrantransportören som binder sockerarten, öppnar vår studie upp möjligheterna för att på ett effektivt sätt utveckla helt nya substanser som kan hämma GLUT-transportörer. Information om transportproteinets struktur möjliggör utveckling av bättre läkemedel på kortare tid. Sådana GLUT-hämmare skulle potentiellt kunna användas för att behandla cancer i framtiden, säger Pär Nordlund vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, en av forskarna bakom studien.

Studien kan få betydelse inte bara för cancerforskning utan även inom diabetesfältet. GLUT har nämligen en nyckelroll i diabetes, eftersom insulin verkar genom att aktivera upptaget av glukos från blodet via GLUT-transportörer i cellmembranet. GLUT och den studerade XylE-transportören ingår i den mycket stora gruppen metabolittransportörer som benämns Major Facilitator Superfamily, MFS, som är viktig både i många sjukdomsförlopp och för upptaget av läkemedel i celler.

– Många aspekter när det gäller molekylära mekanismer för GLUT-transportörers funktion är troligtvis generella för många medlemmar av MFS-familjen, som är inblandade i ett brett spektrum av sjukdomar utöver cancer och diabetes, säger Pär Nordlund.

Förutom membrantransportörer, som detaljstuderats i den aktuella studien, löper många olika membranproteiner genom cellernas ytmembran. Deras betydelse för cellfunktion och läkemedelsutveckling har uppmärksammats tidigare, bland annat genom de Nobelpris som tilldelats forskare som genom mekanistiska och strukturella studier kartlagt funktionen hos två andra stora membranproteinfamiljer, G-proteinkopplade receptorer respektive jonkanaler.

Publikation: “Structural basis for substrate transport in the GLUT homology family of monosaccharide transporters”, Esben M. Quistgaard, Christian Löw, Per Moberg, Lionel Trésaugues, and Pär Nordlund, Nature Structural & Molecular Biology, online 28 April 2013, doi: 10.1038/nsmb.2569.

Den aktuella studien har finansierats med anslag från bland annat Vetenskapsrådet, Cancerfonden, European Molecular Biology Organization (EMBO) och The Danish Council for Independent Research.

Alternativa och kompensatoriska åtgärder inom alkoholprevention har alltmer efterfrågats och sökts sedan den restriktiva alkoholpolitiken successivt har försvagats under snart två decennier. Arbetsplatsen som en möjlig och lämplig arena för alkohol- och drogprevention är något som under en lång tid förts fram i bland annat statliga utredningar. Vad som sällan diskuterats är dock på vilket sätt detta skall göras, vem som skall göra detta, huruvida detta är realistiska förväntningar och om detta kan bidra till att minska de negativa effekter man befarar kan komma att ske på grund av den alkoholpolitiska försvagningen.

– Med tanke på att intresset för förebyggande arbete i form av utbildningar är lågt ute i arbetslivet och att det är svårt att åstadkomma några större mätbara effekter så är det inte troligt att förväntningarna på arbetsgivare kommer att uppfyllas, säger Mimmi Eriksson Tinghög som skrivit avhandlingen och arbetar på Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) vid Stockholms universitet.  

Avhandling har analyserat förutsättningarna för och möjligheterna med alkoholprevention på arbetsplatser i Sverige. I fokus är den typ av prevention som riktar sig till alla i en viss population och där det yttersta syftet är att förebygga framtida alkoholproblem och alkoholskador. De alkoholutbildningar som studerades var uppskattade, men sågs främst som nyttiga för de som har alkoholproblem. Det är även svårt att åstadkomma några större beteendeförändringar genom utbildningar, vilket bör beaktas med tanke på det allt starkare kravet på att använda sig av evidensbaserade metoder.

I två effektutvärderingar fann man en höjning av kunskapen om alkohol bland de anställda i den ena utvärderingen och i den andra en viss minskning av berusningsdrickande bland de anställda som drack mest.

– Utbildningarna sågs ändå som ganska intressanta och givande men man kände överlag som att den inte var riktad till dem själva eftersom man inte ansåg sig ha några problem med alkohol. Det är också en fin balansgång mellan saklig information om alkohol och risker och pekpinnar om hur man bör dricka. Pekpinnar vill man inte utsättas för. Frågan är vems ansvar det egentligen är att föra ut information om alkohol till medborgarna. Och om arbetsgivaren verkligen är den mest lämpade, säger Mimmi Eriksson Tinghög.

Att arbetslivet är en lovande arena för prevention kan utifrån resultaten i denna avhandling sägas gälla mer i teorin än i praktiken, speciellt när det gäller insatser av universell karaktär. Det är med andra ord inte realistiskt att arbetsplatsprevention kommer att bli en brett tillämpad och effektiv åtgärd som alternativ eller komplement till en försvagad svensk alkoholpolitik. 

Avhandlingens namn: Mission Impossible? Universal Alcohol Prevention at Workplaces in Sweden

Minskningen av istäcket i Arktis på sommaren är ett av de tydligaste tecknen på de pågående klimatförändringarna.  Utöver en kraftig minskning av istäcket under de senaste decennierna är det stora skillnader från år till år i isens utbredning.  Forskare från Stockholms universitet har studerat orsakerna bakom dessa kraftiga variationer i istäcket. I en ny studie, som publiceras i Nature Climate Change, visar forskarna att varma och fuktiga vindar på våren från sydliga latituder till Arktis har stor betydelse för storleken på istäcket senare under sommaren.

Under de år när istäcket är ovanligt litet i slutet av sommaren, är molnigheten över isen ofta kraftigare än vanligt under våren.  Moln värmer ytan och därför ökar issmältningen.  Detta får senare till följd att ytan även blir mörkare, dels för att det uppstår smältvattensjöar på isen och dels för att isen på vissa ställen helt smälter bort och havsytan kommer fram. Därför absorberas mer solvärme på ytan under sommaren och det ökar sedan issmältningen ytterligare.

– Varje år har istäcket i Arktis ett nått ett minimum i september, efter sommarens smältning, men det är stora variationer från år till år i isens utbredning. Vår studie pekar på att under år med ett mycket litet istäcke i september spelar de atmosfäriska luftströmmarna en viktig roll för issmältningen, säger Marie Kapsch vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet.

Transporten av vattenånga till Arktis spelar under våren en avgörande roll för issmältningen. En kraftig vattenångatransport leder till att molnigheten över isen ökar, och molnens uppvärmande effekt leder i sin tur till att issmältningen blir kraftigare. Detta är ett viktigt steg för att förstå processerna bakom de stora årliga variationerna i istäcket.

Att diskutera skriftligt med andra människor på internet är ett sätt att kommunicera som har ökat markant under de senaste åren. Tillvägagångssätten varierar och kan se ut på olika sätt, via till exempel diskussionsforum, Twitter, Facebook och chatt.

Helena Nilsson har undersökt interaktionen i öppna chattrum på internet som inte är knutna till ett visst ämne eller intresseområde. I chattrummen träffas vuxna för att umgås och prata bort en stund. Hon har specifikt tittat på hur chattdeltagarna använder språkliga medel som är typiska för samtal, nämligen småord som ja, hm och okej, både i en tysk och i en svensk chatt.

– En jämförande undersökning av dessa småord i tyska och svenska har inte genomförts tidigare, säger Helena Nilsson, som har analyserat en stor samling av text i digital form bestående av ett tyskt och ett svenskt chattrums samlade aktiviteter under två veckors tid.

Småord skapar smidiga övergångar i chattsamtalet
Vid vissa funktioner, som när en chattdeltagare instämmer i ett tidigare påstående från en annan chattare, används småorden på samma sätt som i talspråk. Ett viktigt resultat är dock att orden används även i funktioner där de egentligen inte krävs i den skriftliga kommunikationen, men där de skapar en smidig övergång mellan samtalspartnerns bidrag och den egna bidraget.

A: är du trött nu efter allt krattande 🙂
B: nä inte speciellt det blev inte jättemycket krattande jag hade ingenstans o lägga det min lillskrutta kröp ju i skottkärran o la sig där 🙂
A: ja men hon kan väll inte ha tagit så stor plats 🙂

– Genom att använda ja i början av ett yttrande kan en deltagare visa att hon eller han vill knyta an till samtalspartnerns yttrande, utan att ja för den skull innebär ett instämmande i vad den andre skrev.

Avhandlingen visar även att småord har fler chattspecifika funktioner. Till exempel används nej för att meddela att man är på väg att lämna chattrummet. Ett småord kan även placeras efter det egna yttrandet för att visa chattpartnern hur yttrandet ska uppfattas.

Skillnader i svenska och tyska chattrum
Helena Nilsson har även hittat vissa skillnader mellan det tyska och det svenska chattrummet. Deltagarna i det svenska chattrummet är väldigt noga med att ge respons till personen de chattar med, ofta i form av neutralt okej eller ett vagt instämmande mm. Deltagarna i det tyska rummet varierar sig mer i sitt språkbruk och använder andra språkliga medel för att visa att de mottagit yttrandet.

– Resultaten av undersökningen bidrar till att öka förståelsen för hur vi anpassar språket efter tekniska förutsättningar. I chatten är det viktigt att sätta in språkliga medel för att skapa ett sammanhållet samtal, för att yttrandena ska hänga ihop. Samtidigt använder deltagarna småorden medvetet för att efterlikna talade samtal, säger Helena Nilsson.

Avhandlingen finns digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/32407

En stadigt ökande genomsnittlig livslängd har gjort äldres hälsa och livskvalitet till en högprioriterad samhällsfråga. Men vad ett gott åldrande egentligen innebär har aldrig granskats vetenskapligt bland äldre personer i Sverige. Forskare vid Sahlgrenska akademin har nu ställt frågan till 20 hemmaboende äldre i åldern 75-90 år.

I djupintervjuerna framkommer att en av de viktigaste faktorerna för ett gott åldrande är att kunna bibehålla sin värdighet, genom att hålla oron för åldrandets baksidor på avstånd.

–Många äldre framhåller också vikten av att känna sig sedd och betydelsefull, och av att kunna utveckla egna strategier för att hantera de åldersrelaterade förändringar som obönhörligen kommer, säger forskaren Helena Hörder som lett studien.

Även omvärldens attityder mot äldre personer påverkar livskvaliteten.

–I ett samhälle som värderar självständighet högt är det extra viktigt att äldre personer fortfarande kan känna sig betydelsefulla. Samtidigt måste samhället uppmärksamma äldres oro inför hur den sista tiden i livet ska bli, säger Helena Hörder.

Helena Hörder och hennes kollegor har i en separat studie också jämfört 75-åringar i Göteborg med 75-åringar i Iran. Studien visar att 75-åringar som bor i Sverige har både en högre fysisk kapacitet och en högre aktivitetsnivå: över 85 procent av Sveriges 75-åringar ägnar sig åt någon form av fysisk aktivitet på fritiden, att jämföra med bara 10 procent i Iran.

Göteborgsforskarna visar dessutom att hela sextio procent av dagens 75-åringar i Sverige tar en daglig promenad på minst 30 minuter – en aktivitet som är kopplad till både fysisk, mental och social hälsa.

OM H70-UNDERSÖKNINGEN
H70-undersökningen i Göteborg startade 1971. Mer än 1000 70-åriga män och kvinnor födda 1901-02 undersöktes då av läkare och blev intervjuade om sina liv, bland annat för att kartlägga sjukdomar i äldre befolkningar, vilka riskfaktorer som finns, äldres funktionsförmåga och sociala nätverk. Deltagarna undersöktes igen vid 75 års ålder och sedan vid regelbundna tillfällen fram till 105 års ålder då den sista deltagaren gick bort. År 2000 startades en ny undersökning av 70-åringar födda 1930 som undersöktes med samma metoder, vilket gör det möjligt att både följa en viss generation genom livet och att jämföra olika generationer med varandra.

Artikeln Self-respect through ability to keep fear of frailty at a distance: Successful ageing from the perspective of community-dwelling older people publiceras i International Journal of Qualitative Studies in Health and Well-Being.

Artikeln Physical activity and physical functioning in Swedish and Iranian 75-year-olds – a comparison publiceras i Archives of Gerontology and Geriatrics

Artikeln Health-related quality of life in relation to walking habits and fitness: a population-based study of 75-year-olds publiceras i Quality of Life Research.

Insulinfrisättningen från bukspottkörtelns betaceller pulserar, vilket är viktigt för hormonets blodsockersänkande effekt. De bakomliggande mekanismerna har länge studerats av forskargruppen vid Uppsala universitet och har visat sig bero på att druvsocker (glukos) utlöser regelbundna svängningar (oscillationer) i koncentration av de cellulära budbärarämnena kalcium och cykliskt AMP.

Forskarna har nu upptäckt att samverkan mellan dessa budbärare leder till rekrytering av proteinet Epac2 till betacellernas membran. Cykliskt AMP binder till Epac2 och kalcium aktiverar det membranförankrade proteinet Ras. Epac2 kan då docka till Ras vid membranet och där aktivera proteinet Rap1, som i sin tur bidrar till att sekretkornen med insulin tömmer sitt innehåll genom att smälta samman med cellmembranet.

Studierna visar sålunda hur glukosberoende oscillationer av cykliskt AMP och kalcium leder till periodisk bindning av Epac2 till membranet, oscillationer i Rap1-aktivitet och därigenom pulserande insulinfrisättning. Upptäckten kastar nytt ljus över insulinets frisättningsmekanismer och kan underlätta utvecklingen av nya diabetesläkemedel som förstärker betacellernas insulinsekretion.

O. Idevall-Hagren, I. Jakobsson, Y. Xu, A. Tengholm, Spatial control of Epac2 activity by cAMP and Ca2+-mediated activation of Ras in pancreatic ß cells. Sci. Signal. 6, ra29 (2013).

– Att vårt projekt är ett av de bästa bland cirka 2000 bidrag känns jätteroligt! Särskilt som vi i detta fall kombinerar avancerad teknikutveckling med nästa steg, där man studerar hur människor uppfattar och använder system, säger projektledaren Per Kvarnbrink, universitetslektor vid institutionen för tillämpad fysik och elektronik.

Kollegan universitetslektor Thomas Mejtoft nickar instämmande och fyller i.

– Jag tror att vi helt enkelt har kommit på en bra lösning och gjort ett skarpt test. Studien innehåller ett brett spektra från ax till limpa: tekniken bakom, användartest och även en analys av produktens affärsmässighet, säger han.

Forskning vid institutionen för tillämpad fysik och elektronik står bakom den nya tekniken för ansiktsigenkänning. Startskottet var en avhandling 2009 som presenterade en algoritm som visade sig ha tillräcklig precision. Fem studenter på civilingenjörsprogrammet i interaktion och design har varit med och utvecklat idén vidare i studentprojekt på två olika kurser i Digitalt seende och Design-Build-Test.

– Det finns ett stort värde med att koppla ihop studenter med forskning. Studenter är otroligt kreativa och har verkligen fört projektet framåt, säger Karin Fahlquist, universitetsadjunkt vid institutionen för tillämpad fysik och elektronik.

Ett passersystem som bygger på ansiktsigenkänning är den första produkt som den ursprungliga algoritmen mynnat i. Sommaren 2012 var tiden mogen att ta systemet ut från testmiljön på universitetet för att användas på riktigt. Passersystemet testades då på en av Europas största inomhusidrottsanläggningar, IKSU i Umeå, av ett antal personen som fick använda sitt ansikte i stället för ett entrékort för att komma in i anläggningen.

Själva utrustningen består av en 3D-Kinect-kamera som scannar av rummet upp till sex meter, en videokamera, en skärm och en PC med programvara. Idén är enkel och effektiv; när kinectkameran upptäcker en person framför passersystemet syns en orange silhuett på skärmen. Om ett liknande ansikte hittas i databasen byter silhuetten färg till grön. Personen är då godkänd och släpps igenom. Om inte förblir silhuetten orange och gaten stängd men kan öppnas med magnetkort för de som inte är med i testgruppen.

Intervjuer med testpersonerna visar att konceptet fungerar väl och att användarna inte tycker att systemet är integritetskränkande eftersom bara en silhuett syns på skärmen när identifiering sker.

– Att inte behöva använda ett magnetkort var en av de mest uppskattade delarna av systemet och för organisationen var detta också en fördel då antalet människor som lånar kort av andra minskar, säger Per Kvarnbrink.

Forskargruppen har i studien också gjort en affärsanalys och ser medelstora anläggningar, som exempelvis sportcentra, som potentiella kunder för en framtida produkt på marknaden.

Länk till filmmaterial om passersystemet med ansiktsigenkänning:
http://www.tfe.umu.se/forskning/digital-media-lab/chi2013/

Om fallstudien:
Forskarna presenterar fallstudien den 1 maj klockan 11 på konferensen CHI 2013 i Paris. IKSU, Infotech Umeå, Uminova Innovation, Wawo AB samt Process IT har stött projektet. I projektgruppen ingår Per Kvarnbrink, Thomas Mejtoft och Karin Fahlquist vid institutionen för tillämpad fysik och elektronik samt studenterna Sabina Sonning, Annica Lindström, Johanna Liljedahl, Henrik Hansson och Samuel Sonning på civilingenjörsprogrammet i interaktion och design.

De flesta människor kan med lätthet återskapa sinnesintryck, såsom bilder och ljud, utan tillgång till yttre stimuli. Dessa mentala representationer, det vill säga minnen, är en central del av vårt tänkande i såväl vaket tillstånd som när vi drömmer. Men lättheten i att återskapa sinnesintryck för vårt inre gäller inte för luktsinnet. Att föreställa sig lukter upplever många som svårt, men en ny avhandling visar att vi kan föreställa oss lukter och att dessa kan utgöra en del av våra minnen och drömmar.

Tidigare studier som undersökt föreställningsförmåga för bilder, ljud och känselintryck har visat att förställningsförmåga delar många egenskaper med riktiga sinnesintryck. Det tar lika lång tid att flytta blicken över ett riktigt objekt som det tar att flytta den inre blicken över samma föreställda objekt. Det är också samma områden i hjärnan som aktiveras när vi föreställer oss ett objekt eller ett ljud, som när vi ser objektet eller hör ljudet. Även motorisk aktivitet är viktigt för föreställningsförmåga, till exempel så blir den inre bilden av ett hus eller en bil mindre tydlig om man inte får röra ögonen under tiden man föreställer sig huset, eller bilen.

– Detsamma gäller för luktsinnet. Om man inte får röra på näsborrarna och sniffa under tiden man föreställer sig lukten av exempelvis en ros eller en cigarett så blir också den upplevda lukten mindre tydlig, säger Artin Arshamian vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

Hans avhandling visade också att personer som har luktupplevelser i sina drömmar, och som skattar sig själva som duktiga på att föreställa sig lukter också har en bättre förmåga att minnas och namnge riktiga lukter.  

Barndomsminnen aktiverar hjärnans luktcentrum
– Det riktigt märkliga blev när vi tittade på hur Proustminnen (självbiografiska minnen som väcks av lukter) aktiverade hjärnan. Utöver områden som normalt är aktiva vid självbiografiska minnen, till exempel områden som behandlar föreställningsförmåga för bilder, aktiverade dessa minnen områden som är aktiva när vi känner riktiga lukter. Men detta utan att en lukt närvarande då minnet väcktes till liv. Det sistnämnda tyder på att om man minns en episod från sitt liv där man kände en lukt så är den lukten, fast nu föreställd, en del av själva minnet, säger Artin Arshamian. 

Dessutom visade hjärnavbildningsresultaten att om dessa minnen var från barndomen så aktiverade de områden i hjärnan som är relaterat till luktsinnet mer, och språkområden mindre, än liknande minnen från ett senare skede i livet.

– Detta kan tyda på att föreställningsförmåga för lukter är en viktig aspekt i bildandet av tidiga Proustminnen, men att man med åren använder sig mer av språket för att koda in minnena, säger Artin Arshamian.  

Vad gäller musikturism så reser vissa fans långt för att exempelvis delta i konserter och höra sitt favoritband spela live menar en av forskarna vid ETOUR Christine Lundberg.

– När det gäller de ABBA fans som svarat på vår enkät har nästan 80 procent rest från sin hemort för att se ABBA spela och en av tio har rest till ett annat land eller t.o.m. till en annan kontinent.

Studien, som är en del av ETOUR:s forskningsprojekt om popkulturellt resande, visar att ABBA fans reser långt för att uppleva exempelvis en ”ABBA-atmosfär” eller tillhörighet till bandet. Nio av tio av de som uppgett att de rest någonstans i världen som följd av sitt intresse för ABBA, har rest mer än tio mil vilket enligt internationella definitioner gör dem till ABBA-turister.

När det nu kommer att finnas en plats att besöka kopplad till ABBA undrar många om förväntningarna på museet kommer att uppfyllas. Forskningen hittills visar i alla fall att popkulturella fenomen har stor betydelse för svensk turism.

– Nästan sex av tio av fansen uppger att de redan besökt Sverige tidigare på grund av ABBA, berättar Christine Lundberg. 83 procent säger att det är troligt eller mycket troligt att de kommer att besöka ABBA museet i framtiden. Motsvarande siffror för deras framtida besök i Stockholm är 85 procent och Sverige generellt är 70 procent, säger Maria Lexhagen, forskare i projektet.

Popkulturens betydelse för turistdestinationer illustreras också av att nästan åtta av tio uppger att de inte skulle ha rest till just den destination som man besökte under sin senaste ABBA resa om det inte vore för deras intresse för bandet. De reser också ofta. Hela 47 procent uppger att de rest tio gånger eller mer med ABBA som primärt resmotiv.

Betydelsen av information på Internet och i sociala medier syns tydligt i resultaten. Endast en av tio använder sig av traditionella reseoperatörer eller resebyråer medan varannan person söker info på en ABBA-relaterad webbsida. Forskarna ser tydiga kopplingar mellan ABBA-turism och turismen i kölvattnet av Twilight-sagan som tidigare studerats.

– I likhet med Twilight-turismen visar ABBA-turismen hur betydelsefulla fans av popkultur är för turismen generellt och destinationer specifikt. Destinationer blir intressanta för nya besökargrupper på grund av sin koppling till ett popkulturfenomen. Vidare visar båda studierna att det i stor utsträckning är fansen som själva planerar, organiserar och genomför sitt resande utan traditionella reseoperatörer, säger Christine Lundberg.

Snabbfakta om den undersökta gruppen:

I VTI notat 12-2013 visas att cykelhjälmsanvändningens ökning år 2012 jämfört med 2011 gäller främst cyklister på cykelstråken. För övriga kategorier har andelen varit i stort sett oförändrad, medan den för barnen på högstadiet har minskat.

Barn under 10 år som cyklar i bostadsområden har en genomsnittlig hjälmanvändning på ca 70 procent. Grundskolebarn (6–15 år) använder cykelhjälm i något mindre omfattning och det är stor skillnad mellan olika åldersgrupper: 34,4 procent på högstadiet (13–15 år) och 84,5 procent på låg- och mellanstadiet (6–12 år).

Bland vuxna som cyklar till/från arbetsplatser är det drygt 24 procent som använder hjälm. Flest cyklister observeras på cykelstråken. Här redovisas dels resultatet för alla observerade cyklister, dels resultatet för endast vuxna. På cykelstråken är cykelhjälmsanvändningen totalt 31,1 procent och för gruppen vuxna 29,9 procent.

Den sammanvägda genomsnittliga andelen hjälmanvändare sett över alla cyklistkategorier har även år 2012 ökat till den hittills högsta nivån. Den nya cykelhjälmslagen för barn upp till 15 år som började gälla i januari 2005 innebar att en ökning av hjälmanvändningen tog fart åren 2004/2005 och fortsatte t.o.m. 2008, vilket följdes av en stagnation som bröts år 2011. Det skattade värdet på den genomsnittliga hjälmanvändningen är 33,2 procent för år 2012, vilket är något högre än rekordet 31,8 procent år 2011.

Länk till studien.

I början av 2013 startar Sahlgrenska akademin och Göteborgs universitet en ny omgångav den mycket uppmärksammade WAG-studien (Women and Alcohol in Gothenburg). Drygt 1 200 kvinnor mellan 20 och 45 år kommer då att intervjuas om sin psykiska hälsa, arbetssituation, alkoholkonsumtion, stress, prestationskrav och familjesituation.

När studien inleddes i mitten på 1980-talet var kunskapen om kvinnors hälsa och alkoholkonsumtion dålig. Idag har studien resulterat i sju avhandlingar och flertalet vetenskapliga publiceringar.  

– Genom att vi fått följa samma kvinnor vid olika tillfällen i livet har vi idag en betydligt bättre bild av hur kvinnors alkoholvanor, livssituation och hälsa hänger ihop. Kunskapen har kommit till nytta inte minst i utformningen av förebyggande insatser på olika nivåer i samhället, säger Gunnel Hensing, forskare vid Sahlgrenska akademin.

WAG-studien har bland annat visat att kvinnor som i låg grad anser sig vara tävlingsinriktade, dominanta och ha en stark vilja har en större risk för att utveckla ett alkoholmissbruk.

Göteborgsforskarna har också visat att kvinnor ofta lyckas ta sig ur sitt alkoholmissbruk utan att ta kontakt med vården.

I årets studie kommer forskarna inkludera en helt ny grupp i kartläggningen, bestående av 20-åringar som bor i Göteborg.

–Sedan slutet av 1980-talet har yngre kvinnors utbildningsnivå ökat kraftigt, precis som deras alkoholkonsumtion och förekomsten av stressrelaterade symptom. Därför har vi involverat yngre kvinnor och kompletterat studien med frågor om stress, självbild, prestationsbaserad självkänsla och balansen mellan arbete och familjeliv, säger Gunnel Hensing.

Fakta
Studien ”Women and alcohol in Gothenburg” startade i mitten av 1980-talet. Intervjuer har genomförts 1990, 1995 och 2000. Intervjuerna rör kvinnornas arbetsliv, fritid, familj, sociala situation samt erfarenheter från uppväxt och skola.

Studien är epidermiologisk, vilket innebär att alla inom området undersöks, inte bara de som har psykiska problem eller alkoholproblem. Studien fokuserar både på hur kvinnorna mår psykiskt och fysiskt och har som syfte att hitta ett samband mellan till exempel höga krav i arbetslivet och alkoholvanor.

Den lilla Stilla havsön Mangaia bildades av ett vulkanutbrott för cirka 20 miljoner år sedan. Men forskare har upptäckt att ön innehåller 2500 miljoner år gamla rester av jordskorpa som återvänt efter ett besök djupt nere vid jordens kärna.

Upptäckten stödjer teorin om det som geologerna kallar plattornas gravplats djupt nere vid jordens kärna. Oceanbottnar tvingas ner i jordens mantel när de kolliderar med kontinentalplattor på grund av rörelser i jordskorpan. I den heta, trögt flytande manteln sjunker bottnarna mycket djupt ner, nära jordens järnkärna. Men materialet kan transporteras upp igen, genom jättelika plymer av stigande rörelser i manteln, och kastas upp genom en vulkan vid jordens yta.

Jättelikt kretslopp
För första gången har forskare kunnat mäta tiden för detta jättelika kretslopp. Ön Mangaia i ögruppen Cooköarna i Stilla havet bildades relativt nyligen av lavan från ett vulkanutbrott. Men lavan innehåller rester som fanns i en jordskorpa i en helt annan tidsålder, för mer än 2500 miljoner år sedan.

– Det känns fantastiskt att vi lyckats mäta ett kretslopp genom jordens innersta delar som pågått mer än halva jordens livstid, säger Martin Whitehouse, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet.

Lavan undersöktes på museet
När de gamla resterna i öns berggrund analyserades i Naturhistoriska riksmuseets jonmikrosond upptäcktes spår av svavel med en ovanlig kemisk sammansättning. Sådant svavel bildades i luften med hjälp av solljus och regnade ned på jordens yta. Men det kan bara ha skett i en atmosfär med sådan kemisk sammansättning som omgav jorden för 2500 miljoner år sedan eller tidigare. Den här formen av svavel bildas inte under ett ozonlager och jordens ozonlager uppstod vid den här tidpunkten.

Forskningen är publicerad i tidskriften Nature.

Klimatförändringarna förväntas medföra såväl positiva som negativa effekter för Sverige. Mer nederbörd ger ökad risk för översvämningar, skred och ras och för förorenat dricksvatten, men en längre odlingssäsong och bättre tillväxt av skog finns också bland förväntningarna.

Till skillnad från flertalet andra europeiska länder har Sverige ingen centralt beslutad strategi för hur hoten ska mötas. Kommunerna har tilldelats huvudansvaret för klimatanpassningen, men lider brist på tydliga riktlinjer, koordinering och kunskap.

Det konstaterar Karin André och Erik Glaas, som disputerar vid Tema Vatten, Linköpings universitet. De har båda har gjort sina doktorandstudier vid Centrum för klimatpolitisk forskning (CSPR) på olika aspekter av klimatanpassning.

– Det är svårt att jobba lokalt med frågan, säger Erik Glaas. Kommunala tjänstemän har inget att luta sig emot i brist på nationella riktlinjer. Det finns en besvikelse på att statsmakterna inte har gjort mer.

Detta trots att behovet av klimatanpassning länge funnit på agendan i Sverige. Redan på 1980-talet påtalade Naturvårdsverket att nya riktlinjer för den fysiska planeringen skulle komma att behövas.

Erik Glaas har studerat arbetet med klimatanpassning, eller bristen på det, i två kommuner som har ett känsligt läge, Göteborg och Lilla Edet. Göta Älv och Vänern hör till de områden som kan komma att drabbas av översvämningar.

Både han och Karin André konstaterar att behovet av anpassningar ofta uppfattas som en teknisk fråga. Det finns en stor tilltro till att teknologi ska hjälpa oss lösa den, vilket kan invagga oss i en falsk trygghet.

Karin André har i sin avhandling studerat en storstadsregion och en privat sektor, skogsbranschen, som ju i hög grad berörs av klimatförändringar. Efter stormen Gudrun har medvetenheten om risker i skogsbruket ökat, säger hon, och flera skogsägare i hennes studie anser sig idag stå rustade inför klimatförändringarna, åtminstone i vissa avseenden. Inom skogsnäringen finns också en långsiktig planeringshorisont, något som ofta saknas i kommunala sammanhang.

Frågan om klimatanpassning ligger idag utanför de centralt fastställda miljömålen, till skillnad från målet att minska utsläppen av växthusgaser. Varför tar sig då inte statsmakterna an frågan om klimatanpassning, utan skjuter över den på kommunerna – utan att tilldela resurser? Det kan vara en känslig fråga politiskt, säger doktoranderna.

– Om man från centralt håll ställer större krav på klimatanpassning, så krävs också större resurser.

Båda påpekar också att klimatanpassning är en fråga som behöver integreras i andra sektorer, och som kräver samarbete över administrativa gränser.

Intresset växer dock snabbt och sedan ett par år finns på varje länsstyrelse en koordinator för klimatanpassning. Men, som en informant till Erik Glaas påpekar: I avsaknad av kommunala strategier och aktiviteter så finns i många fall inte mycket för koordinatorn att koordinera.

I avhandlingen lyfts dock tre beslut fram som visar att det börjar röra på sig: I plan- och bygglagen ställs numera krav på att hänsyn ska tas till klimatanpassning, och det har också tagits in i krav på dimensionering av vattenkraftsdammar.

På kunskapsfronten rör det sig också: Lantmäteriet tar fram en höjddatamodell, som kommer att ge kommuner lite bättre vägledning om vad som händer om vattennivåer höjs i olika scenarier. SMHI har också fått i uppdrag att sätta samman ett kunskapscenter för klimatanpassning.

Karin Andrés avhandling heter ”Climate change adaptation processes. Regional and sectoral stakeholder perspectives”.

Erik Glaas avhandlingen heter ”Reconstructing Noah´s Ark. Integration of climate change adaptation into Swedish public policy”.

Molekyler som är likadana fast spegelvända kallas kirala efter det grekiska ordet för hand.

Spegelformerna av kirala molekyler har identiska egenskaper utom då de samverkar med andra kirala molekyler, ungefär som att vänsterskon passar vänsterfoten bättre än högerskon.

Bara ena spegelbildsformen används
Våra kroppar innehåller kirala molekyler, till exempel aminosyror i proteiner och sockermolekyler i vår arvsmassa. Men i allt levande används endast den ena av de två spegelbildformerna.

– Varför det är så är en gåta för forskarvärlden, men det här har stor betydelse bland annat för produktionen av läkemedel, säger Susanne Olsson vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

I våra kroppar kan spegelbilderna ha olika effekt, där den ena kan ge den önskade effekten medan den andra i värsta fall kan ge upphov till allvarliga biverkningar.

– Alla nya läkemedel idag måste innehålla endast spegelbildformen med den önskade effekten. Men när en kiral molekyl produceras i ett laboratorium så får man lika mycket av de två spegelbilderna, säger Susanne Olsson.

Problem separera från läkemedlet
Hittills har man framställt den verksamma spegelbildsformen genom att tillsätta en spegelbildform av ett annat ämne. Problemet är då att ämnet måste separeras från läkemedlet.
Att det är möjligt att producera den önskade spegelbildsformen utan att behöva tillsätta spegelbildformer av några andra ämnen anses av en del kemister vara omöjligt.

– Men genom att använda föreningar där spegelbildsmolekylerna växlar mellan att vara högerformen och vänsterformen så har jag lyckats få alla kristaller att innehålla endast den ena spegelbilden.  Därmed har jag gjort det omöjliga, nämligen producerat endast den ena spegelbildsformen utan att använda något annat ämne, säger Susanne Olsson.

Hon anser att metoden är industriellt användbar eftersom kristallisation är en process som är bra för storskalig produktion.

Länk till avhandlingen.

Än så länge överensstämmer de nya observationerna perfekt med förutsägelserna från den allmänna relativitetsteorin, och stämmer inte med vissa andra alternativa teorier. Forskningsresultaten publiceras i tidskriften Science den 26 april 2013.

Ett internationellt team har upptäckt en dubbelstjärna med två exotiska medlemmar. Den ena är en liten men ovanligt tung neutronstjärna, som snurrar runt sin egen axel 25 gånger per sekund. Runt den kretsar en vit dvärgstjärna med en omloppstid på två och en halv timme. Neutronstjärnan är också en pulsar: den skickar ut radiovågor som kan mätas upp på jorden av radioteleskop. Det här ovanliga paret är intressant i sin egen rätt, men det är också ett unikt laboratorium där forskare kan testa gränserna för fysikens teorier.

Pulsaren, som kallas PSR J0348+0432, är återstoden av en exploderad supernova. Den är två gånger tyngre än solen, men bara 20 kilometer stor. Gravitationskraften på dess yta är mer än 300 miljarder gånger starkare än på jordens. I dess mitt skulle en volym stor som en sockerbit ha en massa på över en miljard ton. Dess följeslagare, den vita dvärgstjärnan, är lite mindre exotisk; den är en långsamt kallnande rest efter en lättare stjärna som tappat sin atmosfär.
Doktoranden John Antoniadis vid Max Planck-institutet för radioastronomi (MPIfR) i Bonn har lett studien:

– Jag höll på att observera det här systemet med ESO:s Very Large Telescope och letade efter ändringar i ljuset från den vita dvärgen som skulle orsakas av rörelsen runt pulsaren. Vid en snabb analys gick det upp för mig att pulsaren var en riktig tungviktare. Den har dubbelt så stor massa som solen, vilket gör den till den mest massiva neutronstjärnan vi känner till, men också ett utmärkt laboratorium för att studera fundamental fysik, säger han.

Einsteins allmänna relativitetsteori, som förklarar gravitationen som en konsekvens av att rumtiden kröks av närvaron av massa och energi, har stått emot alla tester sedan den publicerades för nästan ett århundrade sedan. Men fysikerna vet att det inte är den slutgiltiga teorin för att förklara allt och att det kommer att finnas tillfällen där den helt enkelt inte fungerar [1].

Fysiker har även lagt fram andra alternativa teorier för gravitationen med förutsägelser som skiljer sig från dem från den allmänna relativitetsteorin. För vissa av dessa alternativa teorier skulle bara dessa skillnader visa sig i extremt starka gravitationsfält, så starka att man inte kan hitta dem i vårt solsystem. PSR J0348+0432 är verkligen ett extremt objekt när det gäller dess gravitationskraft, även om man jämför den med de andra pulsarerna som tidigare använts för att testa Einsteins relativitetsteori [2].

I sådana starka gravitationsfält kan små skillnader i massa ge upphov till stora förändringar i rumtiden omkring objekten. Tills nu har astronomer inte haft någon idé om vad som händer i närheten av en sådan massiv neutronstjärna som PSR J0348+0432. Den ger en unik möjlighet att sätta fysikens lagar på prov.

Teamet kombinerade observationer med VLT av den vita dvärgstjärnan med noggrann tidtagning av pulsarens radiopulser, gjorda med radioteleskop [3]. Sådana närgångna par skickar ut gravitationsvågor och förlorar energi, vilket gör att omloppsperioden ändras hela tiden lite grand. Förutsägelserna om hur mycket den ändras skiljer sig åt mellan relativitetsteorin och andra konkurrerande teorier.

Paulo Freire är också medlem i teamet.
– Våra radioobservationer är så noggranna att vi kan kunnat mäta upp en förändring i omloppstiden på 8 millisekunder per år. Det är exakt vad Einsteins teori förutsäger, säger han.
Detta är bara början på mer detaljerade studier av denna unika dubbelstjärna. I framtiden kommer astronomer att använda den för att göra ännu mer noggranna tester av den allmänna relativitetsteorin.

Noter
[1] Den allmänna relativitetsteorin stämmer inte helt överens med 1900-talets andra stora fysikaliska teori, kvantmekaniken. Den förutspår dessutom singulariteter i vissa fall, där vissa storheter blir oändligt stora, så som i mitten av ett svart hål.
[2] Den första dubbelpulsaren, PSR B1913+16, upptäcktes av Joseph Hooton Taylor, Jr. och Russell Hulse, som fick 1993 års Nobelpris i fysik för upptäckten. De mätte noggrant upp skillnaderna i detta underliga objekts egenskaper och visade att de stämde perfekt överens med energi som försvinner som gravitationsstrålning, just på det sätt som förutspåddes av den allmänna relativitetsteorin.
[3] I den här studien studerades data från radioteleskopen vid Effelsberg, Arecibo och Green Bank, samt observationer av synligt ljus med ESO:s VLT och William Herschel-teleskopet.
Mer information

Resultaten presenteras i forskningsartikeln “A Massive Pulsar in a Compact Relativistic Orbit”, av John Antoniadis m. fl., som publiceras i tidskriften Science den 26 April 2013. 

ESO, Europeiska sydobservatoriet,
är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.