Vinnovas motivering lyder “Tillgängligheten till hållbara, konkurrenskraftiga helhetsupplevelser av natur och kultur i hela Sverige är en utmaning och ett mål för hela Sverige, och en i delar outnyttjad potentiell tillväxtmotor. En slagkraftig konstellation som på ett konkret sätt arbetar fram konkreta lösningar, tjänster och erbjudanden, bedömer vi ha stor potential att nå samverkansprojekt i programmet utmaningsdriven innovationsanda”.
Projektets långsiktiga mål är att utveckla digitala plattformar som ökar turistens tillgänglighet till attraktiva, hållbara helhetsupplevelser av natur och kultur i Sverige. Plattformarna ska möjliggöra för företag i besöksnäring och leverantörer av digitala lösningar i hela kundresan att utveckla nya internationellt konkurrenskraftiga erbjudanden utifrån dagens och framtidens kundbehov.
Projektpartners till Rese- och Turistnäringen i Sverige (RTS) är SJ, Strömma Turism & Sjöfart, Malmö Aviation, klustermiljöerna Peak Innovation och Future Position X (FPX), Linköpings universitet, Ericsson, ETOUR, Stockholm Resilience Centre, Trafikverket, Statens fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Region Dalarna, Region Gävleborg och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), via satsningen ”center for eSociety”.
– Det här är en mycket spännande utveckling och ett stort steg mot nya gemensamma innovationsmöjligheter och vi ser fram emot att vidareutveckla projektet tillsammans med alla inblandade. Det här är bara början. Det slutliga målet är att vi tillsammans ska kunna bidra till hållbar tillväxt, samhällsnytta och marknadspotential, säger Jan Lundin, VD, RTS.
Projektet har beviljats medel för att driva en initieringsfas där målet är att fördjupa sig i området att tillgängliggöra helhetsupplevelser av natur och kultur i hela Sverige, stärka projektkonsortiet och slutligen inkomma med en steg 2-ansökan till Vinnova. Projekttiteln är ”The Ultimate Experience — enabling accessibility to nature and culture in Sweden”.
Över 200 svenska barn och ungdomar har drabbats av narkolepsi efter att ha vaccinerats mot svininfluensa. Örebroforskare har fått 240 000 kronor från Nyckelfonden för att undersöka deras situation och hur den påverkar vår tilltro till sjukvården.
Vaccination med Pandemrix visade sig medföra en ökad risk för att drabbas av narkolepsi och många svenska barn och ungdomar har insjuknat. Narkolepsi är en neurologisk sjukdom med symptom som sömnattacker, hallucinationer, kraftlöshet och en känsla av förlamning. Det finns inget botemedel utan behandlingarna är inriktade på att lindra symptomen.
Forskare vid Örebro universitet och Universitetssjukhuset i Örebro ska studera drabbade ungdomars och deras familjers livskvalitet, påverkan på dagligt liv och behov av stöd men också hur deras berättelser har påverkat vårt förtroende för sjukvården och vaccinationsprogram.
Ilska, frustration och misstro
– Såväl de drabbade ungdomarna som deras familjer beskriver ofta sin situation i sociala medier och det är berättelser om ilska, frustration och misstro, säger Karin Blomberg [Ref 2], forskare i vårdvetenskap vid Örebro universitet, som fått bidraget från Nyckelfonden tillsammans med Mats Eriksson vid Universitetssjukhuset i Örebro.
Forskarna ska studera betydelsen av denna kommunikation och hur tilltron till samhällets förebyggande program påverkas. Karin Blomberg har tidigare forskat kring cervixcancerscreening och har arbetat med liknande frågor kring vaccination för Humant Papilloma Virus, HPV.
– Min tidigare forskning kring cervixcancer har visat att en del kvinnor uppfattade det som oviktigt att delta i screeningprogram och de kände en osäkerhet inför HPV-vaccin. En osäkerhet som bland annat hade sin grund i en bristande tilltro till samhället, säger Karin Blomberg.
Förbättrad hälsa och utveckling
Karin Blomberg betonar att det är viktigt att studera om liknande mönster utvecklas även för ungdomar som drabbats av narkolepsi och vilka effekter det får för deras framtida hälsa. Forskningens resultat har betydelse för hur hälso- och sjukvården ska förhålla sig till och använda moderna kommunikationsstrategier och för hur man ska bemöta människors oro och misstro.
– Framför allt behöver vi identifiera vilket behov av stöd de drabbade barnen och deras familjer behöver för att deras hälsa och utveckling ska förbättras, säger Karin Blomberg.
Med hjälp av bidragen har en ny forskargrupp, Livssituation hos barn och ungdomar med narkolepsi [Ref 4], LISAN, startats. Gruppen leds av Karin Blomberg tillsammans med Mats Eriksson och samlar forskare med lång erfarenhet inom flera områden, bland annat Åke Grönlund, professor i informatik men också experter inom studier av välbefinnande och livskvalitet, forskning med barn och ungdomar samt narkolepsi. Dessutom är en referensgrupp knuten till forskningen med nationella och internationella experter och representanter ifrån Narkolepsiföreningen.
För mer information kontakta Karin Blomberg: karin.blomberg@oru.se eller 070-2528032 eller Mats Eriksson: mats.eriksson@orebroll.se
Men provrörsbarnen föds trots det oftare för tidigt och har en lägre födelsevikt än barn som föds efter spontangraviditeter. Mammans ålder, vikt och rökvanor är några faktorer som spelar in, visar en avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Antalet flerbördsgraviditeter efter provrörsbefruktning, med två eller fler foster, har minskat dramatiskt i Sverige sen 2003. Då infördes en ny strategi: att bara återföra ett befruktat ägg i kvinnans livmoder vid IVF, in vitro-fertilisering.
Idag är cirka 5 procent flerbördsgraviditeter efter IVF – jämfört med 25 procent i början av 1990-talet. Motsvarande siffra, två eller fler foster, för spontana graviditeter är drygt 1 procent.
Antonina Sazonova är forskare och läkare inom reproduktionsmedicin. Hon har jämfört hälsotillståndet hos barn, födda efter IVF under senare år, med barn födda efter spontan konception.
Hennes studie visar att skillnaderna mellan de båda grupperna är betydligt mindre än tidigare. Idag är provrörsbarnen friskare än förut.
– Främsta skälet är förstås att vi i ungefär åtta fall av tio numera bara lägger tillbaka ett ägg efter IVF, säger Christina Bergh, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och huvudhandledare under studien.
Studien visar också det inte tycks spela någon roll att frysa ner, tina och sen återföra det befruktade ägget i kvinnan. Dessa ”frysbarn” har minst lika gott hälsotillstånd som de andra IVF-barnen i studien, födda efter färsk IVF.
Färre av dem var lågviktiga. Dessutom visade det sig, att andelen stora barn var fler efter frysning av ägg.
– Betydelsen av att vara stor vid födseln är idag inte klarlagd, säger Christina Bergh.
Men trots att bara ett ägg återförs är risken att födas för tidigt, med lägre födelsevikt, fortfarande högre för provrörsbarn, jämfört med barn i befolkningen.
– Att födas för tidigt med låg födelsevikt påverkar i första hand sjukligheten under nyföddhetsperioden. Men studier har också visat effekter på hälsan senare i livet, till exempel kan risken för hjärtkärlsjukdom öka i vuxen ålder, säger Christina Bergh.
FAKTA
Varje år föds ungefär 3 500 barn i Sverige efter IVF. Det motsvarar mer än 3 procent av alla nyfödda. Idag finns cirka 50 000 provrörsbarn här i landet.
Därför var det viktigt att identifiera riskfaktorerna. Varför föds IVF-barnen för tidigt och med lägre födelsevikt? Studien visar att det framför allt var faktorer hos mamman som låg bakom: hennes ålder, om det var första barnet, om hon varit barnlös länge, om hon var överviktig eller underviktig, om hon rökte. Själva IVF-behandlingen påverkade i mindre grad.
– För oss var det angeläget att få veta om det var något vi gjorde vid behandlingen; hur vi stimulerade äggutveckling, hur många ägg erhölls, hur länge vi odlade äggen. Ett positivt resultat i studien är att det till viss del handlar om faktorer hos mamman som hon själv kan påverka, säger Christina Bergh.
Många familjer önskar två barn. Därför tittade Antonina Sazonova också på om det var någon skillnad mellan att föda barnen efter två enkelbördsgraviditeter – eller efter en tvillinggraviditet. Det visade sig att hälsotillståndet var betydligt bättre hos mödrar och barn i den första gruppen.
Vid ungefär två av tio IVF-behandlingar återförs två ägg, trots den tio år gamla behandlingsstrategin.
– Paret kan vara lite äldre, det kan vara sista chansen och de kan ha försökt många gånger, säger Christina Bergh.
Avhandlingen: Obstetric outcome after single embryo transfer.
När barnet tappar sin napp i golvet brukar föräldern göra den ren på något sätt, innan den hamnar i barnets mun igen. Vanligt är att man sköljer den under kranen, vissa kokar nappen och andra stoppar den i sin egen mun och suger på den innan den ges tillbaka till barnet.
Allergiforskaren Agnes Wold och hennes kollegor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, undersökte hur nappanvändning och rengöringsmetod påverkade risken för eksem vid 1,5 och 3 års ålder i en grupp om 184 barn som följts från födseln och framåt.
Att över huvud taget använda napp under barnets första 6 månader tycktes inte påverka risken att utveckla allergi, visar studien. Att koka nappen gav inte heller någon statistiskt säker påverkan på allergiutvecklingen.
Däremot såg man att barn vars föräldrar sög på deras napp endast hade en tredjedel så mycket eksem vid 1,5 års ålder som barn vars föräldrar inte hade den vanan. Den allergiskyddande effekten höll i sig även vid 3 års ålder.
Forskarna tror att munbakterier förs över från förälder till barn när föräldrarna suger på barnets napp, eftersom man kunde se skillnad på bakteriefloran i munnen mellan barn vars föräldrar sög på nappen och barn vars föräldrar inte hade den vanan.
Att tidigt etablera en rik bakterieflora kan stimulera immunsystemets utveckling och förbättra dess funktion, är forskarnas teori.
Finns det några nackdelar eller faror med att suga på barnets napp, såsom ökad infektionsrisk?
–Vi har undersökt det, och vi fann att barn till föräldrar som sög på sitt barns napp inte hade fler luftvägsinfektioner under de första åren än andra barn, säger Agnes Wold.
Studien Pacifier cleaning practices and risk of allergy development publiceras i juninumret av den vetenskapliga tidskriften Pediatrics och blir tillgänglig i elektronisk form 6 maj. Studien har gjorts av ett forskarlag vid Sahlgrenska akademin som består av barnläkare, mikrobiologer och immunologer.
Länk till artikel: Pacifier Cleaning Practices and Risk of Allergy Development.
Allergies are very common in industrialized countries. It has been suggested that exposure to harmless bacteria during infancy may be protective against the development of allergy. However, it has been difficult to pinpoint which bacteria a baby should be exposed to, and at what time and by which route this exposure should ideally occur.
Swedish researchers at the Sahlgrenska Academy in Gothenburg now report that a simple habit may give significant protection against allergy development, namely, the parental sucking on the baby’s pacifier.
In a group of 184 children, who were followed from birth, the researchers registered how many infants used a pacifier in the first 6 months of life and how the parents cleaned the pacifier. Most parents rinsed the pacifier in tap water before giving it to the baby, e.g., after it had fallen on the floor.
However, some parents also boiled the pacifier to clean it. Yet other parents had the habit of putting the baby’s pacifier into their mouth and cleaning it by sucking, before returning it to the baby.
It was found that children whose parents habitually sucked the pacifier were three times less likely to suffer from eczema at 1.5 years of age, as compared with the children of parents who did not do this.
When controlled for other factors that could affect the risk of developing allergy, such as allergy in the parents and delivery by Caesarean section, the beneficial effect of parental sucking on the pacifier remained.
Pacifier use per se had no effect on allergy development in the child. Boiling the pacifier also did not affect allergy development in a statistically proven fashion.
No more upper respiratory infections were seen in the children whose parents sucked on their dummies, as compared with the other children, as evidenced by diaries kept by the parents in which they noted significant events, such as infections.
Saliva is a very rich source of bacteria and viruses, and the researchers believe that oral commensal microbes are transferred from parent to infant when they suck on the same pacifier. When the composition of the bacterial flora in the mouth was compared between infants whose parents sucked on their pacifiers and those whose parent did not, it was found to differ, supporting this hypothesis.
According to “the hygiene hypothesis”, the development of allergy can be attributed in part to a paucity of microbial stimulation during early infancy. Early establishment of a complex oral microflora might promote healthy maturation of the immune system, thereby counteracting allergy development.
The study, which is published in the scientific journal Pediatrics, was performed by a team that consisted of paediatricians specialized in allergic diseases, as well as microbiologists and immunologists.
The research team has previously conducted large-scale studies on the gut microbiota in relation to allergy development and showed in 2009 that a complex gut microbiota very early in life reduces the risk of allergy development.
Read the article here.
According to Swedish Customs, trade in counterfeit and pirated goods has exploded the past few years in Sweden, the EU and globally. The situation impacts companies, their employees and unknowing consumers. It is often difficult to see the difference between a genuine garment and a knockoff.
Christian Müller, researcher in polymer technology at Chalmers University of Technology, has found a solution to the problem. He has created a partially invisible thread made of polyethylene and a dye molecule that absorbs visible light. The thread can be weaved into a pattern that is invisible to the naked eye, but which can be seen using a polarization filter.
”The production process itself uncomplicated,” he says. ”Clothing manufacturers could start using the thread right away to put a signature pattern in their garments. The equipment needed to see the pattern is fairly simple, and is already in place at Swedish Customs, for example.”
The invisible thread can be created using several different dye molecules and several different synthetic fibre textiles such as nylon. The dye molecule can also be bonded to natural fibres such as wool and silk. The technology can be used both for clothes and for different types of expensive speciality fabrics such as the textile used in vehicles and caravans.
The idea is for a brand to be associated with its own special combination of textile fibres and dye molecules. The thread is easy and inexpensive for a company to produce.
”It is very difficult for pirate manufacturers to copy the unique combination,” says Christian Müller. ”They can obtain the equipment needed to read the pattern and ascertain the optical spectrum produced by a specific signature, but they cannot know which combination of components will produce the specific spectrum. And there are loads of different dye molecules available for use.”
He published his results last year in the Applied Physics Letters scientific journal. Prior to that, it was not known that a pattern can be created in textile that is part of the actual fabric, and that is only visible under polarized light. There is, however, a similar technology available for creating invisible patterns on banknotes, which is used in Switzerland, for example.
From a long term perspective, Christian Müller’s discovery could also be used to manufacture ”smart textiles”, such as clothing that changes colours based on electrical charge.
More about piracy According to Swedish Customs, piracy continues to be a major problem in the EU. Piracy is a major industry that currently comprises all types of products — everything from clothing and accessories to pharmaceuticals and car parts. Not only does piracy impact companies and their employees, it also entails a risk for consumers since the knockoffs can be of inferior quality and are sometimes nothing short of dangerous. Knockoffs originate in particular from China, but India, Turkey, Hong Kong and the United Arab Emirates are also common places of origin.
Read the scientific article in Applied Physics Letters
Dessa frågor hoppas forskarna få svar på i ett projekt finansierat av Stiftelsen lantbruksforskning där tjugo fårbesättningar över hela landet studeras. Projektet vill med hjälp av mjölkprovtagningar ge svar på hur vanligt det är med osynliga juverinflammationer (subkliniska mastiter), vilka bakterier som orsakar dem och om bakterierna är känsliga eller inte för antibiotika.
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) kommer att analysera mjölkproverna genom celltalsräkning, traditionell bakterieodling, artbestämning av bakterier med maldi-tof-tekniken och resistensundersökning av juverbakterier.
Dessutom kommer forskarna att försöka ta reda på om olika raser, besättningstyper och skötselfaktorer påverkar juverhälsan. Och slutligen kommer lammen att vägas för att se om deras tillväxt påverkas av tackornas juverhälsa.
– Förhoppningsvis kommer vi att lära oss mer om tackors juverhälsa och hur lammtillväxten påverkas, säger Ylva Persson, projektledare vid SVA.
– Den här studien är den första i sitt slag i Sverige och det övergripande syftet är friska tackor och en ekonomiskt lönsam produktion av lammkött.
Provtagningarna kommer att inledas i sommar och fortsätta under nästa år.
Projektet är ett samarbete mellan SVA, Svenska Djurhälsovården, SLU och Stiftelsen lantbruksforskning.
För att undgå att personer beskattas i flera länder kan de aktuella staterna ingå så kallade skatteavtal som förklarar hur olika situationer ska hanteras för att undvika dubbelbeskattning. Skatteavtalen fungerar dock inte alltid friktionsfritt mellan staterna, då staterna exempelvis kan bedöma samma situation olika eller att tolkningsproblem uppstår. Detta kan leda till att personer dubbelbeskattas trots att det föreligger ett skatteavtal.
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, har utarbetat ett modellavtal som staterna rekommenderas att följa när skatteavtal ska slutas. Enligt artikel 25 i detta modellavtal har behörig myndighet, vilket i Sverige är Skatteverkets huvudkontor och Finansdepartementet, möjlighet att ingå så kallade ömsesidiga överenskommelser, vilka är föremålet för Ann-Sophie Sallanders forskning.
I avhandlingen klassificerar Ann-Sophie Sallander olika typer av ömsesidiga överenskommelser och kartlägger själva proceduren vid svensk behörig myndighet. Vidare undersöker Ann-Sophie Sallander om överenskommelserna är förenliga med annan svensk lagstiftning såsom konstitutionell rätt, förvaltningsprocessrätt, allmän förvaltningsrätt och sekretess. Därtill undersöks förenligheten med folkrättsliga bestämmelser.
Resultaten visar att vissa delar av förfarandet med ömsesidiga överenskommelser strider mot annan intern lagstiftning. Även om förfarandet innebär fördelar för de som är skyldiga att betala skatt, är det inte helt förenligt med det övriga regelsystemet. För att komma till rätta med problemen krävs ändringar i skatteavtalen, i lagstiftningen eller i förfarandet vid behörig myndighet.
– Eftersom skatteavtalen är framförhandlade mellan två olika stater är det svårt att göra förändringar i dem, eftersom det i sådant fall kräver en ny förhandling, förklarar Ann-Sophie Sallander. Det är heller inte enkelt att göra förändringar i den nationella lagstiftningen, eftersom de ömsesidiga överenskommelserna i flera fall strider mot Regeringsformen, vilken är en grundlag och som därmed är svår att förändra. Det finns alltså motstridiga intressen mellan å ena sidan att ändamålet med överenskommelserna uppfylls, och å andra sidan att förfarandet är lagenligt, fortsätter hon.
Ömsesidiga överenskommelser har inte undersökts i någon högre utsträckning tidigare inom svensk forskning.
Docent Nina Ewalds från Stockholms Universitet var opponent. Medlemmar I betygsnämnden var professor Mattias Dahlberg, Uppsala Universitet, professor Christina Moëll, Lunds universitet, och Mona Aldestam, docent och domare i Hovrätten. Avhandlingen heter: Ömsesidiga överenskommelser enligt skatteavtal visar att ömsesidiga överenskommelser kan strida mot lagstiftningen.
I ett omfattande europeiskt forskningsprojekt som leds av KTH ska en komplett modell av människorösten tas fram. Arbetet är redan igång, och forskningen inbegriper så väl fysiska modeller, simuleringar som visualiseringar av vår röst. Den ökade förståelsen ska utgöra en grund för att andra att jobba vidare med, och kan exempelvis leda till bättre talproteser, röstvård, talande robotar och undervisningsmöjligheter i sammanhang där människors röst spelar stor roll.
Sten Ternström, professor i musikakustik, är en av de KTH-forskare som ingår i Eunison som koordineras av KTH.
Med tre forskningsgrupper från KTH som samarbetar med fyra andra röstexpertgrupperingar på universitet och forskningsinstitut i Frankrike, Tyskland och Spanien är projektet omfattande. Det gäller även budgeten, som ligger på 25 miljoner kronor och motsvarar många tusentals forskningstimmar, enligt Sten Ternström.
– Människorösten är en mycket central del av våra liv, och därtill komplicerad. Därför behöver vi bättre förståelse för hur rösten fungerar, och hur den fallerar. Syftet med forskningen är att resultatet i förlängningen ska leda till bättre talproteser, röstvård, pratande maskiner och undervisningsmöjligheter, säger Sten Ternström.
I projektet samarbetar en mängd röst- och beräkningsexperter på universitet över halva Europa, med kraftfulla datorer till sin hjälp.
– Forskningsberäkningarna skulle förvisso kunna göras på en vanlig persondator, men det skulle resultera i biblisk tidsåtgång. Vi använder istället KTH:s superdator Lindgren, den vassaste vi har när det gäller kolossala beräkningsresurser. Det handlar visserligen i grunden om rätt enkla fysikaliska samband och de fyra räknesätten, men samtidigt är det snabba rörelser hos tiotusentals punkter i tre dimensioner vi talar om, så det blir väldigt mycket plus, minus och gånger, vilket gör forskningen beräkningstung, säger Sten Ternström.
I den kompletta modellen över människorösten ingår alltså simuleringar och visualisering, där superdatorer spelar stor roll. Men även mekaniska modeller i silikon och plast av stämband, ansatsrör och tunga kommer att konstrueras samt studeras i experiment för att kontrollera att simuleringarna räknar rätt.
– Rösten är en väldigt komplex företeelse, som kräver mycket arbete för att efterlikna och förstå. Vi är därför också intresserade av att se hur mycket modellen kan förenklas, utan att röstljuden påverkas av detta, säger Sten Ternström.
Han tillägger att forskarna redan blivit klara med en förstudie, och har kommit igång med forskningsarbetet. En stor skillnad mot tidigare gjord forskning på området är att Eunison kommer att kombinera rön från flera discipliner, och gå från ax till limpa där tidigare insatser varit av mer fragmentarisk karaktär. Det finns sedan tidigare åtskilliga modeller av olika delar av rösten, som till exempel stämbanden eller ansatsröret, men de är oftast förenklade just för att man ska slippa de tunga fysikberäkningarna.
– Vår färdiga modell över människorösten kommer att likna en marionettdocka. Forskaren rycker i en eller flera trådar och kan sedan se vad som händer, säger Sten Ternström.
Han fortsätter med att berätta att röstmodellen ska vara styrbar över internet. Det betyder att forskare var som helst ska kuna mata in data och få tillbaka en visualisering via nätet.
Myelom uppstår genom att en speciell typ av celler i benmärgen omvandlas till tumörceller. Blodbildningen blir störd och patienterna får blodbrist som leder till trötthet. Skelettet kan bli försvagat med risk för frakturer och hopklämda ryggkotor, och patienterna får också ibland njursvikt på grund av myelomsjukdomen.
I Sverige insjuknar ca 600 nya patienter i myelom varje år. Sjukdomen är ungefär lika vanlig i resten av världen, förutom i Afrika där den av okända skäl är vanligare.
Den antikropp som nu provas mot myelom kommer från ett ”biologiskt bibliotek” med tusentals antikroppar hos företaget BioInvent i Lund.
– Vi har testat BioInvents antikropp på flera sätt, bland annat på tumörceller från myelompatienter som förts in i möss. Försöken visade att antikroppen hade förmåga att förstöra myelomcellerna, förklarar Markus Hansson, docent vid Lunds universitet. Han arbetar både som forskare och som överläkare, och ansvarar för behandlingen av alla myelompatienter i Lundaregionen.
Antikroppen BI-505 har visat sig ha kraftig effekt på tumörcellerna både i cellstudier och djurförsök. Den har också testats i en inledande säkerhetsstudie på svårt sjuka patienter, och en studie av dess behandlingseffekt har nyss startat.
– Denna studie ska omfatta patienter som just fått sin diagnos och därför ännu mår ganska bra. Vi vill prova med antikroppsbehandlingen innan patienterna ännu behandlats med några andra medel, säger Markus Hansson.
Det finns idag flera läkemedel mot multipelt myelom, men ingen bot. Problemet är att inget av läkemedlen lyckas utradera cancern, vilket gör att cancercellerna efter en tids uppskov ökar i antal på nytt. Därför får myelompatienterna den ena behandlingsomgången efter den andra med olika läkemedel. Överlevnaden har förlängts genom nya medel, men det är fortfarande bara knappt hälften av patienterna som överlever i fem år efter sin diagnos.
Behandlingsstudien i Lund ska omfatta 15 patienter och beräknas vara klar under året. Om resultaten är bra hoppas Markus Hansson och hans medarbetare kunna fortsätta med att prova BI-505 i större studier. Det gäller då att undersöka hur den nya antikroppen används på bästa sätt: ensamt eller i kombination med andra medel, i början av sjukdomen eller i en något senare fas.
Länk till artikeln om forskningen.
Att cellerna kan förflytta sig och ändra form har betydelse i många biologiska processer. Vita blodkroppar samlas till oroshärdar som infektioner och inflammationer. Stamceller i embryot vandrar åt olika håll för att bilda kroppens organ. En oönskad rörelse är tumörcellernas vandring som leder till cancermetastaser.
Cellerna har en tydlig fram- och bakdel och rör sig genom att ett tunt, brett membranutskott skjuts ut i fronten medan resten av cellen följer efter. Från utskottet kan också små fingerlika så kallade filopodier sticka ut, troligen ett slags cellulära antenner som pejlar den kemiska omgivningen, till exempel utsöndringar från bakterier.
Men vilken är drivkraften bakom denna rörelseförmåga? Vatten, svarar forskarlaget i Linköping som för fram sin hypotes i den vetenskapliga tidskriften PLOS One.
För att en cell ska kunna dra iväg krävs ett komplicerat samspel mellan det omslutande cellmembranet och cellskelettet på insidan. En av de viktigaste komponenterna är proteinet aktin, som har förmågan att bilda dynamiska fibrer som kan växa i ena änden och kortas av i den andra. Enligt den rådande uppfattningen kan de på detta sätt trycka membranet utåt och bilda utskotten. Men LiU-forskarna har genom experiment och modellering fått en annan bild av mekanismen.
– Vi har tittat på hur cellen bildar de membranutskott som krävs för att de ska kunna röra sig. Vi har visat att vattenflödet ur och in i cellerna genom vattenkanaler, akvaporiner, i cellmembranet är viktigt, säger Thommie Karlsson, forskare i medicinsk mikrobiologi och försteförfattare till artikeln.
För att studera processen har han och hans kolleger använt levande celler som uttryckt det ”lysande” proteinet GFP, kopplat till akvaporinet AQP9. Det visade sig att denna vattenkanal ökade de vita blodkropparnas rörelseförmåga, och även ansamlades i cellmembranet där det främjade bildandet av utskott.
I modeller som utvecklades med dessa resultat som grund flödar vatten genom AQP9 in i cellen, där det skapar ett ökat tryck mellan cellmembranet och cellskelettet. Då bildas ett utskott som sedan stagas upp av aktinfibrer.
– Det är ett fundamentalt nytt sätt att se på cellrörelser. Våra forskarkolleger kommer att försöka motbevisa våra resultat, säger Karl-Eric Magnusson, professor och huvudansvarig för studien.
Upptäckten där akvaporinerna har en avgörande roll öppnar för en ny strategi för att stoppa en metastaserande cancertumör. Det finns 13 olika typer av akvaporiner som reagerar på olika faktorer. Genom att stänga av en eller flera med en hämmande substans skulle man kunna påverka rörligheten hos tumörcellerna och på så vis hindra deras spridning i kroppen.
Läs publikationen här: Fluxes of Water through Aquaporin 9 Weaken Membrane-Cytoskeleton Anchorage and Promote Formation of Membrane Protrusions.
Den långa titeln på avhandlingen sammanfattar väl vad den handlar om: Musik i (ut)bildning. Gränsdragningar och inramningar i läroplans(kon)texter för gymnasieskolan.
Med musikämnet som exempel undersöker avhandlingen hur det estetiska innehållet förändrats genom åren i olika läroplaner. I den senaste, Lgy11, är den stora förändringen att det inte finns något estetiskt innehåll i utbildningen som är obligatoriskt.
– För 50 år sedan ansågs utbildning i estetiska ämnen vara bra för allmänbildning och förfining av karaktären. Sedan kom en ny kulturpolitik med en mer kritisk blick mot kommersialismens negativa inverkan som på 90-talet övergick i en pedagogisk diskussion där kommunikation och elevens förmåga att själv hämta kunskap fick större betydelse. Estetisk kompetens blev något att ha nytta av för kommunikation och musikämnet blev mer och mer praktiskt inriktat, mot att musicera.
Med sikte på marknaden
Nu har läroplanen blivit mer ”marknadsinriktad” och utom på det estetiska programmet kvalar inte
estetiska ämnen in som yrkes- eller studieförberedande. Jonathan Lilliedahl har i remissvaren till den utredning som föregick den nya läroplanen sökt efter motiv för att ändå behålla dels ett allmänt estetiskt innehåll i utbildningen, dels ett särskilt estetiskt program och förstå principerna för
utbildningspolitiken.
– En del remissvar vill motivera estetisk utbildning med att den utvecklar människors kreativitet och att det är något som skulle vara till glädje även i näringsverksamhet. Men sambandet mellan estetiskt innehåll, kreativitet och näringsverksamhet har inte byggts under av förklarande forskning eller är i
varje fall otydligt. Ett annat spår är att musik och andra estetiska ämnen skulle ha betydelse för medborgerlig utbildning, men i regeringens proposition sägs det vara en uppgift mer för grundskolan.
Gymnasieutredningen föreslog också att det estetiska programmet skulle försvinna, ombildas och integreras till ett program för estetik och humaniora. Bakgrunden var att det estetiska programmet hade dålig koppling till arbetsmarknaden och även en önskan att forma det till ett mer tydligt studieförberedande program. Genom att blanda in humaniora skulle man ge större möjligheter till alternativa yrkesval.
Förslaget mötte starkt motstånd, kopplingen mellan humaniora och estetiska ämnen ifrågasattes, det skulle bli mer sammanslagning än integration med organisatoriska svårigheter. Remissinstanserna såg inte heller någon naturlig koppling mellan elever med estetisk respektive humanistisk inriktning. De ansågs snarare stå långt ifrån varandra och från fackhögskolorna kom kritik mot en utebliven specialisering.
Förvånande drivkrafter
– Jag är förvånad att det estetiska utbildningsinnehållet i reformprocessen mer drivits av egenintressen, organisatoriska problem och om olika elever hänger ihop än av kunskapsteoretiska diskussioner.
Jonathan Lilliedahl har i avhandlingen haft ett läroplansteoretiskt perspektiv och med det beskrivit generella verktyg att använda i framtida läroplansteoretiska studier.
Makapansdalen i Sydafrika är mest känd för att en av våra förmänniskor, sydapan Australopithecus africanus, levde här för cirka 2-3 miljoner år sedan. Här finns en kalkstensgrotta som redan genom tidigare studier av Professor Karin Holmgren, Stockholms universitet, visat sig vara ett fantastiskt historiskt klimatarkiv. Nu har Hanna Sundqvist, Stockholms universitet, genom förfinade analysmetoder av stalagmiten, lett ett arbete som resulterat i en 350-år lång temperaturserie för sommarnederbördsregionen i södra Afrika.
Grottans läge och den höga kvaliteten på klimatarkivet gör att temperaturserien är en god representation av hela sommarregn-regionen av södra Afrika. Den kallaste perioden under de senaste 350 åren inträffade mellan 1690 och 1740, då det regionala klimatet var cirka 1,4 grader kallare än idag. Denna köldknäpp inträffade alltså i södra Afrika samtidigt som norra halvklotet upplevde en lång kall period, ofta kallad för Lilla Istiden.
– Den här typen av information är nödvändig för att forskare ska kunna identifiera bakomliggande regionala och globala klimatprocesser. En bättre förståelse för de klimatstyrande processerna kan i sin tur användas i klimatmodellerna och bidra till att minska osäkerhetsintervallerna i de framtida klimatscenarierna, säger Hanna Sundqvist, forskare vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi.
Temperaturserien har tagits fram genom analyser av syreisotopsammansättningen i en stalagmit som daterades med tre olika metoder för att få en perfekt åldersmodell med årlig upplösning.
– Vi använde två dateringsmetoder som bygger på radioaktivt sönderfall av uran respektive kol-14. Dessutom kunde vi räkna årsvarv genom att analysera variationen av spårelementen barium och strontium som varierade med årscykeln, säger Hanna Sundqvist.
Att syreisotopsammansättningen varierade i samklang med lufttemperaturen kunde forskarna visa genom jämförelser med dels uppmätta temperaturdata, under de senaste 100 åren från regionen och dels med en 350-år-lång havstemperaturserie byggd på isotopvariationer i koraller utanför Madagaskar.
Artikeln publiceras i Scientific Reports och går att läsa här: Evidence of a large cooling between 1690 and 1740 in southern Africa.
– De djurmodeller för typ 2 diabetes-studier som hittills funnits har inte varit optimala eftersom det varit unga möss. Vår idé var att skapa en modell som liknar en människas situation vid utveckling av typ 2 diabetes. Vi får i regel sjukdomen i medelåldern då vi börjar lägga på oss vikt och lever ett mer stillasittande, men samtidigt stressigare liv. Vår medelålders musmodell har gett oss möjlighet att på ett helt nytt sätt studera fysiologiska långtidseffekter av utveckling av och behandling för typ 2 diabetes, säger Bilal Omar, en av forskarna bakom studien.
Det forskarna gjort är att långtidsbehandla normala möss med fetrik kost från det att de är åtta månader d v s från medelåldern fram till deras livstid var slut vid två års ålder. Mössen blir överviktiga, får högt blodsocker och försämrad utsöndring av insulin precis som förväntat innan man debuterar med diabetes.
– Under hela denna period kunde vi studera hur utvecklingen mot typ 2 diabetes löpte med en livsstil som hos människor predisponerar för typ 2 diabetes, säger Bilal Omar.
I studien kunde forskarna bekräfta att fetrik kost skapar inflammation i de cellöar i bukspottkörteln, Langerhanska öarna, som bildar insulin. Forskare har sett inflammation i cellöarna hos människor med Typ 2 diabetes, men det är enlig Bilal Omar först nu med den här musmodellen som det verkligen kan bekräftas. Inflammation i dessa öar är en viktig riskfaktor för typ 2 diabetes.
– Det som var så intressant och spännande var att se att de möss som fick behandling med så kallade DPP-4-hämmare, en klass av läkemedel som används vid typ 2 diabetes, utvecklade ingen inflammation och de bevarade en bra insulinproduktion. De var fortsatt feta, men hade normalt blodsocker, friska i övrigt och levde längre, säger Bilal Omar.
Forskare har arbetat i decennier och på många fronter för att förstå diabetessjukdomarnas orsaker och förlopp. Modeller för olika sjukdomar är därför viktigt för att forskarna ska kunna utveckla nya och bättre läkemedel och en förutsättning för att ta fram bästa möjliga läkemedel är att förstå vad som sker rent fysiologiskt.
Enligt Bilal Omar är målet att designa läkemedel och behandlingar som, om de inte kan bota, i alla fall kan skapa flera år med bättre livskvalitet för den som drabbats.
– Ytterligare en aspekt på våra forskningsresultat är att det var en fetrik kost som gav inflammationen i cellöarna. Även om det är för tidigt att dra paralleller till människors kost skapar detta en tveksamhet till att rekommendera fetrik kost under längre tid, såsom ibland sker genom den så kallade LCHF-kosten, säger professor Bo Ahrén, som också är en av forskarna bakom studien.
Läs publikationen: Enhanced ß-cell function and anti-inflammatory effect after chronic treatment with the dipeptidyl peptidase 4 inhibitor vildagliptin in an advanced age diet induced obesity mouse model.
Omstruktureringen av verksamheten innebär att SP tar ett övergripande ansvar för försäljning och kontakter med kunder medan ägande av anläggningen kvarstår i nuvarande form. Verksamheten vid demoanläggningen i Örnsköldsvik som i huvudsak nyttjats för utveckling av cellulosabaserad etanol utvidgas till att omfatta ett brett spektrum av produkter baserade på kombinationer av kemiska processer och industriell bioteknik. Det handlar om att nyttja bioråvaran för nya innovationer, exempelvis olika gröna kemikalier, material, biodrivmedel och bioenergi. Övertagandet av verksamhetsansvaret är en del i en större satsning inom SP mot bioekonomi, det vill säga ett samhälle som baseras på förnyelsebara råvaror.
– Vi har gjort en förstudie som visar på starkt intresse från företag, universitet och institut för projekt i demoanläggningen, säger Markus Norström, chef för SPs affärsområde Energi. När nu verksamheten breddas mot en stor del av bioraffinaderiområdet är det också logiskt att anläggningen får namnet ”Biorefinery Demo Plant”, vilket bättre beskriver demonstrationsanläggningens alla möjligheter.
– Vi ser en närvaro i Örnsköldsvik som mycket viktigt för att stärka vår närvaro i en region som är framstående inom bioraffinaderi, säger Maria Khorsand, SPs koncernchef.
– Örnsköldsvik är en viktig bioraffinaderinod i Sverige. Med vår satsning på bioekonomi passar det bra att vi engagerar oss i demoanläggningen för bioraffinaderiutveckling. Sedan tidigare har vi knutit Sune Wännström, före detta forskningschef på Sekab och med lång erfarenhet från skogsindustrin, till vår organisation som ett första steg i en Örnsköldsviksetablering.
Om Pilotanläggningen:
Pilotanläggningen i Örnsköldsvik invigdes 2004 som en nationell anläggning för utveckling av etanol från skogsråvara och annan lignocellulosa. Sedan dess har flertalet processer eller delprocesser för etanol prövats i anläggningen med gott resultat och med stöd från bland annat Energimyndigheten och Vinnova.
Utvecklingen av cellulosabaserad etanol har gått vidare till demonstration i kommersiell skala. Därför finns nu ett utrymme att använda anläggningen i Örnsköldsvik för andra ändamål i form av gröna kemikalier, drivmedel och material framställda med andra bioraffinaderiprocesser.
Stödet från Energimyndigheten och Vinnova är för att stimulera fortsatt användning av anläggningen.
Den starka kopplingen mellan val av föda och partner gör det lättare att förstå uppkomsten av den enorma artrikedomen bland växtätande insekter.
Dofter är blandningar av flyktiga ämnen i bestämda proportioner. Nervsystemet åtskiljer och tolkar dessa komplexa signaler snabbt och med stor säkerhet. Två typer av dofter är väsentliga för växtätande insekter, men också för andra djur, nämligen växtdofter som signalerar föda och sexualferomoner som annonserar en lämplig partner.
Här avkodas signalerna
Sexualferomoner och växtdofter förekommer alltid tillsammans i naturen och uppfattas därför samtidigt av insekten. Forskare vid SLU i Alnarp har nu för första gången kunnat visa att en morfologiskt avgränsad del av insektshjärnan har som uppgift att ta emot och avkoda signaler från blandningar av födoämnes- och sexualdofter.
Upptäckten gör det lättare att förstå orsakerna bakom artbildning. Den spektakulära mångfalden av växtätande insektsarter kan inte förklaras enbart av geografisk isolering, dvs. att populationer i geografiskt skilda områden har utvecklats åt olika håll. Förmodligen beror den också på att vissa individer har bytt värdväxt och därigenom hittat en ny ekologisk nisch.
Artbildning påverkas av dofterna
Insekters tolkning av växtdoft påverkas av naturlig selektion, medan tolkningen av sexualdoft påverkas av sexuell selektion. Det område i insektshjärnan som tolkar blandningar av dessa bägge dofter påverkas alltså samtidigt av både naturlig och sexuell selektion, vilket kan förenkla och driva ekologisk artbildning.
– Vi människor har behållit en intuitiv känsla för hur kraftfulla blandningar av sexualferomoner och växtdofter är. Blomdofter är, och har alltid varit, en viktig ingrediens i våra parfymer, säger Peter Witzgall från SLU, en av forskarna bakom studien.
Forskning om äppelvecklarens doftsinne har pågått under lång tid vid SLU i Alnarp, och har bland annat lett till att svenska äppelodlare idag använder en feromonbaserad bekämpningsmetod (feromonförvirring) mot äpplevecklaren. Metoden bygger på att fjärilarnas sexualkommunikation störs så att parningar förhindras. Förvirring med feromoner fungerar mycket bra, speciellt i stora odlingsområden, och blir dessutom allt effektivare när den används flera år i följd.
Resultaten publicerades i Proceedings of the Royal Society B.
Länk till artikel: Neural coding merges sex and habitat chemosensory signals in an insect herbivore.
Länk till slutrapport om äppelvecklare: Feromoner och kairomoner för bekämpning av skadeinsekter.
