– Vi måste lära oss att förstå varför vi människor vill straffa, säger Benjamin Kenward som ansvarat för studien.

Ett av flera viktiga och intressanta resultat i studien är att barn är mycket känsliga för det sociala samspelet och anpassar sig efter hur andra agerar mot varandra. Det kallas tredjepartsinteraktion och handlar om samspelet mellan människor. Det Benjamin Kenward kan visa är att barn beter sig mot andra så som de förtjänar.

– Den som inte är snäll bemöts därefter, säger Benjamin Kenward.

Forskningen som han utfört bygger på en rad försök i det så kallade Barn- och Babylabbet i Uppsala, där man genom olika tester studerar barns psyke och utveckling. I Kenwards forskning har man bland annat låtit barn betrakta dockor som i några fall är snälla mot varandra och i andra dumma. De 4-åringar som bevittnar detta belönade i samtliga fall snällhet.

– Vi lät barnen dela ut låtsaskakor till dockorna, och kunde se att de belönade snällhet och undvek att ge kakor till de som varit dumma, säger Benjamin Kenward.

I ett annat försök kunde forskarna visa att barn dessutom gärna straffade sådana beteenden som de uppfattade som felaktiga.

– Redan i förskoleåldern har barn en utvecklad känsla för straff och en tydlig vilja att straffa de som gjort fel.

I ett av de försök som Benjamin Kenward utfört lät han barn i 5-årsåldern anonymt ge äckligt godis till en vuxen som betett sig illa mot en annan vuxen, och när barnen kunde vara anonyma tvekade de inte att straffa den felande.

– Det här visar inte bara att barn identifierar elaka eller antisociala beteenden – vilket vi sedan tidigare vet att redan spädbarn gör. Också spädbarn undviker de som är elaka, vilket tyder på att människor redan från späd ålder har kognitiv förmåga att bedöma andras handlingar moraliskt. Det syns i hjärnan när man undersöker det. Men våra undersökningar visar också att lite äldre barn är intresserade av att dela ut straff för oacceptabla beteenden, säger Benjamin Kenward.

Små barn har alltså en tydlig känsla för rätt och fel och agerar dessutom efter den.

– Intressant nog visar våra undersökningar att barn inte bara delar ut straff utan också är villiga att själv straffa de som förtjänar det, säger Benjamin Kenward.

Rättvisa och straff är alltså intimt förknippade hos de små barn som undersökts. Längtan efter hämnd och vedergällning är känd sedan tidigare, men däremot väldigt litet undersökt av utvecklingspsykologer
.
– Samtidigt har det här stora implikationer för samhället. För vilken betydelse har straffen för oss människor psykologiskt? Straff tycks spela en viktig psykologisk roll hos oss människor och i framtiden måste vi förstå viljan att straffa bättre för att förstå varför vi skapar rättsystem och hur vi kan förbättra dem, säger Benjamin Kenward.

Länk till slutredovisningen: Ett psykologiskt perspektiv på den tidiga moralutvecklingen.

Text: Jenny Björkman

Att spela mycket våldsamma dataspel kan efter en tid leda till fysiologisk och känslomässig ”avtrubbning”. Hos pojkar som spelar våldsamma spel flera timmar om dagen påverkas sömnen, pulsen och känslorna efter ett spelpass inte alls lika mycket som hos pojkar med mindre erfarenhet av våldsspel. Det visar en studie från Stockholms universitet som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Psychosomatic Medicine.

Studien har undersökt hur tidigare spelvanor påverkar psykofysiologiska reaktioner hos unga pojkar (13-15 år gamla) i samband med spel av våldsfokuserande TV-spel.

– De som hade lite vana av att spela våldsamma spel hade starkare aktivering av det sympatiska nervsystemet. Detta talar för att det sker en avtrubbning både fysiologiskt och känslomässigt hos de som spelar mycket våldsamma spel, säger Malena Ivarsson, doktorand vid Psykologiska institutionen och verksam vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.

Hälften av de 30 pojkar som deltog i studien var vana att spela våldsamma spel minst tre timmar per dag och hälften maximalt en timme per dag. Under studien spelade alla pojkar tv-spel i hemmet under två timmar vid två tillfällen – ett snällt tecknat spel vid ena tillfället och ett våldsspel vid det andra. Under spelet och efterföljande natt mättes pojkarnas hjärtfrekvens och hjärtfrekvensvariabilitet (då man mäter hur avståndet mellan två på varandra hjärtslag förändras över tid). Pojkarna besvarade också ett frågeformulär om sömnkvalitet och känslor efter spelet.

Våldsspelet framkallade klart högre stressnivåer hos båda grupperna vid läggdags jämfört med spelet utan våldsinslag.

– Skillnaden var främst att de pojkar med lite erfarenhet av våldsspel hade en betydligt högre hjärtfrekvens under sömnen efter att ha spelat våldsspelet än efter det spel som inte hade inslag av våld. Denna grupp rapporterade också att de sov sämre och kände sig mer nedstämda efter att ha spelar våldsspelet, säger Malena Ivarsson.

Henrik Åström Elmersjö skrev Norden, nationen och historien: Perspektiv på föreningarna Nordens historieläroboksrevision 1919–1972, som behandlar föreningarna Nordens mer än 50 år långa historieläroboksrevision.

Genom att skicka läroböcker till historiker i de andra nordiska länderna för granskning var meningen att en mindre nationalistisk och mer nordisk historieskrivning skulle möta nordiska elever och hjälpa till att skapa nordisk samhörighet. Försöken att sätta samman en historia som kunde främja nordiskt samarbete kan sättas i relation till dagens försök att skapa europeisk samhörighet med fokus på en gemensam historia.

En politisk förhandling
Framför allt behandlar avhandlingen förhandlingen om historisk sanning och historiska perspektiv i Nordens historia. Föreningarna Nordens projekt hade bitvis potential att ifrågasätta nationell historieskrivning och skapa förutsättningar för en sammanhållen nordisk berättelse. Ifrågasättandet av det nationella perspektivet uteblev dock.

Avhandlingen visar hur historien istället behandlades utifrån ett utpräglat nationellt perspektiv i diskussionerna mellan historiker från de olika länderna. Studien lämnar mycket lite utrymme för den vanligt förekommande slutsatsen inom läroboksforskningen; att läroböckerna i historia under 1900-talet var nationalistiska på grund av en eftersläpning gentemot forskningen.

– Diskussionen var i första hand politisk oavsett om det var lärare, lärarutbildare eller forskare som diskuterade och historiens betydelse för skapandet av nationell gemenskap behöver problematiseras, även vad gäller historieforskning, säger Åström Elmersjö.

– Problemet var, och är fortfarande, att historien är nationellt inmutad. Historiska händelser har getts en nationell betydelse allt sedan man började undervisa i ämnet historia. Det finns ingen neutral utsiktspunkt varifrån man kan studera nordisk eller europeisk historia utan nationella tendenser.

Fokus på gränsen
Föreningarna Nordens historieläroboksrevision var tänkt att fokusera på gränsöverskridande historia och revisionens inflytande över Unescos och Europarådets intresse för läroboksrevision efter andra världskriget har också tolkats som tecken på att det var ett lyckat gränsöverskridande projekt. De inblandade fokuserade dock mycket på att definiera de gränser som skulle överskridas och förhandlingen utmynnade i ett närmast furiöst försvar av den egna nationella historien i många fall.

Detta kan också ha berott på det sätt på vilket revisionen organiserades. Inbyggt i organisationen fanns föreställningen att historien var nationell och inte nordisk. Det inrättades en samnordisk kommitté under mellankrigstiden, men all granskning av läroböcker sköttes av nationella nämnder, som dessutom gavs i uppdrag att uttala så kallad ”motkritik” där det egna landets läroböcker försvarades.

– Man kan säga att det fanns ett nationellt försvar av historien inbakad i den nationella organiseringen, menar Åström Elmersjö. Trots att flera av de historiska sakförhållanden som diskuterades också diskuterades mellan historiker inom varje land, antogs alla motsättningar ligga mellan nationerna, historikerna leddes också in i en sådan diskussion. Nationalismen är inte bara ideologisk utan också metodisk.

Länk till avhandlingen: Norden, nationen och historien: Perspektiv på föreningarna Nordens historieläroboksrevision 1919–1972.

Efter en tuff urvalsprocess med konkurrenter som bland annat Space Sciences Laboratory vid University of California, Berkeley, gav NASA slutligen grönt ljus för instrumentförslaget SMART, där KTH-gruppen ingår som samarbetspartner. Ingenjörerna på enheten för rymd- och plasmafysik vid KTH har arbetat på högvarv med instrumentbyggandet och kan nu äntligen börja andas ut i och med att leveranserna av flyghårdvaran snart är avklarad.

– Det vetenskapliga syftet med MMS är att klarlägga ett grundläggande fysikaliskt fenomen som har en nyckelroll för hur solen växelverkar med jorden och andra planeter. Fenomenet kallas ”reconnection”, och handlar om energiöverföring mellan partiklar och elektromagnetiska fält. Processen driver fenomen som norrsken och tros även ligga bakom soleruptioner och många astrofysikaliska fenomen, säger Göran Marklund, professor i rymd- och plasmafysik på KTH.

KTH:s bidrag till NASA-projektet består av olika delar (både mekanik och elektronik) till det experiment som ska mäta det elektriska fältet, som i sin tur spelar en nyckelroll i fenomenet reconnection.

Hit hör en ny mekanism för att fälla ut trådbommar som håller mätsonderna långt ifrån satellitkroppen. En prototyp utvecklades vid KTH och vidareutvecklades och tillverkades i 16 exemplar vid University of New Hampshire. KTH:s mätsonder sitter längst ut på de 60 meter långa trådbommarna, fyra på varje satellit. Spänningen mäts mellan motstående sonder, i tre mot varandra vinkelräta sondpar, vilket ger det elektriska fältet.

– Sonderna och sondmekaniken har tagits fram i samarbete med Institutet för rymdfysik i Uppsala samt Oulu universitet. Vårt största bidrag var att designa all elektronik till elfältsexperimenten och kraftförsörjningen av andra vetenskapliga instrument, säger Göran Marklund.

Han fortsätter med att berätta varför denna grundforskning är viktig inför framtiden.

– I samband med solstormar och rymdoväder träffas jordatmosfären av intensiva partikelflöden som utöver att alstra intensiva norrsken också kan slå ut satelliter, ge störningar eller avbrott i elkraftsnätet, försvåra GPS-navigering och radiovågsutbredning, samt generera kraftiga jordströmmar som får pipelines att rosta snabbare, säger Göran Marklund.

I förlängningen kan alltså forskningen som Göran Marklund och hans team av rymdfysiker vid KTH gör bidra till en hel del lösningar just runt dessa problem. 

– I normala fall sker inga större störningar på elnätet, men ibland kan störningarna få ödesdigra konsekvenser. Som i Quebec, Kanada, 1989, där sex miljoner människor blev strömlösa under nio timmar. Detta kan ske igen, när som helst, säger Göran Marklund.

De mest kostsamma följderna av rymdoväder är troligtvis då satelliter slås ut, tillägger han. Detta är allvarligt då satelliter betjänar oss människor på en mängd olika sätt. Från jordövervakning, väderprognoser, tele- och datakommunikation, tv-sändningar till att vara en komponent i dagens och framtida trafiksystem. 

– Fram till idag, då våra leveranser i princip är avklarade, har vi lagt ner minst 10 manår för ingenjörsarbetet. Efter uppsändningen nästa år då våra instrument på de fyra satelliterna kommer att göra sina mätningar under en nominell period av 2 år (men troligtvis mycket längre), kommer KTH:s forskningsinsats att bli mycket intensiv. Den kommer att kräva minst lika många manår som ingenjörsarbetet, säger Göran Marklund.

NASA är ansvarig för att bygga satelliterna och koordinera instrumenten ombord, men också att samordna forskningsuppdraget, att analysera och tolka de data som samlas in, vilket görs av de främsta forskarna på området.

Det svenska bidraget till forskningsprojektet MMS finansieras av externa anslag från Rymdstyrelsen, men även av fakultetsanslag vid KTH och Institutet för rymdfysik, Uppsala.

Syftet med avhandlingen var att beskriva gymnasieungdomars fysiska aktivitetsvanor och självskattade hälsa samt att undersöka huruvida ett fysiskt aktivitetsprogram för fysiskt inaktiva gymnasieflickor kan påverka träningsfrekvens och fysisk självkänsla. 

Avhandlingen består av två delar. Den första delen baseras på en undersökning där 1090 gymnasieungdomar har besvarat ett frågeformulär om hälsa och fysisk aktivitet. En majoritet av gymnasieungdomarna rapporterade ”ganska bra” eller ”mycket bra” självskattad hälsa och drygt hälften av gymnasieungdomarna rapporterade att de var fysiskt aktiva inom någon typ av idrott. Ett samband mellan fysisk aktivitet och självskattad hälsa kunde ses på så sätt att de fysiskt aktiva gymnasieungdomarna rapporterade bättre självskattad hälsa än de fysiskt inaktiva.

Flickorna i de praktiska gymnasieprogrammen uppgav sämre självskattad hälsa och var mindre fysiskt aktiva jämfört med gymnasieungdomarna i de teoretiska programmen och ungdomar med utländsk bakgrund skattade sin hälsa sämre samt var mindre fysiskt aktiva jämfört med de med svensk bakgrund.

I den andra delen i avhandlingen redovisas ett praktiskt fall där drygt 100 fysiskt inaktiva gymnasieflickor delades in i två grupper; en träningsgrupp där flickorna tränade minst en gång per vecka under sex månader och en kontrollgrupp. Efter träningsperioden uppvisade flickorna i träningsgruppen ökad fysisk kapacitet, förbättrad självskattad hälsa samt förbättrad upplevd fysisk självkänsla. Dessa positiva förändringar sågs kvarstå även vid ett års uppföljning. 

– Lättillgänglig, enkel och billig träning med stort utbud och flera olika valmöjligheter var faktorer som många uppgav påverka träningsmotivationen. Det är en stor utmaning för samhället och idrottsrörelsen att möta dessa ungdomars framtida behov, säger Yvonne Kahlinsjukgymnast, leg. sjukgymnast och högskoleadjunkt på sektionen för sjukgymnastik på Karolinska Institutet i Stockhol.

Avhandlingen kan beställas genom Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.