Nu visar forskning att försurning på grund av sjötransporter lokalt kan, under sommaren, ge lika stora försurningseffekter som koldioxid.

Fartygens utsläpp förorenar
Den ökande halten koldioxid i atmosfären orsakar en pågående försurning av havet när koldioxid omvandlas till kolsyra i vatten. Men även andra gaser försurar havet, till exempel svavel- och kväveoxider, som blir till de starka syrorna svavelsyra respektive salpetersyra i vattnet.

– Dessa oxider finns i avgaserna från fartygsmotorer. Svaveloxider bildas från svavel i fartygets bränsle, medan kväveoxider bildas från kvävgas i luften, säger professor David Turner, vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

Nedfallet från dessa oxider sker till betydande del inom några hundra sjömil från fartygslederna. I studien har konsekvenserna av utsläppen från sjöfarten beräknats månadsvis under ett år. Resultaten visar att den största försurningen från sjöfart sker på norra halvklotet, nära kusterna under sommaren.

Lokala kustområden drabbas hårt
Den här säsongsvisa försurningen är, på vissa ”hot spots” utmed kusterna, av samma storlek som den årliga försurningen som orsakas av koldioxidökningen.  Det globala och årliga genomsnittet är, i linje med tidigare studier, betydligt mindre men missar de viktiga ”hot spot” områdena.

– Reglering av svavelhalten i fartygsbränsle är redan på gång inom s.k. ”Emission Control Areas” vid nordatlantens kuster i Europa och USA. Nästa steg tas år 2015 då den maximala svavelhalten reduceras från en procent till en promille, säger David Turner.

Östersjön ett fokus
Slutsatsen är att sjöfarten kan bidra betydande till havsförsurning i högtrafikerade, kustnära havsområden. Ett av de områden som har identifierats är Östersjön.

– Den globala studien har dålig täckning i kustvatten, och behöver alltså kompletteras med mer detaljerade studier. Det är därför glädjande att vi har fått finansiering från Formas för en fördjupad studie i Östersjön. Detta kan ge ett viktigt underlag för en framtida policy om begränsning av svavelhalterna i fartygsbränsle, säger David Turner.

Länk till artikel: Shipping contributes to ocean acidification.

Problemen, som bland annat yttrar sig som känslomässig och fysisk utmattning, inlärningssvårigheter och kognitiva problem, kan ge hälsoproblem senare i livet.

– Det har länge varit känt att stress bland unga är ett växande problem. Studien i min avhandling visar att problemen för individen är större än vad vi tidigare trott. Det kan innebära långsiktiga negativa effekter, säger Karin Schraml, doktorand vid Psykologiska institutionen och verksam vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.

I studien, som har omfattat drygt trehundra 16-åringar som läst första året på gymnasiet, identifieras följande faktorer som främsta orsaken till ungdomars stress:

•  känsla av höga krav kombinerat med bristande socialt stöd,
•  låg självkänsla,
•  sömnproblem.

Även så kallad social jetlag, avvikelsen mellan kroppens biologiska klocka och det dagliga schemat, utgör ett stort problem för många unga.

Studien visar även att problemen med stress är tydligt större bland unga kvinnor än bland unga män. Det går nästan fem kroniskt stressade flickor på varje kroniskt stressad pojke.

– Detta är ett stort problem bland unga kvinnor som kan få konsekvenser för hela livet. Det finns anledning att tro att självkänslan hos många flickor hänger ihop med höga prestationer, och att detta är en stor stressfaktor, säger Karin Schraml.

Stressen bland unga går även ut över deras skolresultat. De ungdomar som visar upp de högsta stressnivåerna presterar märkbart sämre i skolan och får tydligt sämre betyg.

– Även om man bortser från de långsiktigt negativa konsekvenserna av kronisk stress på hälsa och välbefinnande, så är det allvarligt även i det kortare perspektivet att stressade ungdomar klarar skolan sämre. Det påverkar deras chanser till högre utbildning negativt vilket kan ge stora konsekvenser i ett samhälle där utbildning är en väg att klara konkurrensen, säger Karin Schraml.

Länk till avhandlingen: Chronic stress among adolescents: Contributing factors and associations with academic achievement.

Robin Holm som bl a kör timmerbil med den gröna dieseln DME åt
Sveaskog är positiv till den miljövänliga dieseln. 

Tiden är mogen för storskalig produktion av gröna bränslen och Luleå tekniska universitets forskning öppnar vägen för ett fossilfritt transportsystem. Långtidstester och en förstudie som gjorts i vår inom universitetets forskningsbolag, LTU Green Fuels, visar mycket positiva resultat.
 
– Genom studien och testerna kan vi visa att det är möjligt att fördubbla mängden gröna drivmedel som kan produceras vid svenska massabruk, säger Rikard Gebart, ansvarig för forskningen vid LTU Green Fuels och professor vid Luleå tekniska universitet.

Universitetets forskning om gröna bränslen får stöd i en nyligen utgiven rapport från Kungliga Vetenskapsakademin. Den visar bl. a att det finns tillräckligt med biomassa i svensk skog för att i kombination med el kunna ersätta dagens bensin och diesel. Den visar även att förgasning som produktionsmetod och drivmedlen Metanol och den gröna dieseln Bio DME (dimetyleter) är de mest effektiva. Idag testkörs 8 volvolastbilar i landet på DME och sedan november 2011 körs två bilar i Piteå med drivmedlet. 

Robin Holm lastbilschaufför i Piteå kör en DME-driven lastbil bl. a med timmer åt Sveaskog.

– Jag tycker att den är trevlig att köra och vara omkring, den luktar ju ingenting och den går tystare, säger han. 

Särskilt på vintern går bilen bra på DME och allra bäst när det är riktigt kallt tycker Robin Holm. Bilens räckvidd med ca 600 liter DME i tanken och fullt lastad med timmer ligger kring 45 mil uppskattar han. 

– Vi har kört till Obbola utanför Umeå tur och retur med last båda vägarna och det går bra men knappast något längre, den går betydligt längre om man kör tom ena vägen, säger han. 

De viktigaste pusselbitarna som pekats ut i Vetenskapsakademins nya rapport, inklusive de mest effektiva bränslena, ryms inom universitetets forskning om gröna bränslen. Det mesta är på plats för forskningen inom LTU Green Fuels men det är en viktig pusselbit som saknas och det är ett brett politiskt stöd. 

– Politiska styrmedel krävs för att fasa ut billiga men miljöfarliga bränslen och det krävs dessutom fasta spelregler under minst 12-15 år så att det för kommersiella intressenter går att göra trovärdiga investeringskalkyler i storskaliga anläggningar, säger Rikard Gebart.

LTU Green Fuels, Luleå tekniska universitets nya forskningsbolag för gröna bränslen, har en nyckelroll i sammanhanget genom att det tillhandahåller en världsunik pilotanläggning där forskare och företag kan verifiera teorier och resultat från småskaliga försök. LTU:s mål är att skapa en gedigen vetenskaplig förståelse för delprocesserna som kan minska de tekniska och ekonomiska riskerna när processerna skalas upp i kommersiella anläggningar.

Under våren genomförs även praktiska försök med nya bränslen, t ex med pyrolysolja och förvätskat organiskt avfall, som förgasas med en ny teknik för framställning av gröna bränslen som kallas ”katalytisk förgasning”. 

Kungliga Vetenskapsakademiens rapport: Biodrivmedel – nu och i framtiden.
Länk till projektet om katalytisk förgasning.

I en avhandling från Linnéuniversitetet beskriver Hanna Palmér processen att bli tidigarelärare med fokus på matematikundervisning med utgångspunkt från nyexaminerades lärares egna perspektiv. Studien är etnografisk där sju tidigarelärare har följts under två år med start strax före examen från lärarutbildningen.

Avhandlingen visar att vid tiden för sin lärarexamen har tidigarelärarna en vision att förändra matematikundervisningen i skolan i linje med den matematikundervisning de kommit i kontakt med på lärarutbildningen.

– När de tog sin examen framhöll lärarna jag följde en reforminriktad matematikundervisning och de tog avstånd från den matematikundervisning de själva mött som elever i skolan och under praktikperioder, berättar Hanna Palmér.

Enligt henne tycker lärarna att matematikundervisning och framför allt reformering av matematikundervisning var något viktigt. Verkligheten som lärare blir emellertid annorlunda, där får matematik och matematikundervisning en mycket undanskymd roll.

De två åren efter examen ser mycket olika ut för tidigarelärarna i studien, men gemensamt är att deras matematikundervisning influeras av olika sociala grupperingar där matematik och/eller matematikundervisning är del av den delade repertoaren. Reforminriktad matematikundervisning är dock en sällsynt grupp och blir allt mer avlägsen för lärarna eftersom möjligheterna till engagemang och fysiska möten med likasinnande försvinner. Under studiens två år får tidigarelärarna nästan ingen feedback för sin matematikundervisning och de får ingen positiv feedback för den reforminspirerade matematikundervisning de uttryckte som central inför examen.

– Att arbeta på skolor där det finns sociala grupperingar där matematik och matematikundervisning utgör centrala delar är nästan en förutsättning för att nyexaminerade lärare ska utveckla en professionell identitet som tidigarelärare med fokus på matematik säger Hanna Palmér  

Hanna Palmér är verksam vid Institutionen för matematikdidaktik vid Linnéuniversitet i Växjö. Hon är grundskollärare och har många års erfarenhet av läraryrket både som klasslärare i grundskolan och som lärarutbildare. Forskarstudierna har bedrivits under handledning av Jeppe Skott, Linnéuniversitetet och Cecilia Kilhamn som är verksam vid Göteborgs universitet.

Avhandlingen “To become, or not to become, a primary school mathematics teacher. A study of novice teachers’ professional identity development” behandlas vid ett offentligt försvar 14 maj, klockan 13:00.  Disputationen äger rum i sal D1136, Hus D, Växjö. Opponent är professor Laura Van Zoest, Western Michigan University, USA.

Utomhusundervisning kan definieras som ett erfarenhetsbaserat lärande där fokus läggs på elevers lärande i kontextbundna och verklighetsförankrade lärandemiljöer. Utgångspunkten är att lärandet bör ske i det omgivande samhället, naturen och olika kulturella miljöer och att det skall finnas ett samspel mellan individers sinnesintryck och erfarenheter å ena sidan och innehållet i läromedel å andra sidan.

2012 disputerade Fägerstam med sin sammanläggningsavhandling ”Space and Place: Perspectives on outdoor teaching and learning” vid Linköpings universitet. I avhandlingen studerar hon och jämför svenska och australiensiska lärares och elevers erfarenheter av och uppfattningar om utomhuspedagogik. Avhandlingen baseras på både kvalitativa och kvantitativa metoder och det empiriska materialet består av intervjuer, tester och enkäter. I Sverige analyserades en högstadieskolas satsning på utomhusundervisning. På denna skola fick lärare fortbilda sig i och implementera utomhusundervisning i alla undervisningsämnen.

Utomhusundervisning är ett ovanligt inslag
Studien visar att utomhusundervisning är en sällsynt undervisningsform i svenska högstadieskolor och flera lärare var i början skeptiska till implementeringen av undervisningsformen. Kritikerna menade att undervisningsformen skulle vara mycket tidskrävande, skriver Fägerstam. Lärarna ansåg att kursplanerna inte var anpassade till undervisningsformen och vistelser utanför den traditionella skolmiljön förknippades med säkerhetsrisker.

Till skillnad från språklärare, som tvivlade på nyttan med undervisningsmetoden, hade lärare i naturkunskap och andra närliggande ämnen uttalat ett större intresse för undervisningsformen. När projektet sedan var genomfört visade det sig att språklärare använde sig av utomhusundervisningen oftare än NO-lärare.

Lärarna som ingår i studien har efter projektets genomförande bedömt att implementeringen av undervisningsmetoden varit lättare och mer framgångsrik än de förväntat sig. Trots det upplevde många lärare disciplinära problem i början av projektet. Orsaken till detta var bytet av arbetsmiljö och införandet av nya undervisningsstrategier, som eleverna inte var vana vid.

Utemiljön främjar positiva erfarenheter och kollegialt lärande
Eleverna påverkas positivt av vistelsen utomhus och mötet med naturen, konstaterar Fägerstam. Genom utomhusundervisningen får eleverna känslomässiga och sociala erfarenheter. Undervisningsformen skapar också förutsättningar för ett gynnsamt lärandeklimat. Elever som undervisas utomhus minns bättre olika undervisningstillfällen, har större förmåga att använda kontextrelevanta och ämnesspecifika begrepp och kan beskriva olika fenomen på ett mer detaljerat och mångfasetterat sätt. Fägerstam menar även att klassens tysta elever kan komma mer tilltals. I linje med detta har språklärare kunnat observera en märkbar utveckling av elevers språkkunskaper.

Vidare främjar utomhusundervisning elevers sociala kompetenser, samarbetsförmågor och elevkommunikation samt ökar elevers erfarenheter. Arbetsmetoden kännetecknas av kontextbundet och kollegialt lärande, vänskapliga band och positiv konkurrens, förklarar Fägerstam.

Lärandesituationer präglas av elevaktivt arbete i mindre grupper och eleverna samarbetar med varandra i större utstreckning. Även i matematik kan utomhusundervisning vara mer effektiv än konventionell klassrumsundervisning och undervisningsformen kan utveckla elevers miljömedvetenhet. Forskningen indikerar att elever som läser inomhus upplever större stress och att lärandet präglas av ensamarbete i högre grad än vid utomhusundervisning. Stress och ensamarbete är faktorer som har negativ inverkan på barns och ungdomars lärande.

De fysiska och sociala miljöer i vilka lärandet äger rum spelar en viktig roll för kvaliteten på social interaktion, måluppfyllelse och lärandeprocesser. Fägerstam konkluderar att även om utomhusundervisning upplevs som mer tidskrävande än traditionell inomhusundervisning är utomhusundervisning en mer effektiv lärandestrategi. Studien visar att utomhusgrupperna uppvisar bättre utveckling av skolresultaten.

Studien: Space and Place: Perspectives on outdoor teaching and learning.

Text: Vanja Lozic/Skolverket

De första resultaten av projektet presenteras nu i den vetenskapliga tidskriften PLOS Medicine med Håkan Hanberger, professor i infektionsmedicin vid LiU, som huvudförfattare.

Syftet med VINARES, Viet Nam Resistance Project, är att stärka en nationell evidensbaserad styrning av antibiotikaanvändningen i landet. Projektet drivs av forskare vid Oxford University Clinical Research Unit i Hanoi och Linköpings universitet i nära samarbete med 16 av landets större sjukhus, Vietnamesiska infektionsläkarföreningen och Hälsoministeriet i Vietnam.

Målet är att överbrygga det gap mellan policy och genomförande som är det stora problemet i Vietnam liksom i många andra låg- och medelinkomstländer. Trots ambitioner från den politiska ledningen så kännetecknas sjukvården av bristfällig infektionskontroll, otillräckliga resurser för diagnostik och felaktig antibiotikabehandling – allt tunga faktorer som driver på resistensutvecklingen.

Projektet drogs igång i september 2012 då direktörer, läkare, mikrobiologer och apotekare från de deltagande sjukhusen samlades till olika workshops i Vietnam. Det resulterade i en uppdelning i tre delprojekt:

Håkan Hanberger är huvudansvarig för VINARES-projektet som finansieras av Sida, Wellcome Trust, Linköpings universitet och the Global Antibiotic Resistance Partnership (GARP).

Sexton vietnamesiska nyckelpersoner utbildades i problembaserat lärande och infektionskontroll på Hälsouniversitet och Universitetssjukhuset i Linköping i oktober 2012 och en av dessa, Vu Dinh Phu som är vice chef för en stor intensivvårdsavdelning i Hanoi, är nu doktorand med Håkan Hanberger från LiU och Heiman Wertheim från Hanoi/Oxford som handledare. Doktorandprojektet kommer särskilt att studera precisionen vid behandling av ventilatorassocierad lunginflammation som är en vanlig orsak till dödlighet på intensiven och där bristen på effektiva antibiotika är som störst.

Artikel: Providing impetus, tools, and guidance to strengthen national capacity for antimicrobial stewardship in Viet Nam.

Många handelsföretag lagrar allt mer data för att skaffa sig konkurrensfördelar med hjälp av Business Intelligence (BI). Dagens BI-lösningar ger dock främst en överblick av företaget i realtid, t.ex. av lagersaldot men ger inga indikationer på hur framtida kampanjer kommer att påverka försäljningen – och därmed vad som bör finnas i lager. Ett nytt forskningsprojekt vid Högskolan i Borås ska nu undersöka hur BI-verktygslådan kan utökas. 

Forskningsprojektet ”Framtidens Business Intelligence” har beviljats 2 miljoner kronor av Handelns utvecklingsråd (HUR). Projektet drivs av handelsforskningsinstitutet SIIR (Swedish Institute for Innovative Retailing) vid Högskolan i Borås och påbörjas i september 2013 och ska pågå i två år.

”Framtidens Business Intelligence” syftar till att undersöka hur BI-verktygslådan kan utökas med mer avancerade verktyg för t.ex. försäljningsprognostisering samt hur de allt större datamängderna, så kallad ”big data”, skall kunna hanteras effektivt rent tekniskt.

– Intresset för analys och hantering av ”big data” är väldigt stort just nu, inte bara inom handeln, och vi ser att vårt projekt ligger rätt i tiden, säger Rikard König, doktorand vid Institutionen Handels- och IT-högskolan och en av dem som ska medverka i projektet.

I projektet kommer olika kompetenser att komplettera varandra i och med att forskarna kommer från olika ämnesområden, men alla har ett gemensamt intresse för handel och köpbeteende. Samarbetspartner i projektet är ICA Sverige AB och Willys AB (Axfood).

– Målet med forskningen är att utveckla bättre algoritmer och tekniker som kan användas för att skapa mer träffsäkra modeller för t.ex. försäljningsprognostisering. Farmförallt är effekten av olika kampanjer svår att uppskatta och därför kommer detta att studeras både med hjälp av tekniker för dataanalys och med kompletterande intervjuer, säger Rikard König.

Medverkande forskare i projektet:

– Svenskspråkiga lärare i Finland tillhör själva en minoritet och det är intressant att se hur det påverkar deras syn på mångkulturen, speciellt inom musiken, säger Maria Westvall.

Hon räknar med att det här projektet, som är ett samarbete med Sibeliusakademin i Helsingfors och med stöd av Svenska kulturfonden i Finland, ska avslutas under hösten.

Finland har en lång historia av tvåspråkighet med en väl etablerad minoritet i den svensktalande delen av befolkningen. Först på senare år har Finland tagit emot invandrare i någon större omfattning och man möter nu mångkulturella inslag i skolan och i samhället i övrigt på ett helt annat sätt än tidigare.

Många olika miljöer
– Jag vill veta hur man ur ett minoritetsperspektiv i svenskspråkiga skolor ser på mångfald och hur man i musikundervisningen utvecklar elevernas multikulturella kunskaper och intressen. De svenskspråkiga skolorna finns i flera olika miljöer. De finns i Helsingfors, som är en ganska typisk storstadsmiljö och de finns i de mer eller mindre svensktalande miljöerna i Österbotten.

Men där finns också språköar mitt i Finland där svenska talas i hemmen och i skolan och finska i samhället i övrigt.

Regementsmusiker
Ett annat, flerårigt projekt, är att beskriva yrkesbanan för militärmusiker, som rekryterades under 1940-talet. Det är handlar om män – för det är uteslutande män – som nu kommit upp i åldrarna över 75 år. Då fanns det orkestrar vid många regementen över hela Sverige, det var en karriärväg för musiker och militärmusiken och musikerna spelade stor roll för det lokala musiklivet.

Den lärande musikern har Maria Westvall kallat projektet, som har stöd från Vetenskapsrådet, och som så småningom ska bli en bok, som berättar om en yrkeskår som i stort sett försvunnit i takt med att värnpliktsförsvaret avvecklats.

– Det handlar om personer som började tidigt som musikelever, ofta redan i 15-årsåldern, ibland ännu tidigare. En del av dem såg militärmusiken som en framtida yrkesbana och hade inte några större musikaliska erfarenheter med andra redan kunde spela något instrument.

Multimusikanter
– Jag vill veta varför de började, hur de lärde sig spela och hur utvecklingen av deras musicerande varit. De har inte enbart spelat i militärmusikkåren utan i många olika konstellationer och sammanhang, som jazz, dans- och underhållningsmusik.
Många av dem spelade flera instrument. Musikerna har också varit viktiga för det lokala musiklivet och även spelat klassisk musik i orkesterföreningar.

Intervjuerna med musikerna, som ofta fortfarande är aktiva eller har någon kontakt med musiklivet, berättar om hur de lärde sig spela. Nyfikenhet och motivation har varit starka drivkrafter och även det sociala sammanhanget, att spela tillsammans, betydde mycket för deras utveckling.

När arbetet med att artbestämma och räkna myggorna nu avslutats framgår, som tidigare meddelats, att fyndet av arten Ochlerotatus nigrinus är unikt. Den har inte påträffats tidigare i Sverige men hittades i Halland, Jönköping och Pajala.

Medelfångsten i hela landet var 205 myggor av fem arter under ett dygn. Den vanligaste myggan i proverna var Aedes cinereus (2 119 exemplar), tätt följd av Coquillettidia richiardii (1 651) och Ochlerotatus punctor (1 376). Alla tre är vanliga skogsmyggor som är utbredda över stora delar av landet.

På fjärde plats med 1 089 fångade insekter kom Ochlerotatus sticticus, översvämnings-myggan som blivit ökänd efter massförekomster vid Nedre Dalälven, i Värmland, Västra Götaland och Stockholmstrakten. En annan översvämningsmygga, Aedes vexans, kom på åttonde plats med 191 fångade exemplar.

Mest mygg samlades föga överraskande in i Norrbotten (8 238) följt av Jämtland (4 480) och Gävleborgs län (3 650). På fjärde plats kom Uppsala län (2108) följt av Skåne (1 112), som därmed slog Västerbotten (1 074) och Västernorrland (595). Antalet speglar bara de inskickade fångsterna från fällor och visar inte den sanna myggförekomsten.

– Trots att vi kom igång lite sent på säsongen måste Myggjakten 2012 betraktas som en succé! Vi hade aldrig kunnat föreställa oss ett sådant gensvar och vi vill tacka alla som har skickat in sina fångster till SVA, samt Acreto för ett gott samarbete, säger forskare Anders Lindström vid SVA.

– Vi hoppas att årets myggjakt kommer att bli ännu bättre, och att vi kommer att få ännu mera mygg.

SVA planerar för en ny myggjakt som ska starta i juni.

Målet med projektet Myggjakten är att kunna använda den insamlade informationen vid övervakning och riskbedömning. Projektet finansieras år 2013 med medel från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Mer information om Myggjakten finns på SVA:s webbplats, eller via mejl myggjakten@sva.se.

I Rumänien är det kommunistiska förflutna fortfarande högst närvarande. I det nya numret av den vetenskapliga tidskriften Baltic Wolds, som ges ut av CBEES vid Södertörns högskola [Ref 1], ges olika perspektiv på hur man i dagens Rumänien förhåller sig till historien: den individuella såväl som den kollektiva, gemensamma historien.

Leksaker öppnar dörrar till det förflutna
Synen på det förgångna och förhållningssättet till det som hänt, är en ständigt aktuell fråga i Rumänien. Barn blev i högsta grad föremål för propaganda under kommunismen i Rumänien. Bilden av pionjären, som skulle bygga det moderna samhället, ställdes mot bilden av lantbrukarbarnet, som stod för något förlegat. Det proletära kollektivet skulle bygga en ny enastående framtid åt nationen.
En artikel i det nya numret av kvartalstidskriften Baltic Worlds tar sitt avstamp i en vandringsutställning på Rumänska Kulturinstitutet ”Childhood: Remains and Heritage”. Anna Kharkina, doktorand i historia vid Södertörns högskola, samspråkar med rumänska curatorn för utställningen Lila Passima. De talar om varför man ska visa artefakter från rumänsk landsbygd, leksaker som ingen längre leker med? Lila Passima berättar att utställningen är ämnad att återskapa barndomens fantasivärld för besökarna och få dem att minnas sin egen barndom och de drömmar de då närde. Hon talar om subjektiv arkeologi.

“Childhood makes things possible; it helps us to go on, and reminds us how to enjoy life with the heart of a child.”

Lila Passima berättar att staten ville att alla skulle delta i uppbyggnaden av nationen.
“In that time, politicians used coercive methods to increase birth rates by prohibiting abortion. An individual could not preserve his or her identity, but became a number in an army, unable to choose what is good or bad for his or her own life and future.”

Utställningen öppnar dörrar såväl till det egna och det gemensamma förflutna, delat av alla som minns dessa ting och den tid de användes i.
Komplicerat förhållande mellan historia och politik
I Rumänien är banden starka mellan historia, synen på historia och dagspolitik.  Professor Vladimir Tismaneanu, som till för ett år sedan var ordförande för the Scientific Council of the Institute for the Investigation of Communist Crimes and the Memory of the Romanian Exile (IICCMER) talar om detta i en annan artikel i Baltic Worlds.  Tismaneanu menar att historieforskare ska söka en sanning, och att den sanningen bör komma fram oavsett om den är obekväm för somliga.
“According to some Romanian politicians, historians are too much interested in politics, but actually, most historians are simply doing their research as they should, and are not to blame if the names of contemporary politicians appear in the Communist Party archives as Party activists or supporters. Those who study the past become political enemies to those who would prefer to consider the past over and done with.”
Den folkliga resning som bidrog till revolutionen 1989 och förändringen av samhället under 90-talet uppmuntrade till att göra upp med det förflutna. Lagar stiftades som nu tillät att man öppnade arkiven. Rumäner som lidit under förtrycket av den rumänska diktaturen ville att sanningen skulle komma fram – och att ansvariga skulle ställas till svars.
I artikeln, som är skriven av Francesco Zavatti, doktorand i historia vid Södertörns högskola, noteras att historia är en flyktig företeelse. Det är inte alltid lätt att skilja på förövare och offer i ett kontrollsamhälle. Offren kan varit del av förtryckarregimen, likaväl som tysta observatörer av densamme. Vem var medlöpare, vem var inte? Angivare? Försoningen, den välbehövliga, är svår att nå när konflikten om historien lever kvar i samhället än idag.
Eller som Tismaneuanu säger:
”Gramsci’s statement, “History is always contemporary, that is, political”, is still true, and is also true of historical writing. Historiography, once it spreads outside the less visible circles of academia, tends to become political argument, and historians — or political scientists, in this case — become political allies to some, and political enemies to others.”
Baltic Worlds
Baltic Worlds är en vetenskaplig kvartalstidskrift som ges ut av CBEES (Centre for Baltic and East European Studies) vid Södertörns högskola, med medel från Östersjöstiftelsen. Tidskriften innehåller såväl fackgranskade, vetenskapliga artiklar som artiklar skrivna för en bredare publik.
Samtliga utgåvor, även den senaste utgåvan [Ref 2], av Baltic Worlds samt annan information med fokus på Östersjö- och Östersjöeuropaforskning, finner du via www.balticworlds.com [Ref 3]. Bland annat bevakas aktuella val inom regionen via webbsidan.
Ytterligare information: kontakta redaktör Ninna Mörner: ninna.morner@sh.se eller 08 608 50 33.
_____________________________________________________
Södertörns högskola är ett lärosäte beläget i Flemingsberg, 18 minuter söder om Stockholms Central. Här bedrivs utbildning på samtliga nivåer och forskning inom samhällsvetenskap, humaniora, naturvetenskap och teknik, ofta med en mångvetenskaplig prägel. 13000 studenter läser inom 60 utbildningsprogram och 250 kurser. Södertörns högskola har omkring 800 anställda, merparten forskare och lärare.

 samt störningar i ömtåliga områden. I VTI rapport 785 redovisas en nyutvecklad beräkningsmodell som syftar till att beräkna miljöeffekterna av dagens trafikinformation samt effekterna av en utvecklad trafikinformation.  

Trafikinformation används i allt större utsträckning för att styra trafiken, särskilt i stadsmiljö där trängsel och vägarbeten samt plötsliga händelser i form av olyckor ofta påverkar framkomligheten, samtidigt som alternativa vägar finns tillgängliga. Den här rapporten fokuserar på de akuta miljöeffekterna av trafikinformation, även om en genomgång av mer långsiktiga effekter ingår.

Beräkningar med den så kallade effektsnurran visar att mycket kan göras för att påverka utsläppen exempelvis genom påverkan av hur man kör, samt hur olika befolkningsexponering kan ge olika resultat. Exponeringen av befolkningen kan begränsas om omledningsvägar väljs med hänsyn till den lokala exponeringen, samt om tiden på dygnet tillåts påverka valet av omledningsväg eller huruvida man vill påverka tidpunkten för resan med hjälp av trafikinformation.

Baserat på effektsnurran redovisas i rapporten även en åtgärdsbank som utifrån dagens trafikinformation syftar till förbättrad energianvändning, klimatpåverkan, luftmiljö, bullermiljö och andra miljövinster.

Länk till artikel: VTI – Trafikinformation och miljöeffekter — beräkningar av omledningseffekter.

Datorgenererade virtuella världar ger oss unika möjligheter att studera den mänskliga hjärnan i verklighetstrogna men exakt kontrollerade situationer. Begreppet “datorgenererad närvaro” får en central betydelse, då målet med virtuella världar ofta är att lura användaren och dennes hjärna att känna sig närvarande i den virtuella världen. En sådan känsla av närvaro bygger på att den virtuella världen känns realistisk och bekant, så att man förstår den intuitivt och reagerar realistiskt.

Med hjälp av funktionell hjärnavbildning (fMRI) där hjärnan avbildas in action kan vi få kunskap om hur detta fungerar i hjärnan, och vilka faktorer som är viktiga när man utvecklar realistiska virtuella världar.

– Vår hjärna arbetar i hög grad i förhållande till förväntningar, genom att förutsäga vad som kan hända så att vi alltid är beredda att reagera effektivt och kan undvika farliga överraskningar. Att skapa en känsla av närvaro handlar om att skapa en virtuell värld som fungerar som vi förväntar oss. Man kan säga att hjärnan hela tiden kör en mental simulering av vad som kan hända i vår omgivning och när det som faktiskt händer stämmer med vad vi har simulerat är vår hjärna synkroniserad med den yttre världen. Detta fungerar på samma sätt oavsett om den yttre världen är den vanliga fysiska eller en datorgenererad virtuell värld, säger Daniel Sjölie.

Mot denna bakgrund kan vi förvänta oss att hjärnaktivitet relaterad till en känsla av närvaro varierar för olika virtuella världar och situationer menar han.

Daniel Sjölie har utfört två fMRI-studier för att undersöka både hur grundläggande aspekter av virtuella världar, som rörelse i en 3D-värld, påverkar hjärnaktiviteten samt vad som händer när ens känsla av närvaro störs av något som känns konstigt i en virtuell värld.

– Speciellt intressant är hur sådana störningar kan kopplas till hjärnaktivitet relaterad till att pussla ihop vad man vill göra, vad man ser, vad man känner och vad man kan göra.

Genom att fokusera på hur hjärnan hela tiden synkroniserar mot omgivningen kan vi förstå hur man kan designa och manipulera virtuella världar för att optimera samspelet mellan dator och hjärna. Specifika kognitiva funktioner kan påverkas genom att kombinera bekant realism med ny, obekant och eventuellt slumpmässig information. Till exempel kan en i övrigt realistisk virtuell människa programmeras att röra sig på ett oväntat sätt. Sådana tekniker är speciellt intressanta för datorapplikationer för diagnostik eller rehabilitering av kognitiva problem, som exempelvis demens eller Alzheimers.

Daniel Sjölie, kommer från Dals-Ed, Dalsland, och har en civilingenjörsexamen i datavetenskap vid Umeå universitet. Han har varit doktorand vid Institutionen för datavetenskap i samarbete med institutionen för integrativ medicinsk biologi och Umeå center for Functional Brain Imaging, vid Umeå universitet.

Avhandlingen: Human brains and virtual realities – computer-generated presence in theory and practice.

– Den nuvarande situationen där frågan om utbildningskvalitet koncentreras till ett fåtal aspekter riskerar att leda högre utbildning i fel riktning, menar Mona Fjellström, som disputerar vid Umeå universitet

Mona Fjellström har i sin studie engagerat ett antal personer i en dialog om vad som är kvalitet i läkarutbildningen. Dialogen skulle bidra till en pågående förändring i utbildningen men också lägga grunden för utvärderingar av den nya utbildningen. Studenter, lärare, kliniska handledare, forskarutbildare, arbetsgivare, medarbetare och patienter på läkarutbildningen vid ett universitet, samt företrädare för Högskoleverket, Socialstyrelsen och Sveriges Läkarförbund deltog i dialogen.

Målet med studien var att förstå hur de medverkande personerna såg på utbildningen, hur samtalen utmanade deras syn på utbildningen och hur utvärderingsarbetet bidrog i utvecklingen av utbildningen.

Förutsättningarna för den kliniska praktiken, lärarkompetens och internationalisering var några av de områden som diskuterades. I samtalen framkom också vikten av att studenterna utvecklar förmågan att samarbeta med andra sjukvårdsaktörer och kan kommunicera med patienter samt att de utvecklar självinsikt och förmåga att hantera och lösa problem.

– Det fanns en oro för att utbildningen blir alltmer teoretisk och att det leder till brister i studenternas praktiska, sociala och empatiska förmågor. Flera menade också att dessa brister försvårar den efterföljande allmäntjänstgöringen, säger Mona Fjellström.

Det enskilt viktigaste området som togs upp var den kliniska praktiken. Svårigheterna med att erbjuda bra praktik till många studenter samtidigt, bristande organisation av handledningen och avsaknad av handledarutbildning diskuterades. Ett överraskande resultat var att inte en enda fråga ställdes om utbildningens teoretiska innehåll.

– Mot bakgrund av den uttryckta oron över bristen på yrkesanknytning kan det förstås som att man utgick från att det teoretiska innehållet var väl avpassat till utbildningen.

Flertalet av de medverkande upptäckte nya sidor av utbildningen, inte minst att utbildningskvalitet är en komplex fråga.

– Inblicken i hur andra såg på utbildningen och det pågående utvärderings- och förändringsarbetet väckte tankar om nya sätt att jobba med läkarutbildningen men också forskarutbildning, utvärdering och läkarrekrytering.

Samtalen bekräftade att förändringsarbetet var på rätt väg samtidigt som nya frågor kom upp. Frågorna gav upphov till sex olika utvärderingar av den nya utbildningen, utvärderingar som bidrog till förändringen av utbildningen.

– Att dialogen tillkommit på de utbildningsansvarigas initiativ gjorde att de självständigt kunde driva både utvärderings- som förändringsprocess. Istället för att vänta på myndighetsdirektiv eller krav kunde de via utforskande, kritiska samtal och kreativ granskning ta sig vidare i förändringsarbetet, säger Mona Fjellström.

Läs avhandlingen här: Utvärdering för utveckling av utbildning: Med sikte på delaktighet och deliberation.

I en ny avhandling, I Skinnstrumpas spår. Svenska barn- och ungdomsböcker om indianer, 1860-2008, beskriver Yvonne Pålsson utvecklingen av indianböcker i Sverige med fokus på svenska indianboksförfattare. Där visar hon hur utgivningen tog sin början och hur populära böckerna var hos läsarna och hur indianböckerna påverkades av det radikala 1960-talet och hur utgivningen minskade i takt med läsarnas avtagande intresse.

– Indianböcker som Den siste mohikanen av James Fenimore Cooper, började översättas och bearbetas för barn redan vid 1800-talets mitt. De svenska indianboksförfattarna var starkt påverkade av dessa föregångare, även om huvudpersonerna nu kom från Sverige, berättar Yvonne Pålsson och fortsätter:

– En traditionell indianbok beskriver jag som en äventyrsberättelse om konfrontationer mellan indianer och vita, oftast skildrade ur de vitas perspektiv, med överfall och tillfångatagande som vanliga motiv och med handlingen förlagd till de djupa skogarna eller prärien.

I böckerna beskrivs indianer antingen som onda och blodtörstiga eller goda och ädla. I båda fallen är de underlägsna de vita och dömda till undergång eftersom civilisationen måste främjas.

På 1960-talet ändrades perspektivet så att indianerna blev huvudpersoner. Författarna tog reda på fakta genom att sätta sig in i indianernas historia och även besöka indianreservat i USA. Istället för spännande äventyr ges dokumentära beskrivningar av indianskt liv och kampen för att bevara sin identitet i det amerikanska samhället.

Här kommer postkoloniala teorier väl till pass. Den manliga dominans som tidigare präglat indianböckerna minskar genom att både huvudpersoner och läsare nu kan vara av kvinnligt kön.

Under 1900-talets sista decennier försvann indianboken nästan helt från den svenska barn- och ungdomsboksutgivningen. De spännande äventyren och kampen mellan ont och gott hittar läsarna numera i fantasylitteraturen. I USA och Kanada skrivs biografiskt präglade ungdomsromaner av indianerna själva, men dessa översätts sällan till svenska.

Länk till artikel:I Skinnstrumpas spår: Svenska barn- och ungdomsböcker om indianer 1860-2008.

Doktoranden Anette Erichsen Andersson vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i sin avhandling granskat hur olika ventilationssystem påverkar risken för att bakterier sprids till patienternas operationssår. Resultaten sätter fokus på en sällan diskuterad hälsoaspekt: dörrar som öppnas in till operationssalen.

Vid de 30 operationer som Annette Erichsen Andersson studerade öppnades dörren i genomsnitt 17 gånger vid varje operation. Men variationen var stor, från 0 dörröppningar till som flest 67. Den vanligaste orsaken till dörröppningar var att det saknades utrustning.

I operationssalar med så kallad deplacerad ventilation ledde varje extra dörröppning till så kraftiga ökningar av bakteriehalterna i luften att det rekommenderade gränsvärdet för implantatkirurgi överskreds vid hela 52 av 91 tagna luftprover.

I salar med så kallade laminärflödestak är situationen bättre visar avhandlingen: laminärflödestak reducerade bakteriehalten med 92 procent jämfört med deplacerad ventilation, och i dessa salar överskreds gränsvärdet i bara 6 av 164 luftprover.

Att desinfektera händerna innan och efter varje vårdmoment är fortfarande en av de viktigaste åtgärderna för att minska risken för infektion.

Annette Erichsen Andersson har studerat hur ofta vårdpersonalen desinfekterade händerna i samband med att en venkateter placerades i patientens arm inför operation, eller annat invasivt vårdmoment.

Resultatet visar att handdesinfektion gjordes i bara 10 procent av 254 observerade tillfällen.

Förutom den mänskliga aspekten leder infektioner till förlängda vårdtider och ökad antibiotikaanvändning, vilket kostar sjukhusen enorma summor.

–Min avhandling visar att det finns stora möjligheter att förbättra förebyggandet av postoperativa infektioner. Förutsättningarna och hindren för ett aseptiskt arbetssätt i operationsmiljön bör undersökas vidare, säger Anette Erichsen.

Anette Erichsen har i sin avhandling också intervjuat 14 patienter i åldrar från 19-89 år som drabbats av en djup sårinfektion efter höft- eller knäprotesoperation. Studien visar att patienterna ofta skickades runt mellan vårdavdelningar och nya läkare.

Det kunde ta upp till ett och ett halvt år innan infektionen läkt ut. För många blir det en negativ tid fylld av oro och svår ekonomisk press, samtidigt som stöd från sjukvården i många fall saknas, menar Anette Erichsen:

–Vi kunde också se att vårdens professionella hade problem att ställa rätt diagnos, vilket ledde till att det kunde dröja många besök innan problemen togs på allvar. När behandling väl sattes in präglades denna tid av upprepade operationer och besvärliga biverkningar.  

Avhandlingen: Patientsäkerhet i operationsmiljö med fokus på infektionsprevention.

Sittande regeringar brukar i allmänhet frukta ekonomiska kriser eftersom de ofta leder till nederlag i kommande val. Men för den borgerliga regeringen i Sverige blev finanskrisen istället en framgångsrik vändpunkt.

Hur mediernas bild av finanskrisen kom att spela regeringen i händerna diskuteras i den nya rapporten ”Finanskrisen, förväntningarna och förtroendet”, av medieforskarna Lars Nord och Adam Shehata vid DEMICOM, Mittuniversitetet.

– Analysen av finanskrisen visar att medierna vid detta tillfälle skapade en bild som det var mycket svårt för andra samhällsaktörer att inte förhålla sig till. Regeringen accepterade den bilden, och anpassade därför sitt eget budskap efter den, säger Lars Nord, professor i politisk kommunikation.

Budskapen kring krisen bidrog till att allmänhetens förväntningar var låga. När regeringen i detta läge sedan lyckades framstå som handlingskraftig, uppfattades det som positivt. Förtroendet för regeringen ökade därför i samband med krisen, visar rapporten.

Forskningsrapporten är den avslutande i ett större projekt om opinionsbildningen i samband med finanskrisen som finansierats av SOES, Samverkansområde Ekonomisk Säkerhet.

Läs rapporten här.

Läs mer om ekonomi på vårat tema om världsekonomi.