Bara 1 procent av medlemmarna i STIM kan försörja sig på upphovsrättslig ersättning. Det framgår av avhandlingen Nothing New under the Sun – Esseys on the Economic History of Intellectual Property Rights in Music, publicerad av Staffan Albinsson, forskare i ekonomisk historia på Handelshögskolan i Göteborg. Han har studerat siffror från STIM som inte varit tillgängliga för forskning tidigare. Under 2009 mottog 65 procent av STIM-medlemmarna mindre än 1 000 kronor i upphovsrättslig ersättning och 0,2 procent av medlemmarna fick 36 procent av ersättningen.

– Det råder en tydlig ”winner-takes-all-situation” som ger väldigt lite pengar till de flesta, men upphovsrätten uppfattas ändå som viktig av de flesta tonsättare och låtskrivare, säger Staffan Albinsson. Den klargör att det är den som har skapat ett verk som bestämmer över det och att andra inte får handskas med det hur som helst.

Växande inkomster från laglig nedladdning
Baserat på statistik från perioden 1980-2009 slår avhandlingen fast att musikbranschens tes i upphovsrättsdebatten – att den förlorat intäkter från skivförsäljning på grund av nedladdning – är korrekt. Men avhandlingen visar också att kompositörers totala inkomster har ökat väsentligt under samma period genom större inkomster från konserter och radio- och tv-sändningar. Sedan 2010 har också upphovsrättsersättning från nerladdad musik vuxit snabbt.

– 2011 ökade upphovsrättlig ersättning baserad på nerladdad musik med 70 procent jämfört med året innan, och nerladdningen ger nu mer inkomster än skivförsäljningen, säger Staffan Albinsson som tror att lösningar som Spotify har bidragit till att tona ner debatten.

– Konsumenten slipper vara olaglig och kan ändå åtnjuta väldigt mycket material, samtidigt som upphovsrättsinnehavarna får ersättning. Det lugnar diskussionen till dess att det kommer ny teknik igen, bedömer Staffan Albinsson som i sin avhandling bland annat beskriver tryckpressen, grammofonen, radion och kassettbandet som exempel på tidigare tekniksteg som satt fart på upphovsrättsdebatten.

Avhandlingen gör det tydligt att det råder stor skillnad mellan könen – kvinnliga kompositörer har avsevärt mindre inkomster än sina manliga kollegor.

– Skillnaden är skamligt stor, säger Staffan Albinsson som menar att den främst beror på att beställningsarvoden i mycket högre grad utgår till manliga kompositörer.

Dessutom går avhandlingen emot uppfattningen att man som kompositör måste bo i Stockholm för att lyckas.

– Det är en myt att det lönar sig för musiker att bo i en storstad, säger Staffan Albinsson.

Saknar kvalitetsbegreppet i debatten
Staffan Albinsson saknar diskussionen om musikens kvaliteter i debatten om pirater och upphovsrätten.

– Jag är övertygad om att olika former av upphovsrättslagar skapar musik av olika kvaliteter, säger han. Den mest nedladdade musiken är förmodligen också den som kostar mest att producera. Utan ersättning för kostnaderna blir det ingen musik att njuta av.

FAKTA
Avhandlingens titel: Nothing New under the Sun – Essays on the Economic History of Intellectual Property Rights in Music Institutionen för ekonomi och samhälle, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet Avhandlingens abstract (sammanfattning på engelska) finns att ladda ner här: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/32756

Rädsla är centralt i människans evolution eftersom den motiverar oss att undvika hot och faror i vår omgivning. Men rädsla kan också vara dysfunktionellt, ta över och påverka livet på ett negativt sätt.

Hotstimuli har visat sig ha en fördel vad gäller hjärnans informationsbearbetning, dessa stimuli fångar vår uppmärksamhet snabbare och lägger beslag på hjärnans resurser i högre grad. Det har föreslagits och antagits att rädsla kan utlösas automatiskt och att det är en ogenomtränglig respons oberoende och opåverkbar av andra kognitiva processer.

– Tanken med min forskning är istället att bearbetning av rädsla är beroende av all annan intern och extern bearbetning som hjärnan måste utföra samtidigt, säger Anna Bjärtå, doktorand.

För att undersöka hur interna och externa ”störningar” påverkar rädsloreaktioner har tre experimentella studier genomförts där spindel- och ormrädda försökspersoner har exponeras för bilder av sitt fruktade objekt. Syftet med studierna var att undersöka om uppmärksamhet till hot låter sig påverkas.

Resultatet från alla tre studier visar att rädslan är påverkbar och kan manipuleras med både externa och interna medel. Genom att manipulera förutsättningar i omgivningen eller i individers inställning kan rädsloresponsen förändras.

– Om en spindelrädd person ser en bild av en spindel på en helt tom vägg så kommer personens rädsla att få större fokus eftersom den har tillgång till en större del av hjärnans resurser, jämfört med om spindeln visas på en vägg som också innehåller andra bilder. Det betyder att bearbetningen av hotstimuli är beroende av annan bearbetning som sker samtidigt, vilket tyder på att rädsla inte uppstår som en isolerad och opåverkbar process, säger Anna Bjärtå.

Läs avhandlingen:
Avhandlingen FEAR – A process influenced by concurrent processing demand

Hårt sminkade kvinnor flankerar en karismatisk Armaniklädd man i TV-rutan. Det är författaren och predikanten Adnan Oktar som genom verksamheten han bedriver under namnet Harun Yahya sprider sitt budskap om att darwinismen måste bekämpas och att man vetenskapligt kan bevisa att världen och allt levande har kommit till genom gudomligt ingripande, det vill säga kreationismen. Genom ett eget TV-program, hundratals webbsidor och över 300 böcker försöker denna islamiska verksamhet nå en bred publik, både i Turkiet och i övriga världen. Kritiker hävdar att de är en Disneyversion av islam, men faktum är att denna kreationistiska rörelse rönt så pass stor uppmärksamhet att Europarådet har gått ut med en varning för en växande våg av islamsk kreationism. 

Religionsvetaren Anne Ross Solberg är verksam vid Södertörns högskola och vid Göteborgs universitet. I sin avhandling belyser hon den verksamhet som Harun Yahya bedriver genom att undersöka ett urval av publicerade texter. Hon beskriver, analyserar och kontextualiserar fyra centrala teman: konspirationsteorier, nationalism/neo-Ottomanism, kreationism och apokalypticism / Mahdism. I sin studie söker hon en förklaring till varför det är sådan stort fokus på just dessa teman.

Anne Ross Solberg har själv bott i Turkiet under många år och där träffat på många av Harun Yahyas böcker.

– Flera av verken är översatta till 18 språk, berättar Anne Ross Solberg. Trots att de är mycket påkostade så är de billiga att köpa och man kan gratis ladda ner dem från deras många webbsidor. Det gör att många undrar var pengarna kommer från.

Fenomenet Harun Yahya startade som en liten grupp i Turkiet på 80-talet och är idag verksamt på en global nivå. Gruppen fick stor internationell uppmärksamhet 2007 när den skickade ut tusentals gratisexemplar av den sex kilo tunga och rikt illustrerade bok Atlas of Creation till skolor, universitet och statliga ledare i hela världen. Harun Yahya-verksamheten består framförallt av unga, attraktiva människor med hög utbildning. Även om målgruppen främst är urbana, moderna och sekulariserade människor så vävs budskap om den sista tiden inför domedagen från den islamiska traditionen in.

– De främsta idéerna som predikas går ut på att man måste bekämpa den trångsynthet som de menar finns bland muslimer idag, att strida mot Darwinismen samt arbeta för en sammanhållning inom islam – men även mellan islam och andra religioner.

Det som har fångat Solbergs intresse är hur Harun Yahya- verksamhetens diskurs har förändrats över tid. Även om det finns en kontinuitet så har hon funnit att det finns det en förändring som hon menar hänger ihop med samhällsförändringen i Turkiet. Gruppen har även tagit över och använt delar från andra religiösa rörelsers diskurser i sitt eget resonemang. Solberg analyserar verksamheten utifrån sociala teorier, retoriska grepp samt nutida perspektiv på islamisk aktivism och mission. Genom texterna som analyseras visas hur Harun Yahya-verksamheten lyfter in sig själva i ett kosmologiskt ramverk där frontfiguren Adnan Oktar antyder paralleller mellan sig själv och Mahdi – den messianska frälsargestalt som enligt vissa islamska traditioner ska komma till jorden den sista tiden inför Domedagen.

Anne Ross Solberg är verksam inom ämnet religionsvetenskap vid Södertörns högskola och vid Göteborgs universitet. Hon disputerar den 13 juni 2013 på Södertörns högskola.

Avhandlingens titel: The Mahdi wears Armani: An analysis of the Harun Yahya enterprise
Opponent: Elisabeth Özdalga, Bikent University, Turkiet

Då en förbättringsåtgärd utförs i vägmiljön finns risken att trafikanterna ökar hastigheten, exempelvis om belysningsnivån ökar.

I VTI notat 15-2013 redovisas en studie som i första hand ska ses som en metodstudie som innebär mätning av spontant vald hastighet. Resultaten visar på en svag, men tydlig tendens till ökad hastighet med ökad belysningsstyrka.

I Sverige är påkörning av fotgängare på övergångsställen ett stort problem; cirka 30 personer omkommer årligen i kollision i mörker mellan fotgängare och motorfordon. Detta förklaras sannolikt inte av alltför låga belysningsnivåer, eftersom upptäcktsavstånden till en fotgängare är långa redan vid låga belysningsstyrkor. Sannolikt reducerar man därför inte risken för påkörning av fotgängare genom att förbättra dennes synbarhet med högre belysningsnivå, utan genom att göra fotgängaren mer iögonfallande, exempelvis genom en insnävning vid övergångsstället.

Mätningarna i studien har gjorts med försökspersoner som har kört en personbil utrustad med kontinuerlig registrering av hastigheten och videofilmning av vägmiljön framåt.

Datainsamlingsmetoden fungerade, men måste anses långsam. Antalet möjliga mätdagar är få; mörker med uppehållsväder finner man nästan endast under augusti till mitten av oktober och nederbördsdagar är inte användbara. Därför kan det vara svårt att få tillräckligt med data, åtminstone under en och samma säsong.

Antalet försökspersoner var vid detta metodtest litet, sex stycken, så signifikanta resultat är inte att förvänta. Emellertid visade fem av dessa en tendens till att öka hastigheten med ökad belysningsnivå, medan den sjätte sänkte hastigheten något. Resultaten ger en indikation på att det finns anledning att undersöka vidare.

Maria Forsman har på basis av straffrätt och socialrätt granskat hur socialtjänstens och polisens ingripanden tillgodoser barnets rättigheter och intressen, då misstanke uppkommit om att våld eller andra övergrepp skett i hemmet. Ingripandena har olika målsättningar, utgångspunkter och verkanssätt.

Socialtjänstens verksamhet befinner sig mellan å ena sidan en barnavårdande tradition med historiska rötter, å andra sidan en förnyelse med betoning av barnskydd och barnets rättigheter. Maria Forsman menar att det finns anledning att övergå till barnskydd och att högre krav ställs på utredningarna. I studien framhålls också att begreppet ”barnets bästa” ges varierande innebörd och tolkas relativt fritt, vilket kan vara problematiskt på ett område där utsattheten ömsom betraktas som ett brott, ömsom som ett socialt problem.

– När det besvärliga med utredningar och rättsprocesser betonas, t.ex. att det inte är till barnets bästa att delta i en rättegång eller att det inte är barnets bästa att föräldrar åtalas, tenderar det att föredras att inget sker. Samtidigt visar tidigare forskning att det till barnens svåraste erfarenheter hör att ingen har ingripit, säger Maria Forsman.

En fråga som noteras är att bötesstraff kan vara en olämplig påföljd vid lindrigare barnmisshandelsfall, då det ofta straffar barnet indirekt genom den gemensamma familjeekonomin.

– Bättre vore då om förövaren kunde dömas till en vård- eller påverkanssanktion. För barn som tvångsomhändertas på grund av våld och övergrepp i hemmet är det också avgörande att föräldrarna får adekvata insatser för att förändra sin situation. För rättssäkerheten och barnets trygghet är det viktigt att själva problemet och missförhållandena fokuseras.

Maria Forsman menar att den svenska lagstiftningen måste förbättras genom konkreta välavvägda bestämmelser anpassade utifrån problemets förutsättningar.

– Till bristerna idag hör att utsatta barn inte har någon lagstadgad rätt att komma till tals och på ett åldersanpassat sätt bli informerade i ett brottmål. Dessutom finns rättsliga oklarheter i barnavårdsärenden ifråga om när barn har rätt till ett eget oberoende och till rättsligt ombud. För att barnet ska kunna hävda sina rättigheter och intressen i förhållande till vårdnadshavare som har motstående intressen, d.v.s. barnets legala ställföreträdare, krävs att barnet i olika situationer har en tydlig lagstadgad rätt till ett oberoende juridiskt ombud.

Avhandlingsarbetet finansierades av Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond och Torstens Söderbergs stiftelse.

Läs hela eller delar av avhandlingen: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-68837

Maria Kulander, forskare och doktorand vid institutionen för fastigheter och byggande vid KTH, har studerat hur åldersgruppen 65-85 år boende i ordinarie bostadssektor upplever sitt boende. Hon har genomfört sin studie i Gävle, där bostadsmarknaden är i jämvikt och priserna är ungefär genomsnittliga för Sverige.

– 80-85-åringar är mindre nöjda med sitt boende än vad 65-75-åringarna är. Man bor kanske ensam i en villa eller lägenhet som blivit för stor, lever ett mindre aktivt liv än tidigare och har försämrad hälsa. Trots att man skulle vilja flytta kan det brista i initiativförmåga och man saknar information. I England, där man gjort liknande studier, utbildas äldre så att de lättare kan fatta rationella beslut om sitt boende, säger Maria Kulander.

Hon talar om välfärdsförluster som uppstår när människor bor där de inte borde bo. Nu för tiden flyttar man in på äldreboende ganska sent, och det verkar finnas glapp mellan olika boendeformer. Man är för pigg och frisk för äldreboende, men är inte nöjd i det egna hemmet.

– De som planerar och bygger för de här grupperna borde ta bättre reda på vilka typer av boenden som efterfrågas. Seniorboende och trygghetsboende är olika alternativ som ännu inte har några riktigt fasta definitioner, vilket nog också bidrar till otydlighet. Man borde satsa på boenden anpassade för 75+ snarare än för 55+, säger Maria Kulander.

Många oroar sig för sina månatliga kostnader, och även om flytten går till ett mindre boende kan det bli dyrare om det är nytt. Helst vill man bo kvar i samma område, fast lite mer centralt, och kunna behålla sitt sociala nätverk.

Att boendet matchar livssituationen är naturligtvis positivt ur ett individuellt perspektiv, men även samhällsekonomiskt finns vinster att göra om man hjälper människor att flytta i rätt tid.

– Man vill flytta men tycker inte att man kan, och det är inte optimalt vare sig för den äldre personen, eller för den barnfamilj som skulle behöva det större boendet bättre. När en familj lämnar sin lägenhet skapas utrymme för nästa steg, då andra kan flytta in i deras gamla mindre, billigare lägenhet, säger Maria Kulander.

Hon lägger till att äldrepolitiken går ut på att folk ska bo kvar i sitt boende så länge som möjligt. För gruppen 65-75 år är den politiken bra, men generellt sett inte för de som är 10-20 år äldre.

– Här behövs riktade åtgärder för att underlätta flytt. Personlig service i form av information och rådgivning samt ekonomisk subvention kan få positiva effekter på flera plan. Den subvention som kan ge mest effekt är en subvention av flyttkostnader med mera för äldre pensionärer med stora bostäder, säger Maria Kulander.

Hon tillägger att det finns anledning att tro att situationen ser liknande ut på orter i Sverige med samma förutsättningar som Gävle.

Maria Kulander har precis lagt fram sin licentiatuppsats ”Do the Elderly Move at the Right Time” vid KTH.
 
 

Studier de senaste åren visar att ungdomar mår allt sämre psykiskt. Detta trots att psykisk ohälsa har goda förutsättningar att förebyggas och behandlas om insatser sätts in tidigt under uppväxten.

– Tyvärr är både hälsa och användning av vård ojämnt fördelat i befolkningen, något jag velat studera närmare för att förstå vad det beror på. I min avhandling fokuserar jag på hur barn och ungas psykiska hälsa och användning av barn- och ungdomspsykiatrisk vård hänger samman med de sociala sammanhang som barn växer upp i, berättar Anna-Karin Ivert, forskare vid Institutionen för kriminologi.

Iverts forskning visar att barn som har utlandsfödda föräldrar oftare kommer i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, via någon utomstående som till exempel skolpersonal eller socialtjänsten jämfört med unga som har svenskfödda föräldrar.

– Vi vet inte varför det är så här, men möjliga förklaringar skulle kunna vara att föräldrar som inte är födda i Sverige inte vet att man kan vända sig direkt till BUP eller att de istället vänder sig till skolan eller primärvården. En annan möjlig förklaring skulle kunna vara att man uppfattar barnets beteende annorlunda än vad svenskfödda föräldrar gör, säger Anna-Karin Ivert.

Föräldrarnas födelseland spelar även roll för vilken typ av psykiatrisk vård de unga vårdas inom.

– Ungdomar vars föräldrar är födda i länder som klassificeras som låg- eller mellaninkomst länder vårdas mer sällan inom den psykiatriska öppenvården än ungdomar som har svenskfödda föräldrar.

Det är flickor med föräldrar födda i Sverige eller i andra höginkomstländer som oftast vårdas inom psykiatrin.

– Det kan handla om att man har olika syn på psykisk hälsa eller att man hanterar problem på olika vis. Vissa familjer vänder sig till BUP när deras barn har problem medan andra söker stöd och hjälp inom familjen eller bland vänner. Men naturligtvis kan det också vara så att psykisk ohälsa är vanligare i vissa grupper, säger Ivert.

Det behövs ytterligare forskning för att klargöra sammanhangen.

– Om det finns ett otillfredsställt vårdbehov bland barn och unga med utlandsfödda föräldrar är det allvarligt då detta kan få allvarliga konsekvenser för den enskilda individen, säger Ivert.

Hon understryker vikten av att alla barn och unga får den vård de behöver för att må bra.

– Det handlar om att skapa jämlika och goda förutsättningar för alla unga, säger hon.

Petter Bergner står bakom avhandlingen Med historien som motståndare: SKP/VPK/V och det kommunistiska arvet 1956-2006 som handlar om vänsterpartiets uppgörelseprocess rörande det kommunistiska arvet.

Vänsterpartiets uppgörelseprocess har i huvudsak kretsat kring tre frågeställningar. Under perioden 1956-1977 stod frågan om partiets behov av självständighet i fokus. Efter 1977 kom frågan om VPK:s kontakter med de statsbärande kommunistpartierna att bli den dominerande frågeställningen. Från 1986 och framåt har uppgörelseprocessen handlat om att bredda partiet bortom den kommunistiska traditionen.

Partiets ansträngningar för att rensa bort det som har uppfattats som oönskade kvarlevor från det förflutna har motiverats av grundläggande politiska behov. Petter Bergner ringar in fem mekanismer som har bromsat processen.

Partiet har prioriterat att värna partisammanhållningen och har därför valt att hellre kompromissa sig fram än att riskera att spränga partiet. Inom Vänsterpartiet och dess föregångare har det funnits en stark vilja att slå vakt om partiets särart som ett systemkritiskt parti och krav på förändring har ofta avfärdats som ett hot mot denna särart. Vidare har det för partiet varit viktigt att inte falla till föga för yttre tryck och en tendens att avfärda intern kritik som anpasslighet inför yttre tryck har funnits inom partiet.

Vänsterpartiet och dess föregångare har velat förbehålla sig rätten att själv definiera den egna ideologins innehåll. Därtill har en stark motvilja funnits mot att, i ett läge när inget annat parti har behövt konfrontera de mörka delarna av deras egen historia på motsvarande sätt, acceptera ett skuldbeläggande som har uppfattats som oproportionerligt och orättvist.

Enligt Petter Bergner ger dessa bromsande mekanismer en viktig förklaring till varför Vänsterpartiet så sent som 2004 kom att hemsökas av sitt kommunistiska förflutna.

Avhandlingen: Med historien som motståndare: SKP/VPK/V och det kommunistiska arvet 1956-2006

I avhandlingen studeras och förklaras en framgångsrik skolas pedagogiska utvecklings-process. Forskningsintresset har vandrat från enskilda elevers lärande mot läs- och skriv-pedagogik i skolpraktiken, för att slutligen nå fram till lärarens egna, professionella och kontextuella lärande.

– Resultaten visar att en framgångsrik läs- och skrivundervisning innebär att läraren ser den i ett språk-utveck-lande sammanhang, och att detta i hög grad handlar både om muntlighet och skriftspråklighet, säger Catharina Tjernberg, nydisputerad vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Lärarens utveckling av sin yrkesskicklighet är en pågående interaktiv och social process där organisation, tid och kommunikativa möten är viktiga faktorer.

– Detta ger utrymme för en effektiv utvecklingsstrategi där den akademiska och den praktiska kunskapen får möjlighet att förenas i handlings-orienterad kunskap — en förutsättning för eleverna ska nå framgång i sitt läs- och skrivlärande, säger Catharina Tjernberg.

Studiens huvudsakliga inriktning rör framgångsfaktorer i läs- och skrivlärande med särskilt fokus på elever i läs- och skriv-svårigheter. Intresse har också ägnats den specifika lärarkompetens som en stor elevvariation fordrar liksom vilka förut-sätt-ning-ar den pedagogiska miljön erbjuder för utvecklingen av denna.

Länk till avhandling: Framgångsfaktorer i läs- och skrivlärande. En praxisorienterad studie med utgångspunkt i skolpraktiken.