Temperaturutvecklingen i olika delar av världen framträder genom rekonstruerade trettio års medelvärden. Färgen indikerar relativ temperatur. För Nordamerika finns både en kortare rekonstruktion som bygger på trädringar och en längre rekonstruktion som bygger på pollen. För Afrika finns det ännu inte tillräckligt med data för att göra någon temperaturrekonstruktion.

I studien har 78 forskare från 23 länder har undersökt hur temperaturen varierat på de olika kontinenterna de senaste 1000 till 2000 åren. Resultaten har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Geoscience och visar både stora regionala likheter och skillnader i klimatutvecklingen på jorden. Temperaturutvecklingen i förindustriell tid verkar särskilt ha skiljt sig mellan norra och södra halvklotet.

Forskarna har arbetat inom projektet Past Global Changes (PAGES) och bygger sin studie på 511 serier av klimathistorisk data från trädringar, iskärnor, pollen, koraller, sjösediment och annan data. De finner, i likhet med vad tidigare studier visat, en generell global nedkylning under senaste 2000 åren. Det är resultatet av ändringar i jordaxelns lutning. Den trenden verkar brytas av dagens globala uppvärmning. Två forskare från Stockholms universitet, Fredrik Charpentier Ljungqvist och Paul J. Krusic, har deltagit i projektet.

– Detta är första gången det har gått att jämföra temperaturutvecklingen mellan olika kontinenter på det här sättet. Det är intressant att se att den medeltida värmeperioden startar runt 200 år senare på södra halvklotet och att Lilla istiden också startar senare, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Skillnaden mellan kontinenterna för den medeltida värmeperioden (cirka 800–1300) är större än för Lilla istiden (cirka 1300–1900). Direkta jämförelser mellan dåtida och nutida klimat är svåra att göra men studien indikerar att temperaturen de senaste 30 åren på åtminstone flera kontinenter varit högre än den varit de senaste 1000 till 2000 åren.

– Vi ser att det var varmt på norra halvklotet mellan 830 och 1100 men på södra halvklotet varade istället värmeperioden 1160 till 1370. Däremot var klimatet kallt i princip över jorden mellan 1580 och 1880, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Forskarna finner att de kallaste perioderna, särskilt när de sammanfaller på olika kontinenter, hör samman med perioder av låg solaktivitet kombinerat med flera stora vulkanutbrott. Fem perioder mellan 1250 och 1820, alltså under Lilla istiden, var särskilt kalla men inte alltid på alla kontinenter samtidigt.

– Den enda kontinenten som inte märkt av den moderna uppvärmningen är Antarktis. I norra Europa var det sannolikt minst lika varmt som nu omkring år 1000 men i södra Europa har det förmodligen inte varit så varmt som under det senaste årtiondet sedan romartiden. Det visar hur viktigt det är att studera regionala variationer för att förstå klimatförändringar, konstaterar Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Studien: Continental-scale temperature variability during the past two millennia.

Sociala rörelser växer ofta fram i opposition till den etablerade makten och i länder där det råder begränsad öppenhet mot de organiserade påverkanskrafterna, i vissa fall även repression, är de oerhört viktiga. Hur ser det då ut i Östeuropa? Finns det alls några sociala rörelser inom det civila samhället i de forna kommunistländerna? Många forskare har ifrågasatt om det gör det och vissa menar att det civila samhället är allt för svagt i Östeuropa. Men sociologiprofessor Kerstin Jacobsson vid Södertörns högskola  [Ref 1]menar att det finns många rörelser utöver frivilligorganisationerna (så kallade ”NGO:er”) – inte minst finns det aktivism på gräsrotsnivå.

Arvet från kommunisttiden
Kerstin Jacobsson är redaktör till boken ”Beyond NGO-ization. The Development of Social Movements in Central and Eastern Europe” (Ashgate, 2013) tillsammans med sociologprofessor Steven Saxonberg från Tjeckien. Boken är en samling essäer som undersöker sociala rörelser i det post-kommunistiska Europa och Ryssland, hur de mobiliserar och organiserar sig samt deras olika aktioner, deras framgångar och misslyckanden – allt i relation till den sociala kontext de befinner sig i. Även om det finns många olikheter i de olika länderna kan man se gemensamma svårigheter.

–  En svårighet är att de politiska systemen inte är helt öppna mot sociala rörelser vilket gör att de måste finna sig nya vägar. Det andra är arvet från kommunisttiden som gör att det fortfarande råder en låg social tillit till andra människor, förklarar Kerstin Jacobsson. Det gör att det inte är så lätt att mobilisera människor kollektivt. Samtidigt finns det en trötthet hos individerna mot organiserat föreningsliv och därför föredrar många att engagera sig i lösare former av grupperingar för att påverka systemet.

Under kommunisttiden förekom det tvång och en stark förväntan på att människor skulle vara med i en förening eller organisation. Därför är det inte ovanligt att många människor idag upplever en frihet att slippa föreningslivet och istället väljer de lösare formerna av gruppering. Där finns ett dock ett problem eftersom de grupperna inte är lika lätta att organisera. Det kan bli svårare för alla röster att bli hörda, interndemokratin kan lysa med sin frånvaro och man odlar en kultur där det blir enkelt för karismatiska ledare att träda fram.

Bredare syn och nyanserad bild
Tidigare forskning har betonat de öst- och centraleuropeiska rörelsernas beroende av resurser från utlandet, men bilden har förändrats. I dag är rörelserna framförallt inriktade på att mobilisera resurser i sina respektive länder. Boken ”Beyond NGO-ization. The Development of Social Movements in Central and Eastern Europe” ger en nyanserad och uppdaterad bild av sociala rörelser i det post-kommunistiska Europa. Författarna undersöker också grupper som ofta har försummats i olika diskussioner om sociala rörelser, till exempel djurrättsgrupper, rasistiska rörelser och gayrörelser. De ger en djupare analys av de olika strategier som civila organisationer och grupper kan använda. Boken visar att man inte kan förvänta sig att de sociala rörelserna i post-kommunistiska Europa ska följa samma mönster som Västeuropa. Om man ska kunna förstå de olika strategierna som dessa sociala rörelser använder sig av krävs ett bredare rörelsebegrepp som man fånga den mångfald av arbetssätt som rörelserna använder sig av.

Att synas och skapa igenkänning och på så vis förbättra sitt anseende står i centrum när svenska myndigheter planerar sitt kommunikationsarbete. I vissa fall beskrivs synlighet som nödvändigt för att myndigheter ska kunna utföra sina uppgifter men oftare har synlighet kommit att bli ett mål i sig självt. Det visar en analys av nationella förvaltningsmyndigheter som publiceras i en ny forskningsrapport.

Studien som är gjord av forskare från institutionen för informatik och media, Uppsala universitet, visar också att många myndigheter styrs av flera olika principer när de planerar sitt kommunikationsarbete. Principer som många gånger står i konflikt med varandra.

Av de 252 myndigheter som fanns registrerade 2011 var det 173 som hade styrdokument för sitt kommunikationsarbete och det är dessa som forskarna Magnus Fredriksson och Josef Pallas, har analyserat. Utgångspunkten för deras arbete har varit att kartlägga vilka principer det är som styr myndigheters kommunikation med omvärlden.

– Myndigheter lägger stor vikt vid kommunikation. Många har kommunikationsavdelningar och i många fall har informatörer och kommunikatörer ledande befattningar. Myndigheter är också en stor köpare av konsulttjänster. Trots detta vet vi ganska lite vad det är för principer som styr arbetet och vad myndigheter vill uppnå med sitt kommunikationsarbete, säger Magnus Fredriksson.

Resultaten visar att nästan alla (85 %) myndigheter motiverar sitt kommunikationsarbete utifrån att de ska skapa uppmärksamhet och igenkänning. För nästan lika många (82 %) gäller att kommunikationen ska bidra till verksamhetens effektivitet och måluppfyllelse. En tredje princip som styr många myndigheter (65 %) är att kommunikationen ska stärka samhällets demokratiska processer genom samhällsinformation och kontakter med journalister.
I betydligt färre fall (22 %) är marknadens principer styrande och detta gäller framför allt universitet och högskolor.

Tidigare studier har visat att organisationer sällan styrs av en enda princip. Det är snarare regel än undantag att organisationen tvingas hantera att olika principer ställs mot varandra. Så är också fallet när det kommer till myndigheter kommunikation. En stor majoritet (82 %) för fram två eller flera principer i sina dokument.
Forskarna menar att det i vissa fall är ganska oproblematiskt att som myndighet förhålla sig till flera olika principer men att det finns situationer då det kan uppstå stora svårigheter. En konflikt som har uppmärksammats på senare tid är den mellan synlighet och öppenhet där flera myndigheter har kritiserats.

– Det går inte att kontrollera bilden av sig själv, samtidigt som man måste vara fullständigt öppen, vilket bland annat offentlighetsprincipen kräver, säger Josef Pallas.

I sin rapport diskuterar forskarna också vad det är som ligger bakom resultaten och här pekar man bland annat på de många reformer som genomförts inom offentlig förvaltning sedan 1980-talet.  Till detta kommer också att fler olika typer av aktörer granskar och ställer krav på myndigheters verksamheter vilket gör att man vill uppmärksammas positivt men också att krav från olika håll riktas mot myndigheternas verksamheter.

Rapporten: Med synlighet som ledstjärna: en analys av vilka principer som styr kommunikationsarbetet i nationella förvaltningsmyndigheter.

P2P-nätverk (kallas också icke-hierarkiska nätverk) blir ett allt viktigare sätt att utbyta digital information. Producenter av programvara, filmer, musik med mera står inför helt nya utmaningar, men också intressanta möjligheter när distributionssätten förändras. Beskattning är en särskilt kritisk faktor, med stora återverkningar på utvecklingen av en mogen och lönsam marknad.
Men faller P2P inom ramen för konsumtionsbeskattning? Vilka fördelar och vilka ekonomiska konsekvenser skulle det i så fall innebära?

I sin avhandling analyserar Cristina Trenta utmaningar och möjligheter genom att utgå från konsumtionsbeskattning och upphovsrätt, ställt mot en stats två grundläggande maktmedel: Rätten att beskatta och rätten att straffa olagliga handlingar.

– P2P-nätverk och P2P-teknik kommer att spela en viktig roll i distributionen av digitalt material. Om det blir som ett bekvämt och ekonomiskt alternativ, eller som en juridisk ödemark, återstår att se. Förhoppningsvis kommer den här boken att föra diskussionen framåt, säger Cristina Trenta.

Avhandlingen: VAT in Peer-to-Peer Content Distribution – Towards a Tax proposal for Decentralized Networks.

Sockerbaserade cancerläkemedel får tumören att göra sitt eget cellgift
När kolhydraten xylos – björksocker – kopplas till en sorts kolväten kallade naftalener bildas en xylosförening som angriper cancerceller men inte friska celler. Detta har forskare vid Lunds universitet studerat i flera år. Målet för studierna är att förstå mer i detalj hur xylosföreningarna lyckas döda cancercellerna, för att utveckla dessa mekanismer till ett nytt vapen mot cancer.

Ulrika Aili från Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap för i sin avhandling forskningen några steg framåt. Hon har undersökt flera olika föreningar av xylos och naftalen och deras förmåga att bilda långa sockerkedjor, glykosaminoglykaner (GAG). Cancerceller behandlade med en viss xylosförening visade sig bilda en viss typ av celldödande GAG som släpps ut kring tumören och fungerar som ett egenproducerat cellgift. Forskningen utgör ett steg på vägen mot nya, sockerbaserade cancerläkemedel.

Hur behandla ansiktsförlamning?
Plötslig ansiktsförlamning utan känd orsak kallas Bell’s pares och drabbar omkring 30 av 100 000 svenskar varje år. 60-70 procent av patienterna blir friska utan behandling. De övriga har varaktiga svårigheter med en kvarstående förlamning av olika grad, och lider också av sitt avvikande utseende.

Sara Axelsson från Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund har jämfört tillfrisknandet hos patienter som fått kortison och/eller antivirala medel. Hon har också undersökt vad patienternas ålder, tid till behandling och förlamningens ursprungliga svårighetsgrad betytt för utläkningen. Studierna visar att kortison (prednisolon) insatt inom två dygn gav en snabbare och bättre utläkning. Antivirala medel hade däremot ingen effekt på utläkningen. Detta gällde oavsett patienternas ålder och förlamningens svårighetsgrad.

Markörer för prognos och kemoterapisvar vid bröstcancer
Varje år insjuknar mer än 8000 kvinnor i Sverige i bröstcancer, och 1400 kvinnor dör i sjukdomen trots att de flesta idag får medicinsk behandling efter kirurgi och strålbehandling. Därför är det viktigt att hitta fler faktorer som kan bidra till en skräddarsydd riskbedömning och behandling, och göra att man undviker ineffektiva behandlingar med mycket biverkningar.

Marie Klintman från Avdelningen för onkologi i Lund har forskat på detta område. Hon har bl.a. studerat en faktor kallad TIMP-1 (tissue inhibitor of metalloproteinases 1), som visat sig kopplad till en dålig prognos. Hennes studie stämmer med de tidigare studierna, eftersom den visade ett samband mellan höga värden av TIMP-1 och sämre svar på den vanligaste kemoterapin. Denna faktor skulle därför kunna användas för att finna patienter som behöver annan kemoterapi.

En annan studie i avhandlingen handlar om en markör för celldelning, Ki67, som är en riskmarkör för en viss typ av tumörer. Marie Klintmans fynd har bidragit till att man ändrat i de regionala behandlingsriktlinjerna för bröstcancer.

Specialiserade sarkomcentra fungerar bra
Mjukdelssarkom är tumörer i ben, brosk, bindväv, muskler eller fettväv. Merparten av dessa är mycket elakartade, och en tredjedel av alla patienter dör av sjukdomen. Samtidigt kan sarkomknölarna verka ofarliga: de gör inte ont och stör inte armens eller benets funktion. Godartade knölar är också mer än 200 gånger vanligare än mjukdelssarkom, vilket gör det extra viktigt att kunna sålla fram de farliga knölarna.

Sverige har numera sarkomcentra där läkare från olika discipliner samverkar för diagnos och behandling. Emelie Styring från Avdelningen för ortopedi har studerat resultaten från Lunds sarkomcentrum, och visar att remitteringen dit fungerat bra. För varje elakartad tumör remitterades tre tumörer som visade sig vara godartade, vilket är ett hanterbart merarbete.

Små mjukdelssarkom ger i regel patienten en god prognos, men det finns även små tumörer som ger upphov till metastaser. Emelie Styring tar i en annan studie upp två egenskaper som visar om en tumör är farlig även om den är liten, och bör behandlas inte bara med kirurgi utan också med cellgifter.

Länkar till avhandlingarna:
Tumor Selective Antiproliferative Naphthoxylosides
Bell’s Palsy – Medical Treatment and Influence of Prognostic Factors
The Prognostic and Treatment Predictive Value of Proliferation and TIMP-1 in Breast Cancer
Clinical and Biological Patterns in Soft Tissue Sarcoma

– Vi ska utveckla metoder för att snabbt och enkelt kunna ta fram prototyper av tjänster som gör det möjligt att testa olika idéer på tänkta kunder. Vi kopplar projektet till den hållbara staden, Vallastaden, inom Bo16-projektet i Linköping, för att ge det en fast punkt i verkligheten, säger Stefan Holmlid, universitetslektor på Institutionen för datavetenskap, Linköpings universitet.

I en hållbar stad, eller stadsdel, finns ett stort behov av tjänster av olika slag, några exempel är transporter, kommunikation, vård eller värme. Men hur gör man en snabb, billig och användbar prototyp av en tjänst? Det ska Stefan Holmlid nu ta reda på, i nära samarbete med storföretagen ABB, Ericsson och Volvo.

– Arkitekterna kan gestalta husen, gatorna, torgen och träden, men det säger inget om vad som händer i staden, hur själva livet ter sig. Genom att ta fram snabba och billiga prototyper av tjänster kan vi också gestalta hur livet kommer att bli och skapa oss en föreställning om det, säger Stefan Holmlid.

Vallastaden är tänkt att vara bilfri. Ett exempel på tjänster är därför smarta transportlösningar, det behövs transporter för människor till och från resecentrum, för gods till och från butiker, mediatek och restauranger – och mycket mera.

– En viktig del av livet i staden, konstaterar Stefan Holmlid.

Ett par andra exempel är olika kommunikationslösningar eller uppgradering av mjukvaror till pumpar eller elmotorer på distans.

– Det är verkligen roligt att Vinnova valt att satsa på vårt projekt och intresset ökar nu starkt för tjänstedesign. Flera tidningar har tagit upp fenomenet, nu senast Veckans Affärer under rubriken ”Det nya svarta”, säger Stefan Holmlid.

Stödet innebär också att det blir möjligt att bjuda in utländska designers som får ge sin syn på tjänsterna i den hållbara staden.

Vinnova stöder projektet med 446 000 kronor inom utlysningen Utmaningsdriven innovation 2013.

Det är en bransch i stark förändring som beskrivs i den nya forskningsstudien ”Styrning och navigering i regionala kollektivtrafiknätverk.” Forskarna har studerat kollektivtrafiken i fyra svenska regioner: Stockholm, Västra Götaland, Skåne och Värmland. Som jämförelse har forskarna även tittat på två europeiska områden: Freiburgregionen i Tyskland och Zürichregionen i Schweiz.

– Vi har tittat på vad som hänt i branschen, vad som hänt i samhället och vad som utvecklats på vår egen forskningsfront, berättar Bo Enquist, professor i företagsekonomi och knuten till Samot, The Service and Market Oriented Transport Research Group vid Karlstads universitet.

År 2012 trädde en ny lag i kraft och regionala kollektivtrafikmyndigheter inrättades i varje region. Trafikföretag konkurrerar numera i upphandlingar, där även kontraktets utformning spelar en allt större roll.

– Det är viktigt för utvecklingen mot en hållbar kollektivtrafik att trafikföretagen inte används som bemanningsföretag. Kollektivtrafiken behöver utvecklas som en gemensam affär fullt ut, genom kontrakts- och kunddialogerna, menar Bo Enquist.

Bryter bilens dominans
I Freiburg och Zürich har man satsat på en ”mobilitetsstrategi”, där kollektivtrafik, cykel, gång och bil samverkar kring ett ”hela-resan-tänk”. På så sätt har man lyckats bryta bilens dominans i städerna. I exempelvis Göteborg går man mot en liknande vision. Integreringen har inte haft lika bra effekt som för Zürich och Freiburg, på grund av det eftersatta underhållet och kapacitetsproblemet i den svenska spårbundna trafiken och att bussarna i de svenska nätverken konkurrerar med bilen om vägutrymme.

De fyra svenska regionerna som ingår i studien ligger alla i framkanten av utvecklingen. De speglar såväl storstad som landsbygd. Det är ingen neutral arena som beskrivs, utan en smältdegel av sociala och ekonomiska processer med inblandade aktörer från kommuner, regionala kollektivtrafikmyndigheter, politiker och näringsliv. I bokens slutkapitel beskrivs åtta utmaningar för kollektivtrafiken, bland annat: frihet för resenären, kollektivtrafik som ett proaktivt verktyg för att bygga en hållbar stad eller region, kollektivtrafik som politik och affärsverksamhet samt kollektivtrafikens utrymme i stadstrafiken.

– Vi ger inte ett klart och entydigt svar på vilket av de olika regionala kollektivtrafiknätverken som fungerar bäst. Vi har istället velat skapa en djupare förståelse för hur komplext systemet är. Den stora utmaningen ligger i att skapa samverkan och ett gemensamt synsätt inom en region, menar Mikael Johnson, ekonomie doktor och forskare inom Samot, Karlstads universitet.

Länk till projektets hemsida.

I alla levande celler finns ett liknande typ av styr- och reglersystem som man kan hitta i dagens smarta mobiltelefoner. Precis som din telefon processar en mängd information som vi ger den, så processar cellerna ständigt information om sin omgivning och inre miljö. I cellerna skickas och processas informationen via ett stort nätverk av interaktioner mellan signalmolekyler.

I elektroniska kretsar är det vanligt med negativ feedback, en ”bromsfunktion”, för att göra signalerna tydliga och att minska på brus som kan göra att viktig information missas. Cellerna utnyttjar också denna teknik för att minska på oönskat brus. Närmare hälften av alla signalmolekyler som styr vilka gener som ska vara på eller av reglerar sitt eget genuttryck genom biokemiska reaktioner som fungerar som broms.

– Om antalet signalmolekyler är fler än det önskade så stänger dessa av sin egen tillverkning under en kort stund, för att sedan återuppta den. Skillnaden mellan feedback i elektroniska system och biologiska system är att den i biologiska system är mycket mer oprecis och långsam, förklarar Andreas Grönlund, förste författare och numera verksam vid Umeå universitet.

Tillsammans med professorerna Per Lötstedt och Johan Elf, båda Uppsala universitet, har han med hjälp av nya mätdata och matematiska modeller kunnat räkna ut hur länge molekylerna ska sitta kvar på sina bindningsställen för att feedbacken ska bli lagom stark och lagom snabb för att bruset ska reduceras så mycket som möjligt.

Beräkningarna visade att molekylerna bör binda betydligt svagare än vad man tidigare har trott, en egenskap som sedan visade sig stämma väl överens med den bindningsstyrka som globala reglermolekyler i bakterien E. coli uppvisade.

– En bilförare behöver förstå när och hur hårt man ska trycka på bromsen i olika situationer och åt vilket håll man ska vrida ratten i en vänstersväng. På motsvarande sätt behöver vi öka förståelsen om cellernas styr- och reglersystem för att kunna framställa nya smarta mediciner när regleringen inte fungerar eller för att kunna styra växtceller att generera grön energi genom smartare biomassaproduktion, säger Andreas Grönlund.

Läs avhandlingen: Transcription factor binding kinetics constrain noise suppression via negative feedback. Nature Communications.

– Denna studie visar tydligt att det går att nå fantastiska resultat till låg kostnad genom att aktivera lokalsamhällena i den offentliga sjukvården på Vietnams landsbygd, säger professor Lars-Åke Persson, Uppsala universitet, som lett studien.

Forskarna gjorde en studie som involverade 90 lokalsamhällen i Quang Ninh-provinsen i nordöstra Vietnam mellan 2008 och 2011. Mödra- och nyföddhälsogrupper etablerades genom att rekrytera hälsoarbetare, lokapolitiker och representanter från kvinnoorganisationer för att identifiera och prioritera hälsoproblem som drabbade kvinnor och barn från graviditet till en vecka efter förlossningen. Grupperna fick göra åtgärdsplaner för att komma till rätta med problemen.

De första två åren ledde inte till några förändringar i nyföddas dödlighet, men det tredje år kom effekten. Nyföddas dödlighet halverades. Kvinnorna fick också dubbelt så ofta vård under senare delen av graviditeten jämfört med i kontrollgruppen.

Däremot fann forsakran ingen skillnad mellan grupperna när det gällde flera andra faktorer, såsom antal hembesök efter förlossning, andel bröstmjölksuppfödda, andel förlossningar på vårdinrättning, förlossningsförberedelse eller stelkrampsimmunitet.

– Liknande resultat har setts i andra delar av Asien, men detta är första gången vi ser att detta sätt att arbeta även leder till mycket goda resultat i samhällen i sydöstra Asien i snabb förändringstakt av samhället, säger Lars-Åke Persson.
Studien har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet och SIDA.

Länk till studien: Effect of Facilitation of Local Maternal-and-Newborn Stakeholder Groups on Neonatal Mortality: Cluster-Randomized Controlled Trial.

Patienter med diabetes typ 2 löper mer än dubbelt så stor risk för hjärt- och kärlsjukdom jämfört med de som inte har diabetes typ 2. I förebyggande syfte behandlas därför många diabetespatienter med blodförtunnande läkemedel baserade på acetylsalicylsyra, till exempel Trombyl.  

En studie vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar nu att acetylsalicylsyra ofta inte har någon effekt för patienter med diabetes typ 2.  

Studien omfattar nästan 20 000 diabetespatienter, och utgår från det nationella diabetesregistret, där en stor del av alla diabetespatienter i Sverige är registrerade.

Forskarna har också använt sig av andra nationella register, för information om läkemedelsförskrivningar och sjukhusdiagnoser.

– Vi kunde inte se att det finns några fördelaktiga effekter på risken för hjärtkärlsjukdom eller död kopplat till behandling med acetylsalicylsyra hos patienter med diabetes typ 2 utan etablerad hjärtkärlsjukdom, säger läkaren Nils Ekström som är en av författarna bakom den vetenskapliga artikeln.

Enligt honom är acetylsalicylsyra ett välbeprövat och billigt läkemedel med få biverkningar, men det ska inte skrivas ut i onödan.

– Vi kunde också se en antydan till att de patienter som tog läkemedlet hade en ökad risk för magsår och blödning, säger Nils Ekström.

Omkring 300 000 svenskar har diabetes typ 2. Även om svenska läkare blivit mer återhållsamma med att skriva ut acetylsalicylsyra till diabetespatienter utan etablerad hjärtkärlsjukdom är det fortfarande relativt vanligt. I andra länder, bland annat USA, rekommenderas acetylsalicylsyra som en del av behandlingen vid diabetes även hos patienter utan känd hjärtkärlsjukdom.

– Det är väldokumenterat att patienter med diabetes typ 2 som haft en hjärtinfarkt eller annan hjärtkärlsjukdom får klart minskad risk för återfall om de får acetylsalicylsyra, så för dem är det inget snack om att de behöver läkemedlet, säger Nils Ekström.

Länk till avhandlingen: Aspirin treatment and risk of first incident cardiovascular diseases in patients with type 2 diabetes: an observational study from the Swedish National Diabetes Register.

Nu visar forskning att försurning på grund av sjötransporter lokalt kan, under sommaren, ge lika stora försurningseffekter som koldioxid.

Fartygens utsläpp förorenar
Den ökande halten koldioxid i atmosfären orsakar en pågående försurning av havet när koldioxid omvandlas till kolsyra i vatten. Men även andra gaser försurar havet, till exempel svavel- och kväveoxider, som blir till de starka syrorna svavelsyra respektive salpetersyra i vattnet.

– Dessa oxider finns i avgaserna från fartygsmotorer. Svaveloxider bildas från svavel i fartygets bränsle, medan kväveoxider bildas från kvävgas i luften, säger professor David Turner, vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

Nedfallet från dessa oxider sker till betydande del inom några hundra sjömil från fartygslederna. I studien har konsekvenserna av utsläppen från sjöfarten beräknats månadsvis under ett år. Resultaten visar att den största försurningen från sjöfart sker på norra halvklotet, nära kusterna under sommaren.

Lokala kustområden drabbas hårt
Den här säsongsvisa försurningen är, på vissa ”hot spots” utmed kusterna, av samma storlek som den årliga försurningen som orsakas av koldioxidökningen.  Det globala och årliga genomsnittet är, i linje med tidigare studier, betydligt mindre men missar de viktiga ”hot spot” områdena.

– Reglering av svavelhalten i fartygsbränsle är redan på gång inom s.k. ”Emission Control Areas” vid nordatlantens kuster i Europa och USA. Nästa steg tas år 2015 då den maximala svavelhalten reduceras från en procent till en promille, säger David Turner.

Östersjön ett fokus
Slutsatsen är att sjöfarten kan bidra betydande till havsförsurning i högtrafikerade, kustnära havsområden. Ett av de områden som har identifierats är Östersjön.

– Den globala studien har dålig täckning i kustvatten, och behöver alltså kompletteras med mer detaljerade studier. Det är därför glädjande att vi har fått finansiering från Formas för en fördjupad studie i Östersjön. Detta kan ge ett viktigt underlag för en framtida policy om begränsning av svavelhalterna i fartygsbränsle, säger David Turner.

Länk till artikel: Shipping contributes to ocean acidification.

Problemen, som bland annat yttrar sig som känslomässig och fysisk utmattning, inlärningssvårigheter och kognitiva problem, kan ge hälsoproblem senare i livet.

– Det har länge varit känt att stress bland unga är ett växande problem. Studien i min avhandling visar att problemen för individen är större än vad vi tidigare trott. Det kan innebära långsiktiga negativa effekter, säger Karin Schraml, doktorand vid Psykologiska institutionen och verksam vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.

I studien, som har omfattat drygt trehundra 16-åringar som läst första året på gymnasiet, identifieras följande faktorer som främsta orsaken till ungdomars stress:

•  känsla av höga krav kombinerat med bristande socialt stöd,
•  låg självkänsla,
•  sömnproblem.

Även så kallad social jetlag, avvikelsen mellan kroppens biologiska klocka och det dagliga schemat, utgör ett stort problem för många unga.

Studien visar även att problemen med stress är tydligt större bland unga kvinnor än bland unga män. Det går nästan fem kroniskt stressade flickor på varje kroniskt stressad pojke.

– Detta är ett stort problem bland unga kvinnor som kan få konsekvenser för hela livet. Det finns anledning att tro att självkänslan hos många flickor hänger ihop med höga prestationer, och att detta är en stor stressfaktor, säger Karin Schraml.

Stressen bland unga går även ut över deras skolresultat. De ungdomar som visar upp de högsta stressnivåerna presterar märkbart sämre i skolan och får tydligt sämre betyg.

– Även om man bortser från de långsiktigt negativa konsekvenserna av kronisk stress på hälsa och välbefinnande, så är det allvarligt även i det kortare perspektivet att stressade ungdomar klarar skolan sämre. Det påverkar deras chanser till högre utbildning negativt vilket kan ge stora konsekvenser i ett samhälle där utbildning är en väg att klara konkurrensen, säger Karin Schraml.

Länk till avhandlingen: Chronic stress among adolescents: Contributing factors and associations with academic achievement.

Robin Holm som bl a kör timmerbil med den gröna dieseln DME åt
Sveaskog är positiv till den miljövänliga dieseln. 

Tiden är mogen för storskalig produktion av gröna bränslen och Luleå tekniska universitets forskning öppnar vägen för ett fossilfritt transportsystem. Långtidstester och en förstudie som gjorts i vår inom universitetets forskningsbolag, LTU Green Fuels, visar mycket positiva resultat.
 
– Genom studien och testerna kan vi visa att det är möjligt att fördubbla mängden gröna drivmedel som kan produceras vid svenska massabruk, säger Rikard Gebart, ansvarig för forskningen vid LTU Green Fuels och professor vid Luleå tekniska universitet.

Universitetets forskning om gröna bränslen får stöd i en nyligen utgiven rapport från Kungliga Vetenskapsakademin. Den visar bl. a att det finns tillräckligt med biomassa i svensk skog för att i kombination med el kunna ersätta dagens bensin och diesel. Den visar även att förgasning som produktionsmetod och drivmedlen Metanol och den gröna dieseln Bio DME (dimetyleter) är de mest effektiva. Idag testkörs 8 volvolastbilar i landet på DME och sedan november 2011 körs två bilar i Piteå med drivmedlet. 

Robin Holm lastbilschaufför i Piteå kör en DME-driven lastbil bl. a med timmer åt Sveaskog.

– Jag tycker att den är trevlig att köra och vara omkring, den luktar ju ingenting och den går tystare, säger han. 

Särskilt på vintern går bilen bra på DME och allra bäst när det är riktigt kallt tycker Robin Holm. Bilens räckvidd med ca 600 liter DME i tanken och fullt lastad med timmer ligger kring 45 mil uppskattar han. 

– Vi har kört till Obbola utanför Umeå tur och retur med last båda vägarna och det går bra men knappast något längre, den går betydligt längre om man kör tom ena vägen, säger han. 

De viktigaste pusselbitarna som pekats ut i Vetenskapsakademins nya rapport, inklusive de mest effektiva bränslena, ryms inom universitetets forskning om gröna bränslen. Det mesta är på plats för forskningen inom LTU Green Fuels men det är en viktig pusselbit som saknas och det är ett brett politiskt stöd. 

– Politiska styrmedel krävs för att fasa ut billiga men miljöfarliga bränslen och det krävs dessutom fasta spelregler under minst 12-15 år så att det för kommersiella intressenter går att göra trovärdiga investeringskalkyler i storskaliga anläggningar, säger Rikard Gebart.

LTU Green Fuels, Luleå tekniska universitets nya forskningsbolag för gröna bränslen, har en nyckelroll i sammanhanget genom att det tillhandahåller en världsunik pilotanläggning där forskare och företag kan verifiera teorier och resultat från småskaliga försök. LTU:s mål är att skapa en gedigen vetenskaplig förståelse för delprocesserna som kan minska de tekniska och ekonomiska riskerna när processerna skalas upp i kommersiella anläggningar.

Under våren genomförs även praktiska försök med nya bränslen, t ex med pyrolysolja och förvätskat organiskt avfall, som förgasas med en ny teknik för framställning av gröna bränslen som kallas ”katalytisk förgasning”. 

Kungliga Vetenskapsakademiens rapport: Biodrivmedel – nu och i framtiden.
Länk till projektet om katalytisk förgasning.

I en avhandling från Linnéuniversitetet beskriver Hanna Palmér processen att bli tidigarelärare med fokus på matematikundervisning med utgångspunkt från nyexaminerades lärares egna perspektiv. Studien är etnografisk där sju tidigarelärare har följts under två år med start strax före examen från lärarutbildningen.

Avhandlingen visar att vid tiden för sin lärarexamen har tidigarelärarna en vision att förändra matematikundervisningen i skolan i linje med den matematikundervisning de kommit i kontakt med på lärarutbildningen.

– När de tog sin examen framhöll lärarna jag följde en reforminriktad matematikundervisning och de tog avstånd från den matematikundervisning de själva mött som elever i skolan och under praktikperioder, berättar Hanna Palmér.

Enligt henne tycker lärarna att matematikundervisning och framför allt reformering av matematikundervisning var något viktigt. Verkligheten som lärare blir emellertid annorlunda, där får matematik och matematikundervisning en mycket undanskymd roll.

De två åren efter examen ser mycket olika ut för tidigarelärarna i studien, men gemensamt är att deras matematikundervisning influeras av olika sociala grupperingar där matematik och/eller matematikundervisning är del av den delade repertoaren. Reforminriktad matematikundervisning är dock en sällsynt grupp och blir allt mer avlägsen för lärarna eftersom möjligheterna till engagemang och fysiska möten med likasinnande försvinner. Under studiens två år får tidigarelärarna nästan ingen feedback för sin matematikundervisning och de får ingen positiv feedback för den reforminspirerade matematikundervisning de uttryckte som central inför examen.

– Att arbeta på skolor där det finns sociala grupperingar där matematik och matematikundervisning utgör centrala delar är nästan en förutsättning för att nyexaminerade lärare ska utveckla en professionell identitet som tidigarelärare med fokus på matematik säger Hanna Palmér  

Hanna Palmér är verksam vid Institutionen för matematikdidaktik vid Linnéuniversitet i Växjö. Hon är grundskollärare och har många års erfarenhet av läraryrket både som klasslärare i grundskolan och som lärarutbildare. Forskarstudierna har bedrivits under handledning av Jeppe Skott, Linnéuniversitetet och Cecilia Kilhamn som är verksam vid Göteborgs universitet.

Avhandlingen “To become, or not to become, a primary school mathematics teacher. A study of novice teachers’ professional identity development” behandlas vid ett offentligt försvar 14 maj, klockan 13:00.  Disputationen äger rum i sal D1136, Hus D, Växjö. Opponent är professor Laura Van Zoest, Western Michigan University, USA.

Utomhusundervisning kan definieras som ett erfarenhetsbaserat lärande där fokus läggs på elevers lärande i kontextbundna och verklighetsförankrade lärandemiljöer. Utgångspunkten är att lärandet bör ske i det omgivande samhället, naturen och olika kulturella miljöer och att det skall finnas ett samspel mellan individers sinnesintryck och erfarenheter å ena sidan och innehållet i läromedel å andra sidan.

2012 disputerade Fägerstam med sin sammanläggningsavhandling ”Space and Place: Perspectives on outdoor teaching and learning” vid Linköpings universitet. I avhandlingen studerar hon och jämför svenska och australiensiska lärares och elevers erfarenheter av och uppfattningar om utomhuspedagogik. Avhandlingen baseras på både kvalitativa och kvantitativa metoder och det empiriska materialet består av intervjuer, tester och enkäter. I Sverige analyserades en högstadieskolas satsning på utomhusundervisning. På denna skola fick lärare fortbilda sig i och implementera utomhusundervisning i alla undervisningsämnen.

Utomhusundervisning är ett ovanligt inslag
Studien visar att utomhusundervisning är en sällsynt undervisningsform i svenska högstadieskolor och flera lärare var i början skeptiska till implementeringen av undervisningsformen. Kritikerna menade att undervisningsformen skulle vara mycket tidskrävande, skriver Fägerstam. Lärarna ansåg att kursplanerna inte var anpassade till undervisningsformen och vistelser utanför den traditionella skolmiljön förknippades med säkerhetsrisker.

Till skillnad från språklärare, som tvivlade på nyttan med undervisningsmetoden, hade lärare i naturkunskap och andra närliggande ämnen uttalat ett större intresse för undervisningsformen. När projektet sedan var genomfört visade det sig att språklärare använde sig av utomhusundervisningen oftare än NO-lärare.

Lärarna som ingår i studien har efter projektets genomförande bedömt att implementeringen av undervisningsmetoden varit lättare och mer framgångsrik än de förväntat sig. Trots det upplevde många lärare disciplinära problem i början av projektet. Orsaken till detta var bytet av arbetsmiljö och införandet av nya undervisningsstrategier, som eleverna inte var vana vid.

Utemiljön främjar positiva erfarenheter och kollegialt lärande
Eleverna påverkas positivt av vistelsen utomhus och mötet med naturen, konstaterar Fägerstam. Genom utomhusundervisningen får eleverna känslomässiga och sociala erfarenheter. Undervisningsformen skapar också förutsättningar för ett gynnsamt lärandeklimat. Elever som undervisas utomhus minns bättre olika undervisningstillfällen, har större förmåga att använda kontextrelevanta och ämnesspecifika begrepp och kan beskriva olika fenomen på ett mer detaljerat och mångfasetterat sätt. Fägerstam menar även att klassens tysta elever kan komma mer tilltals. I linje med detta har språklärare kunnat observera en märkbar utveckling av elevers språkkunskaper.

Vidare främjar utomhusundervisning elevers sociala kompetenser, samarbetsförmågor och elevkommunikation samt ökar elevers erfarenheter. Arbetsmetoden kännetecknas av kontextbundet och kollegialt lärande, vänskapliga band och positiv konkurrens, förklarar Fägerstam.

Lärandesituationer präglas av elevaktivt arbete i mindre grupper och eleverna samarbetar med varandra i större utstreckning. Även i matematik kan utomhusundervisning vara mer effektiv än konventionell klassrumsundervisning och undervisningsformen kan utveckla elevers miljömedvetenhet. Forskningen indikerar att elever som läser inomhus upplever större stress och att lärandet präglas av ensamarbete i högre grad än vid utomhusundervisning. Stress och ensamarbete är faktorer som har negativ inverkan på barns och ungdomars lärande.

De fysiska och sociala miljöer i vilka lärandet äger rum spelar en viktig roll för kvaliteten på social interaktion, måluppfyllelse och lärandeprocesser. Fägerstam konkluderar att även om utomhusundervisning upplevs som mer tidskrävande än traditionell inomhusundervisning är utomhusundervisning en mer effektiv lärandestrategi. Studien visar att utomhusgrupperna uppvisar bättre utveckling av skolresultaten.

Studien: Space and Place: Perspectives on outdoor teaching and learning.

Text: Vanja Lozic/Skolverket

De första resultaten av projektet presenteras nu i den vetenskapliga tidskriften PLOS Medicine med Håkan Hanberger, professor i infektionsmedicin vid LiU, som huvudförfattare.

Syftet med VINARES, Viet Nam Resistance Project, är att stärka en nationell evidensbaserad styrning av antibiotikaanvändningen i landet. Projektet drivs av forskare vid Oxford University Clinical Research Unit i Hanoi och Linköpings universitet i nära samarbete med 16 av landets större sjukhus, Vietnamesiska infektionsläkarföreningen och Hälsoministeriet i Vietnam.

Målet är att överbrygga det gap mellan policy och genomförande som är det stora problemet i Vietnam liksom i många andra låg- och medelinkomstländer. Trots ambitioner från den politiska ledningen så kännetecknas sjukvården av bristfällig infektionskontroll, otillräckliga resurser för diagnostik och felaktig antibiotikabehandling – allt tunga faktorer som driver på resistensutvecklingen.

Projektet drogs igång i september 2012 då direktörer, läkare, mikrobiologer och apotekare från de deltagande sjukhusen samlades till olika workshops i Vietnam. Det resulterade i en uppdelning i tre delprojekt:

Håkan Hanberger är huvudansvarig för VINARES-projektet som finansieras av Sida, Wellcome Trust, Linköpings universitet och the Global Antibiotic Resistance Partnership (GARP).

Sexton vietnamesiska nyckelpersoner utbildades i problembaserat lärande och infektionskontroll på Hälsouniversitet och Universitetssjukhuset i Linköping i oktober 2012 och en av dessa, Vu Dinh Phu som är vice chef för en stor intensivvårdsavdelning i Hanoi, är nu doktorand med Håkan Hanberger från LiU och Heiman Wertheim från Hanoi/Oxford som handledare. Doktorandprojektet kommer särskilt att studera precisionen vid behandling av ventilatorassocierad lunginflammation som är en vanlig orsak till dödlighet på intensiven och där bristen på effektiva antibiotika är som störst.

Artikel: Providing impetus, tools, and guidance to strengthen national capacity for antimicrobial stewardship in Viet Nam.