Sedan slutet av 1990-talet har flera åtgärder vidtagits för att bromsa den ökande kostnadsutvecklingen för subventionerade läkemedel. Receptbelagda läkemedel subventioneras för medborgare av allmänna medel när kostnaden överskrider en viss nivå per år. Semark har jämfört hur hälsocentraler kompenserades för de subventionerade läkemedlen och upptäckte att hälsocentraler med många invånare i upptagningsområdet med låg socioekonomisk status (SES) hade budgetunderskott vid året slut. Hälsocentraler i områden med högre SES hade däremot ett överskott.
I en annan studie undersökte hon förskrivningen av läkemedel i olika prisnivåer för diagnoserna kronisk obstruktiv bronkit, depression, diabetes och osteoporos. Läkemedelsförskrivningen jämfördes sedan med uppgifter om patienterna (ålder, kön, utbildning, inkomst och födelseland) och om vårdgivaren var allmän eller privat. Det framkom då att läkemedel i olika priser förskrevs mer i relation till vissa faktorer.
Sedan år 2010 ska enligt lag patientens delaktighet i beslut kring sin vård och behandling underlättas och patientens roll därmed stärkas. För att undersöka delaktigheten intervjuade hon personer som nyligen påbörjat medicinering. Studien visade att delaktighet var viktigt men också att det innebar olika saker. En uppfattning var att man kunde känna sig delaktig utan att själv ta några beslut om läkaren visade ett bra bemötande och att läkaren ingav förtroende och tillit till att verkligen vilja ens bästa.
En annan uppfattning var att delaktighet innebar att få ta egna beslut i mer eller mindre samråd med läkaren. Att vara delaktighet i beslut om sin läkemedelsbehandling kunde ha betydelse för hur man följer sin läkemedelsordination. Hon konstaterar också att ekonomiska begränsningar försvårar för läkaren att låta patienten påverka valet av läkemedel vilket i sin tur skulle kunna påverka patientens följsamhet till sin medicinering.
Semark har också gjort en enkätstudie där hon undersökte hur den egna hälsan uppfattades hos personer i åldern 65-80 år. Hälsan uppfattades vara mycket sämre hos personer med depressiva symtom i jämförelse med de som inte hade motsvarande symtom. Hälsan var också sämre hos personer med högt blodtryck och hos de som behandlades med läkemedel för depression och högt blodtryck. Hälsan uppfattades vara bättre hos yngre, hos personer med hög utbildningsnivå och hos män.
Birgitta Semark är född och uppvuxen i Kalmar. Hon tog sin magisterexamen i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet 2009 och sedan dess har han varit doktorand inom biomedicinsk vetenskap vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Patient characteristics, perceived health and drug prescription in primary care” kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
Organiska molekyler som t ex järnporfyrin har utmärkta magnetiska egenskaper som gör att de ansesvara särskilt lämpliga för framtidens molekylära spinntransistorer. Grafen är ett annat material som har andra attraktiva egenskaper; hög hastighetselektrisk transport som gör att transistorer baserade på grafen kan vara flera storleksordningar snabbare än befintlig teknologi.
Grafen är ett kolbaserat material som är bara ett atomskikt tjock. Elektrisk transport genom grafen sker på ett sätt som gör den mycket snabbare än i befintliga halvledare. Inom molekylär spinntronik ligger fokus på att bygga de minsta spinntransistorerna, bestående av endast en eller några molekyler. Dessa kan transportera ström baserat på molekylens magnetiska spinnmoment.
Att kombinera bägge material skulle kunna öppna dörren för nya teknologiska möjligheter. Forskare från Uppsala universitet och Berlins Fria universitet visar nu att organiska magnetiska molekyler kan kombineras med grafen.
Forskarna använde metallporfyrin-molekyler liknande järnporfyrin, som bland annat naturligt aktivt i hemoglobinets syretransport i blodet. Metallporfyrin-molekylen adsorberades på grafen placerad ovanpå nickel. Med hjälp av detaljerade magnetiska mätningar kunde gruppen i Berlin konstatera att metallporfyrin-molekylen på grafen behöll sina särskilda spinnegenskaper, som nu även kan styras av magnetisering i nickelskiktet.
Uppsalaforskarna kunde sedan visa att det är just grafen gav den viktiga magnetiska kopplingen mellan porfyrinen och nickelskiktet. Genom noggrann datorsimulation klargjorde de att grafen överför spinninformationen mellan nickellager och metallporfyrin och att även grafen själv blir magnetiskt.
– Vår upptäckt pekar på att det är möjligt att konstruera nya hybridmaterial som kombinerar de unika egenskaper av grafen och metallorganiska molekyler. Detta kan utvecklas vidare och bana väg för förverkligandet av hybrid-elektronik i framtiden, säger professor Peter Oppeneer, som lett projektet tillsammans med professor Wolfgang Kuch i Berlin.
Läs artikeln: Magnetic Coupling of Porphyrin Molecules Through Graphene.
Mag- och tarmstörningar är relativt vanliga vid uppfödning av smågrisar och slaktkycklingar, och utgör ett problem som kan orsaka lidande för drabbade djur och ekonomiska förluster för producenterna. En motåtgärd är att ge djuren ett mer fiberrikt foder. Fibrer kan nämligen stimulera mikrofloran och tarmens immunförsvar, och på så sätt förbättra tarmhälsan. Haoyu Liu från SLU visar i sitt doktorsarbete att cikoria uppfyller många av de krav man ställa på en lämplig fiberkälla.
Cikoria är en flerårig ört som växer vild i södra Sverige. De ovanjordiska delarna av växten innehåller ca 40 procent kostfiber (främst uronsyra), men även roten har intressanta egenskaper, då den innehåller de prebiotikaklassade* kostfibrerna inulin och oligofruktos. I Haoyu Lius studier ersatte hon olika mängder av ett spannmålsbaserat kontrollfoder med motsvarande mängder cikoria, i form av blad, rötter eller en kombination av båda.
Såväl grisar som kycklingar växte tillfredsställande när de fick foder med cikoria, och hälsostatusen var god. Näringsutnyttjandet påverkades inte nämnvärt vid låg inblandning (6-8 procent) i fodret, medan en viss nedgång uppmättes vid hög inblandning (12 procent) hos kycklingar.
En undersökning av tarmflorans sammansättning hos grisarna visade på stora variationer mellan individer och på förändringar över tid, men trots detta gick det att urskilja bakteriegrupper som påverkades av inblandningen av cikoria. I tunntarmen ökade mängden gynnsamma mjölksyrabakterier. I tjocktarmen gynnades istället specifika smörsyra-producerande bakterier, vilket är intressant då smörsyra ger energi till tarmen och dessutom anses ha anti-inflammatoriska egenskaper. Cikoriarötter gynnade också tillväxten av en bakterie (Megasphaera elsdenii) som man tidigare visat kan hämma tillväxten av den bakterie som ger upphov till svindysenteri. Kombinationen av blad och rötter av cikoria missgynnade koliforma bakterier, samtidigt som laktobacillerna gynnades.
Haoyu Liu visar också att mikrofloran i tarmen kan påverka tarmens så kallade barriärfunktion, genom att påverka förekomsten av en typ av proteiner i tarmslemhinnan som är kopplade till tarmens genomsläpplighet för oönskade ämnen. Tarmens innehåll av mjölksyrabakterier hade en positiv inverkan på denna barriärfunktion, och i modellstudier med odlade tarmceller medförde detta ett skydd då tarmcellerna utsattes för sjukdomsframkallande kolibakterier.
Studier av grisens tarmhälsa har tillämpningar även utanför grisuppfödningen. Grisen är nämligen ett utmärkt modelldjur för studier av smittsamma tarmsjukdomar, och forskningen bidrar även till kunskapsuppbyggnaden inom humanmedicinen.
Prebiotika är en typ av kolhydrat som stimulerar tillväxten av probiotiska mikroorganismer. Probiotiska mikroorganismer har en positiv inverkan på tarmflorans stabilitet och på tarmens funktion. Växtfibrer (prebiotika) i kombination med bakterier (probiotika) har en dokumenterat större hälsoeffekt än prebiotika och probiotika var för sig.
Länk till avhandlingen:
Interactions between dietary chicory, gut microbiota and immune responses.
Sammanfattning svenska om det cikoriaforskningsprojekt som Haoyu Liu har arbetat inom: Cikoria som fiberkälla till grisar och fjäderfä.
Sedimentproppen är från sjön El’gygytgyn i nordöstra ryska Arktis och går 30 gånger längre bakåt i tiden än den ispropp som tagits på Grönland (utifrån vilken vi drar många slutsatser om vårt tidigare klimat) som ”bara” täcker de senaste 123 000 åren. I fjol presenterade
forskargruppen i en vetenskaplig artikel i Science analyser av de första två tredjedelar av sedimentproppen, från nutid till 2,8 miljoner år sedan. Nu har forskarna gått igenom den sista tredjedelen av proppen och kan rekonstruera klimatet för perioden 3,6 till 2,2 miljoner år sedan.
– Detta unika kontinuerliga arkiv med information hjälper oss att förstå hur Arktis övergick från att vara skogsbeklätt till det is- och snöklädda landskap vi ser i dag, säger docent Peter Rosén, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, tidigare verksam vid enheten CIRC i Abisko.
En rådande teori är att koldioxidhalten i luften under den studerade perioden inte varit mycket högre än i dag, men en av de viktigaste lärdomarna av sedimentanalyserna är att Arktis ändå genomgick en mycket varm period för 3,6 till 2,2 miljoner år sedan. Det kan betyda att jordens respons på små förändringar i koldioxidhalter är större än vad som föreslagits i tidigare klimatmodeller. Fossilt pollen som forskarna hittat i proppen inkluderar barrträden douglasgran och hemlock vilket tyder på att Arktis var skogsbeklätt.
– Genom dessa fynd har vi kunnat rekonstruera vegetationen runt sjön vilket i sin tur visar hur varmt och fuktigt klimatet var, säger Carsten Meyer-Jacob, doktorand vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
Resultaten visar att vi hade flera långa värmeperioder under perioden 3,6 till 2.2 miljoner år sedan med sommartemperaturer på 15-16 grader Celsius, omkring 8 grader varmare och tre gånger mer nederbörd än i dag. Dessa extremt varma perioder sammanfaller med en lång period på 1,2 miljoner år då forskare har visat att istäcket på Västra Antarktis inte existerade. Det tyder på att klimatet på båda hemisfärerna är kopplade.
– Resultaten visar även att det var en gradvis övergång under flera hundra tusen år från att Arktis var skogsbeklätt till att landskapet såg de regelbundna istider som funnits sedan 1,8 miljoner år. Samtidigt som istiderna blev ett viktigt inslag i jordens klimat så blev klimatet torrare. Kunskapen ökar vår förståelse för hur istiderna en gång startade på vår norra hemisfär, säger Peter Rosén.
Peter Roséns och Carsten Meyer-Jacobs roll i projektet har varit att utveckla och applicera en ny, snabbare och mer pålitlig metod för att bestämma mängden biogent kisel i sedimentet för att kunna rekonstruera den biologiska produktiviteten i sjön. Metoden heter Fourier Transform Infraröd spektroskopi (FTIRS).
Det var under våren 2009 som ett arbetslag på 40 personer lyckades ta upp 310 meter djupt sediment i sjön El’gygytgyn i nordöstra ryska Arktis. Sjön bildades för 3,6 miljoner år sedan när en enorm meteorit slog ner och tryckte ut en krater med en radie på 18 kilometer. Sedan dess har sjöbotten byggts på med sediment. Meteoriten slog som tur var ner på en av de få platser i Arktis som inte eroderats av kontinentala glaciärer, vilket har gjort att den lämnats häpnandesväckande kontinuerlig och ostörd genom historien.
Originalartikel:
Pliocene Warmth, Polar Amplification, and Stepped Pleistocene Cooling Recorded in NE Arctic Russia
– Idag ses journalsystemen som kolosser som är nästintill omöjliga att förändra och som stödjer alla lika dåligt, berättar Rebecka Janols.
I sina studier har hon sett att vårdpersonalen ofta nämner användbarhetsproblemen samt svårigheten att förändra och förbättra systemen som anledningar till problemen medan representanter från IT och leverantörer ofta hävdar att problemen kan lösas genom förändrade rutiner.
Att skylla på användarna eller på systemen löser inte problemen, menar Rebecka Janols. Istället betonar hon samspelet mellan användare som är engagerade och tillgodoser sig möjligheter samt flexibla system som kontinuerligt förändras och utvecklas i takt med att tekniska möjligheter samt krav och behov förändras.
– Problemet med de heltäckande IT- systemen är att sådana behov som är gemensamma för alla stödjs medan specifika behov kräver förändringar i såväl system som i rutiner och arbetssätt för att stödjas, berättar Rebecka Janols.
Hon menar att både gemensamma och specifika processer måste respekteras och stödjas. Forskningen visar att gemensamma processerna kan stödjas av en centraliserad lösning medan specifika processer måste stödjas av ett system som är skräddarsytt efter användarnas och verksamhetens behov. För att åstadkomma detta krävs att IT-införande och användningen ses som en del av den pågående verksamhetsutvecklingen.
– Ofta hör man att det är svårt att engagera vårdpersonal, speciellt läkare, berättar Rebecka Janols.
Hon har dock mött ett 100-tal användare varav nästan alla på ett eller annat sett engagerat sig men tröttnat eftersom de inte upplever någon förändring eller förbättring. Brist på engagemang tolkas ibland som att problemen lösts. Detta är dock en feltolkning då det snarare betyder att användarna hittat individuella sätt att kringgå problemen, något som leder till säkerhetsbrister och informationsluckor, menar Rebecka Janols.
Läs mer om avhandlingen och ladda ner den: Evolving Systems — Engaged Users: Key Principles for Improving Region-wide Health IT Adoption.
Enterotoxinbildande Escherichia coli-bakterier, ETEC, orsakar varje år cirka 400 miljoner sjukdomsfall och cirka 300 000 dödsfall i världens utvecklingsländer. De flesta av de som drabbas är barn under fem år. ETEC -bakterier är också den vanligaste orsaken till diarré hos resenärer till dessa områden: av de omkring 65 miljoner personer som varje år reser från industriländer till områden där ETEC-diarréer är vanliga drabbas mellan 30 och 50 procent av diarrésjukdom under resan.
Det finns idag inget specifikt ETEC-vaccin tillgängligt, vare sig för resenärer eller för befolkningen i drabbade områden. Men forskare vid Göteborgs universitets vaccinforskningsinstitut GUVAX har nu i samarbete med ett svenskt läkemedelsföretag och ideella hälsoorganisationen PATH i USA utvecklat ett drickbart vaccin, som i en omfattande Fas 1-studie visat mycket lovande resultat.
Vaccinet, som bygger på fem vaccinkomponenter, studerades hos 129 friska vuxna svenskar. Studien visar att 75 procent av de vaccinerade försökspersonerna utvecklade immunsvar mot samtliga fem vaccinkomponenter – bland de som fick vaccinet tillsammans med en dos adjuvans (som kan förstärka förmågan att bilda antikroppar) var andelen hela 85 procent.
– De mål vi hade med studien både uppnåddes och överträffades. Vaccinet har visat sig vara ofarligt med endast få och milda biverkningar, och ge upphov till starka immunrespons, säger Ann-Mari Svennerholm vid Sahlgrenska akademin.
Resultaten från studien bekräftar tidigare prekliniska studier, liksom en klinisk förstudie där forskarna testade en prototyp av vaccinet med bara två komponenter.
FAKTA OM STUDIEN
Studien omfattade fyra försöksgrupper där deltagarna med två veckors mellanrum fick antingen två doser av vaccinet, ensamt eller tillsammans med en låg eller högre dos av ett nytt immunförstärkande så kallad adjuvans, eller placebo. Utöver att studera eventuella biverkningar undersöktes antikroppssvaret mot de olika vaccinkomponenterna i avföringsprover, blodserum och från antikroppsproducerande celler i blodet vid flera olika tillfällen efter varje vaccindos.
Studien utfördes vid Sahlgrenska akademin som ett samarbetsprojekt mellan vaccinforskningsinstitutet GUVAX, vaccinföretaget Scandinavian Biopharma och den icke-kommersiella hälsoorganisationen PATH och med hjälp av Centrum för klinisk prövning och Gothia Forum vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Föräldrar till drygt 1700 2-9 åringar i Sverige har svarat på frågor om bland annat deras barns TV- och skärmtid samt konsumtion av söta drycker.
Ungefär en sjundedel av föräldrarna angav att de försökte undanhålla sina barn TV-reklam, och deras barn uppgavs inte heller vara lika benägna att dricka saft och läsk. Barnen vars föräldrar var mer tillåtande gällande TV-reklam löpte till och med dubbelt så stor risk att konsumera söta drycker varje vecka.
Studien genomfördes 2007 – 2010 inom EU-forskningsprojekt IDEFICS – Identification and prevention of dietary and liefestyle-induced health effects in children and infants. Den visar ett mycket tydligt samband mellan barns TV-tittande och konsumtion av läsk och saft.
– De barn som tittade mer på TV var mer benägna att dricka söta drycker än de som tittade lite. För varje ökad timme framför TV-apparaten ökade sannolikheten att dricka läsk och saft regelbundet med 50 procent. Ett liknande samband sågs för total tid framför bildskärm, säger Stina Olafsdottir vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap och en av dem som utfört studien.
Det visar sig också att de barn som brukade se på kanaler som visar livsmedelsreklam vid en uppföljning två år senare i större utsträckning konsumerade läsk och saft regelbundet jämfört med dem som vid studiens start inte brukade se reklam-TV.
Exponering för reklam stod emellertid inte för hela förklaringen av sambandet mellan TV-tittande och dryckesvanor, så det är troligt att även TV-programmen spelar roll eller att det helt enkelt är lockande att dricka söta drycker när man sitter framför TV:n.
IDEFICS-studien finansieras av EU:s sjätte ramprogram. Åtta länder deltar: Belgien, Cypern, Estland, Tyskland, Ungern, Italien, Spanien och Sverige. Enbart svenska data ligger till grund för de nu publicerade resultaten.
Länk till artikeln: Young children’s screen habits are associated with consumption of sweetened beverages independently of parental norms.
Fäbodarna var så gott som osynliga i svensk jordbrukspolitik under merparten av 1900-talet, men idag finns stödformer som är helt inriktade mot fäbodbruket. Det råder dock delade meningar om vad det är som ska stödjas. Är det en hotad kultur, biologisk mångfald eller ett miljövänligt jordbruk? Och går målsättningen att förena med dagens rovdjurspolitik? Om detta berättar Camilla Eriksson i en avhandling från SLU.
Fäbodbruket nämns knappt i 1900-talets svenska jordbrukspolitiska beslut, fram till EU-inträdet. Tvärtom förutsattes det vara en förlegad verksamhet som inte hade någon plats i det moderna jordbruket. Sedan dess har fäbodbruket uppmärksammats både i landsbygdsprogrammet och i arbetet med FN:s konvention om biologisk mångfald. I båda fallen ses fäbodbruket som en källa till både natur- och kulturvärden.
Idag finns drygt två hundra lantbrukare med fäboddrift i norra Svealand och nedre Norrland. Camilla Eriksson från SLU har i sin doktorsavhandling analyserat den politik som skapats för fäbodarnas bevarande, och visar att de nya fäbodstöden har gett upphov till en politisk strid mellan aktörer med olika syn på vad fäbodbruk är och bör vara, och hur det bäst gynnas.
Avhandlingen bygger på analys av texter, samtalsintervjuer och observationer av möten.
Camilla Eriksson visar att det finns en konflikt mellan synsättet att fäboden är ett viktigt kulturarv som bör bevaras i sina ”ursprungliga” former och den syn som finns ibland många fäbodbrukare att fäbodar ska ses som en modern och miljövänlig form av jordbruk. Både bland tjänstemän och bland fäbodbrukare finns personer som ser fäbodbruk i första hand som ett turistmål. Andra, särskilt aktiva fäbodbrukare, lyfter fram fäbodbruk som ett energieffektivt alternativ till konventionell djurhållning och ser fäbodbruk som en lösning på en rad miljöproblem. Det finns alltså många olika sätt att se på fäbodbrukets framtid.
Jordbruksverket har utformat regelverket för betesersättning till fäbodar sedan EU-inträdet 1995. Inledningsvis utgick stöd till de fäbodar som ansetts vara särskit värdefulla av kulturmiljövården, men i det första landsbygdsprogrammet (2000–2006) utformades stödet som ett rent betesstöd, motiverat av att beteseffekten skapar en miljönytta.
– Detta kritiserades hårt av både fäbodbrukare och myndigheter, berättar Camilla Eriksson. Det gynnade företag som släppte köttdjur på bete vid fäbodar, utan att ha andra typiska inslag vid fäboden, som mjölkning, osttillverkning eller byggnadsvård.
Stöden gjordes därefter om, och i landsbygdsprogrammet 2006–2013 gynnas inte längre stora djurbesättningar på fäbodbete. Dessutom har Jordbruksverket börjat använda begreppet ”traditionellt” i sina föreskrifter. Det nya stödet har dock av många fäbodbrukare tolkats som att myndigheterna betraktar fäbodbruket som en del av upplevelseekonomin snarare än som en del av ett lönsamt lantbruk.
När Camilla Eriksson undersökte hur tjänstemän på länsstyrelserna tolkar regelverken för miljöersättningar fann hon påtagliga skillnader mellan olika län, bland annat i synen på hur viktigt det är att fäbodarna drivs traditionellt. Tjänstemännen själva uppfattar dock att de har ett mycket begränsat handlingsutrymme, medan fäbodbrukare upplever att tjänstemännen har en närmast total frihet.
Rovdjursfrågan är viktig för många fäbodbrukare. De flesta anser att det är svårt eller omöjligt att ha fritt bete i områden med vargrevir. Det största problemet är inte de direkta angreppen utan följderna av en långvarig rovdjursnärvaro, som orsakar stressade och nervösa djur, minskad mjölkproduktion, utebliven befruktning vid inseminering och aggressivt beteende. Många fäbodbrukare anser att myndigheterna hanterar denna situation dåligt.
En annan viktig fråga är hur djurskyddslagstiftningen bör vara utformad. Fäbodföreningarna menar att deras djurhållning är exemplarisk ur djuretisk synpunkt, men att det kan vara svårt att uppfylla de krav som är skapade för det konventionella jordbruket med mer storvuxna raser och en större förmåga att investera.
Fäbodföreningarna använder ibland begrepp från konventionen om biologisk mångfald för att stärka fäbodbrukets position, t.ex. traditionell kunskap och ursprungliga samhällen. I dessa sammanhang hade det varit en fördel för fäbodbrukarna att kunna åberopa att de utgör särskild etnisk grupp, med status som ursprungsfolk.
– I brist på sådana möjligheter har man istället valt att fokusera på de lantraser som hålls på fäbodarna, och överför retoriken om ursprunglighet och ”etnicitet” till korna, menar Camilla Eriksson.
Det är tjänstemännens tolkningar av vad fäbodbruk är och hur stödformer ska utformas som avgör vilka som får och inte får del av EU-stöden. Studien av fäbodarna ställer därmed viktiga framtidsfrågor på sin spets också när det gäller det konventionella jordbruket: Hur kan de massiva stöd som betalas ut inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) bäst komma till användning? Vilken typ av matproduktion önskas i framtiden? Vilka kommer att vara framtidens lantbrukare och fäbodbrukare?
Länk till avhandlingen: Fäboden som politiskt rum.
Hennes forskningsfokus har varit de långlivade organiska miljögifter som har funnits länge men blir allt vanligare i olika produkter och till slut hamnar i miljön. Människan får i sig de här ämnena genom mat och vatten. De giftiga ämnena tar lång tid att bryta ned och de ackumuleras i näringskedjan.
– Tack vare ett samarbete med Uppsala universitet fick vi tillgång till blodprover från över 1000 personer i den så kallade Pivus-studien, en långsiktig studie där man tar prover vart femte år. Men volymen på blodproverna var väldigt små, bara 1,5 – 2 milliliter och utmaningen var att täcka in mesta möjliga information ur det väldigt begränsade materialet.
För Samira Salihovic blev uppgiften att sitta på laboratoriet och testa med hjälp av referensblod från Universitetssjukhuset i Örebro. Genom att utveckla och förfina avancerade metoder för att analysera små mängder blod går det att göra större epidemiologiska studier på kortare tid och därmed snabbare få fram dataunderlag.
Snabbare och billigare
Det finns en hel del forskning om miljögifter bland befolkningen, men inte så många studier om hur människors hälsa påverkas av gifterna. Två orsaker till det är dels de höga kostnaderna för analyser och de små mängder blod som finns att analysera.
– Jag kunde få fram 37 olika miljögifter, bland annat DDT, PCB, dioxin och bromerade flamskyddsmedel men även fluorerade miljögifter som PFOS och PFOA från de här mycket små proverna. Att förbättra analysmetoderna och att det inte behövs så mycket blod ökar möjligheterna till fler och bättre studier av hur gifterna påverkar oss.
Ett resultat av analyserna i avhandlingen är att de skillnader som finns mellan män och kvinnor, där männen ofta hade högre halter. Just skillnaderna i exponering av miljögifter mellan män och kvinnor har varit en av de frågor som gått att studera med hjälp av Uppsalaproverna.
Könsskillnaderna kan bero på sociala faktorer som vilket arbete man har och hur man äter, män äter tillexempel mer kött och animaliska produkter. Men det kan också ha biologiska orsaker som ålder och hur kroppen bryter ned olika gifter. Ett överraskande fynd var att kvinnor i studien hade högre halter av vissa miljögifter. I regel har de lägre halter eftersom en del av gifterna förs över till barnen vid amningen.
Fortsättningen
– Vi utsätts för en komplex exponering av miljögifter, hur vi lever påverkar och avspeglar det vi kan finna i blodproverna. Det är ett stort ansvar att hitta och förbjuda det som förgiftar miljö och människor.
De metoder för att analysera blodproverna i Uppsalamaterialet, som Samira Salihovic beskriver i sin avhandling, har gett data om vilka miljögifter ett stort antal män och kvinnor utsatts för. Fortsatt arbete med det ger stöd för epidemiologiska studier, som kan besvara frågor om vilka sjukdomar och annat som miljögifterna orsakar.
– Jag har nu analyserat 1016 prover från personer som var 70 år vid provtagningen. Det finns material också från 75- och 80-åringar. De proverna innehåller en rik berättelse om de miljöfarliga ämnen vi utsätts för och jag ser en spännande fortsättning på det här arbetet.
Text: Lars Westberg
Foto: Marcus Nordén
– Vi måste lära oss att förstå varför vi människor vill straffa, säger Benjamin Kenward som ansvarat för studien.
Ett av flera viktiga och intressanta resultat i studien är att barn är mycket känsliga för det sociala samspelet och anpassar sig efter hur andra agerar mot varandra. Det kallas tredjepartsinteraktion och handlar om samspelet mellan människor. Det Benjamin Kenward kan visa är att barn beter sig mot andra så som de förtjänar.
– Den som inte är snäll bemöts därefter, säger Benjamin Kenward.
Forskningen som han utfört bygger på en rad försök i det så kallade Barn- och Babylabbet i Uppsala, där man genom olika tester studerar barns psyke och utveckling. I Kenwards forskning har man bland annat låtit barn betrakta dockor som i några fall är snälla mot varandra och i andra dumma. De 4-åringar som bevittnar detta belönade i samtliga fall snällhet.
– Vi lät barnen dela ut låtsaskakor till dockorna, och kunde se att de belönade snällhet och undvek att ge kakor till de som varit dumma, säger Benjamin Kenward.
I ett annat försök kunde forskarna visa att barn dessutom gärna straffade sådana beteenden som de uppfattade som felaktiga.
– Redan i förskoleåldern har barn en utvecklad känsla för straff och en tydlig vilja att straffa de som gjort fel.
I ett av de försök som Benjamin Kenward utfört lät han barn i 5-årsåldern anonymt ge äckligt godis till en vuxen som betett sig illa mot en annan vuxen, och när barnen kunde vara anonyma tvekade de inte att straffa den felande.
– Det här visar inte bara att barn identifierar elaka eller antisociala beteenden – vilket vi sedan tidigare vet att redan spädbarn gör. Också spädbarn undviker de som är elaka, vilket tyder på att människor redan från späd ålder har kognitiv förmåga att bedöma andras handlingar moraliskt. Det syns i hjärnan när man undersöker det. Men våra undersökningar visar också att lite äldre barn är intresserade av att dela ut straff för oacceptabla beteenden, säger Benjamin Kenward.
Små barn har alltså en tydlig känsla för rätt och fel och agerar dessutom efter den.
– Intressant nog visar våra undersökningar att barn inte bara delar ut straff utan också är villiga att själv straffa de som förtjänar det, säger Benjamin Kenward.
Rättvisa och straff är alltså intimt förknippade hos de små barn som undersökts. Längtan efter hämnd och vedergällning är känd sedan tidigare, men däremot väldigt litet undersökt av utvecklingspsykologer
.
– Samtidigt har det här stora implikationer för samhället. För vilken betydelse har straffen för oss människor psykologiskt? Straff tycks spela en viktig psykologisk roll hos oss människor och i framtiden måste vi förstå viljan att straffa bättre för att förstå varför vi skapar rättsystem och hur vi kan förbättra dem, säger Benjamin Kenward.
Länk till slutredovisningen: Ett psykologiskt perspektiv på den tidiga moralutvecklingen.
Text: Jenny Björkman
Att spela mycket våldsamma dataspel kan efter en tid leda till fysiologisk och känslomässig ”avtrubbning”. Hos pojkar som spelar våldsamma spel flera timmar om dagen påverkas sömnen, pulsen och känslorna efter ett spelpass inte alls lika mycket som hos pojkar med mindre erfarenhet av våldsspel. Det visar en studie från Stockholms universitet som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Psychosomatic Medicine.
Studien har undersökt hur tidigare spelvanor påverkar psykofysiologiska reaktioner hos unga pojkar (13-15 år gamla) i samband med spel av våldsfokuserande TV-spel.
– De som hade lite vana av att spela våldsamma spel hade starkare aktivering av det sympatiska nervsystemet. Detta talar för att det sker en avtrubbning både fysiologiskt och känslomässigt hos de som spelar mycket våldsamma spel, säger Malena Ivarsson, doktorand vid Psykologiska institutionen och verksam vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.
Hälften av de 30 pojkar som deltog i studien var vana att spela våldsamma spel minst tre timmar per dag och hälften maximalt en timme per dag. Under studien spelade alla pojkar tv-spel i hemmet under två timmar vid två tillfällen – ett snällt tecknat spel vid ena tillfället och ett våldsspel vid det andra. Under spelet och efterföljande natt mättes pojkarnas hjärtfrekvens och hjärtfrekvensvariabilitet (då man mäter hur avståndet mellan två på varandra hjärtslag förändras över tid). Pojkarna besvarade också ett frågeformulär om sömnkvalitet och känslor efter spelet.
Våldsspelet framkallade klart högre stressnivåer hos båda grupperna vid läggdags jämfört med spelet utan våldsinslag.
– Skillnaden var främst att de pojkar med lite erfarenhet av våldsspel hade en betydligt högre hjärtfrekvens under sömnen efter att ha spelat våldsspelet än efter det spel som inte hade inslag av våld. Denna grupp rapporterade också att de sov sämre och kände sig mer nedstämda efter att ha spelar våldsspelet, säger Malena Ivarsson.
Dagens forskare använder ad-hoc benchmark sviter, bestående av egna testdata och egna regler för mätmetoden, för att utvärdera sina senaste resultat. Sedan jämför de den ”gamla” versionen av sin metod med den ”nya” versionen, och visar hur den ”nya” versionen förbättrar exaktheten. Tobias Gutzmann jämför olika sådana ad-hoc benchmark sviter och konstaterar att inte bara olika forskargrupper använder olika ad-hoc benchmark sviter, men att även samma forskare använder olika sviter över tiden. Detta gör det svårt att jämföra resultaten av olika metoder för referensanalys, eftersom de siffror som presenteras i experimentella resultat inte kan jämföras mellan olika forskningspublikationer.
I avhandlingen presenterar Tobias en teoretisk grund för benchmarking referensanalys, som visar hur man undviker fallgropar som ofta verkar ha ignorerats tidigare. Dessutom ger han verktygen för att skapa och använda benchmark sviter. Slutligen visar han hur man skapar exakta analysresultat, en så kallade Gold Standard, genom en gemensam ansträngning från forskarvärlden. En sådan Gold Standard kan visa vilka brister i exakthet aktuella metoder på referensanalys har. Han visar också på framtida forskningsidéer inom området.
Tobias Gutzmann kommer ursprungligen Tyskland. De senaste sju åren har han studerat och forskat vid Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Benchmarking Points-to Analysis” kan beställas via lupress@lnu.se.
Henrik Åström Elmersjö skrev Norden, nationen och historien: Perspektiv på föreningarna Nordens historieläroboksrevision 1919–1972, som behandlar föreningarna Nordens mer än 50 år långa historieläroboksrevision.
Genom att skicka läroböcker till historiker i de andra nordiska länderna för granskning var meningen att en mindre nationalistisk och mer nordisk historieskrivning skulle möta nordiska elever och hjälpa till att skapa nordisk samhörighet. Försöken att sätta samman en historia som kunde främja nordiskt samarbete kan sättas i relation till dagens försök att skapa europeisk samhörighet med fokus på en gemensam historia.
En politisk förhandling
Framför allt behandlar avhandlingen förhandlingen om historisk sanning och historiska perspektiv i Nordens historia. Föreningarna Nordens projekt hade bitvis potential att ifrågasätta nationell historieskrivning och skapa förutsättningar för en sammanhållen nordisk berättelse. Ifrågasättandet av det nationella perspektivet uteblev dock.
Avhandlingen visar hur historien istället behandlades utifrån ett utpräglat nationellt perspektiv i diskussionerna mellan historiker från de olika länderna. Studien lämnar mycket lite utrymme för den vanligt förekommande slutsatsen inom läroboksforskningen; att läroböckerna i historia under 1900-talet var nationalistiska på grund av en eftersläpning gentemot forskningen.
– Diskussionen var i första hand politisk oavsett om det var lärare, lärarutbildare eller forskare som diskuterade och historiens betydelse för skapandet av nationell gemenskap behöver problematiseras, även vad gäller historieforskning, säger Åström Elmersjö.
– Problemet var, och är fortfarande, att historien är nationellt inmutad. Historiska händelser har getts en nationell betydelse allt sedan man började undervisa i ämnet historia. Det finns ingen neutral utsiktspunkt varifrån man kan studera nordisk eller europeisk historia utan nationella tendenser.
Fokus på gränsen
Föreningarna Nordens historieläroboksrevision var tänkt att fokusera på gränsöverskridande historia och revisionens inflytande över Unescos och Europarådets intresse för läroboksrevision efter andra världskriget har också tolkats som tecken på att det var ett lyckat gränsöverskridande projekt. De inblandade fokuserade dock mycket på att definiera de gränser som skulle överskridas och förhandlingen utmynnade i ett närmast furiöst försvar av den egna nationella historien i många fall.
Detta kan också ha berott på det sätt på vilket revisionen organiserades. Inbyggt i organisationen fanns föreställningen att historien var nationell och inte nordisk. Det inrättades en samnordisk kommitté under mellankrigstiden, men all granskning av läroböcker sköttes av nationella nämnder, som dessutom gavs i uppdrag att uttala så kallad ”motkritik” där det egna landets läroböcker försvarades.
– Man kan säga att det fanns ett nationellt försvar av historien inbakad i den nationella organiseringen, menar Åström Elmersjö. Trots att flera av de historiska sakförhållanden som diskuterades också diskuterades mellan historiker inom varje land, antogs alla motsättningar ligga mellan nationerna, historikerna leddes också in i en sådan diskussion. Nationalismen är inte bara ideologisk utan också metodisk.
Länk till avhandlingen: Norden, nationen och historien: Perspektiv på föreningarna Nordens historieläroboksrevision 1919–1972.
Efter en tuff urvalsprocess med konkurrenter som bland annat Space Sciences Laboratory vid University of California, Berkeley, gav NASA slutligen grönt ljus för instrumentförslaget SMART, där KTH-gruppen ingår som samarbetspartner. Ingenjörerna på enheten för rymd- och plasmafysik vid KTH har arbetat på högvarv med instrumentbyggandet och kan nu äntligen börja andas ut i och med att leveranserna av flyghårdvaran snart är avklarad.
– Det vetenskapliga syftet med MMS är att klarlägga ett grundläggande fysikaliskt fenomen som har en nyckelroll för hur solen växelverkar med jorden och andra planeter. Fenomenet kallas ”reconnection”, och handlar om energiöverföring mellan partiklar och elektromagnetiska fält. Processen driver fenomen som norrsken och tros även ligga bakom soleruptioner och många astrofysikaliska fenomen, säger Göran Marklund, professor i rymd- och plasmafysik på KTH.
KTH:s bidrag till NASA-projektet består av olika delar (både mekanik och elektronik) till det experiment som ska mäta det elektriska fältet, som i sin tur spelar en nyckelroll i fenomenet reconnection.
Hit hör en ny mekanism för att fälla ut trådbommar som håller mätsonderna långt ifrån satellitkroppen. En prototyp utvecklades vid KTH och vidareutvecklades och tillverkades i 16 exemplar vid University of New Hampshire. KTH:s mätsonder sitter längst ut på de 60 meter långa trådbommarna, fyra på varje satellit. Spänningen mäts mellan motstående sonder, i tre mot varandra vinkelräta sondpar, vilket ger det elektriska fältet.
– Sonderna och sondmekaniken har tagits fram i samarbete med Institutet för rymdfysik i Uppsala samt Oulu universitet. Vårt största bidrag var att designa all elektronik till elfältsexperimenten och kraftförsörjningen av andra vetenskapliga instrument, säger Göran Marklund.
Han fortsätter med att berätta varför denna grundforskning är viktig inför framtiden.
– I samband med solstormar och rymdoväder träffas jordatmosfären av intensiva partikelflöden som utöver att alstra intensiva norrsken också kan slå ut satelliter, ge störningar eller avbrott i elkraftsnätet, försvåra GPS-navigering och radiovågsutbredning, samt generera kraftiga jordströmmar som får pipelines att rosta snabbare, säger Göran Marklund.
I förlängningen kan alltså forskningen som Göran Marklund och hans team av rymdfysiker vid KTH gör bidra till en hel del lösningar just runt dessa problem.
– I normala fall sker inga större störningar på elnätet, men ibland kan störningarna få ödesdigra konsekvenser. Som i Quebec, Kanada, 1989, där sex miljoner människor blev strömlösa under nio timmar. Detta kan ske igen, när som helst, säger Göran Marklund.
De mest kostsamma följderna av rymdoväder är troligtvis då satelliter slås ut, tillägger han. Detta är allvarligt då satelliter betjänar oss människor på en mängd olika sätt. Från jordövervakning, väderprognoser, tele- och datakommunikation, tv-sändningar till att vara en komponent i dagens och framtida trafiksystem.
– Fram till idag, då våra leveranser i princip är avklarade, har vi lagt ner minst 10 manår för ingenjörsarbetet. Efter uppsändningen nästa år då våra instrument på de fyra satelliterna kommer att göra sina mätningar under en nominell period av 2 år (men troligtvis mycket längre), kommer KTH:s forskningsinsats att bli mycket intensiv. Den kommer att kräva minst lika många manår som ingenjörsarbetet, säger Göran Marklund.
NASA är ansvarig för att bygga satelliterna och koordinera instrumenten ombord, men också att samordna forskningsuppdraget, att analysera och tolka de data som samlas in, vilket görs av de främsta forskarna på området.
Det svenska bidraget till forskningsprojektet MMS finansieras av externa anslag från Rymdstyrelsen, men även av fakultetsanslag vid KTH och Institutet för rymdfysik, Uppsala.
Sportdykare hittade redan på 1970-talet ett vrak i Blekinge skärgård. Man har känt till att fartyget var från 1400-talet, men det är först nu när marinarkeologerna från Södertörns högskola gjort undersökningar som man förstår vidden av upptäckten. Att det är så mycket kvar av skeppet gör att det kommer att kunna rekonstrueras, som det enda i världen av den första generationens specialbyggda ”moderna” krigsfartygen. Ett skepp av samma typ och lika gammalt som Columbus skepp Santa Maria.
Genom historikern Ingvar Sjöbloms studier av danska dokument har misstankar länge funnits, att det skepp som sportdykare hittade på 1970-talet skulle kunna vara 1400-talsskeppet Gribshunden. Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola, berättar att han och hans kollegor efter dykningar i veckan numera inte tvekar att så är fallet. Vid dykningarna insåg de även hur sensationell upptäckten är.
Den danska kungens krigsfartyg Gribshunden, som förliste år 1495 utanför Ronneby i Blekinge, är helt unikt i världen. Det är det enda exemplet av den första generationens krigsfartyg som fanns i Östersjön. Det visar hur de första moderna krigsfartygen såg ut.
– Den här typen av kravellbyggda fartyg från slutet från medeltiden finns inte tidigare, berättar Johan Rönnby. Det här är en upptäckt marinarkeologer runt om i världen drömt om. Man kan säga att det är anfadern till de stora örlogsskeppen.
Skeppet är stort, kanske över 30 meter långt, vilket var mycket under senmedeltid. Det är kravellbyggt, det vill säga byggt med borden liggande tätt på höjden.
Vid dykningarna, som gjordes av Johan Rönnby och Niklas Eriksson från marinarkeologiska forskningsinstitutet MARIS på Södertörns högskola och Ingvar Sjöblom från Försvarshögskolan/MARIS, insåg de att skicket på vraket dessutom är bättre än man trott. Johan Rönnby berättar att tillräckligt stora delar finns bevarade för att det ska kunna rekonstrueras.
Han berättar att skeppet är av samma typ som Santa Maria, som Columbus seglade med till Amerika.
– Vi kommer att kunna kartlägga hur Columbus skepp såg ut!
Marinarkeologerna på Södertörns högskola hoppas fortsätta undersökningarna av vraket tillsammans med Blekinge länsmuseum, med internationella kollegor och med dykarklubben. Utforskningarna om Gripshunden kan då också bli en del av den forskning som redan pågår inom MARIS på Södertörns högskola avseende andra tidigmoderna örlogsskepp från 1500- och 1600-talen.
Många sjukdomsframkallande bakterier använder hårliknande utskott, pili och curli, både för att kunna haka tag i varandra och för att lättare fastna på värdorganismens celler och lyckas infektera dem. Traditionell antibiotikabehandling, till exempel penicilliner och sulfa, dödar bakterierna eller hindrar dem från att växa.
Nackdelen med det angreppssättet är att bakterierna successivt utvecklar motståndskraft mot läkemedlet.
Christoffer Bengtsson och hans kollegor i professor Fredrik Almqvists forskargrupp har därför riktat in sin forskning på att avväpna bakterierna i stället för att döda dem, så att de tappar förmåga att binda till cellerna. Då utvecklas resistens inte lika snabbt.
I sitt doktorandprojekt har Christoffer Bengtsson jobbat med att vidareutveckla en typ av substanser, bicykliska 2-pyridoner. Dessa har visat sig kunna avväpna E.coli-bakterier som orsakar urinvägsinfektioner. Substanserna slår ut bakteriernas förmåga att bygga upp de hårliknande utskotten, de gör dem helt enkelt ”skalliga”.
Avhandlingsarbetet har handlat om att förenkla och förbättra framställningen av de antibakteriella substanserna, för att snabbare och mer effektivt kunna byta ut och addera komponenter.
– Vi hakar på olika grupper av små kemiska föreningar för att substanserna ska få bättre aktivitet. Det ska gå att använda mindre mängd av substanserna, men ändå få samma verkan, säger Christoffer Bengtsson. Förhoppningen är att dessa förändringar ska leda till förbättrade antibakteriella egenskaper, vilket vi har sett exempel på redan.
Projektet är fortfarande på forskningsstadiet, men bidrar med viktiga pusselbitar i jakten på nya läkemedel som kan ersätta dagens antibiotika.
Christoffer Bengtsson är född och uppvuxen i Ullared, Hallands län och har en masterexamen i kemi med inriktning på organisk kemi från Umeå universitet. Forskningen har utförts på kemiska institutionen, Umeå universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på: Synthesis of substituted Ring-Fused 2-Pyridones and applications in chemical biology.
