Det prestigefyllda projektet har letts av Umeå Plant Science Centre (UPSC) i Umeå och Science for Life Laboratory (SciLifeLab) i Stockholm.
Förutom att resultaten är vetenskapligt intressanta är den nya kunskapen förstås av stor betydelse för Sverige.
– Skogsträdsförädlingen går nu in i en ny era och Sverige har förutsättningar att sitta i förarsätet för utvecklingen. Nya, effektivare metoder kan börja användas för att se till att de över 200 miljoner granplantor som varje år planteras är så härdiga, friska och anpassade som möjligt till såväl magra som rika marker i olika delar av landet, säger professor Ove Nilsson vid UPSC.
Forskarna har identifierat cirka 29 000 funktionella gener, lite fler än hos människan, men varför är då arvsmassan sju gånger så stor? Enligt studien, som i dag publiceras i Nature, beror ”genom-fetman” på att långa rader av likadana DNA-sekvenser har ansamlats under flera hundra miljoner år. Andra växt- och djurarter har en mekanism för att plocka bort överflödiga kopior. Den verkar inte fungera så bra i barrträden.
– Det är märkligt att granen klarar sig så bra trots denna onödiga genetiska ryggsäck. Naturligtvis har en del av detta DNA en funktion men det verkar konstigt att det skulle vara bra med så oerhört mycket. Det verkar som om det här är något speciellt för barrträden, säger professor Pär Ingvarsson vid UPSC.
Den största utmaningen i projektet har varit att få rätt ordning på de cirka 20 miljarder ”bokstäver” som finns i granens genetiska kod, inte att få fram DNA-sekvenserna i sig.
– Tänk dig ett bibliotek med tiotusen böcker lika tjocka som bibeln med texten skrivet med ett alfabet med bara fyra bokstäver. Om någon tog hundra identiska kopior av var och en av de tiotusen titlarna och sedan körde denna miljon böcker genom en dokumentstrimlare och blandade alla strimlor, och du sen fick i uppdrag att pussla ihop en korrekt kopia av varje titel inser man att det kan vara lite problematiskt, säger professor Stefan Jansson vid UPSC.
– Vi fick specialanpassa nya datorer och skriva om många av de datorprogram som använts vid liknande studier för att kunna hantera den stora mängden av DNA-sekvenser. Det nationella datalagringsystemet tänjdes på till bristningsgränsen, och det var många andra praktiska problem som fick lösas på vägen för att ro i hamn projektet, säger professor Joakim Lundeberg på SciLifeLab.
– Men timingen var optimal, när de första DNA-sekvenseringsapparaterna med den allra senaste tekniken packades upp för tre år sedan vid vårt nystartade laboratorium kom samtidigt DNA från vår modellgran. Genom att sekvensera och analysera det största genomet hittills i världen har vi visat att SciLifeLab har både teknisk och vetenskaplig kapacitet för forskning på absolut högsta internationella nivå, avslutar Joakim Lundeberg.
Om projektet:
Projektet har till största delen finansierats av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse med Sveriges lantbruksuniversitet som huvudsökande. Forskare från UPSC (Sveriges lantbruksuniversitet och Umeå universitet) och Science for Life Laboratory (Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholms universitet och Karolinska institutet) har deltagit i projektet. Flera internationellt ledande forskare har också kopplats in som samarbetspartners. Hela projektet har haft en budget på 75 miljoner, att jämföra med projektet att kartlägga den mänskliga arvsmassan som kostade över 20 miljarder kronor.
Originalpublikation: Nystedt, B. et al. The Norway spruce genome sequence and conifer genome evolution. Nature (2013). Doi:1038/nature12211
http://www.nature.com/nature/journal/vaop/ncurrent/full/nature12211.html [
De offentliga e-tjänsterna blir allt fler, sådant som vi tidigare skötte per telefon eller brev gör vi nu via nätet, som ansökan om föräldrapenning eller bygglov, skattedeklarationer, ändrad ägarregistrering av bil med mera, listan kan göras lång.
Det verkar också ofta så enkelt, men e-tjänsterna fungerar långt ifrån alltid som det var tänkt och används inte heller i den utsträckning man hoppats på. Det som skulle bli bättre, effektivare och mer demokratiskt har lite för ofta resulterat i motsatsen.
– Ett av skälen är att de som utvecklat e-tjänsten inte har koll på vilka det är som påverkas i slutänden – och det kan gälla både användare och de som ska hantera uppgifterna inom myndigheten, staten eller kommunen, säger Ida Lindgren, som inom kort disputerar i informatik på Linköpings universitet.
Statliga E-delegationen har också tagit fram en hel skrift om hur e-tjänster ska utformas och i en av paragraferna påpekas att det är viktigt att identifiera de viktigaste intressenterna.
– Men de talar inte om hur det ska gå till, påpekar hon.
Ida Lindgren har nu tagit fram ett ramverk, en metod som beskriver en e-tjänst som en process och en teknik. Stegvis kan man sedan identifiera och karakterisera dem som kan påverkas av tjänsten.
Det som skiljer de offentliga e-tjänsterna från andra e-tjänster är att det inte finns några reella valmöjligheter, vill man ansöka om bygglov eller ansöka om föräldrapenning elektroniskt är det en viss tjänst på nätet som gäller. Konkurrensen är obefintlig och tjänsten måste därför passa alla.
– Det finns egentligen tre skäl till varför det här är viktigt, säger hon, för oss medborgare ska det bli bättre och enklare. Det offentliga ska bli effektivare och mer transparant – demokratin ska öka – och sist, men inte minst, handlar det också om tekniken och hur gränssnitten fungerar. Gränssnittet är det som avgör hur vi uppfattar myndigheten eller kommunen och det färgar vår syn på hela den offentliga förvaltningen.
Bovint coronavirus (BCoV) och bovint respiratoriskt syncytialt virus (BRSV) är två mycket smittsamma virus som orsakar sjukdom i andningsorganen hos nötkreatur över hela världen. Virusen banar också väg för bakteriella lunginflammationer som måste behandlas med antibiotika för att kor och kalvar inte ska bli svårt sjuka eller dö. BCoV är även en vanlig orsak till diarré hos nötkreatur i alla åldrar.
Mehdi Bidokhti har i sitt doktorsarbete undersökt förutsättningarna för att skapa en effektiv framtida kontroll av dessa sjukdomar i Sverige. En vanlig uppfattning har varit att det inte går att förhindra smittspridning mellan besättningar, och att det är bra med upprepade infektioner för att upprätthålla djurens immunitet. Samtidigt finns det mjölkkobesättningar som tack vare bra smittskyddsrutiner och en medveten hållning har hållit sig fria från BCV- och BRSV-infektioner i åratal.
I Mehdi Bidokhtis första studie undersökte han förekomsten av antikroppar mot BCoV och BRSV i 20 konventionella och 20 ekologiska mjölkkobesättningar i sydöstra Sverige. De ekologiska besättningarna hade färre infektioner än de konventionella, sannolikt beroende på färre djurinköp och mindre antal indirekta kontakter med andra besättningar. I två av de ekologiska besättningarna var samtliga kor negativa mot BRSV, vilket bekräftar att besättningar kan vara fria från detta virus under lång tid. Antikroppsstudierna tyder också på att en BRSV-smitta som får fäste i en besättning sprider sig snabbt till alla mottagliga djur.
För att få bättre kunskap om hur virusen sprids mellan besättningar, regioner och länder gjordes DNA-undersökningar av virus från smittade besättningar i olika delar av landet. De virusgenotyper som hittades visade sig vara ganska lika varandra, vilket tyder på att vi i Sverige har våra ”egna stammar” av BCoV och BRSV, som cirkulerat bland svenska nötkreatur under lång tid. Undantaget var en avvikande BRSV-genotyp i Skåne som var mycket lik en som tidigare påvisats i Danmark.
– Studierna visar att molekylärbiologiska DNA-analyser är ett mycket användbart verktyg för att undersöka olika smittvägar för både BCoV och BRSV, säger Mehdi Bidokhti.
Mehdi Bidokhti och hans kollegor är övertygade om att det går att bygga upp mjölkkobesättningar som är fria från både BRSV och BCV. Vad som behövs är ett kontrollprogram baserat på ett stärkt smittskydd och regelbundna undersökningar av besättningarnas BRSV- och BCoV-status, genom analys av samlingsprover av mjölk från förstakalvare och/eller tankmjölksprover.
– Detta skulle förbättra både djurhälsa och produktion, säger Mehdi Bidokhti. Dessutom skulle det ytterligare begränsa användningen av antibiotika i svenska nötkreatursbesättningar och därmed minska risker för uppkomst av resistenta bakterier som skulle kunna drabba både djur och människor.
Länk till avhandlingen: http://pub.epsilon.slu.se/10280/
Pressbilder (får användas fritt i samband med artiklar om detta pressmeddelande, fotograf ska anges)
Aspergers syndrom (AS) är en diagnos som historiskt sett är relativt ny. Det är först på slutet av 1990-talet som det mer offentligt började talas om den. Personer med AS har blivit alltmer synliggjorda på grund av de förändrade krav på god kommunikations- och samspelsförmåga, som samhällsutvecklingen ställer på oss. Begränsning i social interaktion och kommunikation är två av de tre huvudkriterierna för diagnosen AS. I Sverige har personer med AS under de senaste 20 åren fått möjlighet att vara delaktiga i miljöer som de tidigare varit utestängda från.
När man börjar studerar på högskola eller universitet och har en funktionsnedsättning har man rätt till pedagogiskt stöd. På varje högskola och universitet finns en samordnare för studenter med funktionshinder där man som student med funktionsnedsättning kan söka pedagogiska stöd. Studenter med Asperger syndrom vill klara sig själva och söker stöd först när de inser att studierna inte klaras av på egen hand. Det innebär att det är ibland kan vara svårt för samordnarna att göra ett gott arbete och att det finns ett behov av utvecklade arbetsmetoder så att stödet blir till en möjlighet för studenter med AS.
Det är studenten själv som söker stöd och det är också studenten själv som ska beskriva de svårigheter denne har och vilka stöd som skulle kunna vara till hjälp i studierna.
– För studenter med Aspergers Syndrom kan detta bli till moment-22. Om man inte kan beskriva de svårigheter man har är det svårt att få ett pedagogiskt stöd som fungerar, visar de undersökningar som jag gjort, säger Ann Simmeborn Fleischer som står bakom forskningen.
Antalet personer med funktionshinder som deltar i högre utbildning ökar hela tiden, vilket innebär att det kommer att krävas mer pedagogiskt stöd och fler insatser för samordnarna att hantera. Det kommer fler personer med neuropsykiatriska diagnoser så som AS och det innebär att samordnare behöver ökad kunskap om studenter med kognitiva funktionsnedsättningar. Studenter med AS behöver stöd i början av sina studier, då det är mycket nytt som sker och det är svårt att klara av att ta till sig all information, schema, nya människor och ny omgivning.
– Mitt avhandlingsarbete kan ses som ett första steg till ett kommunikationsverktyg, som när det är fullt utvecklat ska kunna användas av samordnarna när de ska ha samtal med studenter om vilket stöd de behöver för att kunna genomföra sina studier, säger Ann Simmeborn Fleischer.
– Jag har hittat många goda exempel på hur man kan arbeta ute på enskilda lärosäten. Dessa kan tas som en början för att göra en omorganisation nationellt. Man behöver tänka i nya banor för att just kunna möta och välkomna studenter med AS.
Ann Simmeborn Fleischer är utbildad mentalskötare och har arbetat inom psykiatrin och den kommunala omsorgsverksamheten i cirka 20 år. Hon har en filosofie magisterexamen i Medie- och kommunikationsvetenskap och en högskoleexamen i Handikappvetenskap.
Länk till avhandlingen
Det påstås ofta från olika håll att EU är kraftlös, splittrad och oförmögen att agera som fredsmäklare. Fastän denna bild i vissa fall är korrekt har EU under lång tid och med stor framgång dragit upp riktlinjerna för vad som bör vara en rättvis fred mellan israeler och palestinier. Anders Persson visar i sin forskning att de förslag som EU har gått i bräschen för och som länge förkastades och kritiserades, med tiden har blivit allmänt accepterade av Israel, USA, den palestinska myndigheten, Arabförbundet och andra. Erkännandet av PLO och av palestiniernas rätt till en stat hör till de förslag som EU har drivit fram.
– Den viktigaste slutsatsen av min forskning är att EUs roll som fredsmäklare i konflikten är enormt underskattad i Europa och även okänd för många insatta bedömare, säger Anders Persson. I Israel-Palestina har ledarna klart för sig att USA är nyckeln till effektiv global maktutövning och att Europa, närmare bestämt EU, är nyckeln till att ge densamma legitimitet.
– Vi vet sen tidigare vad som händer när USAs maktutövning saknar stöd från Europas demokratier. Se bara på invasionen av Irak för tio år sedan. Den hade fått större legitimitet och sett annorlunda ut om den fått EUs stöd, fortsätter Anders Persson.
Men allt är såklart inte positivt vad gäller EUs roll i konflikten. Fortfarande har varken fred eller en palestinsk stat blivit verklighet. Enligt Anders Persson är det palestinska statsbyggnads-projektet på Västbanken visserligen en stor teknokratisk bedrift men det är ändå ett politiskt bakslag.
– Under de kommande åren kommer vi att få svar på hur mycket det internationella samfundet, med EU och USA i spetsen, verkligen vill se att en palestinsk stat kommer till stånd och vad man är beredd att göra för att nå dit, säger Anders Persson.
Länk till artikel: Defining, Securing and Building a Just Peace: The EU and the Israeli-Palestinian conflict.
Samtidigt som försäljningen av musik minskade med hälften mellan år 2000-2010, blev medlemmarna i SOM, Svenska oberoende musikproducenter, fler. Det finns 300 oberoende skivbolag i Sverige. Sett till försäljning står de för knappt tio procent av marknadsandelarna och kan beskrivas som en grupp som domineras av de multinationella så kallade majorbolagen. Där de oberoende aktörerna förenas av att vara just oberoende, betyder det inte att alla ser och gör sitt oberoende på samma sätt.
– Det finns inte ett ensamt sätt att definiera oberoendet. Förståelsen av oberoendet hänger samman med hur de oberoende aktörerna väljer att göra i sina praktiker. Studien visar att praktiker och ideal kan beskrivas som sprungna ur föreställningar om konst-, livsstil och motståndskulturer – men också ur de kommersiella förtecken som i hög grad kännetecknar majorbolagen och musikbranschen, säger Ewa Andersson, doktorand i sociologi.
Medlemmar i föreningen SOM har intervjuats såväl som besvarat en enkät. Genom dessa material studeras hur de oberoende aktörerna förhåller sig till erkännandets praktik, arbetspraktik och innehållets produktionspraktik. Resultaten visar att beroende på vilka förutsättningar de oberoende aktörerna har – som t.ex. hur länge de har drivit sina skivbolag och var de befinner sig geografiskt – så förhåller de oberoende aktörerna sig olika till sina praktiker. Där nya icke-etablerade aktörer prioriterar konsten, är de äldre etablerade aktörerna mer styrda av kommersialiserade praktiker.
– Uppfattningar om att det är viktigt att ”göra själv” är, precis som under 1970-talets musikrörelse, fortfarande centrala bland de oberoende aktörerna, tillsammans med föreställningar om att musiken alltid värderas som viktig och att det är viktigt att göra motstånd mot de praktiker som majorbolagen använder sig av. Samtidigt visar det sig att om de ekonomiska medlen finns så slutar man ”göra själv”, säger Ewa Andersson.
Analysen visar att de olikheter som finns bland de oberoende aktörerna skapar hierarkier inom gruppen av oberoende aktörer, vilket leder till att de tenderar kämpa emot varandra istället för emot de dominerande majorbolagen.
– De oberoende aktörerna vill göra motstånd mot de dominerande majorbolagens praktiker, men i realiteten är motståndet svagt eller utbytt mot ett försiktigt avståndstagande – aktörerna ifrågasätter dominerande praktiker, men känner sig tvungna att använda samma praktiker själva. Därmed blir det också svårt att rubba musikbranschens maktstrukturer, säger Ewa Andersson.
Ytbeläggningarna kallas värmebarriärskikt och de är viktiga för att minska motorernas bränsleförbrukning. Eftersom de skyddar motorn från hetta kan man höja förbränningstemperaturen och därmed också verkningsgraden. Värmebarriärskikten tillverkas med en metod som kallas termisk sprutning. Vid mycket hög temperatur, 7000-8000 grader, sprutar man ett keramiskt pulver mot en yta. Keramikpartiklarna smälter och träffar ytan där de bildar ett skyddslager som är ungefär en halv millimeter tjockt.
På Högskolan Väst pågår forskning om termisk sprutning och här finns Sveriges ende professor inom området, Per Nylén. Han och hans kollegor har tillgång till ett välutrustat labb för termisk sprutning. Resultaten från ett av de forskningsprojekt som bedrivs här är avsevärt förbättrade egenskaper hos värmebarriärskikt.
– Det roliga med det här projektet var att det visade sig att vi samtidigt kunde minska värmeledningen och fördubbla livslängden på skikten, säger Per Nylén.
Tricket är att ställa in sprututrustningen på ett speciellt sätt och att tillsätta plast till keramikpulvret. De speciella inställningarna och plasttillsatsen gör att det bildas relativt stora porer, cirka 50 mikrometer, som är förbundna med sprickor i skikten. Det gör dem både mer elastiska och mer isolerande.
– Vi får ett skikt som uppför sig fint, men vi måste också förstå varför det uppför sig fint, så att vi kan använda kunskapen i framtiden och utveckla skikten ännu mer, säger Mohit Gupta, doktorand på Högskolan Väst.
Att förstå varför skikten får de egenskaper de får tillhör de vetenskapliga målen med forskningen. Lite speciellt med det här projektet är att forskarna i samarbete med sina partners också har ett industriellt mål. Partners är bland andra flygmotortillverkaren GKN Aerospace, tidigare Volvo Aero, och Siemens Industrial Turbomachinery som gör gasturbiner. Det industriella målet är att de nya skikten ska komma i produktion inom tre år. För att nå dit har forskarna fokuserat på förändringar i mikrostrukturen vid tillverkningen av värmebarriärskikten. På det viset blir skikten tillräckligt billiga för att vara intressanta för industrin.
Värmebarriärskikt är bara en av de tillämpningar av termisk sprutning som studeras på Högskolan Väst. Andra exempel är ersättning för miljöfarligt hårdkrom och termisk sprutning för bränsleceller.
Läs mer: Design of next generation thermal barrier coatings – Experiments and modeling, Surface and Coatings Technology.
Havet är en viktig resurs för den europeiska allmänheten, trots det vet forskarna ytterst lite om människors kunskaper och attityder till havet.
– Det är bara genom medborgarnas deltagande som vi kan utforma gemensamma insatser som bemöter allmänhetens problem och prioriteringar när det gäller en hållbar användning av havet, säger Géraldine Fauville, projektledare för EU-projektet ”Sea for Society” (SFS) på Göteborgs universitet.
Ungdomar diskuterar om havet
Som en del i projektet samlas nu 22 ungdomar två helger i Kristineberg, på Sven Lovén centrum för marina vetenskaper i Fiskebäckskil, för att diskutera om havet. Deltagarna är mellan 18 och 28 år och bosatta i Västra Götalandsregionen. Liknande diskussioner kommer att hållas i ytterligare åtta europeiska länder: Norge, Polen, Irland, Portugal, Frankrike, Italien, Spanien och Grekland.
– Det är viktigt att man samarbetar över nationsgränserna för att ta hand om en gemensam resurs som havet. De nationella gränserna betyder inte så mycket när man pratar om ett hållbart hav eller ett havsvänligt samhälle. Därför är det viktigt att arbeta på en europeisk nivå, säger Géraldine Fauville.
Kartlägga kunskaper om havet
Syftet med kartläggningen är att förstå och fånga allmänhetens kunskaper, attityder, värderingar och beteenden kring havet och sedan identifiera kunskapsbristerna och föreslå hur luckorna kan fyllas. Målet är att skapa nya gemensamma värderingar för framtida åtgärder och beslutsfattande, vilket förhoppningsvis leder till en hållbar europeisk havsmiljö.
Havet är en viktig resurs för den europeiska allmänheten, trots det vet forskarna ytterst lite om havet.
– Människor har besökt månen och dykt ner i havets djup på olika platser i världen, men det är faktiskt bara fem procent av havsbotten som har observerats av det mänskliga ögat. Kanske vet vi för lite om havet för att hantera det på rätt sätt? Vi kanske sätter vår egen överlevnad på spel? säger John Joyce, den irländska representanten för SFS.
Sea for Society är ett 3,5-årigt projekt som finansieras av EU med 4,26 miljoner euro (ca 35 miljoner kronor). Läs mer om projektet.
Annakarin Olsson, universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle, visar i sin forskning hur både personer med demenssjukdom och deras anhöriga med hjälp av ett passivt positioneringslarm i vardagen kan känna en större frihet.
Hon undersöker i avhandlingen ”Daily life of persons with dementia and their spouses supported by a passive positioning alarm”, hur personer med demens och deras närstående upplever utevistelse samt erfarenheterna och effekterna av att använda ett passivt positioneringslarm.
Det handlade om ett samarbetsprojekt mellan näringslivet, Gävle kommun och ett teknikföretag där man försökte hitta en typ av teknik som skulle verka stödjande för personer med demens.
Personer med demens bor idag i större utsträckning än tidigare kvar i det egna hemmet med stöd av närstående, vanligtvis en make/maka, vilket kräver extra stödinsatser.
Ett sätt att stödja och stärka både personer med demens och deras närstående kan vara att använda informations- och kommunikationsteknologiska (IKT) stöd.
Personer med demens intervjuades om sina upplevelser av utevistelse. Och även närstående om deras upplevelse av att använda IKT-stöd i den dagliga omsorgen av personer med demens.
Resultatet av studierna visade att personer med demens upplevde utevistelse som en bekräftelse av sin identitet, ”självet”. Närstående upplevde att användningen av det passiva positioneringslarmet gav en trygghet och säkerhet för både för dem själva och för personen med demens.
Både person med demens och deras närstående uttryckte, vid olika tidpunkter, värdet av positioneringslarmet i sina liv.
Genom test och kontroll av det passiva positioneringslarmet, utvecklades successivt en tillit till tekniken och den egen förmåga att använda den. Dessa villkor var en förutsättning för att personer med demens och närstående skulle uppleva det passiva positioneringslarmet som värdefullt.
Antalet oberoende utomhusaktiviteter ökade för några personer med demens vid användningen av det passiva positioneringslarmet, samtidigt som en minskad oro rapporterades för några närstående.
Slutsatsen är att personer med demens som bor i eget hem upplever mer frihet genom att i det dagliga livet använda ett passivt positioneringslarm. Tillsammans med sina närstående upplever de också en större känsla av oberoende, ökad trygghet och säkerhet.
Avhandlingen kan läsas här: Daily life of persons with dementia and their spouses supported by a passive positioning alarm.
Mobbning är ett stort och svårbemästrat problem i skolan. Nästan var tionde elev utsätts för mobbning under sin grundskoletid. Samtidigt står lärare och föräldrar ofta handfallna.
Robert Thornberg, forskare i pedagogik, och Tomas Jungert, forskare i psykologi, Linköpings universitet, undersökte hur elever beter sig när de blir vittne till mobbning.
– Vi kan identifiera tre typbeteenden: Antingen stödjer man mobbaren, eller så är man passiv, och det tredje alternativet är att man aktivt ingriper mot mobbningen, säger Robert Thornberg
Men vad avgör vilket beteende man väljer?
”Moraliskt disengagemang” är en uppsättning övertygelser som befrämjar ett inhumant beteende och som forskare tidigare har kunnat koppla till att mobba andra, eller aktivt stödja mobbare. Exempel på moraliskt disengagemang är att man rättfärdigar inhumana handlingar, förskönande omskrivningar (”vi bara skojar”), att man förlägger ansvaret någon annanstans (”jag lydde bara order”), att man förminskar handlingens skadlighet (”lite gliringar får man tåla”), och att man skuldbelägger offret (”han får skylla sig själv”).
Dessa och liknande övertygelser gör det lättare för elever att mobba eller aktivt stödja mobbning. Men, visar Thornberg och Jungert, låg grad av ”moraliskt disengagemang” förklarar inte varför man väljer att ingripa mot mobbning istället för att bara vara passiv åskådare. Då krävs något mer.
I studien mätte de också graden av självtillit hos eleverna. Sjävltillit definieras som tilltron till sin egen förmåga att klara av olika saker, och att ingripa i och påverka ett skeende. Och, visar de, för att gå från att bara vara passiv till att verkligen försöka hjälpa mobbningsoffret krävs förutom en moralisk övertygelse också självtillit i att kunna hjälpa.
Studien gjordes bland 347 gymnasieelever som fick uppskatta hur de betedde sig i mobbningssituationer och vilka uppfattningar de hade haft under sin tid i grundskolan.
– Vi tror att det blir lättare att svara ärligt om man får berätta om en förfluten tid, ”sån var jag då, nu har jag vuxit ifrån det”, säger Robert Thornberg. Men de svarade naturligtvis också anonymt.
Slutsatsen, som de två forskarna lyfter fram, är att skolbarn förutom att få diskutera moraliska och etiska frågor kring mobbning i syfte att genomskåda och ”slå hål på” moraliskt disengagemang också behöver få stöd i att utveckla sin självtillit för att våga ingripa mot mobbning.
Hur gör man då det?
– Rollspel kan vara ett sätt, säger Tomas Jungert. Då får man som individ chansen att pröva på hur det kan kännas att agera i olika scenarier. Men också genom att arbeta med det sociala klimatet i klassen så att elever känner att om man säger ifrån så backar andra elever upp.
Läs studien här: Bystander behavior in bullying situations: Basic moral sensitivity, moral disengagement and defender self-efficacy.
Analysen bygger på statistik över bilbränder i Sverige under åren 2002 till 2009 och visar att kommuner och stadsdelar där utlandsfödda har liten kontakt med majoritetsbefolkningen har upplevt fler bilbränder än kommuner där befolkningen bor mer blandat.
– Den slutsats man kan dra är att det behövs en bostadspolitik som motverkar boendesegration, säger Eva Andersson.
Studien visar att segregation underlättar upplopp genom att skapa koncentrationer av människor som känner sig utsatta och är utsatta.
– En stor andel unga i en stadsdel har högre samband med bilbränder och upplopp, säger Eva Andersson.
Tidigare forskning har visat att den sociala kontrollen är svagare i utsatta områden.
– Att den sociala kontrollen är svag gör det lättare för våldsverkare. Å andra sidan finns större risk för en stereotypiserad bild av områden med en homogen befolkning vilket kan öka motsättningar när polisen kommer till platsen, säger Eva Andersson.
Nu lanseras Nordiska Livsstilsverkstan som ska hjälpa föräldrar att tillsammans med förskole- och hälsopersonal öka kunskapen om sambandet mellan livsstil och hälsa. Bakom projektet står professor Karin C Ringsberg, vid Nordic School of Public Health NHV.
Efter upprepade larmrapporter om ohälsa bland barn lanseras Nordiska Livsstilsverkstan, en ny arbetsmodell för samverkan mellan föräldrar, förskola, hälsoväsende och forskare. Syftet är att öka förståelsen för sambandet mellan livsstil och hälsa med förhoppningen att kunskapen förs över till barnen, så att de i framtiden kan göra egna hälsofrämjande livsstilsval.
– Upprinnelsen till idén är den forskning som visar att fetma och mental ohälsa hos barn ökar, samt föräldrars tilltagande upplevelse av tidsbrist och stress. Jag ville utveckla en modell där föräldrar tillsammans med förskole- och hälsopersonal deltar på lika villkor och bidrar med olika slags erfarenheter, berättar Karin C Ringsberg, initiativtagare och projektledare för projektet.
Till skillnad från befintliga föräldrastödmodeller, som ofta fokuserar på problem och riskfaktorer, har Nordiska Livsstilsverkstan en hälsofrämjande utgångspunkt.
– Hälsa är en resurs och vi lyfter fram vardagliga faktorer som kan främja och förstärka hälsan med utgångspunkt i samverkan mellan föräldrar, förskola, hälsoväsende och forskare, säger hon.
Projektet har finansierats genom anslag från Nordiska Ministerrådets globaliseringsinitiativ och involverar företrädare för berörda grupper från samtliga nordiska länder.
– I stället för de slingrande vattendrag som bävern älskar att arbeta i blir de vattendrag den övergivit ofta raka. Det gör att vattenälskande växter som vide och asp inte klarar sig på grund av lägre grundvatten och vattendragen blir därmed mindre attraktiva för djuret att komma tillbaka till, säger Lina Polvi, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Bioscience visar hon att effekten beror på att bäverdammar förutom att påverka växtligheten vid flodstränder också har en tendens att samla finkornigt sediment i vattendragen. Dessa partiklar har andra egenskaper än de som formar slingriga vattendrag och resultat blir alltså att den ursprungliga formen försvinner, även hundratals år efter att bävern är borta.
– Den här processen är ett bra exempel på hur andra levande organismer än människan kan påverka och forma ett flodlandskaps utseende, säger Lina Polvi. Urskog kan ha en liknande påverkan eftersom naturligt död ved samlas i bäcken vilket kan dämma vatten och finsediment och tvinga flödet runt veddammen.
Resultaten baseras på studier av tusentals år gamla geologiska lämningar i vattendrag i Klippiga bergen i Colorado, USA. Lina Polvi utförde studierna som en del av sitt avhandlingsarbete på Colorado State University.
I Colorado kan bävrars aktivitet och urskog kopplas till förändringar i landskapets form över långa tidperioder. Det naturliga tillståndet hos många vattendrag i Klippiga bergen där det funnits bävrar eller urskog är en mångfårig bäck, vilket bidrar till högre biologisk mångfald och även har ekologiska fördelar, till exempel gynnas strandvegetationen av en dynamiskt meandrande flodfåra.
Den här processen kan vara en viktig förklaring till att det ofta är svårt att återintroducera bävrar i ett flodlandskap som den övergivit. Den raka flodfåra som bävern själv varit med om att skapa ter sig helt enkelt inte så intressant att exploatera för nybyggande bävergenerationer.
– Kunskap om hur djurs aktiviteter påverkar och påverkas av flodlandskapet är inte bara viktiga för att förstå vattendrag i Klippiga bergen, utan kan ha generell betydelse för försök att återställa biologisk mångfald och naturliga älvområden, till exempel i norra Sverige, poängterar Lina Polvi.
Forskningen om bäverdammar är bara ett exempel på principen om samspel mellan landskap och biologi. Ett uppföljande projekt som nu planeras är en kartläggning av hur laxfiskars naturliga beteende påverkar och har påverkats av Västerbottens älvlandskap.
Veronica Lövgren har inom ramen för sitt avhandlingsarbete besökt flera verksamheter inom handikappomsorgen och intervjuat 16 personer som har stöd enligt LSS. I avhandlingen framkommer att de medelålders intervjupersonerna har svårt att få tillgång till ekonomiska, sociala och kulturella resurser. De har också begränsad tillgång till redskap för att tolka och beskriva sina erfarenheter, och få andra att ta dessa på allvar.
Ett exempel rör relationen till arbete: För de intervjuade var arbetet det som gav mening och struktur till vardagen. Det arbete som var tillgängligt för dem var daglig verksamhet som befinner sig i en skärningspunkt mellan omsorgslogik och en logik hämtad från lönearbetsmarknaden. Å ena sidan förhåller sig intervjupersonerna till krav på skötsamhet, flit och ansvar i relation till arbetet, å andra sidan är deras ansträngningar inte erkända som arbete.
– De betraktar inte sitt arbete som en rättighet och flera intervjupersoner uttryckte oro över att förlora sitt arbete, exempelvis på grund av oro på marknaden, eller om man inte sköter det ordentligt. Vidare visade det sig att bland de medelålders intervjupersonerna fanns de som stött på hinder när de velat gå vidare i sin parrelation, och planerade giftermål och samboskap har inte kunnat fullföljas, säger Veronica Lövgren.
Resultatet visar hur intervjupersonernas livssituation formas av strukturer inom människovårdande organisationer, föreställningar om gruppen personer med intellektuellt funktionshinder, men också om kön och ålder.
– De intervjuade har relativt små sociala nätverk, och har begränsad tillgång till de arenor – arbete, familjeliv och marknad – där vuxenskap förväntas realiseras. Framförallt kvinnorna rör sig inom snäva sociala rum. Intervjupersonerna förhåller sig till samhällsnormer om vad de förväntas leva upp till för att betraktas som vuxen, samtidigt som deras möjligheter att uppfylla dessa är begränsade, inte i första hand på grund av funktionsnedsättningen i sig utan på grund av de kulturella och sociala föreställningarna om funktionshindret.
Intervjupersonerna i studien bestod av två grupper, en huvudgrupp bestående av 13 medelålders (38-60 år) kvinnor och män, och en referensgrupp bestående av tre yngre personer (25-29 år).
Läs avhandlingen: Villkorat vuxenskap: Levd erfarenhet av intellektuellt funktionshinder, kön och ålder.
Sedan slutet av 1990-talet har flera åtgärder vidtagits för att bromsa den ökande kostnadsutvecklingen för subventionerade läkemedel. Receptbelagda läkemedel subventioneras för medborgare av allmänna medel när kostnaden överskrider en viss nivå per år. Semark har jämfört hur hälsocentraler kompenserades för de subventionerade läkemedlen och upptäckte att hälsocentraler med många invånare i upptagningsområdet med låg socioekonomisk status (SES) hade budgetunderskott vid året slut. Hälsocentraler i områden med högre SES hade däremot ett överskott.
I en annan studie undersökte hon förskrivningen av läkemedel i olika prisnivåer för diagnoserna kronisk obstruktiv bronkit, depression, diabetes och osteoporos. Läkemedelsförskrivningen jämfördes sedan med uppgifter om patienterna (ålder, kön, utbildning, inkomst och födelseland) och om vårdgivaren var allmän eller privat. Det framkom då att läkemedel i olika priser förskrevs mer i relation till vissa faktorer.
Sedan år 2010 ska enligt lag patientens delaktighet i beslut kring sin vård och behandling underlättas och patientens roll därmed stärkas. För att undersöka delaktigheten intervjuade hon personer som nyligen påbörjat medicinering. Studien visade att delaktighet var viktigt men också att det innebar olika saker. En uppfattning var att man kunde känna sig delaktig utan att själv ta några beslut om läkaren visade ett bra bemötande och att läkaren ingav förtroende och tillit till att verkligen vilja ens bästa.
En annan uppfattning var att delaktighet innebar att få ta egna beslut i mer eller mindre samråd med läkaren. Att vara delaktighet i beslut om sin läkemedelsbehandling kunde ha betydelse för hur man följer sin läkemedelsordination. Hon konstaterar också att ekonomiska begränsningar försvårar för läkaren att låta patienten påverka valet av läkemedel vilket i sin tur skulle kunna påverka patientens följsamhet till sin medicinering.
Semark har också gjort en enkätstudie där hon undersökte hur den egna hälsan uppfattades hos personer i åldern 65-80 år. Hälsan uppfattades vara mycket sämre hos personer med depressiva symtom i jämförelse med de som inte hade motsvarande symtom. Hälsan var också sämre hos personer med högt blodtryck och hos de som behandlades med läkemedel för depression och högt blodtryck. Hälsan uppfattades vara bättre hos yngre, hos personer med hög utbildningsnivå och hos män.
Birgitta Semark är född och uppvuxen i Kalmar. Hon tog sin magisterexamen i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet 2009 och sedan dess har han varit doktorand inom biomedicinsk vetenskap vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Patient characteristics, perceived health and drug prescription in primary care” kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
Organiska molekyler som t ex järnporfyrin har utmärkta magnetiska egenskaper som gör att de ansesvara särskilt lämpliga för framtidens molekylära spinntransistorer. Grafen är ett annat material som har andra attraktiva egenskaper; hög hastighetselektrisk transport som gör att transistorer baserade på grafen kan vara flera storleksordningar snabbare än befintlig teknologi.
Grafen är ett kolbaserat material som är bara ett atomskikt tjock. Elektrisk transport genom grafen sker på ett sätt som gör den mycket snabbare än i befintliga halvledare. Inom molekylär spinntronik ligger fokus på att bygga de minsta spinntransistorerna, bestående av endast en eller några molekyler. Dessa kan transportera ström baserat på molekylens magnetiska spinnmoment.
Att kombinera bägge material skulle kunna öppna dörren för nya teknologiska möjligheter. Forskare från Uppsala universitet och Berlins Fria universitet visar nu att organiska magnetiska molekyler kan kombineras med grafen.
Forskarna använde metallporfyrin-molekyler liknande järnporfyrin, som bland annat naturligt aktivt i hemoglobinets syretransport i blodet. Metallporfyrin-molekylen adsorberades på grafen placerad ovanpå nickel. Med hjälp av detaljerade magnetiska mätningar kunde gruppen i Berlin konstatera att metallporfyrin-molekylen på grafen behöll sina särskilda spinnegenskaper, som nu även kan styras av magnetisering i nickelskiktet.
Uppsalaforskarna kunde sedan visa att det är just grafen gav den viktiga magnetiska kopplingen mellan porfyrinen och nickelskiktet. Genom noggrann datorsimulation klargjorde de att grafen överför spinninformationen mellan nickellager och metallporfyrin och att även grafen själv blir magnetiskt.
– Vår upptäckt pekar på att det är möjligt att konstruera nya hybridmaterial som kombinerar de unika egenskaper av grafen och metallorganiska molekyler. Detta kan utvecklas vidare och bana väg för förverkligandet av hybrid-elektronik i framtiden, säger professor Peter Oppeneer, som lett projektet tillsammans med professor Wolfgang Kuch i Berlin.
Läs artikeln: Magnetic Coupling of Porphyrin Molecules Through Graphene.
