Turismföretagare i Norrland (Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland) och deras långsiktiga förmåga att överleva är ämnet i en ny avhandling från turismforskningsinstitutet ETOUR vid Mittuniversitetet. Den visar bland annat att nya turismföretag bidrar till Norrlands sysselsättning i tidiga skeden och att den sammanlagda sysselsättningen i företag som överlever på lång sikt ökar med tiden, trots att många företag upphör.

– Den långsiktiga överlevnaden hos turismföretagen ökar också om företagaren har erfarenhet från liknande verksamheter sedan tidigare. Däremot innebär det inte alltid en fördel att vara inflyttad till regionen, säger Patrick Brouder, fil dr. i turismvetenskap vid ETOUR.

Turismen i norr är starkt säsongsberoende och många företag lever av vinterturism, både stora och mindre företag. Klimatförändringar är en långsiktig utmaning för de företag som är aktiva på vintern med en verksamhet som inte är mobil. Men en anpassning till ett varmare klimat förekommer inte bland undersökta norrländska turismföretagen.

– Här krävs bland annat regionala kartläggningar som visar klimatförändringarnas påverkan lokalt. Myndigheter och beslutsfattare behöver ta initiativ och leda det arbetet, företagarna själva har inte frågan på fokus och möjlighet att agera i sitt vardagliga arbete, säger Patrick Brouder.

Med sin avhandling blir Patrick Brouder Skandinaviens första doktor i turismvetenskap. Han menar att synen på turismen som näring blir allt mer positiv och att branschen kan stärkas genom mer medvetna samarbeten med lokalsamhället. 

– Det finns fortsatta skäl att se turismen som ett effektivt verktyg för lokal och regional utveckling, men den får inte ses som den enda och sista utvägen för landsbygdsområden i norr, framtiden kräver mer genomtänkta strategier, säger Patrick Brouder.

Lundagruppens metod utgår från mänskliga celler som odlats i laboratoriet. Cellerna utsätts för en viss kemikalie varpå man renar fram delar av deras genetiska innehåll och överför det till ett mikrochip.

– Via chipet kan vi sedan avläsa vilka gener som reagerat på kemikalien och hur de reagerat. Det ger en ”signatur” av genuttryck som visar om ämnet är allergiframkallande, förklarar Malin Lindstedt.

Testet är nu inskickat till den myndighet inom EU som ska godkänna alternativ till djurförsök. Det kan på sikt få användning också i samband med EUs kemikalielagstiftning REACH, som kräver omfattande tester av nya kemikalier. Enligt reglerna i REACH kommer tiotusentals kemikalier att behöva testas, vilket innebär mängder av djurförsök – bara att utreda ämnenas eventuella allergirisk anses kräva över 800 000 djur.

Vid allergitester används vanligen marsvin och möss. På marsvin sprutas testämnet in under huden för att se om det ger upphov till rodnader, svullnader och blåsor. På möss sprutas ämnet in i örats hud. Mössen avlivas sedan några dagar senare så att man kan analysera den immunologiska reaktionen i deras lymfkörtlar.

Att använda djurförsök är etiskt problematiskt. Men inte nog med det: de tar också mycket tid och blir därför dyra. Deras resultat är inte heller alltid pålitliga.

– Våra tester är mer relevanta för vår hälsa eftersom de bygger på mänskliga celler. Djurtesterna ger ibland missvisande resultat, vilket man upptäcker först i efterhand då en viss kemikalie redan kan ha gett allergiska besvär, säger Malin Lindstedt.

Lundagruppen började med att utveckla en test för hudallergier. Man har sedan även tagit fram en test som kan avgöra vilka ämnen som kan ge luftvägsallergier, något som ibland drabbar dem som arbetar inom kemisk industri.

– Vi utvecklar också tekniken i sig så att den ska bli enklare och lätthanterligare. Det kommer snart att bli möjligt att screena hundratals kemikalier på en gång, vilket förstås blir otroligt mycket snabbare och billigare, säger Malin Lindstedt.

Hennes forskargrupp tillhör Institutionen för immunteknologi som arbetar i gränslandet mellan teknik och biomedicin, framför allt med frågor som berör immunförsvaret som allergier och autoimmuna sjukdomar. Den nya metoden att bedöma allergirisk med hjälp av mikrochip kallas GARD (Genomic Allergen Rapid Detection) och är patentskyddad. Henrik Johansson, som varit doktorand i gruppen, disputerade nyligen på en avhandling om GARD.

Algen gubbslem (Gonyostomum semen) bildar kraftiga blomningar i sjöar på sensommaren och orsakar obehag för människor som badar i sjöarna. Algen bildar ett slemmigt lager på huden, vilket leder till hudirritation hos känsliga personer. Flera studier visar att gubbslem har blivit vanligare under de senaste årtiondena.

Gubbslemsalgen har flera anpassningar för att slippa att bli uppäten av djurplankton; den har stora celler, den exploderar vid beröring och skickar ut slemmiga trådar som kan vara dubbelt så långa som algen själv och den simmar ner djupt i vattnet på natten och undviker på så sätt betande djurplankton närmare ytan. Karin Johansson har i sin avhandling undersökt vilka miljöfaktorer som gynnar artens förekomst och blomning och hur gubbslemsblomningar påverkar andra organismer i sjöarna.

Karin Johanssons undersökningar visar att antalet sjöar där gubbslem förekommer har ökat under perioden 1995–2010, speciellt i södra Sverige. Vattentemperaturen visade sig vara viktig för förekomsten av gubbslem. Värme hade även en viss betydelse för uppkomsten av blomningar, men ännu viktigare var lokala faktorer som vattnets färg och pH, vilket tyder på att gubbslem behöver en viss typ av miljö för att kunna växa riktigt bra.

– Tyvärr får vi nog räkna med att gubbslem blir vanligare i framtiden och att algen blommar oftare, säger Karin Johansson. Pågående miljöförändringar gör nämligen att vattnet i svenska sjöar blir både brunare och varmare.

De djurplankton som var vanligast i sjöarna under blomningsperioder kunde inte äta gubbslem. Eftersom gubbslem nästan helt dominerar växtplanktonsamhället när det blommar fick dessa djurplankton istället äta mer bakterier. Bakterier är en sämre födoresurs än alger, bland annat för att de saknar de viktiga fleromättade fettsyrorna. Djurplankton som äter mer bakterier kan därför både må sämre och bli en sämre föda för fisk.

Trots allt fanns det några djurplanktonarter som kunde äta gubbslem, vilket tyder på att man skulle kunna förhindra eller fördröja blomningar genom att gynna dessa djur. Ett sätt att gynna de djurplankton som äter alger är att ta bort de fiskar som äter djurplankton, till exempel genom intensivt fiske eller genom inplantering av rovfiskar som äter upp de fiskar som äter djurplankton.

– Metoden kallas biomanipulation av fisksamhällen, och åstadkommer en domino-effekt om man har tur, säger Karin Johansson.

Länk till avhandlingen (pdf)
http://pub.epsilon.slu.se/10460/2/johansson_ksl_130521.pdf

Användningen av olika behandlingsprogram mot drogmissbruk i fängelser har ökat i de Nordiska länderna på senare år. Men det är lika mycket ett tecken på ett hårdare vårdklimat på fängelserna som en mänsklig och vetenskapsbaserad lösning av missbruksproblem. Det skriver nordiska fängelseforskare, bland andra professor Odd Lindberg vid Örebro universitet i en artikel antagen i European Journal of Criminology, EJC.

Artikeln är en delstudie i ett mångårigt nordiskt projekt där forskare vid Örebro universitet tillsammans med kolleger i Danmark, Norge, Finland undersöker hur behandlingsprogram mot drogmissbruk  (Prison-based Drug Treatment, PDT) fungerar i dessa nordiska länder. Nu har forskarna studerat histioriken för PDT och hur argumenten för den utvecklingen sett ut. 

Fram till mitten av 1990-talet hade PDT svagt politiskt stöd i de nordiska länderna. Det förekom enstaka, lokala initiativ, men när narkotikaproblemen på fängelserna ökade startades olika behandlingsprogram och de har sedan blivit fler. Forskarna menar att PDT har kunnat växa med argument, som kan tyckas väldigt olika, men ändå ganska smidigt kunnat samverka och motivera en vårdpolitik med satsningar på PDT. Det handlar insatser mot kriminalitet, noll-tolerans, individens rättigheter och hur en modern välfärdsstat ska agera. I själva verket kanske just elasticiteten mellan dessa olika argument kan vara en förklaring till att PDT blivit mer populärt.

Kriminalisering
Forskarna menar att tillväxten av PDT speglar en vidgad kriminalisering av sociala problem. Sociala insatser bedöms i ökad grad efter vilken brottsförebyggande potential de har och välfärdsstaten framstår som bestraffande när drogmissbruk blir brottsligt. De jämför med hur utvecklingen varit för fattiga, arbetslösa, prostituerade, mentalsjuka och alkoholiser fram till 1960-talet, då drogmissbruk dök upp som en ny social sjukdom att behandla och bestraffa.

På fängelserna framstår PDT både som ett sätt att komma tillrätta med den kriminalitet som är kopplad till narkotika, men också som ett sätt att ge anstalterna en roll i välfärdssamhället genom att bidra till att minska drogproblemen.

Forskarna diskuterar också om den ökade användningen av PDT ska ses som ett återuppväckt
intresse för behandlingsideologier i nordiska fängelser, där PDT skulle vara en förtrupp. Men de menar att samhället förändrats från den tid då kriminalvård ansågs vara ett sätt då experter kunde återanpassa individerna till välfärdssamhället. Nu är PDT en tjänst till individer för att de ska få förmåga att sköta sig själva i samhället, de intagna ses som konsumenter. Om drogrehabiliteringen i fängelserna är en återuppstånden rehabiliteringsfilosofi, så är det en återuppståndelse i ett nytt kulturellt sammanhang med nya sätt att betrakta behandling och kontroll liksom hur de hänger samman.

Nordiska fängelser
Den här artikeln är ett resultat av det treåriga projektet Prison-based drug treatment in the Nordic countries – Control and rehabilitation in welfare state institutions, som löper med anslag från Nordic Research Council for the Humanities and Social Sciences.

– Det här projektet gav en miljon kronor till Örebro universitet, vilket bland annat också bidrar till att finansiera två forskarassistenter här, säger professor Odd Lindberg.

Med utgångspunkt från ett FAS-projekt om Kriminalvårdares yrkesidentitet som startade 2006 har det vid universitetet vuxit fram en Fängelsegrupp med Odd Lindberg och kollegerna Anders Bruhn, Per-Åke Nylander och ytterligare ett par forskare.

– Vi arbetar med olika projekt, bygger relationer med forskare i andra länder och försöker ligga i fronten vad gäller fängelseforskning.

Yrken i kriminalvården
– Vi rör oss inom området socialt arbete och intresserar oss för institutionsbehandling och yrkesutövning inom kriminalvården, säger professor Anders Bruhn. I det här nordiska projektet undersöker vi hur missbruksbehandlingen är organiserad och vilka program man använder. Vi undersöker hur vårdarna ser arbetet och balansen mellan kontroll och behandling. Vi undersöker också vilka motiv till och erfarenheter av behandlingen som de intagna har.

Gruppens medlemmar har också tillsammans med andra nordiska forskare svarat för specialnummer av Nordisk kriminalvetenskaplig tidskrift, tillsammans med brittiska kolleger bidragit i en antologi om Nordisk kriminalvård utgiven på förlaget Routledge och nyligen producerade man en rapport om Riskbedömning i kriminalvården för den svenska kriminalvårdsmyndigheten.

Snorri Sturlusons Edda är en lärobok med en namngiven upphovsman, vilket var ovanligt på medeltiden. Men trots att det finns en författare behandlas verket olika i olika handskrifter.

– När man skrev av ett manuskript på medeltidens Island handlade det inte om att återge en författares ord exakt eller producera en bok som såg precis ut som sin föregångare. Skrivaren lade till, ändrade, flyttade runt och tog bort text, allt för att den nya handskriften skulle tjäna vissa syften, berättar Maja Bäckvall.

Den av handskrifterna som sticker ut mest är Codex Upsaliensis DG 11 4to, även kallad Uppsalaeddan. Den skrevs i början av 1300-talet och är nog den äldsta bevarade handskriften av Edda, men har beskrivits som förkortad, slarvigt skriven och för långt bort från det tänkta originalet för att ha något värde för utgivare. Därmed har den ansetts vara en dålig handskrift.

Maja Bäckvall har i sitt avhandlingsarbete undersökt en del av Uppsalaeddan, nämligen de citat av vad som kallas eddiska dikter som används för att belägga mytologiska berättelser. Dessa dikter har förmodligen ansetts vara ålderdomliga och märkliga, och de innehåller många av de avvikelser som har gett Uppsalaeddan dess dåliga rykte.

Avhandlingen intar ett annat perspektiv på det som gör Uppsalaeddan annorlunda och ställer frågan om den verkligen är en dålig handskrift om man utgår från dess samtid.

– Någon har skrivit den, och någon har läst den eller fått den uppläst för sig. Dessa människor hade inte tillgång till andra versioner att jämföra med, och de var nog mer intresserade av vad som faktiskt står i handskriften än vad som borde stå där, säger Maja Bäckvall.

I avhandlingen ställer hon frågan: Om något avviker från normen, har det verkligen skrivits fel? Och om det har det, kan Uppsalaeddan inte ändå ha lästs rätt? Undersökningen visar att det allra mesta som avviker i de eddiska dikterna enligt Uppsalaeddan både har skrivits avsiktligt och varit begripligt för läsaren.

– Detta ger inte bara en större förståelse för hur dikterna och handskriften uppfattades av sin samtid, utan bildar även en bättre grund för språkhistorisk forskning än vad traditionella utgåvor gör, säger Maja Bäckvall.

Länk till avhandlingen: Skriva fel och läsa rätt? Eddiska dikter i Uppsalaeddan ur ett avsändar- och mottagarperspektiv

En internationell utvärderingspanel har under våren 2013 utvärderat Stockholm Resilience Centre (SRC) på uppdrag av Mistra. Utvärderingspanelen ger centret i allt väsentligt lovord. Panelens bedömning är att SRC till och med har överträffat de ursprungliga förväntningarna och etablerat sig som världsledande inom resiliens- och hållbarhetsforskning. De vetenskapliga publikationerna är imponerande både i kvalitet och kvantitet. SRC har med sin forskning gett viktiga bidrag till internationella policyprocesser.

– Intentionen har hela tiden varit att stötta SRC under en 12-årsperiod säger Lars-Erik Liljelund. Utvärderingen visar att centret är mycket framgångsrikt och då ska vi naturligtvis fortsätta vårt åtagande.

På initiativ av Mistra inrättades år 2007 Stockholm Resilience Centre som ett tvärvetenskapligt centrum vid Stockholms universitet. I det avtal som upprättades angavs en möjlighet att förlänga avtalet med en andra period 2014-2018 om de övergripande intentionerna med satsningen hade uppfyllts vilket nu skett.

Anna Roos, som är anställd vid enheten för miljöforskning och övervakning vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, lägger i morgon fram sin avhandling om uttern i Sverige med titeln ”The otter in Sweden – contaminants and health”, vid Uppsala universitet.

Avhandlingen fokuserar på uttern i Sverige och belyser dess hälsotillstånd. I ett av arbetena i avhandlingen beskrivs en koppling mellan höga halter av PCB i utter och pålagringar på individens skelett. I vissa fall kan detta ha medfört att uttrarna har haft svårare att röra sig, vilket kan ha påverkat utterns allmänna hälsotillstånd. I ett annat arbete jämförs situationen för havsörn, utter och gråsäl. Alla tre arter har drabbats av miljögifter men är nu på väg tillbaka. Reproduktionen har förbättrats markant med start runt 1990.
 
­- Det är med all sannorlikhet miljögifter som fick uttern att nästan försvinna helt från landet, och det var framför allt PCB som gjorde uttrarna sterila. PCB förbjöds i Sverige i mitten av 1970-talet men finns fortfarande kvar i miljön på grund av dess långa nedbrytningstid, säger Anna Roos.

I avhandlingen studeras även tidsserie på nya ämnen som PFOS och andra perflourerade ämnen mellan 1968 och 2011. Det är ämnen som används i bland annat så kallade non-stick beläggningar på papper, och i till exempel brandskum. Här visar resultaten på dramatiska ökningar av dessa ämnen i utter.

­- Det är ett orosmoln som inte riktigt kan förklaras, eftersom dessa ämnen har minskat i användning efter år 2000. Men så kallade  hotspots kan förklara de oregelbundna och i flera fall mycket höga halterna i utter. Vissa uttrar har extremt höga halter PFOS och andra perflourerade ämnen i levern, säger Anna Roos.

Anslaget kommer från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Hela summan går till elektronmikroskop som ska skräddarsys för forskningsområdet mjuk mikroskopi –  infrastruktur som bedöms bli viktig för hela Sverige.

Eva Olsson, professor i teknisk fysik på Chalmers, är ansvarig för satsningen.
– Vi kommer att bygga upp något nytt, som kompletterar den mikroskopi som redan finns, säger hon. Mikroskopin av hårda material på Chalmers är enastående, och har utvecklats sedan 60-talet. Och på Göteborgs universitet ligger man långt framme inom mikroskopi av biologiskt material. Däremellan finns det ett gap, ett stort område av olika material som vi nu kommer att kunna arbeta med på atomnivå.

Det handlar om mjuka och halvhårda material, och gränsytor mellan hårda och mjuka, som ställer andra krav än de som dagens elektronmikroskop tillgodoser. Materialen ger låg kontrast, tar lätt skada av själva undersökningen, och innehåller ofta vatten. Några exempel är cellulosa, plast för tillverkning av solceller, och filmer runt tabletter som ger kontrollerad frisättning av läkemedel.

Även grafenforskningen kommer att gynnas av det nya anslaget. Grafen består av kolatomer, vilket ger en väldigt låg konstrast i de befintliga elektronmikroskopen.
Eva Olsson nämner miljöproblemen med bomullsodling som ett exempel där hennes forskning skulle kunna leda till bättre alternativ.

– Vi skulle behöva ersätta bomull med andra material som inte ger stora negativa miljökonsekvenser. Cellulosa från trä är en bra kandidat, som dessutom kommer från en inhemsk råvara. Genom att bearbeta cellulosan på olika sätt kan man ge tyger gjorda av cellulosa lika bra eller bättre egenskaper än bomullstyger. Man kan dessutom tillverka smarta material genom att bygga in nya funktioner i dem.

Strukturen hos ett material bestämmer dess egenskaper. De nya mikroskopen behövs för att forskarna ska kunna förstå sambandet mellan egenskaper och tredimensionell struktur, och tillverka smarta material för en mängd olika tillämpningar.

Chalmers ligger i forskningsfronten när det gäller att skapa nanolaboratorier i mikroskop – att mäta och manipulera material på nanonivå, och ibland även på atomnivå. Nu utökas detta område från de hårda till de mjuka materialens värld.

De nya mikroskopen kommer också att bli tillgängliga för företag, institut och forskare från andra universitet, både svenska och internationella. Precis som med de befintliga elektronmikroskopen på Chalmers kommer andra grupper att kunna hyra in sig för att använda utrustningen och få hjälp av den expertis som finns på plats.

– Det kommer att gynna vårt samarbete med omvärlden, men också vår grundutbildning, säger Eva Olsson. Även studenterna får ju tillgång till den senaste tekniken, och de brukar bli väldigt inspirerade när det kommer hit och får se vad man kan göra med den.
 
Fakta om anslaget, och elektronmikroskopen på Chalmers
Anslaget från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse går till ett samarbete mellan Chalmers, Göteborgs universitet och SIK ­ Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB. Mikroskopen kommer att placeras på institutionen för teknisk fysik på Chalmers. Där kommer de att komplettera de avancerade elektronmikroskop för hårda material som redan finns på institutionen.

Chalmers är den enda nordiska noden i det europeiska nätverket Esteem2 (European network for electron microscopy), som samlar de bästa elektronmikroskopen i Europa. Chalmers är också en av fem noder i det nationella nätverket Artemi (Atomic Resolution TEM Infrastructure) med syfte att tillgängliggöra dessa avancerade mikroskop i Sverige för olika användare och tillämpningar.

Fakta: forskningsområden där mjuk mikroskopi behövs
De nya mikroskopen kommer att användas i följande forskningsprojekt, som Eva Olsson deltar i:
• Tunnelövergångar för elektronik där man styr enskilda elektroner,
• Grafen,
• Nanoplasmoniska antenner
• Katalysatorer, till exempel avgasrening för bilar,
• Kontrollerad frisättning av läkemedel ur tabletter,
• Polymerbaserade solceller,
• Cellulosa för bland annat textila tillämpningar.

Fler områden där mikroskopen behövs är till exempel forskning om: artiklar och komponenter för sårvård, hygienartiklar, pappersartiklar, förnyelsebara förpackningsmaterial, funktionell mat, implantat och proteser inom medicin, läkemedelsutveckling och diagnostik, elektronik, och batterier.

I dagarna reser svenska polarforskare både till Arktis och Antarktis.
Först ut är Per Andersson, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, som tillsammans med två kollegor ska arbeta på Lenafloden i Sibirien. Under drygt tre veckor kommer de att färdas längs Lena och undersöka vad en ökad upptining av Sibiriens permafrost får för effekt på transporten av kol, näringsämnen och metaller till Norra ishavet.

Katarina Abrahamsson och ytterligare fyra forskare från Göteborgs universitet och Chalmers ska under tio veckor arbeta i Södra ishavet ombord på tyska forskningsfartyget Polarstern. De kommer bland annat studera hur organismer i havet i Antarktis bryter ner ozon – och hur detta går till under Antarktis vintertid. Tidigare forskning har gjort mätningar under vår och sommar, men denna expedition kommer att presentera unika resultat från processer som sker under vintern.

Den 10 juni inleds en fältkurs för forskare och tekniker som ska delta i sommarens expedition till De Longöarna i ryska Arktis. Ögruppen ligger i en svårtillgänglig del av Norra ishavet. Inför fältarbetet förbereder sig expeditionsdeltagarna på en fältkurs i omgivningarna av Longyearbyen på Svalbard, allt för att försöka efterlikna den besvärliga terrängen på De Longöarna.

Läs mer om sommarens expeditioner på Polarforskningssekretariatets webbsida.

Biologen Martin Stålhammar har i en ny avhandling från Lunds universitet undersökt effekterna av återsläppsfiske, så kallat catch-and-release-fiske. Undersökningarna rör gädda och gös, två viktiga rovfiskar i toppen av näringskedjan i sjön. Både gädda och gös har en viktig ekologisk roll i sjöarnas ekosystem eftersom de påverkar artsammansättningen. Catch-and-release-fiske är ett hett debatterat ämne inom fiskeförvaltningen och därför är det nödvändigt med vetenskapliga undersökningar, konstaterar Martin Stålhammar.

– Mina forskningsresultat visar tydligt att catch-and-release-fiske påverkar jaktinstinkten hos rovfisk som fångas och sedan släpps tillbaka, säger Martin Stålhammar.

Men han konstaterar också att den så kallat sociala miljön, det vill säga fiskar av samma storlek i närområdet, kan påskynda återhämtningen. Enligt Stålhammar är det troligtvis utmattning och stress hos den fångade fisken som orsakar ett försämrat jaktbeteende efter återutsättning i vattnet. Flera faktorer påverkar överlevnadsframgången för återutsatt fisk. Luftexponering utmärker sig som en avgörande faktor för återhämtningsförmågan, påtalar Martin Stålhammar. Det är också välkänt att krokens placering i munnen är en av de faktorer som påverkar överlevnaden starkast, menar han.

– Somliga konstgjorda beten bör undvikas om man vill minimera skador vid catch-and-release-fiske. Forskningsresultaten visar också att storlek på fisken samt vattentemperatur påverkar krokens placering och därmed blödningen, säger Martin Stålhammar.

Sportfiske är en fritidsaktivitet av stor betydelse eftersom den omsätter mycket pengar, främjar rekreation och ökar människors uppskattning av naturen. En långsiktig förvaltning av fisken som naturresurs är dock nödvändig för att förebygga en utarmning av tillgången. Vanliga förvaltningsmetoder är fångstbegränsningar, storleksbegränsningar, fredningstider eller skyddade områden. En mer omdiskuterad förvaltningsmetod är catch-and-release-fisket. Denna metod har ökat markant de senaste åren och är idag en väletablerad fiskemetod bland inbitna sportfiskare.

– Catch-and-release-fiske har i sin helhet övervägande positiva effekter på fiskpopulationer och är ett till synes hållbart fiske jämfört med det traditionella catch-and-kill-fisket. Däremot måste sportfiskare vara medvetna om att metoden har begränsningar, säger Martin Stålhammar.

Han anser att catch-and-release-fisket kan fungera som en förvaltningsmetod i vissa vatten, på vissa arter eller vissa storleksklasser, men inte utan stöd av andra förvaltningsmetoder.

Disputationen äger rum torsdagen den 13 juni. Fredagen den 14 juni arrangerar Martin Stålhammar ett öppet seminarium för forskare, sportfiskare och myndigheter kring hållbart sportfiske. Seminarietid: kl 09.00. Plats: Ekologihuset, Lund. Anmälan krävs till seminariet.

Så kallade strömmade tjänster är en viktig tillämpning för många mobilanvändare. Videoströmning via trådlösa nätverk lider ofta av bandbreddsbegränsningar och avbrott, vilket kan leda till förlust av bildrutor i videosekvensen. Det kan påverka kvaliteten på videon negativt och användaren upplever plötsliga stopp under uppspelningen, det vill säga bilden fryses tillfälligt, följt av ett hopp från en scen till en annan.

I denna avhandling föreslås flera tekniker för att, dels övervinna problemet att bilden fryses, dels minska mängden videodata som strömmas till den mobila enheten. De föreslagna teknikerna används framgångsrikt för att ge tillfredsställande bildkvalitet på de videor som sänds över opålitliga nätverk.

Måndagen den 10 juni försvarar Hussein Aziz, BTH, försvarar sin avhandling ”Streaming Video over Unreliable and Bandwidth Limited Networks”, i ämnet datorsystemteknik måndagen den 10 juni.  

I den första studien drogs slutsatsen att människor samarbetar mer om de tvingas fatta beslut under tidspress. Forskargruppen (Rand et al.) lät försökspersoner ta beslut i sociala dilemman under tidspress. Forskarna fann att de beslut som då togs var mer samarbetsinriktade. Slutsatsen blev att beslut under tidspress, som bygger på intuition, främjar samarbete. Det är en slutsats som har blivit mycket uppmärksammad och omdiskuterad.

Men det här stämmer inte, konstaterar en grupp forskare vid bland annat Linköpings universitet. Att tvingas ta beslut under tidspress har ingen effekt på viljan att samarbeta, visar de i en ny studie, som idag presenteras i Nature.

– Våra fynd kastar allvarliga tvivel över tanken om människor som intuitivt samarbetsvilliga, säger Gustav Tinghög i gruppen för beteende- och neuroekonomi.

Hur beslutsfattande sker är en stor forskarfråga inom detta område. Människan har två beslutssystem i hjärnan, ett intuitivt och ett mer reflekterande analytiskt. Båda systemen kan dock vara rationella och de interagerar med varandra i olika beslutssituationer, understryker Gustav Tinghög.

– Att människan har överlevt här på jorden bygger på en rationellt grundad intuition.

Om och när vi människor väljer att samarbeta är en fråga som intresserar inte minst ekonomer. Samarbetsviljan testas ofta i så kallade sociala dilemman, där man måste välja mellan att ta beslut som är till fördel för gruppen men kostsamt för en själv eller som främjar bara en själv. Den klassiska teorin om Homo Economicus säger att människan i alla lägen väljer att göra det som maximerar hennes egen vinst, även om detta inte bidrar till det allmännas bästa.

I Linköpingsforskarnas studie, som gjordes ihop med kollegor i USA och Österrike, fick 2 500 personer i de tre länderna välja mellan att behålla en viss summa pengar för sig själva, eller ge en totalt större summa till en grupp på fyra personer där de själva ingick.

Hälften av försökspersonerna fick besluta under tidspress. Övriga tvingades vänta och innan de fick svara. Studien visar inga skillnader mellan de som tog beslut under tidspress och de som tvingades vänta. Att snabba, intuitivt grundade beslut skulle främja samarbete stämmer alltså inte, är linköpingsforskarnas slutsats.

Studien visar också att resultaten från den tidigare studien kan förklaras genom felaktigheter i den statistiska analysen.

Länk till artikeln i Nature: Intuition and cooperation reconsidered.

Vad gör revisorn och hur ser han eller hon på sin yrkesroll? Den frågan har Pernilla Broberg ställt när hon skuggat och intervjuat revisorer på världens fyra största byråer. Svaren finns i hennes avhandling ”The Auditor at Work – A study of auditor practice in Big 4 audit firms”.

– Revisorerna verkar främst se de reviderade företagen som sina kunder. Den traditionella uppgiften mot ägarna och andra intressenter verkar inte betonas lika tydligt i det dagliga revisionsarbetet. Revisorn måste hela tiden göra en avvägning mellan det professionella och det affärsmässiga, säger Pernilla Broberg, nybliven doktor i företagsekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

En utveckling som sammanfallit med en ökad kommersialisering med fokus på att behålla och skaffa nya kunder. De senaste årens finans- och bolagskriser har ökat fokus på revisorernas roll, inte minst i ansvarsfrågan. Men enligt Pernilla Broberg betyder inte resultaten att revisorerna gör ett sämre arbete.

– Det mer affärsmässiga i revisionen verkar snarare vara en viktig drivkraft när det gäller att till exempel fokusera revisionen kring rätt saker, säger Pernilla Broberg.

Vidare har hon funnit att istället för timmar över siffror så ägnar revisorer upp till en tredjedel av arbetsdagen åt olika former av kommunikation som samtal och e-mailkontakt med kunder och kollegor.

– Revision går ut på att förstå företag, deras verksamhet, förutsättningar och omgivning. Det är genom att kommunicera med kollegor och kunder som revisorn bygger upp den kunskapen och förståelsen. Kommunikation hjälper revisorn att göra en bedömning av det reviderade företaget tillika kunden.

Även strukturen och systemen uppges vara viktiga för att göra vad som brukar kallas professionella bedömningar menar Pernilla. Något överraskande ifrågasätter revisorerna sällan de system som utformats av respektive revisionsbyrå och som de använder och är beroende av för att utföra sitt arbete.

– För de flesta revisorerna i min studie verkar användandet av och tilliten till dessa system skapa en trygghet som övertygar dem om att när de använder dessa system så utför de revision med mycket hög kvalitet, säger hon.

FAKTA
Som metod har Pernilla Broberg skuggat fem revisorer från de fyra största revisionsbyråerna i deras dagliga arbete och genomfört djupintervjuer med ytterligare sju revisorer.

En genomsnittlig dag i siffror för en revisor på en av världens största byråer:

Kommunikation (33%)
Dokumentation (20%)
Granskning (15%)
Konsultation/rådgivning (<15%)
Förberedelser (6%)
Administration (6%)
Läsa standarder och reglering (3%)
Byråaktiviteter (1%)
Uppdatering (<1%)

Avhandlingens titel är ”The Auditor at Work — A study of auditor practice in Big 4 audit firms”

24 entreprenörer som är kvinnor och nio forskare från Jämtland och Tröndelag har de tre senaste åren samarbetat för att utveckla kunskap om kvinnors entreprenörskap och tillväxt i företag som drivs av kvinnor.

– Boken ”Kvinnors företag och företagande kvinnor”, fångar erfarenheterna från projektet där forskare från Mittuniversitetet, Högskolan i Nord-Tröndelag, Tröndelag FoU och NTNU har samarbetat med kvinnliga entreprenörer för att stimulera och påverka möjligheter till tillväxt och utveckling i små företag som ägs av kvinnor i Jämtland och Tröndelag, säger Yvonne von Friedrichs, projektansvarig vid Mittuniversitetet.

Entreprenörskap är viktigt för landets ekonomiska tillväxt och omfattande satsningar har gjorts av svenska staten för att stimulera och uppmuntra tillväxt i landets företag. Fortfarande är det dock relativt få växande företag bland dem som ägs av kvinnor. Det var bland annat mot den bakgrunden som forskningsprojektet startade.

– Unikt för projektet är interaktionen mellan forskare och företagare. När forskare genom en ständig pågående process utvecklar kunskap i interaktion med entreprenörer och deras erfarenhet och själva bidrar med akademisk kunskap tillbaka, skapas ett aktivt lärande och en utveckling för båda parter, säger Yvonne von Friedrichs.

Boken vänder sig främst till entreprenörer, studenter, lärare och stödsystem för företagsutveckling, men även till företagare och andra som är intresserade av att öka sin kunskap om tillväxt i företag. Boken ges ut på Akademika forlag och kan beställas via deras websida: http://www.akademikaforlag.no/.

Det är Anna Petersén, doktorand i socialt arbete, som tillsammans med Jan Olsson, professor i statskunskap, skrivit artikeln, som publicerades i European Journal of Social Work sista dagarna i maj. Anna blev intresserad av ämnet sedan hon själv utvärderat ett statligt projekt.

– Det var visserligen en person som tog emot resultatet, men det var aldrig någon som fångade upp den. Och så tycks det vara i många sammanhang. När en fråga blir aktuell står den högt på den politiska dagordningen, det skapas ett projekt, som nästan ritualmässigt också ska utvärderas. Men när projektet är genomfört och utvärderingen är klar, då har andra frågor dykt upp som är mer
centrala i debatten.

Forskarna har undersökt ett antal utvärderingar under åren 2003 till 2009 och gjort intervjuer med tjänstemän på berörda departement och med utvärderarna. De senare fick också frågor om hur de arbetade med utformningen, hur de tänkte kommunicera den och hur de använde den själva.

Paradoxens dimensioner
Det paradoxala med prioriteringen av utvärderingar, som sedan inte används, har två dimensioner. Den ena är den rutinmässiga karaktären med oklara instruktioner, som gör det svårt att använda dem för lärande och utveckling.

– Den andra är att utvärderingarna trots allt kommer området till godo genom att forskarna som arbetar med dem får ett material för fortsatt forskning, som generell utveckling av socialt arbete eller som undervisningsmaterial för studenter, säger Anna Petersén. Men det är inte det som är tanken från början med utvärderingarna och de utformas inte heller särskilt för att användas i undervisningen.

Tre strategier
Anna Petersén och Jan Olsson diskuterar också i artikeln hur utvärderingar skulle kunna utformas för att bli mer användbara för lärande och utveckling och nämner tre olika strategier.

– Den dominerande diskursen på området är EBP, evidensbaserad praktik, där fokus framför allt är att studera vilka effekter olika insatser har. EBP har sina brister, det förekommer ofta diskussioner om den verkligen mäter det som är kvalitetsmässigt eller enbart kvantiteter, säger Anna Petersén.

En annan strategi är att i utvärderingen involvera deltagarna mer, att både beställare, brukare och socialarbetare får vara med och skapa utvärderingsfrågor. Den tredje är att i högre grad engagera beställarna, öka deras deltagande och tidigt väcka deras intresse för varför man gör utvärderingen och hur den kan användas vidare.

– Det finns inget som tyder på att det här förändrats under åren efter 2009, man fortsätter att ritualmässigt beställa utvärderingar, som sedan inte kommer till den användning de är tänkta för.

Lär artikeln här: http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/13691457.2013.802226

Social fobi har hittills ansetts vara ovanligt bland äldre, men en ny avhandling visar att så många som 60 000 personer över 65 år kan känna rädsla inför att gå ut och äta på restaurang, träffa andra människor eller prata inför en grupp.

– Det är en bortglömd sjukdom bland äldre. Jag tycker att det är tragiskt eftersom social fobi leder till isolering och försämrad psykisk funktionsförmåga, samtidigt som det finns bra behandling att tillgå, säger Björn Karlsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Avhandlingen visar att de moderna diagnostiska kriterierna inte fungerar för äldre patienter. Kriterierna fångar bara varannan patient med social fobi över 65.

– Det är viktigt att läkare och annan vårdpersonal som möter äldre är medvetna om att social fobi är så pass vanligt även bland äldre, så att de är vaksamma och kan erbjuda kognitiv beteendeterapi eller antidepressiva läkemedel till de patienter som behöver det, säger Björn Karlsson.

Prognosen för social fobi är dock god, visar Björn Karlssons forskning. När de äldre göteborgarna i studien följdes upp fem år senare hade hälften blivit betydligt bättre utan behandling.

– Under samma tid insjuknade dock ungefär lika många, vilket tyder på att sjukdomens intensitet varierar över tid, säger Björn Karlsson, som också kunde se att de som har social fobi ofta samtidigt lider av depression:

– Det beror delvis på att människor med vissa personlighetsdrag har högre risk för både social fobi och depression.

Avhandlingen baseras på de välkända H70- och H85-studierna, som är befolkningsundersökningar av personer äldre än 70 år som pågått i Göteborg sedan 1971.

Avhandlingen Social phobia among the elderly försvarades vid en disputation den 24 maj.

FAKTA H70-UNDERSÖKNINGEN
H70-undersökningen i Göteborg startade 1971. Mer än 1000 70-åriga män och kvinnor födda 1901-02 undersöktes då av läkare och blev intervjuade om sina liv, bland annat för att kartlägga sjukdomar i äldre befolkningar, vilka riskfaktorer som finns, äldres funktionsförmåga och sociala nätverk. Deltagarna undersöktes igen vid 75 års ålder och sedan vid regelbundna tillfällen fram till 105 års ålder då den sista deltagaren gick bort.
År 2000 startades en ny undersökning av 70-åringar födda 1930 som undersöktes med samma metoder, vilket gör det möjligt att både följa en viss generation genom livet och att jämföra olika generationer med varandra.