Mellan 9 till 14 procent av Sveriges befolkning lider av kronisk ansiktssmärta och en av orsakerna till smärtan är inflammation i käkleden. En särskilt utsatt grupp är patienter med reumatoid artrit. Uppskattningsvis har cirka 50 procent av reumatikerna käkledsinflammation som, förutom att orsaka smärta, också bryter ned benmassa och brosk.

– Det kan leda till svåra bettförändringar som är svåra att behandla, säger Per Alstergren.

En majoritet av patienterna blir hjälpta av inflammationsdämpande läkemedel som också lindrar smärtan, men inte alla. För dessa så kallade behandlingsresistenta patienter finns inga bra behandlingsalternativ. Men behovet är stort eftersom smärtan, enligt en rapport från Socialstyrelsen, har en kraftig negativ påverkan på patienternas livskvalitet och hälsa.

– Vi behöver nya läkemedel för att kunna hjälpa den gruppen.

Per Alstergren har genom att analysera vätskan ifrån inflammerade käkleder lyckats identifiera ämnen som sannolikt spelar en stor roll för sjukdomsutvecklingen. Det handlar om så kallade cytokiner som har betydelse både för smärtan och för nedbrytningen av benmassa.

– Vi har hittat vissa cytokiner som vi har kunnat koppla samman med sjukdomsutvecklingen.

Cytokinerna hämmas med hjälp av en ny typ av läkemedel som heter biologics. Resultaten från Per Alstergrens forskning tyder på att injektioner av läkemedlet direkt i den sjuka leden stoppar nedbrytningen av benmassan och att smärtan lindras. De lovande resultaten har lett fram till en större studie som beräknas vara klar inom två år.

Behandling med biologics är kostsam. Därför är det viktigt att den sätts in tidigt i sjukdomsförloppet eftersom behandlingstiden då blir kortare, men också att läkemedlet sätts in på rätt patienter. Per Alstergren menar att upptäckten av cytokinerna kan få stor betydelse både för att ställa tidig diagnos och för att kunna förutsäga vilka patienter som kommer att få allvarliga problem.

– Ju tidigare behandlingen börjar desto bättre är det, både för patienten och ur hälsoekonomisk synpunkt, säger han.

– Ju längre tid man har Listeria-bakterien i tarmen, desto större risk är det att den tar sig förbi tarmbarriären in i blod- och lymfsystemet, säger Jörgen Johansson, professor vid institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, och en av forskarna bakom studien.

Bakterien Listera monocytogenes kan orsaka flera olika typer av infektioner hos människor. Den drabbar framförallt personer med nedsatt immunförsvar, men också gravida. Listeria-bakterien är ganska vanlig i naturen och vi människor kan få i oss den via olika matvaror, till exempel opastöriserade mejerivaror.

I de flesta fall blir vi inte sjuka, men får vi i oss mycket av bakterien eller har försvagat immunförsvar kan det leda till sjukdom. Bakterien har då tagit sig förbi tarmbarriären ut i blodet och lymfsystemet. Den kan orsaka hjärninflammation eller allmän blodförgiftning (sepsis). Hos gravida kvinnor kan fostret bli infekterat via moderkakan, vilket kan medföra missfall eller andra allvarliga infektioner.

Jörgen Johansson leder en forskargrupp vid Laboratoriet för molekylär infektionsmedicin i Umeå, MIMS. Hans forskargrupp har tidigare gjort en rad upptäckter om Listeria-bakteriens sjukdomsframkallande förmåga. Bland annat var de först med att upptäcka att bakterien har en termostatliknande funktion som gör att den känner av när den har kommit in i en människa.

I den nu aktuella studien har de detaljstuderat hur genuttrycket i Listera-bakterien kontrolleras av ett regulatoriskt RNA. Deras resultat visar att den använder sig av tidigare oupptäckta mekanismer för att styra upptag och nedbrytning av propandiol, en kolkälla som finns både i naturen och i våra tarmar.

– När propandiol bryts ned får man en alternativ så kallad elektronacceptor som behövs för att bakterien ska kunna växa i den syrefattiga miljön i tarmen, så det är en ganska bra kolkälla för bakterien att kunna använda sig av. Kruxet är att bakterien måste ha vitamin B12 också för att kunna bryta ned propandiol. Vi har sett att den har ett sinnrikt system som styr nedbrytningen, så att den inte i onödan producerar de enzymer som behövs till det om det inte samtidigt finns vitamin B12, säger Jörgen Johansson.

Forskargruppen har gjort studien tillsammans med forskare vid Pasteurinstitutet i Paris, Frankrike. Deras rön publiceras i dag i den amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift Proceedings of the National Academy of Sciences.

Originalartikel:
A Riboswitch-regulated Antisense RNA i Listeria monocytogenes, Jeff R.melin, Teresa Tiensuu, Christophe Becavin, Edith Gouin, Jörgen Johansson, Pascale Cossart, Proceedings of the National Academy of Sciences, USA (PNAS)

En fjärdedel av Sveriges tonåringar behandlas med en så kallad tandställning som klistras mot tänderna. Behandlingen medför ofta problem för patienten att hålla rent eftersom det är svårt att komma åt ordentligt vid tandborstning. Cirka 20 procent av patienterna drabbas därför av en ytlig karies som visar sig som vita prickar på tänderna.

– Det är en form av lindrig, ytlig karies som i vissa fall försvinner med åren, säger Mikael Sonesson. Men för de flesta patienterna kvarstår de missprydande vita strecken.

I den aktuella studien deltog drygt fyrahundra barn och ungdomar i åldern 11 till 16 år. De delades slumpvis in i två grupper. Den ena gruppen använde vanlig tandkräm vid tandborstning och den andra en så kallad högfluorhaltig tandkräm med tre gånger så hög fluorhalt. Före studien undersöktes deltagarnas tänder och undersökningen gjordes om två år senare efter att tandställningen avlägsnats.

Resultatet visade att gruppen som använt den flourrika tandkrämen hade 32 procent färre kariesangrepp jämfört med kontrollgruppen.
– Det är en signifikant skillnad och vi såg också att kariesangreppen var mindre allvarliga bland dem som använt den fluorrika tandkrämen. Det visar att tandkräm med hög fluorhalt ger ett bra skydd.

I dag kan tandkräm med hög fluorhalt köpas på apotek, men är i genomsnitt tre gånger så dyr som vanlig tandkräm. Det innebär sannolikt att många patienter väljer bort den av kostnadsskäl. Mikael Sonesson vill därför att tandkrämen produkten ska omfattas av högkostnadsskyddet vilket skulle göra behandlingen billigare för de patienter som ordineras den.
– Om våra patienter fick möjlighet att använda den här tandkrämen skulle risken för kariesangrepp minska kraftigt, säger han.

Studien är genomförd i samarbete Köpenhamns Tandvårdshögskola och utvalda specialistkliniker i Småland och Skåne.

Tidigare studier har visat att sjukdomar i munhåla och svalg kan diagnostiseras med hjälp av salivprov. Björn Klinge och hans forskargrupp har nu visat att det även är möjligt att i saliv finna spår av andra sjukdomar som innehåller en inflammatorisk komponent. Det handlar exempelvis om vissa tumörsjukdomar, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

– Patienterna utsöndrar ämnen i saliven som vi lyckats koppla till dessa sjukdomar, säger Björn Klinge som menar att upptäckten kan få stor betydelse för framtidens hälsoundersökningar.

– I stället för att behöva söka upp sjukvården kan patienten hemma fukta en bomullspinne med saliv och skicka iväg för analys. Om provet visar tecken på sjukdom kallas patienten till läkare.
Det skulle spara tid och pengar, både för sjukvården och patienten, men kanske ännu viktigare är att metodens enkelhet kan förmå fler i befolkningen att genomgå en förebyggande hälsotest. – Vi kan nå delar av befolkningen som vi inte har gjort tidigare och det ökar möjligheten att upptäcka sjukdomar i ett tidigt skede.

Studien har genomförts på femhundra personer inom Region Skåne. De har lämnat salivprov och svarat på en enkät om sin hälsosituation. Analysen av saliven har sedan kopplats till enkätsvaren. Resultatet visar att saliv är en viktig bärare av information om patientens hälsa.

– I dag kan vi utifrån salivprovet säga att patienten lider av en inflammatorisk sjukdom, men vi kan inte säga om den sitter i magen eller i lederna.

Nästa steg är därför att försöka öka träffsäkerheten av salivprovet. Redan nu pågår en studie som riktar sig mot hjärt-kärlsjukdomar.

– Vi hoppas hitta komponenter i saliven som visar att patienten är på väg att utveckla en hjärt-kärlsjukdom, säger Björn Klinge som tror att salivprov kan bli en del av hälsoundersökningar inom fem till tio år.

– Vi har först konstaterat att regn uppströms längs Göta älv tydligt påverkar bakteriehalten i älvsvattnet med något dygns fördröjning, och ytterligare några dygn senare ökar sjukdomsfallen. Ökningen är större ju mer det regnat, säger Andreas Tornevi, doktorand i Yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet.

Variationerna i förekomsten av magsjuka har mätts som dagligt antal telefonsamtal till sjukvårdsupplysningen (1177). Vid riktigt kraftiga regn ökar antalet kontakter för kräkningar, diarré och magont efter fem–sex dagar upp emot 20 procent.  Den korta eftersläpningen tyder på mikroorganismer med kort inkubationstid, vilket talar för att det främst är magsjukevirus i vattnet som är orsaken. Vattnet förorenas genom att avloppsnätet överbelastas och orenat avlopp rinner ut i vattendrag, men även genom avrinning från blöta betesmarker. Regn ökade inte antalet kontakter med sjukvårdsupplysningen för andra orsaker än magsjuka.

– Det samband som vi nu påvisat för dricksvattnet från Göta Älv i Göteborg är troligen inte unikt, det finns många andra vattenverk i Sverige som använder råvatten från sjöar och vattendrag och kan ha otillräcklig rening när halterna av virus och parasiter är höga, men ännu har vi bara studerat Göteborg, säger Andreas Tornevi.

– Vi startade den här forskningen med stöd av forskningsrådet Formas och branschorganet Svenskt Vatten med motivet att klimatet i Sverige väntas förändras mot större nederbördsmängder och fler skyfall och då är det viktigt att känna till hur olika verksamheter behöver anpassas, förklarar professor Bertil Forsberg vid Yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet.

Originalartikel:
Association between precipitation upstream of a drinking water utility and nurse advice calls relating to acute gastrointestinal illnesses, PLOS ONE