Virusen döps efter kombinationen av två ytproteiner, hemagglutinin och neuraminidas, eller H och N som de förkortas. Dessa proteiner är viktiga för viruset när en cell skall infekteras och när nya virus skall släppas ut från en infekterad cell.

– Det finns 16 olika varianter av H, och 9 varianter av N, berättar Neus Latorre-Margalef, forskare vid Linnéuniversitet som i fjol disputerade på influensavirus. I och med att de sitter på olika delar i arvsmassan kan de kombineras i upp till 144 olika varianter.

Alla varianter finns inte överallt. Exempelvis orsakas säsongsinfluensa hos människa endast av ett par tre olika varianter i taget, just nu H1N1 och H3N2. Vårt immunförsvar reagerar på dessa ytproteinerna och har man varit infekterad med ett visst virus får man ett skydd, immunitet, mot nya infektioner av samma variant.

– Hos gräsänder i naturen finns det otroligt många virusvarianter, säger Neus. Under våra studier vid Ottenby fågelstation på södra Öland har vi under 10 år hittat mer än 70 varianter. En fråga vi ställt oss inom forskningen är hur kommer det sig att det finns så stor diversitet av virus hos just änder?

För att svara på den frågan analyserade forskarna vid Linnéuniversitet tillsammans med kollegor från Holland, Frankrike och USA ett väldigt stort fångstmaterial från änder. Resultaten av studierna publicerades nyligen i den prestigefulla tidningen PLOS Pathogens.

– Sammanlagt undersökte vi mer än 18000 virusprover tagna från cirka 7700 änder. Genom att jämföra vilka virus vi hittade vid olika tillfällen i en och samma individ, kunde vi kartlägga hur ändernas immunförsvar reagerade på influensavirus, säger Neus som var huvudförfattare till studien. En and som varit infekterad med ett visst virus, till exempel ett H1N1 virus, blev inte infekterat med samma hemagglutintyp (H) igen. Detta är inte så konstigt, utan vad man förväntar sig, ungefär vad som händer när människor vaccinerar sig mot säsongsinfluensa, fortsätter hon.

Det som förvånade forskarna var vad som hände vid återinfektioner av andra virusvarianter. Exempelvis, om en and varit infekterad med ett H1N1 virus hade den betydligt lägre risk att infekteras med besläktade varianter som H2 och H6. Detta kallas korsimmunitet. Samtidigt ökade risken att infekteras med virus av mer avlägset släktskap.

– Detta har stor betydelse för virusens evolution, menar docent Jonas Waldenström, ledare för forskningsgruppen vid Linnéuniversitetet. Det sker hela tiden ett slags krig mellan olika virusvarianter, där olika virus tävlar om att infektera gräsänderna. I och med förekomsten av korsimmunitet beror inte ett virus framgång enbart på sina egna egenskaper, utan också av andra virus egenskaper. Detta gör att virusen borde utvecklas till att bli alltmer åtskilda, så att graden av korsimmunitet minskar över tid.

– Detta är inte bara viktigt för änderna, utan har också relevans för oss människor, tillägger Neus.

Det är från virus i naturen, och då i synnerhet änder, som de virus som orsakar nya virus hos människor kommer. Exempelvis är H7N9 som uppträtt på sistone i Kina till största delen ett fågelvirus. Kunskapen om korsimmunitet gör det också troligt att det skulle kunna gå att skapa influensavaccin som ger skydd mot flera virusvarianter, så kallade universella vaccin.

Här hittar du artikeln: http://www.plospathogens.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.ppat.1003443

Neus Latorre-Margalef och jonas Waldenström ingår båda i en av Linnéuniversitetets spetsforskningsgrupper Linnaeus University Centre for ecology and evolution in microbial model systems. Läs mer om gruppen.

Många skolor väljer att köpa färdiga program som stöd i sitt arbete mot mobbning men forskning visar att skolorna inte följer programmen fullt ut utan istället anpassar dem efter lokala omständigheter.

– Vi ser positivt på att detta. Vi rekommenderar inte skolor att använda programmen i sin helhet, säger Erik Flygare, forskare vid Örebro universitet, som tillsammans med Örebroforskaren Björn Johansson och Peter Gill vid Högskolan i Gävle skrivit en artikel om utvärderingen som publicerats i American Journal of Evaluation.

I Sverige är lagstiftningen tydlig när det gäller mobbning och skolor är skyldiga att arbeta såväl förebyggande som att ingripa när någon kränks. Därför har de flesta skolor valt att köpa in något av de många olika program mot mobbning som finns på marknaden.

I utvärderingen, som gjordes på uppdrag av Skolverket, ingår Farstametoden, Friends, Lions Quest, Olweusprogrammet, SET, Skolkomet, Skolmedling och Stegvis. Forskarna ville ta reda på om skolor med dessa program var effektiva och vilka erfarenheter lärare, elever och annan skolpersonal har av de utvalda programmen.

Hur insatser utvärderas
– 39 skolor med elever i årskurs 4-9 deltog i studien under tre år. Det visade sig ganska snabbt att trots att en skola sade sig följa ett visst program så såg verkligheten annorlunda ut. De blandade mellan flera olika, säger Erik Flygare.

– Våra resultat väckte många frågor kring hur man utvärderar insatser och vi delar med oss av våra erfarenheter i vår artikel. Om vi hade tagit med fler skolor och enbart gjort en statistisk utvärdering hade vi missat det faktum att många skolor som sade sig använda det ena eller det andra programmet faktiskt inte gör det fullt ut.

– Nu tog vi med färre skolor men tog oss tid för fältbesök, samtal och intervjuer, säger Erik Flygare.

Tillvägagångssättet med att använda såväl kvalitativa som kvantitativa metoder gjorde att forskarna upptäckte att skolorna dels använder olika program dels anpassar programmen efter lokala omständigheter. För att kunna utvärdera skolornas insatser undersökte forskarna olika programkomponenters effekter. Hur väl fungerar till exempel rastvaktsystem, relationsfrämjande insatser och utvärderingar?

Ha motsatt effekt
– Programmen innehåller komponenter som har visat sig vara verkningslösa eller till och med ha motsatt effekt. Det är bra att skolorna anpassar eller tar bort olika delar, säger Erik Flygare.

Dessutom undersökte forskarna enskilda individers utsatthet och de kunde se att det till största delen inte är samma personer som är utsatta under hela perioden.

– Det är lätt att tro att det är samma personer som blir mobbade. Ungefär 8 procent av eleverna utsattes för mobbning och 1,5 procent av dessa var mobbade under alla tre åren. Man kan fundera över om det är så att skolorna är mer framgångsrika med att åtgärda redan uppkomna problem än att arbeta förebyggande, säger Erik Flygare.

– Vår utvärdering visar att mobbning är ett komplext problem. De färdiga programmen kostar ibland mycket pengar och ger små effekter. Skolor kan uppnå samma resultat genom att följa skolverkets riktlinjer, säger Erik Flygare.

Artificial photosynthesis is one of the hot trends in energy research. A large number of the worlds’ energy problems could be resolved if it were possible to recreate the ability plants have to transform solar energy into fuel. The Earth receives enough solar energy every hour to satisfy our energy needs for an entire year.

A research team at Chalmers University of Technology has made a nanotechnological breakthrough in the first step required for artificial photosynthesis. The team has demonstrated that it is possible to use self-assembling DNA molecules as scaffolding to create artificial systems that collect light. The results were recently published in the esteemed scientific Journal of the American Chemical Society.

Self-assembling system
Scaffolding in plants and algae consists of a large number of proteins that organise chlorophyll molecules to ensure effective light collection. The system is complicated and would basically be impossible to construct artificially.
”It’s all over if a bond breaks,” says Jonas Hannestad, PhD of physical chemistry. ”If DNA is used instead to organise the light-collecting molecules, the same precision is not achieved but a dynamic self-constructing system arises.”

Recreates a part of nature’s miracle
With a system that builds itself, the researchers have begun to approach nature’s method. If any of the light-collecting molecules break, it will be replaced with another one a second later. In this sense, it is a self-repairing system as opposed to if molecules had been put there by researchers with synthetic organic chemistry.
The sun’s light is moved to a reaction centre in plants and algae so they can synthesise sugars and other energy-rich molecules.
”We can move energy to a reaction centre, but we have not resolved how the reactions themselves are to take place there,” says Bo Albinsson, professor of physical chemistry and head of the research team. ”This is actually the most difficult part of artificial photosynthesis. We have demonstrated that an antenna can easily be built. We have recreated that part of the miracle.”

Like pieces in an intricate puzzle
The Chalmers researchers are combining artificial photosynthesis with DNA nanotechnology. When constructing nano-objects that are billionths of a metre, DNA molecules have proven to function very well as building material. This is because DNA strands have the ability to attach to each other in a predictable manner. As long as the correct assembly instructions are given from the start, DNA strands in a test tube can bend around each other and basically form any structure.
”It’s like a puzzle where the pieces only fit together in one specific way,” says Bo Albinsson. ”That is why it is possible to draw a fairly complex structure on paper and then know basically what it will look like. We subsequently use those traits to control how light collection will take place.

Read the scientific article

Facts about the research Jakob Woller, Jonas Hannestad and Bo Albinsson authored the scientific article. The research was funded by the Swedish Research Council. The research team recently received a new grant amounting to SEK 9 million from the Swedish Energy Agency, which will be used for research into more effective solar cells and other solar energy technology.

I en studie som kombinerar experiment med matematisk analys har en grupp forskare kartlagt social smitta, alltså hur individens beteende påverkas av gruppdynamik, genom att studera applåder. Matematikern Richard Mann vid Institutet för Framtidsstudier och Uppsala universitet, och hans kollegor filmade 107 studenter vid Universitet i Leeds som i mindre grupper fick lyssna på olika presentationer och sedan applådera framträdandena.

Applåderna visade sig följa ett visst mönster. Individerna i publiken verkade inte fatta självständiga beslut om hur lång tid det var värt att klappa händerna, istället styrdes applåderna av grupptrycket. Principen är att ju fler som klappar, desto större är sannolikheten för att du själv skall börja klappa. Om 50 procent av publiken klappar händerna är det t.ex. 10 gånger mer sannolikt att övriga individer börjar klappa än om 5 procent klappar.

Hur lång tid applåderna varar beror sedan på gruppens förmåga att koordinera slutet. Först när någon i publiken har slutat klappa följer resten efter, och det ganska fort. Spridningen skedde helt audiellt, det var alltså viktigare att höra en annan person klappa eller sluta klappa än att se beteendet hos de som satt närmast.

Matematiska modeller har använts för att studera en mängd sociala fenomen, det är dock sällan man som i det här fallet utgår ifrån verkligheten när man skapar sin modell. Modellen kan därför vara användbar i många andra sammanhang.

– Den modell vi har utarbetat för att testa applåder skulle kunna utvecklas för att mäta och förutse helt andra beteenden. Man kan till exempel använda den för att studera spridningen av regimkritiska protester eller hur användningen av en viss hashtag sprids i Twitter-sfären, säger Richard Mann.

Studien presenteras i artikeln “The Dynamics of Audience Applause” av Richard P. Mann, Jolyon Faria, David J. T. Sumpter och Jens Krause. Den publicerades den 19 juni i Journal of the Royal Society Interface.

Johanna Sjöberg har undersökt vardagsreklam som kommer in i människors hem, i barntidningar, adresserad direktreklam till nyblivna föräldrar och tidningsannonser. Hon har också undersökt lagstiftning och branschregler om barn, konsumtion och reklam.

– Tillsammans ger det en spretig bild fylld av motstridiga föreställningar om både barn och reklam, säger Johanna Sjöberg, som doktorerat vid Tema Barn.

Hon menar att lagar och regelverk saknar barnperspektiv så att barn varken får det skydd eller den informationsfrihet som de enligt Barnkonventionen har rätt till. Regelverket är otydligt, inkonsekvent och väcker frågor om hur det ska följas i praktiken.

– Regelverket syftar till att skydda, men barn beskrivs både som utsatta och som kunniga konsumenter. Viss reklam som vänder sig till barn regleras hårt, men mycket av den reklam som de möter i vardagen vänder sig till vuxna och behöver inte ta någon hänsyn alls till barn.

Genomgången av barntidningar visar att de flesta är stereotypt utformade när det gäller kön. Dessutom visar studien att reklam inte bara finns i tidningarnas annonser utan även i det redaktionella materialet.

– Många gånger är hela tidningen en reklamprodukt som uppmanar till konsumtion. Varumärken och produkter säljs in och repeteras. Tävlingar, spel och varuprover fungerar som reklam och uppmanar barn att interagera med företagen. Men inget av detta kan regelverket hantera, konstaterar Johanna Sjöberg.

I adresserad direktreklam som skickas till nyblivna föräldrar framträder barn som föräldrarnas konsumtions- och livsprojekt. Reklamen skapar en bild av att barn ständigt måste ha en mängd nya konsumtionsvaror för att inte fara illa.

– Dessutom är direktreklamen könsstereotyp och vänder sig främst till mammor och är på så sätt diskriminerande, säger Johanna Sjöberg.

Hon har också undersökt annonser där barn syns på bild i tidningar för vuxna.

­– Där ger barn liv och rörelse och skapar kopplingar till hem och familj. Men produkterna som marknadsförs rör inte barn, som därför reduceras till utsmyckande objekt i annonserna.

Avhandling: I marknadens öga. Barn och visuell konsumtion.

– Vi ser en trend att när attraktionskraften hos traditionella popkulturdestinationer minskar så ersätts dessa med evenemang som fansen själva startar. Fansen skapar upplevelser som de vill ha och inte anser att marknaden erbjuder, säger Christine Lundberg, en av forskarna vid ETOUR.

Fansen själva berättar att det är liknande motiv till deras engagemang som producenter som behovet bland fansen som den här typen av evenemang fyller; att träffas fysiskt för att dela intresse och kärlek till ett fenomen, att ha roligt tillsammans, att tillhöra en gemenskap och att det är ett uttryck för deras fanskap.

– Det som talar för en ökning av den här formen av fanturism är det ökande engagemang som blir möjligt exempelvis genom informationsteknologin, vilket i sin tur ökar behovet att även träffas fysiskt, säger Christine Lundberg.

Forskarna menar att ”fancons” är ett intressant fenomen på en marknad som till stor del domineras av större, professionella evenemangsbolag. En del av dessa ”fancons” är lokalt arrangerade evenemang för en lokal marknad, som musiktävlingar, läsgrupper och filmvisningar. Men det arrangeras även större event för en internationell publik. 27-30 juni hålls just ett sådant evenemang i Chicago, USA – TwiFicMeetUp.

– Det är ett evenemang organiserat av och för Twilight Saga fanfictionläsare och författare. Ett av våra partnerföretag, Plotagon AB, är på plats i Chicago för att utveckla sin produkt tillsammans med fansen, säger Christine Lundberg.

Christopher Kingdon, vd för Plotagon, som utvecklar ett socialt filmverktyg för film i 3D, menar att framtidens produktutveckling görs bäst tillsammans med framtida konsumenter.

– Det finns ett stort intresse och kraft hos kunderna för samproduktion av produkter. Vi sponsrar därför evenemanget och visar upp vår produkt för andra året i rad för fansen, berättar Christopher Kingdon.

Nu finns 28 Barnahus som har avtal med 164 av landets 290 kommuner. En slutsats i rapporten är att det krävs nationell samordning för att alla våldsutsatta barn i landet ska få sina rättigheter tillgodosedda.

– Politikerna behöver peka med hela handen och se till att det ser hyfsat likadant ut i hela landet. Idag finns i många av Barnahusen en slagsida mot det juridiska, medan sjukvården sviker. Barn som har blivit slagna eller utsatts för sexuella övergrepp måste skyndsamt erbjudas psykiatrisk hjälp, säger Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet och tillsammans med psykologen Åsa Landberg vid Rädda Barnen författare till rapporten.

Resultaten visar att flera av de 23 Barnahus som deltagit i granskningen håller hög kvalitet. Dock är det bara tre – Linköping, Lund och Uppsala som fullt ut lever upp till kraven. Linköping toppar med 69 poäng av 75 möjliga.

Syftet med Barnahus, som utvecklats med Children advocacy centers i USA som förebild, är att barn som misstänks vara utsatta för brott ska garanteras rättstrygghet, gott bemötande och stöd, och vid behov snabb behandling. De ska slippa slussas runt mellan olika myndigheter. I stället ska de fyra väsentliga verksamheterna – brottsutredning, samverkan/skydd, fysisk hälsa och psykisk hälsa samlas under samma tak.

Tre Barnahus i landet har bara de två förstnämnda verksamheterna, och de övriga 16 kan beskrivas som ofullständiga. Utvecklingen går dock åt rätt håll men en del förändringar i struktur och lagstiftning är nödvändiga för att Sverige ska leva upp till kraven i FN:s barnkonvention, konstaterar författarna:

Rapporten Inuti ett Barnahus – en kvalitetsgranskning av 23 svenska barnahus offentliggörs tisdag 25 juni. Arbetet har utförts med stöd av Brottsofferfonden.

Havstulpaner finns i alla marina miljöer och är ett stort problem för både små och stora båtar. Den täta påväxten av havstulpan på bottnarna innebär att båtarna förbrukar upp till 40 procent mer bränsle som i sin tur innebär ökade koldioxidutsläpp.

Havstulpanen biter sig fast
De flesta marina organismer som växer fast på båtar, som till exempel musslor och alger, kan ofta skrapas bort från skrovet med enkla medel. Men det gäller tyvärr inte havstulpanen som sätter sig fast och tränger igenom färgskiktet den växer på. Efter en tid bildas ett mycket tätt kalklager under den förstörda färgytan.

Den vanligaste metoden för att motverka påväxt är att blanda färgen med gift som långsamt och fortlöpande släpps ut. Stora delar av giftet hamnar i havet och kan skada andra marina organismer. Så gav till exempel tributyl tennoxid (TBT), ett gift som användes under 80- och 90-talet, upphov till en omtalad miljökatastrof. TBT förbjöds globalt sedan man upptäckt att läckande TBT gjorde ostron och liknande djur sterila.

Ungefär 90 procent av nuvarande bottenfärger mot marin påväxt innehåller huvudsakligen kopparoxid och stora mängder koppar hamnar i havet.

– Sådan miljöpåverkan på havsvattnet kan av miljöskäl i längden inte accepteras, säger Emiliano Pinori.

Gräver sin egen grav i färgen
Nu har Emiliano Pinori hittat en ny metod. Den nya metoden innebär att man anpassar egenskaperna hos giftet och färgen så att giftet hålls inneslutet i färgen vilket minimerar frisläppning av gifter. Man använder istället havstulpanens egen förmåga att tränga in i färgen. När de pressar sina kroppsdelar mot ytan sätts förgiftningen av dem igång.

– Man kan säga att havstulpanen gräver sin egen grav i färgen, säger Emiliano Pinori.

Nollutsläpp möjligt
Giftet som används i de testade färgskikten är ivermectin, en molekyl som produceras av bakteriestammen Streptomyces avermitilis, och som binds starkt i färgen. En bra effekt har uppnåtts med bara 0,1 procent,det vill säga ett gram ivermectin per liter färg. Effekten har dessutom bevisats vara mångårig och kan ersätta koppartillsats som nu används i befintliga båtbottenfärger. Ett väldigt lågt läckage av ivermectin kunde mätas i vattnet.

– Min forskning visar att det här låga läckaget inte bidrar till effekten. Läckaget är alltså något man kan arbeta med att helt få bort med bibehållen effekt. Detta är nästa mål. Det blir spännande att fortsätta utveckla denna metod inom EU-projektet LEAF, Low Emission Anti-Fouling. Det är ett treårigt projekt som SP har fått beviljat tillsammans med professor Elwings grupp vid Göteborgs Universitet och andra internationella partner, säger Emiliano Pinori.

Avhandlingens titel: “Low Biocide Emission Antifouling Based on a Novel Route of Barnacle Intoxication”

Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/32814
Länk till projektet: http://www.leaf-antifouling.eu

När en bladlushona väljer ut en plats att slå sig ned på gör hon det med stor omsorg. Det tar tid att lirka in sugsnabeln i de vävnader där växten transporterar näringslösning, och om det är en lämplig växt vill hon kunna stanna kvar och föda levande ungar under lång tid. De flesta djur har utvecklat beteenden som minskar risken för att bli upptäckt och dödat av rovdjur, och bladlöss är inget undantag.

Rovinsekter är ett allvarligt hot mot en bladluskoloni som ogärna vill flytta på sig, och det har sedan lång tid varit känt att bladlöss utsöndrar ett alarmferomon när de angrips, vilket får andra bladlöss i kolonin att omedelbart släppa taget om växten och falla ned till marken. Vad Velemir Ninkovic och hans kollegor från SLU nu har upptäckt är att bladlössen tycks kunna bedöma predationsrisken redan innan de slår sig ned på en växt; att de undviker växter som ofta har besökts av nyckelpigor.

SLU-forskarna har i sin studie undersökt hur havrebladlusen (Rhopalosiphum padi) beter sig i olika situationer om de utsätts för de kemiska spår som den vanliga sjuprickiga nyckelpigan (Coccinella septempunctata) lämnar efter sig på ett kornblad, i form av fotavtryck eller avföring.
Spår efter nyckelpigor på ett blad utlöste undvikande beteenden hos bladlössen, och betydligt färre bladlöss valde att slå sig ned på ett sådant blad. Styrkan på reaktionen påverkades dock av antalet nyckelpigor som vandrat på bladet och av deras kön. Mest avskräckande var färska spår av flera nyckelpigor och spår av honor (som kan lägga ägg på växten). Spåret av en enda nyckelpiga var däremot lockande.

Författarnas slutsats är att en bladlus kan bedöma risken för att i framtiden bli uppäten av en nyckelpiga med hjälp av styrkan på de dofter och andra kemiska spår som nyckelpigor lämnat efter sig på en växt, och att de anpassar sitt beteende på ett ändamålsenligt sätt. Responsen försvagades t.ex. i takt med spårets ålder, vilket kan vara ett sätt att inte i onödan undvika växter där inga nyckelpigor rört sig på länge.

– Vi tror att den här predationsundvikande mekanismen kan ha en viktig roll i den biologiska kontroll av bladlöss som nyckelpigor står för i jordbrukslandskapet, säger Velemir Ninkovic. I framtiden kanske vi till och med kan utnyttja denna kunskap i växtskyddssammanhang.

FAKTA
Ninkovic, V., Feng, Y., Olsson, U. and Pettersson J. (2013). Artikeln heter: Ladybird footprints induce aphid avoidance behaviour. Biological Control 65(1), 63–71.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1049964412001430

Inga av Braads  texter har någonsin tryckts, men delar av dem finns nu att läsa i en ny avhandling i nordiska språk från Göteborgs universitet. Att närma sig Braads efterlämnade skrifter är lite som att tömma någons skrivbordslåda – efter mer än 250 år. Braad tycks aldrig ha blivit riktigt nöjd med det han skrev, men han sparade omsorgsfullt alla sina kladdpapper. Många av dessa har överlevt till våra dagar i gömmorna vid Uppsala universitetsbibliotek.

– För en språkvetare är detta material en guldgruva. Tack vare att det finns så många utkast med ungefär samma innehåll bevarade kan man på nära håll följa redigeringsarbetet och få en inblick i vilka stilideal en skribent vid den här tiden höll sig med, säger Rickard Melkersson, avhandlingens författare.

Rickard Melkerssons avhandling går igenom alla de kvarlämnade papperen från Braads resa till Kanton i Kina med skeppet Hoppet åren 1748–49. En stor del av arbetet ägnas åt att reda ut i vilken ordning de olika versionerna har tillkommit.

Vissa dokument är så kraftigt ändrade att de nästan inte går att läsa och allra mest kryptiskt är ett skrivhäfte av kinesisk tillverkning som Braad måste ha köpt under sitt uppehåll i Kanton och börjat skriva i under hemresan. Sidorna i gamla kinesiska böcker är dubbelvikta med vecket utåt, detta för att inte tuschet skall gå igenom, och så såg även Braads skrivblock ut från början.

– Men någonstans under resan har han kommit på att det går att sprätta upp sidorna och få dubbelt så mycket papper – resultatet är att texten kommer i total oordning. Plötsligt kom de verkliga förhållandena ombord och den knappt tjugoårige skeppskrivarens vardagliga vedermödor mycket nära.

Tre av handskrifterna studeras närmare och delar av dem finns med i renskriven form i avhandlingens sista kapitel.

En stor och viktig del av undersökningen ägnas också själva skriftsystemet, alltså åt att reda ut vad olikheterna mellan vissa snarlika bokstäver har för betydelse. Spelar det någon roll att u ibland har en snirkel över sig och ibland inte? Spelar det någon roll om det är v eller w som används? Spelar det någon roll vilken av fem eller fler olika varianter av stort S det står?

– Med en delvis ny metodik visar jag att så är fallet, och detta är ett resultat av principiellt värde för studiet av äldre handskrivna texter, säger Rickard Melkersson.

Avhandlingens titel: Skrifterna från Hoppet. C.H. Braads ostindiska resa 1748—49. Fakultetsopponent: Professor Jonas Carlqvist. Avhandlingen kan beställas från Göteborgs universitetsbibliotek och finns digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/32837

FAKTA:
Läs om Christopher H Braad, i Svenskt Biografiskt Lexikon, Riksarkivet: http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/artikel/18029, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2013-06-25.

ICOS (Integrated Carbon Observation System) är en stor europeisk satsning för att långsiktigt följa trender för utsläpp och upptag av växthusgaser över Europa. Ett tätt nät av mätstationer mäter och övervakar utbytet av koldioxid, metan och andra växthusgaser mellan jordytan och atmosfären. Arton länder ingår i samarbetet, och Sverige deltar med nio mätstationer fördelade på sex orter från Norrbotten till Skåne.

Den insamlade datan lägger grunden till en unik forskningsdatabank för många områden, som miljö, klimat, meteorologi, jord- och skogsbruk. Därför satsar ICOS nu på att bygga upp en webbportal för att kunna dela data och information om mätningarna och modellkörningarna. Resultat och data ska kunna laddas ner, men också visualiseras på många olika sätt, till exempel som interaktiva kartor eller statistik.

– Vi riktar oss inte bara till experter och beslutsfattare, utan vi vill också uppmuntra allmänheten att ta del av forskningen, säger Anders Lindroth, projektledare för Svenska ICOS. En viktig del av projektet blir att ta fram webbverktyg som låter människor utforska och undersöka hur det står till med växthusgaserna i Europa. De ska kunna kombinera ICOS-data med information från andra källor, och rita sina egna kartor över utsläpp och sänkor, exempelvis i sin egen region.

Portalen kommer att byggas upp och drivas av Sverige och Nederländerna, med Lunds universitet som värd. Verksamheten kommer att omfatta åtta-nio personer, varav sex-sju kommer att vara placerade i Lund. Initialt satsar Vetenskapsrådet tillsammans med Lunds universitet och två universitet i Nederländerna nio miljoner kronor. Den fortsatta verksamheten kommer att finansieras av Sverige och Nederländerna tillsammans med bidrag från ICOS övriga medlemsländer.

– ICOS Kolportals placering i Sverige kommer att ge unika möjligheter för svensk forskning genom att skapa förutsättningar för ett världsledande centrum för kolflödesanalys och modellering, men dess betydelse är potentiellt större än så. Om ICOS Kolportal kan infria de förväntningar som finns blir den ett nav för information om länders och regioners kolflödesbudgetar. I framtiden kommer sådan information vara viktig för internationella överenskommelser kring koldioxidutsläpp, som handel med utsläppsrätter, säger Magnus Friberg, forskningssekreterare vid Vetenskapsrådet.

Målsättningen med ICOS är att få en bild av hur de europeiska ländernas totala växthusgasbudget varierar över tiden och geografiskt under de kommande decennierna. Avancerade datormodeller matas med ICOS-data, väderinformation från satelliter och information om användning av fossila bränslen. Resultaten visar vilka områden i Europa som är ”källor” (har ett nettoutsläpp) eller ”sänkor” (har ett nettoupptag) för växthusgaser. Balansen mellan källor och sänkor varierar naturligt mellan årstiderna, men extrema väderhändelser och den pågående klimatförändringen kan få drastiska och oväntade effekter på t.ex. hur bra skogar är på att ta upp koldioxid, eller hur mycket metan som släpps ut från våtmarker.

Under 2010-2014 satsar Vetenskapsrådet och fem svenska universitet och forskningsorganisationer (universiteten i Lund, Göteborg och Stockholm, Sveriges Lantbruksuniversitet och Polarforskningssekretariatet) tillsammans totalt 100 miljoner svenska kronor på att bygga upp mätstationerna i Sverige.

The bright side of life har hon kallat sin avhandling i medicinsk vetenskap med inriktning mot hälso- och vårdvetenskap, som beskriver hur sjuksköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård arbetar med äldre och vilket stöd dessa patienter får och vill ha.

– Äldres situation är ofta komplex. De har olika sjukdomar, de är påverkade av sin ålder och sin livshistoria. Hälften av alla över 80 år lider av en eller flera sjukdomar. För sjuksköterskan gäller det att se varje individ och vilken vård som är lämpligast i det speciella fallet.

Medvetna patienter
Gamla patienter anses vara oroliga och sköra vårdkonsumenter, men Margaretha Norell Pejner har med avhandlingen observerat två särskilt viktiga saker. Dels patientens egna känslor och att de trots ålder och sjukdomar är så medvetna om sin situation och vad sjuksköterskan kan göra.

Inom omvårdnaden är begreppet stöd centralt. Stödjande insatser kan beröra såväl patient, anhöriga som olika professionella, som är inblandade i vården. I litteraturen beskrivs stödet som instrumentellt, socialt respektive emotionellt stöd. I den kliniska vardagen är det inte alltid tydligt vilken form av stöd som använts och sjuksköterskorna i studien är i behov av både mer tid och kunskap för att möta patienternas behov.

– Patientens oro kan ta sig olika uttryck och ha olika orsaker. Med rätt stöd kan sjuksköterskan hjälpa patienten att bearbeta oron och skapa sinnesro. Den äldre kan känna sig obeslutsam, inte veta hur medicineringen ska hanteras eller behöver rådgivning. Där kan sjuksköterskan ge ett stöd med rutiner och information, som skapar ett lugn för patienten.
Det kan vara en patient som känner sig utsatt, rädd eller ledsen. Då handlar det om att trösta och lyssna. I något fall kanske patienten kan få ett larm, som blir det stöd som skapar sinnesro.

Patienter söker också stöd hos sjuksköterskan som ersättning för sitt sociala nätverk. De uppger att de inte vill tjata ut sina anhöriga eller att de inte vill oroa sina barn med att tala om döden.

Att hantera sin oro
– Det här är tillstånd som måste bearbetas och ålderdom i kombination med sjukdom gör att förmågan att processa sin oro försämras eller går förlorad. Sjuksköterskor har bra förutsättningar för att lyfta patientens känslor, se vilka processer som är på gång och ombesörja lämpliga åtgärder. Samtidigt har de ett högt arbetstempo och hinner inte alltid att ta reda på vad känslorna rör sig om.

Margaretha Norell Pejner hoppas att hennes avhandling kan vara ett stöd för sjuksköterskor i arbetet med äldreomsorg. Fortsatt forskning kring hur man kan utveckla emotionellt stöd till äldre i förhållande till begreppet sinnesro är angelägen för att ge äldre ett värdigt vardagsliv.

Vid typ 2 diabetes är det huvudsakligen två fysiologiskt viktiga funktioner som sviktar; kroppens förmåga att producera insulin eller insulinkänsligheten i kroppen dvs cellernas förmåga att ta upp glukos i blodet.

Efter en systematisk genomgång av 180 publicerade artiklar visar forskarna att det är stora skillnader i dessa två funktioner beroende på etniskt ursprung. Genomgången omfattar 74 grupper afrikanska, europeiska och nordamerikanska (kaukasoider) östasiatiska med totalt 3 813 individer; Dessa har därefter delats in i tre olika grupper: friska individer, de i riskzonen att utveckla diabetes och de som fått diagnosen typ 2 diabetes.

Resultaten visar att samtliga etniciteter inom den friska grupperingen kunde upprätthålla en normal glukosnivå men gjorde detta på olika vis.

– Afrikaner tenderar att ha en sämre insulinkänslighet. Men de tycks kompensera genom att att utsöndra större mängder insulin. Hos östasiater ser det ut att vara tvärtom. De har en mycket god insulinkänslighet men verkar vara desto sämre på att utsöndra mer insulin om det skulle behövas. Kaukasoider, som innefattar bland annat europeer och nordamerikaner, faller ungefär mittemellan de bägge extremerna. Det vill säga att det är ungefär lika stor påverkan på insulinfrisättningen som känsligheten, säger Damon Tojjar, doktorand vid LUDC och läkare vid Skånes universitetssjukhus och som genomfört studien tillsammans med kollegor vid Stanford universitet och Kitasato universitet i Tokyo.

Skillnaderna beror sannolikt på migrationsmönstret från människans tidiga år. Exempelvis befann de sig i olika miljöer med olika sorters föda, somliga var mer utsatta för hunger, vissa för sjukdomar och det var olika sorters klimat etc. Detta innebär att människan evolutionärt anpassat sig och som följd har vi varierande kroppsuppbyggnad, energiomsättning och så vidare.

När forskarna tittade närmare på gruppen som löper risk att utveckla diabetes respektive den grupp som redan fått diagnosen, var det fortsatt samma mönster. Värdena var dock relativt sämre beroende på att de som ett led i sjukdomsutvecklingen börjat svikta i insulinproduktionen eller insulinkänsligheten.

– Det stämmer överens med det vi ser på kliniken – att östasiater är mer känsliga för att utveckla diabetes och att de gör det vid lägre BMI. Eftersom insulinbrist är en förutsättning för att utveckla diabetes är det inte förvånande att just östasiaterna uppvisar lägre utsöndring av insulin och generellt kan behöva inleda insulinbehandling i ett tidigare skede. Situationen i Afrika är ännu så pass komplicerad och heterogen att den kräver nya undersökningar, säger Leif Groop som är professor vid LUDC.

Forskarna kan inte med säkerhet förklara den fysiologiska bakgrunden till skillnaderna, men föreslår tänkbara förklaringar.

– Våra fynd och den fantastiska utveckling vi har inom den genetiska forskningen, väcker en optimism om att vi fortsatt kan kartlägga de viktiga skillnader som orsakar svikt i produktionen av insulin och nedsatt insulinkänslighet för att i framtiden bli bättre på att individanpassa behandlingen, säger Damon Tojjar.

Publikation
Ethnic Differences in the Relationship Between Insulin Sensitivity and Insulin Response: A systematic review and meta-analysis.
Författare: Keiichi Kodama, Damon Tojjar, Satoru Yamada, Kyoko Toda, Chirag J. Patel, Atul J. Butte
Diabetes Care June 2013 vol. 36 no. 6 1789-1796

Länk till tidskriften
http://care.diabetesjournals.org/content/36/6/1789.full?sid=db5187e4-3e2e-4614-9d4d-757a62b36af4

– Picassos mästerverk består av färg, på samma sätt består ett avancerat och högpresterande program av kod. Det är kreativiteten och materialkännedomen hos programmeraren som avgör om koden som används blir ett mästerligt program, säger Rikard Lindell, universitetslektor i datalogi vid Mälardalens högskola.

Traditionellt inom området programvaruteknik används industriella och rationella metaforer för att beskriva verksamheten att ta fram program. Dessa är ofta dåliga på att ta hänsyn till upplevelsevärden för användare, ju mindre mätbara värden dessa är desto sämre stöd för dem finns i de metoder och den teknik som finns att tillgå. Något som är ett stort problem i och med de nya mobila enheternas intåg i vårt liv.

– Nuvarande metoder inom programvaruteknik lämpar sig bättre för att arbeta med uppdateringar än att utveckla version 1.0, säger Rikard Lindell.

Hantverk och design är bättre på att hantera komplexa och motsägelsefulla situationer och på att ta hänsyn till svårdefinierbara och icke mätbara upplevelsevärden.

– Min artikel handlar om att utvecklingen av höginteraktiva, innovativa digitala produkter med fokus på upplevelsevärden egentligen är design och ett hantverk, inte teknik och metod i första hand. Jag har visat att det finns belägg för en sådan kunskapssyn genom att undersöka om det finns fog för att se kod och programspråk som ett material. Om artikeln får genomslag, kan den påverka både utbildningar inom design- och datavetenskap och hur ny programvara formges och utvecklas.

Bakgrunden till artikeln är Rikard Lindells avhandling ”Jag älskar att allt ligger överst” som ledde till en helt ny idé om hur datorer kan fungera med fokus på innehåll och arbetsflöde. När den skulle tas från idé och prototyp till en verklig produkt anlitades erfarna och noga utvalda konsulter för programmering. De kunde inte leverera förväntat resultat. Till det fanns två skäl, enligt Rikard Lindell.

– Det första är att programmering som utförs efter en kravspecifikation ofta levererar det som beställts, men att kravspecifikationen sällan eller aldrig kan förutse alla de oväntade och obekanta situationer som programmeraren ställs inför under utvecklingens gång. Det andra skälet är att en design inte är klar förrän både utseende och beteende har beslutats. För varje val finns det hundratals alternativ som valts bort. Inom de flesta designdiscipliner görs valen grundat i vad materialet ”säger till” designern att den ska göra, en slags materialförtrogenhet. Design handlar om att befinna sig i en konversation med materialet och här föddes tankarna på att kod kan vara ett designmaterial och programmering ett hantverk.

– Detta är första gången som Mistra och Formas gör gemensamma nationella satsningar och vi ser mycket positivt på detta samarbete, säger Rolf Annerberg, GD på Formas.

Humanistisk miljöforskning
Sverige har många starka forskningsmiljöer inom humanistisk miljöforskning (Environmental Humanities) med stor potential, men förutsättningarna för att samverka med varandra och med internationellt ledande institutioner saknas. En nationell satsning på miljöinriktad humaniora behövs.

– Med rätt insatser skulle Sverige kunna bli en föregångare inom detta framväxande forskningsfält säger Mistras VD, Lars-Erik Liljelund. Utlysningen omfattar 40 miljoner kronor.
Hållbara produktionssystem

Formas och Mistra kommer att tillsammans med Lantmännens forskningsstiftelse utlysa sammanlagt 68 miljoner kronor till forskningsprojekt om effektiva och hållbara produktionssystem. I utlysningen ingår forskning om såväl vattenbruk som jord- och trädgårdsbruk.

– Målet med utlysningen är forskning som kan bidra till en effektivare men samtidigt miljömässigt hållbar odling och uppfödning av växter respektive djur säger Rolf Annerberg, GD på Formas.

– För oss är det särskilt glädjande att vattenbruk ingår i utlysningen, säger Mistras VD Lars-Erik Liljelund. Vi har identifierat det här området sedan tidigare. Förhoppningen är att forskningen ska bidra till att utveckla ett hållbart vattenbruk i Sverige.

Utlysningarna sker under hösten 2013.

]

– Resultaten visar hur viktigt det är med munhälsan, att munnen och tänderna är en del av kroppen. Vi har sett att det finns ett samband mellan tandlossningsbakterien och andra svårläkta inflammationer, säger Johanna Lönn, medicinsk biolog som i sin doktorsavhandling studerat tandlossning och den faktor i kroppen som ska bidra till att läka inflammationer, ett protein kallat HGF (hepatocyte growth factor). Proteinet har stor betydelse för sårläkning och nybildning av vävnad.

Kopplingen mellan tandlossning och andra inflammationer kommer från arbetet med bland annat bensår vid en klinik i Linköping. Man såg där att läkningsfaktorn HGF inte tycktes fungera, trots förhöjd koncentration av den både lokalt och i blodet.

Normalt sett bekämpar kroppen inflammationer genom immunceller (vita blodkroppar och blodplättar), som bryter ned bakterierna. Genom att gömma sig tillsammans med andra bakterier i ett skyddande hölje försvarar sig bakterierna. När kroppen ändå fortsätter att bekämpa dem kan de bakteriedödande ämnen och bakterieprodukter leda till kronisk inflammation och en obalans mellan molekyler som är pro- respektive antiinflammatoriska, vilket kan leda till ytterligare försämring.
Svårbekämpad bakterie

En bakterie som orsakar tandlossning, Porfyromonas gingivalis, är svår att bekämpa för immunförsvaret, aktiveringen av immuncellerna förlängs och det leder till nedbrytning av vävnaden runt tanden. När bakterien kommer ut i blodet, bidrar den till processer, som kan leda till andra kroniska inflammationer.

– Det finns en skillnad mellan akuta och kroniska inflammationer. Så länge inflammationen är akut verkar HGF fungera så att inflammationen läks och vävnad nybildas. Därför är det av stor betydelse att kunna konstatera om en inflammation är akut eller kronisk. I avhandlingen beskriver vi en analysmetod för att kunna göra det.

Minskad läkningsaktivitet
Tillsammans med en forskarkollega i Linköping har Johanna Lönn undersökt varför inte läkningsfaktorn HGF kunde stimulera med cellerna och starta läkningen av inflammationen. De fann att produkter som frisätts från bakterier och immunceller, kan minska aktiviteten hos HGF.

Såväl kronisk njursvikt, hjärt-kärlsjukdom som bensår har studerats och gemensamt är att koncentrationen av HGF var förhöjd jämfört med friska patienter, men den biologiska aktiviteten i HGF:et var lägre. Detta sågs även hos patienter med tandlossning. När aktiviteten hos HGF försämras, minskar läkningsförmågan och detta skulle kunna bidra till att vävnaden inte läker och att inflammationerna blir kroniska.

– Det viktigaste är att ta bort orsaken till inflammationen och ta reda på vilka mekanismer som påverkar den biologiska aktiviteten av HGF och läkningsförmågan, men det är också intressant att se om man kan hitta behandlingar som fungerar, tillexempel om man kan tillsätta friskt HGF, som har tillräcklig biologisk aktivitet för att rå på den kroniska inflammationen, säger Johanna Lönn.