Forskare har genomfört experimenten genom att sänka ner valkadaver och trästycken av ek och furu i vattnet studerat hur de olika materialen bryts ner i havet i Antarktis. Två tidigare okända maskarter som livnär sig på valben hittades – Osedax antarcticus och O. deceptionensis. Däremot hittade inte forskarna några spår av de träätande skeppsmaskar av släktet Xylophaga.
– Medan valbenen var illa åtgångna såg trästyckena fortfarande helt nya ut när vi tog upp dem ur vattnet. Och då hade de legat i havet över ett år. Antarktis är på många sätt unikt. Strömmar och temperaturskillnader gör det till en isolerad ocean vilket kan vara en förklaring till att vi inte hittar några skeppsmaskar, säger Thomas Dahlgren, forskare i biodiversitet som har varit Göteborgs universitets representant i projektet tillsammans med doktoranden Helena Wiklund.
Avsaknaden av skeppsmaskar som Xylophaga kan innebära att vrak från tidigare polarexpeditioner, som Otto Nordenskjölds Antarctic som sjönk 1903 och Sir Ernest Shackletons Endurance som förliste 1914 och tros ligga på 3000 meters djup, fortfarande kan vara välbevarade på havets botten.
– Det är en oerhört viktig upptäckt för marinarkeologin och kan spela stor roll för framtida bärgningsförsök, säger Thomas Dahlgren.
DNA-analyser av de nya maskarterna Osedax antarcticus och O. deceptionensis visar även att de är släkt med så kallade skäggmaskar som använder sig av speciella bakterier för att utvinna näring ur lera.
– Det ger nya ledtrådar kring hur de har utvecklats under årmiljonerna. En teori är att de har en gemensam anfader och att nya arter har utvecklats när valarna första gången dök upp i oceanerna, säger Thomas Dahlgren.
– Stora delar av den svenska havsbotten är fortfarande outforskad, exempelvis vet vi i dagsläget inte var det är som djupast. Den digitala djupdatabasen gör att det blir lättare att få en bild av havsbotten och vilka ekosystem som finns där, säger Thomas Johansson, chef för enheten för havsplanering och maritima frågor på HaV.
Av det svenska havsområdet är cirka 35 procent sjömätt med moderna metoder. Resterande områden är sjömätta med äldre metoder, bland annat med handlod. I Sjöfartsverkets arkiv finns ett stort antal kartor, däribland drygt 8000 analoga kartor med djupdata från sjömätningar utförda från slutet av 1800-talet och framåt.
I dagsläget finns digitaliserad djupdata över cirka 90 procent av det svenska havsområdet, och sedan 2002 pågår projektet ScanDIS, där den analoga informationen i de äldre kartorna digitaliseras och förs in i den nationella djupdatabasen DIS. Förutom djupangivelser digitaliseras även information om bottenförhållanden.Tack vare djupdatabasen går det exempelvis att skapa tredimensionella visualiseringar av havsbotten.
– Det finns stor efterfrågan på digital djupdata, bland annat för att ta fram djupkurvor och siffror till sjökorten, men även som underlag för maritim forskning och vid etablering av vindkraftverk till havs samt vid kabel- och rördragning på havsbotten. Den digitala djupdatabasen kommer att förse forskare och intressenter inom havsmiljöområdet med kunskap om bottentopografin runt hela den svenska kusten, säger Magnus Wallhagen, produktionschef på Sjöfartsverket.
–I förlängningen innebär digitaliseringen även att Sjöfartsverket kan erbjuda geodatatjänster med djupdata samt säkrare och mer kundanpassade sjökortsprodukter.
ScanDIS delfinanseriades tidigare av Naturvårdsverket. Den nya överenskommelsen innebär att Havs- och vattenmyndigheten tar över och finansierar projektet med sju miljoner kronor per år under två år så att Sjöfartsverket kan slutföra projektet. Därmed kommer Sverige att vid utgången av 2015 ha en i stort sett geografiskt heltäckande digital djupdatabas över det svenska havsområdet.
– För HaV är ScanDIS-projektet en viktig satsning i vår roll som ansvarig för förvaltning och planering av Sveriges havsmiljö. Vår ambition är att databasen ska vara så öppen som möjligt så att den ökade kunskapen om havsmiljö, habitat och biotoper baserade på digitaliserad djupdata kan komma till användning och nytta för miljöarbetet i Sverige, säger Thomas Johansson.
– Ökad kunskap om havsbotten kommer också att vara väldigt viktigt i genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv
– Bristande tillgång på främst tunga sällsynta jordartsmetaller kommer att bli en stor fråga för high-techindustrin över hela världen, säger Yasushi Watanabe, som är senior scientist vid Geological survey of Japan. Han föreläste på tisdagsförmiddagen under den pågående SGA-sammankomsten i Uppsala.
Sällsynta jordartsmetaller används alltmer, främst i produkter som mobiltelefoner, tvättmaskiner och bilar. De är också viktiga för modern grön teknik, som vindkraftverk. Metallerna produceras framförallt i Kina, som har många gruvor och också är ganska ensamt om tekniken för utvinning. Japan är den näst största användaren av jordartsmetaller i världen. Man anser att fler fyndigheter utanför Kina behövs för att säkra försörjningen.
– Det pågår projekt över hela världen, till exempel i Ryssland, Kanada, Australien och Sverige, säger Yasushi Watanabe under föreläsningen.
Den största utmaningen tycker han emellertid är att hålla jämna steg med teknikindustrins innovationstakt. Att utveckla en ny gruva tar flera år och under tiden har behovet ofta skiftat från en metall till en annan.
Yasushi Watanabe säger att utvinningen måste bli billigare och föreslår att man tittar på hur de sällsynta jordartsmetallerna kan fångas upp som biprodukter vid annan gruvdrift eller från gamla gruvor.
– En av de metoder som Watanabe presenterat verkar ha relevans för de sällsynta jordartsmetallerna i apatit i Grängesbergsmalmerna i Dalarna. Den apatiten har en förhållandevis hög andel av de mest intressanta metallerna, säger Erik Jonsson vid SGU, som i måndags presenterade nya data om hur jordartsmetaller förekommer där.
Efter Yasushi Watanabes föreläsning bildas en kö av kollegor och studenter från hela världen för att ställa specifika frågor eller diskutera samarbeten.
– Jag är här för att dela med mig av våra erfarenheter. Europa har en high-techindustri som liknar den i Japan och antalet användare av produkterna växer, säger Yasushi Watanabe.
SGA-konferensen anordnas vartannat år och samlar världens ledande forskare inom det malmgeologiska området.
Text: Anna Norberg
Det är i första hand företagshälsovården som ska kunna använda den framtagna databaserade metoden. I utvecklingsarbetet ingår också att skapa en utbildning i synergonomi för personal inom företagshälsovård. I projektet kommer 90 personer inom företagshälsovården att utbildas i metoden som därefter testas på 750 arbetsplatser.
Forskningsprojektet startar i januari 2014 och pågår i tre år. Finansieringen från AFA Försäkring uppgår till drygt 2,6 miljoner konor. I projektet ingår forskare från Lunds universitet, Högskolan i Gävle samt KTH
– Enligt Arbetsmiljöverkets föreskriftet ska arbetsgivare bedöma risker för synförhållanden på arbetsplatsen som kan påverka arbetsställningen. Men sådana bedömningar är idag svåra att göra. Därför finns det ett stort behov av tillförlitliga metoder för riskbedömning, säger Per Lindberg, universitetslektor och med dr på Akademin för hälsa och arbetsliv vid Högskolan i Gävle.
I en artikel i Asia-Pacific Journal of Health, Sport and Physical Education beskriver Mikael Quennerstedt forskningen som ligger till grund för den nya kursplanen inom idrott och hälsa.
Hittills har varje delstat och territorium i Australien utformat sina egna kursplaner för alla skolämnen. Men från och med 2014 ska en nationell läroplan och nationella kursplaner introduceras. Arbetet och forskningen som ligger till grund för reformen beskrivs i ett specialnummer av den vetenskapliga tidskriften.
Frågor i fokus
I en artikel diskuterar Mikael Quennerstedt, forskare i idrottsvetenskap vid Örebro universitet, tillsammans med de australiensiska forskarna Louise McCuaig och Doune Macdonald synen på hälsa som ligger till grund för den nya kursplanen i idrott och hälsa.
– Undervisningen ska fokusera på elevernas resurser och inte deras brister. Det handlar alltså inte bara om vad eleverna lär sig utan om hur de lär sig. Elever måste ges möjligheter att göra egna val i livet.
– Många olika faktorer, så som fysiska, psykologiska, sociala, kulturella, miljö och ekonomi, påverkar människors hälsa och elever måste lära sig tänka kritiskt och lösa problem de ställs inför.
– Frågor i fokus handlar om hur jag kan leva ett hälsosamt liv. Självklart ignoreras inte frågor om risker eller sjukdomar och att man till exempel bör undvika att röka men de får inte utesluta andra hälsofrågor i undervisningen, säger Mikael Quennerstedt.
Stora skillnader mellan olika skolor
Kursplanerna har förberetts noggrant och reformen har en tydlig vetenskaplig grund. Mikael Quennerstedts forskning om hälsoarbete i skolan har spelat en viktig roll i utformandet.
– Mikael Quennerstedt har bidragit på ett mycket betydelsefull sätt i framtagandet av en kursplan, som har som målsättning att medverka till en hälsosam livsstil hos dagens och framtidens unga, berättar professor Doune Macdonald vid University of Queensland, som är kursplanens huvudförfattare.
I Sverige är undervisningen utformad efter liknande tankar om hälsa men kursplanerna är inte lika utförliga eller väl underbyggda.
–Det betyder också att det kan vara stora skillnader i undervisningen i och om hälsa mellan olika skolor och lärare beroende på hur de har tolkat kursplanen, säger Mikael Quennerstedt.
Mikael Quennerstedts artikel är publicerad i Asia-Pacific Journal of Health, Sport and Physical Education.
Barnmorskor yngre än 40 år och med en arbetslivserfarenhet kortare än tio år visar i högre grad tecken på utbrändhet än äldre barnmorskor med längre tid i yrket. Det visar en enkätundersökning bland landets barnmorskor som genomförts vid Mittuniversitetet.
– För nyligen utbildade barnmorskor kan steget ut på arbetsmarknaden vara en utmaning. Utbildningen står för en vård som utgår från individens behov medan verkligheten i förlossningsvården är betydligt mer teknisk och drivs av andra faktorer, exempelvis ekonomiska, säger Ingegerd Hildingsson, professor i omvårdnad vid Mittuniversitetet.
Hög arbetsrelaterad stress, underbemanning och brist på resurser angavs som de främsta skälen bakom tecknen på utbrändhet. Skiftarbete och att arbeta på förlossningsavdelningar på sjukhus, snarare än som barnmorska i primärvården, var också riskfaktorer för utbrändhet.
– Undersökningen visar att en tredjedel har övervägt att lämna yrket. Även där anges en hög arbetsrelaterad stress, underbemanning och resursbrist som de främsta anledningarna. Men också konflikter med chefer och kollegor är en framträdande faktor, säger Ingegerd Hildingsson.
Svenska förlossningsavdelningar har gått igenom strukturella förändringar de senaste åren. Frustration över arbetssituationen uppstår lätt när barnmorskor tvingas ta hand om flera patienter samtidigt. Forskning stödjer att en närvarande barnmorska hos den födande kvinnan minskar risk för komplikationer som blödningar, bristningar, utdraget förlopp, sugklocka och kejsarsnitt. Tidigare forskning visar också att kontinuitet i förlossningsvården uppskattas av både personal och patienter samt bidrar till en mer positiv förlossningsupplevelse.
– Det är viktigt att barnmorskornas arbetssituation och välbefinnande uppmärksammas så att vården kan behålla kompetent, välmående och motiverad personal, säger Ingegerd Hildingsson.
Undersökningen har genomförts i samarbete med Svenska Barnmorskeförbundet där 1 000 slumpmässigt utvalda barnmorskor har tillfrågats i en nationell enkät. Svarsfrekvensen var 48 procent.
Grafen ses som ett av de allra mest intressanta materialen för framtida tillämpningar inom allt från mikroelektronik, optiska komponenter, till flexibla starka material. Vanlig grafen består av hönsnätformade kolskikt som är ett eller några få atomlager tjocka.
I studien, som gjorts vid Umeå universitet tillsammans med forskare vid Uppsala universitet och Stockholms universitet, har forskarna modifierat grafenet genom att ersätta vissa av kolatomerna med kväveatomer. Genom denna metod skapas fästpunkter för järnoxid-nanopartiklarna med vilka grafenet ”dekoreras” i en lösningsprocess. I denna dekorationsprocess kan typen av järnoxidpartiklar som formas på grafenytan kontrolleras så att de endera bildar hematit (den rödfärgade typen av järnoxid som ofta ses i naturen) eller maghemit, en mindre stabil men mer magnetisk form av järnoxid.
– Något förvånade, upptäckte vi att när grafen dekoreras med maghemit så rullas grafenet ihop till perfekta Arkimediska nanorullar, medan den grafen som dekoreras med de mindre magnetiska hematit nanopartiklarna behåller sin ursprungliga öppna form, säger Thomas Wågberg, docent vid institutionen för fysik vid Umeå universitet.
Nanorullarna kan beskrivas som klassiska ”rulltårtor” där sockerkakan representerar grafenet och krämfyllningen motsvarar järnoxidpartiklarna. Nanorullarna av grafen är emellertid cirka en miljon gånger tunnare.
Resultaten som nu publiceras i Nature Communication är intressanta av flera skäl. De visar att den magnetiska växelverkan mellan järnoxidpartiklarna är huvudorsaken till den spontana formationen av nanorullar. Den visar också att kvävedefekterna i grafenstrukturen är viktiga både för att stabilisera en tillräckligt stor mängd maghemit nanopartiklar, men att de också bidrar till att forma ojämnheter i grafenet vilket underlättar formationen av nanorullar.
Processen är anmärkningsvärt effektiv. Nära 100 procent av grafenskikten rullar ihop sig. Efter dekorationsprocessen med maghemitpartiklar kan forskarlaget inte finna några öppna grafenskikt. De visar dessutom att genom att tvätta bort järnoxidpartiklarna med syrabehandling så öppnar grafenrullarna upp sig och återgår till sin ursprungliga form som öppna grafenskikt.
– Förutom att ge grundläggande fysikalisk och kemisk kunskap om grafen, kvävedopning och nanopartiklar, så tror vi att järnoxiddekorerade kvävedopade grafenrullar har väldigt goda egenskaper som elektroder i Li-jon batterier, ett av de viktigaste batterierna i vardagselektronik, säger Thomas Wågberg.
FAKTA
Studien är en del av ”det konstgjorda lövet”, ett projekt som stöds av Knut & Alice Wallenbergstiftelsen och som involverar fysiker, kemister och växtforskare vid Umeå universitet.
Originalpublikation:
Tiva Sharifi, Eduardo Gracia-Espino, Hamid Reza Barzegar, Xueen Jia, Florian Nitze, Guangzhi Hu, Per Nordblad, Cheuk-Wai Tai, and Thomas Wågberg: “Formation of nitrogen-doped graphene nanoscrolls by adsorption of magnetic ?-Fe2O3 nanoparticles, Nature Communications (2013), DOI:10.1038/ncomms3319.
http://www.nature.com/naturecommunications.
Anna Hampson Lundh och Mats Dolatkhah är båda forskare vid Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås.
De specialiserar sig på läsning utifrån olika synvinklar; Anna har forskat om läsning i nutida klassrum medan Mats har fokuserat på läshistoriska frågor. Tillsammans har de nu påbörjat ett läshistoriskt forskningsprojekt med utgångspunkt i ljud- och videomaterial inspelat i klassrum i slutet av 1960-talet.
– Det är ett jättematerial med inspelningar, enkäter och annat material från 80 mellanstadieklasser. Forskarna i det ursprungliga projektet har väldigt noggrant studerat hur lärarna undervisar, både i så kallade ”hjälpklasser” och vanliga klasser, säger Anna Hampson Lundh.
Studera hur det faktiskt såg ut
Hon och Mats Dolatkhah ser det här materialet som en riktig guldgruva och kommer att fokusera på läsning och läskultur med hjälp av metoder från modern klassrumsforskning.
– Läsning hos barn diskuteras idag ofta som något hotat och som något som var bättre förr. Med hjälp av de här inspelningarna får vi tillgång till den tidens läskultur och kan titta på hur det faktiskt såg ut då, inte bara prata med personer som minns hur det var. Att minnas är ofta att försköna en smula.
FAKTA
Forskningsprojektet har tilldelats 4 455 000 kronor av Vetenskapsrådet och kommer att pågå under perioden 2013-2015. Projektet är en del av den starka forskningsmiljön LinCS, som drivs med hjälp av medel från Vetenskapsrådet, där Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås ingår tillsammans med Göteborgs universitet.
Tre olika rapporter i tre olika forum har studerat externa kostnader för godstransporter. VTI har på uppdrag av Ostkusthamnarna belyst hur statliga skatter och infrastrukturavgifter samt externa marginalkostnader skiljer sig åt för olika internationella godstransporter där trafikslagen konkurrerar med varandra.
För fem internationella godstransportrelationer, som har Sverige som start eller mål, har sammanlagt 15 alternativa transportkedjor studerats. De fem transporterna är en containertransport från Hamburg till Eskilstuna, en trailertransport från Düsseldorf till Smedjebacken, en transport av sågade trävaror från Norrköping till Rochefort, en transport av stål från Borlänge till Benelux och en containertransport från Gävle till Hamburg.
– Generellt är de externa kostnaderna per godsenhet eller lastbärare högst för vägtransporter, följt av järnvägstransporter och lägst för sjötransporter. För de landbaserade transportmedlen är slitagekostnaderna de största externa kostnaderna, säger Inge Vierth, tillförordnad forskningschef på VTI.
Med hänsyn till vägtullarna på de tyska och franska motorvägarna, är avgifterna per lastbilskilometer på motorvägarna högre på kontinenten än i Sverige. För de övriga vägarna ligger avgiftsnivån i samtliga länder i studien i samma storleksordning. Till följd av de mycket högre banavgifterna på kontinenten är avgifterna för järnvägstransporter genomgående högre i de berörda grannländerna än i Sverige.
Internaliseringsgraden (som beräknas som en kvot mellan de beräknade avgifterna/skatterna och de externa kostnaderna) är i de betraktade exemplen för vägtransporter drygt 50 procent i Sverige och över 100 procent på kontinenten. Motsvarande skillnad finns för de betraktade järnvägstransporterna; här ligger internaliseringsgraden i Sverige mellan 22 och 37 procent och utanför Sverige på över 100 procent. För lastfartygen ligger internaliseringsgraden mellan tio och 30 procent (för fartyg som går runt Danmark) respektive mellan 30 och nästan 50 procent (för fartyg som passerar Kielkanalen). Ett generellt mönster är att sjötransporternas internaliseringsgrad minskar med transportavstånden.
Länk: http://www.vti.se/sv/publikationer/externa-kostnader-och-avgifter-for-fem-svenska-gransoverskridande-godstransporter/
VTI har även, på uppdrag av Trafikanalys, analyserat internaliseringsgraden i två godskorridorer. En som sträcker sig från Oslo till Rotterdam och en från Narvik till Neapel. Projektet genomfördes inom ramen för CTS (Centre for Transport Studies). Rapporten utgör ett underlag till Trafikanalys årliga regeringsuppdrag att beskriva internaliseringsgraden inom olika delar av den svenska och europeiska transportsektorn mellan olika trafikslag.
Resultaten visar att internaliseringsgraderna skiljer sig åt både mellan och inom länderna, beroende på rutt. Skillnaderna är även stora mellan trafikslagen. På vägsidan är andelen motorväg (och om det betalas vägtullar) en viktig faktor som påverkar internaliseringsgraden, och på både väg- och järnvägsidan är det slitage på infrastruktur som utgör den stora andelen av de externa kostnaderna.
För sjöfarten finns det färre och lägre internaliserande avgifter och skatter, vilket ger låga internaliseringsgrader för detta trafikslag. Totalt sett är internaliseringsgraden högst för väg- och järnvägstransporterna. För vägtransporter varierar internaliseringsgraden mellan 87 och 119 procent, för järnväg mellan 84 och 121 procent, och för sjöfart mellan fem och åtta procent, beroende på rutt.
Länk: http://swopec.hhs.se/ctswps/abs/ctswps2013_002.htm
En tredje studie rör skatter och avgifter för 40 tons lastbilar i EU-länderna, Schweiz, Norge och några andra europeiska länder. Vissa jämförelser med USA, Canada och Australien har också gjorts. Studien har genomförts av Bertil Hylén vid VTI på uppdrag av International Transport Forum (ITF) vid OECD.
ITF har en databas med uppgifter om fordonskatter, dieselskatter och vägtullar med data från 1998 och framåt. Huvudsyftet med studien har varit att uppdatera databasen med uppgifter från 2012 och kommentera viktigare trender. Databasen kan användas för att studera kostnadsutvecklingen för lastbilstransporter. Uppgifterna kan också användas för att studera förekomsten av eventuella diskriminerande avgifter. Till skillnad från de två tidigare beskrivna studierna kommer internaliseringsaspekterna i andra hand även om några länder kraftigt höjt sina vägtullar för att internalisera de externa effekterna.
Det finns stora variationer vad gäller de årliga fordonsskatterna, några länder har cirka 4 000 euro per år medan andra inte har någon sådan skatt alls. Det finns en allmän trend från års- eller tidsbaserade skatter till kilometerbaserade skatter eller vägtullar, vägtullarna är i vissa länder differentierade efter vägsträcka eller tid på dygnet. För dieselskatter finns en miniminivå fastställd i ett EU-direktiv, skatten varierar typiskt mellan 0,40 – 0,50 euro per liter.
Länk: http://internationaltransportforum.org/jtrc/DiscussionPapers/DP201308.pdf
Studien är genomförd av forskare från USA, Danmark, Sverige, Japan och Storbritannien och publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science i somras.
– Det är viktigt att förstå varför vissa barn så tidigt i livet blir feta. Risken att övervikten består in i vuxenlivet är stor, konstaterar Martin Ridderstråle, adjungerad professor vid Lunds universitets diabetescenter, klinikchef vid Steno Diabetes Center, Gentofte, Danmark.
Det är genen Mrap2 som stått i fokus för studien och resultaten baseras på såväl genanalyser av överviktiga människor som från studier på möss.
Forskarna arbetade med två grupper möss, den ena saknade Mrap2-genen enbart i hjärnan, den andra helt och hållet. Genförändringen gjorde att båda grupperna blev ungefär dubbelt så stora som normalt, det vill säga de utvecklade grav fetma.
– Det kanske mest oväntade fyndet var att detta inte enbart kunde förklaras av att de åt mer än de normala mössen, säger Martin Ridderstråle.
Detta trots att mössen fick samma mängd mat som normala möss vilka inte gick upp i vikt. Störst viktuppgång noterades i den grupp som helt sakande Mrap-genen. Mössen blev feta redan som unga och de brände inte fettet på ett normalt sätt.
Forskarna analyserade sedan Mrap2-genen hos tusen normalviktiga och överviktiga barn mellan tre och 16 år. De fann fyra mutationer i den mänskliga motsvarigheten till mössens Mrap2-gen. Bärarana av dessa typer av muterade gener led alla av svår och tidig fetma. Mutationerna var sällsynta, mindre än en procent av barnen var bärare, men forskarna menar
att andra och vanligare mutationer med liknande effekter kan förekomma i Mrap2-genen.
– Analyserna av barnens gener bekräftade resultaten från djurstudierna. Vissa barn hade flera variationer på Mrap2-genen. Ett barn saknade den helt och hållet, berättar Martin Ridderstråle.
– Men vi behöver resultat från större undersökningar med fler överviktiga för att mer i detalj utforska på vilket sätt Mrap2-genen förändrar energibalansen i kombination med kostvanor och grad av fysisk aktivitet. Känner vi till mekanismerna kan det bana väg för nya sätt att behandla barnfetma, säger Martin Ridderstråle.
Att känna till hur aptiten regleras öppnar för andra intressanta möjligheter, exempelvis att stimulera aptiten.
– För vissa är undervikt ett lika stort problem som övervikt. Att kunna stimulera aptiten när man behöver energi, men inte riktigt har orken eller lusten själv, skulle kunna ha stor betydelse. Exempelvis vid ett stort trauma i samband med en infektion eller vid cancer, säger Martin Ridderstråle.
FAKTA
Publikation:
”Loss of Function of the Melanocortin 2 Receptor Accessory Protein 2 Is Associated with Mammalian Obesity”
Författare: Masato Asai, Shwetha Ramachandrappa, Maria Joachim,Yuan Shen, Rong Zhang, Nikhil Nuthalapati, Visali Ramanathan, David E. Strochlic, Peter Ferket, Kirsten Linhart, Caroline Ho, Tatiana V. Novoselova, Sumedha Garg, Martin Ridderstråle, Claude Marcus, Joel N. Hirschhorn, Julia M. Keogh, Stephen O’Rahilly, Li F. Chan, Adrian J. Clark, I. Sadaf Farooqi, Joseph A. Majzoub. Science 341 (6143): 275-278
På 1990-talet fick Hollywood upp ögonen för att oberoende filmbolag varit framgångsrika hos publiken med satir och andra mer vågade stilar och teman. Independentbolag köptes upp men blev kvar som bolag med en stabilare ekonomi, som gjorde det möjligt att fortsätta på en väg som tilltalade växande publik.
– Det var både utvecklingen inom filmindustrin och att publiken gillade satiren som gjorde den mer gångbar, säger Johan Nilsson.
Stor genomslagskraft
Satiren hade sin höjdpunkt i slutet av 1990-talet men den tar stor plats även i dag såväl i film som i TV. Satiren underminerar på ett lekfullt sätt de normer som gäller samtida politiska praktiker, konventioner inom nyhetsmedia och Hollywood och officiell amerikansk historieskrivning.
– Satir återfinns i alla möjliga sammanhang och den kan ha stor genomslagskraft. Flera TV-program som till exempel The Daily Show with Jon Stewart eller The Colbert Report gör det jobb som de traditionella journalisterna inte alltid klarar av. Filmer som Wag the Dog sätter såväl nyhetsmedia som politik i fokus men också publiken och vårt ansvar att tänka kritiskt.
Satir är en färskvara, som ofta måste kopplas ihop med sitt historiska sammanhang för att fungera. Och ibland hinner verkligheten före dikten, som just i fallet med filmen Wag the Dog. Där hittar Vita huset på ett krig mot Albanien för att dölja presidentens snedsprång, en film som hade turen att komma samtidigt som president Clinton brottades med Lewinskyskandalen.
Ironi och satir
– Ironi och cynism kan vara ett effektivt sätt att visa skepsis mot auktoriteteter. Ironin är också ett grundläggande grepp för att forma en satir.
Det var när Johan Nilsson var i Boston och presenterade ett av kapitlen, som kom att ingå i hans avhandling, som förlaget Palgrave Macmillan kontaktade honom för att ge ut den i bokform.
– Har man tur kan den bli kurslitteratur.
Han har nu fått fakultetsmedel för att fortsätta att skriva om satir. Han ska diskutera några av filmerna som finns med i boken och ytterligare några.
– Jag vill på ett mer ideologiskt plan undersöka vad filmerna säger om USA som en exceptionell nation.
Uppskattningsvis lever i dag 3,6 miljoner människor över hela världen med demenssjukdom, en siffra som förväntas öka till 115 miljoner människor 2050. Så kallad young-onset dementia (YOD), eller tidig demens, är en demensform som drabbar personer före 65 års ålder.
Utveckling av tidig demens har tidigare framför allt kopplats till förändringar i arvsmassan hos vissa familjer, men i den aktuella studien som har genomförts av Peter Nordström, professor vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, och hans kollegor nyanseras den bilden.
Forskarna har följt 488 484 män som kallades till mönsting inför värnpliktstjänstgöring mellan åren 1969 och 1980. Under en uppföljningsperiod på 37 år drabbades 487 män av tidig demens och sjukdomen hos dessa män diagnostiserades när de var i genomsnitt 54 år gamla.
Studien visar att den riskfaktor som hade starkast koppling till utveckling av tidig demens under uppföljningsperioden var alkoholförgiftning, vilket ökade risken för demenssjukdom nära fem gånger. Stroke och användning av antipsykotiska läkemedel ökade risken för demenssjukdom nära tre gånger medan depression och demenssjukdom hos den drabbades pappa gav en nära fördubblad risk. Signifikanta riskökningar sågs även vid intoxikering med droger, samt vid nedsatt kognitiv funktion, kortväxthet eller högt systoliskt blodtryck i samband med värnpliktstjänstgöring.
Totalt sett kunde 68 procent av de fall av tidig demens som inträffade under uppföljningsperioden kopplas till de nio riskfaktorer som Umeåforskarna har identifierat. Män med nedsatt kognitiv funktion och ytterligare minst två av de nio riskfaktorerna hade upp till 20 gånger ökad risk att drabbas av demenssjukdom under uppföljningsperioden.
– Studien visar att dessa oberoende riskfaktorer är väldigt betydelsefulla för utveckling av tidig demens hos män. Men samtidigt som de olika riskfaktorerna förstärker varandra är många av dem möjliga att påverka. Eftersom de flesta riskfaktorer kan identifieras redan tidigt i livet finns det goda möjligheter att förebygga sjukdomsutveckling, säger Peter Nordström.
Forskarna har i projektet ”Trygga rum: Medier, konsumtion och social övervakning” genomfört både kvalitativa intervjuer och surveyundersökningar för att studera svenskarnas attityder till övervakning.
– Det finns flera intressanta resultat i studien. Inte minst att folk är så accepterande till övervakning och registrering, säger André Jansson.
Allra mest positiva är folk inom handel, som ser många fördelar med övervakningen. Men de flesta som intervjuats i projektet är väldigt accepterande till den allt mer utbredda övervakningen. Det finns flera förklaringar till detta, menar forskarna. Inte minst att många inte orkar många bry sig – övervakningen är så stor och okontrollerbar att det blir övermäktigt. Andra ser visserligen en del problem med den ökade övervakningen, men menar att fördelarna överväger.
– Graden av förtroende varierar mellan olika samhällssektorer. Lärare verkar exempelvis vara måna om att begränsa de risker som unga utsätter sig för på nätet via sociala medier. Intressant nog så verkar dessutom många ha förtroende för myndigheter och företag, men däremot vara osäkra på om andra privatpersoner kan hantera övervakningen och det är därför som sociala medier uppfattas som ett potentiellt problem, säger André Jansson, som lett projektet.
Därtill finns en vänster–höger dimension, påpekar André Jansson där högerorienterade är mindre skeptiska, liksom en könsaspekt där kvinnor tenderar att vara mer reserverade samt en åldersdimension, där yngre är mer trygga med övervakningen än äldre. I mångt och mycket hänger dessa skillnader samman med synen på ny teknik.
– Det finns troligen nationella skillnader, men de återstår att undersöka mer. Och vissa mönster går snarare igen, vilket vi kan se genom jämförelser med internationella studier. Till exempel att man ”inte har något att dölja” och därför inte ser några problem med övervakningen eller att det är för stort för att bry sig. Men också att man får så många bra tjänster tack vare registreringen, säger André Jansson.
Här finns en privatlivets paradox, där många visserligen är skeptiska till att lämna ut material om sig själva, men ständigt gör det av pragmatiska skäl. Däremot finns det inget samband mellan tilltro och storanvändare av sociala medier. Tvärtom verkar det som om de oftast unga människor som är storanvändare av internet och sociala medier är medvetna om hur övervakningen fungerar.
– En intressant aspekt av undersökningen är dessutom att internet inte alls behöver innebära globalisering och gränslöshet, vilket man ju ibland hör. Tvärtom kan de nya sociala medierna medverka till att sätta upp gränser och bidra till den lokala sociala övervakningen.
Andre Jansson och Miyase Christensen konstaterar att det transmediala leder i olika riktningar beroende på den sociala kontexten, och att nya medier likväl som de kan emancipera, kan leda till en ny lokal social kontroll, som påminner om det äldre samhällets bykontroll, som ju förstärker det traditionella snarare än tvärtom.
– Det handlar om vad vi kallar ”interveillance”, det vill säga något som ligger mellan social kontroll och direkt övervakning.
Forskarna har kikat in i hjärnan på möss och i realtid kunnat följa några av de allra första skeendena i sjukdomsförloppet. Genom avancerade mikroskop har de sett en tidigare okänd nedbrytning av synapsernas aktivitet. Långt innan nervcellerna dör förtvinar synapser som är viktiga för kommunikationen med de delar av hjärnan som kontrollerar minne och inlärning. Denna process har aldrig tidigare kartlagts och kan vara en viktig ledtråd för att förstå de allvarliga icke-motoriska symtom som drabbar huntingtonsjuka mer än tio år innan rörelseproblemen tar sin början.
– Med blotta ögat har vi nu kunnat följa händelseförloppet steg för steg när synapserna bryts ned. Om vi ska kunna bromsa eller vända den här utvecklingen i framtiden är det helt nödvändigt att förstå precis vad som händer i sjukdomens inledningsfas. Nu vet vi mer, säger professor och forskargruppsledare Jia-Yi Li.
Huntingtons sjukdom, ofta tidigare kallad danssjuka, har länge karakteriserats av de rörelseproblem som drabbar patienten. I själva verket är det en brokig sjukdom med en bred och högst individuell symtombild. Depression, minnessvårigheter och sömnstörningar tillhör vanliga besvär som allt som oftast uppträder mycket tidigt i sjukdomen.
– Många patienter vittnar om att dessa symtom påverkar livskvalitén betydligt mer än de ofrivilliga och ryckiga rörelserna. Därför är det oerhört viktigt att vi når framsteg på detta område. Vårt mål är nu att söka nya terapier som kan öka livslängden hos de här synapserna och behålla deras vitala funktion, förklarar postdoc Reena Murmu, som ledde imaging-experimenten.
Storbönderna på Gotlands landsbygd har varit det viktigaste samhällsbärande skiktet under både medeltiden och i modern tid.
– Gotlands storbönder förblev bönder bland bönder och Gotland behöll tack vare detta sin särart.
Gruppen storbönder hade en mycket stor betydelse, men på grund av dess storlek är benämningen ”elit” ändå inte relevant, eftersom någon feodal överklass av storgodsägare alltså inte uppstod. Tingsdomarna på 1600-talet – liksom säkerligen de medeltida tingsdomarna och prästerna – rekryterades till exempel från storbondegruppen.
Gotland har präglats av ett välmående omfattande bondesamhälle alltsedan romersk järnålder. Små socknar och rättvis kyrkolokalisering, självstyre och självupprättad lag utan kungamakt. Ett självciviliserat samhälle med hög bildningsnivå; kort sagt, alla tecken på ett samhälle med en utbredd egalitär (inget ägaranspråk) mentalitet.
– Uppenbarligen hade de gotländska socknarna förmågan att kunna tillhandahålla skydd och rättssäkerhet för individerna, vilket normalt i medeltidens Europa ombesörjdes av stormännen, som till exempel på Island. Således behövde Gotlandsbönderna inga magnater för att upprätthålla ordningen.
Tryggve Siltberg visar också i sin studie hur gruppen storbönder var mera talrik på Gotland än i andra undersökningsområden i Sverige från 1500-talet till 1800-talet. Endast några områden i Norrland liknar Gotland. I avhandlingen beskrivs också Gotlands jordbeskattning som grundades på den redan i Gutalagen omnämnda värderingen i ”marklej”. En markvärdering (”jordatal”) som i värde motsvarade ungefär 5 tunnland åker. Bönderna själva administrerade denna skatteuppbörd fram till 1654.
Även frågor kring de många ödegårdarna på Gotland i äldre tid är något som även det utreds i Siltbergs bok.
Disputationen äger rum den 9 september kl 13.00, Humanisthuset, Hörsal F, Umeå universitet.
Opponent: Jan Brunius, slottarkivarie, Riksarkivet, Stockholm
Landsarkivet i Visby anordnar den 10 oktober 2013 kl 14.30 ett offentligt seminarium om avhandlingen, som inleds med en diskussion mellan universitetslektor Peter Lindström, som varit författarens handledare, och författaren.
I en artikel som nu publiceras i tidskriften Environmental Science and Technology (utgiven av American Chemical Society) använder Örjan Gustafsson och kollegor vid Stockholms universitet och från Kina, USA och Sydkorea en kraftfull kol-14 metod som visar att fyra femtedelar av de förorenande sotpartiklarna kommer från fossil förbränning så som hushållens småskaliga användning av kolbriketter och från trafik. Resultaten ändrar drastiskt synen på olika källors bidrag.
Upptäckten förbättrar kunskapen kring källorna av sotpartiklar (“Black Carbon”) – en viktig del av Kinas luftföroreningar – och den globalt viktigaste bland de så kallade kortlivade klimatpåverkande luftföroreningarna. De relativa bidragen från biomassa gentemot fossil förbränning är viktig att förstå då fossilt sot har en starkare klimatpåverkan, tränger djupare ner i lungan och korrekt källbestämning är ett centralt underlag för samhällsbeslut kring vilka källor som ska prioriteras för minskade utsläpp.
De bruna moln av luftföroreningar som täcker stora delar av Sydostasien uppkommer bland annat genom eldning av ved och jordbruksrester, kol i hushållen och fabriker, samt från trafik. Tidigare studier, baserade på osäkra utsläppsfaktorer, spänner ett stort intervall men har samtliga föreslagit en större roll för biomassaförbränning än vad de nu publicerade källdiagnostiska mätningarna på sot i den faktiska luften över östra Asien visar.
Det svensk-kinesiska forskarlaget, med ytterligare medarbetare från USA och Sydkorea, lyckades bestämma källorna till luftföroreningarna genom de första mätningarna någonsin av den naturliga kol-14 (halveringstid 5700 år) sammansättningen av sotpartiklar i atmosfären över östra Asien, med provtagningskampanjer i megastäderna Beijing och Shanghai samt vid strategiskt belägna regionala receptorstationer i södra Kina och vid det internationella superobservatoriet på en koreansk ö i sydöstra Gula havet. Deras resultat, presenterade i Environmental Science and Technology artikeln, visar att sotpartiklarna i det bruna molnet från Kina kontinuerligt härstammade till fyra femtedelar från fossil förbränning (kol-14 ”död”) och bara till en femtedel från biobränsle och vegetationsbränder (kol-14 ”levande”).
De positiva effekterna av att minska utsläppen av sot från fossil förbränning i Kina, världens största utsläppsland, skulle kunna bli både snabba och stora. Globalt sett så står sotpartiklar nu för en klimatuppvärmning som motsvarar ungefär hälften av den från koldioxidutsläpp. Ke Du, professor vid Kinesiska Vetenskapsakademiens Institut för Urban Miljö i Xiamen och kinesisk ledare av studien, säger att bekämpa koldioxidutsläpp är den viktigaste uppgiften för att begränsa klimatuppvärmningen. Du förklarar vidare att ”i kontrast till koldioxidhalterna i atmosfären, som svarar på minskade utsläpp på en trög 100-1000 årsskala, så försvinner sotpartiklarna efter dagar upp till veckor, vilket ger en snabb klimatvinst av minskade sotutsläpp”.
Örjan Gustafsson, professor vid Stockholms universitet och studiens svenske ledare, säger att en ökad kunskap kring källorna av de sot-innehållande luftföroreningarna är centralt för de stora internationella ansträngningar som nu görs för att bekämpa de kortlivade klimatpåverkande luftföroreningarna.
– Ett effektivt minskande av utsläppen från de största kinesiska sotkällorna kommer leda till snabba och positiva effekter inom flera områden så som kvalitén på luften som människor andas, det regionala klimatet och dess följdeffekter på till exempel stormintensitet, nederbörd och färskvattentillgång, säger Gustafsson.
