Långsiktig strategisk kollektivtrafikplanering på regional och lokal nivå innebär en utmaning, där en viktig fråga har handlat om relationen mellan ägare (kommun och landsting) och trafikbolag. Sedan januari 2012 finns en ny kollektivtrafiklagstiftning som skulle kunna lösa några av de aktuella problemen.

I VTI rapport 792 redovisas en studie av de förutsättningar som har karakteriserat politik och planering kring kollektivtrafik på regional och lokal nivå i Dalarna och Östergötland under 2000-2011.

Resultaten visar att det funnits en del utmaningar kring ambitionerna att utveckla en mer långsiktig strategisk kollektivtrafikplanering. En av huvudfrågorna har handlat om relationen mellan kommun/landsting och trafikbolag. I båda de studerade länen har det funnits starka länstrafikbolag som har haft stor kompetens och stort inflytande över kollektivtrafikens utveckling. Situationen har inneburit att det har varit viktigt att utveckla former och arenor för dialog och gemensam formering mellan ägare och trafikbolag. Exakt hur detta ska gå till har inte varit formaliserat i lagstiftning eller annat, utan har byggt helt på vilka initiativ och vilken förmåga som funnits lokalt och regionalt. De båda länen i fokus för denna studie haft olika strategier och olika förutsättningar att hantera denna utmaning.

En annan viktig fråga handlar om de kostnadsfördelningsmodeller som tillämpats i respektive län. Båda länen har sedan 2004 tillämpat den så kallade Gävleborgsmodellen, som är en kostnadsfördelningsmodell som skapar en tydlig uppdelning av kostnadsansvaret mellan kommuner och landsting.

Sammanfattningsvis kan noteras att studien ger en rad exempel på både utmaningar och drivkrafter för ett mer strategiskt och långsiktigt kollektivtrafikarbete. Det står klart att det är en kombination av formella och informella institutionella förutsättningar som avgör hur effektivt det strategiska kollektivtrafikarbetet kan bli. 2000-talets första decennium har präglats av ett formellt institutionellt regelverk som inte har varit särskilt gynnsamt i detta avseende. Sedan 1 januari 2012 finns en ny kollektivtrafiklagstiftning på plats, som i mångt och mycket är ett försök att lösa dessa problem. Det är viktigt att framöver noga följa upp och analysera hur det går med det strategiska kollektivtrafikarbetet lokalt och regionalt, med fokus på såväl formella som informella institutionella förutsättningar.

Cirka 90 procent av alla världens muslimer är sunniter och det har funnits en tendens bland forskare att betrakta den sunnimuslimska teologin som norm för vad som kännetecknar islam. Samtidigt har minoritetsinriktningar som shia ofta kommit att betraktas som sekter. I läroböcker i gymnasiet står oftast inget om shiamuslimer, och beskrivningar som finns är ofta stereotypa och förenklade.

– När till exempel journalister skriver vad muslimer tycker i olika frågor kontaktar de sällan shiamuslimska ledare utan istället sunnimuslimska organisationer. Shiamuslimer har varit en osynlig del av det muslimska landskapet i Sverige. Vi vill visa att det är viktigt att ta med dem också, säger Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet som tagit fram rapporten tillsammans med kollegan David Thurfjell vid Södertörns högskola.

Studien Shiamuslimer i Sverige som nu presenteras, ger en bild av shiamuslimers nutida situation i Sverige, vilka etniska och religiösas inriktningar som finns, och hur shiamuslimer är organiserade. Författarna pekar på trender och utvecklingar, aktuella frågor och vad som rör sig i det shiamuslimska landskapet.

Göran Larsson lyfter fram två saker. Dels pågår det en tydlig försvenskning, där shiamuslimska organisationer i allt högre utsträckning använder svenska för att kommunicera utåt och inåt. Dels syns tecken på spänningar mellan sunni- och shiamuslimer som ofta har sin grund i konflikter utanför Sverige, framför allt i Mellanöstern.

– När de internationella konflikterna flyttas hit, till exempel i samband med kriget i Irak, är det viktigt att berörda myndigheter har kunskap om det. Annars ser de inte problemen, utan tror att det råder lugn och ro här i Sverige mellan olika muslimska grupper. Det finns till exempel shiamuslimer som fått ta emot dödshot från andra muslimer.

En anledning till att shiamuslimerna har negligerats är att det tog längre tid för dem att organisera sig i Sverige, de ingick från början i sunnimuslimska organisationer. Men i takt med att antalet shiamuslimer har blivit fler har kraven och ambitionen ökat på att de ska representera sig själva.

– Studiens viktigaste uppgift är att visa att andelen människor som är av shiamuslimsk bakgrund är både stor och viktig och inte ska glömmas bort. Precis som hos sunnimuslimer, finns det en stor variation bland shiamuslimer, både när det gäller språk, religion och kultur. De första shiamuslimerna i Sverige kom till Trollhättan för att jobba på Saab efter att ha flytt från Idi Amins regim i Uganda. Sedan dess har shiamuslimer kommit från bland annat Afghanistan, Libanon, Irak, Indien, Pakistan och Iran.

Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) är en statlig myndighet som ger stöd till trossamfund verksamma i Sverige. Studien om shiamuslimer i Sverige är en del av ett uppdrag Göran Larsson fått av myndigheten för att ge en fördjupad bild av islam och det muslimska landskapet i Sverige. I slutet av året ska han vara färdig med en kunskapsöversikt om sunnimuslimer i Sverige.

– Det är viktigt att religionsvetare studerar alla tolkningar av islam som finns, så att till exempel myndigheter får en så mångfacetterad bild som möjligt. Uppdraget att genomföra studien visar på nyttan av vår forskning och att den är efterfrågad av myndigheter. Där är vi framgångsrika, säger Göran Larsson.

Vad krävs för att man ska må bra på jobbet? Det är den övergripande frågeställning som folkhälsovetaren Cathrine Reineholm, tagit upp i sin avhandling i arbetslivsforskning vid Helix,  Linköpings universitet. Till sitt förfogande har hon haft två stora datamaterial, där drygt 1000 respektive 8400 anställda vid totalt elva organisationer och företag ingår i omfattande enkäter. Hon har testat i vilken mån en rad olika variabler kan förutsäga hälsa.

– Vi fokuserar ofta på ohälsa på jobbet och undersöker vad som får människor att må dåligt. Jag ville istället se vad som får oss att må bra.

Flera av hennes resultat bekräftar tidigare forskning och kan förefalla föga överraskande, exempelvis att den som själv kan styra över sitt arbete mår bättre. Men:

– Ett självständigt arbete är bra, men bara om du vet vad du ska göra och vilka förväntningar du har på dig. Om detta är otydligt har du ingen glädje av en hög egen kontroll av arbetet.
Cathrine Reineholm ville undersöka hur organisationer av typen Lean påverkar hälsan på jobbet jämfört med mer traditionella organisationsformer. Men hon fann att formen av organisation inte spelar så stor roll. Det avgörande är just tydligheten.

– Med dagens arbetsliv och dess krav på flexibilitet, snabba ryck och många lösa anställningar, så blir tydligheten ännu viktigare för välmåendet, säger hon.
Att fungera i arbetsgrupper har också blivit viktigare, och därmed kraven på social kompetens och samarbetsförmåga. En väl fungerande arbetsgrupp befrämjar också hälsan hos de anställda.

Cathrine Reineholm har också undersökt rörligheten i arbetslivet och hittar här två diametralt motsatta orsaker till att människor byter jobb: Antingen söker man sig från enformiga jobb – eller så är jobbyten ett led i karriären.

– Vi ska alltså inte utgå från att hög rörlighet på en arbetsplats alltid beror på tråkiga jobb, säger hon. Det kan också bero på att anställda vill göra karriär.

I ytterligare en studie har hon, tillsammans med doktoranden Daniel Lundqvist, tittat på chefers arbetsvillkor jämfört med medarbetares. De finner att första linjens chefer stressas av ungefär samma förhållanden som medarbetarna, troligen beroende på att både medarbetare och första linjens chefer jobbar i verksamheten, medan högre chefers villkor är annorlunda. För att skapa en god arbetsmiljö och en hälsosam arbetsplats behöver man byta fokus från enbart individnivå till att även inbegripa organisatoriska förutsättningar.

Avhandlingen heter ”Psychosocial Work Conditions and Aspects of Health [Ref 1]”.

Idag pågår en omfattande storleksrationalisering inom den globala mjölkproduktionen, i spåren av en snabb teknikutveckling och prispress. Besättningar med flera tusen mjölkkor är ingen ovanlig syn i t.ex. USA, EU, Kina, Ryssland, Sydafrika, Australien och Nya Zealand. För lantbrukarna har detta inneburit en förändrad yrkesroll; det handlar inte längre om att främst sköta djur, utan om att leda människor. Större gårdar behöver också mer personal, och i många länder anställs till stor del utländsk arbetskraft som saknar vana vid liknande arbeten. Denna utveckling är lika påtaglig i Sverige som i många andra länder.

Jordbruksarbete är riskfyllt i sig, inte minst hantering av nötkreatur, och med oerfaren arbetskraft, högt tempo och långa arbetsdagar blir riskerna ännu större. Växande problem med arbetsolyckor, ohälsa och hög personalomsättning på stora mjölkgårdar har uppmärksammats bland annat i USA, där en stor del av personalen är latinamerikansk.

Internationellt nätverk om mjölkproduktionens arbetsförhållanden
Idag pågår en kraftsamling för forskning med fokus på arbetsförhållandena inom mjölkproduktionen. Ett mycket aktivt forskarnätverk, bildat på initiativ av forskare vid SLU i Alnarp och vid Colorado State University, har genomfört seminarier i flera världsdelar och helt nyligen publicerades en omfattande forskningsöversikt i ett temanummer av tidskriften Journal of Agromedicine. För en stor del av tidskriftens upplägg och innehåll svarade professor Peter Lundqvist och forskaren Christina Lunner Kolstrup från SLU. Bland de ca 30 artikelförfattarna finns även forskarkollegan docent Stefan Pinzke.

– Vi ger en överblick över världens mjölkproduktion och vad forskningen säger om hälso- och säkerhetsfrågorna, säger Peter Lundqvist. Men minst lika viktigt är att vi lyfter fram kunskapsluckorna, och behovet av mer forskning och utveckling.

Bland de ämnen som diskuteras finns ergonomi, luftmiljö, lagstiftning, utbildnings- och rådgivningsbehov samt stress och psykosociala aspekter, både med avseende på lantbrukare och anställda.

– En annan viktig fråga är risken för olycksfall. Mjölkproduktionen är hårt drabbad av skador vid djurhantering (även tjurar) och maskinanvändning, men också av halk- och fallolyckor, säger Christina Lunner Kolstrup. Problemet är lika påtagligt i Sverige och Europa som i andra världsdelar, och vi behöver bland annat bättre strategier för skadeprevention.

I en specialartikel om djurhantering medverkar även SLU-doktoranden Cecilia Lindahl, som är i slutfasen av sitt arbete om just djurhantering. I denna artikel påtalas problematiken i interaktionen mellan djur, människa och miljöfaktorer – ofta är det ett antal faktorer som medverkar till att en skada inträffar. I artikeln, där även professor Temple Grandin medverkar (välkänd djurbeteendeforskare och hedersdoktor vid SLU), påtalas behovet av kunskaper om djurs beteende och lämpligt utformade miljöer för hantering av mjölkkor.

I slutet av juli genomfördes ett seminarium med ett 30-tal forskare inom nätverket vid Colorado State University i Fort Collins, USA, där riktlinjer för gemensamma forskningsansökningar och fortsatt samarbete diskuterades.

Tidskriften: Journal of Agromedicine, Volume 18, Issue 3, 2013. Special Issue: A Global Perspective on Modern Dairy: Occupational Health and Safety Challenges and Opportunities

Redan idag finns det så väl robotdammsugare som -gräsklippare, men det handlar om att se till att robotar klarar av mer avancerade arbetsuppgifter som att bära tunga och otympliga saker, som möbler. Uppgifter där människan glänser om bara armmusklerna räcker till.

Anledningen till att vi lyckas bra är att vi även kommunicerar när vi arbetar ihop. Om det inte är genom att prata med varandra så är det genom att vi gestikulerar. Och det är just kroppsspråket som Dimos Dimarogonas tagit fasta på.

– Genom att studera varandras kroppsspråk ska våra robotar lära sig att tolka information och använda sig av den, säger Dimos Dimarogonas, biträdande universitetslektor på KTH och koordinator för det europeiska robotprojektet RECONFIG.

Det här sättet att kommunicera är dock inte helt trivialt. Precis som med människan så uppfattar robotar sin omvärld på olika sätt. En stol kan kategoriseras som just en stol av en robot, medan en annan utgår från att det är en fåtölj. Detta beroende på vilken kunskap och utgångsläge roboten har. Exakt samma problem, om än något mer förfinat, som människor kan drabbas av.

Om nu människor står inför denna utmaning, hur ska då robotar attackera det hela?! Det är just det som Dimos Dimarogonas och hans forskarkollegor ska studera. Detta ska lösas genom att två eller flera robotar ingår överenskommelser om de sinnesintryck som registreras. Det kan handla om hur en stol betraktas eller hur ett objekt känns när robothanden förs över objektet.

Det här innebär i förlängningen att robotar i grupp blir bättre på att hantera saker som händer under tiden de arbetar.

– Om en grupp robotar är förprogrammerade att lyfta ut alla stolar ut ett rum och det dyker upp en ny stol, då kan den robot som upptäcker stolen bestämma sig för att endera lyfta ut stolen själv eller ta hjälp av sina robotkompisar, säger Dimos Dimarogonas.
Om forskningsprojektet är framgångsrikt kan det innebära helt nya arbetsuppgifter för robotar i det vanliga hushållet.

FAKTA
Forskningsprojektet kommer att fortgå till 2016 och har en budget på nästan 20 miljoner kronor. I projektet ingår KTH (koordinator), Aaltouniversitetet i Finland, National Technical University of Athens i Grekland och Ecole Centrale Paris i Frankrike.
RECONFIG hittar du här: reconfig.eu/

Under 1990-talet var det ekonomisk kris i Sverige och samtidigt en stor invandring, inte minst av flyktingar från forna Jugoslavien. Med material från 90-talet har forskarna velat undersöka om personer födda i utlandet i högre grad blir socialbidragsberoende än svenskfödda.

– Trots att Sverige tog emot många immigranter under den här perioden, har vi inte funnit att de blivit mer beroende av socialbidrag än svenskfödda. Det finns skillnader under de tre första åren men inte från det fjärde, säger Daniela Andrén, docent i nationalekonomi och universitetslektor vid Örebro universitet.

Arbete snarast
Forskarnas slutsats blir, att den viktigaste uppgiften för politikerna är att utveckla och förbättra existerande insatser för att göra hjälpa immigranter ut i arbetslivet snarast möjligt. De konstaterar att de flesta aktiva program med inriktning på arbetsmarknaden har gett resultat för utlandsfödda.

Daniela Andrén är påtagligt stolt över att de lyckats konstruera statistiska modeller, där normalt icke observerbara faktorer i individernas beteende finns med. Det handlar om faktorer som har stor betydelse för om man ska få socialbidrag.

– Motivation, personlighet och öppenhet är faktorer som inte går att mäta, säger hon. Men man kan integrera antaganden i statistiska modeller. Det kan till exempel handla om i fall en person haft socialbidrag tidigare eller inte. Det är en sådan faktor som förs in i modellen och som man också kan visa har statistisk signifikans.

Internationellt intresse
Den här artikeln – Never give up? The persistence of welfare participation in Sweden – fick stor uppmärksamhet när den presenterades vid två olika internationella konferenser förra året.

Tillsammans med sin medförfattare har Daniela Andrén fortsatt att använda beräkningsmodellen för ytterligare beräkningar av vilka grupper som blir beroende av socialbidrag. I en ny uppsats, som just nu är under granskning, redogöra den för hur beroendet av socialbidrag varierar mellan olika grupper med avseende på civilstånd, kön och nationell bakgrund. Denna uppsats – State dependence in Swedish social assistance – presenterades på en internationell konferens i Paris under våren. Världsbanken, IZA och OECD finansierade mötet för ett dussin forskare från hela världen som diskuterade tio olika forskarrapporter om socialbidrag i interaktion med experter från OECD, Världsbanken och EU.

– Det var självklart mycket hedrande för mig att få presentera forskning från Örebro universitet i ett så kvalificerat sammanhang, säger Daniela Andrén.