I sin artikel menar han att förmågan att härma och imitera till exempel musik eller språk beror på att synkroniserade grupprörelser helt enkelt gör det möjligt att uppfatta ljud från omgivningen bättre.
Hypotesen är att evolutionen av vokalt lärande, alltså musikaliska egenskaper, påverkas av artens behov av att hantera de störande ljus som skapas vid kroppsrörelser. Dessa ljud kan bara påverka hörseln när vi rör oss.
– När flera människor med ungefär samma benlängd rör sig tillsammans tenderar vi omedvetet att gå i takt. När fotstegen rör sig samtidigt uppstår en kort intervall av tystnad. Där mitt i steget kan vi höra omgivningen bättre. Det blir lättare att höra en förföljare och kanske också lättare att föra ett samtal, förklarar Matz Larsson.
Bättre överlevnadschanser
Men aporna uppe bland trädkronorna rör sig oförutsägbart och oregelbundet i den varierande vegetationen. Inte heller på marken rör sig apan särskilt regelbundet. När människan övergick till tvåfota gång blev hennes rörelseljud betydligt mera förutsägbara. Hon kunde då lyssna av naturen bättre. Därmed ökade också hennes överlevnadschanser.
Ett beteende som har överlevnadsvärde brukar resultera i ”belöningsmolekylen” dopamin. I farlig terräng kunde detta leda till att rytmiska rörelser i form av handklappningar, stamp med fötterna, några tjut stimulerades även vid lägerelden. Därmed var steget till dans och rytm inte så stort. Hormonet dopamin flödar när vi bland annat lyssnar på musik.
FAKTA
Hela artikeln finns att läsa på; Larsson, M. Self-generated sounds of locomotion and ventilation and the evolution of human rhythmic abilities. Animal Cognition:
http://link.springer.com/article/10.1007/s10071-011-0433-2
In his article, he asserts that the ability to mimic and imitate things like music and speech is the result of the fact that synchronized group movement quite simply makes it possible to perceive sounds from the surroundings better.
The hypothesis is that the evolution of vocal learning, that is musical traits, is influenced by the need of a species to deal with the disturbing sounds that are created in connection with locomotion. These sounds can affect our hearing only when we move.
“When several people with legs of roughly the same length move together, we tend to unconsciously move in rhythm. When our footsteps occur simultaneously, a brief interval of silence occurs. In the middle of each stride we can hear our surroundings better. It becomes easier to hear a pursuer, and perhaps easier to conduct a conversation as well,” explains Larsson.
Better chances for survival
However, apes up in the treetops move unpredictably and irregularly in the varied vegetation. Apes do not move in a particularly regular fashion on the ground either. When humans made the transition to walking on two legs, the sounds of their movements became significantly more predictable, making it possible for them to listen to nature better and thereby increase their chances of survival. A behavior that has survival value tends to produce dopamine, the “reward molecule”. In dangerous terrain, this could result in the stimulation of rhythmic movements and enhanced listening to surrounding sounds in nature. If that kind of synchronized behavior was rewarding in dangerous environments it may as well have been rewarding for the brain in relative safety, resulting in activities such as hand- clapping, foot-stamping and yelping around the campfire. From there it is just a short step to dance and rhythm. The hormone dopamine flows when we listen to music.
More information
The entire article is available at: Larsson, M. Self-generated sounds of locomotion and ventilation and the evolution of human rhythmic abilities. Animal Cognition:
http://link.springer.com/article/10.1007/s10071-011-0433-2
Livsmedelsbranschen är utsatt för hård konkurrens och att leverera lönsamhet har blivit allt svårare. Detta har lett till ett enormt utbud av olika varor och produkter i syfte att maximera försäljning och vinstmarginaler, som i sin tur gör leveranskedjan komplicerad. Prispressen på livsmedel och den komplexa leveranskedjan som ställer stora krav på hållbarhet, har lett till att de flesta livsmedel idag innehåller tillsatser, som exempelvis konserveringsmedel och stabilisatorer. Sämre livsmedelskvalitet och ökad mängd tillsatser kan öka risken för fetma och andra välfärdssjukdomar. För samhället, d.v.s. både producent, konsument och miljö/omvärld, finns ett stort behov av leverans av livsmedel med hög kvalitet och minskat livsmedelssvinn på ett kostnadseffektivt sätt.
Konceptet som kommer att utvecklas av ifoodbag och Innventia är ett system med en papperskasse med kyl- och frysfunktion som fungerar i upp till 24 timmar för livsmedel. Kostnaden för kassen kommer att vara i paritet med kostnaden för en konventionell papperskasse. Hög kvalitet på alla livsmedel kan bibehållas genom detta system. Systemet bygger på principer om ”lean production”, d.v.s. optimal hantering av tillgängliga resurser. Nyttan med konceptet är, förenklad och därmed billigare distribution av livsmedel som idag kräver kyltransport, minskat livsmedelssvinn, och därmed minskad miljöbelastning och minskade kostnader, samt slutligen ökad kvalitet på och mindre behov för tillsatser i livsmedlen som når slutkunden.
– Studier pekar på en allt större efterfrågan på intelligenta förpackningar. Här har pappersindustrin goda möjligheter att ta en viktig roll, säger Torgny Persson, affärsområdeschef Material Processes på Innventia.
– Vi är övertygade om att detta kan vara nästa stora förpackningsinnovation inom livsmedel, säger Karl Fallgren, VD på ifoodbag.
Syftet med avhandlingen, som Johan Mathillas, doktorand vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering har skrivit, var att studera förekomster av demens, depressiva tillstånd och delirium. Johan Mathillas ville bland annat ta reda på om den åldersspecifika förekomsten av demens och depressiva tillstånd ökade eller minskade över tid, samt vilka faktorer som ökar risken för utveckling av depressiva tillstånd i mycket hög ålder.
– Dessa kunskaper om förekomst och förändring i förekomst kan användas vid planering för framtida vårdinsatser. Kunskaper om riskfaktorer kan vara utgångspunkt för nya studier inriktade på att förebygga depressiva tillstånd, vilket kan vara extra viktigt då de ofta är svårbehandlade hos mycket gamla, säger Johan Mathillas.
Avhandlingen visar att en person av sex hade demens i 85-årsåldern 2000-2002. Bland 90åringar och deltagare 95 år och äldre proportionen av deltagare med demens högre. Fem år senare hade var fjärde 85-åring demens. Även bland 90-åringar hade proportionen av deltagare med demens ökat.
Avhandlingen visar att förekomsten av depressiva tillstånd var en på fyra bland 85-åringar åren 2000-2002, och betydligt högre i högre åldersgrupper. 2005-2007 var förekomsten av depressiva tillstånd en på tre bland 85-åringar, även då var förekomsten högre hos äldre. I hela den undersökta befolkningen var förekomsten av depressiva tillstånd en på tre vid första mättillfället och två på fem vid det andra. Under en femårsperiod utvecklade en fjärdedel av deltagarna nya depressiva tillstånd. Faktorer som kunde kopplas till utveckling av depressiva tillstånd efter fem år var högt blodtryck, tidigare stroke och depressiva symtom vid studiens start.
En fjärdedel av deltagarna hade eller hade haft delirium (akut förvirring) de närmast föregående trettio dagarna. Förekomsten var högre hos deltagare med demenssjukdom. Hos de med delirium men utan samtidig demenssjukdom hade merparten istället depressiva tillstånd. Oberoende faktorer kopplade till delirium bland personer med demenssjukdom var depressiva tillstånd, hjärtsvikt, boende på sjukhem eller äldreboende och behandling med neuroleptika.
Över hälften av deltagarna i studien hade minst en av de tre sjukdomarna. Demens och depressiva tillstånd förekom samtidigt i hög utsträckning med varandra och delirium återfanns nästan uteslutande hos personer med åtminstone en av de två andra diagnoserna.
– Demens, depression och delirium som är vanliga psykiska störningar hos mycket gamla personer ger ofta kraftig försämring av funktionsförmåga och livskvalitet. De förekommer ofta tillsammans och kan ha gemensamma riskfaktorer. Det finns lite forskning när det gäller demens, depression och delirium bland mycket gamla människor, vilket leder till att begränsad kunskap om tillstånden i dessa åldersgrupper, speciellt ute i samhället, säger Johan Mathillas.
FAKTA
Avhandlingen använder Umeå85+/GERDA (GERontologisk Regional Databas) – materialet, en befolkningsbaserad databas från Botniaregionen. Under 2000-2002 erbjöds varannan 85-åring, alla 90-åringar och alla personer 95 år och äldre boende i Umeå, Storuman, Malå, Sorsele, Vilhelmina och Dorotea att delta, varefter datainsamlingar gjordes i deltagarnas hem, kompletterat med uppgifter från anhöriga, vårdpersonal och sjukvårdsjournaler. Under 2005-2007 och 2010-2012 upprepades undersökningen och utvidgades till Finland. Under 2005 tillkom två kommuner i Österbotten (Vasa och Korsholm), och 2010 ytterligare två finska kommuner (Malax och Korsnäs).
Den 28 september försvarar Johan Mathillas, institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med den svenska titeln: Demens, depression och delirium: prevalenser och associerade faktorer. (Engelsk titel: Dementia, depression and delirium: prevalences and associated factors). Opponent: Sölve Elmståhl, professor, Lunds universitet. Huvudhandledare: Yngve Gustafson.
Avhandlingen har publicerats elektroniskt, se länk: http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:645685
Färgen, som bland annat kan används på takplåt, är förutom i Norden även numera är hett eftertraktad i länder som England och Holland. Intresset samt försäljningen ökar dessutom hela tiden. Bättre för miljön än majoriteten av den takplåtsfärg som finns idag. Bättre tålighet i tuffa miljöer och mer kostnadseffektiv. Mats Johansson, professor i polymerteknologi vid KTH, har tillsammans med SSAB, Lantmännen och Akzo Nobel forskat och tagit fram en färg som på de flesta sätt är bättre än dagens alternativ. Innovationen bygger vidare på Mats Johanssons mångåriga forskning kring vegetabiliska oljor som materialråvara.
Att färgen blivit en succé råder det inga tvivel om. SSAB, som har världspatent på innovationen i form av takplåten Prelaq GreenCoat, har på kort tid redan sålt nära hundra tusen ton förlackerad plåt. Arbetet har alltså blivit en kommersiell framgång för en del av svensk stålindustri.
– Det här är en växande produkt i volym. Den tar marknadsandelar. Man slipper platsmåleri och utsläpp av lösningsmedel, dessutom är rapsoljan koldioxidneutral, säger Mats Johansson.
Han fortsätter med att berätta att nya produkter måste fungera minst lika bra eller bättre än de gamla, annars är det ingen som köper den. Då färgen säljer bra säger det en hel del om kvaliteten.
Mats berättar också att den svåraste nöten att knäcka var att utveckla en naturfärg som tål den avancerade lackeringsprocessen. Processen är helautomatisk, sker under mycket kort tid och hög temparatur, vilket ställer extrema krav på färgen som används.
Den nya färgen med ovanligt bra prestanda och som används till förlackerad plåt har många användningsområden. Plåten finns i stora delar av byggindustrin, framför allt som hängrännor, stuprör, persienner, olika typer av armaturer och ventilationsrör. Men också redan nämnda tak- och väggplåt.
Att färgen tål naturens krafter har hårdtestats. Redan 2006 placerade forskargruppen ut plåtar målade med färgen på forskningsstationen Bohus-Malmön på västkusten. Det solindränkta och saltstänkta Atlantklimatet brukar tämligen omgående visa vad en färg duger till. Om den är opåverkad efter 3 år håller den minst 15 år i Stockholm upplyser Mats Johansson, och nu har det gått 7 år utan att färgen påverkats av klimatet.
Marknaden för Mats Johanssons färg ser lovande ut. Enligt European Coil Coating Association (ECCA) senaste statistik så används varje år 180 000 ton färg för förlackerad plåt.
– Det räcker till rätt många kvadratmeter plåt. Dessutom skulle mängden takplåt bara i Tyskland idag räcka till att täcka 2/3 av landets yta, säger Mats Johnsson.
Han tillägger att forskningen har involverat hela värdekedjan med Lantmännen och Azko Nobel som råvaruleverantörer, Azko Nobel som färgleverentör, och SSAB som plåtleverantör. Dessa industripartner gjorde dessutom en parallell forskningsinsats för att ta fram en industritillverkningsprocess.
FAKTA
Forskningen har finansierats av industripartner så väl som av Vinnova. Mer specifikt är det rapsoljametylester (RME) som används som reaktivt lösningsmedel i färgen.
Vad är det då som kan oroa? Fyra av tio skrev ner ett mer utförligt svar med sina egna ord. Det vanligaste svaret är skrämmande innehåll som till exempel otäcka bilder eller videoklipp. Därnäst kommer obehagliga nätkontakter med jämnåriga och obehagliga nätkontakter med främlingar. Hos de yngre (9–12 år) dominerar ett obehagligt eller skrämmande innehåll, medan det bland de äldre (13–16 år) oftare är nätkontakterna som kan vålla problem.
Den stora majoriteten barn och ungdomar har dock inte under det senaste året själva upplevt något som besvärat dem på internet. 20 procent av föräldrarna säger att deras barn har stött på obehagligheter på nätet under det senaste året och 19 procent av barnen säger detsamma. Det innebär att vart femte barn i åldern 9 till 16 år har träffat på något på internet som varit obehagligt för dem. Obehagliga nätupplevelser är således något som många barn delar.
Lyckligtvis är följderna av detta oftast mindre allvarliga men hos någon eller några procent av barnen är effekterna mer djupgående. Det gäller särskilt konsekvenserna av hot och hat som förekommer på nätet och det gäller särskilt för flickor i tonåren. Bland 15–16-åriga flickor har var tredje upplevt något som besvärat eller oroat dem under det senaste året.
Men i stort går resultaten från EU Kids Online rakt emot den relativt svarta bild av ungas nätanvändning som kan utläsas ur mediernas rapportering. Barn och ungdomar har i allmänhet ett bra liv på nätet, även om man kan se att det finns de som far illa. Man kan alltså konstatera att det finns grupper som är mer utsatta än andra och att utsattheten även har med ålder och kön att göra.
Det tycks som om barn och föräldrar är ensamma i sitt arbete kring barnens säkerhet på nätet. Enligt projektets tidigare svenska rapport Hur farligt är Internet? efterlyser föräldrar mer information, gärna från skolan, och det finns ingen myndighet som har i uppdrag att ge riktlinjer för ungas säkerhet på nätet, varken till allmänheten eller till skolan. Generellt verkar skolan spela en marginell roll i sammanhanget.
FAKTA
Ovannämnda är några resultat från rapporten Med egna ord. Barn och deras föräldrar om vad som kan vara obehagligt på internet av Olle Findahl, Elza Dunkels & Cecilia von Feilitzen som publiceras den 23 september av The International Clearinghouse on Children, Youth and Media vid Nordicom, Göteborgs universitet, (www.nordicom.gu.se/clearinghouse) och kan beställas från www.nordicom.gu.se/?portal=mr&main=info_publ2.php&ex=385. Rapporten omfattar data från den svenska delen av projektet EU Kids Online.
Den tidigare svenska rapporten Cecilia von Feilitzen, Olle Findahl & Elza Dunkels (2011) Hur farligt är internet? Resultat från den svenska delen av den europeiska undersökningen EU Kids Online har också publicerats av The International Clearinghouse on Children, Youth and Media vid Nordicom, Göteborgs universitet.
I EU Kids Online har cirka 1000 barn 9-16 år som använder internet och deras föräldrar intervjuats i hemmen i vart och ett av 25 europeiska länder. Projektet leds från London School of Economics and Political Science av Sonia Livingstone och Leslie Haddon och finansieras av EU-kommissionens Safer Internet plus Programme. Ett stort antal europeiska rapporter från projektet finns på www.eukidsonline.net
Grafen, ett enda lager av kolatomer, kan vara det mest fantastiska och mångsidiga material som mänskligheten har fått tillgång till. I grafen – världens starkaste material, hårdare än diamant, men ändå lätt och flexibelt – kan elektroner färdas mycket snabbare än i kisel. Materialet är också en genomskinlig ledare, som kombinerar elektriska och optiska funktioner på ett exceptionellt sätt. Denna unika kombination av överlägsna egenskaper gör grafen till en förmodad utgångspunkt för nya banbrytande teknologier inom en rad områden.
Den 10-11 oktober samlas grafenforskare från hela Europa i Göteborg – från 74 forskningspartners i 17 länder – för en gemensam kick-off. Deras uppdrag är att ta supermaterialet grafen och närbesläktade, ultratunna, skiktade material från forskarnas laboratorier ut i samhället. Målet är att revolutionera ett flertal branscher och skapa ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i Europa. Som ett av EU-kommissionens två så kallade FET (Future & Emerging Technologies) Flagships måste Graphene Flagship och dess systerfartyg betraktas som EU:s mest ambitiösa forskningsprojekt hittills.
FAKTA
Chalmers grafencentrum
Graphene Flagship [Ref 3]
EU:s framtid och Emerging Technologies Flagship Initiative
Graphene Flagship är ett FET Flagship-initiativ från Europeiska kommissionen. Projektets titel: Graphene – Graphene-Based Revolutions in ICT and Beyond. Projektnummer: 604.391.
Säte: Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
Entelognathus primordialis är en enastående välbevarad 419 miljoner år gammal fisk från Kina och det mest primitiva ryggradsdjuret med en modern typ av käke.
Den nyupptäckta Entelognathus primordialis är en så kallad placoderm, eller pansarhaj, en medlem av en utdöd grupp av käkförsedda ryggradsdjur. Dess käke är dock mycket mer lik den hos en modern benfisk.
Utvecklingen av käkar var ett nyckelmoment i ryggradsdjurens evolution, men skillnaderna mellan käklösa och käkförsedda ryggradsdjur är så stora att det är svårt att rekonstruera hur det gick till. Min Zhu och hans kollegor, däribland Per Ahlberg och Henning Blom från Uppsala universitet, belyser ett av de sista stegen i processen, då moderna käkförsedda ryggradsdjur som hajar och benfiskar utvecklades från en grupp av primitiva, bepansrade, käkförsedda fiskar, placodermer, som ofta kallas pansarhajar.
Entelognathus primordialis kombinerar käkben av en typ som tidigare bara setts hos benfiskar och landryggradsdjur (inklusive människor) med ett heltäckande kroppspansar av placodermtyp. Den bör ha varit ungefär 20 centimeter lång.
– Tidigare har man trott att de nulevande käkförsedda ryggradsdjurens sista gemensamma förfader liknade en haj, men det nya fossilet vänder uppochned på denna hypotes. Genom att Entelognathus kombinerar karaktärsdrag från placodermer och benfiskar, men inte alls liknar en haj, antyder den att hajarna inte är primitiva utan specialiserade. Det ger en helt ny bild av de käkförsedda ryggradsdjurens uppkomst, säger Per Ahlberg, professor i evolution och utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet.
Min Zhu, Xiaobo Yu, Per Ahlberg, A Silurian placoderm with osteichthyan-like marginal jaw bones, Nature, Advance online 25 sep 2013, DOI: 10.1038/nature12617
Litteratur kan ses och tolkas som ett slags samtal. Utmärkande för den nordirländske poeten Ciaran Carsons poesi är att han ”återanvänder” klassiska texter av författare som Shakespeare, Keats, Baudelaire och Ovidius. Han både omarbetar dem och kommenterar dem i ett slags litterär dialog. I sin avhandling ser Jenny Malmqvist omskrivning som en väsentlig del av Carsons poetiska metod. Tidigare texter får tjäna som underlag för en ny dikt.
Omskrivning är dock inte ett mål i sig för Carson, utan ett viktigt sätt att artikulera sin syn på både estetiska och historiska frågor. Jenny Malmqvist lyfter fram den konfliktfyllda verklighet som Carson levt i, i sin hemstad Belfast.
– I sina dikter söker han beskriva den här verkligheten. Men han vill också göra oss medvetna om att det inte bara finns en bild av verkligheten, utan flera som är lika giltiga.
Detta återspeglas i Carsons poesi, säger Jenny Malmqvist, som ser den som både estetik och etik.
– Litteratur är ett sätt att beskriva verkligheten. Hur vi beskriver denna verklighet blir beroende av våra perspektiv, våra utgångspunkter.
FAKTA
Jenny Malmqvist disputerar den 27 september. Avhandlingen heter Belfast Textiles: On Ciaran Carson’s Poetics.
– Det här är ett projekt som både ska inspirera samt vara nytänkande och samtidigt skapa tillväxt och kommersiellt gångbara tjänster, säger Mattias O’Nils, centrumledare, STC (Sensible Things that Communicate).
Satsningen omfattar totalt sju miljoner kronor och det är Mittuniversitetets forskningscentra STC som leder projektet i samarbete med ett 30-tal olika företag.
Den idag kanske mest kända tjänsten inom området är uppkopplad elmätning som ger möjlighet att köpa el under perioder när den är billigare. Tjänster som baserar sig på att koppla upp olika saker till internet och samla information har en stor potential för framtida affärer.
Två huvudsakliga tjänster kommer att utvecklas inom projektet ”Remote”. Det handlar dels om avläsning i realtid av vattenmätare. Med hjälp av en ”smart” kamera kan avläsningen ske på redan existerande vattenmätare och ge kunder information om sin förbrukning och leverantörer information om alla kunders förbrukning.
Den andra tjänsten handlar om att, också med hjälp av en ”smart” kamera, upptäcka och varna tågförare för människor som befinner sig i närheten av järnvägsspår, för att kunna förhindra olyckor. I båda delarna bygger projektet på plattformar som tagits fram vid STC sedan tidigare.
– De två e-tjänsterna är valda för att de har en kommersiell potential och för att de har en pedagogisk möjlighet att visa logiken och kraften bakom att skapa e-tjänster baserat på uppkopplade saker, säger Mattias O’Nils.
Projektet ska också nyttiggöra och inspirera till vidare utveckling och användningen av e-tjänster inom näringslivet. En målsättning för projektet är att kunna identifiera ett 15-tal olika e-tjänster inom ett antal utvalda företag.
– Vi kommer att coacha företag i regionen för att de ska kunna hitta möjligheter att utveckla nya e-tjänster. Förhoppningsvis ska det leda till att regionen får ett försprång inom det här expansiva området, säger Mattias O’Nils.
Tillväxtverket beviljade nyligen projektet ”Remote” medel för satsningen som pågår fram till 2015. De utpekade e-tjänsterna kommer att demonstreras på STC konferensen STC Expo den 15 oktober.
Anorexia nervosa och ospecifika ätstörningar med självsvält debuterar vanligen i tonåren, oftast mellan 15 och 19 år. Risken för att utveckla kronisk sjukdom med dålig kroppslig hälsa, sociala begränsningar och försämrad livskvalitet är påtaglig. Agneta Rosling, överläkare och barn- och ungdomsspecialist, visar i sin avhandling att tillfrisknandet kan påskyndas med rätt behandling utan att sjukhusvistelse blir nödvändig.
De som varit underviktiga under många år har även förhöjd risk för benskörhet och försämrad tandhälsa. Ibland får ohälsan dödlig utgång. För dem som tillfrisknar helt och återfår normal vikt och menstruation efter ett kortare sjukdomsförlopp blir däremot den kroppsliga hälsan inte försämrad. Inte heller påverkas möjligheten att bli gravid när menstruationerna väl normaliserats.
Agneta Rosling har undersökt om dödligheten är förhöjd hos patienter med ätstörningar och vilka riskfaktorerna är. Hon har också följt unga med ätstörningar för att se om intensiva behandlingsinsatser i öppenvård eller dagvård minskar behovet av inläggning på sjukhus. Dessutom undersöktes effekterna av behandling med ”andra generationens” neuroleptica vid stark ångest hos patienten samt huruvida nivåerna av fleromättade fettsyror i röda blodkroppar påverkades av vikten under behandlingen, eller kunde kopplas till depression.
De patientgrupper som ingått i avhandlingsarbetet är barn och unga som nyligen insjuknat och vårdats på Akademiska sjukhusets barn- och ungdomspsykiatriska kliniks öppenvård. Men också vuxna patienter med långvarig sjukdom som vårdats på sjukhus och sedan följts upp efter i genomsnitt 14 år.
Dödligheten var nästan 12 gånger högre bland vuxna kvinnor som sjukhusvårdats på grund av anorexia nervosa, jämfört med kvinnor i motsvarande åldersgrupper i den svenska befolkningen. Förutom dödsfall som var direkt relaterad till svält, var risken att dö i självmord och alkoholrelaterade sjukdomar kraftigt förhöjd. Högst var dödligheten bland dem med extremt låga vikter. Vid bulimia nervosa var dock dödligheten inte högre än för kontrollgruppen.
Behandlingsresultatet för ungdomar med anorexia nervosa var uppmuntrande. Efter ett års behandling var 20 procent botade, 77 procent hade en lindrigare form av ätstörning och bara 3 procent var fortfarande sjuka i anorexia nervosa. Nästan alla klarade av heltid i skolan.
– Dessa resultat var möjligta att uppnå utan planerad slutenvård och tack vare föräldrarnas aktiva deltagande i barnets behandling, säger Agneta Rosling.
Medicinering med neuroleptika (olanzapin) gav inga oväntade bieffekter, trots att ungdomarnas allmäntillstånd var dåligt och att de var yngre än den rekommenderade åldern för medicinen. Innehåll av fleromättade fettsyror i de röda-blodkropparnas cellväggar påverkades av viktnedgången och kunde även relateras till förekomsten av depression. Nivåerna normaliserades dock under viktuppgång, utan tillägg i kosten.
– Sådan tilläggsbehandling förefaller därför inte nödvändig för patienter som varit sjuka relativt kort tid, konstaterar Agneta Rosling.
Hennes slutsats är att tidig upptäckt och snabbt insatt behandling är av största vikt för barn och ungdomar med ätstörning och viktnedgång. Behandlingsstarten med normalisering av ätandet kan genomföras i öppenvård och viktökningen kan med föräldrarnas stöd uppgå till 0,5-1 kg/vecka.
– Detta kan genomföras med vanlig mat och en fast måltidsordning med tre huvudmål och tre mellanmål per dag. I vissa fall behövs energidrycker som tillskott under en period. Men all träning måste upphöra under behandlingen och skolarbetet bör vänta tills vikten är påtagligt förbättrad och måltiderna fungerar på ett normalt sätt, säger Agneta Rosling.
Hon betonar att det är först när dessa aspekter av behandlingen genomförts som ansvaret för måltiderna kan börja återföras till ungdomarna. Och inte förrän ätandet fungerar och vikten blivit stabil på en nivå som är normal för längd och ålder bör behandling som syftar till att förebygga återfall eller hantera andra psykologiska problem påbörjas.
Den naturresursrika regionen i östra delen av Demokratiska republiken Kongo (DRC) är en konfliktfylld region med pågående och utbrett våld som drabbar både civila och stridande grupper. Sexuellt våld som utövas i kriget, för det mesta riktat mot kvinnor men som även drabbar barn och män, har blivit en signatur för denna konflikt. Det är en konflikt som har gjort barn till soldater.
I sin avhandling ”Women Survivors, Lost Children and Traumatized Masculinities” har Jill Trenholm undersökt olika aspekter av fenomenet våldtäkt i krig i DRC. Syftet var att belysa ämnet för att få praktisk och teoretisk kunskap som kan användas i förebyggande syfte och för åtgärder inom området hälsa/mänskliga rättigheter.
– Efterfrågan på den senaste teknologin till billigast möjliga pris påverkar den brutala konflikten som pågår i östra delen av Demokratiska republiken Kongo, säger Jill Trenholm.
– Kriget har pågått i 16 år och krävt över fem miljoner människors liv och ofattbart mycket sexuellt våld med många globala spelare involverade. Ändå beskrivs konflikten som en av de mest okända och underrapporterade. Det är min förhoppnings att min avhandling kan kasta lite ljus på ämnet.
Hennes studie visar att våldtäkterna bland annat orsakas av efterfrågan på billiga råvaror från en omättlig västerländsk marknad. Landet har stora naturfyndigheter av guld, diamanter och tenn mm, liksom 80 procent av världens tillgång på coltan (http://sv.wikipedia.org/wiki/Coltan) – ett nödvändigt ämne för elektronik som datorer och mobiltelefoner. Det är oftast unga män som arbetar i gruvorna till låg lös och med höga risker. Att hota, råna och våldta lokalbefolkningen har blivit en del av överlevandsstrategin i dessa områden. Såväl rebeller som armén och till och med fredsarbetare har varit involverade i att begå sexuella brott.
Lokala ledare som intervjuats i Jill Trenholms studie beskriver våldtäkterna som en ”bomb som fortsätter att explodera”, delvis i ett försök att uttrycka hur effektivt de söndrar samhället. Men de påpekar också att våldtagna kvinnor bara är toppen av isberget, med underliggande komplexa nätverk av militarisering, straffrihet, masstrauman, otillräckliga hjälpinsatser, internationell passivitet och extrem fattigdom med genus-, etnicitet- och globala dimensioner.
Ledarna uppvisade en djup förståelse av situationen men en känsla av att inte ens de största ansträngningar var tillräckliga för att komma till rätta med den. De uppmanade det internationella samfundet att se de verkliga behoven hos den kongolesiska befolkningen; stödja effektiva fredsbefrämjande insatser, avvisa Hutu-rebellerna (so kom till Kongo efter folkmordet i Rwanda) och bygga upp infrastruktur som vägar snarare än att skänka mat till ett land med så fertil jord.
Unga f d pojksoldater, både offer och förövare, beskriver i avhandlingen hur de socialiserades till soldater. Vissa kidnappades av olika militanta grupper medan andra anslöt sig frivillig för att få tillgång till basvaror som mat, uppehälle och kläder. Frågan är vilket val de haft. Genom en process av utsatthet, tortyr, avsaknad av empati och reflektion fostrades de unga pojkarna in en stereotyp hypermaskulin militariserad värld där aggression och dödande uppmuntrades som för att lösa problem.
Drabbade kvinnor uttrycker i Jill Trenholms studie en extrem utsatthet, till den grad att de ibland inte kände sig som människor. De avvisades oftast av sin partner och samhället efter våldtäkt, mycket på grund av rädsla för infektioner som HIV, oönskade graviditeter, partnerns trauma och rädslan för att de beväpnade grupperna skulle återkomma och göra anspråk på kvinnan, vilket skulle återigen utsätta lokalsamhället för risk. Kvinnorna förlorade sina familjer, sin hälsa, status och trygghet – och mening med livet. De blev med andra ord allvarligt marginaliserade. Detta sagt uppvisade dessa kvinnor trots allt en imponerande styrka och motståndskraft i sin kamp för överlevnad och omvårdnad av barnet. De sökte styrka ur annat; Gud och sin tro, de sparsamma hälsoresurser som fanns att tillgå samt småföretagande.
Sammanfattningsvis visar denna avhandling att våldtäkt i krig inte kan ses isolerat från sitt sammanhang. Genus, etnicitet och klass är viktiga maktmarkörer på ett personligt såväl som på ett globalt plan. Jill Trenholm argumenterar för en mer nyanserad bild av gärningsmannen liksom ett nytt sätt att se på bistånd och den globala ekonomins roll. Framför allt är det viktigt med fredsarbete och fattigdomsbekämpning.
FAKTA
Jill Trenholm lade fram sin avhandling, ”Women Survivors, Los Children and Traumatized Masculinities” vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet, den 19 september.
Många växter måste gå igenom en längre period av kyla för att gå i blom – de måste ”vernaliseras”. Det är detta som gör att morötter och rödbetor inte sätter frö det år de sås, och att höstvete sås på hösten men går i ax först nästa år. Nu kommer rön från SLU om de genetiska mekanismer som styr växternas långtidsminne, och ser till att erfarenheter av kyla bevaras även i de nya celler som bildas i växten.
Vernalisering är en viktig process för många jordbruksgrödor och trädgårdsväxter, men också för många ogräs. För växter som gror på hösten är det oftast en god strategi att bygga upp ett näringsförråd innan vintern sätter in, och skjuta upp blomning och frösättning till nästa växtsäsong. Andra växter, som rödbetan, gror på våren och ägnar hela växtsäsongen åt att lagra näring i rötter för att få en extra kraftig frösättning året efter. Hos dessa växter finns en ”spärr” som gör att de måste utsättas för en längre period av kyla för att kunna gå i blom. Denna spärr är genetiskt betingad, och vad kylan gör är att förändra hur DNA:t är ihopvirat, och därmed vilka gener som är aktiva.
Vernalisering bygger på att växten har ett mycket långvarigt minne av att tidigare ha utsatts för låga temperaturer, och involverar ett cellulärt minnessystem av en typ som även används i andra processer hos både växter och djur. När Lars Hennig och hans kollegor studerade mekanismerna bakom växtcellers minnesfunktioner på molekylnivå fann de ett protein (MSI1) som har en viktig funktion för vernalisering hos växten backtrav.
Det centrala i studien är dock att det för första gången presenteras en mekanism som kan förklara hur det cellulära minnet kan överföras till nya celler vid celldelningar. Kortfattat innebär systemet att kyla leder till att ett proteinkomplex som kallas PRC2 modifierar kromatinet (de strukturer som cellens DNA är packat i) vid gener som reglerar blomning. Det förväntade vore att hälften av dessa modifieringar skulle försvinna vid varje celldelning, men det är inte vad som sker inuti cellerna och forskarna visar att det finns ett särskilt protein (LHP1) som lotsar PRC2 till rätt plats.
Parallell till minnesfunktioner hos däggdjur
Kort efter det att artikeln publicerades dök det av en ren tillfällighet upp en annan artikel som visar att människans motsvarighet till genen MSI1 är kopplad till minnesfunktioner i hjärnan hos däggdjur. I studier som inbegrep människor och möss visade det sig att nivåerna av proteinet RbAp48 sjunker med stigande ålder, och att detta kan kopplas till en försämrad minnesförmåga. Det visade sig också att upprätthållna nivåer av detta protein fördröjer åldersrelaterade minnesförsämringar hos möss.
– Detta har väckt stor uppmärksamhet, av uppenbara skäl, säger Lars Hennig.
För närvarande finns det ingen kunskap om de molekylära mekanismer som styr effekterna hos däggdjur, och det går därför inte att säga om det finns gemensamma grundläggande mekanismer för minnesfunktioner i växtceller och däggdjurshjärnor.
– Tillsammans visar dock vår studie och däggdjursstudien att MSI1-lika proteiner är mångsidiga proteiner som kombinerar flera skilda funktioner. Jag brukar beskriva dem som cellens schweiziska armékniv för manipulering av kromatin, säger Lars Hennig.
Lars Hennig är professor i genetik vid SLU:s BioCentrum i Uppsala sedan oktober 2010, och han var innan dess verksam i Zürich i Schweiz. Hans specialintresse är kromatinets reglering av växters utveckling och fysiologi.
Länk till artikeln: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23778966
Från hösten 2006 tillbringade Nina Hasche tre år i Suzhou nordväst om Shanghai i Kina. Genom den lilla men växande svenskkolonin fick hon kontakter med svenska företag, som arbetade på olika kinesiska marknader. Det gav henne möjligheter att utveckla idéer från sin licentiatsavhandling till det som nu blivit doktorsavhandlingen Value Co-Creating Processes in International Business Relationships – Three emprical stories of co-operation between Chinese customers and Swedish suppliers.
– Jag ville studera hur värde samskapas i internationella relationer ur ett kund-leverantörsperspektiv. Det är relationer som innehåller osäkerhet på många olika plan. Kunder och leverantörer har olika referensramar genom kultur och tradition, marknaden är ofta turbulent och komplex och marknadens spelregler förändras snabbt, säger Nina Hasche.
Kinesisk marknad
Hon har studerat företag på fordonsmarknaden, där svenska företag med tillverkning i Kina är leverantörer till kinesiska företag, som är kunder. Hon har studerat tre olika relationer och det handlar alltså inte om handelsverksamhet mellan olika nationer utan affärer mellan företag på den kinesiska marknaden.
– Det språkbruk jag skapar i avhandlingen är sannolikt användbart i många andra affärsrelationer, men innehållet i de olika begreppen varierar mellan aktörer, mellan kulturer och över tid. I min avhandling utgör samarbetet mellan kinesiska kunder och svenska leverantörer empiriska exempel för hur värde kan skapas i ett samarbete med någon som har en annan referensram.
Olika värden
I en affärsrelation är grunden att kunden betalar för ett värde han får av leverantören. Men samarbetet skapar också individuella värden för både kunden och leverantören. Leverantören kanske utvecklar sin tillverkningsprocess, får nya idéer eller andra värden av relationen. Kunden kan också få ut andra värden, som till exempel kontakt med andra nätverk eller tillgång till ny kunskap.
Affärsrelationen innebär specifika värden för var och en av parterna, men kan också utvecklas till att skapa värde som är viktiga för båda parter, till exempel genom gemensamma utvecklingsprojekt. Men det här är inte alltid lätt, särskilt inte när det handlar om stora kulturskillnader mellan parterna som skapar osäkerheter i det här fallet på många olika plan.
– De här skillnaderna stötte jag på också i mitt arbete med avhandlingen. Jag presenterade mina planer för de svenskledda företagen som förstod mig. Jag gjorde sedan en presentation av projektet, som sändes till de kinesiska företagen och fortsättningen blev en rad luncher, middagar och andra möten. Jag fick inte så mycket frågor om själva projektet utan mer om andra saker, vilka andra personer jag kände, vad jag tycket om olika saker, om jag hade några dolda avsikter och så vidare, säger Nina Hasche.
Nyanserna
På samma sätt kan vägen till ett värdeskapande samarbete mellan två parter vara lång. Det kan vara svårt att förstå vilken kunskap som krävs för att minska osäkerhet i relationen eftersom den finns på många plan.
Nina Hasche menar att man kan tänka på och värdera kunder/leverantörer på ett annorlunda sätt.
– Det kan vara en fördel att gruppera affärsparterna utifrån om man ser relationen med dem som enbart ett sätt att generera individuellt värde för både kund och leverantör eller om man ska satsa på att tillsammans skapa gemensamt värde för att få ut mer av relationen.
I det arbetet kan det vara av värde att nyansera språkbruket för att utveckla samskapande begrepp kring samtal, samordning, samarbete och det som genererar gemensamt värde.
Lärandemål är centralt i Bolognaprocessen, ett samarbete om utbildning på högskolenivå mellan 47 europeiska länder. Samarbetet ska främja rörlighet, anställningsbarhet och stärka Europas konkurrenskraft när det gäller utbildning. I policydokumenten bakom Bolognaprocessen beskrivs lärandemålen ofta som ett sätt att förändra den högre utbildningen i riktning mot vad studenterna verkligen ska kunna efter en utbildning.
I sin avhandling undersöker Richard Baldwin hur lärandemålen har implementerats i två 30-poängskurser i engelska med didaktisk inriktning på en högskola i Sverige. Han har följt arbetet med kursplanerna genom att granska lokala policydokument och vad lärare har uttryckt på planeringsmöten. Han har också tagit del av skriftliga och muntliga diskussioner om hur kurser om lärandemål organiserades.
Avhandlingen visar att det finns ett stort avstånd mellan idéerna bakom policyn och den praktiska tillämpningen. Lärandemålen utgår från studentens behov och kraven i arbetslivet och i samhället i stort. Men de introducerades i en akademisk kultur där läraren ses som en förebild och expert som ska förse studenten med den kunskap som är nödvändig för att klara av ett yrkesliv.
– Min forskning visar att lärandemålen kan absorberas i den lokala akademiska kulturen istället för att främja en mer studentfokuserad undervisning, säger Richard Baldwin som har disputerat vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik på Göteborgs universitet och är verksam vid institutionen för pedagogik på Högskolan i Borås.
Richard Baldwin tycker att det behövs mer debatt om Bolognaprocessen och lärandemålen med tanke på hur mycket tid och pengar som har spenderats på att införa reformen.
– Om effekten inte är den avsedda, om de europeiska policymålen inte sätter studenten i fokus, kan man fråga sig om det är värt mödan. Företrädare för Bolognaprocessen menar att reformen inte blivit införd som det var tänkt på grund av bristande förståelse och engagemang. Men att detta inte lyckas beror snarare på ett för stort avstånd mellan innehållet i en abstrakt policy på EU-nivå och det praktiska arbetet.
Avhandlingens titel: Changing practice by reform. The recontextualisation of the Bologna process in teacher education
På många högskoleutbildningar i elektronik eller ellära har man i dag gått ifrån att undervisa om Laplace-transformen, ett matematiskt hjälpmedel som gör det mycket enklare att lösa differentialekvationer. Motivet är att matten är för svår för studenterna, framför allt på de kortare ingenjörsutbildningarna.
Eftersom Laplace-transformen är grundläggande inom exempelvis ellära och reglerteknik är det flera didaktiker runtom i världen som börjat intressera sig för vad det egentligen är som är svårt.
– Min forskning visar att det inte är matten, säger Anna-Karin Carstensen, som inom kort lägger fram sin avhandling i ämnet ingenjörsvetenskapens didaktik, vid Institutionen för teknik och naturvetenskap, Campus Norrköping.
Genom att filma studenter under en laboration i ellära och analysera i vilket läge de inte längre förstod eller fick begripliga svar på sina frågor insåg hon att problemet uppstod i övergången mellan teori och praktik. I ett försök att göra den kopplingen tydlig fick studenterna nästa gång simulera resultatet i datorn, i samband med att teorin gicks igenom.
– Det visade sig att studenterna inte ens tar tag i matten när de inte förstår. När de fick teorin och kunde simulera resultatet blev sambanden plötsligt tydliga och matten inget problem, säger Anna-Karin Carstensen.
I avhandlingen har hon utarbetat en modell som inte fungerar bara när Laplace-transformen ska läras in, utan i många andra sammanhang där kopplingen mellan teori och praktik inte är uppenbar för studenterna.
– Resultat som detta visar att det behövs en didaktisk forskning inriktad på ingenjörsvetenskaperna, den här typen av problem måste vi lösa själva, säger Jonte Bernhard, professor i Ingenjörsvetenskapens didaktik på Linköpings universitet.
– Metoderna delar vi med annan didaktisk forskning, men vi måste anpassa dem efter våra behov. Jag har träffat didaktiker som frågat om studenterna verkligen behöver lära sig Laplace-transformen och det är lika relevant som att fråga varför vi lär barn räkna bråk, säger Anna-Karin Carstensen.
Anna-Karin Carstensen är verksam vid Högskolan i Jönköping och det är också där disputationen äger rum, fredag 27 september.
Läs mer på LiU-nytt
http://www.liu.se/forskning/forskningsnyheter/1.509538?l=sv
Avhandlingen i fulltext
http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf;jsessionid=991da653306caf40070152bc2205?searchId=1&pid=diva2:647562
