I slutet av sina liv omvandlas stjärnor som solen till rymdens allra vackraste lik: märkligt symmetriska gasmoln i något som kallas för planetariska nebulosor. Hur dessa bildas har länge varit svårt för forskare att förklara.

Chalmersforskare har nu, tillsammans med kolleger från Tyskland och Australien, upptäckt något som avslöjar hur nebulosorna kan skapas: en jetstråle från den döende stjärnan.
Med hjälp av CSIRO:s Australia Telescope Compact Array, en uppställning av sex 22-metersantenner i New South Wales, Australien, studerade de en stjärna som befinner sig i slutet av sitt liv. Stjärnan, som går under katalognamnet IRAS 15445-5449, är på väg att omvandlas till en planetarisk nebulosa. Den ligger 230 000 ljusår bort i den sydliga stjärnbilden Södra triangeln.

Andrés Pérez Sánchez, doktorand i astronomi vid Bonnuniversitetet, har lett studien.
– I våra mätningar hittade vi tydliga tecken på en smal och mycket energisk jetstråle av en typ som aldrig tidigare setts hos en gammal, solliknande stjärna, säger han.

Det är styrkan hos radiostrålningen från stjärnan, sett i olika frekvenser, som kännetecknar en jetstråle. Radiovågorna bär signaturen av mycket energiska partiklar, som tack vare starka magnetfält accelererats till hastigheter som närmar sig ljusets hastighet.
Liknande fenomen har setts hos många andra astronomiska objekt, från nyfödda stjärnor till supertunga svarta hål.

Wouter Vlemmings, astronom på Onsala rymdobservatorium vid Chalmers, är medlem i teamet.

– Det vi ser är en kraftfull stråle av partiklar som snurrar fram längs ett starkt magnetfält. Strålens lyskraft tyder på att den håller på att skapa en symmetrisk nebulosa omkring stjärnan, säger han.

Stjärnan genomgår just nu en kort men dramatisk tid i sitt liv, tror forskarna.
– Radiosignalen från strålen varierar på ett sätt som tyder på att den bara kommer att vara i ett par decennier. Under bara ett par hundra år bestämmer strålen hur nebulosan kommer se ut när den till slut lyses upp av stjärnan i mitten, säger Jessica Chapman, astronom vid CSIRO i Sydney, Australien, som också ingår i teamet.

Kommer även solen att utveckla en jetstråle när den dör? Forskarna vet ännu inte tillräckligt för att kunna ge ett svar.

– Stjärnan kanske har en okänd följeslagare, en annan stjärna eller stor planet, som hjälper till att skapa jetstrålen. Med andra toppmoderna teleskop såsom Alma, och med framtida anläggningar som Square Kilometre Array (SKA), kommer vi att kunna avgöra vilka stjärnor som skapar jetstrålar, och hur de gör det, säger Andrés Pérez Sánchez.

Bildtext: Två äldre objekt visar hur IRAS 15445-5449 (t v) kan utvecklas i framtiden: Calabash-nebulosan (en så kallad protoplanetarisk nebulosa) och M 2-9 (en ung planetarisk nebulosa). Det vita strecket är 0,5 ljusår långt.
Bilder: E. Lagadec/ESO/A. Pérez Sánchez; NASA/ESA & Valentin Bujarrabal; B. Balick, V. Icke, G. Mellema och NASA/ESA

FAKTA
Om planetariska nebulosor
Planetariska nebulosor kallas så därför att de ibland kan påminna om planeter när man observerar dem i mindre teleskop. De består av gas som kastas ut från sol-liknande stjärnor under slutet av deras liv, och som lyser tack vare strålningen från stjärnans lilla men mycket heta kvarvarande kärna. Solen kommer att bli en röd jätte om ett par miljarder år. Det är dock inte klarlagt om den kommer att bilda en planetarisk nebulosa.

Om forskningen
Forskningsresultatet publiceras i tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, i artikeln A synchrotron jet from a post-asymptotic giant branch star
Teamet består av Andrés Pérez Sánchez (Bonnuniversitetet, Tyskland), Wouter Vlemmings (Onsala rymdobservatorium vid Chalmers), Daniel Tafoya (Onsala rymdobservatorium vid Chalmers och Universidad Nacional Autónoma de México, Morelia, Mexiko) samt Jessica Chapman (CSIRO, Australien).

Om teleskopet
CSIRO:s Australia Telescope Compact Array (ATCA) är en grupp av sex parabolantenner som arbetar tillsammans som ett teleskop för att fånga upp radiostrålning från rymden. Teleskopet, som ligger utanför Narrabri i New South Wales, Australien, är ett av de mest avancerade teleskopen i sitt slag. ATCA drivs av Australiens vetenskapsråd CSIRO (Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation).

– För mig som språkforskare är könet inget som står i fokus för forskningen, men det är slående hur frågan om barnets kön prioriteras och betonas under de första levnadsminuterna, säger Shirley Näslund.

Hon har i avhandlingen Födandets sociala utformning – språkliga och kroppsliga praktiker i förlossningsrummet analyserat 79 videoinspelningar av förlossningar med samtalsanalytisk metod (CA). Fem inspelningar har hon gjort själv, en sjätte har erhållits från ett annat forskningsprojekt och resterande har hämtats ur Kungliga bibliotekets mediedatabas.

Inte bara barnets könsidentitet uttalas i ett tidigt skede, utan även identiteterna mamma och pappa. Under förlossningsarbetet säger barnmorskorna du eller använder personnamn när de talar med de blivande föräldrarna. Efter förlossningen identifieras de istället som mamma eller pappa. Genom att uttala orden flicka eller pojke respektive mamma och pappa understryks de nya identiteter födseln skapar.

Ingen enkel diskussion
Att tala fram köns- och familjeidentiteter direkt efter födelsen är mångbottnat och sker i ett samspel mellan barnmorska och föräldrar. Barnmorskan delegerar uppgiften att fastställa barnets kön till föräldrarna och sätter därigenom barnet i fokus för deras uppmärksamhet. Föräldrarna beskådar barnets genitalier och utropar könstillhörigheten, varpå leenden och ömma blickar följer. Det handlar om att göra det nyfödda barnet till människa.

Förutsättningen för att barnet ska kunna betraktas som människa är nämligen att det könsbestäms, ett förhållande som feministen Judith Butler tidigare uppmärksammat och problematiserat. Språkligt sett möjliggör fastställandet av könet en övergång från ett tidigare den eller det till ett personifierande hon eller han och ett eventuellt personnamn.

Ordet mamma talas fram vid överföringen av det nyfödda barnet till föderskan, men inte pappa trots att barnet även förs i riktning mot honom. Ordet pappa talas däremot fram vid avgörande punktinsatser som fastställande av kön och rituellt klipp av navelsträngen. Fördelningen av orden mamma och pappa skapar alltså en social ordning där kvinna och man är förbehållna olika uppgifter.

Mycket har hänt
De flesta av de 79 videoinspelningarna är från perioden 2007-2012. En inspelning är från 1960-talets slut. I den är det barnmorskan som uttalar barnets könstillhörighet och klipper av navelsträngen. Sedan dess har partnerns närvaro blivit en självklarhet, och föräldrarnas delaktighet i skeendena kring förlossningen har ökat. 

– Delegerandet av könsbestämningen till föräldrarna, liksom delegerandet av klippet av navelsträngen till partnern, kan kopplas till en övergripande strävan att göra patienter mer delaktiga i vården. I samband med att klippet av navelsträngen övergått till att bli förbehållet partnern har handlingen intressant nog även ritualiserats.

Talet om barnets kön har också förändrats. Idag är könskategoriseringen en lika primär aktivitet i förlossningsrummet som på 1960-talet, men könet förbinds inte i samma utsträckning som tidigare med någon särskild egenskap, till exempel att flickebarn skulle vara sötare eller mindre än gossebarn.

Tyst kunskap
Konsten att bemöta föderskor och deras partner är en tyst kunskap som förmedlas från seniora barnmorskor till studenter och yngre barnmorskor.

– Genom att belysa och beskriva den sociala och språkliga interaktionen vid födande fyller avhandlingen en forskningslucka. Den kan vara till nytta för förlossningsvården och öka förståelsen för vilken betydelse socialt agerande har.

Avhandlingen dokumenterar och analyserar hur förlossningspersonalen arbetar, bland annat hur de genom sitt bemötande och stöd ingjuter kraft i föderskans kropp och själ. Den ger en inblick i barnmorskornas verbala förlossningskonst, hur de med ord och språkmelodi markerar att krystskedet är över och barnet är fött och hur de med olika referensuttryck får den nyfödda att framstå som en efterlängtad och avhållen person.

Att förstå hur varje människas unika genom påverkar deras mottaglighet för sjukdomar är en av de största vetenskapliga utmaningarna idag. Genetikerna studerar hur olika typer av genprofiler leder till aktivering eller inaktivering av gener hos olika individer, vilket sedan kan öka risken för sjukdomar.

Mer än femtio forskare från nio olika europeiska forskningsinstitut ligger bakom studierna som presenteras idag. I studierna har forskarna mätt genaktivitet (genuttryck) genom att sekvensera RNA i celler från 462 olika individer från olika europeiska länder. Den kompletta genomsekvensen från dessa personer har redan tidigare publicerats som en del av det projektet som kallas ”1000 Genomes Project”. Den studie som nu publiceras möjliggör en funktionell tolkning av denna viktiga katalog över den genetiska variationen hos ett stort antal individer.

Studiens koordinator, Tuuli Lappalainen från universitetet i Geneve, menar att forskarna överraskades av hur omfattande den genetiska variationen som reglerar aktiviteten för de flesta av våra gener verkar vara. Hon poängterar att det istället för att endast undersöka individuella gener är viktigt att få en förståelse för de generella principerna för hur människans genom fungerar.

Kunskapen om vilka genetiska varianter som är ansvariga för skillnaderna i genaktivitet mellan olika individer kan ge värdefulla ledtrådar till diagnostik, till att förutspå kliniskt utfall och för behandlingen av olika sjukdomar. Att förstå de cellulära konsekvenserna av den genetiska variation som ökar sjukdomsrisken hjälper forskarna att förstå de molekylära mekanismerna bakom våra sjukdomar. Detta är av yttersta vikt för att utveckla behandlingsmetoder i framtiden.
 
Allt data från studien finns fritt tillgängligt via det europeiska arkivet för funktionsgenomiskt data vid det europeiska bioinformatikinstitutet (EMBL-EBI). Öppen tillgång till datamaterialet och resultaten gör det möjligt för alla forskare att analysera det på nya sätt.

De två artiklarna som publiceras idag baserar sig på arbete inom EU-projektet Geuvadis (Genetic European Variation in Health and Disease).  RNA-proverna sekvenserades bland annat vid SNP&SEQ-teknologiplattformen i Uppsalas om är en del av  ScilLifeLab. Bioinformatiker från Uppsala universitet deltog i den internationella data-analysgruppen. Gruppen i Uppsala hade en särskilt viktig roll vid utvärderingen av datakvaliteten, vilket presenteras i mer detalj i artikeln i Nature Biotechnology.
 
– Vår studie visar att det är möjligt att få fram samma resultat i flera olika laboratorier, förutsatt att man använder sig av standardiserade laboratoriemetoder. Det visar att den nya, så kallade ”nästa generationens” sekvenseringsteknologi mycket väl lämpar sig för stora nationella eller internationella samarbetsprojekt” säger Ann-Christine Syvänen, professor i molekylär medicin vid Uppsala universitet, som ledde den del av studien som gjordes i Uppsala.

Referenser: Nature (DOI: 10.1038/nature12531) och Nature Biotechnology (DOI: 10.1038/nbt.2702)

I studien har forskarna använt sofistikerade genetiska metoder för att klona de genetiska anlagen, så kallade genotyper. De genetiska anlagens effekt på livslängd och åldrande har sedan utvärderas separat hos hanar och honor. Experimenten visar att honor generellt lever längre än hanar, men att många genotypers effekt på livslängd och åldrande är helt avhängig på vilket kön de uttrycks i. Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften the American Naturalist, och har genomförts av forskare vid Uppsala Universitet och Bielefeld Universitet i Tyskland.

Medan vissa genotyper resulterade i en relativt lång livslängd för honor, gav de hanar ett kort liv – och vice versa. De könsspecifika effekterna har en stor påverekan på livslängdens ärftlighet, vilket innebär att den kraftfullt reducerar ärftligheten mellan förälder och avkomma om de är av olika kön. Ärftligheten mellan moder och son och fader och dotter var endast hälften av den mellan förälder och avkomma av samma kön.

– Vår studie visar att om en bananfluga skulle vara intresserad av att förutspå sin livslängd, baserat på äldre släktingar, borde den sätta mer vikt till livslängden hos förfäder av samma kön som sig själv, säger Urban Friberg, en av författarna till studien.

FAKTA
Referens: Anne Lehtovaara, Holger Schielzeth, Ilona Flis, and Urban Friberg: Heritability of lifespan is largely sex-limited in Drosophila, American Naturalist.
Läs artikeln i the American Naturalist.

– Det handlar inte bara om fysiska och psykiska sjukdomar utan även om välbefinnande, sunda relationer exempelvis till föräldrar och att känna sig delaktig, säger Gowert Masche, docent i psykologi, som leder miljön.

Tolv forskare, däribland tre doktorander, från fem olika avdelningar vid högskolans båda sektioner, Hälsa och Samhälle respektive Lärande och Miljö, ingår i den nya forskningsmiljön CYPHiSCO (Children´s and Young People´s Health in Social Context). Det är unikt för Högskolan Kristianstad att ha så många forskare inom olika ämnesområden representerade i en och samma miljö.

– Flera vetenskapliga ämnen bidrar med sina olika perspektiv; Hälsovetenskap med sina grenar omvårdnad och idrottsvetenskap, psykologi och framför allt utvecklingspsykologi, utbildningsvetenskap och i synnerhet pedagogik och slutligen sociologi och socialt arbete, säger Gowert Masche.

Miljön har flera fördelar för både forskarna och det omgivande samhället.
– Det är bra för samarbetet mellan forskarna som annars är utspridda över mycket olika delar av högskolan, och doktorandernas forskarutbildning blir bättre av att de kan diskutera sina arbeten och få inspiration av våra forskningsmöten. Man kan lättare hitta forskare inom vårt tema och det gör det enklare för samverkan mellan forskning och exempelvis kommuner och andra aktörer som ansvarar för barns och ungas bästa, säger Gowert Masche.

Vid Högskolan Kristianstad bedrivs ett målmedvetet arbete med att bygga upp konkurrenskraftiga forskningsmiljöer. CYPHiSCO är nu lärosätets 14:e miljö och fler är på gång.

–  Jag hoppas och tror också att miljön kommer att underlätta att få in mer forskningsmedel till våra olika projekt som främjar barn och ungdomars hälsa och välmående.

Här kan du läsa mer om forskningsmiljön CYPHiSCO vid Högskolan Kristianstad. 

– Det råder stor osäkerhet om hur vanligt det är att barn med Downs syndrom också har ADHD, någon form av autism eller både och. Ökad kunskap gör att vi kan förbättra utredningar och ge familjerna bättre handledning. I förlängningen kan barnen erbjudas rätt pedagogik i skolan och vid behov medicinering, säger Ulrika Wester Oxelgren, överläkare på Akademiska barnsjukhuset och huvudansvarig för studien.

Downs syndrom är den vanligaste kromosomavvikelsen och den vanligaste orsaken till psykisk utvecklingsstörning. Barn som föds med Downs syndrom har en extra kromosom (21) vilket innebär att gener på denna kromosom förekommer i en extra uppsättning. Utvecklingsstörningen kan variera mellan lindrig till svår. Det är framförallt kommunikation/språk och förmåga att ta till sig teoretisk kunskap som påverkas. Barnen går oftast i särskola. Som vuxna behöver de samhällets stöd och klarar sällan ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.

– Det är känt att vissa barn med Downs syndrom har problem med hyperaktivitet och impulsivitet. Vissa tycks också ha autistiska svårigheter. I tidigare studier har man uppskattat att 10-20 procent av dem har ADHD och 5-10 procent har någon form av autism, men det saknas säkra uppgifter om förekomsten. Våra preliminära resultat tyder på att det är betydligt vanligare, säger Ulrika Wester Oxelgren.

Studien ”ADHD och autismspektrumtillstånd vid Downs syndrom” genomförs i samarbete med forskare i övriga nordiska länder och Storbritannien. Förutom kopplingen till ADHD och autism ska man undersöka hur väl utredningsinstrumenten som används vid diagnostik av autismspektrumtillstånd fungerar i hos barn och ungdomar med DS. Forskarna ska även studera effekten av anpassad pedagogik hos dessa barn.

Samtliga barn/ungdomar i åldrarna 5-18 år med Downs syndrom i Uppsala län, totalt 65 personer, har bjudits in för utredning och cirka 55 personer deltar i studien.

Biofilmer är kolonier av bakterier som omges av en skyddande struktur som i huvudsak byggs upp av olika kolhydrater och proteiner och de ger ofta upphov till infektioner till exempel i urinvägarna. En viktig komponent i biofilmerna är hårliknande strukturer, pili och curli som bildas på bakterieytan och som förutom vidhäftning till värdcellen också utgör en typ av armering i biofilmen. När bakterierna bildar biofilm försvåras infektionen, immunförsvaret får svårt att bekämpa inkräktarna och även behandling med läkemedel försvåras.

Med hjälp av kemiskt framställda så kallade ”frisörmolekyler” som hindrar att håren växer ut kan man stoppa bakteriernas förmåga att fästa vid varandra. Professor Fredrik Almqvists forskargrupp i Umeå har riktat in sin forskning på att på detta sätt avväpna bakterier i stället för att döda dem. Då utvecklas resistens inte lika snabbt.

I den nya studien har forskarna designat en stor mängd organiska molekyler och testat effekten in vitro på proteinet CsgA som bygger upp stommen i curli.
Effekten är häftig, berättar Fredrik Almqvist, professor i kemi.

– Små förändringar i molekylen på några atomer har drastiska konsekvenser för bildandet av curlifibrer. De flesta föreningarna hämmade bildning av curli och hindrade biofilmer från att uppstå. Men för första gången har vi lyckats hitta molekyler som påskyndar produktionen, säger han.

– Dessutom har vi sett att ett av bakteriens egna proteiner, ett så kallat chaperone, kan modulera dessa fiber-bildande processer vilket kan vara ett sätt för bakterien att styra var och hur länge den fastnar på olika platser.

Curli är amyloider, ett slags trådliknande ordnade proteinaggregat. De delar strukturella och biokemiska egenskaper med sjukdomsassocierade amyloider hos människan. – Felveckning av proteiner som leder till bildande av amyloida strukturer på olika ställen i kroppen, är en process som är inblandat i flera olika sjukdomar, bland annat Alzeimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och diabetes, säger Pernilla Wittung Stafshede, professor i kemi.

Hon fortsätter:
– Genom att kunna styra bildning av curli har vi nu nya viktiga redskap för grundforskning där vi vill lära oss mer om bakteriernas komplicerade tillvaro och om uppkomst av mänsklig amyloidbildning på molekylär nivå.

FAKTA
Studien innefattar organisk kemi, fysikalisk kemi och biologi. Både Fredrik Almqvist och Pernilla Wittung Stafshede arbetar vid Kemiskt biologiskt centrum där tvärvetenskaplig forskning blir allt vanligare och främjas.
Umeåforskarna har samarbetat med en amerikansk forskargrupp vid University of Michigan ledd av Dr. Matthew Chapman och studien har finansierats av Svenska vetenskapsrådet och Umeå Center for Microbial Research (UCMR).
Originalartikel:
Andersson E K et al.”Modulation of Curly Assembly and Pellicle Biofilm Formation by Chemical and protein ChaperonesChemistry and Biology. October 24, 2013. Volume: 20, issue 10.

Marcus Jahnke har i sitt avhandlingsarbete studerat vad som händer om man tillför designerns yrkeskunnande till traditionella industri- och ingenjörsföretag. Studien, som pågått mellan 2007 och 2012, finansierades av VINNOVA och genomfördes i samarbete med SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign.

I studien sammanfördes fem utvalda designer med fem företag (ex Alfa Laval & Tranemo Workwear AB) med målet att stärka företagens innovationsförmåga. I en serie workshopar fick grupper av anställda med olika yrkesbakgrund arbeta designmässigt ”hands-on”. Det kom till stor del att handla om att utmana och utvidga invanda synsätt på företagets egna produkter, bland annat genom att fördjupa sig i brukarens perspektiv. Genom att låta grupperna söka inspiration på oväntade ställen, och genom skapande arbete med bilder och material kunde nytänkande produktkoncept ta form.

–I företagen var man ovana vid den här typen av processer. Dels krävde ifrågasättandet ovanligt högt i tak, och dels kändes inledningsvis det skapande arbetet ”dagisaktigt” och obekvämt för en del. Här behövdes verkligen designerns hela yrkeskunnande och aktiva vägledning för att det skulle fungera, säger Marcus Jahnke.

– Det var också processer som behövde ta tid. Att vidga förståelsen av de egna produkterna, och sen lyckas åstadkomma nytänkande produktkoncept är inget man gör på ett par snabba brainstorming-övningar. Det här var snarare lärandeprocesser som typiskt tog ett år per företag.

– Men det kanske mest spännande var att design bidrog till innovationsprocesser som var sociala till sin karaktär, och där alla kunde delta med sina olika erfarenheter och perspektiv. Ofta talar man om innovation som en individuell förmåga att komma på nya idéer, men här uppstod det nya så att säga mellan individerna, tillägger Marcus Jahnke.  

Ur ett teoretiskt perspektiv visar avhandlingen på hur hermeneutiken, filosofin om meningsskapande, kan bidra till att bättre förstå designs bidrag till innovation. 

FAKTA
Marcus Jahnke är doktorand på HDK — Högskolan för design och konsthantverk, Göteborgs universitet. Han är även knuten till Business & Design Lab (samarbete mellan Handelshögskolan och Konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet) och Designfakulteten (ett nationellt centrum för designforskning förlagt till KTH).

Avhandlingens titel: ”Meaning in the Making — Introducing a Hermeneutic Perspective on the Contribution of Design Practice to Innovation”. OPPONENT: Professor Roberto Verganti, Politecnico di Milano TID FÖR DISPUTATION: 20 september.
Avhandlingen kan laddas ned på: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/33428
Läs en intervju med Marcus Jahnke på Göteborgs universitets webb.

Moa Wahlqvists arbete med sin doktorsavhandling i Handikappvetenskap är ett exempel på bredden i den forskning som bedrivs inom ramen för Institutet för handikappvetenskap.

– Jag har en bakgrund inom socialt arbete, som personlig assistent, inom öppenvård och som fältassistent. Jag vill undersöka hur Ushers syndrom påverkar patienterna, hur de hanterar olika utmaningar som man ställs inför och hur den psykosociala hälsan påverkas när man lever med en sjukdom som innebär en gradvis försämring av syn och hörsel. Men jag vill också undersöka hur de som mår bra lever, vad det är som kan göra deras liv positivt. Det är så lätt att man bara fastnar i problem.

2009 fick forskarskolan HEAD, som står för hearing and deafness, pengar till forskning kring dövblindhet, som till exempel Ushers syndrom. Forskning inom handikappvetenskap är tvärvetenskapligt med kunskaper inom en rad ämnen, som hämtar kunskaper från medicin, teknik, beteendevetenskapliga, sociala och kulturella vetenskaper.

Men forskningen sker inte bara i samverkan mellan olika kunskapsområden utan forskarskolan HEAD finns inom Institutet för handikappvetenskap, IHV, som är ett samarbete mellan universiteten i Örebro och Linköping samt högskolan i Jönköping.

Gradvis sämre
– Dövblindhet är ett område som påverkar människan på många olika plan. Syn och hörsel är grundläggande för vår kommunikation och här är det verkligen så att ett plus ett inte blir två. Särskilt gäller det personer som drabbas av gradvis försämring av dessa sinnen, som Ushers syndrom innebär. Även balansen påverkas för en del och man tvingas hela tiden anpassa sig i takt med försämrade funktioner, som kan vara hindrande när det handlar om att interagera med andra och omgivande miljö, säger Moa Wahlqvist.

Ushers syndrom är ärftligt och kräver att båda föräldrarna bär på anlaget. Det finns flera gener som genom mutationer kan ge Usher syndrom. Mutationen i generna gör att ett speciellt protein ej kan tillverkas vilket medför att ögats stavar och örats hår celler påverkas. Man talar om typ I, II och III som har olika svårighetergrader Alla tre typerna har gemensamt att de påverkar syn, hörsel och i vissa fall balans.

Moa Wahlqvist studerar hälsofrämjande faktorer hos personer med alla tre typerna av Ushers syndrom. Personer med Usher syndrom föds med en hörselnedsättning, som kan variera från grav (dövhet) till måttlig nedsättning. Vissa barn med Usher syndrom, främst typ I upptäcks relativt tidigt beroende på dagens hörselscreening samt att balansorganet i örat inte fungerar, vilket medför bland annat sen gångålder. För de barn som har Usher syndrom typ II och III sker upptäckten vanligast senare då dessa barn kan gå i vanlig skola med hörseltekniska hjälpmedel och synproblemen dyker upp under tonåren och det är inte ovanligt att det upptäcks i samband med synundersökning för körkort.

Stora omställningar
– Synen försämras sedan gradvis genom vuxenlivet och innebär stora omställningar, som skiljer sig mellan olika individer. Jag undersöker vilka faktorer som har betydelse: Är det själva sjukdomen, den gradvisa försämringen? Eller är det de tilltagande kommunikationsproblemen? Men det finns också personer som klarar sig bra och jag är särskilt intresserad av vad det är som gör att de mår bra, vilka hälsofrämjande faktorer som finns.

Forskningen kring dövblindhet är framgångsrik vid Universitetssjukhuset i Örebro, USÖ och professor Claes Möller har uppmärksammat Ushers syndrom sedan 25 år. Det är förklaringen till att det vid USÖ finns världens största databas för personer med Ushers syndrom. Den omfattar närmare 400 personer och omfattar syn, hörsel och genetiska data, vilket är en grund för en rad olika studier kring syndromet.

Genterapi
Projektet kring Ushers syndrom, som Moa Wahlqvist är en del av, leds av Claes Möller. Det syftar till att kartlägga syndromet genetiskt, studera kognitiva funktioner hos barn och vuxna samt också psykosociala konsekvenser av sjukdomen. Förhoppningen är att det i framtiden ska leda till genterapi och andra metoder för att lindra eller bota sjukdomen och att studierna också ska finna vägar att underlätta livet för patienterna på olika sätt.
Ovanlig bredd

Forskningen kring dövblindhet och personer med Ushers syndrom bedrivs på olika håll i världen, till exempel i USA där man koncentrerat sig på genetisk forskning. Men det breda perspektiv, som samarbetet inom Institutet för handikappforskning är en grund för, finns inte på andra håll i världen.

– Bredden gör oss unika. Dövblindhet är en funktionsnedsättning som kräver insatser från många olika kompetenser, man måste se hela människan i sitt sociala sammanhang, säger Moa Wahlqvist.

Kliniska och genetiska studier av Usher syndrom
är ett av flera forskningsprojekt som pågår inom Handikappvetenskap. Just det här syftar till genetisk kartläggning av Ushers syndrom, tidig diagnostisering genom kliniskt genetiska undersökningar samt genterapi, inriktat mot såväl öga som öra. Hörsel- och synutveckling ska studeras i ett livsperspektiv och kognitiva funktioner hos barn och vuxna med syndromet ska studeras, liksom psykosociala konsekvenser, ångest, depression med mera. Professor Claes Möller leder forskningen.

Flera doktorander
Ytterligare två doktorander utom Moa Wahlqvist är knutna till projektet. Cecilia Henricson är psykolog och som forskar för att öka kunskapen om kognition, alltså de mentala processerna kring minne och språklig utveckling hos patientgruppen. Mattias Ehn är också psykolog och forskar kring vilka psykologiska konsekvenser det får när en person blir dövblind.
Två andra syndrom, som liknar Ushers på så sätt att de hänger ihop med dövblindhet, är Alströms syndrom och syndromet som kallas Charge. Här finns två doktorander, som också hör till projektet. Berit Rönnåsen är specialpedagog och har fokus på lärande medan Hans Erik Frölander studera social kognition.

Integrerad forskning
Doktorandernas handledare är också ett uttryck för att det rör sig om en bred och integrerad forskning. Utom Claes Möller, med en omfattande erfarenhet kring dövhet och dövblindhet, finns också professor Berth Danermark, Örebro universitet, som forskar kring rehabiliteringsforskning med ett psykosocialt perspektiv. Han arbetar också mycket med hur tvärvetenskapen ska utvecklas inom handikappforskningen.

Björn Lyxell är professor i psykologi vid Linköpings universitet och hans forskning handlar om kognition och kognitiv utveckling hos individer med hörselnedsättning och dövblindhet.
Kerstin Möller är lektor vid Örebro universitet och forskar kring hur dövblinda personer kan vara delaktiga i samhället och vilka insatser samhället gör för dem.

Sverige har mycket bra förutsättningar för innovation men det finns en outnyttjad potential att förbättra vår innovativa output – till exempel patent, kunskapsspridning och nya företag, skriver Per Thulin, ekon dr Entreprenörskapsforum och KTH.

September månads analys baseras på data från Cornell University, INSEAD, och WIPO, World Intellectual Property Organization, som rankar världens länder med avseende på innovation. Schweiz vinner innovationsligan tätt följt av Sverige och Storbritannien. Våra grannar Finland och Danmark hamnar på sjätte respektive nionde plats.

Sverige rankas högt i både Innovation Input Index och i Innovation Output Index – rank 5 respektive rank 3 år 2012. Men när kvoten mellan dessa, Innovation Efficiency Ratio – som visar hur pass effektivt länderna utnyttjar sina innovativa tillgångar – räknas fram placerar sig Sverige relativt långt ner på rankingen, plats 55. En tolkning är att Sverige har mycket bra förutsättningar för innovation och att landet även genererar mycket innovativ output i absoluta tal, men när output ställs i förhållande till input är vi ganska dåliga.

– Kan vi förbättra vår innovativa output – till exempel via patent, kunskapsspridning och nya företag så kan vi nå vår innovativa potential. Kraft bör riktas mot att finna var hindren för innovation ligger och undanröja eller reducera dessa, säger Per Thulin, ekon dr Entreprenörskapsforum och KTH.

Ta del av Thulins tabeller och tio-i-topp-listan av innovativa länder.

Petter Tistedt visar i sin bok att det var en bred grupp reformivrare som var engagerade i hur demokratin skulle utformas, försvaras och utvecklas. De betonade betydelsen av medborgarnas självbestämmande och aktiva deltagande i att lösa samhällsproblemen.

– Det fanns ett starkt engagemang för att få medborgarna verkligt inflytande i behandlingen av aktuella samhällsangelägenheter. Det framgår tydligt i debattböcker, pressklipp, radioinslag, reklam och utställningsmaterial där allmänheten uppmuntrades att informera sig och diskutera olika problem, säger Petter Tistedt.

Han har studerat och ställt nya frågor om de välkända 1930-talsdebatterna om befolkningens framtid – den så kallade ”befolkningsfrågan” – och hur fritiden skulle användas. I dessa debatter medverkade samhällsvetare, journalister, folkbildare, formgivare och politiker, men också allmänheten engagerades.

Det pågick en livlig debatt om medborgarnas uppgifter, betydelsen av deras deltagande och insatser.  Diskussionerna engagerade många. Folkstyret ansågs kräva kunniga medborgare – särskilt i en tid då antidemokratiska rörelser var på frammarsch. Offentliga samhällsdiskussioner organiserades i syfte att möta de hot som demokratin ansågs stå inför.

– Vi tror gärna att vi är klokare idag och har lärt oss att demokratin måste försvaras, men i min avhandling visar jag att insikterna fanns redan i demokratins ungdom och att man förstod att det inte räckte med opinionsbildning, säger Peter Tistedt.

Det man gjorde var inte i första hand att bilda opinion mot antidemokratiska rörelser eller ideologier, utan att utforma samhällsdiskussioner så att allmänheten skulle få tillfälle att öva och utöva sitt demokratiska medborgarskap: att ta ställning till sakfrågor, argumentera sakligt, ompröva invanda tänkesätt, överblicka konsekvenser av de egna handlingarna och göra väl avväga livsval i ljuset av gemensamma åtaganden.
 
Makarna Myrdals aktiviteter som offentliga intellektuella – inklusive publiceringen av deras berömda debattbok Kris i befolkningsfrågan – passar väl in i detta mönster, menar Petter Tistedt. Detta trots att de vanligen framhålls som typiska exempel på hur så kallade sociala ingenjörer sökte ta makten över vanliga människors vardag och utestänga dem från att delta i arbetet med att utforma visioner för den politiska och sociala utvecklingen.

– Ett exempel på att medborgarnas medbestämmanderätt underkändes var istället den reklam som användes som pedagogisk metod för att uppmuntra medborgarna att välja rätt fritidsaktivitet. Här blandades nämligen rollen som konsument och medborgare samman och dolde politikens betydelse för samhällsutvecklingen, säger Petter Tistedt.

Avhandlingen har publicerats av Symposion Brutus Östlings bokförlag.

Alla förbränningsmotorer har en uppsättning ventiler som styr in- och utflödet av gaser i cylindrarna, och tätar dem från läckage när trycket byggs upp under förbränningen. Dessa funktioner medför att ventilernas tätningsytor utsätts för höga krafter och stora temperaturförändringar.

De senaste decenniernas ökande globala miljömedvetenhet har lett till att lastbilstillverkarna nu följer en serie av stegvis allt mer krävande miljölagar som reglerar tillåtna utsläpp. Detta har tvingat fram en snabb utveckling av motorer, användning av allt renare bränslen och bättre styrda förbränningsparametrar. Alla dessa förändringar i förbränningskammaren påverkar även ventilerna.

– Särskilt minskar det partikelflöde som passerar genom avgasventilerna och som visat sig vara positivt ur slitagesynpunkt. Samtidigt efterfrågas ökad livslängd och prestanda, vilket sammantaget ställer enorma krav på framtidens ventiler, säger Peter Forsberg.

Han har studerat nötningen av tätningsytorna på ventiler i förbränningsmotorer, särskilt avgasventiler i dieseldrivna lastbilsmotorer. Inom ramen för avhandlingsarbetet utvecklade han en unik testutrustning, som på ett förenklat sätt simulerar ventilernas kontaktsituation.

Utrustningen är uppbyggd runt verkliga komponenter för att i bästa möjliga mån ge resultat som kan överföras till verkliga motorer. För att simulera de partiklar som motorernas avgasventiler blir utsatta för sprayades några miljondelar olja in i det varmluftsflöde som passerar genom testutrustningens ventiler.

Resultatet visar att det både i verkliga motorer och i testet spontant bildades en skyddande film på tätningsytorna. Denna så kallade tribofilm byggs upp av oljerester i ett flertal lager med en sammanlagd tjocklek av bara 1-5 tusendels millimeter. Den täcker den ursprungliga ytan och fyller ut ojämnheter.

– Mina studier visar tydligt på vikten av dessa självreparerande och nötningsskyddande tribofilmer. Utan dem måste ventiler anpassas för att inte slitas ut i förtid i framtiden. Det kan till exempel göras genom nya utformningar som minskar glidningen i kontaktytan, genom att använda alternativa slittåligare material eller andra mer innovativa lösningar, säger Peter Forsberg.

Projektet har bedrivits i nära samarbete med Scania CV AB som levererat materiel och bidragit med praktiska erfarenheter. Avhandlingen läggs fram den 20 september. Mer information om avhandlingen på Uppsala universitet.

Martina Boström och Sofi Fristedt, forskare vid Hälsohögskolan har tillsammans med Posifon AB, Civilförsvarsförbundet, Sveriges Pensionärsförbund samt forskare från Högskolan i Borås fått 1,5 miljoner kronor från Vinnova för att utveckla konceptet Landräddningen.

Landräddningen är en ideell rikstäckande organisation som genom frivilliginsatser erbjuder hjälp till behövande i situationer, där den offentliga hjälpen inte behöver rycka in eller saknas. Med hjälp av modern teknik och frivilliginsatser ökar Landräddningen tryggheten.

Forskargruppen på Hälsohögskolan kommer att utvärdera nyttan och det upplevda värdet av Landräddningen, såväl för behövande som volontärer.

– Vi anser att denna sociala innovation är nytänkande och det är därför angeläget att inkludera en bredare grupp av användare då det ännu är oklart vilka grupper som kan ha och uppleva bäst nytta av larmet, säger Sofi Fristedt, forskare vid Hälsohögskolan.  

Många vill leva ett glädjefullt, aktivt liv, våga utmana sig själva och känna trygghet att självständigt delta i aktiviteter och samhällsliv – att kunna göra detta är mer självklart för vissa än andra. Möjligheten att kunna larma närstående eller personer i ens närhet när behov av hjälp uppstår, kan vara en faktor som genererar en tryggare vardag med utökad fysisk aktivitet. Företrädare inom den kommunalt finansierade omsorgen bedömer dock att dessa larm inte kommer att erbjudas i någon större omfattning. Anledningen är att kommunerna inte har resurser nog att bära utökat ansvar för medborgarnas välbefinnande utomhus.

I en så kallad meta-studie, där resultaten från över 1 600 frågor i 241 olika studier i 58 regioner vägts samman, visar Sebastian Hess och hans kollegor vid SLU att tidigare slutsatser om EU-medborgares negativa attityder till genmodifierade livsmedel inte stämmer.

Tidigare enkätstudier har visat att konsumenterna i EU är mer negativa än i andra regioner när det kommer till användingen av bioteknik, såsom genetisk modifiering, i livsmedelsproduktionen. Det finns visserligen länder inom EU där man är mycket negativ, som Danmark och Rumänien, men detta vägs upp av länder som Spanien och Holland där man har en mer positiv attityd. Exempel på länder utanför EU med signifikant mer positiv syn på GMO i livsmedel, än genomsnittet, är USA, Indien, Kina och Uganda, medan konsumenter i Norge, Schweiz och Japan är de mest negativa.

Studien bekräftar tidigare slutsatser om hur frågornas formulering och kontext kan påverka svaren. De frågor som ställts om bioteknik och genteknik i enkäter inom EU har haft en negativ klang och oftare frågat om risker eller moraliska och etiska aspekter, vilket med stor sannolikhet har påverkat svaren i negativ riktning.

Resultaten visar också att människor tenderar att vara mer rädda för osäkra riskfaktorer än vad de är optimistiska till möjliga fördelar. Lägre pris och godare smak var inte något som påverkade attityden nämnvärt, däremot verkade folk se mer lovande på produkter med medicinska egenskaper.

FAKTA
Studien presenterades på Agricultural & Applied Economics Association’s 2013 AAEA & CAES Joint Annual Meeting i Washington nyligen. Studien är gjord vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) inom Mistra Biotech, ett forskningsprogram med fokus på bioteknik och lantbruk. Läs mer om projektet på SLU: www.slu.se/mistrabiotech/konsument

Artikeln: Hess, S., Lagerkvist, C.J., Redekop, W., & Pakseresht, A. 2013. Consumers’ Evaluation of Biotechnology in Food Products: New Evidence from a Meta-Survey. Agricultural and Applied Economics Association 2013 Annual Meeting, August 4-6, 2013, Washington, D.C. Läs artikeln här: http://purl.umn.edu/151148

De flesta gener som kodar för strukturella proteiner respektive reglerande faktorer i eukarioter tillhör genfamiljer. De bildas genom genduplikation så att en gen har flera kopior i en individ. Några dubblerade gener är kortlivade, funktionen förloras och slutligen försvinner den duplicerade genen. Andra dubbletter kvarstår och får en förändrad funktion. Genduplikation har en viktig roll i evolutionen. En utmaning är att förstå hur denna mångfald uppstår och spelar naturligt urval någon roll?

Denna frågeställning har Umeåforskaren Xiao-Ru Wang med kollegor tagit sig an genom att studera en stor genfamilj i tallens arvsmassa som kodar för glutathione S-transferase (GST). GST-proteiner är ett enzym som antas ha en roll i avgiftning av så kallad xenobiotika, främmande ämnen som exempelvis miljögifter, och som respons på biotisk och abiotisk stress. Eftersom det finns så många potentiella främmande ämnen och stressande faktorer för högre växter, kan man anta att ha olika GST-funktioner är ett sätt att anpassa sig.
Forskarna utförde en serie av mutationer på utvalda avsnitt på proteinert som står under positiv selektion (naturligt urval) och undersökte det resulterande proteinets strukturella och funktionella egenskaper i relation till den normala varianten (vildtypen).

De upptäckte att de flesta av de identifierade proteinavsnitt med positiv selektion i GST-proteiner i tall hade betydande effekter på enzymets funktion, och de GST-proteiner med utbytta aminosyror vidgade sitt spektrum av substrat att fästa vid och aktivitet i organismen. Detta antyder att selektivt tryck delvis har drivit evolutionen i denna proteinfamilj. I studien såg man också att positiv selektion oftare äger rum i utkanten av enzymstrukturen snarare än centralt på den aktiva ytan på enzymet, samt på flexibla rörliga regioner snarare än fast bundna strukturdelar hos proteinet.

– Detta mönster kan vara en generell mekanism för att få en mångfald av funktioner inom enzymfamiljer då den tillåter införskaffandet av nya funktioner utan att störa den ursprungliga veckningen av strukturen och den primära funktionen som enzymet har, säger Xiao-Ru Wang, universitetslektor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
Grundforskning om att förstå mekanismen som ökar proteiners funktionalitet är viktig för att bättre förstå organismers utseendemässiga mångfald och deras genetiska system.

– Vi samarbetar nära med forskare i the Chinese Academy of Sciences och vi gör nu andra experiment där vi hoppas på nya spännande resultat som för vår forskning framåt.

FAKTA
Studien är publicerad i tidskriften Journal of Biological Chemistry och är finansierad av the Natural Science Foundation of China och Vetenskapsrådet.

Originalpublikation:
Ting Lan, Xiao-Ru Wang, and Qing-Yin Zeng. 2013. Structural and functional evolution of positively selected sites in pine GST enzymes. Journal of Biological Chemistry 288:24441-24451. http://www.jbc.org/content/early/2013/07/11/jbc.M113.456863

Studien publiceras 11 september 2013 i Proceedings of the Royal Society och utfördes av forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i samarbete med bland annat brittiska kollegor.Forskarna analyserade DNA från att stort antal mammutfynd i norra Europa, Asien och Nordamerika.

– Vi såg att under en värmeperiod för ungefär 120 000 år sedan minskade antalet mammutar dramatiskt och mammutarna delades upp i ett fåtal isolerade populationer, säger Eleftheria Palkopoulou, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet.

En av dessa isolerade populationer utvecklades senare till en unik europeisk typ av mammut. Den europeiska mammuten ser dock ut att ha försvunnit redan för ca 30 000 år sedan, i samband med att sibiriska mammutar koloniserade Europa.

Samma förlopp av minskade antal mammutar ser även ut att ha inträffat när temperaturerna började öka vid slutet av förra istiden för cirka 20 000 år sedan.

– Vi ser ett återkommande mönster av att bara en liten spillra av alla mammutar klarade av de allra varmaste perioderna, och detta ökade med all sannolikhet risken för arten att dö ut, säger Love Dalén som är forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.

De sista mammutarna på jorden fanns på några öar utanför Sibirien, Wrangelöarna och St Paulsöarna. Forskarna vid Naturhistoriska riksmuseet startar nu ett stort forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet, för att hitta orsaken till att mammutarna försvann även där.
Se en video om hur forskarna tar fram dna ur en mammutbete.