Första linjens chefer inom äldreomsorgen hanterar vad som kallas för ett organisatoriskt hyckleri, enligt en ny avhandling i företagsekonomi vid Helix, Linköpings universitet.
Äldreomsorgen är en politiskt turbulent sektor som utsatts för stora neddragningar på senare år. Första linjens chefer, de som är närmast ”golvet”, är de som ska göra verklighet av politiska intentioner och sparprogram. De hanterar den dagliga verksamheten med sina medarbetare i fokus.

Hanna Antonsson, doktorand i företagsekonomi har studerat dessa chefer, både utifrån vilka förväntningar som ställs på dem och vad de faktiskt gör. Hon har intervjuat ett 40-tal chefer, samt skuggat fyra chefer i deras vardag. Hon har också studerat dokument som uppdragsbeskrivningar och platsannonser.

Hon beskriver en verklighet där chefsuppdraget inte längre har så mycket att göra med ledarskap. Chefsuppdraget har allt mer blivit en rent administrativ funktion där det handlar om att styra verksamheten ekonomiskt. Cheferna, och deras överordnade, talar gärna om vikten av ett gott ledarskap, att vara synlig i verksamheten, att stötta och leda de anställda. Men i verkligheten sitter chefen oftast begravd i budgetarbete, ekonomisk redovisning, genomgång av offerter och andra upphandlingsfrågor, samt administration. Både cheferna själva och deras överordnade påtalar bristen på administrativt stöd till första linjens chefer.

– Förväntningar från olika håll kolliderar, säger Hanna Antonsson. Det går att se också i uppdragsbeskrivningar, platsannonser och i fackliga dokument.

Att hålla budget är ett övergripande mål för verksamheten, men också att se till att god omvårdnad ges. Cheferna måste kunna hantera motsatta budskap som att ”vi ska spara pengar och dra ner på folk” och ”vi ska öka kvaliteten i vårt arbete”. De ställs inför etiska dilemman när ekonomiska krav kolliderar med omsorgslogiken. Verksamheten har gått från att vara behovsstyrd till att vara budgetstyrd.

Resultatet, skriver Hanna Antonsson, blir att cheferna måste hantera ett organisatoriskt hyckleri, där prat, beslut och handlingar inte stämmer överens och måste särkopplas. Som de yttersta verkställarna av politiskt fattade beslut måste cheferna leva med att det de säger inte alltid överensstämmer med det de gör. Omsorgslogiken tunnas ut till en omsorgsretorik.

– Det finns en spänning mellan förväntningarna på vad som ska göras och förutsättningarna för att göra det, mellan kraven på verksamheten och medlen för den.

Hanna Antonssons studie omfattar både hemtjänst och vårdboende, och både privata och kommunala utförare. Skillnaderna mellan privat-offentligt är inte så stora, säger hon, i båda fallen har den ekonomisk-administrativa logiken trängt undan omsorgslogiken. Då skiljer sig chefernas arbetsvillkor åt mer mellan hemtjänst och vårdboenden. I de senare är alla samlade i en enhet, arbetet är mer kontinuerligt och förutsägbart. I hemtjänsten är såväl vårdtagare som personal geografiskt utspridda och oförutsedda händelser är mycket vanligare.

Hanna Antonsson disputerar den 4 oktober. Avhandlingen heter ”Chefers arbete i ’äldreomsorgen – att hantera den svårhanterliga omvärlden. Relationen mellan arbete och organisering”. Hennes studie kommer också att presenteras på Helixdagen den 3 oktober. Helix är ett centrum för forskning om hälsa, lärande och rörlighet i arbetslivet.

Forskaren Susanna Toivanen kan i en studie om framtidens arbetsplatser som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond, visa att kontorslandskap trots att de ger anställda hälsoproblem, fortsätter att byggas. Anledningen är en bristande koppling mellan arbetsmiljöforskning och de som planerar framtidens kontor.

Susanna Toivanen är en av flera forskare i satsningen Flexit, som Riksbankens Jubileumsfond drivit för att öka utbytet mellan samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning och näringslivet. Nu slutredovisar hon sitt projekt och har flera intressanta resultat. Hon pekar bland annat på de kommunikationsproblem som finns mellan arbetsmiljöforskning och praktisk kontorsutveckling.

– De står vanligen lång ifrån varandra, men här finns nu goda möjligheter för ett samarbete, säger Susanna Toivanen, som själv varit placerad på NCC, och därmed i praktiken faktiskt fört forskningen närmare de som planerar framtidens kontor.

Ytterligare ett problem som Toivanen kan peka på är att arbetstagarperspektivet inte är tillräckligt belyst. Det ökar risken för att branschen bygger kontor som faktiskt inte främjar arbetsmiljön. Här måste, menar Toivanen, både kommunikationen med facket och med forskningen utvecklas och bli bättre.

– Min forskning visar dessutom att det bland beslutsfattare finns en kortsiktighet i hur man planerar och bygger. Det handlar mer om snabba affärer, och hälsa och arbetsmiljö verkar inte vara av kommersiellt intresse, säger Susanna Toivanen.

Läs hela slutredovisningen.

Åtskilligt har skrivits om den ”svenska näktergalen” Jenny Lind, men kan det i själva verket ha varit en skada på stämbanden som gjorde henne till den firade världsstjärna hon var? Ja, det menar Ingela Tägil, som i sin doktorsavhandling vid Örebro universitet undersökt röstens betydelse för Jenny Linds identitet. Tägil menar att röstskadan var starkt bidragande till att Lind uppfattades som särskilt kvinnlig vilket gjorde henne till internationell operastjärna, en av de första och största på sin tid.  Jenny Lind slog igenom 1838, en tid när medieutbudet var fullständigt annorlunda än nu. Tidningar hade börjat få betydelse och det är också genom att studera recensioner, som Ingela Tägil kunnat klarlägga hur samtiden såg på den svenska ”Näktergalen”.

– Hon var en pionjär när det gällde att skapa en image som bidrog till att göra henne till världsstjärna. Hon lyckades skapa en mediebild av sig som en kvinnlighetssymbol i en tid då aktriser snarast betraktades som prostituerade än som dygdemönster.

Social karriär
En del av den här bilden var Jenny Linds röst, som sågs som påtagligt kvinnlig. Hon framställde dessutom sina rollfigurer som blygsamma och jungfruliga, allt för att leva upp till tidens kvinnoideal. Detta var mycket medvetet och ett led i att fjärma sig från sitt enkla ursprung och göra social karriär i en tid då kvinnors möjlighet till det i huvudsak var genom att ”gifta sig fin”.

Recensionerna beskriver också hur Jenny Lind sjöng. Hon var en hög sopran, det högsta tonläget, hade en välutvecklad teknik, men rösten var svag. För hennes kritiker var den svaga rösten en brist. Medan hennes beundrare kallade den ”beslöjad” talade kritikerna om den som ”hes”.

Skadade stämband
– Under sin uppväxt drabbades Jenny Lind av röstproblem, som sannolikt utvecklades till ärr på stämbanden. Det orsakade läckage som i vissa röstregister uppfattas som en slöja gav rösten en luftig och skör klang även i andra tonlägen, ett uttryck som kanske skulle ha gått förlorat utan läckan.

Jenny Lind hade en god teknik, kunde sjunga svagt även i höga tonlägen, vilket är svårt, och hennes läckande stämband gav alltså rösten ytterligare en dimension. Kan man då tänka sig att hennes röst går att återskapa, så att vi kan få höra hur hon lät?

– Ja, man kan antagligen rekonstruera den och sedan med datorteknik manipulera den så att vi kan få en uppfattning av hur hon lät, säger Ingela Tägil.

Avhandlingen omfattar åren mellan Jenny Linds genombrott som operasångare i Stockholm 1838 och den följande operakarriären fram till 1849. Det internationella genombrottet kom i Berlin 1844 och hon slutade sjunga opera bara fyra och ett halvt år senare.

Orkade inte
– Jag tror att det också hade samband med hennes röstskada, hon orkade helt enkelt inte sjunga hela operaföreställningar i flera timmar. I stället gjorde hon konsertframträdanden med mycket stora framgångar, inte minst i USA. Hon är fortfarande betydligt mera känd i både Tyskland och USA än i Sverige.

Trots att det skrivits åtskilliga biografier om Jenny Lind finns det få vetenskapliga texter och Jenny Lind – Röstens betydelse för hennes mediala identitet är den första doktorsavhandlingen. Ingela Tägil menar att denna första svenska världsstjärna var ett resultat av det medvetna arbetet med att framställa henne som den oskuldsfulla näktergalen, en identitet som byggde på hennes speciella röst och förstärktes genom rollval och även genom specialskrivna roller.

Text: Lars Westberg

– Jag har tittat på hur internet används och hur det kan relateras till mobbningen, säger Linda Beckman, fil. dr vid Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa på Karlstads universitet. Tidigare forskning visar att killar mest spelar spel och gör andra konkreta saker på nätet. Tjejer ägnar sig mer åt kommunikation och uppehåller sig i sociala medier och bloggar där de kan lägga upp kommentarer och bilder. Här syns ett samband – kanske är dessa platser som tjejerna väljer generellt farligare platser på nätet.

Mobbare och mobbade mår lika dåligt

Linda har också jämfört psykosomatiska besvär mellan mobbare, offer och mellan nätmobbning och den traditionella mobbning som sker i skolan. Men det är ingen skillnad – båda grupperna mår lika dåligt. Elever som blir mobbade men också mobbar mår dessutom ännu lite sämre vilket också tidigare forskning visat. Hon har även tittat på sambandet mellan att ha någon typ av funktionshinder och mobbning. Det visar sig att det finns en större risk att gruppen mobbade som mobbar, och särskilt de elever som är involverade i både  nätmobbning och traditionell mobbning, har någon typ av funktionshinder som gör det svårt för eleven i skolan.

En delstudie i avhandlingen handlar också om hur elevhälsopersonal arbetar idag med att förebygga mobbning, ett arbete som i mångt och mycket är styrt av resurser. Hur ska skolan kunna jobba preventivt mot både traditionell mobbning och nätmobbning?

– Jag tror att man ska titta på helheten i skolan. Arbeta med alla grupper och inte peka ut någon specifik gruppering. Att inte nödvändigtvis fokusera på mobbning utan i stället prata med eleverna om ren artighet, hövlighet och hur man allmänt beter sig på skolgården, fritiden och på nätet.

Avhandlingen ”Traditionell mobbning och nätmobbning bland svenska ungdomar. Könsskillnader och samband med psykisk hälsa.” består av fyra delstudier. Linda Beckman disputerade den 27 september.

Slutsatsen om att kommunpolitiker inte lyfter den etiska dimensionen i politiska frågor drar Nina Nikku, etikforskare vid LiU, i en studie om etik och förtroende i kommunerna. Hon har intervjuat nio erfarna kommunpolitiker i lika många östgötakommuner.

Etik förknippas kanske i första hand med ärlighet när man hanterar allmänna medel. En rad skandaler i svenska kommuner visar att det även bland kommunalt anställda och förtroendemän finns personer som oärligt skor sig på kommunens bekostnad. De intervjuade kommunpolitikerna är överens om att kommuner har svårt att skydda sig mot dessa. Bättre kontrollsystem behövs. De pekar också ut två andra orsaker till ett oärligt beteende, dels att man inte själv förstår att man gör fel, dels det ”sluttande planet”.

Det sluttande planet är att tänja på gränserna för vad som är etiskt acceptabelt. Hur mycket alkohol är det ok att förtära vid representation? Hur mycket arbetstid ska en tjänsteresa innehålla?

En etisk kultur behövs i kommunerna, menar Nina Nikku. Många har idag formulerat etiska regler som finns på hemsidor eller i andra dokument. Det räcker dock inte med en samling regler, de måste också bli kända och genomsyra verksamheten.

Men, menar Nina Nikku, allt kan inte fångas i regelverk. Bemötandefrågor eller svåra prioriteringsfrågor, exempelvis i äldreomsorgen, där behövs också etiska överväganden.

Kommunalt beslutsfattande har flera etiska dimensioner. Etiska krav i upphandling är en. Men alla är inte så tydliga. När kommunpolitikerna ombads ge exempel på etiskt känsliga frågor nämnde de ensamkommande flyktingbarn, invandrarfrågor, barn med funktionshinder, skolnedläggningar och äldreomsorg.

– De nämner svaga grupper, och exempel från de ”mjuka” nämndernas områden. De verkar inte tänka att det kan finnas en etisk dimension i de tekniska nämnderna, inom stadsplanering eller gatu- och bostadsförvaltning, säger Nina Nikku.

Rapporten ”Om etik och förtroende i kommunerna” ges ut av Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet laddas ner direkt http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:641785/FULLTEXT01.pdf

 VTI inleder ett projekt med frågeställningen hur sambandet mellan upplevd körprestation och nedsättningar i hörsel-och eller synfunktion. Även hur äldre upplever hjälpmedel vid bilkörning ingår i projektet.

I Sverige kommer rekrytering av personer 65 år eller äldre att ske via hörselkliniken i Linköping.
Arbetet är också ett samarbete mellan VTI och två universitet i Brisbane, Australien. Det är University of Qeensland samt Qeensland University of Technology som ska, tillsammans med VTI, genomföra en enkätstudie för att karaktärisera användandet av syn- och hörhjälpmedel för äldre bilförare samt deras upplevelse av säkerhet.

– Studien täcker in personer från två olika kulturer med syn- eller hörselnedsättning eller en kombination av dem båda, säger Birgitta Thorslund, forskningsingenjör på VTI.

Resultaten kommer att presenteras i en vetenskaplig artikel samt på internationella konferenser med inriktning på både hörsel och trafik. Stiftelsen Promobilia är uppdragsgivare åt projektet som startades nyligen och som väntas pågå till slutet av maj 2015.

Fortes styrelse beslutade den 26 september 2013 att anslå knappt 270 miljoner till forskning för individens och samhällets utveckling. I linje med de senaste två åren gör Forte även en satsning på juniorforskare.

De beviljade projekten studerar områden som arbets- och miljömedicin till exempel påverkan
av tobak och bilavgaser men även hormonstörande miljögifter och nanopartiklar. Därtill kommer exempelvis projekt om arbete och stress, ungas psykiska ohälsa kopplat till dåliga skolresultat och utbildningsklyftor kopplat till integration och etnicitet med många fler. 
Lista över samtliga projekt som Forte – Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd har beviljat bidrag finns på www.forte.se/sv/Soka-bidrag/Bidragsbeslut

– Söktrycket har stadigt ökat och utgör i år en ökning på 8 procent jämfört med förra året, säger  Lars Wärngård, programchef.

Av de sökande får 8 procent finansiering jämfört med 10 procent förra året. Fördelningen till lärosätena visar att Stockholms universitet, Karolinska Institutet,

Göteborgs, Lunds och Umeå universitet har lyckats bäst. I år inkom totalt 1 025 ansökningar. Av dem gick 234 vidare i ansökningsprocessen. Styrelsen beslutade, utifrån kriterier för vetenskaplig kvalitet, ge medel till 84 av projekten, det inkluderar 7 bidrag till juniorforskare. Könsfördelningen för de 84 projekten är 58 procent kvinnor och 42 procent män. Projekten som delar på 250 miljoner får ytterligare 30 000 kronor vardera till publicering i Open Access.

Styrelsen tog även idag beslut om att finansiera 12 postdoktorer, totalt 19 miljoner.

FAKTA
Forte – Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, är en statlig myndighet som  ska finansiera den bästa forskningen som ger förutsättningar för individens och samhällets utveckling.

I museikatalogerna betonas den särskiljande informationen snarare än den som de har gemensamt och som gör föremål och samlingar möjliga att hitta med enkla metoder. Museerna sitter kvar i äldre forskningsmetoder och tidigare syn på kunskap som i stor utsträckning formades under 1900-talets första hälft. Det gör det omöjligt att sammanföra digitaliserade data från olika museer.

– Museerna bevarar kunskap om hur människor levde förr i tiden, det vet alla, men museerna bevarar också äldre metoder i sitt sätt att arbeta, säger museologiforskaren Bengt Wittgren, som i en ny avhandling, Katalogen – nyckel till museernas kunskap? pekar på hur äldre forskningsmetoder och tidigare syn på kunskap dröjer kvar i museernas arbetssätt.
Han beskriver hur museerna lägger ut bilder av material ur sina samlingar tillsammans med data på internet. Men det som finns skrivet i databaserna är ursprungligen och fortfarande formulerat för interna behov och för specialister.

– Samtidigt förväntar sig kulturpolitikerna att samlingarna som museerna digitaliserar ska gå att sammanföra och hitta utan att användaren behöver veta var föremålen förvaras.
Bengt Wittgren visar i sin avhandling att museerna har problem med att uppfylla de politiska förväntningarna om allmänhetens tillgång till kulturarvet. Han undersöker också förutsättningarna för arkiv, bibliotek och museer att samarbeta för att öka tillgängligheten.

– Analysen visar att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att sammanföra digitaliserade data från olika museer. I museikatalogerna betonas den särskiljande informationen snarare än den som de har gemensamt och som gör föremål och samlingar möjliga att hitta med enkla metoder. Museerna sitter helt enkelt kvar i äldre tänkesätt.
I det här avseendet skiljer sig museer från till exempel arkiv och bibliotek där sätten att arbeta utvecklats under 1900-talets gång och det finns en internationell metodutveckling och forskning som stöd.

Wittgren undersöker museikataloger och liknande system som är avsedda att ordna och presentera museernas kunskap. Syftet med denna analys är att visa hur museernas data kan användas eller inte kan användas. Han har även undersökt metodutvecklingen och den diskussion som förts inom museerna om katalogisering och bevarande av kunskap från förr.
Avsikten är att visa de syften som funnits med att katalogisera museernas föremål. Slutsatsen är att museernas egna interna forskningsfrågor varit viktigast i förtecknandet av data och att metoderna, som fortfarande används, i stor utsträckning formades under 1900-talets första hälft.

FAKTA
Disputationen äger rum torsdag, 1 oktober. Opponent: Magdalena Gram, FD, forskningschef, Nationalmuseum.
Länk till avhandlingen Katalogen – nyckeln till museernas kunskap?
Om dokumentation och kunskapskultur i museer

Utlysningen ”Behovsmotiverad forskning för ökad jämställdhet” genomförs på regeringens uppdrag i samråd med Vetenskapsrådet.

De projekt som får finansiering ska vetenskapligt pröva metoder, verktyg och processer som kan bidra till ökad jämställdhet inom en rad olika områden såsom transport, skogsbruk, filmproduktion, materialforskning, offentlig finansiering, design, innovationssystem, kommuner, landsting och staten. Syftet är att bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen.

Resultaten av forskningen kommer att visa sig senast 2015 då projekten ska vara avslutade.

Följande tio projekt får dela på 30 miljoner kronor:  
Eivor och Mai – Forsknings-och utvecklingsprojekt för jämställdhetsarbete med maktperspektiv. Kungliga tekniska högskolan. I projektet fokuseras på ojämställdhet inom teknikforskning och filmproduktion. Modellen som prövas bygger på att olika typer av könsfördelning påverkar makt, kunskapsperspektiv och förändring.

Från macho till modern: Jämställdhet i skogsbrukets arbetsorganisationer. Luleå tekniska universitet. I projektet fokuseras metoder som kan bidra till att skogsbruket  snabbare kan röra sig från ”macho” till modern, det vill säga skapa mer attraktiva arbetsplatser, organisationer och yrkesidentiteter i alla delar av skogsbruket för både kvinnor och män.

Origo – med design som aktör för genusmedveten förändring och innovation. Högskolan i Halmstad. I projektet undersöks vilken potential design har som social aktör inom ramen för jämställdhets- och förändringsarbete. Projektet ska pröva en metod i två olika miljöer, Hälsoteknikcentrum Halland och Södertörns brandförsvar.

Implementering av metod för jämställdhetskonsekvensbedömning (JKB) i svensk transportinfrastrukturplanering. Statens väg- och transportforskningsinstitut. I projektet ska metoden ”jämställdhetskonsekvensbedömning” (JKB) utvärderas och vidareutvecklas i regionerna Dalarna och Västra Götaland.

Metoder mot Motstånd, 3M. Karlstad universitet. I projektet ska metoder för att identifiera och hantera motståndsstrategier utvecklas och prövas i tre olika miljöer, Räddningstjänsten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och utbildningen Strategiskt Jämställdhetsarbete, SKL.

Genusdriven social innovation nytänkande vägar till jämställt främjande av företagande/innovation. Luleå tekniska universitet. I tre av Sveriges ledande organisationer för jämställt företagande och innovation ska projektet pröva, analysera och utveckla metoder för genusdriven social innovation i form av genusmedveten innovations- och företagsutveckling.

Jämställdhet på BESTA-sätt: Att arbeta för jämställd personalstatistik och jämställda löner i staten. Uppsala universitet. I projektet ska tillämpningen av BESTA-koderna granskas och utvecklas ur ett jämställdhetsperspektiv i tre statliga myndigheter.

Jämställdhet som branschgemensam strategi i skogsbrukssektorn. Sveriges Lantbruksuniversitet. I projektet ska en erfarenhetsbaserad plattform för jämställdhetsinnovation i skogsbrukssektorn utvecklas och etableras.

RIKA 2.0. Luleå tekniska universitet. I projektet utvecklas och prövas en modell, RIKA 2.0 för jämställd fördelning av offentlig finansiering. Samverkansparter är Tillväxtverket, Länsstyrelser, Regionförbund och regionala offentliga finansiärer.

Jämställdhetsintegrering som innovationskraft i offentlig verksamhet. Örebro universitet. I projektet fokuseras olika modeller, metoder och processer som utvecklats för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen i Göteborgs stad, Malmö stad, Stockholms stad, Örebro kommun, Eskilstuna kommun samt Räddningstjänsten Syd.