En åldrande befolkning i kombination med nya behandlingar och läkemedel, skapar en ökad efterfrågan på sjukvård. Följden är stigande kostnader och över hela västvärlden diskuterar man hur sjukvården ska betalas. I Sverige uppgår sjukvårdens kostnader till ungefär 10 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Här, liksom i flera andra länder, betalar patienten själv bara en mindre del av kostnaderna.

Projektet ”Patientavgifternas storlek i svensk primär- och akutsjukvård: hur påverkar de antalet vårdbesök?” startar vid årsskiftet och kommer att pågå i tre år. Totalt har forskningsrådet Forte beviljat drygt 1,8 miljoner kronor till projektet.

– Idag finns nästan inga studier gjorda på det här varken i Sverige eller i övriga Europa och det behövs mer kunskap. Vi kommer att analysera hur patientavgifter i primärvården och akutsjukvården påverkar antalet besök. Det statistiska underlaget kommer från landstingen i Värmland och Örebro, säger Mikael Svensson, lektor och forskare i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Karlstads universitet.

De båda länen liknar varandra vad gäller struktur och befolkning, vilket gör det lättare att se hur just priset påverkar antalet sjukvårdsbesök.  I Värmland finns en enhetlig patientavgift oavsett vilken vård du söker, medan det i Örebro skiljer sig åt för exempelvis akutsjukvård och ett besök på vårdcentralen.

– Vi vet att antalet besök hos exempelvis akutsjukvården förändras över tid av många olika orsaker. Det vi vill analysera är om det skett något trendbrott vid tiden då Värmland införde de nya, enhetliga taxorna, berättar Niklas Jakobsson, forskare i nationalekonomi vid Norwegian Social Research som deltar i projektet.

Patientavgifter kan tillföra resurser till en ansträngd sjukvårdsbudget samtidigt som de kan bidra till en minskning av antalet ”onödiga” besök. Men risken är att den som har låg inkomst avstår från läkarbesök och att folkhälsan försämras på sikt – något som också kostar samhället mer. Därför kommer projektet även att studera om patientavgifterna påverkar olika beroende på hög eller låg inkomst.

Idén till forskningsprojektet kom när forskarna läste om den förändring som landstinget i Värmland gjorde för några något år sedan. Patientavgifterna för läkarbesök på vårdcentralen höjdes samtidigt som patientavgiften för akutbesök sänktes. Efter förändringen är patientavgiften densamma oavsett typ av besök.

– För oss ekonomer är priset ett styrmedel, men här gjorde den politiska ledningen en annan bedömning. När jag kontaktade Landstinget i Värmland ställde man sig positiv till en uppföljning och en utvärdering. Resultaten kommer att bli användbara även för fler, i diskussioner och beslut om olika typer av avgifter för vård, menar Mikael Svensson.

Liknande forskning skulle kunna göras även för läkemedel och tandvård, som också delvis finansieras med egenavgifter.

– Det mest intressanta resultatet är att det över tid går att se hur företagen hanterat utmaningar och hur de lär sig att samarbeta över avstånd, säger Kristina Westermark.

Studien visar hur social kompetens är viktigare än bandbredd. Men, studien visar även på, och analyserar varför, det fungerat mindre bra för vissa företag.  Det företag som det gått bäst för har genom en kombination av passionerade individer, tillfälliga möten ansikte mot ansikte och teknologi utvecklat ett framgångsrikt sätt att arbeta ihop över avstånd.
 
– Resultaten ger en bättre förståelse för hur även små tjänsteföretag kan lyckas i en global konkurrens, säger Kristina Westermark.

Framgångsfaktorer:
* Social kompetens är viktigare än bandbredd.
* Passionerade individer, tillfälliga möten ansikte mot ansikte och teknologi är en vinnande kombination.

Avhandlingen: Proximity and Learning in Internationalisation – small Swedish IT firms in India.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i två studier undersökt hur vanligt det är att män respektive kvinnor utsätts för våld i relationen.

De båda studierna, som genomförts med hjälp av enkäter där totalt 1 400 personer svarat, visar att 8 procent av kvinnorna utsatts för fysiskt våld under det senaste året från sin make eller partner.

Motsvarande siffra för män var i de två studierna 8 respektive 11 procent.

Studierna visar dock att en stor andel av de män som utsatts för fysiskt våld i relationen själva rapporterar att de utfört våldshandlingar mot sin partner. I enkäten rapporteras allt från slag, sparkar och knuffar till strypgrepp och vapenhot.

– Det är ett överraskande resultat. Vi ser att såväl män som kvinnor använder sådant våld som kan skada motparten. Men fortfarande rapporterar fler kvinnor än män att de använt våld i självförsvar, medan män framför allt uppgav att de blivit sårade och kränkta och därför använt våld, säger professor Gunilla Krantz som lett studierna.

Konsekvenserna av våldet blir dock svårare för kvinnorna än för männen. Studien visar att fler kvinnor än män rapporterar att våld i relationen orsakat till exempel depression, ångest och sömnproblem, och var tionde kvinna rapporterade att de haft självmordstankar.

– Män har ofta ett överläge i kroppsstorlek och styrka, vilket gör att den kvinnliga partnerns fysiska våld inte upplevs lika hotfullt. Bland männen är det också bara de som utsatts för psykiskt våld som uppgav att de haft självmordstankar, säger Gunilla Krantz.

Psykiskt och sexuellt våld, samt att vara utsatt för kontrollerande beteenden av sin partner, drabbar oftare kvinnor.

I studien uppgav nästan en av tio kvinnor att de utsatts för sexuellt tvång tidigare i livet, tre procent att de varit utsatt det senaste året.

Bland männen hade 3,5 procent utsatts för sexuellt våld tidigare i livet, 0,6 procent under det senaste året.

När det gäller kontrollerande beteende så var kvinnor också mer utsatta för detta än män, särskilt i att hindras av partnern från att umgås med familj och vänner.

Studien visar också att våld i relationen har ett samband med att ha dåliga sociala nätverk och att ha växt upp i en familj där det funnits våld.

Studierna har publicerats i BMC Public Health.

– Sopsaltning innebär att man sopar bort snön och saltar istället för att använda sand eller grus. För att kunna hålla nere saltmängden och minska risken för slaskbildning och återfrysning så vill man få ytan så ren från snö som möjligt innan man lägger saltet, därför snöröjer man med en sopvals monterad fram på fordonet, säger Anna Niska, forskare på VTI.

Sop-saltmetoden används i dag i några svenska kommuner, bland annat Linköping. Antingen så använder man salt upplöst i vatten (saltkoncentration 23 procent), eller så lägger man befuktat salt på den sopade vägen. Jämfört med traditionell plogning och sandning så innebär sopsaltning exempelvis bättre framkomlighet och minskad risk för punktering för cyklister samt bättre luftkvalitet då vägdammet minskar.

Sedan 2002 då Anna Niska doktorerade inom ämnet så har ingen detaljerad utvärdering gjorts i Sverige. Tanken är att VTI utifrån resultaten ska föreslå tänkbara förbättringar av metoden och utrustningen.

– Vi vill undersöka vilka som är de viktigaste för- och nackdelarna, hur ofta man behöver utföra sopsaltningen, vilka saltmängder som behöver spridas och på vilket sätt, under olika förhållanden. Det är intressant att se hur man bäst hanterar olika förutsättningar, exempelvis om cykelvägen ligger i sol eller skugga, om det är frosthalka eller halka på grund av nederbörd, säger Anna Niska.

Utvärderingen ska genomföras med hjälp av friktionsmätningar, saltmätningar och väglagsobservationer i samarbete med Stockholms stad. Uppdraget påbörjas under hösten och ska avrapporteras i juni 2014. Uppdragsgivare är Trafikkontoret i Stockholm.

Ett av projekten är det BTH-ledda projektet Innovage. Projektet går ut på att ta hjälp av ny och innovativ teknik samt att motivera de äldre att se tekniken som ett komplement till stödet från personal, för att kunna hjälpa äldre att leva självständigt längre i sina egna hem. Den nya tekniken ska dessutom vara hållbar i det att den ska minimera miljöpåverkan. Ett exempel kan vara att på ett mycket enkelt sätt skicka hälsodata för diagnos på distans istället för att behöva ta sig till en vårdinrättning.

– Innovativa strategier och lösningar för aktivt åldrande är sannolikt nödvändiga för att möta det framtida behov som en åldrande befolkning innebär. Det är en tillväxtmöjlighet där BTH:s spetskompetens inom teknik, hälsa och ekohållbarhet samt regionens industri- och servicekompetens kan komma till nytta, säger Jenny Lundberg, BTH och projektledare för Innovage.

– Inom EU anses vi i Sverige vara ett föregångsland att ta efter i omsorg och vård av våra äldre. Det är nu dags att ta nästa steg; vi ska både behålla vår position inom omsorgen och vården och bli ett framgångsland inom ICT som stöd för våra äldre, menar Jenny Lundberg.

Under OPEN DAYS kommer flera frågor som rör den åldrande befolkningen och de många utmaningar som den europeiska äldreomsorgen står inför att diskuteras. Bland annat presenteras olika projekt som syftar till att finna hållbara, innovativa och praktiska lösningar som möjliggör ett längre självständigt liv, en ekonomiskt genomförbar omsorg för äldre och helt nya sätt att tänka kring strukturering av äldreomsorgen genom att använda innovativa metoder. Projekten ger också möjligheter för innovativa företag att utveckla nya verktyg och tjänster.

Fakta
OPEN DAYS är ett årligt fyradagarsevenemang under vilka städer och regioner visar upp sin förmåga att skapa tillväxt och sysselsättning, implementera europeiska unionens sammanhållningspolitik och visa på betydelsen av den lokala och regionala nivån för europeiska styrelseformer. OPEN DAYS 2013 kommer att äga rum i Bryssel den 7–10 oktober och workshopen Innovativa strategier och lösningar för aktivt åldrande äger rum den 8 oktober.
 

– Citeringar är resultatet av vetenskapliga referenser som forskare använder vid författandet av artiklar för att belägga ett påstående genom att hänvisa tillbaks till tidigare forskningsresultat. Men skälen till att referera ett specifikt verk kan variera och det kan basera sig på många olika syften, säger avhandlingens författare Gustaf Nelhans, nybliven filosofie doktor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och universitetsadjunkt i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås.

Till exempel kan en forskare ange varifrån influenser hämtas eller referera för att bygga på tidigare forskning. Men forskaren kan också referera för att argumentera med en källa eller för att ifrågasätta källverket över huvud taget. För att inte tala om slentrianmässiga referenser där en viss källa anges av hävd, eller för att alla andra gör det.

– Kontentan av detta resonemang är att citeringen inte på ett entydigt sätt kan betraktas som ett kvalitetsmått för den citerade artikeln och inte heller att fler citeringar automatiskt innebär högre kvalitet, säger Gustaf Nelhans.

Trots detta leder den så kallade ”citeringskultur” som uppstått i forskarvärlden till att allt fler kommit att positionera sin forskning inte enbart för att få bäst innehållsligt eller kunskapsmässigt genomslag, utan även för att göra sin forskning ”citerbar”. Alltså publicerad på ett sätt som ökar dess chanser att erhålla ett stort antal citeringar för att både vinna inomvetenskaplig erkänsla och få forskningsmedel till sin forskning.

Å andra sidan kan man tala om att en citerad artikel har ”använts” av den senare litteraturen och att den därigenom är ”synlig”. Men det måste göras med viss försiktighet då citeringar endast uppträder för vissa publikationer, nämligen tidskriftsartiklar publicerade i vissa internationellt spridda och kollegialt granskade vetenskapliga tidskrifter.

Samtidigt pekar Gustaf Nelhans avhandling på hur medvetenheten om citeringars inverkan på forskningen har lett till att de har kommit att uppfattas som hårdvaluta i forskarvärlden, från nationell lärosätesnivå ner till den enskilde forskaren på institutionsnivå.

– Problemet är att citeringar är komplexa mått som döljer minst lika mycket som de lyfter fram. Därför är det viktigt att se bredden i det här fenomenet och inte behandla citeringar som ett automatiskt mått, säger Gustaf Nelhans som efterlyser lite mer försiktighet från beslutsfattarnas sida när det gäller att använda citeringar som ett verktyg för att fördela pengar till forskning.

FAKTA
Avhandlingens titel: Citeringens praktiker. Det vetenskapliga publicerandet som teori, metod och forskningspolitik. Avhandlingen försvarades den 27 september. Avhandlingen kan beställas från författaren. Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/33516

2010 bildades Regbrå (Regional samverkan för brottsprevention), ett samarbete mellan Östergötlands kommuner, polismyndigheten i Östergötland och Linköpings universitet.

Den nya rapporten är en kartläggning över hur samarbetet fungerar och ger en helhetsbild av hur det brottsförebyggande arbetet ser ut i länet. Det är väl förankrat, högst upp i den kommunala hierarkin, på kommunstyrelsenivå, visar rapporten.

– Arbetet har ett starkt stöd. Samtidigt får det inte alltid de resurser som behövs, säger Lena Henricson som arbetar med brottsförebyggande arbete i Motala kommun och är en av de två redaktörerna.

Studien visar att man arbetar på olika sätt med brottsprevention i kommunerna. En brist är att alla kommuner inte gör kartläggningar över de lokala problem som finns. På så vis utvecklas inte arbetet i tillräckligt hög grad.

Det handlar också om att hitta långsiktiga strategier som är baserade både på den praktiska och forskningsbaserade kunskap som finns.

– I arbetet finns tre aktörer – polis, kommuner och universitetet. Alla yrkesgrupper som är involverade har olika kunskapsgrund och traditioner, som till exempel polis, socialarbetare skolpersonal och forskare. Det gäller att få samtliga att förstå och respektera varandras kunskap och uppdrag, att hitta den typen av kommunikation. Först då kan arbetet bli mer effektivt och ge långsiktiga och hållbara resultat, säger Kerstin Johansson, forskare vid Linköpings universitet och den andra redaktören för rapporten.

De olika yrkesgrupperna behöver arbeta fram en gemensam analys av de problem som finns.

– En sådan analys saknas många gånger. Det är viktigt att ha gemensamma referensramar och på så vis komma fram till hur problemen ser ut, säger Lena Henricson.

Som exempel nämner hon att det som kan vara ett ”icke-problem” för personal på en fritidsgård kan ses som en viktig fråga för polisen, och vice versa.
Rapporten ska nu resultera i flera workshops där deltagarna diskuterar vad som behöver prioriteras de närmaste åren. En regional strategi kommer också att arbetas fram.

– Det här är en viktig diskussion där alla ska få säga sitt, poängterar Kerstin Johansson.

Rapporten heter ”Brottsprevention i Östergötland – en kartläggning av aktiviteter och kunskapsläge” och ges ut av Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet. Rapporten kan laddas ned eller beställas via CKS.

CKS är ett centrum för forskning, utveckling och samverkan vid Linköpings universitet.

Dekadens anses i konst och litteratur beteckna den kulturella period i Europa som sammanfaller med sent 1800-tal och har sitt ursprung i Frankrike. Den dekadenta romanen kännetecknas vanligtvis av normbrytande teman som ofta förmedlas genom en poetisk stil.

– Genom att på djupet jämföra hur ett antal kvinnofigurer framställs i förhållande till dekadensen kunde jag se att det finns fler gemensamma beröringspunkter mellan den svenska och franska sekelskifteslitteraturen än vad tidigare forskning visat, säger Cecilia Carlander, avhandlingens författare.

Cecilia Carlander har undersökt hur kvinnofigurer gestaltas och hur dessa bidrar till en dekadent stämning i de romaner som valts ut för analyserna. Fyra svenska och fyra franska romaner analyseras och jämförs sinsemellan: Monsieur Vénus (1884) av Rachilde, Pengar (1885) av Victoria Benedictsson, Berta Funcke (1885) av Stella Kleve, Un crime d’amour (1886) av Paul Bourget, En rade (1886) av Joris-Karl Huysmans, Sensitiva amorosa (1887) av Ola Hansson, Kvinnlighet och erotik II (1890) av Anne Charlotte Leffler och Bruges-la-Morte (1892) av Georges Rodenbach.

Eftersom forskningen inom svensk litteraturvetenskap och dekadens är så begränsad blir Cecilia Carlanders bidrag särskilt betydelsefullt. Avhandlingens analyser av de valda texterna bidrar till ett ifrågasättande av tidigare etablerade tolkningar av det senare 1800-talets litteratur.

– Detta gäller inte minst för Benedictssons Pengar och Lefflers Kvinnlighet och erotik, men även Bourgets Un crime d’amour och Huysmans En rade. Dessa romaner, som tidigare tolkats som tematiskt avlägsna från dekadenslitteraturen, visar sig, genom analyserna, innehålla mycket av dekadensens tematik och estetik.

Det könsrollsproblematiska betyder mycket för all litteratur från epoken, och det är något som också präglar avhandlingen, där kvinnofigurerna står i centrum. Kvinnans roll var i förändring och det avspeglas i de undersökta texterna.

En av Cecilia Carlanders slutsatser är att oron inför de nya könsrollerna kan kopplas till oron inför det allt modernare samhället. Förändringarna blev så många, samtidigt, att vid sidan om ett framstegstänkande uppstod en rädsla inför en kommande undergång, likt Romarrikets fall.

– Både det yttre och det inre i kvinnoporträtten uttrycker mycket av det nya som också innebar mycket oro, ovisshet: kvinnorna är pojkaktiga eller androgyna, alltmer påtagligt självständiga, inte sällan hotfulla och olycksbringande som la femme fatale; oftast är de erotiskt medvetna, men samtidigt är de rädda för intimitet och vilsna, utan religion, vilket också gör dem mer benägna att bryta mot samhällets rådande normer.

Som en sorts botemedel mot den allt starkare oron utvecklas en raffinerad smak för det konstgjorda, vilket för tankarna till dandyfiguren. Genom att omge sig med konstföremål eller iscensätta sitt eget liv blir det möjligt att fly känslan av upplösning, ovisshet och förfall.

– Slutligen visar studien hur sjuklighet blir en del av dekadensens estetik, och att sjukdomar påverkar såväl de enskilda kvinnoporträtten som stämningen i de analyserade romanerna. Det sjukliga hos kvinnan blir inte bara ett sätt att fly verkligheten, utan också ett sätt att beskriva det sjukliga i samhället. Hos både kvinnan och samhället är symptomen vaga och diagnosen svår att ställa, säger Cecilia Carlander.

FAKTA
Cecilia Carlander har parallellt med sina doktorandstudier arbetat som lärare vid Sorbonne, Högskolan i Halmstad och Södertörns högskola. Hon undervisar i akademiskt skrivande vid Stockholms universitet.

Avhandlingens titel: Les Figures féminines de la Décadence et leurs implications esthétiques dans quelques romans français et suédois (Dekadensens kvinnofigurer och deras estetiska inverkan på några franska och svenska romaner) Avhandlingen försvarades den 19 september vid Sorbonne, Paris. Avhandlingen finns digitalt publicerad: http://hdl.handle.net/2077/32836