2010 bildades Regbrå (Regional samverkan för brottsprevention), ett samarbete mellan Östergötlands kommuner, polismyndigheten i Östergötland och Linköpings universitet.

Den nya rapporten är en kartläggning över hur samarbetet fungerar och ger en helhetsbild av hur det brottsförebyggande arbetet ser ut i länet. Det är väl förankrat, högst upp i den kommunala hierarkin, på kommunstyrelsenivå, visar rapporten.

– Arbetet har ett starkt stöd. Samtidigt får det inte alltid de resurser som behövs, säger Lena Henricson som arbetar med brottsförebyggande arbete i Motala kommun och är en av de två redaktörerna.

Studien visar att man arbetar på olika sätt med brottsprevention i kommunerna. En brist är att alla kommuner inte gör kartläggningar över de lokala problem som finns. På så vis utvecklas inte arbetet i tillräckligt hög grad.

Det handlar också om att hitta långsiktiga strategier som är baserade både på den praktiska och forskningsbaserade kunskap som finns.

– I arbetet finns tre aktörer – polis, kommuner och universitetet. Alla yrkesgrupper som är involverade har olika kunskapsgrund och traditioner, som till exempel polis, socialarbetare skolpersonal och forskare. Det gäller att få samtliga att förstå och respektera varandras kunskap och uppdrag, att hitta den typen av kommunikation. Först då kan arbetet bli mer effektivt och ge långsiktiga och hållbara resultat, säger Kerstin Johansson, forskare vid Linköpings universitet och den andra redaktören för rapporten.

De olika yrkesgrupperna behöver arbeta fram en gemensam analys av de problem som finns.

– En sådan analys saknas många gånger. Det är viktigt att ha gemensamma referensramar och på så vis komma fram till hur problemen ser ut, säger Lena Henricson.

Som exempel nämner hon att det som kan vara ett ”icke-problem” för personal på en fritidsgård kan ses som en viktig fråga för polisen, och vice versa.
Rapporten ska nu resultera i flera workshops där deltagarna diskuterar vad som behöver prioriteras de närmaste åren. En regional strategi kommer också att arbetas fram.

– Det här är en viktig diskussion där alla ska få säga sitt, poängterar Kerstin Johansson.

Rapporten heter ”Brottsprevention i Östergötland – en kartläggning av aktiviteter och kunskapsläge” och ges ut av Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet. Rapporten kan laddas ned eller beställas via CKS.

CKS är ett centrum för forskning, utveckling och samverkan vid Linköpings universitet.

Dekadens anses i konst och litteratur beteckna den kulturella period i Europa som sammanfaller med sent 1800-tal och har sitt ursprung i Frankrike. Den dekadenta romanen kännetecknas vanligtvis av normbrytande teman som ofta förmedlas genom en poetisk stil.

– Genom att på djupet jämföra hur ett antal kvinnofigurer framställs i förhållande till dekadensen kunde jag se att det finns fler gemensamma beröringspunkter mellan den svenska och franska sekelskifteslitteraturen än vad tidigare forskning visat, säger Cecilia Carlander, avhandlingens författare.

Cecilia Carlander har undersökt hur kvinnofigurer gestaltas och hur dessa bidrar till en dekadent stämning i de romaner som valts ut för analyserna. Fyra svenska och fyra franska romaner analyseras och jämförs sinsemellan: Monsieur Vénus (1884) av Rachilde, Pengar (1885) av Victoria Benedictsson, Berta Funcke (1885) av Stella Kleve, Un crime d’amour (1886) av Paul Bourget, En rade (1886) av Joris-Karl Huysmans, Sensitiva amorosa (1887) av Ola Hansson, Kvinnlighet och erotik II (1890) av Anne Charlotte Leffler och Bruges-la-Morte (1892) av Georges Rodenbach.

Eftersom forskningen inom svensk litteraturvetenskap och dekadens är så begränsad blir Cecilia Carlanders bidrag särskilt betydelsefullt. Avhandlingens analyser av de valda texterna bidrar till ett ifrågasättande av tidigare etablerade tolkningar av det senare 1800-talets litteratur.

– Detta gäller inte minst för Benedictssons Pengar och Lefflers Kvinnlighet och erotik, men även Bourgets Un crime d’amour och Huysmans En rade. Dessa romaner, som tidigare tolkats som tematiskt avlägsna från dekadenslitteraturen, visar sig, genom analyserna, innehålla mycket av dekadensens tematik och estetik.

Det könsrollsproblematiska betyder mycket för all litteratur från epoken, och det är något som också präglar avhandlingen, där kvinnofigurerna står i centrum. Kvinnans roll var i förändring och det avspeglas i de undersökta texterna.

En av Cecilia Carlanders slutsatser är att oron inför de nya könsrollerna kan kopplas till oron inför det allt modernare samhället. Förändringarna blev så många, samtidigt, att vid sidan om ett framstegstänkande uppstod en rädsla inför en kommande undergång, likt Romarrikets fall.

– Både det yttre och det inre i kvinnoporträtten uttrycker mycket av det nya som också innebar mycket oro, ovisshet: kvinnorna är pojkaktiga eller androgyna, alltmer påtagligt självständiga, inte sällan hotfulla och olycksbringande som la femme fatale; oftast är de erotiskt medvetna, men samtidigt är de rädda för intimitet och vilsna, utan religion, vilket också gör dem mer benägna att bryta mot samhällets rådande normer.

Som en sorts botemedel mot den allt starkare oron utvecklas en raffinerad smak för det konstgjorda, vilket för tankarna till dandyfiguren. Genom att omge sig med konstföremål eller iscensätta sitt eget liv blir det möjligt att fly känslan av upplösning, ovisshet och förfall.

– Slutligen visar studien hur sjuklighet blir en del av dekadensens estetik, och att sjukdomar påverkar såväl de enskilda kvinnoporträtten som stämningen i de analyserade romanerna. Det sjukliga hos kvinnan blir inte bara ett sätt att fly verkligheten, utan också ett sätt att beskriva det sjukliga i samhället. Hos både kvinnan och samhället är symptomen vaga och diagnosen svår att ställa, säger Cecilia Carlander.

FAKTA
Cecilia Carlander har parallellt med sina doktorandstudier arbetat som lärare vid Sorbonne, Högskolan i Halmstad och Södertörns högskola. Hon undervisar i akademiskt skrivande vid Stockholms universitet.

Avhandlingens titel: Les Figures féminines de la Décadence et leurs implications esthétiques dans quelques romans français et suédois (Dekadensens kvinnofigurer och deras estetiska inverkan på några franska och svenska romaner) Avhandlingen försvarades den 19 september vid Sorbonne, Paris. Avhandlingen finns digitalt publicerad: http://hdl.handle.net/2077/32836

– Vår huvudsynpunkt är att det är ytterst svårt för en utomstående bedömare att ta ställning till om förslaget utformats så att uppdraget från regeringen följts, säger Jan-Eric Nilsson, professor på VTI.

VTI har fått Trafikverkets förslag till nationell plan för transportsystemet för de kommande tolv åren på remiss. VTI skriver i sitt yttrande att det finns exempel i förslaget där det är helt uppenbart att Trafikverket inte har följt regeringens uppdrag.

– Det saknas till exempel analys av möjligheten att använda banavgifter eller andra ekonomiska styrmedel för att hantera de problem man har ansvar för, säger Jan-Eric Nilsson.
VTI anser fortsatt att det även saknas en sammanfattning av de centrala utgångpunkterna för dessa rapporter och en förklaring av hur man kommit fram till de prioriteringar som görs.

Trafikslagsövergripande åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen under planeringsperioden 2014–2025 ska uppgå till 522 miljarder kronor. Trafikverket har fått regeringens uppdrag att upprätta ett förslag till hur medlen ska fördelas.

Regeringens direktiv anger att det ska gå att utläsa vilka effekter som de valda åtgärderna i planförslaget ger för transportpolitisk måluppfyllelse. Men detta går enbart att göra på åtgärdsnivå, där det tagits fram en fullödig samlad effektbedömning.

– Det finns inte något underlag för att bedöma om planförslaget som helhet bidrar till eller motverkar uppfyllelse av de transportpolitiska målen, säger Joanna Dickinson, utredare på VTI.

I avsnittet ”förväntade effekter” förväntas de planerade åtgärderna ge positiva effekter på såväl transportsystemets tillstånd som dess leveranser, vilket i sin tur ökar samhällsnyttan. Dessa påståenden ”beläggs” med ett antal pilar men innehåller inget underlag i övrigt för att visa effekterna.

– På samma sätt som tidigare i texten är omöjligt att kommentera vad som kan vara bra eller dåligt med den strategi som redovisas, säger Jan-Eric Nilsson.

I rapporten utvecklas heller inte hur infrastrukturen skulle kunna utnyttjas mera effektivt. VTI menar att transportsystemet bör ses i ett större perspektiv där också andra delar samspelar. I utredningsarbetet har det till exempel inte tagits hänsyn till att människan är en medveten, motiverad och beslutsfattande part i transportsystemet som gör val som stämmer överens med egna preferenser och mål.

– Många trafikolyckor beror exempelvis på att människor medvetet tar beslut att bete sig extremt eller felaktigt, till exempel genom att köra berusade, för fort eller utan bälte, säger Nils Petter Gregersen, tillförordnad forskningschef på VTI.

VTI föreslår att en komplettering görs i flera av planens delar, inte minst när det gäller behovet av forskningsinsatser.

Hög risk att drabbas av diabetes – så ser situationen ut för många invandrare från Turkiet i Sverige. Det visar den första svenska doktorsavhandlingen om diabetes bland turkiska invandrare. Forskaren bakom avhandlingen distriktsläkaren Kristin Hjörleifsdottir Steiner, verksam vid Centrum för allmänmedicin i Stockholm, är inte förvånad över resultatet.

– Diabetes typ 2 är en sjukdom som drabbar allt fler. I mitt arbete på Flemingsbergs vårdcentral noterade jag och mina kollegor ovanligt många fall av diabetes bland de turkiska patienterna. Och jag ville ta reda på mer om de var en särskild riskgrupp och vilka riskfaktorer som kan spela roll, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Totalt deltog 238 män och kvinnor med turkisk bakgrund i åldrarna 20 år och äldre från vårdcentralen i Flemingsberg. Gruppen jämfördes med 1539 landsmän som bodde kvar i Konya-provinsen, Turkiet. Resultaten visar att den turkiska gruppen i Sverige hade betydligt högre risk att drabbas av både diabetes typ 2 och förstadier till diabetes än sina landsmän i Turkiet. Exempelvis var förstadiet till diabetes tre gånger så högt bland de turkiska männen i Sverige. Andelen med diabetes typ 2 var nästan dubbelt så stor hos kvinnorna i Sverige jämfört med kvinnorna i Turkiet. Bukfetma och övervikt var vanligt i alla grupper i respektive land, liksomrökning bland männen. I den utrikesfödda gruppen i Sverige var många fysisk inaktiva, speciellt kvinnorna. Ett oroväckande resultat, menar Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

För att få reda på mer om varför skillnaderna var så stora intervjuades den turkiska gruppen i Flemingsberg ingående om levnadsvanor och stress. Tvärt emot vad man kan tro hittades inte någon koppling mellan stressfaktorer som oro, sömnsvårigheter, smärta och diabetes eller högt blodsocker. Bland männen fanns ett visst samband mellan högt blodsocker, rökning och alkoholvanor. Dessutom visade det sig att den turkiska gruppen i Sverige insjuknade i diabetes typ 2 relativt tidigt i livet (kring 46-år), vilket är i snitt tolv år tidigare än för svenskfödda personer.

Kristin Hjörleifsdottir Steiner pekar på att det behövs mer forskning om hälsan kopplat till tiden före och efter migrationen, föra att få säkrare svar, bättre kunna hjälpa drabbade och kunna erbjuda en jämlik vård.

– Det är väl känt att migration är en stor omställning för individen som kan påverka hälsan negativt. Det vore intressant att exempelvis veta mer om andra stressfaktorer än de vi studerat och om D-vitamin kan spela in, säger hon.

Förhoppningen är att resultaten som presenteras i avhandlingen kan bli viktiga pusselbitar när hälso- och sjukvårdens personal utreder patienter som är i farozonen att utveckla diabetes.

– För att veta hur farligt exempelvis ett förhöjt blodsockervärde är för en viss person och om behandling ska sättas in eller inte, bör man även tänka på att härkomst kan vara en viktig riskfaktor för diabetes, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Till sina kollegor i vården riktar hon uppmaningen att lyfta hälsofrämjande insatser högre på dagordningen.

– Uppmärksamma livsstilsfaktorer, försök få patienter i riskzonen att röra på sig mer och sluta röka, och mät deras midja oftare, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Centrum för allmänmedicin är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting. Kristin Hjörleifsdottir Steiners doktorsavhandling presenterades vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet den 20 september 2013.

Doktorsavhandling: Diabetes among Turkish Immigrants in Sweden, Kristin Hjörleifsdottir Steiner, september 2013, ISBN: 978-91-7549-272-8.

VINNOVAs utlysning Innovationstävlingar ger stöd till organisationer för att ta fram nya produkter eller tjänster via tävlingsform. Satsningen görs inom programmet Öppen innovation.

Bland de innovationstävlingar som får finansiering finns ”Innovationstävling Swedavia”, som ska skapa innovativa lösningar för bullerreducering vid flygplatser för närliggande bostadsområde. Ett annat exempel är Hälsans nya verktygsom ska arrangera en innovationstävling för nya radikala lösningar inom framtidens vård och omsorg under namnet ”När jag blir hundra”. Göteborgs kommun använder innovationstävlingen Resenärskampen för att göra det mer attraktivt att åka kollektivt.

– Det finns idag stort intresse för tävlingsformen för att hitta och stimulera till innovation, och Sverige behöver mer erfarenheter kring denna form av arbete. Det är intressant att se att svåra problem kan engagera externa aktörer i sökandet efter lösningar, säger Erik Borälv, ansvarig handläggare på VINNOVA.

Totalt får 13 projekt dela på 4 miljoner kronor:

Crowding AB, Innovationstävling med Husqvarna AB, 158 000 kronor, Andreas Landsbo, andreas@crowding.se”>andreas@crowding.se

Eskilstuna Jernmanufaktur AB, Smart Living Challenge, 455 000 kronor, Olle Dierks, olle@munktellsciencepark.se”>olle@munktellsciencepark.se

Hälsans nya verktyg, När jag blir hundra, 341 000 kronor, Dag Forsén, dag.forsen@halsansnyaverktyg.se”>dag.forsen@halsansnyaverktyg.se

IMCG Sweden AB, Resenärskampen, 400 000 kronor, Anna-Karin Dahlin, anna-karin.dahlin@imcg.se”>anna-karin.dahlin@imcg.se

Kungliga Tekniska Högskolan, Innovationstävling äldreomsorg, 300 000kr, Ivar Björkman, ivar.bjorkman@openlab.se”>ivar.bjorkman@openlab.se

Malmö Högskola, Traffic Jam Session, 500 000 kronor, Karin Johansson-Mex, karin.johansson-mex@mah.se”>karin.johansson-mex@mah.se

Mediekompaniet Närhet HB, Media Lab Competition- skapa morgondagens mediabolag, 448 000kr, Anders Sjösten, anders.sjosten@mediekompaniet.com”>anders.sjosten@mediekompaniet.com

Stockholms kommun, Open Stockholm Award 2014, 300 000 kronor, Stefan Svensson, stefan.svensson@stockholm.se”>stefan.svensson@stockholm.se

Student Competitions AB, Innovationstävling för Swedavia, 300 000 kronor, Gustav Borgefalk, gustav@studentcompetitions.com”>gustav@studentcompetitions.com

The Paper Province ekonomisk förening, Warming up Innovation, 140 000 kronor, Magnus Persson, m.persson@paperprovince.com”>m.persson@paperprovince.com

Uppsala Universitets Projekts AB, Enesca-tävlingen – applikationer för pappersbatterier, 300 000 kronor, Mateo Santurio, mateo.santurio@uuinnovation.uu.se”>mateo.santurio@uuinnovation.uu.se

Viktoria Swedish ICT ICT AB, Säker distribution via öppen innovation, 500 000 kronor, Dirk van Amelsfort, dirk.van.amelsfort@viktoria.se”>dirk.van.amelsfort@viktoria.se

Östergötlands läns landsting, Innovativt bedömningsstöd inom hälso- och sjukvård, 249 000 kronor, Magnus Stridsman, magnus.stridsman@lio.se”>magnus.stridsman@lio.se
 

Forskare på KTH har gjort en kartläggning om vad som är känt om nanomaterialens risker och möjligheter. Det har man gjort som en del av en statlig utredning om användning och hantering av materialen. KTH-forskarnas kartläggningen spänner över nanomaterialens hela livscykel, det vill säga från produktion till användning och avfallshantering.  Kartläggningen visar på stora kunskapsluckor. Det finns behov av att veta mer om hur nanomaterialen påverkar hälsa och miljö och hur riskerna ser ut under livscykelns faser.

Nanomaterial har mött stort intresse och det finns förväntningar om innovationer på många områden som medicinteknik, informationsteknologi, materialutveckling och miljöteknik till exempel.  Samtidigt finns en oro att nanomaterial också kan vara miljö- och hälsofarliga.

– För att kunna bedöma för- och nackdelar med ett nanomaterial jämfört med andra produkter behöver man titta på hela livscykeln, säger Göran Finnveden professor och vicerektor för hållbar utveckling vid KTH och en av forskarna bakom studien.

För att ta ett exempel. Nya typer av litiumbatterier innehåller nanomaterial som är mer energikrävande att tillverka än vanliga batterier. Men om de används i fordon kan energivinsterna sett över hela livscykelns faser totaltsett bli betydligt större, eftersom de håller mycket längre än vanliga batterier. Ett annat exempel är nanocellulosa som har fördelen att vara baserad på ett förnybart material. Det kan bland annat användas för att tillverka kompositmaterial som kan vara lättare och starkare än traditionella material gjorda av fossila bränslen. Men relativt lite är känt om nanocellulosans miljö- och hälsoeffekter.

– För att vi ska kunna ha en säker hantering av nanomaterial och för att kunna identifiera möjligheter i ett livscykelperspektiv så krävs mer forskning och bättre data och analysmetoder. Vi behöver veta mer om det här, säger David Lazarevic, också han en av forskarna bakom studien. KTH-rapporten ”Livscykelaspekter och nanomaterial” är framtagen som underlag till den statliga utredningen ”En nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial”. (Dir 2012:89). Göran Finnveden och David Lazarevic, som står bakom studien, är båda forskare vid Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik på KTH.

Forskarna menar att samhället behöver skaffa sig mer kunskap om vilka nanomaterial som används, i vilka tillämpningar och i vilka produkter, i vilka mängder och vilka utsläpp som sker med den användingen.

Några av de vägar framåt som KTH-forskarna har identifierat:  
1. Metoder för karaktärisering av nanopartiklar.
2. Trovärdig information till användare. Märkning och annan information behöver utformas så att användare i företag, organisationer, myndigheter och konsumenter kan fatta egna beslut.
3. Mer kunskap om vilka mängder samhället använder av nanomaterial, i vilka tillämpningar och i vilka former.
4. Bättre kunskap om utsläpp av nanomaterial vid användning, avfallshantering och vid tillverkning av nanomaterial.
5. Mätningar. Exempel på sådana mätningar kan vara exponering i arbetsmiljö, exponering av konsumenter, flöden i vattenreningsanläggningar, flöden i samband med återvinningsprocesser och annan avfallshantering
6. Modeller för exponeringsanalyser behöver vidareutvecklas och anpassas för nanopartiklar.
7. Metoder för miljöpåverkansbedömningen i livscykelanalyser behöver vidareutvecklas och anpassas för nanopartiklar.
8. Livscykelanalysdata för nanomaterial. Livscykelanalyser är starkt beroende av databaser och dessa har utvecklats under det senaste decenniet för traditionella material och tillverkningsprocesser. Det finns dock stora brister avseende nanomaterial. Livscykeldata är nödvändiga för att kunna bedöma potentiella för- och nackdelar med nanomaterial i livscykelperspektiv.
9. Metoder att ta fram livscykeldata för nya teknologier. Nanoteknologi är ett område under stark utveckling. Det gäller även produktionsprocesser och miljöprestanda för dessa.
10. Samverkan mellan industri, myndigheter och forskning. Även internationell samverkan, men med svenskt perspektiv.

Ta del av rapporten: http://bit.ly/1fVxh7i
 
FAKTA
Det här är nanomaterial Nanomaterial kan definieras på olika sätt, men gemensamt för de flesta definitioner är att det handlar om material som innehåller partiklar som i någon dimension har en storlek på mellan 1 till 100 nanometer (nm). Partiklarna kan förekomma i fasta material, på en fast yta, lösta i vätska eller i luft till exempel.

Kroniskt smärtande senor är en vanlig orsak till att motionärer och elitaktiva idrottare måste minska ner eller avsluta sitt idrottande. En kroniskt smärtande knäskålssena, hopparknä, är dessutom en diagnos som är känd för att vara svår att behandla och ibland även är svår att diagnosticera. Behandlingen av såväl den kroniskt smärtande hälsenan som hopparknä har varit mycket omdebatterad den senaste tiden.

I sin avhandling utvärderar Lotta Willberg den relativt nya ultraljudsvägledda injektionsbehandlingen; skleroserande injektioner och den helt nya behandlingsmetoden; ultraljudsvägledd artroskopi (titthålsoperation). Den senare metoden har hon och hennes kollegor utvecklat själva inom ramen för avhandlingen, med stöd av grundforskning om var smärtan kommer ifrån vid så kallat hopparknä; djupt om senans infästning i knäskålen. 

Avhandlingen visar att skleroserande injektioner med polidocanol, samma läkemedel som används vid behandling av åderbråck, vid behandling av kroniskt smärtande mittportionstendinos i hälsenan verkar vara en framgångsrik metod när det gäller behandling av smärtan. Lotta Willbergs rekommendation är att vid behandling med skleroserande injektioner med polidocanol använda styrkan 5 mg/ml samt att strikt hålla sig till den ursprungliga metoden där man ger mycket små volymer, maximalt 2 ml per behandlingstillfälle, för bra behandlingsresultat när det gäller smärtan.

Vid kroniskt smärtande knäskålssena, så kallat hopparknä visar avhandlingen att både behandling med skleroserande injektioner polidocanol och ultraljudsvägledd artroskopi kan ge goda kliniska resultat. Den ultraljudsvägledda artroskopin ger dock en betydligt snabbare återgång till smärtfri idrott, nöjdare patienter och mindre smärta i det kortare perspektivet. I långtidsuppföljningen av den jämförande studien av den helt nya operationsmetoden och injektionsbehandlingen med polidocanol, visar avhandlingen dock att resultaten är jämförbara när det gäller smärta och aktivitetsnivå efter lång tid (3-4 år).

– En annan intressant iakttagelse som ingen tidigare visat är att knäskålssenan verkar kunna normaliseras utseendemässigt efter behandling med den ultraljudsvägledda artroskopimetoden som vi har utvecklat. Utseendet ultraljudsmässigt verkar dessutom kunna ha en koppling till patientens symtom, säger Lotta Willberg.

FAKTA
Lotta Willberg bor på Lidingö och arbetar som överläkare, specialist i ortopedi, vid Capio Artro Clinic AB, Sophiahemmet, i Stockholm, samt är doktorand vid institutionen för kirurgisk och erioperativ vetenskap, enheten för idrottsmedicin, Umeå universitet.

Fredagen den 4 oktober försvarar Lotta Willberg, institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, sin avhandling med titeln: Kroniskt smärtande knäskåls- och hälsenor – skleroserande injektioner och ultraljudsvägledd artroskopisk kirurgi.(Engelsk titel: Patellar- and Achilles Tendinopathy – sclerosing injections and ultrasound-guided arthroscopic shaving).
Opponent: Jerker Sandelin, docent/överläkare, ortopedi och traumatologi, sjukhuset Orton, Helsingfors, Finland. Huvudhandledare: Håkan Alfredson.

Avhandlingen är publicerad elektroniskt, se länk: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-80194