Kronisk smärta är ett stort problem med avsevärda samhällsekonomiska kostnader och stort lidande för den enskilde. Vanligast är smärta från rörelseapparaten. Vid smärta från rörelseapparatens mjukdelar, det vill säga muskler, senor och ligament saknas dock bra metoder för diagnostik av smärtans lokalisation och dess bakomliggande mekanismer.  
Detta leder till att man fortfarande i stor utsträckning måste förlita sig enbart på klinisk undersökning för att ställa korrekt diagnos. Detta ger ingen vägledning till vilka mekanismer som kan tänkas ligga bakom smärtan. Följaktligen sker behandlingen endast utifrån empirisk grund.

En förbättrad bilddiagnostisk metod som hjälper oss att diagnosticera lokalisationen för de smärtande vävnadsprocesserna och som kan ge vägledning i vilka mekanismer som är aktiva skulle vara ett mycket värdefullt redskap.

 

Magnus Peterson har i arbetet använt en bilddiagnostisk metod, positron emissions tomografi (PET), i kombination med en specifik markörsubstans för signal-receptorn NK1, som släpps in i kroppen via blodbanan, där den sedan kan avbildas utanför kroppen med PET. Det är första gången någonsin man kunnat genomföra avbildande undersökningar av detta signalsystem i smärtande vävnad hos människa. Studien visar tydligt förhöjda nivåer av NK1 i det smärtande området jämfört med den friska armen.  

I förloppet efter en vävnadsskada sker en upp-reglering av signalämnet substans P och dess receptor (mottagarmolekyl) NK1. Detta sker i ryggmärgen, men också ute i den perifera smärtande vävnaden. Upp-regleringen är sannolikt del av samspelet mellan perifera smärtnerver, immunceller och själva vävnaden och hjälper till att styra kroppens reparationsprocess. Vid en långvarig mjukdelssmärta har denna upp-reglering av substans P/NK1 visat sig kvarstå. Det är detta vi kunna avbilda med hjälp av PET och markören för NK1.
Metoden är lovande men fortfarande är kostnaderna höga. PET är en kostsam metod där tillverkningen av markörsubstans kräver dyrbar utrustning.

– I framtiden hoppas vi dock kunna ta fram billigare markörer som möjliggör användning av metoden i vardaglig klinisk praxis. Vi hoppas också kunna ta fram markörer för fler av de fysiologiska processer som vi vet är aktiva vid en långvarig mjukdelssmärta, säger Magnus Peterson.

FAKTA
Artikeln publiceras i oktober-numret av PLOS ONE
Peterson M, Svärdsudd K, Appel L, Engler H, Aarnio M, et al. (2013) PET-Scan Shows Peripherally Increased Neurokinin 1 Receptor Availability in Chronic Tennis Elbow: Visualizing Neurogenic Inflammation? PLoS ONE 8(10): e75859. doi:10.1371/journal.pone.0075859

– Resultatet efter en bypassoperation beror på hur väl blodkärl flyttade från andra delar av kroppen fungerar när de kopplats till hjärtat, det vill säga hur länge de håller sig öppna, säger Mats Dreifaldt, som är överläkare vid Universitetssjukhuset i Örebro och forskare vid Örebro universitet.

– Vår forskning visar att om vener som hämtas från benet inte skalas, det vill säga att om kirurgen inte tar bort omkringliggande fett och mikrokärl, vilket är praxis, fungerar venen bättre.
Mats Dreifaldt förklarar att det egentligen är ganska enkelt.

Vener har tunna väggar och eftersom de är returledningar är de vana vid ett lägre tryck. När de plockas ut och skalas drar de ihop sig i en kraftig spasm och sedan utsätts de dessutom för en hård behandling och ett hårt tryck. Genom att istället behålla vävnad omkring venen ger man den stabilitet och skydd.

– I och med att mikrokärlen runt venen finns kvar i den omgivande vävnaden får venens väggar syre och näring. Dessutom finns det ämnen kvar i vävnaden som producerar kväveoxid och kväveoxid håller i sin tur blodkärlet öppet. Med vår teknik fungerar en ven från benet bättre än en artär från armen och är jämförbar med blodkärlet som tas från bröstkorgen, säger Mats Dreifaldt.

För vid en bypassoperation tas artärer och vener från insidan av bröstkorgen, armen eller benet beroende på patient och situation. Dessa blodkärl används som nya ledningar för att förbättra blodtillförseln och därmed tillgången till syre. De leder blodet förbi de delar av kranskärlen i hjärtat där det blivit förträngningar.

En artär från insidan av bröstkorgen, som kopplas om, ger bäst resultat men oftast behövs kopplingar till mer än ett kranskärl. Som komplement har armens artär varit att föredra framför benets ven, men nu visar Örebroforskarna alltså att om venen används rätt ger den ett bättre resultat.

– Om man behåller ett hölje av vävnad runt venen så drar den inte ihop sig och behöver därför inte heller vidgas. Vi undersöker hur länge det nya kärlet håller sig öppet för det är det som är det viktiga för att blodcirkulationen till hjärtat ska fungera.

– Efter tre år var 94 procent av venerna hos patienter opererade med vår teknik öppna. Det går att jämföra med 82 procent av artärerna från armen. Benets ven gav alltså ett mycket bättre resultat än armens artär. Efter åtta år är 90 procent av venerna uttagna med No-touch-teknik öppna. Det är ett lika bra resultat som när man använder blodkärlet från bröstkorgen. Det är oerhört goda nyheter, säger Mats Dreifaldt, som redovisar resultaten i sin doktorsavhandling i medicin.

Nackdelarna med tekniken är att det är något svårare för kirurgen att ta ut vener från benen med omkringliggande vävnad än att ta dem i avskalat skick. Dessutom måste No-touch-vener, precis som de flesta avskalade vener, tas ut med ett långt kirurgiskt snitt längs benet med risk för infektioner.

– Därför är nästa steg för oss att utveckla en titthålsteknik som gör det möjligt att ta ut kärl från benet med vävnad. Det skulle underlätta för fler att använda tekniken.

– Vi vill sprida denna kunskap för genom att välja de bäst fungerande kärlen kan man minska risken för hjärtdöd, hjärtinfarkt och återfall av kärlkrampsbesvär. Det minskar helt enkelt patienters lidande, avslutar Mats Dreifaldt.

– Behoven skiljer sig väldigt mycket från fall till fall. Därför måste vi noggrant testa oss fram till den bästa lösningen för just den här tunneln, säger Enrico Ronchi, forskare i brandteknik vid Lunds Tekniska Högskola som tillsammans med kollegan Daniel Nilsson ska ta fram en lösning för Trafikverkets räkning.

Vissa förutsättningar är givna: tunneln kommer att bestå av två parallella tunnlar med varsin trefilig väg. Med jämna mellanrum finns utrymningspassager med brandsäkra dörrar som leder till säkerheten i granntunneln.  

Komponenter som forskarna kommer att laborera med är flera, det handlar om allt från lämplig färg och blinkningsfrekvens på varningslampor, utformning av skriftliga budskap till färg och utformning på utrymningsdörrar.

– En allvarlig tunnelolycka är ofta liktydigt med en brandolycka, inte sällan med att godset på en lastbil antänds. Kraftig rökutveckling är en vanlig konsekvens. Tunnelolyckor av detta slag är relativt ovanliga företeelser.

I den bästa av världar skulle forskarna vilja testa som om det vore på riktigt på plats. Men sådana övningar är oerhört dyra. Istället kommer de bland annat att utforma verklighetsnära tester i ett Virtual Reality-labb som finns i ett av grannhusen på LTH.

– Det är ganska ovanligt att tänka in utrymningsmöjligheterna så här tidigt. Vanligtvis kommer den här frågan in alldeles för sent och då kan man bara hjälpligt rätta till det, säger Daniel Nilsson.

Hösten 2014 kommer forskarna på Brandteknik och riskhantering presentera ett utformningsförslag för Trafikverket. 3 miljoner kronor får de för forskningen.

Forskargruppen visar i en aktuell studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Brain, att så kallade inducerat pluripotenta stamceller har utvecklats till mogna nervceller två månader efter transplantation i den strokeskadade hjärnbarken på råtta. Nervcellerna har då etablerat kontakt med andra viktiga strukturer i hjärnan. Transplantationen ledde till att djurens rörlighet förbättrades. Resultaten baseras alltså på djurstudier, men forskarna är förhoppningsfulla.

– Resultaten är lovande och representerar ett mycket tidigt men viktigt steg mot en stamcellsbaserad behandling för stroke hos patienter. Men det är viktigt att betona att ytterligare experimentella studier krävs för att omsätta dessa upptäckter till kliniken på ett ansvarsfullt sätt, säger Olle Lindvall, överläkare och professor i neurologi och en av forskarna bakom studien.

I Sverige drabbas 30 000 personer av stroke varje år och många av dessa patienter lever med långvarigt handikapp och blir aldrig helt återställda. Vid en stroke dör nervceller i hjärnan och om dessa skulle kunna ersättas med nya friska nervceller utgör det en möjlig behandling.

Vid Stamcellscentrum i Lund arbetar Zaal Kokaias och Olle Lindvalls forskargrupp med att ta fram en stamcellsbaserad metod för att behandla patienter med stroke.

Vid stroke skadas ofta hjärnbarken vilket ligger bakom en stor del av patienternas symtom som förlamning och talsvårigheter. Med den använda metoden skulle nervceller för transplantation kunna tillverkas från patientens egna hudceller.

Det forskargruppen gjort är att de först omprogrammerat en vuxen människas hudceller till inducerat pluripotenta stamceller och sedan fått dessa att utmogna till den typ av nervceller som är typiska för hjärnbarken.

– Genom att använda tekniken med inducerat pluripotenta stamceller har vi lyckats skapa celler som uttrycker de markörer som är typiska för nervceller i hjärnbarken och vi har också visat att de nya nervcellerna fungerar, säger Zaal Kokaia, professor i experimentell medicinsk forskning.
Ett av problemen som måste lösas är att hitta ett sätt att tillverka hjärnbarksceller i större mängd vilket krävs om man skall kunna genomföra transplantationer på patienter.

– Vi måste också ta reda på vilken effekt dessa nervceller har på andra funktioner i hjärnan. Vi behöver veta mer om hur väl de nya nervcellerna byggs in i hjärnbarken och hur de kommunicerar med andra nervceller. Graden av funktionell återkomst måste också förbättras säger Zaal Kokaia.

FAKTA
Human induced pluripotent stem cell-derived cortical neurons integrate in stroke-injured cortex and improve functional recovery.
Länk till artikeln

– Mina resultat är viktiga både för att förstå drivkrafterna och den tid det tar för anpassning och divergens i barrträd, och för att öka vår kunskap om ursprung och vidhållande av biologisk mångfald på den tibetanska högplatån och andra bergsområden, säger Baosheng Wang.

Hybridisering, bildande av avkomma från föräldrar som tillhör olika arter, har stor genomslagskraft i naturen. Det kan antingen främja artbildning eller upphäva differentiering. Processen för artbildning är starkt influerad av både neutrala och selektiva krafter. I sin avhandling har Baosheng undersökt hur dessa processer är viktiga för att skapa biologisk mångfald bland ett antal asiatiska tallarter.

Historisk återkorsning med föräldraarter, så kallad introgression, har spelat en viktig roll i utvecklingen av släktet, menar Baosheng Wang som i studien analyserat 36 olika arter av tall.

– Introgression och att mitokondriell arvsmassa fångats upp, har jag kunnat påvisa i flera grupper av tallarter och det tyder på att återkorsning var vanligt under den tidiga artens utbredningsfas med genetiska flaskhalsar och populationstillväxt.

Vidare har Baosheng Wang kartlagt hybridisering, kolonisation och differentieringsprocesser hos tre specifika arter från tibetanska högplatån, Sydvästra Kina respektive regnskogen i sydöstra Asien, områden vilka alla utgör hotspots för biologisk mångfald.

Tallarten Pinus densata som växer den tibetanska högplatån visade sig ha sitt ursprung via flera hybridiseringshändelser i slutet av miocen-eran ungefär för fem miljoner år sedan. Graden av introgression med två föräldraarter har varierat mellan olika geografiska utbredningsområden. Under kolonisationen på den tibetanska högplatån orsakade flaskhalsar och flöde av sällsynta gener en betydlig minskning av den genetiska mångfalden och en stark populationsdifferentiering tog vid. Divergens inom P. densata startade från slutet av Pliocene-eran för 2,6 miljoner år sedan, framkallad av regionala topografiska förändringar och begynnande istider.

Studien av den subtropiska kinesiska tallen Pinus yunnanensis, avslöjade att både neutrala och selektiva krafter har bidragit till genetisk differentiering hos denna art, men att deras relativa bidrag varierar över landskapet.

Baosheng Wang såg en extremt låg genetisk mångfald i den vietnamesiska endemiska tallen, Pinus krempfii, vilket kan förklaras av en liten ursprunglig population, kortsiktig populationsökning och senaste tidens populationsminskning och fragmentering av livsmiljön.

FAKTA
Baosheng Wang har studerat vid Institute of Botany, Chinese Academic of Science innan han påbörjade sina forskarstudier vid Umeå universitet 2009.

Om disputationen:
Fredagen den 25 oktober försvarar Baosheng Wang, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Hybridization and evolution in genus Pinus. Svensk titel: Hybridisering och evolution i släktet Pinus.
Fakultetsopponent är professor Sally N Aitken, Department of Forest Science, the University of British Columbia. Huvudhandledare är universitetslektor Xiao-Ru Wang.

Läs hela eller delar av avhandlingen

– Mer kunskap kommer inte heller leda till samsyn, säger professor Rolf Lidskog vid Örebro universitet, vars studie publicerades i Journal of Integrative Environmental Sciences i dag.

Intensivt skogsbruk betyder att man genom gödsling, förädlat plantmaterial och främmande trädslag arbetar för att öka produktionen av skogens råvaror. Men samtidigt som det finns en ökad efterfrågan av råvaror får intensivt skogsbruk effekter på såväl miljö som klimat.

– Vi har undersökt skillnaderna i uppfattningar mellan olika organisationer och vi kan se att mer kunskap inte kommer att leda till samsyn. Det är mer djupliggande orsaker som förklarar att man gör olika bedömningar av om intensivt skogsbruk är något som bör tillåtas i Sverige eller inte, säger Rolf Lidskog.

Öka förståelsen
Rolf Lidskog menar att det istället behövs en ökad förståelse för de olika sätt som organisationerna resonerar och gör riskbedömningar. Hur de ser på de olika fördelarna och nackdelarna.

– För det finns i stort en samsyn mellan vilka för- och nackdelar som finns med intensivt skogsbruk, men man ger dem olika betydelser. Ett exempel är klimatfrågan, där skogen är viktig som såväl kolsänka som producent av biobränsle.

– Utifrån samma kunskapsunderlag kommer alltså olika organisationer till helt olika slutsatser. Till exempel ser vissa det som förenligt med ett hållbart skogsbruk medan andra ser det som oförenligt, säger Rolf Lidskog.

Det beror på vilka värden som organisationen ser som mest viktiga i skogen men också vilken tilltro man har till samhällets förmåga att hantera risker och osäkerheter. Dessutom finns det olika åsikter om vilken roll klimatfrågan bör ha i relation till andra miljömål, inte minst biologisk mångfald.

Studien Intensive forestry in Sweden: stakeholders’ evaluation of benefits and risk är ledd av Rolf Lidskog, professor i sociologi vid Örebro universitet, och genomförd i samarbete med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och Oslo universitet inom ramen för forskningsprogrammet Future Forest.

Artikeln kan laddas ner från följande sida: http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/1943815X.2013.841261#.UmktbhDuxZg

Totalt 61 projekt, varav tre större forskningssatsningar, beviljas anslag. Programmet ”Den genetiska riskinformationens etik för individ och samhälle” leds av professor Mats G. Hansson vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet. De ska analysera de etiska och psykosociala följderna av att fler och fler genetiska data samlas i databaser, samt hitta vägar för beslutsfattare och andra att hantera dessa etiska dilemman.

I ”Varianter på demokrati (V-Dem)”, ska forskarna, under ledning av docent Staffan Lindberg vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, utveckla den första fullständiga teorin om hur demokratiseringen går till.

Docent Anders Götherström, Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet, har fått anslag för programmet ”Atlas över förhistoriska människors genom i Sverige”. Forskarna ska undersöka förhistoriska befolkningsmönster genom genetiska data från 400 förhistoriska individer.

– Vi ser hur humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning allt oftare tangerar naturvetenskapen, gränserna blir allt mer flytande vilket kräver satsningar på tvärvetenskaplig forskning. Årets program är exempel på hur vi stödjer denna utveckling, säger Göran Blomqvist, vd på RJ.

Förutom de större satsningarna beviljas 49 treåriga projektanslag. Ämnesbredden är stor. Allt ifrån projekt om den svenska aborthistorien och ekonomiska aspekter på infertilitet, till matematisk didaktik och förutsättningarna för fackligt samarbete kommer att beforskas.

Göran Blomqvist har på senare tid oroat sig över bristen på svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap på den internationella scenen.

– I år har vi därför förstärkt anslagen med ett nytt bidrag till internationalisering. Vi anser att det är ytterst viktigt att stödja svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap så att de får möjlighet att genomföra forskningsvistelser utomlands, bjuda in utländska forskarkolleger eller helt enkelt kunna språkgranska sina manus, säger Göran Blomqvist.

RJ finansierar dessutom projekt som förbättrar forskningens infrastruktur för att därmed underlätta framtida forskning. Sammanlagt 11 infrastrukturprojekt beviljas i år. Bland de dessa kan nämnas digitaliseringen av Gunnar Asplunds samling på Arkitekturmuseet.

Samtliga projekt presenteras på http://anslag.rj.se/sv/ar/2013.

Enligt den gängse bilden av svenskt kulturliv så bröt Sverige under 1940-talet sitt långa och intensiva förhållande med ett tyskt kulturarv. Men när historikern Henrik Rosengren i det av Riksbankens Jubileumsfond stödda projektet I skuggan av Förintelsen, som studerar judars integration och kulturskapande i Sverige före, under och efter andra världskriget, analyserar ett antal tyskspråkiga flyktingars svenska bana, ser han något annat.

– De här personerna flydde Nazityskland som påstådda fiender till det tyska. Men i Sverige blev de företrädare för tyskhet, och förde så att säga vidare relationen mellan Sverige och Tyskland, säger Henrik Rosengren.

Också efter kriget fortsatte många av tonsättarna att arbeta både med och för ett tyskt kulturarv – de kunde fungera som broar mellan svenskt och tyskt musikliv.

– I ett stort musiklexikon som gjordes direkt efter kriget arbetar de som flytt den nazistiska raspolitiken sida vid sida med de tyska musikforskare som stannat kvar och gjort karriär i Nazityskland, i flera fall tack vara att deras före detta kollegor tvingats fly. De drar i detta sammanhang så att säga ett streck över oförätterna under kriget för att kunna gå vidare, konstaterar Henrik Rosengren.

Henrik Rosengren pekar i sin studie också på hur flyktingarna på grund av den nazistiska raspolitiken även i sin exil tvingades förhålla sig till en judiskhet oavsett om de ansåg sig som judar eller inte. Kontakten med de judiska församlingarna och hjälporganisationerna var ett sätt att få stöd i ett nytt och främmande land.

– Av de tonsättare, musiker och musikskribenter jag studerat är det bara en som betonat sitt judiska arv och som i offentligheten i viss mån förhållit sig till sin judiskhet, säger Henrik Rosengren.

Till skillnad från de musiker som Rosengren behandlar utgick konstnärerna i Tanja Schults studie i större utsträckning från Förintelsen i sitt konstskapande. Tanja Schult visar hur Förintelsen är ett mer vanligt tema inom svensk konst än vad som tidigare varit känt. Detta tydliggörs också i den pågående konstutställningen Att återvända till Auschwitz som Schult arrangerat tillsammans med Uppsala konstmuseum. Medan tidigare generationer ofta sett Förintelsen främst som en judisk erfarenhet blev det under 1970-talet och än mer under 1990-talet allt vanligare att betrakta folkmordet som ett allmänmänskligt problem och även reflektera över hur vi minns detta historiska skeende – oavsett bakgrund, etnicitet eller religion.

Läs mer om studien i slutredovisningen på www.rj.se

Handel med utsläppsrätter infördes i Sverige 2005 som ett sätt att minska utsläppen av växthusgaser, i enlighet med Kyotoprotokollet. De delas ut gratis varje år till företag med tillstånd att släppa ut växthusgaser. För varje utsläpp måste företagen överlämna utsläppsrätter, en utsläppsrätt motsvarar ett ton koldioxid eller motsvarande i andra växthusgaser. De som klarar av att minska sina utsläpp kan sälja sina utsläppsrätter till andra företag som finner det billigare att köpa utsläppsrätter än att minska sina egna utsläpp. På det sättet ska en marknad skapas, är det tänkt, där minskningen av växthusgaser görs på det mest kostnadseffektiva sättet.

År 2010 handlades utsläppsrätter för 92 miljarder euro, bara i Europa. Men vad är egentligen en utsläppsrätt? Vilken rättslig status har de? Om detta forskar Emil Elgebrant, affärsjurist vid Linköpings universitet.

– Osäkerheten här gör det svårt till exempel att använda utsläppsrätter som kreditsäkerhet, säger han. Vågar man låna ut pengar med utsläppsrätter som säkerhet?

Olika myndigheter ser på utsläppsrätter på olika sätt. Skatteverket betraktade dem för några år sedan som finansiella instrument medan EU:s mervärdesskattekommitté numera anser att de är en tjänst och därmed ska momsbeläggas. Olika länder i EU har också haft olika uppfattning om detta, vilket bland annat inneburit att företag kunnat tjäna pengar på att flytta sina utsläppsrätter mellan olika filialer i olika länder. I vissa länder är de momsbelagda, i andra inte. 16 olika varianter finns på hur de bokförs, berättar Emil Elgebrant, och konstaterar att reglerna – eller snarare bristen på enhetliga regler – kring utsläppsrätter är en juridisk snårskog.

Men problemet är inte nytt, och inte unikt för utsläppsrätter.
– Rättsregler om egendom bygger på att det är något vi ser och kan ta på, en fysisk sak, säger han. Problemet uppstår när vi arbetar med rättsliga fiktioner, tankemodeller som vi tillskriver ett värde.

Kontopengar lider exempelvis av en liknande osäkerhet, till skillnad från fysiska pengar. Det är fortfarande inte helt klarlagt inom vare sig civilrätten eller straffrätten hur kontopengar egentligen bör hanteras.

– Om någon tar en påse fysiska pengar från dig så kan det solklart bedömas som en stöld, säger Emil Elgebrant. Men om någon för över pengar från ditt konto till sitt eget så kan det inte röra sig om stöld då det inte finns något objekt som har stulits. Det kanske snarare handlar om något slags olovligt förfarande.

Genom att studera hur andra rättsliga fiktioner har hanterats försöker han komma underfund med hur man bör se på utsläppsrätter och andra icke-fysiska objekt.

– Jag analyserar de rättsliga problem som uppstår när man inför nya objekt, säger han.

Här kolliderar också olika rättsystem. Straffrätt, civilrätt, redovisningsrätt och beskattningsrätt, alla kan de komma till olika slutsatser om vad exempelvis utsläppsrätter egentligen är.
Det här skapar osäkerhet, inte minst för den som ska värdera ett företag. Vad är dess utsläppsrätter egentligen värda? Någon praxis finns inte heller än, inga vägledande domar.

– Saken ställs ju inte på sin spets förrän en konflikt uppstår, vid en konkurs till exempel. Där blir bland annat skyddet av borgenärer beroende av hur ”objektet” klassificeras.

Emil Elgebrant konstaterar också att systemet med utsläppsrätter hittills inte har uppnått sitt viktigaste syfte, dvs. att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser. Det beror på att tilldelningen varit alldeles för generös, vilket gjort det väldigt billigt för företagen att fortsätta släppa ut växthusgaser.

– Det här är något som man nu vill komma tillrätta med, bland annat genom att börja auktionera ut utsläppsrätterna istället för att skänka bort dem, säger han.

FAKTA
Emil Elgebrant disputerade 2012 vid Stockholms universitet. Avhandlingen heter ”Ägande och värde av utsläppsrätter och andra liknande handelsobjekt: En sakrättslig, redovisningsrättslig och skatterättslig studie”, publicerad på Jure förlag AB. Se också artikeln ”Miljardhandeln som få begriper” i Affärsvärlden.

Perioden 1750 till 1900 är folkökningens tid i Västeuropa. I Sverige växte befolkningen från knappt två till drygt fem miljoner. Först mot slutet av 1800-talet bromsades utvecklingen genom massutvandringen till Amerika. Något decennium in på 1900-talet började dessutom födelsetalen falla. Samtidigt urbaniserades Sverige allt snabbare. Några år in på 1930-talet bodde för första gången fler svenskar i tätorter än på landsbygden.

Vad som ligger bakom befolkningsutvecklingen har förklarats på olika sätt. Redan på 1800-talet uttalade biskop Esaias Tegnér sina klassiska ord om ”freden, vaccinet och potäterna” som orsak till det ökande antalet svenskar. Erik Hallberg har i sin avhandling granskat olika teorier om drivkrafter bakom befolkningsutvecklingen. Hans resultat ifrågasätter om dödlighetsnedgången haft så stor betydelse som en del tidigare forskare påstått. Avhandlingen går också emot uppfattningen att befolkningsutvecklingen sker oberoende av den ekonomiska och sociala utvecklingen i samhället.

Istället är Erik Hallbergs slutsats att den bondepositiva politik som fördes i Sverige under 1700-talet drev fram folkökning och nyodling. Olika reformer gav bönder en större förfoganderätt över jord och arbetskraft. Stora markarealer som tidigare varit gemensamma mellan byar och använts för bete kunde efter skiftena kring 1700-talets slut odlas upp. Lika viktigt var att bönder fick sätta upp torp och stugor på sin mark utan att riskera att förlora dem till staten.

– Det mest gynnande för jordbruksutvecklingen var de nya arbetskraftsresurserna. Anläggningen av torp och stugor exploderade under början av 1800-talet. Här bosatte sig ungt folk som kunde göra investeringsarbeten och ta dagsverken vid arbetstopparna inom åkerbruket. På så vis ökade både folkmängden och produktionen, säger Erik Hallberg.

Avhandlingen utgörs till stor del av en närstudie av Dalboslätten i sydöstra Dalsland. Detta område hade den kanske starkaste folkökningen i Sverige under 1800- talets första hälft, efter omkring år 1865 den kraftigaste folkminskningen.

– Den nya politiken medförde att området gick från ett diversifierat jordbruk, där boskapsskötseln ännu var betydande, till att bli ett centrum för havreodlingen i landet, så småningom med England som viktig marknad, säger Erik Hallberg.

Folkminskningen från slutet av 1800-talet var del av en allmän tendens av flykt från landsbygden i Sverige. Bondebarn, tjänstefolk och obesuttna fann bättre möjligheter i städer eller i Amerika. I synnerhet unga kvinnor flyttade från Dalboslätten. Till denna utveckling bidrog också att antalet barn inom äktenskapen fortfarande var förhållandevis många runt sekelskiftet 1900.

– För de bondebarnen var det många att dela arvet med. Dessutom ökade medellivslängden för vuxna mot slutet av 1800-talet. Väntan på en gård blev allt längre, säger Erik Hallberg.

En följd av utflyttningen blev att jordbruket under början av 1900-talet åter blev mer diversifierat, där bondefamiljen själv fick stå för allt arbete. Några torpare och backstugusittare fanns knappast längre att tillgå. Åkermark lades igen. Nyodlingsepoken var över.

FAKTA
Avhandlingens titel: Havrefolket. Befolknings- och marknadsutveckling på Dalboslätten 1770—1930. Tid och plats för disputation: fredagen den 25 oktober. Avhandlingen kan beställas från författaren via e-post. Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/33705

När Världshälsoorganisationen, WHO, genomförde en studie av åldrande i ett globalt perspektiv och hälsa bland vuxna, 2007, ställde man den enkla frågan ”Hur mår du idag, rent allmänt?”. Resultatet visade bland annat att varannan äldre person, över 50 år, som levde på landsbygden i Indien svarade att de mådde mycket dåligt, dåligt, eller att deras hälsa var måttligt bra.

I sitt avhandlingsarbete har Siddhivinayak Hirve undersökt vilka faktorer som påverkar bedömningen av den egna hälsan hos äldre individer i befolkningen på den indiska landsbygden. Avhandlingsarbetet visar bland annat att kvinnor rapporterar sämre hälsa än män. Hälsan försämrades också med stigande ålder. Ålderns effekt när det gäller självskattad hälsa påverkades i sin tur bland annat av deltagarnas förmåga att röra sig, syn, hörsel, relationer, smärtproblematik, sömn, med mera.

– Rökning och tobaksbruk var faktorer som i materialet kunde kopplas till minst en kronisk sjukdom, vilket i sin tur påverkade den självskattade hälsan negativt. Samtidigt visar studierna att ett stort socialt nätverk resulterar i bättre självskattad hälsa och högre livskvalitet säger Siddhivinayak Hirve. 

En fyraårig uppföljande studie som Siddhivinayak Hirve har genomfört visade att risken att avlida var tydligt ökad hos de som rapporterade sämre hälsa, jämfört med dem som rapporterade att de hade god eller mycket god hälsa vid studiens inledning. För män sågs en ökning av risken att avlida med upp till 300 procent och bland kvinnor var motsvarande risk ökad upp till 64 procent, under uppföljningsperioden. Vidare var risken att avlida ökad med cirka 70 procent hos dem som inte hade en livskamrat, make/maka i livet. Även denna riskfaktor var mest påtaglig bland män.

Det fanns också skillnader när det gäller sättet att rapportera självskattad hälsa. Personer med högre utbildning och de som hade högre socioekonomiskt status visade sig ha lägre trösklar för att rapportera dålig hälsa, samt hade också högre förväntningar och ställde högre krav på sin hälsa, jämfört med personer med lägre utbildning och socioekonomiskt status.
Siddhivinayak Hirve anser med stöd av sina resultat att det är fullt möjligt att använda information om självskattad hälsa från stora nationella enkäter, exempelvis för planering av hälso- och sjukvård, även i små, avgränsade områden. Förutsättningen är dock att man har tillgång till sofistikerade statistiska analysmetoder.

– Mitt mål med avhandlingen har varit att sätta åldrandet på agendan, både bland forskare och beslutsfattare. Detta är framför allt viktigt i länder där man har en snabbt åldrande befolkning. Värdet av att ställa den enkla frågan, ”Hur mår du idag, rent allmänt?” är mycket hög och kan vara till stor hjälp för att identifiera vårdbehov, och planera för riktade insatser när det gäller hälsa. Detta gäller inte minst i utvecklingsländer, säger Siddhivinayak Hirve.

Han påpekar också att mätningar av självskattad hälsa ger en drivkraft när det gäller att stärka forskningen om hälsa för den vuxna och åldrande befolkningen i låg- och medelinkomstländer som  harmoniserar med internationell forskning.

FAKTA
Siddhivinayak Hirve kommer från Indien, är kirurg, samt utbildad i epidemiologi och folkhälsa vid universitetet i Harvard, Massachusetts, USA. Han är även doktorand vid institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.

Fredag den 25 oktober försvarar Siddhivinayak Hirve, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: ”Hur mår du idag, rent allmänt?” Självvärderad hälsa i samband med åldrande i Indien. (Engelsk titel: ”In General, how do you feel today?” Self-rated health in the context of aging in India).
Opponent: S.V. Subramanian, professor, Department of Social and Behavioral Sciences, Harvard School of Public Health, USA. Huvudhandledare: Nawi Ng.

Avhandlingen är publicerad digitalt.

Mjukgjord PVC är ett vanligt golvmaterial och mer än 30 procent av svenska bostäder har sådana material i minst ett sovrum. Golvmaterial av mjukgjord PVC innehåller ftalater som är en grupp kemikalier med misstänkt hormonstörande egenskaper som kan vara relaterade till flera kroniska sjukdomar hos barn såsom astma och allergi, påverkad könsutveckling, neuropsykiatrisk sjukdom och beteende samt övervikt och fetma. Föreliggande studie syftade till att undersöka om golvmaterial av PVC i tidig barndom kan kopplas till astma hos barn tio år senare.

Vad gjorde vi?
Bostad-Barn-Hälsa-studien startade år 2000 med en enkät till alla värmländska barn som då var mellan 1-5 år. Enkäten gick ut till föräldrarna till drygt 14 000 barn och svar erhölls för nästan 11 000 barn. Vi frågade bland annat om bostadens utformning med stort fokus på golv- och väggmaterial av plast. År 2005 gjordes en första uppföljning av barnen och 2010 gjordes den nuvarande 10-årsuppföljningen. Föreliggande studie innefattar barn som medverkade i alla tre undersökningarna.

Vad fann vi?
Barn som hade PVC-material i sovrummen i barndomen (1-5 år) utvecklade mer astma under de följande 10 åren än barn som hade andra golvmaterial. Det verkade också som att sent utvecklad astma var starkare kopplad till PVC. Analyserna visade vidare att PVC-material i föräldrarnas sovrum var starkare kopplat till astmautveckling hos barnen än PVC i barnens sovrum. Detta skulle kunna tyda på att exponering under graviditeten är mer kritisk än exponering senare i livet.

Vad betyder detta?
Detta är ytterligare en studie som pekar mot hälsorisker med exponering för hormonstörande ämnen eller produkter som innehåller sådana kemikalier. Vi har tidigare visat att PVC-mattor avger ftalater till den omgivande miljön såsom inomhusdamm, att PVC-mattor kan kopplas till upptag av ftalater hos spädbarn samt att koncentrationen av ftalater i inomhusdamm är associerat till upptag av ftalater hos barn. Vi har också visat att ftalater i inomhusdamm kan associeras till astma och eksem hos barn och andra data visar att exponering för ftalater under graviditet kan kopplas till eksem och astma hos barn senare i livet. Detta innebär att vi nu kan följa ftalater från en typ av källa (mjukgjord PVC), till vad som kan mätas i miljön i inomhusdamm, till vad som finns i våra kroppar, och det finns slutligen forskningsfynd som tyder på att sådan exponering kan vara relaterad till astma och eksem hos barn.

Publikation; Huan Shu, Bo A. Jönsson, Malin Larsson, Eewa Nånberg and Carl-Gustaf Bornehag 2013. PVC-flooring at home and development of asthma among young children in Sweden, a 10-year follow-up. Indoor Air. Accepted manuscript online: 10 OCT 2013 11:54AM EST | DOI: 10.1111/ina.12074

 – Vi hade förväntat oss att hitta kemikalier i äggen men inte i så höga halter. Det är oroande, säger Marcus Nordén, forskare i biologi vid Örebro universitet.

Han har i sin doktorsavhandling studerat en grupp kemikalier som kallas perflouroalkylsyror och som räknas som miljögifter. De är användbara eftersom de inte släpper in varken vatten eller smuts och sedan 1950-talet har de funnits i till exempel brandskum, kläder och matförpackningar.

Spritts över hela världen
Det har gjort att kemikalierna har spritts över hela världen. Lika höga halter som uppmätts vid Vänern i fåglar har även hittats i USA och på Stora Karlsö i Östersjön men forskning på fåglar från övriga Europa har generellt visat lägre halter.

– Andra studier har visat att även fisken i Vänern bär på höga halter av miljögifter och det är  troligt att även människor som bor i området och äter fisk bär på höga halter i blodet, säger Marcus Nordén.

Forskarna vet att miljögifterna påverkar embryons chanser att överleva, det vill säga färre ägg kläcks med levande ungar när det gäller fåglar. Kemikalierna påverkar också fettsyrametabolismen och det kan ge bekymmer senare i livet.

Besvär senare i livet
– Miljögifter har kopplats ihop med bland annat fetma. Även om vi inte vet exakt hur miljögifter påverkar djur och människor så vet vi att det aldrig är bra att utsättas för tidiga störningar eftersom det kan leda till besvär senare i livet, säger Marcus Nordén.

– Vi behöver undersöka detta vidare. Dels på lokal nivå men också på nationell nivå för att se hur det ser ut på andra platser runt om i Sverige. Givetvis vore det också intressant att undersöka hur det ser ut för människor i området, säger Marcus Nordén.

I pressen, på vaxkabinetten och i de resande attraktionernas tält fick stockholmarna ta del av berättelser om sedeslösa kvinnor, likplundrare och annat spektakulärt. Kritikerna gentemot det sena 1800-talets populärkultur var eniga. Den som tog del av de ”alltför realistiska” synerna riskerade att bli förvirrad och komma till felaktiga slutsatser om omvärlden. Men även andra röster gjorde sig hörda. Genom att inte vända blicken från det mörka i världen kunde den enskilde nå självinsikt och en vilja att förändra.

– Populärkulturen var i själva verket en del av att skapa en ansvarstagande och självreflekterande medborgare, delaktig i att föra samhället framåt, säger Anna-Maria Hällgren doktorand vid Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet och författare till avhandlingen Skåda all världens uselhet: Visuell pedagogik och reformism i det sena 1800-talets populärkultur.

Populärkulturen både uppmuntrade och krävde en observatör som lugnt och behärskat kunde ta del av intrycken. Tanken var att om man bearbetade intrycken på rätt sätt kunde man själv utvecklas, bildas och stärkas. Men för att kunna ta del av detta innehåll krävdes ett bildat öga.

– Idéerna om hur den enskilde kunde öva sitt seende och bli en uppmärksam observatör låg i tiden. Seendet var ett kunskapsmedel och användes också som ett sådant inom flera explicit pedagogiska sammanhang, inte minst inom folkskolan, säger Anna-Maria Hällgren.
Berättelserna som vittnade om ett samhälle i fritt fall underbyggdes av en visuell pedagogik som ägde mycket gemensamt med den pedagogik som fanns i folkskolan. Det kunde handla om att lära sig att vara uppmärksam eller att kunna samtala om det man såg tillsammans med andra.

– Att lära sig skilja på en björk och en lönn fyllde ytterst samma funktion som att lära sig skilja på en giftmördare och en falskmyntare. Populärkulturen ägde en stor fördel i förhållande till folkskolans skolaffischer med alplandskap och bibliska scener. Populärkulturens framställningar från Stockholms skuggsida tolkades som särskilt autentiska och realistiska. Eftersom det antogs vara genom verkligheten och inte genom fiktionen som kunskap om omvärlden bäst kunde nås ansågs populärkulturen också ha en särskilt fostrande potential, säger Anna-Maria Hällgren 

Avhandlingens namn: Skåda all världens uselhet: Visuell pedagogik och reformism i det sena 1800-talets populärkultur

Avhandlingen har en intermedial utgångspunkt i frågan om relationer mellan text och bild samt i tesen ”all media are mixed media” och att varje medium i sig innehåller egenskaper som traditionellt brukar förknippas med andra medier. I avhandlingen ges en rad skönlitterära exempel som antingen blir utgångspunkt för en analys eller fungerar som illustration till de teoretiska resonemangen. Genom en tvärvetenskaplig syntes baserad på rön och teorier hämtade från semiotik, psykologi, kognitiv lingvistik, kognitionsforskning, läsarorienterade teorier, narratologi, possible worlds-teorier och intermediala studier belyser Ulf Pettersson en rad underliggande frågeställningar.

Vår hjärna tolkar mycket aktivt olika typer av tecken i omvärlden. I tolkningsakten söker den efter mönster i det vi förnimmer som överensstämmer med mönster som redan finns lagrade i minnet. Eftersom perceptioner, till skillnad från enskilda sinnesdata, är tvärmodala kopplar vi lätt samman exempelvis auditiva sinnesförnimmelser med i minnet lagrade ikoniska mönster. På så sätt kan ett morrande läte utlösa en inre bild av en ilsken, morrande hund, även om vi inte har någon sådan inom vårt synfält. En liknande förmåga till sammankoppling gäller när vi har lärt oss ett språk. De symboliska och konventionella tecknen, orden, antingen vi ser dem skrivna eller hör dem uttalas, utlöser vid perceptionen en utveckling av tecknet som kan resultera i mentala bilder av skiftande slag. Ibland rör det sig om enkla bildscheman som mest kan sägas ange riktningar, positioner och proportioner men i andra fall, om det språkliga uttrycket ger mera information, så kan bilden bli mera utvecklad.

När vi läser skapas flera olika mentala representationer i hjärnan. I det som inom kognitions-forskningen kallas ytstrukturen har vi en mental representation av själva orden på sidan. Textbasen ger en mental representation av den exakta semantiska betydelsen av textens ord och meningar. Den form av mental representation som normalt håller i sig längst är det som kallas situationsmodeller. Dessa utgör representationer av det som texten beskriver och för att skapa en levande modell av skeendet använder sig läsaren av sina egna erfarenheter och minnen och sin allmänna omvärldskunskap.

Alla texter innehåller luckor av olika slag. En stor del av det som ingår i en läsares konkretisering av en berättelse är sådant som bara implicit framkommer i texten. Nämner texten helt kort att en karaktär går på restaurang så aktiveras hos läsaren ett schema för vad ett restaurangbesök innebär. Vi använder stereotypa strukturer och mönster (scripts) som finns lagrade i minnet för att komplettera en berättelse och fylla i sådana luckor.

Språkliga uttryck och begrepp tar ofta sin utgångspunkt i hur vi som individer upplever att vår kropp fungerar och hur den interagerar med omvärlden. Detta visar sig inte minst i språkets underliggande spatiala metaforik, exempelvis är vi uppåt när vi känner oss glada eller är nöjda med tillvaron, medan vi är nere då saker går oss emot. Det har också visats att verb som sparka och springa i en text utlöser neurala aktiviteter i den motoriska delen av hjärnbarken.

Avhandlingen Textmedierade virtuella världar. Narration, perception och kognition försvarades framgångsrikt och godkändes vid en offentlig disputation vid Linnéuniversitetet, sal Homeros, Växjö, fredagen den 11 oktober 2013. Opponent var docent Paul Tenngart, Lunds universitet.

Pengarna vill Gunnar Ivarson bland annat tillägna en heltids professorstjänst, ”Gunnar Ivarsons professur i hållbart samhällsbyggande” och eventuellt ytterligare forskarresurser till forskningen inom hållbart samhällsbyggande vid Högskolan i Borås.

– Jag vill försöka påverka bostadsbyggande i Sverige, speciellt hyresrätter och studentbostäder. Jag vill att det tillsätts en grupp människor som kan utreda problematiken kring bristen på bostäder, hållbart samhällsbyggande och integration, förklarar Gunnar Ivarson.
Ytterligare ett mål är att utveckla stadsdelen Norrby i Borås inom ramen för det projekt i hållbart samhällsbyggande som Högskolan i Borås är involverade i och som nyligen fått delfinansiering från Vinnova.

– Vi är stolta och ska göra det bästa vi kan, sa rektor Björn Brorström när han tog emot donationsbrevet.

Gunnar Ivarsons stiftelse för hållbart samhällsbyggande grundades för drygt ett år sedan.

Gunnar Ivarson började som byggare 1956 och grundade Wäst-Bygg 1981. Han har länge varit engagerad i frågor som rör bostadspolitik och infrastruktur och sitter bland annat i styrelsen och branschrådet för Institutionen Ingenjörshögskolan sedan tio år. Sedan tidigare samarbetar Ingenjörshögskolan, SP, Borås Stad och Borås Energi och miljö kring ett referensprojekt för hållbar samhällsutveckling, Innovationsplattform Norrby.

Text: Solveig Klug, Högskolan i Borås