Ensamkommande asylsökande barn har sedan början på 2000-talet rönt uppmärksamhet i media och i inrikespolitisk debatt i Sverige, såväl som internationellt. Antalet ensamkommande minderåriga som söker asyl i Sverige har under denna tidsperiod stadigt ökat och uppmärksamheten har även riktats mot det mottagande – och särskilt brister i mottagandet – som dessa barn och unga möter när de kommer till Sverige som asylsökande.
I forskning betonas ofta att ensamkommande barn och unga är en särskilt utsatt grupp, på grund av separationen och deras tidigare erfarenheter, men det är först på senare tid som intresse har riktats mot vad barnen och ungdomarna själva har att säga om sin situation i mottagarlandet och hur de själva upplever den.
Mot bakgrund av detta riktar avhandlingen ljuset mot ungdomarnas egnas berättelser om att komma till Sverige, de villkor de möter och hur de själva skapar sig tillhörigheter och en plats i det svenska samhället.
Avhandlingen är en kvalitativ studie där 17 ungdomar och unga vuxna, som kommit till Sverige som ensamkommande minderåriga och som har beviljats uppehållstillstånd, intervjuats om sina erfarenheter av att komma till och leva i det svenska samhället. I avhandlingen läggs särskilt fokus på frågor om tillhörighet – hur man identifierar sig själv och hur man upplever att man blir sedd som av andra – och att känna sig hemma, såväl i relation till den svenska föreställda gemenskapen och i relation till den plats där de bor. I avhandlingen betonas de platsspecifika förutsättningarna som de ungdomarna möter där de bor, och av den anledningen har såväl ensamkommande ungdomar som bor i eller nära större städer som på en mindre ort på landsbygden intervjuats. I intervjuerna berättade ungdomarna om att de vill lära känna svenskfödda ungdomar, dels för att få fler kompisar, dels för att bli bättre på det svenska språket.
– Det visade sig dock vara svårt och utmanande att etablera sådana relationer, även i de fall där de gick på samma skola eller fritidsgård, och ungdomarna beskrev hur de själva fick ta ansvaret för att etablera kontakter utanför gruppboendet och skolklassen, berättar Ulrika Wernesjö.
Att komma som ensamkommande till Sverige innebär att bli tilldelad en god man samt att komma i kontakt med ett flertal vuxna inom socialtjänst, gruppboenden och skola som har i sitt uppdrag att jobba med gruppen och ge stöd och omsorg. Några av ungdomarna beskrev att någon av dessa vuxna i deras vardag var en person de kunde få stöd hos och anförtro sig åt, medan andra beskrev dessa relationer som mer praktiskt orienterade och temporära (det vill säga att de var medvetna om att relationen skulle upphöra när de blev vuxna och/eller mer självständiga). Istället för att vända sig till vuxna, beskrev många av dem att de fann (eventuellt) stöd hos och tog hjälp av andra ungdomar som var eller varit i samma situation. Dessutom visar avhandlingen hur ungdomarna på olika sätt förstår och förhåller sig till negativa och rasifierande diskurser om ”invandrare” och ”flyktingbarn”.
Avhandlingen visar på komplexiteten av tillhörigheten, genom att visa på hur ungdomarna skapar tillhörigheter i sin vardag, samtidigt som de i vissa sammanhang och platser begränsas och upplever sig utestängda från gemenskapen. En av slutsatserna Ulrika Wernesjö drar är att ensamkommande barn och ungas tillhörighet i det svenska samhället i mångt och mycket kan beskrivas som villkorad, det vill säga att deras tillhörighet, och anspråk för tillhörighet, inte enbart är en fråga för dem själva utan att den också tillskrivs, accepteras, avfärdas och villkoras av andra och att detta görs i relation till den föreställda gemenskapen och mer lokalt på den plats där de bor.
Conditional Belonging: Listening to Unaccompanied Young Refugees’ Voices, Acta Universitatis Upsaliensis, ISBN: 978-91-554-8859-8
Länk till avhandlingen.
– Det visar att man inte bara har en genetisk risk att utveckla typ 2 diabetes, utan även en epigenetisk risk, säger Charlotte Ling som lett studien.
Epigenetiska förändringar uppstår till följd av bland annat miljö- och livsstilsfaktorer och påverkar genernas funktion.
Charlotte Ling och hennes medarbetare har analyserat samtliga gener i arvsmassan i de insulinproducerande cellerna hos såväl friska som personer med typ 2 diabetes.
Analysen visade epigenetiska förändringar i 800 gener hos personerna med typ 2 diabetes. Drygt hundra av generna hade även ett förändrat genuttryck som kan bidra till en försämrad insulinproduktion. En försämrad insulinproduktion är en bakomliggande orsak till utvecklingen av typ 2 diabetes.
För att ta reda på vad som är hönan och vad som är ägget, d.v.s. om de epigenetiska förändringarna är en följd av sjukdomen, eller om sjukdomen är en följd av förändringarna, undersökte forskarna även om friska personer har epigenetiska förändringar orsakat av ålder, BMI och förhöjt blodsockervärde.
– Vi kunde se att ett flertal epigenetiska förändringar redan hade uppstått hos friska personer pga. ökad ålder eller förhöjt BMI och kunde därför konstatera att sjukdomen kan uppstå till följd av förändringarna, säger Charlotte Ling.
Inom behandling av cancer och epilepsi har man länge använt läkemedel som påverkar epigenetiska förändringar. Den nya kartläggningen förändrar enligt Charlotte Ling synen på epigenetik i relation till diabetes.
– Den visar att epigenetik har stor betydelse för typ 2 diabetes, och att vi med hjälp av epigenetik kan förklara varför du blir sjuk. Det öppnar också för utveckling av nya framtida läkemedel, säger Charlotte Ling.
FAKTA
Studien är publicerad i PLOS Genetics, March 06, 2014
Publikation:Genome-Wide DNA Methylation Analysis of Human Pancreatic Islets from Type 2 Diabetic and Non-Diabetic Donors Identifies Candidate Genes That Influence Insulin Secretion
Författare: Tasnim Dayeh, Petr Volkov, Sofia Salö, Elin Hall, Emma Nilsson, Anders H. Olsson, Clare L. Kirkpatrick, Claes B. Wollheim, Lena Eliasson, Tina Rönn, Karl Bacos, Charlotte Ling
Sara Liedholm
– Det är enorma resurser som kan sparas. Ser man till den
internationella potentialen blir det svindlande, säger Thomas Wallén,
sjukhusdirektör på SÄS.Textila innovationer som kan förverkligas tack vare fullskalelaboratorier med spetskompetens och nätverk i en öppen kreativ miljö. Det är innovationssatsningen Smart Textiles vid Högskolan i Borås – i ett nötskal.
– Här finns alla förutsättningar. Med samverkan mellan akademi, samhälle och företag kan vi skapa nya produkter som kan förbättra människors vardag och åstadkomma nya arbetstillfällen, säger Susanne Nejderås, verksamhetschef för Smart Textiles.
Gör skillnad
Samarbetet med SÄS gör just detta. Förutom att det skapar unika utbildnings- och forskningsmiljöer, syftar det också till att attrahera kompetent personal till Borås och Sjuhärad och inte minst tillföra förbättrad livskvalitet för regionens invånare.
– Om tio år är vårt samarbete med Smart Textiles internationellt känt och vår expertis kommer vara eftersökt över hela världen, säger Thomas Wallén, sjukhusdirektör på SÄS.
Han menar att det är unikt med ett så här nära samarbete, där sjukhuset blir en testbädd åt smarta textiler för praktiskt kliniskt bruk i vardagen. Skillnaden är att det inte bara kommer innovationsimpulser från forskarna utan en stark växelverkan mellan sjukhusets behov och den forskning som bedrivs.
– Nu är vi inne i ett skede där vi samlar in projektidéer från medarbetare på sjukhuset. Det är minst sagt spännande uppslag till realistiska innovationer och fler kommer det bli, säger Thomas Wallén.
Växande behov
Till skillnad från traditionell forskning kommer många projekt att vara kommersialiserbara och till direkt nytta i sjukvården men Thomas Wallén manar till tålamod. Av förklarliga skäl finns det rigorösa regler inom sjukvården så det kommer ta minst fem år innan de första innovationerna är på marknaden.
Behovet är stort och kommer bli större. Med en allt äldre befolkning så ökar omsorgsbelastningen på samhället och i framtiden kommer mycket mer av vården ske i hemmet eller i speciella boenden.
– Då gäller det att utbildad personal får göra de mera avancerade uppgifterna, exempelvis kan klädesplagg sköta mätningar och övervaka patientens hälsa på distans.
Betalar sig på sikt
Smarta Textilier är ett nytt sätt att närma sig problem i vården. Dagens utveckling handlar ofta om medicinsk forskning men Thomas Wallén tror det kan vara begränsande. Inom SÄS vårdbyggnad Tehuset arbetar man aktivt med högklassig specialistvård i kombination med en behaglig och rofylld miljö. Det är bevisat att vårdtiden blir 20 % kortare om patienten har en naturskön utsikt från sitt fönster.
– Det finns en rad hälsoproblem där vi inte får begränsa lösningarna till medicinsk forskning eftersom resultaten då blir begränsade av den forskningens logik. Där har Smart Textiles en stor roll att spela. Det är enorma resurser som kan sparas. Ser man till den internationella potentialen blir det svindlande.
FAKTA
Fakta om Smart Textiles:
Tyg som renar vatten med enbart solljus som energikälla. Kläder som mäter EKG eller blir svala i extrem hetta. Framtidens textilier förbättrar både människors vardag och ger fördelar för industri, sjukvård och miljö. Textilindustrin är på väg från tygleverantör till att vara en positiv kraft i samhällsutvecklingen. Smart Textiles är platsen där textila innovationer skapas i norra Europa, från experimentell forskning till företagsdrivna projekt. Med över 350 forsknings- och företagsprojekt sedan starten 2006 är Smart Textiles inte bara etablerad som en motor i svensk textilindustri, utan även som en viktig internationell aktör.
Utdrag ur SÄS forskningsstrategi:
Dagens sjukvård står inför stora utmaningar. SÄS vill som en del i att möta dessa utmaningar utveckla ett forskningssamarbete med Högskolan i Borås inom området för Smart Textiles med fokus på innovationer inom vården. Samarbetet har inletts under hösten 2013 och har som mål att utveckla konkreta projekt, både gemensamma projekt men även projekt där SÄS deltar genom att erbjuda forskningsmiljö.
Text: Rebecca Lindholm och Elof Ivarsson
Resurslänkar: Smart Textiles webbplats
Varje år föds närmare 2 000 barn i Sverige med allvarliga missbildningar, varav knappt hälften är hjärtfel. Att upptäcka dessa under första delen av graviditeten är en stor utmaning för mödravården.
– Barn som föds med allvarliga hjärtfel svävar i livsfara och en del behöver omedelbar operation eller medicinsk behandling. Om man hittar dessa redan under graviditeten kan de få födas i Lund eller Göteborg där sjukhusen har barnhjärtkirurgi, säger Eric Hildebrand, överläkare på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset och doktorand i obstetrik och gynekologi vid Linköpings universitet.
Underlaget till hans studie är en granskning av drygt 21 000 ultraljudsundersökningar i Sveriges sydöstra sjukvårdsregion, som omfattar landstingen i Jönköping, Kalmar och Östergötland. Där erbjuds alla blivande mödrar två ultraljudsundersökningar, den första i vecka 11–14 och den andra i vecka 18–20. Vid den första daterar barnmorskan graviditeten, tittar efter eventuell tvillingbörd och gör en grov kontroll av fostrets anatomi. Vid den andra undersökningen screenas organen efter missbildningar.
I granskningen jämfördes resultaten av de bägge undersökningarna. Inte oväntat upptäcktes betydligt färre missbildningar vid det första tillfället. Särskilt svårt var det att hitta hjärtfel. I elfte till fjortonde veckan såg man inga avvikelser alls, medan man i artonde till tjugonde veckan kunde upptäcka 37 procent av de allvarliga felen.
En orsak till att man missar missbildningar är att ultraljudsbilden påverkas av mammans kropp. Till exempel försvåras diagnostiken av fetma – BMI över 30 – som är fallet hos 13 procent av mödrarna.
– Underhudsfettet gör att bilden blir sämre och då har vi svårare att se missbildningar, säger Eric Hildebrand.
Dessutom visar statistiken att fetma i sig ökar risken för bland annat ryggmärgsbråck, även om riskökningen för den enskilda är liten. Det gör det extra viktigt att kunna erbjuda bra fosterdiagnostik för dessa blivande mammor.
När det gäller kromosomavvikelser visade en djupdykning i det landsomfattande medicinska födelseregistret över barn födda 1995–2010 att ett av 700 barn föddes med Downs syndrom. Där sågs också ett visst samband med fetma.
Eric Hildebrand lyfter fram ett par viktiga åtgärder för en säkrare fosterdiagnostik som framkommit i studierna:
– Metoderna för att upptäcka hjärtfel måste bli bättre. En väg är att ge barnmorskor påbyggnadsutbildning och träning i att tolka hjärtbilder, även med så kallad färgdoppler där blodflödet framträder.
– Det bästa diagnosverktyget för Downs syndrom är KUB, kombinerat ultraljud och biokemiskt test, som fungerar lika bra oavsett om mamman har fetma eller inte.
FAKTA
Avhandling: Prenatal diagnosis of structural malformations and chromosome anomalies. Linköping University Medical Dissertations No. 1387. Disputationen äger rum 14 mars 2014 kl 9:00 i Berzeliussalen, Campus US ingång 65, Linköping. Opponent är professor Ove Axelsson, Uppsala universitet.
Varje år får 300 barn i Sverige en cancerdiagnos. För den drabbades syskon medför diagnosen en svår tid av oro, frågor och risk för psykisk ohälsa. Trots detta är syskon som grupp inte berörd i hälso- och sjukvårdslagen, och väldigt lite forskning ägnas åt syskonbandens betydelse vid allvarlig sjukdom.
Margareta Jenholt Nolbris och hennes forskarkollegor vid Sahlgrenska akademin har i en studie intervjuat 29 personer i åldrarna 8 till 24 år vars syskon drabbats av cancer.
Studien identifierar fyra olika sorger som är typiska för syskonförhållanden:
• Den första är en sorts ”försorg”, som inleds direkt efter att de fått information att deras bror eller syster fått cancer.
• Den andra sorgen handlar om den drabbades förlust av ett normalt liv under behandlingstiden.
• Den tredje sorgen orsakas av att syskonet känner sig oviktigt och bortglömt i familjen.
• Den fjärde sorgen drabbar de syskon vars bror eller syster dör av cancersjukdomen, och där sorgen blir ett fortsatt band mellan syskonen även efter dödsfallet.
– Samtliga dessa olika sorger kan syskonen bära på långt efter att cancerdiagnosen meddelats, säger Margareta Jenholt Nolbris.
I en annan studie med ytterligare 14 syskon (9-22 år) testade Margareta Jenholt Nolbris och hennes forskarkollega Britt Hedman Ahlström en metod där digitala verktyg användes för att förebygga psykisk ohälsa hos syskonen.
Med metoden, som bygger på ett personcentrerat synsätt, engageras syskonet till den cancersjuke i en kombination av utbildning, lärande och reflektion.
I den första delen fick syskonet lära sig om sin brors eller systers cancer, hur den behandlas och om möjliga biverkningar. I den andra delen fick syskonet reflektera över situationen i en personlig dagbok, som skrevs via mail eller mobiltelefonen.
– På så sätt fick de svar direkt, eller senast efter någon dag i de fall frågan behövde besvaras av läkare, säger Margareta Jenholt Nolbris.
Metoden var både effektiv och uppskattad: ingen av de medverkande syskonen tyckte att reflektionerna var jobbiga att skriva, utan var tacksamma för att själva kunna bestämma när de ville fråga och svara, att ha en ”neutral” person att prata med och att inte bli bortglömda.
– Förut hade syskonen många tankar och mardrömmar om vad som kunde hända det sjuka barnet, en oro som även yttrade sig i huvudvärk och magont. Men efter försöket, då syskonen fått mer kunskap om brodern eller systerns cancersjukdom, försvann den fysiska smärtan och de både sov bättre och var gladare. De hade mycket kvar att tänka på och kunde fortfarande bli ledsna, men de fick verktyg som hjälpte dem att hantera sorgen.
Studien slutsats är att syskon till cancersjuka bör få mer stöd och information, av vårdpersonal men även i sin förskola och skola, samt att vårdpersonal avsätter tid för att hantera även syskons känslor och tankar.
– När man arbetar med unga måste man utgå från deras behov och deras kanaler, så att de kan ställa frågor och få svar oavsett tid på dagen eller var de befinner sig geografiskt, säger Margareta Jenholt Nolbris.
Studien Siblings of children with cancer – Their experiences of participating in a person-centered support intervention combining education, learning and reflection: Pre- and post-intervention interviews publicerades i European Journal of Oncology Nursing den 6 februari.
Studien Grief Related to the Experience of Being the Sibling of a Child With Cancer publicerades i Cancer Nursing i oktober 2013.
Mikrober är små organismer som inte kan ses med blotta ögat. För flera miljarder år sedan, innan cyanobakterier syresatte jordens atmosfär, frodades en grupp mikrober som kallas arkéer i de varma, grunda haven och pyste ut växthusgasen metan ut i atmosfären. Dessa dagar gömmer sig de flesta av dessa arkéers ättlingar på platser där syre inte kommer åt dem. Många av dem producerar fortfarande metan. De metanproducerande arkéer (metanogener) som lever i permafrost har levt ett stilla liv i den frusna jorden. Den lilla mängd metan de producerat har stannat under isen eller konsumerats av metanätande grannar.
Uppvärmningen av de arktiska regionerna har förändrat detta status quo. Metanogenerna har nu tillgång till koldioxid och väte som de omvandlar till metan. Metanet släpps ut i atmosfären och bidrar till ytterligare global uppvärmning.
Tidigare forskning visar att permafrosten på Stordalenmyren smält hastigt under de senaste 30 åren och att myren avger allt mer metan. En internationell forskargrupp där bland andra Rhiannon Mondav, doktorand i limnologi vid Uppsala universitet ingår, bestämde sig för att söka efter metanogener i myren. Fler hundra prover från torv, vatten och luft samlades in under flera år och analyserades.
När Rhiannon Mondav analyserade torvproverna upptäckte hon en metanogen som inte var känd sedan tidigare. Tillsammans med forskargruppen kartlade hon dess genom och döpte den till Methanoflorens stordalenmirensis.
Denna nyupptäckta metanogen fanns i så rikliga mängder att den utgjorde upp till 90 procent av arkéerna i Stordalenmyren. Methanoflorens stordalenmirensis trivs så bra i den smältande permafrosten att den blommar, ungefär på samma sätt som alger blommar. Detta är tidigare okänt för metanogener, och eftersom den släpper ut metan när den skapar energi får den betydande miljömässiga konsekvenser.
– DNA-fragment från denna mikrob har påträffats under de senaste 20 åren men ingen visste vad den gjorde eller vilka dess närmsta släktingar var. Vad vi gjorde var att vi listade ut vad den gör och vem den är släkt med, berättar Rhiannon Mondav.
Nu när den nya arten är beskriven står det klart att den även finns i andra torv- och myrområden och bidrar på ett betydande sätt till den globala metanproduktionen och därmed global uppvärmning. Methanoflorens stordalenmirensis klarar sig anmärkningsvärt bra i de sura torvmarkerna med årliga cykler av tjäle, tö, översvämning och uttorkning.
– Methanoflorens stordalenmirensis verkar vara en indikatorart för smältande permafrost. Den hittas sällan i myren när det är permafrost men där torven är varmare och permafrosten smälter ser vi att den bara växer och växer. Det är möjligt att vi kan använda den för att mäta hälsan hos myrar och dess permafrost. Den nyligen registrerade globala spridningen visar också, i en mycket större skala, att denna mikrob sprider sig till nya permafrostområden i takt med att dessa töar. Det här är inte goda nyheter för ett stabilt klimat, säger Rhiannon Mondav.
FAKTA
Studien har publicerats i Nature Communications. Mondav et al. (2014) Discovery of a novel methanogen prevalent in thawing permafrost, Nature Communications 5, Article number: 3212, doi:10.1038/ncomms4212
Lillgrunds vindkraftpark togs i drift under år 2008 och är den idag största fullföljda satsningen på havsbaserad vindkraft i Sverige. Den består av 48 stycken vindkraftverk (med 2,3 MW generatorer) som står på mellan fyra och sju meters djup och som mäter cirka 115 meter upp till vingspetsen. Totalt omfattar Lillgrund en yta av 4,6 kvadratkilometer.
Dåvarande Fiskeriverket har undersökt området åren före och efter anläggandet av Lillgrund för att se hur fisk och fiskvandring påverkas. Undersökningarna omfattar provfisken av främst bottennära fisk, undervattensljud, och studier av ålens vandringsmönster. De har genomförts i samarbete med forskningsprogrammet Vindval och har till större delen finansierats av Vattenfall AB som äger vindkraftsparken. Resultaten finns nu samlade i HaV-rapporten ”Fiskundersökningar vid Lillgrund vindkraftpark”.
– Från Hav:s sida hoppas vi att rapporten kan fungera som ett viktigt underlag för miljökonsekvensbeskrivningar samt i planerings- och tillståndsprocesser för vindkraft, säger Ingemar Andersson.
Undersökningar av vindkraftparkens effekter på bottennära fisk pågick i sju år med början 1997, fyra år före byggstarten. Den långa tidsserien som gjorts i provfisket är unik i sitt slag vad gäller uppföljning av effekter från havsbaserad vindkraft. Provfisken utfördes inom två referensområden; Bredgrund söder om Lillgrund och Sjollen norr om Lillgrund och Öresundsbron.
– Vindkraftparken hade ingen effekt på mängd fisk, antal arter eller artsammansättning när man jämför hela vindkraftparkens område med referensområden, säger Lena Bergström, forskare, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– Inom själva vindkraftparken sågs för vissa arter en ökad täthet närmast tornen, till exempel gulål, torsk, stensnultra och rötsimpa. Ökningen kunde noteras upp till 50-160 meters avstånd från ett vindkraftverk.
Rapporten föreslår att det görs en ny studie vid vindkraftparken efter några år av drift, för att se om ansamlingen av vissa fiskarter nära vindkraftverken har fortsatt, om den ökat och haft effekter även på mängden fisk.
Undersökningarna av påverkan på lekvandrande blankål omfattade totalt 300 individmärkta ålar. Rapporten visar att en lika stor andel av blankålarna vid Lillgrund passerade före och efter att vindkraftparken kom till.
– Generellt kan vi inte se att det tar längre tid för blankålen att förflytta sig i området på grund av vindkraftparken. Men, enstaka längre förflyttningstider vid större elproduktion samt en liten ändring i passagemönster skulle kunna tyda på att vissa ålar påverkades av vindkraftparken, säger Ingvar Lagenfelt, utredare på vattenvårdsenheten på länsstyrelsen i Västra Götaland.
– Liknande mönster med en andel blankålar vars beteende avviker från det förväntade har tidigare registrerats vid marina bottenförlagda kablar.
De ljudmätningar som utförts i studien visar att Lillgrunds vindkraftpark tydligt bidrar till ljudbilden i Öresund inom vissa frekvenser som är viktiga för fisk. Analysen visar också ett samband mellan ljudnivån och antalet turbiner i vindkraftparken (så kallad parkeffekt), där varje enskild turbin bidrar till att öka den totala ljudnivån i området.
– Ljudmätningar visar att ljudnivåerna endast inom ca 100 meter från en turbin och vid höga vindstyrkor är tillräckligt höga för att medföra en risk att vissa arter av fisk påverkas negativt, i form av direkt flyktbeteende eller möjlig maskering av kommunikation, säger Mathias Andersson, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
– Stressreaktioner kan förekomma även på längre avstånd än 100 meter från en turbin. Detta orsakas av att ljudet från turbinerna är kontinuerligt och högre än bakgrundsljudet inom vissa frekvenser.
Mer än 37 000 kommersiella fartyg (oljetankers, containerfartyg, passagerarfärjor och fiskebåtar) passerar området Lillgrund i Öresund varje år enligt Sjöfartsverket. Den trafiken och buller från fritidsbåtar, seismiska bottenundersökningar, militära aktiviteter samt buller från Öresundsbron skapar ett konstant brus under 1 kHz.
Här kan du läsa rapporten
Det finns många sätt att förbättra sin miljöpåverkan; att byta till grön el, åka mer kollektivt, gå med i en bilpool, äta mer vegetariskt och slänga mindre mat. Syftet med Min klimatpåverkan är att individer och hushåll ska kunna räkna ut hur mycket deras vardagliga konsumtion påverkar klimatet och samtidigt få tips om alternativa, miljösmartare val.
– Det som skiljer Min Klimatpåverkan från andra verktyg på marknaden är att man kan skapa grupper av till exempel vänner, arbetskollegor och familjemedlemmar, och jämföra sin miljöpåverkan, säger Katarina Axelsson, projektledare på Stockholm Environment Institute och ansvarig för Min Klimatpåverkan. Verktyget har använts i Storbritannien i fem år och vår erfarenhet är att man gillar möjligheten att kunna jämföra sina resultat med andra. Jämförelsen skapar bra diskussioner. Verktyget används till exempel av skolklasser, där klasserna tävlar och jämför sina resultat med varandra.
Min klimatpåverkan räknar ut både ditt klimatfotavtryck och ditt ekologiska fotavtryck. Det vill säga, dels hur stora utsläpp av växthusgaser din livsstil genererar, dels hur mycket vatten och mark din livssstil tar i anspråk. Den nuvarande livsstilen hos en svensk kräver 3,25 jordklot varje år. Det betyder att svenskarnas livsstil inte är långsiktigt hållbar och att det finns stora klimat- och miljövinster i att långsiktigt minska vår resursförbrukning.
I Sveriges nationella utsläppsstatistik ingår bara de utsläpp som görs här, inte de utsläpp som genereras via vår konsumtion. Genom att använda Min klimatpåverkan kan du få en bild av hela den påverkan som din livsstil genererar, oavsett i vilket land utsläppen och miljöpåverkan sker.
I verktyget mäts klimatfotavrycket i ton koldioxidekvivalenter (eftersom utsläpp av alla växthusgaser är inräknade, inte bara koldioxid) och det ekologiska fotavtrycket mäts i så kallade globala hektar. Om jordens resurser ska fördelas rättvist kan varje person ta 1,8 globala hektar i anspråk per år för sin livsstil. En genomsnittlig svensk tar 5,7 globala hektar i anspråk per år. Om vi ska nå tvågradersmålet har man räknat ut att vi behöver komma ner till cirka 2 ton utsläpp av växthusgaser per person och år. Enligt en konsumtionsbaserad utsläppstatistik släpper en genomsnittlig svensk ut cirka 14 ton per person och år.
En annan, unik funktion, är att verktyget sorterar på postnummer, vilket gör det möjligt att samla in data om specifika områden, stadsdelar eller hela samhällen. Det är mycket värdefull information för framtida forskningsinitiativ kring hållbara städer och samhällen. Med Min klimatpåverkan kan man även göra klimatlöften.
Ligger du under eller över det nationella genomsnittet på 14 ton per person och år? Hur långt har du kvar för att komma ner till de två ton per person och år som är långsiktigt hållbara utsläpp på global nivå? Ta reda på ditt klimat- och ekologiska fotavtryck på www.minklimatpaverkan.se
Bakgrund: Ett av Stockholm Environment Institutes forskningsområden omfattar hållbar konsumtion och produktion. Inom ramen för detta utvecklades REAP (Resources and Energy Analysis Programme) 2008 i Storbritannien. REAP är ett avancerat verktyg som hjälper beslutsfattare att mäta och förstå miljöbelastningar kopplade till konsumtion på kommunal nivå. Ur detta verktyg har Min klimatpåverkan utvecklats, med samma beräkningsmetoder som REAP och för Sverige, men på individ- och hushållsnivå.
Prostatacancer är den vanligaste cancern hos män och tusentals drabbas varje år. För de flesta cancerformer är det en fördel att upptäcka och behandla cancern så tidigt som möjligt men när det handlar om prostatacancer är det inte så enkelt. En cancertumör i prostatan kan nämligen växa mycket långsamt utan att ge några symtom eller växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen.
– Vår studie visar att en operation minskar risken att dö av prostatacancer med 44 procent. Det lönar sig alltså att operera. Men när vi tittar närmare på olika grupper så kan vi se att det inte gäller alla patienter, säger Jan-Erik Johansson, som är professor vid Örebro universitet samt Universitetssjukhuset Örebro och huvudansvarig för studien.
Han betonar att analyserna av undergrupperna definierade av ålder och olika prognostiska faktorer ska tolkas med försiktighet.
– Men vi kan se att det är yngre män, i det här fallet under 65 år, med en måttligt aggressiv form av cancer som har störst nytta av operationen. Problemet är att det i dag är svårt att bedöma vad som är bäst för varje individ och det gör att vi har problem med överbehandling, säger Jan-Erik Johansson.
Forskarna har undersökt hur många män som måste opereras för att rädda ett liv. Efter 18 år är det 8 män. Alltså behöver 8 män opereras för att ett dödsfall i prostatacancer ska förebyggas. Det är minskning från 20 till 8 män, när forskarna jämför med uppföljningen som gjordes efter 10 år. Bland de yngre männen, under 65 år, visar studien att 6 män behöver opereras för att rädda ett liv. I gruppen med äldre män är siffran istället 15.
En viktig aspekt är att i den här studien hade majoriteten av männen en tumör som gick att känna via ändtarmen och endast 12 procent hade en prostatacancer, som inte gick att känna, utan upptäcktes med PSA-test.
– En amerikansk studie har visat att när man använder PSA-test i större utsträckning och screenar för prostatacancer blir det ingen skillnad i överlevnad mellan gruppen som opereras och gruppen som följs upp med kontroller och eventuell hormonbehandling.
Det beror på att sjukvården fångar upp patienter med en betydligt lägre risk för att utveckla en livshotande cancer och fler män opereras i onödan.
>– Även om de flesta patienter mår bra efter operationen påverkas tyvärr ofta potensen och det finns en risk för att de drabbas av urinläckage, säger Jan-Erik Johansson.
80 procent av män som opereras för prostatacancer får potensproblem och nästan en tredjedel av patienterna blir inkontinenta. Biverkningar drabbar naturligtvis alla män lika hårt oberoende av om de hade nytta av operationen eller inte.
– Därför måste patienten själv ta ställning till vilka risker och vinster en operation kan erbjuda honom utifrån ålder, andra sjukdomar och önskningar. I framtiden hoppas vi kunna få ytterligare kunskap om vilka markörer läkare kan använda sig av för att ställa en tydligare prognos för patienten att ta ställning till. Bra markörer skulle innebära att läkare kan rädda fler liv utan att orsaka onödigt lidande.
Studien är ett samarbetsprojekt mellan 14 sjukhus i Sverige, Finland och Island och universitetssjukhusen i Örebro och Uppsala har haft ett huvudansvar tillsammans med Örebro universitet, Uppsala universitet och Karolinska institutet. I studien har forskarna följt 695 patienter med en lokalt begränsad tumör. Hälften av dem opererades medan hälften gick på noggranna kontroller och fick hormonbehandling om de behövde det. Studien har uppdaterats vart tredje år och den senaste uppföljningen var till och med 2012. Det är femte gången resultat från denna studie presenteras i New England Journal of Medicine.
KTH-professorn Mads Dam håller tillsammans med några andra forskare på att ta fram en lösning som radikalt förbättrar säkerheten i mobiler. Så väl bankärenden som känslig kommunikation ska inte längre vara ett problem.
Användandet av nätet ökar explosionsartat och det svenska företaget Ericsson rapporterade nyligen att antalet smartphones, datorer och andra tekniska enheter med åtkomst till internet kommer uppgå till 50 miljarder stycken år 2020.
Lägg sedan till varje enhets komplexitet och du inser att ett och annat kryphål lär utnyttjas så fort de upptäcks.
– Mobiltelefoner och smartphones innebär en dramatisk utmaning när det kommer till säkerheten. Dessa enheter kommer i framtiden att exponeras för ett ökat antal attacker från illasinnade hackare. Ta exempelvis mobiloperativsystemet Android. Det innehåller 10 miljoner rader kod som körs på smartphones som förfogar över 1 miljard transistorer, säger Mads Dam, professor på avdelningen för teoretisk datalogi vid KTH.
Han håller tillsammans med några andra forskare, bland annat på Swedish Institute of Computer Science (SICS), på att utveckla ett sätt att göra smartphones och andra mobila enheter mer inbrottssäkra genom att fokusera på hur operativsystem och hårdvaran interagerar.
Mer i detalj har Mads Dam och de andra tagit fram en lösning som kan säkerhetcertifieras. Tanken är att sabotageprogram (malware) och attacker mot en uppkopplad enhet som en smartphone ska stoppas med ett säkerhetslager. Ett sådant lager kallas för virtuell maskin eller hypervisor, och är designad att hantera kommunikationen mellan appar, operativsystemet och hårdvaran.
– Om operativsystemet begär att kameran ska slås på och användas så kan hypervisorn träda in och verifiera att just denna handling stämmer överens med vad användaren vill. Ett annat exempel är om systemet begär åtkomst till en del av minnet som vanligtvis skulle betraktas som säkert, då skulle hypervisorn kunna agera och acceptera eller avslå denna begäran, säger Mads Dam.
Anledningen till att Mads Dam och de andra tagit från denna lösning är glasklar.
– Efterfrågan på certifierbart säkra enheter som smartphones kommer att öka. Människor kommer att värdera säkerhet allt högre i framtiden, säger Mads Dam.
Han tillägger att en hypervisor-baserad lösning helt skulle isolera appar från varandra, och därmed skapa program som inte kan manipuleras av hackare, skadlig kod som virus eller på annat sätt. En helt säker miljö för den som vill göra sin bankärenden via mobilen, eller för företag och organisationer i behov av säker kommunikation som inte kan avlyssnas.
En hypervisor skulle inte heller göra anspråk på särskilt mycket resurser från de enheter som den kördes på.
– En sådan här lösning skulle bli avsevärt mycket mindre än enhetens operativsystem, vi pratar om en faktor om 1 000 till 10 000 mindre. Det räcker för att skapa algoritmer som kan analysera säkerheten i kommunikationen mellan operativsystem och hårdvara så pass bra att vi kan garantera säkerheten i ett operativsystem som Linux. Hypervisorn ringa storlek gör att vi kan analysera och därmed certifiera koden mycket noggrant med hjälp av matematiska och logiska metoder, säger Mads Dam.
Det är inte bara smartphones som är en måltavla för forskarnas hypervisor. Den ska även kunna användas i kontrollsystem som industriella kontrollsystem, bilar, flygplan, medicinska system och det så kallade datormoln.
Forskarna förespråkar att nyckelkomponenter som kod, säkerhetsspecifikationer och analysresultat i hypervisorn ska vara öppna för att öka förtroendet för deras lösning, men också så att den ska kunna standardiseras.
MYC-genen kodar för proteinet med samma namn och spelar en viktig roll i många cellprocesser, så som celldelning, cellmetabolism, celldöd, samt förmågan till utmognad (differentiering) av stamceller till olika specialiserade celltyper. Viktigt är också att den är en av de vanligast förekommande gener som är aktiverad i olika cancerformer hos människa.
Tidigare forskning har visat att MYC-proteinet bidrar till celldelning och förhindrar utmognad av enskilda celler som odlats i laboratoriemiljö. Men i den nu publicerade studien har forskarna tittat på vad som händer i intakt nervcellsvävnad från kycklingar och då funnit att MYC-proteinet bidrar till utmognad av nervceller snarare än till celldelning.
– Vi hoppas att den här nya kunskapen ska kunna användas för att utveckla framtida strategier för att bidra till nervcellsutveckling, till exempel hos patienter med ryggmärgsskador, säger professor Marie Arsenian Henriksson vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, som lett studien.
Forskningen har finansierats med anslag från Vetenskapsrådet, Cancerfonden. Barncancerfonden, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt det europeiska vetenskapsrådet ERC.
Publikation: “MYC proteins promote neuronal differentiation by controlling the mode of progenitor cell division”, Nikolay Zinin, Igor Adameyko, Margareta Wilhelm, Nicolas Fritz, Per Uhlén, Patrik Ernfors & Marie Arsenian Henriksson, EMBO Reports, online 5 March 2014, April 2014 paper issue.
Innan lagen om taxiförares bältesanvändning trädde i kraft 1999 var det inte många taxiförare som knäppte bilbältet. Sedan dess har användningen ökat kontinuerligt och vid de senaste mätningarna är nivån rekordhög, cirka 96 procent, vilket är nästan lika hög andel som för personbilsförare i allmänhet.
VTI har observerat bilbältesanvändningen av förare i personbil i ett antal syd- och mellansvenska städer sedan 1983.
– Bilbältesanvändningen bland förare har alltid legat högt och är nu uppe i 97–98 procent, säger Jörgen Larsson, utredare på VTI.
I baksätet är siffran lägre även om den ökat stort. När VTI:s mätserie började var bältesanvändningen bland vuxna i baksätet endast 10 procent. Förra året var den siffran 84 procent, vilket är något lägre än nivån 2012. Drygt 96 procent av barnen i baksätet var bältade.
Från och med 1994 års observationer ingår också ett delprojekt där förarnas bältesanvändning kopplas till kön och ålder.<br />– I gruppen män 18-25 år ser vi den lägsta siffran. Endast 80 procent av unga manliga förare tar på bilbältet. I samma åldersgrupp använder 92 procent av kvinnorna bälte, säger Jörgen Larsson.
Sedan 1995 observeras också taxiförares bältesanvändning. När mätningarna startade låg siffran på under 20 procent, men efter lagen trädde i kraft ökade användningen stadigt. År 2013 är bältesanvändningen på nästan lika hög nivå som bland förare av personbilar.
År 1996 observerades för första gången bältesanvändningen även för övriga bilar, däribland tunga fordon. Nivåerna har ökat men många kör fortfarande obältade. I de tunga fordonen, med eller utan släp, var ungefär 5–7 procent av alla förare bältade 1999. År 2013 är andelen cirka 60 procent, samma nivå som året innan.
VTI notat 10-2014
Med hjälp av DNA-sekvenser har en grupp forskare, däribland Per Alström från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), identifierat tio huvudgrenar i släktträdet hos den största av alla tättinggrupper, kallad Passerida, som omfattar cirka 36 procent av världens ca 10 500 fågelarter.
En av dessa huvudgrenar utgjordes förvånande nog av en enda art, pärlsmygtimalia Spelaeornis formosus, som är en liten gärdsmygliknande fågel som förekommer i bergsområden från östra Himalaya till sydösta Kina.
Denna art är uppenbarligen den enda nu levande representanten för en av de äldsta utvecklingslinjerna inom denna stora tättinggrupp. Att den utseendemässigt liknar andra smygtimalior, som den alltså inte är nära släkt med, är antingen en slump eller resultatet av så kallad konvergent evolution, som kan ge upphov till liknade utseenden hos obesläktade arter som lever i likartade miljöer.
Forskarna föreslår att pärlsmygtimalian, vars vetenskapliga namn ändras till Elachura formosa, placeras i en ny fågelfamilj, Elachuridae, som alltså endast omfattar denna art.
Artikel: Alström, P., Hooper, D.M., Liu, Y., Olsson, U., Mohan, D., Gelang, M., Hung, L.M., Zhao, J., Lei, F. & Price, T.D. 2014. Discovery of a relict lineage and monotypic family of passerine birds. Biology Letters.
Per Alströms hemsida
– Pappers och massateknik har sedan årtionden varit viktiga forskningsområden för Karlstads universitet och våra kontakter med skogsindustrin inklusive maskin och kemikalieleverantörerna till skogsindustrin har hela tiden varit mycket goda, säger Ulf Germgård, professor i kemiteknik. Vi försöker ligga i framkant när det gäller nya inriktningar som kan få stor betydelse för skogsindustrin.
Skogen utgör en viktig resurs för regionen, men frågan är hur vi bäst förädlar skogsråvaran. Det är välkänt att skogsindustrin i Norden står inför stora omställningar vilket beror på att förbrukningen av vissa papperskvaliteter har minskat drastiskt. Speciellt tydligt är detta för tidningspapper samt skriv och tryckpapper. Det finns därmed ett stort behov för skogsindustrin att ställa om åtminstone delar av sin produktion mot nya produkter och nya användningsområden som kan ersätta de förlorade affärsmöjligheterna inom tidnings och skrivpappersområdena.
– En sådan möjlighet som vi jobbat mycket med är cellulosabaserade textilfibrer. Vi har länge kunnat tillverka sådana produkter nästan ända fram till fiberframställningen, men eftersom vi saknat en spinnmaskin har vi inte kunnat tillverka riktiga textilfibrer.
Nu är detta ett minne blott sedan man har köpt liten pilotmaskin som kan tillverka textiltråd baserad på vedråvara. Forskarna vid Karlstads universitet kommer nu att kunna tillverka olika typer av textiltrådar och sedan testa dessa trådars mekaniska egenskaper i vått och torrt tillstånd.
Den maskin som Karlstads universitet köpt kommer från Indien och är tillverkat av det indiska företaget Aditya Birla. På bilden ser vi spinnmaskinen samt Niklas Kvarnlöf, forskarassistent i massateknik vid Karlstads universitet samt Dr Shailesh Nagarkar från Aditya Birla som startar upp maskinen.
I studien, som utförts i samarbete mellan forskare från Göteborgs universitet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och norska Folkhälsoinstitutet, fick kvinnorna svara på ett vetenskapligt utvärderat frågeformulär om vad det ätit och druckit sedan graviditetsstarten.
Forskarna hade även tillgång till information om kvinnornas generella livsstil, deras utbildningsgrad, levnadsförhållande, inkomst, vikt, fysisk aktivitet, rökning, alkoholintag, antal barn samt medicinska faktorer som eventuell tidigare förtidsbörd.
Kartläggningen visar att den grupp kvinnor som åt mest ”nyttig” mat under graviditeten hade omkring 15 procents lägre risk att föda i förtid jämfört med kvinnor som hade de mest onyttiga kostvanorna. Sambandet kvarstod även efter att forskarna justerat för tio andra kända riskfaktorer för förtidsbörd.
– Det finns många anledningar för gravida att välja nyttig mat och äta rikligt med grönsaker, frukt, fullkornsprodukter och vissa fisksorter, men det här är första gången vi med statistisk säkerhet kan koppla nyttig kost till minskad risk för förtidsbörd, säger Linda Englund-Ögge, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Förtidsbörd, vilket definieras som spontan eller igångsatt förlossning före 37 fulla graviditetsveckor, kan vara förenat med akuta och långsiktiga komplikationer och är ett stort problem inom dagens förlossningsvård. Åtgärder som kan förebygga förtidsbörd är därför högt prioriterade.
Bör det här leda till förändrade kostrekommendationer för gravida?
–Nej, och det är heller inte farligt att unna sig något litet extra ibland. Men vår studie visar att de kostrekommendationer som ges till gravida kvinnor är viktiga, säger Linda Englund-Ögge:
– Att studera kostens betydelse är mycket komplext. Ett enskilt livsmedel innehåller olika näringsämnen och mat konsumeras ihop med annan mat. Det gör det svårt att veta vilken effekt ett specifikt livsmedel har. Vi visar att det finns statistisk säkerställd koppling mellan nyttig kost och minskad risk för förtidsbörd, men vår studie var inte upplagt för att identifierat den exakta orsaken till varför det är så.
Enligt Linda Englund-Ögge är analyser av hela kostmönstret och matens sammanlagda kvalitet ett viktigt komplement till kommande studier av hur enskilda livsmedel påverkar risken för förtidsbörd. Forskarnas förhoppning är att studien ska inspirera läkare, barnmorskor och andra som arbetar med gravida att uppmuntra en god kost.
Artikeln Maternal dietary patterns and preterm delivery – results from large prospective cohort study publiceras i BMJ den 5 mars.
FAKTA OM STUDIEN
I studien använde forskarna en speciell analysmetod som tar hänsyn till matvarors koppling till varandra. Detta är en teknik där man låter datorn leta efter matvaror som samvarierar med varandra. Varje kvinna tilldelades poäng för hur starkt de tillhörde tre identifierade kostmönster: <
”Nyttigt”:
Högt intag av kokta och råa grönsaker, frukt, bär, fullkornsprodukter (bröd, flingor), oljor att steka i, yoghurt, torkad frukt, nötter, vatten som dryck till maten mm.
”Onyttigt”:
Högt intag av salt och sött godis, pommes frites, blandade köttprodukter, sockersötade drycker, kakor, ketchup, bullar mm.
”Traditionellt”: Högt intag av fiskprodukter (t.ex. fiskbullar och fiskburgare), mager fisk (tex. torsk och kolja), kokt potatis, sås, margarin, lättmjölk och kokt grönsaker mm.
Regionförbundet delfinansierar satsningen åren 2014 -2017 med sammanlagt 5 miljoner kronor.
– Vi är verkligen glada att Regionförbundet genom sitt stöd gör det möjligt för högskolan att starta ett regionalt forskningsprogram. Samverkan behövs för att utveckla Jönköpingsregionen. Ett gemensamt forskningsprogram är en konkret möjlighet att utveckla nära forskningssamverkan mellan högskola och näringsliv, säger Lars Niklasson, prorektor vid Högskolan i Jönköping.
Tidigare har en förstudie genomförts, även den finansierad av Regionförbundet. Studien visade på behovet av att öka både högskolans forskning och forskningen inom näringslivet för att nå målsättningarna i den nya regionala utvecklingsstrategin, RUS. Forskningsprogrammet är del av det handlingsprogram som utvecklas inom den samarbetsöverenskommelse som träffades mellan högskolan och Regionförbundet i december 2013.
– Det är bra att vi kan bidra till ett fortsatt samarbete inom ramen för de ambitioner vi uttrycker i RUS. Vi tydliggör där att forskningen är ett viktigt verktyg för att kunna möta de utmaningar regionen står inför, och kopplingen till innovation och företagande betonas särskilt, säger Rolf Persson, regiondirektör på Regionförbundet.
Gemensamma satsningar inom forskningsprogrammet ger också goda förutsättning att attrahera ytterligare forskningsmedel till regionen.<br /><br />– Att stärka samverkan är viktigt eftersom det i framtiden kan bli en parameter för fördelning av resurser till högskolan. Tillsammans kan vi utveckla regionen till att bli internationellt konkurrenskraftig inom forskning och utbildning, säger Lars Niklasson.
