Fotosyntesen i växter, alger och vissa bakterier omvandlar energin från solljus till kemiskt bunden energi. I denna cykliska process spjälkas två stycken vattenmolekyler i dess beståndsdelar: fyra stycken vätejoner, fyra stycken elektroner samt molekylärt syre.
– Resultaten från min forskning visar var dom två vattenmolekylerna troligtvis är lokaliserade ögonblicket innan dom spjälkas. Dessutom visar mina resultat på en möjlig reaktionsmekanism för vattenspjälkningen, säger Håkan Nilsson.
De nya rönen är intressanta ur ett grundforskningsperspektiv för att förstå hur fotosyntesen i växter, alger och vissa bakterier fungerar. Därutöver är resultaten intressanta för den tillämpade forskningen inom artificiell fotosyntes. En av förhoppningarna med artificiell fotosyntes är att skapa en molekyl som imiterar den naturliga vattenspjälkningsprocessen och därigenom producerar vätgas, framtidens energibärare.
I sin forskning har Håkan Nilsson använt sig av isotop-inmärkt vatten och isolerade fotosynteskomplex från cyanobakteriers fotosystem II för att studera hur vattenmolekylerna oxideras vid fotosyntesen. Det är känt sedan tidigare att dessa vattenmolekyler binder in till ett kluster av tio atomer (Mn4CaO5) och att detta kluster ackumulerar energi via solljuset vilket slutligen leder till att vattenmolekylerna oxideras till fyra stycken vätejoner, fyra stycken elektroner samt molekylärt syre. Han har mätt hur bindningen av vattenmolekyler till Mn4CaO5 klustret förändras allteftersom energin till vattenoxidationen ackumuleras i Mn4CaO5 klustret.
FAKTA
Torsdagen den 20 mars försvarar Håkan Nilsson, kemiska institutionen vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Substrate water binding to the oxygen-evolving complex in photosystem II. Svensk titel: Vattenmolekylens substratbindning till det syregenererande komplexet i fotosystem II. Disputationen äger rum klockan 10.00 i stora hörsalen (KB3B1), KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Robert L. Burnap, Department of Microbiology and Molecular Genetics, Oklahoma State University.
Avhandlingen är publicerad digitalt. Länk till tidskriften: http://rstb.royalsocietypublishing.org
Meteoriten fick lyftas på plats i sin monter med en motorlyft som vanligen används till bilmotorer.
– Det var ett omfattande jobb, men efter några timmar var den på plats. säger Erik Israelsson, hantverkare på museet.
Meteoriten som nu kan ses i Naturhistoriska riksmuseets mineralutställning Skatter från jordens inre, är resterna av en meteorskur som föll över jorden för flera hundra tusen år sedan. Meteoriten har överlevt både vittring och fyra inlandsisar.
– Meteoriter är spännande stenar som vi kan lära oss mycket av, säger Ulf Hålenius, professor på Naturhistoriska riksmuseet. De kan fungera som loggböcker, då deras kemiska sammansättning och mineralsammansättning ger viktig information om hur vårt solsystem bildades. Meteoriterna har också varit viktiga byggnadsstenar på det tidiga jordklotet genom att enorma mängder materia tillfördes av meteoritnedslag.
Meteoriten upptäcktes med metalldetektor 2005 vid Kitkiöjärvi i Pajala, Norrbotten och hittades på 1,2 meters djup, nedbäddad i morän som bildats efter den senaste istiden. Den är en del av den så kallade Muonionalustameteoriten efter socken där den hittats.
Fakta om Muonionalustameteoriten
Muonionalustameteoriten splittrades i atmosfären och bitar av den slog ned i socken med samma namn för fler hundra tusen år sedan. Det första fyndet gjordes 1906 och ett stort antal nya fynd har gjorts under de senaste 15 åren. Totalt har 100-tals bitar påträffats i det 15×25 km stora området, nedbäddade i moränen på upp till 2 meters djup. Den sammanlagda vikten på fynden är åtskilliga ton, varav den största kända biten väger nära 1 200 kg.
För att öka flygmotorers livslängd sprutas ett värmeisolerande ytskikt ovanpå metallen. Tack vare det extra skiktet skyddas motorn från hetta. Då kan man också höja temperaturen vilket leder till ökad effektivitet, minskade utsläpp och mindre bränsleförbrukning. Målet för forskargruppen vid Högskolan Väst är att kunna kontrollera ytskiktets struktur för att öka dess livslängd och isoleringsförmåga. I sitt arbete har de använt olika material.
– Basen är ett keramikpulver men vi har också testat att tillsätta plast för att generera porer som gör materialet mer värmeisolerande och mer elastiskt, säger Nicholas Curry som just presenterat sin doktorsavhandling i ämnet.
Stora påfrestningar på materialet
Keramikskikten utsätts för stora påfrestningar när de enorma temperaturväxlingarna gör att materialen omväxlande expanderar och krymper. Det är därför viktigt att få skikten elastiska. Senaste året har forskarna fokuserat på att förädla mikrostrukturen ytterligare, allt för att skikten ska vara intressanta för industrin att använda.
– Vi har testat att använda ett skikt där nanopartiklar ingår. Partiklarna är så fina att vi
inte kunnat spruta pulvret direkt på en yta. I stället blandar vi först pulvret i en vätska som sedan sprutas. Detta kallas suspensionplasma-sprutning.
Chocktester simulerar temperaturväxlingar
Nicholas Curry och hans kollegor har sedan testat det nya skiktet flera tusen gånger i så
kallade chocktest, för att simulera temperaturväxlingen i en flygmotor. Och det visar sig att ytskiktet håller minst tre gånger så länge som ett konventionellt skikt, samtidigt som det har låg värmeledningsförmåga.
– En flygmotor som håller längre behöver inte lika ofta, det sparar pengar för flygindustrin. Den nya tekniken är också betydligt billigare än den konventionella vilket gör att många fler företag kommer att kunna köpa in utrustningen.
Forskningen vid Högskolan Väst sker i tätt samarbete med flygmotortillverkaren GKN Aerospace, tidigare Volvo Aero, och Siemens Industrial Turbomachinery som gör gasturbiner. Tanken är att det nya skiktet ska användas i både flygmotorer och gasturbiner inom två år.
Vad händer med materialet över längre tid?
En av de viktigaste frågorna att lösa för forskarna är hur de kan kontrollera vad som händer med ytbeläggningens struktur över tid och att förstå hur mikrostrukturen i skikten fungerar.
– Ett konventionellt ytskikt ser ut som en smörgås, med lager på lager. Det ytskikt som vi får fram med den nya metoden kan mer liknas vid stående kolumner. Det gör skiktet mer flexibelt och mer elastiskt. Och det fäster på metallen oavsett om ytan är helt slät eller inte. Det viktigaste är inte materialet i sig utan hur poröst det är, säger Nicholas Curry.
FAKTA– Så fungerar termisk sprutning
Ytskikten på flygmotorer och gasturbiner kallas värmebarriärsskikt och de tillverkas med en metod som kallas termisk sprutning. Vid mycket hög temperatur, 7000-8000 grader, sprutar man ett keramiskt pulver med en plasmastråle mot en yta. Keramikpartiklarna smälter och träffar ytan där de bildar ett skyddslager som är ungefär en halv millimeter tjockt.
– Det här är ett outforskat område, men det behöver uppmärksammas. Det digitala skrivandet påverkar elevernas skrivande med andra förutsättningar än vad tidigare forskning har undersökt. Nu använder nio av tio gymnasieelever datorer när de ska skriva i svenskundervisningen.
– Mina resultat visar att skolan måste ha ett tydligare literacy-perspektiv i svenskundervisningen, att språkandet handlar om hela processen att läsa, att skriva, att tala och att lyssna samt i vilken miljö och med vilka hjälpmedel det sker, säger Marie Nordmark, som i sin doktorsavhandling i pedagogik vid Örebro universitet har studerat skrivprocessen i svenskundervisningen.
Hon har gjort en etnografisk studie i tre gymnasieklasser vid två skolor under en hel termin. Med hjälp av två videokameror har hon observerat och spelat in 42 lektioner för att undersöka det digitala skrivandet i svenskundervisningen.
– Det digitala skrivandet är väldigt komplext. Klassrumsmiljön har stor betydelse för skrivprocessen. Eleverna är ofta ensamma när de skriver på datorerna då lärarna på grund av rummens layout går mellan olika rum. Skrivande bygger därmed på att eleverna kommunicerar och hjälper varandra att skriva text men också på att eleverna ska delta i det sociala samspelet i klassrummet. Sociala mediers ständiga närvaro stör elevernas koncentration så mycket att flera elever berättar att de inte alls kan skriva i skolan. Några elever använder dock sociala medier för att komma i kontakt med personer som kan hjälpa dem med särskilda specialistkunskaper, eller för att motivera sig själva till skolarbete. Flera elever berättar i intervjuer att de faktiskt föredrar att skriva med papper och penna eftersom de då inte distraheras av datorerna.
Traditionellt har elever fått lära sig att lägga ned mycket möda på att förbereda sitt skrivande, göra en disposition där de först tänker igenom det som ska skrivas. Förberedelserna har varit en tyngdpunkt, som sedan följts av en kortare skrivfas och en bearbetningsfas.
– Datorerna möjliggör ett annat sätt att skriva på. Eleverna hoppar över förberedelserna och går direkt på skrivandet, skrivfasen blir det stora arbetet i skrivprocessen, men det sker utan en på förhand gjord plan. Den digitala skrivprocessen består av delarna: skriva, spara och skicka, ett skrivande på mikronivå där eleverna skriver, planerar och bearbetar texten samtidigt som de skapar den. Eleverna vet inte var texten eller meningen ska sluta när de börjar skriva den, de bearbetar sin text med hjälp av datorns grammatik- och rättstavningsprogram och de kategoriserar de flesta felen som stavfel.
Användningen av datorns funktioner blir då ett snabbt sätt att klicka bort ett problem, men inte ett sätt att lära sig stava på.
– Få elever använder sociala medier som en tillgång i skrivandet, men det förs inga diskussioner i klassrummen om vad de sociala medierna på gott och ont innebär för elevernas skrivprocess. Omfattningen av aktiviteterna på sociala medier på lektionstid är förvånande och är egentligen värd sin egen forskning.
– Datorer är bra redskap för skrivandet. Vi måste fortsätta forskningen kring hur man skapar och utformar en skolmiljö där skrivundervisning med användning av datorer kan utformas så de blir redskap som bidrar till elevernas lärande.
Minnesbilderna av vad som hände den första skoldagen är ett exempel på ett så kallat episodiskt minne. Hur sådana minnen skapas och vilken roll upplevelsen av den egna kroppen har vid minnesinlagringen har länge varit oklart. Nu visar forskarna att försökspersoner som upplever en spännande händelse i ett illusoriskt tillstånd av att befinna sig utanför sin egen kropp uppvisar en lindrig form av minnesförlust.
– Man har tidigare sett att människor, när de drabbats av psykiatriska tillstånd där de upplevt att de inte varit i sin kropp, efteråt har fragmentariska minnen av vad som då skett. Vi ville se hur det ser ut hos friska försökspersoner, säger Loretxu Bergouignan, förstaförfattare till den aktuella studien
I studien, som publiceras i vetenskapstidskriften PNAS, fick sammanlagt 84 studenter läsa på och genomgå fyra muntliga förhör. För att göra dessa förhörstillfällen extra minnesvärda spelade en skådespelare (Peter Bergared) utfrågare eller examinator – en (påhittad) synnerligen excentrisk professor vid Karolinska Institutet. Två av förhören upplevdes ur ett förstapersonsperspektiv från den egna kroppen på vanligt sätt, medan deltagaren vid de två andra upplevde en skapad illusion av att vara utanför sin kropp. I båda fallen hade deltagarna på sig så kallade virtual reality-glasögon. En vecka senare fick de antingen genomgå minnestester där det fick svara på frågor om situationen, eller försöka komma ihåg händelserna samtidigt som de genomgick hjärnavbildning med funktionell magnetisk resonans tomografi (fMRT).
Det visade sig då att försökspersonerna mindes de ”utomkroppsliga” förhören signifikant sämre än de som upplevdes från det vanliga perspektivet. Detta trots att de svarat lika bra på frågorna från respektive situation och också uppgivit att de upplevt samma nivå av stress. Hjärnavbildingen med fMRT avslöjade vidare en avgörande skillnad i den del av tinningloben – hippocampus – som man vet har koppling till just episodiska minnen.
– När de försökte minnas vad som hände under de utomkroppsliga förhören var aktiviteten i hippocampus helt utslagen, till skillnad från när de mindes de andra situationerna. Däremot kunde vi se aktivitet i framlobens hjärnbark, så de ansträngde sig verkligen för att minnas, säger Henrik Ehrsson, forskargruppsledaren bakom studien.
Forskarnas tolkning av resultaten är att det finns ett nära samband mellan kroppsupplevelse och minne. Vår hjärna skapar hela tiden upplevelsen av den egna kroppen i rummet genom att kombinera information från flera olika sinnen; syn, hörsel, känsel, med mera. När ett minne skapas är det hippocampus uppgift att sammanlänka all information som finns i hjärnbarken till ett enhetligt minne för vidare långtidsinlagring. Vid upplevelsen av att vara utanför sin kropp störs denna minneslagringsprocess, varpå hjärnan istället skapar fragmentariska minnen.
– Vi tror att den här nya kunskapen kan ha betydelse för framtida forskning om minnesstörningar vid rad psykiatriska tillstånd, som till exempel posttraumatisk stressyndrom, borderline personlighetsstörning, dissociativa störningar och vissa psykoser, säger Loretxu Bergouignan.
FAKTA
Loretxu Bergouignan och Henrik Ehrsson är knutna till institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Medverkat i arbetet har även Lars Nyberg, professor i neurovetenskap och föreståndare för Umeå centrum för funktionell hjärnavbildning vid Umeå universitet. Forskningen har genomförts med finansiellt stöd från bland annat ERC, Vetenskapsrådet, SSF, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Human Frontier Science Program, samt Wenner-Gren stiftelserna.
Publikation: “Out-of-body hippocampal amnesia”, Loretxu Bergouignan, Lars Nyberg & Henrik Ehrsson, Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), online 10-14 March 2014.
Tidskriftens webbplats
Se en film på YouTube (eng)
– De flesta storälvar är utbyggda och det är därför inte längre möjligt för laxen i dessa älvar att leka naturligt, säger Jörgen Johnsson, beteendeekolog och expert på fiskars beteende och utveckling.
Han är forskningsledare för projektet ”SMOLTPRO” som snart avslutas och där syftet varit att studera ekologiskt och etiskt hållbara metoder som ökar det samhällsekonomiska utbytet av kompensationsodling av lax och öring.
Återväxten sker mest i odlingar
Större delen av laxens tillväxt sker i havet men den förökar sig och tillbringar sina första år i sötvatten. Under lektiden återvänder den vuxna laxen till ”hemvattnet” där den föddes. Men i och med att vattenkraften byggts ut har laxens återvandring minskat. Återväxt sker i stället till stor del i så kallade kompensationsodlingar.
– Men även om man använder älv-eget material, det vill säga föräldrar från samma bestånd, så utvecklas lax i odlingar annorlunda jämfört med vilda laxar, säger Jörgen Johnsson, vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Nyligen presenterades projektets forskningsresultat i Uppsala för samhällsintressenter: odlingsföreståndare och länsstyrelser samt representanter från Havs- och vattenmyndigheten och Vattenfall.
Steril miljö ett problem
Odlad lax växer alltså upp i en konstlad miljö och lever i stora vattentankar. Vid ett eller två år är smolten tillräckligt stora för att migrera och överleva i havet.
Nu visar studierna att det har betydelse för smoltens utveckling hur miljön i odlingarna ser ut. Är omgivningen steril kan till exempel hjärnans utveckling och även beteendet påverkas.
Täthet störst betydelse för kvaliteten
Försök har genomförts i en serie fullskaliga modellsystem i Sverige, Norge och Danmark, vilket har gjort det möjligt att utvärdera de olika klimatområdena i Östersjön, Kattegatt och Nordsjön.
Resultaten visar att både täthet och struktur i odlingstanken kan påverka smoltens beteende, stressnivåer, hälsa och tillväxt positivt. Mer struktur i odlingstanken (till exempel konstgjorda växter) och mindre täthet (färre fiskar i tanken) innebär bättre kvalitet på laxen.
– Resultaten hittills tyder på att tätheten är det viktigaste i konventionell laxuppfödning. Generellt sett kan lägre täthet vara ett sätt att öka kvaliteten på ettårig smolt, även om det kan innebära högre produktionskostnader säger Jörgen Johnsson.
Rätt storlek avgörande
Laxen måste ha uppnått en viss storlek på våren för att vara redo att migrera till havs. Studier har utförts på både ettårig och tvåårig smolt.
– Problemet med tvåårig smolt är att den i odling kan växa för fort och bli för stor och fet vilket tycks minska benägenheten att migrera. Medan problemet med ettårig smolt är det motsatta: den kan vara för liten. Därför gäller det att anpassa födonivån i odlingarna, säger Jörgen Johnsson.
En övergripande slutsats av studierna är att en odlingsmiljö som mer efterliknar naturen ger friskare smolt och bättre kvalitet på laxen.
– Försöken visar också att det generellt är effektivare att satsa på odling av ettårig smolt. Man bör minimera tiden som laxen är i odling där det är möjligt, säger Jörgen Johnsson.
Se även hemsida: http://www.smoltpro.science.gu.se/
Göteborgsforskarna har följt hälsoutvecklingen hos 7 500 män sedan 1970-talet. Under studieperioden fick 13 procent av männen typ 2-diabetes. Men när männen delades in i socioekonomiska grupper, baserat på Statistiska centralbyråns indelning efter yrke, framträdde ett tydligt mönster: I den högsta socioekonomiska gruppen, högre tjänstemän, fick 11 procent av männen typ 2-diabetes under perioden. I den näst högsta gruppen, tjänstemän på mellannivå, drabbades 12 procent. Bland de lägre tjänstemännen och bland de facklärda arbetarna var andelen 14 procent. I den lägsta socioekonomiska gruppen, ej facklärda arbetare, fick 16 procent diabetes.
Män i den lägsta socioekonomiska gruppen hade därmed 48 procent större risk att drabbas av typ 2-diabetes jämfört med män i den högsta gruppen. Justerat för andra riskfaktorer var riskökningen 39 procent.
Att typ 2-diabetes är mer vanligt förekommande i lägre socioekonomiska grupper är känt sedan tidigare. Skillnaden brukar förklaras med att klassiska riskfaktorer som rökning och övervikt också är vanligare i dessa grupper.
Men dessa riskfaktorer förklarar inte hela skillnaden, och en teori som lanserats är att den ökade diabetesrisken hör samman med att människor i lägre socioekonomiska grupper är utsatta för mer stress.
En ny studie vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar att människor i lägre socioekonomiska grupper visserligen rapporterar mer stress i form av att känna sig spänd, retlig, ångestfylld eller ha sömnproblem på grund av situationen i hemmet eller på jobbet.
Forskarnas slutsats är att skillnaden i rapporterad stress mellan de olika socioekonomiska grupperna ändå inte helt kan förklara skillnaden i diabetesrisk.
– Det kvarstår en ännu oförklarlig koppling mellan diabetesrisk och lägre socioekonomisk grupp, och det krävs vidare studier för att bättre förstå orsaken till varför fler får diabetes i denna grupp, och hur vi på sikt ska kunna hitta förebyggande åtgärder, säger forskaren Christina Hedén Ståhl som lett studien.
Forskarna understryker också att resultaten inte är korrigerade för eventuella olikheter i dieter, liksom för olika faktorer under barndom och uppväxtår, och att det krävs fler långsiktiga studier innan den ökade risken helt kan förklaras.
Artikeln Incidence of Type 2 diabetes among occupational classes in Sweden: a 35-year follow-up cohort study in middle-aged men, publicerades online i Diabetic Medicine den 25 februari.
Var sjätte lärarstudent, 15,6 procent, hoppar av sin utbildning innan de gått klart den första terminen, enligt en kartläggning som SVT gjorde i november förra året. Nu har en forskargrupp från Linköpings universitet undersökt vilka motiv studenter har för att söka till lärarutbildningen, vilket engagemang de har för sina studier och kopplat detta till vilka som hoppat av utbildningen. Resultaten publiceras i Journal of Education for Teaching.
Studien pekar på att det finns tre motiv till att bli lärare. Yttre motiv: faktorer som anställningstrygghet, långa lov, god arbetsmarknad och flexibla arbetstider. Inre motiv: att brinna för sitt ämne, att tycka om att undervisa, att tycka om att förklara. Och altruistiska motiv: moralisk övertygelse och vilja att göra en samhällsinsats och hjälpa andra.
– Vår undersökning, liksom tidigare forskning, visar att det altruistiska och inre motiven är starkast för lärarstudenter, säger Tomas Jungert, forskare i social psykologi vid Linköpings universitet.
Inre motiv var särskilt vanliga för studenter som läser till ämneslärare.<br />Undersökningen gjordes på 333 lärarstudenter under det första året på utbildningen. De fick svara på en mängd frågor om sina motiv men även om sitt engagemang för studierna.
– Det visade sig att studenter med altruistiska motiv ofta har ett stort studieengagemang. De läser på djupet, fler böcker än vad kursen anger och engagerar sig djupt, jämfört med andra som kanske mer skumläser och pluggar inför tentan, säger Tomas Jungert.
Studieengagemanget var lite förvånande inte kopplat på samma sätt till studenter med inre motiv.
– Vi vet inte exakt vad det beror på, men det kan ha att göra med att det första året på lärarutbildningen är allmänt hållet med mycket lärarkunskap. Den som riktar in sig på att bli ämneslärare för att de brinner för ett visst ämne ännu inte fått börja fördjupa sig i det.
4,5 år senare undersökte forskargruppen vilka som inte slutfört sina studier. Forskargruppen fann då ett starkt negativt samband mellan studieengagemang och avhopp.
– VI kan därför säga att lärarstudenter med ett starkt altruistisk motiv har ett högt engagemang och är de som sannolikt avslutar sin utbildning, säger Tomas Jungert.
Undersökningen visar också att kvinnliga studenter oftare har altruistiska motiv och starkare studiemotivation överlag. Men den grupp med de starkaste altruistiska motiven och högst studiemotivation var män som läser till grundskolelärare.
Artikel: Tomas Jungert, Fredrik Alm & Robert Thornberg (2014) Motives for becoming a teacher and their relation to academic engagement and dropout among student teachers, Journal of Education for Teaching: International research and pedagogy, 40:2, 173-185. DOI:10.1080/02607476.2013.869971
– Det kollegiala lärandet och delandet av kunskap är överhuvudtaget under stark framväxt i svensk skola. Det kan man se i olika lärarlyft som använder kollegial handledning eller liknande kompetensutvecklingsmodeller, exemplevis forskningscirklar, säger Lill Langelotz, anställd vid Högskolan i Borås.
– När arbetslag infördes i skolan vid mitten av 90-talet innebar det inte per automatik att fokus sattes på de pedagogiska frågorna. I många fall stannade det vid att arbetslaget löste de praktiska frågorna. Handledning kan vara ett sätt att skapa ett pedagogiskt forum, säger hon.
I sin avhandling har hon under två och ett halvt år följt ett arbetslag med lärare på en grundskola. Hon analyserar där vilken kompetensutveckling som sker och vilken ökad lärarskicklighet som utvecklas genom kollegial handledning.
Arbetslaget träffades en gång per månad då ett aktuellt undervisningsproblem för någon av lärarna analyserades och diskuterades. En specifik niostegsmodell för handledning användes vid varje tillfälle. Arbetslaget träffades utan hjälp av extern expertis. Trots att handledningen var påbjuden av rektor och trots att några av lärarna var skeptiska bidrog handledningen till utvecklad kompetens.
Resultatet visar att lärarna utvecklade en ökad kommunikativ förmåga som de kunde använda både i ett kollegialt samarbete och i arbetet med eleverna. Det möjliggjorde ett ökat inflytande för både elever och föräldrar och demokratiska processer utvecklades.
– Dessutom upplevdes lärarnas vardagliga samverkan bättre och rektor behövde inte längre lösa konflikter mellan enskilda lärare.<br />Lärarna ansåg själva att den kontinuerliga handledningen ökade förståelsen för kollegorna och att en kollegialitet utvecklades. Dessutom främjades nya former av handlingsinriktat samarbete i arbetslaget men även med andra kollegor.<br />Samtidigt fanns en korrigerande och disciplinerande sida som en del lärare upplevde som negativt under den kollegiala handledningen.
– Enskilda lärare blev emellanåt hårt ifrågasatta, säger Lill Langelotz.
Hennes studie belyser också hur samhälleliga förändringar påverkar innehåll och fokus i handledningen.
– En nyliberal syn på elever som kunder tillsammans med ekonomiska neddragningar bidrog till att lärarna emellanåt diskuterade elever som kostnader vilket innebar att den inkluderande utbildningen ifrågasattes.
Även om vårt immunsystem hjälper kroppen att bekämpa invaderande bakterier och virus, händer det att immuntoleransen bryts och immunceller attackerar frisk vävnad. Ett exempel är när immunförsvaret dödar insulinproducerande beta-celler i bukspottskörteln vid typ 1-diabetes. Exakt vad som händer när vävnad skadas av immunceller, vilka skyddsmekanismer som finns och hur cellerna i vävnaden svarar på inflammatorisk skada är höljt i dunkel. I den nya studien studerade forskarna detta genom att transplantera insulinproducerande celler från bukspottskörteln till ögat i möss. Metoden, som utvecklats vid Karolinska Institutet, gör det möjligt att under lång tid studera cellerna i detalj utan att skada vävnaden.
Studien är den första där man kunnat visa att regulatoriska hjälpar-T-celler i målvävnaden har långvarig direktkontakt med mördar-T-celler som är riktade mot kroppsegna antigen. Fyndet tyder på att skyddande hjälpar-T-celler genom kontakten kan mildra de vävnadsskadande T-cellernas aggressivitet och kontrollera immunreaktionen. Forskarna fann också att vävnadsceller som befinner sig intill attackerade celler inte själva dödas. I stället återskapar de den skadade vävnaden genom att öka i antal.
– Vår studie visar att vävnadscellerna kanske inte bara är försvarslösa offer när immunceller förstör vävnad. Det verkar snarare som om de är förmögna att göra motstånd vid den inflammatoriska frontlinjen, säger Per-Olof Berggren vid Rolf Luft center för diabetes och endokrinologi vid Karolinska Institutet, en av forskarna bakom studien.
Resultaten från studien tyder på att beta-celler kan återbildas i kroppen genom att dela sig, med så hög hastighet att cellmassan fördubblas på ett par dagar.
– Bilderna som visar interaktionen mellan olika celltyper öppnar flera intressanta dörrar för både immuncells- och betacellsbiologi respektive patologi, som på sikt kommer att leda till vävnadsåterskapande behandlingar vid typ 1-diabetes och andra sjukdomar orsakade av immunologisk skada, säger Zhibin Chen vid Department of Microbiology and Immunology vid University of Miami Miller School of Medicine, USA, huvudansvarig för studien.
Studien har finansierats med anslag från National Institute of Health, Diabetes Research Institute Foundation, Vetenskapsrådet och Familjen Erling-Perssons stiftelse. Per-Olof Berggren är en av grundarna till företaget Biocrine, som ska kommersialisera metoden som använts i studien.
Publikation: ”Real-time immune cell interactions in target tissue during autoimmune-induced damage and graft tolerance”, Jason Miska, Midhat H. Abdulreda,Priyadharshini Devarajan, Jen Bon Lui, Jun Suzuki,1 Antonello Pileggi, Per-Olof Berggren, and Zhibin Chen, Journal of Experimental Medicine (JEM), online 24 february, doi: 10.1084/jem.20130785, March 2014 paper issue.
– När hälsa och vård debatteras är det inte ovanligt att det argumenteras för att människor borde hållas ansvariga för sin dåliga hälsa. Extremsportare borde till exempel tvingas teckna extra försäkringar och de som är överviktiga på grund av dålig kost och för lite motion borde få lägre prioritet inom hälso- och sjukvården, säger avhandlingens författare Karl Persson de Fine Licht.
Skälen till varför dessa krav kommer just nu är bland annat att vårdens resurser är ansträngda och det verkar rimligt att tro att dessa individer själva är ansvariga för sin dåliga hälsa. Om vi väljer att utsätta oss för onödig fara och risk för att uppnå kortsiktig njutning borde vi helt enkelt få skylla oss själva.
Men är vi ansvariga för vår dåliga hälsa? Är vi överhuvudtaget ansvariga för något? Det verkar trots allt som att vårt handlande är bestämt av en rad faktorer – så som gener, uppväxt, samhällsförhållanden eller slumpen – vilka är bortom vår kontroll.
– Dessutom har mycket av det som händer oss ytterst sin grund i tur och otur. Vissa föds exempelvis med en genetisk uppsättning som gör dem extra känsliga för att utsättas för socker, alkohol och fett, medan andra kan hantera denna exponering utan problem.
Dessa och en rad andra problem diskuteras i avhandlingen där Karl Persson de Fine Licht presenterar ett delvis nytt sätt att angripa frågorna om tur och kontroll. Det leder bland annat till slutsatsen att politiska beslutsfattare inte bör betrakta människor som ansvariga för sin dåliga hälsa medan de som arbetar inom hälso- och sjukvården bör göra det.
– De som betraktar människor som inte ansvariga för sin dåliga hälsa är mer benägna att sätta in preventiva åtgärder, vilket har visat sig mest effektiva för att förbättra folkhälsan. På samma sätt är de mer villiga att hjälpa de som har det sämst innan det gått riktigt illa, vilket leder till ökad jämlikhet.
På ”sjukhusgolvet” bör man däremot vara mer benägen att tro att människor är ansvariga för sin dåliga hälsa. Detta eftersom risken minskar att man kränker människors autonomi men också för att man antagligen i högre grad kommer att involvera dem i de beslut som rör deras behandling.
– Förutom att det är effektivt ur ett kortare behandlingsperspektiv ökar det sannolikt ansträngningarna att förändra deras beteende på längre sikt vilket också är gynnsamt för patienterna, säger Karl Persson de Fine Licht.
Ensamkommande asylsökande barn har sedan början på 2000-talet rönt uppmärksamhet i media och i inrikespolitisk debatt i Sverige, såväl som internationellt. Antalet ensamkommande minderåriga som söker asyl i Sverige har under denna tidsperiod stadigt ökat och uppmärksamheten har även riktats mot det mottagande – och särskilt brister i mottagandet – som dessa barn och unga möter när de kommer till Sverige som asylsökande.
I forskning betonas ofta att ensamkommande barn och unga är en särskilt utsatt grupp, på grund av separationen och deras tidigare erfarenheter, men det är först på senare tid som intresse har riktats mot vad barnen och ungdomarna själva har att säga om sin situation i mottagarlandet och hur de själva upplever den.
Mot bakgrund av detta riktar avhandlingen ljuset mot ungdomarnas egnas berättelser om att komma till Sverige, de villkor de möter och hur de själva skapar sig tillhörigheter och en plats i det svenska samhället.
Avhandlingen är en kvalitativ studie där 17 ungdomar och unga vuxna, som kommit till Sverige som ensamkommande minderåriga och som har beviljats uppehållstillstånd, intervjuats om sina erfarenheter av att komma till och leva i det svenska samhället. I avhandlingen läggs särskilt fokus på frågor om tillhörighet – hur man identifierar sig själv och hur man upplever att man blir sedd som av andra – och att känna sig hemma, såväl i relation till den svenska föreställda gemenskapen och i relation till den plats där de bor. I avhandlingen betonas de platsspecifika förutsättningarna som de ungdomarna möter där de bor, och av den anledningen har såväl ensamkommande ungdomar som bor i eller nära större städer som på en mindre ort på landsbygden intervjuats. I intervjuerna berättade ungdomarna om att de vill lära känna svenskfödda ungdomar, dels för att få fler kompisar, dels för att bli bättre på det svenska språket.
– Det visade sig dock vara svårt och utmanande att etablera sådana relationer, även i de fall där de gick på samma skola eller fritidsgård, och ungdomarna beskrev hur de själva fick ta ansvaret för att etablera kontakter utanför gruppboendet och skolklassen, berättar Ulrika Wernesjö.
Att komma som ensamkommande till Sverige innebär att bli tilldelad en god man samt att komma i kontakt med ett flertal vuxna inom socialtjänst, gruppboenden och skola som har i sitt uppdrag att jobba med gruppen och ge stöd och omsorg. Några av ungdomarna beskrev att någon av dessa vuxna i deras vardag var en person de kunde få stöd hos och anförtro sig åt, medan andra beskrev dessa relationer som mer praktiskt orienterade och temporära (det vill säga att de var medvetna om att relationen skulle upphöra när de blev vuxna och/eller mer självständiga). Istället för att vända sig till vuxna, beskrev många av dem att de fann (eventuellt) stöd hos och tog hjälp av andra ungdomar som var eller varit i samma situation. Dessutom visar avhandlingen hur ungdomarna på olika sätt förstår och förhåller sig till negativa och rasifierande diskurser om ”invandrare” och ”flyktingbarn”.
Avhandlingen visar på komplexiteten av tillhörigheten, genom att visa på hur ungdomarna skapar tillhörigheter i sin vardag, samtidigt som de i vissa sammanhang och platser begränsas och upplever sig utestängda från gemenskapen. En av slutsatserna Ulrika Wernesjö drar är att ensamkommande barn och ungas tillhörighet i det svenska samhället i mångt och mycket kan beskrivas som villkorad, det vill säga att deras tillhörighet, och anspråk för tillhörighet, inte enbart är en fråga för dem själva utan att den också tillskrivs, accepteras, avfärdas och villkoras av andra och att detta görs i relation till den föreställda gemenskapen och mer lokalt på den plats där de bor.
Conditional Belonging: Listening to Unaccompanied Young Refugees’ Voices, Acta Universitatis Upsaliensis, ISBN: 978-91-554-8859-8
Länk till avhandlingen.
– Det visar att man inte bara har en genetisk risk att utveckla typ 2 diabetes, utan även en epigenetisk risk, säger Charlotte Ling som lett studien.
Epigenetiska förändringar uppstår till följd av bland annat miljö- och livsstilsfaktorer och påverkar genernas funktion.
Charlotte Ling och hennes medarbetare har analyserat samtliga gener i arvsmassan i de insulinproducerande cellerna hos såväl friska som personer med typ 2 diabetes.
Analysen visade epigenetiska förändringar i 800 gener hos personerna med typ 2 diabetes. Drygt hundra av generna hade även ett förändrat genuttryck som kan bidra till en försämrad insulinproduktion. En försämrad insulinproduktion är en bakomliggande orsak till utvecklingen av typ 2 diabetes.
För att ta reda på vad som är hönan och vad som är ägget, d.v.s. om de epigenetiska förändringarna är en följd av sjukdomen, eller om sjukdomen är en följd av förändringarna, undersökte forskarna även om friska personer har epigenetiska förändringar orsakat av ålder, BMI och förhöjt blodsockervärde.
– Vi kunde se att ett flertal epigenetiska förändringar redan hade uppstått hos friska personer pga. ökad ålder eller förhöjt BMI och kunde därför konstatera att sjukdomen kan uppstå till följd av förändringarna, säger Charlotte Ling.
Inom behandling av cancer och epilepsi har man länge använt läkemedel som påverkar epigenetiska förändringar. Den nya kartläggningen förändrar enligt Charlotte Ling synen på epigenetik i relation till diabetes.
– Den visar att epigenetik har stor betydelse för typ 2 diabetes, och att vi med hjälp av epigenetik kan förklara varför du blir sjuk. Det öppnar också för utveckling av nya framtida läkemedel, säger Charlotte Ling.
FAKTA
Studien är publicerad i PLOS Genetics, March 06, 2014
Publikation:Genome-Wide DNA Methylation Analysis of Human Pancreatic Islets from Type 2 Diabetic and Non-Diabetic Donors Identifies Candidate Genes That Influence Insulin Secretion
Författare: Tasnim Dayeh, Petr Volkov, Sofia Salö, Elin Hall, Emma Nilsson, Anders H. Olsson, Clare L. Kirkpatrick, Claes B. Wollheim, Lena Eliasson, Tina Rönn, Karl Bacos, Charlotte Ling
Sara Liedholm
– Det är enorma resurser som kan sparas. Ser man till den
internationella potentialen blir det svindlande, säger Thomas Wallén,
sjukhusdirektör på SÄS.Textila innovationer som kan förverkligas tack vare fullskalelaboratorier med spetskompetens och nätverk i en öppen kreativ miljö. Det är innovationssatsningen Smart Textiles vid Högskolan i Borås – i ett nötskal.
– Här finns alla förutsättningar. Med samverkan mellan akademi, samhälle och företag kan vi skapa nya produkter som kan förbättra människors vardag och åstadkomma nya arbetstillfällen, säger Susanne Nejderås, verksamhetschef för Smart Textiles.
Gör skillnad
Samarbetet med SÄS gör just detta. Förutom att det skapar unika utbildnings- och forskningsmiljöer, syftar det också till att attrahera kompetent personal till Borås och Sjuhärad och inte minst tillföra förbättrad livskvalitet för regionens invånare.
– Om tio år är vårt samarbete med Smart Textiles internationellt känt och vår expertis kommer vara eftersökt över hela världen, säger Thomas Wallén, sjukhusdirektör på SÄS.
Han menar att det är unikt med ett så här nära samarbete, där sjukhuset blir en testbädd åt smarta textiler för praktiskt kliniskt bruk i vardagen. Skillnaden är att det inte bara kommer innovationsimpulser från forskarna utan en stark växelverkan mellan sjukhusets behov och den forskning som bedrivs.
– Nu är vi inne i ett skede där vi samlar in projektidéer från medarbetare på sjukhuset. Det är minst sagt spännande uppslag till realistiska innovationer och fler kommer det bli, säger Thomas Wallén.
Växande behov
Till skillnad från traditionell forskning kommer många projekt att vara kommersialiserbara och till direkt nytta i sjukvården men Thomas Wallén manar till tålamod. Av förklarliga skäl finns det rigorösa regler inom sjukvården så det kommer ta minst fem år innan de första innovationerna är på marknaden.
Behovet är stort och kommer bli större. Med en allt äldre befolkning så ökar omsorgsbelastningen på samhället och i framtiden kommer mycket mer av vården ske i hemmet eller i speciella boenden.
– Då gäller det att utbildad personal får göra de mera avancerade uppgifterna, exempelvis kan klädesplagg sköta mätningar och övervaka patientens hälsa på distans.
Betalar sig på sikt
Smarta Textilier är ett nytt sätt att närma sig problem i vården. Dagens utveckling handlar ofta om medicinsk forskning men Thomas Wallén tror det kan vara begränsande. Inom SÄS vårdbyggnad Tehuset arbetar man aktivt med högklassig specialistvård i kombination med en behaglig och rofylld miljö. Det är bevisat att vårdtiden blir 20 % kortare om patienten har en naturskön utsikt från sitt fönster.
– Det finns en rad hälsoproblem där vi inte får begränsa lösningarna till medicinsk forskning eftersom resultaten då blir begränsade av den forskningens logik. Där har Smart Textiles en stor roll att spela. Det är enorma resurser som kan sparas. Ser man till den internationella potentialen blir det svindlande.
FAKTA
Fakta om Smart Textiles:
Tyg som renar vatten med enbart solljus som energikälla. Kläder som mäter EKG eller blir svala i extrem hetta. Framtidens textilier förbättrar både människors vardag och ger fördelar för industri, sjukvård och miljö. Textilindustrin är på väg från tygleverantör till att vara en positiv kraft i samhällsutvecklingen. Smart Textiles är platsen där textila innovationer skapas i norra Europa, från experimentell forskning till företagsdrivna projekt. Med över 350 forsknings- och företagsprojekt sedan starten 2006 är Smart Textiles inte bara etablerad som en motor i svensk textilindustri, utan även som en viktig internationell aktör.
Utdrag ur SÄS forskningsstrategi:
Dagens sjukvård står inför stora utmaningar. SÄS vill som en del i att möta dessa utmaningar utveckla ett forskningssamarbete med Högskolan i Borås inom området för Smart Textiles med fokus på innovationer inom vården. Samarbetet har inletts under hösten 2013 och har som mål att utveckla konkreta projekt, både gemensamma projekt men även projekt där SÄS deltar genom att erbjuda forskningsmiljö.
Text: Rebecca Lindholm och Elof Ivarsson
Resurslänkar: Smart Textiles webbplats
Varje år föds närmare 2 000 barn i Sverige med allvarliga missbildningar, varav knappt hälften är hjärtfel. Att upptäcka dessa under första delen av graviditeten är en stor utmaning för mödravården.
– Barn som föds med allvarliga hjärtfel svävar i livsfara och en del behöver omedelbar operation eller medicinsk behandling. Om man hittar dessa redan under graviditeten kan de få födas i Lund eller Göteborg där sjukhusen har barnhjärtkirurgi, säger Eric Hildebrand, överläkare på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset och doktorand i obstetrik och gynekologi vid Linköpings universitet.
Underlaget till hans studie är en granskning av drygt 21 000 ultraljudsundersökningar i Sveriges sydöstra sjukvårdsregion, som omfattar landstingen i Jönköping, Kalmar och Östergötland. Där erbjuds alla blivande mödrar två ultraljudsundersökningar, den första i vecka 11–14 och den andra i vecka 18–20. Vid den första daterar barnmorskan graviditeten, tittar efter eventuell tvillingbörd och gör en grov kontroll av fostrets anatomi. Vid den andra undersökningen screenas organen efter missbildningar.
I granskningen jämfördes resultaten av de bägge undersökningarna. Inte oväntat upptäcktes betydligt färre missbildningar vid det första tillfället. Särskilt svårt var det att hitta hjärtfel. I elfte till fjortonde veckan såg man inga avvikelser alls, medan man i artonde till tjugonde veckan kunde upptäcka 37 procent av de allvarliga felen.
En orsak till att man missar missbildningar är att ultraljudsbilden påverkas av mammans kropp. Till exempel försvåras diagnostiken av fetma – BMI över 30 – som är fallet hos 13 procent av mödrarna.
– Underhudsfettet gör att bilden blir sämre och då har vi svårare att se missbildningar, säger Eric Hildebrand.
Dessutom visar statistiken att fetma i sig ökar risken för bland annat ryggmärgsbråck, även om riskökningen för den enskilda är liten. Det gör det extra viktigt att kunna erbjuda bra fosterdiagnostik för dessa blivande mammor.
När det gäller kromosomavvikelser visade en djupdykning i det landsomfattande medicinska födelseregistret över barn födda 1995–2010 att ett av 700 barn föddes med Downs syndrom. Där sågs också ett visst samband med fetma.
Eric Hildebrand lyfter fram ett par viktiga åtgärder för en säkrare fosterdiagnostik som framkommit i studierna:
– Metoderna för att upptäcka hjärtfel måste bli bättre. En väg är att ge barnmorskor påbyggnadsutbildning och träning i att tolka hjärtbilder, även med så kallad färgdoppler där blodflödet framträder.
– Det bästa diagnosverktyget för Downs syndrom är KUB, kombinerat ultraljud och biokemiskt test, som fungerar lika bra oavsett om mamman har fetma eller inte.
FAKTA
Avhandling: Prenatal diagnosis of structural malformations and chromosome anomalies. Linköping University Medical Dissertations No. 1387. Disputationen äger rum 14 mars 2014 kl 9:00 i Berzeliussalen, Campus US ingång 65, Linköping. Opponent är professor Ove Axelsson, Uppsala universitet.
Varje år får 300 barn i Sverige en cancerdiagnos. För den drabbades syskon medför diagnosen en svår tid av oro, frågor och risk för psykisk ohälsa. Trots detta är syskon som grupp inte berörd i hälso- och sjukvårdslagen, och väldigt lite forskning ägnas åt syskonbandens betydelse vid allvarlig sjukdom.
Margareta Jenholt Nolbris och hennes forskarkollegor vid Sahlgrenska akademin har i en studie intervjuat 29 personer i åldrarna 8 till 24 år vars syskon drabbats av cancer.
Studien identifierar fyra olika sorger som är typiska för syskonförhållanden:
• Den första är en sorts ”försorg”, som inleds direkt efter att de fått information att deras bror eller syster fått cancer.
• Den andra sorgen handlar om den drabbades förlust av ett normalt liv under behandlingstiden.
• Den tredje sorgen orsakas av att syskonet känner sig oviktigt och bortglömt i familjen.
• Den fjärde sorgen drabbar de syskon vars bror eller syster dör av cancersjukdomen, och där sorgen blir ett fortsatt band mellan syskonen även efter dödsfallet.
– Samtliga dessa olika sorger kan syskonen bära på långt efter att cancerdiagnosen meddelats, säger Margareta Jenholt Nolbris.
I en annan studie med ytterligare 14 syskon (9-22 år) testade Margareta Jenholt Nolbris och hennes forskarkollega Britt Hedman Ahlström en metod där digitala verktyg användes för att förebygga psykisk ohälsa hos syskonen.
Med metoden, som bygger på ett personcentrerat synsätt, engageras syskonet till den cancersjuke i en kombination av utbildning, lärande och reflektion.
I den första delen fick syskonet lära sig om sin brors eller systers cancer, hur den behandlas och om möjliga biverkningar. I den andra delen fick syskonet reflektera över situationen i en personlig dagbok, som skrevs via mail eller mobiltelefonen.
– På så sätt fick de svar direkt, eller senast efter någon dag i de fall frågan behövde besvaras av läkare, säger Margareta Jenholt Nolbris.
Metoden var både effektiv och uppskattad: ingen av de medverkande syskonen tyckte att reflektionerna var jobbiga att skriva, utan var tacksamma för att själva kunna bestämma när de ville fråga och svara, att ha en ”neutral” person att prata med och att inte bli bortglömda.
– Förut hade syskonen många tankar och mardrömmar om vad som kunde hända det sjuka barnet, en oro som även yttrade sig i huvudvärk och magont. Men efter försöket, då syskonen fått mer kunskap om brodern eller systerns cancersjukdom, försvann den fysiska smärtan och de både sov bättre och var gladare. De hade mycket kvar att tänka på och kunde fortfarande bli ledsna, men de fick verktyg som hjälpte dem att hantera sorgen.
Studien slutsats är att syskon till cancersjuka bör få mer stöd och information, av vårdpersonal men även i sin förskola och skola, samt att vårdpersonal avsätter tid för att hantera även syskons känslor och tankar.
– När man arbetar med unga måste man utgå från deras behov och deras kanaler, så att de kan ställa frågor och få svar oavsett tid på dagen eller var de befinner sig geografiskt, säger Margareta Jenholt Nolbris.
Studien Siblings of children with cancer – Their experiences of participating in a person-centered support intervention combining education, learning and reflection: Pre- and post-intervention interviews publicerades i European Journal of Oncology Nursing den 6 februari.
Studien Grief Related to the Experience of Being the Sibling of a Child With Cancer publicerades i Cancer Nursing i oktober 2013.
