I Sverige tillämpas nationella program för screening av både livmoderhalscancer (cellprovtagning) och bröstcancer (mammografi). Motsvarande program för screening av prostatacancer saknas.
Många män gör istället PSA-tester på eget initiativ, så kallad opportunistisk screening. Det finns dock ingen nationell rekommendation hur ett sådant testprogram skall vara utformat.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i ett flertal större studier testat organiserad PSA-screening på 10 000 slumpvis utvalda män i Göteborgsregionen, och jämfört med utfallet vid opportunistisk screening.
Studierna visar att ett organiserat testprogram både upptäcker fler cancerfall i ett tidigt, botbart skede och kraftigt minskar risken att dö:
• I gruppen av män som deltog i organiserad PSA-screening minskade risken att dö i prostatacancer med 42 procent. I gruppen som genomgick opportunistisk screening sågs endast en marginellt minskad dödlighet.
• Omsatt i ett räkneexempel förhindrades ett dödsfall per 13 män som diagnostiserades med prostatacancer i den organiserade screeningen, jämfört med ett förhindrat dödsfall per 23 diagnostiserade män i den opportunistiska screeningen.
– Den opportunistiska PSA-screening som vi använt i Sverige i 20 år är helt enkelt inte effektiv, och har bara marginellt minskat risken för män att dö i sjukdomen, säger Rebecka Arnsrud Godtman som publicerar studierna i sin avhandling.
Den opportunistiska screeningen leder dessutom till att en större andel män får prostatacancerdiagnos i onödan. Förutom den psykiska påfrestningen av att få en cancerdiagnos riskerar dessa män att få leva med biverkningarna av en behandling resten av livet, utan att egentligen få några positiva effekter säger Rebecka Arnsrud Godtman.
Göteborgsforskarnas slutsats är att PSA-screeningen i Sverige bör ske i ett organiserat program där män regelbundet bjuds in för tester. Screeningen bör starta vid en relativ ung ålder, runt 50 år, och ske med täta kontroller. För att minimera riskerna för överdiagnostik bör inte äldre män och män med annan sjuklighet genomgå PSA-screening.
Risken för överbehandling kan minskas genom så kallad aktiv monitorering, där diagnostiserade män står under noggrann uppsikt och bara behandlas om tumören visar tecken på att bli mer aggressiv. Enligt avhandlingen kan hela 60 procent av de tumörer som hittas vid organiserad PSA-screening handläggas med aktiv monitorering.
Avhandlingen Prostate Cancer Screening – Aspects of Overdiagnosis presenterades i december 2014.
Kontaktinformation
Kontakt:
Rebecka Arnsrud Godtman, doktor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0736 737 456
r.godtman@gmail.com
Varma vintrar har nämligen gjort det svårare för rödingen att hitta
föda, och det gäller både nykläckta yngel och större fiskar. Detta visar en studie från SLU som nyligen publicerades i Nature Communications.
Det finns idag många exempel på växter och djur som har påverkats direkt av klimatförändringarna. Att förutspå effekten av ett varmare klimat på t.ex. ett rovdjur är dock komplicerat, eftersom nettoeffekten påverkas av hur andra organismer i näringsväven reagerar. En ny studie som visar att varma vintrar har slagit hårt mot vätterrödingen, både som litet yngel och som vuxen, är ett av få exempel där effekterna av flera samverkande mekanismer har klarlagts.<br />– Vad jag känner till är det här den första undersökningen som rör både direkta och indirekta klimateffekter på en toppredator i sötvatten, säger Tomas Jonsson från SLU, som har lett studien.
Studien bygger på en analys av fångst- och klimatdata som har samlats in sedan början av 1900-talet, samt goda kunskaper om näringsväven, dvs. vem som äter vad, i Vättern. Varma vintrar visade sig följas av år med sämre rödingsfångster, med fem till sex års fördröjning. Omkring fyra år efter en riktig isvinter var rödingfångsterna i stället ovanligt goda. Fångststatistiken visar också att siklöjan, som tidigare var det viktigaste bytet för fullvuxen röding, har gått tillbaka kraftigt under de senaste 25 åren.
Förklaringen till trenderna i fångststatistiken är enligt studien att varmare vintrar leder till ekologiska felanpassningar som slår mot rödingen i två av dess åldersklasser: Under varma vintrar utvecklas rödingrommen snabbare och kläcks helt enkelt för tidigt och ynglen hinner då förbruka sina näringsreserver innan tillgången på föda, djurplankton, har blivit god i sjön. Äldre rödingar påverkas samtidigt indirekt, genom att även siklöjans rom kläcks för tidigt, vilket kraftigt minskar tillgången på detta viktiga bytesdjur.
Att rödingen hittills inte verkar ha anpassat äggkläckningstidpunkten till de senaste 25 årens varmare klimat tyder på att genetisk variation för denna egenskap saknas eller är otillräcklig. Eftersom eventuella åtgärder för att minska klimatförändringarna verkar långsamt kan det bästa sättet att hjälpa storrödingen att klara klimatförändringarna vara att hjälpa beståndet att växa. Ett växande bestånd får större genetisk variation, och därmed bättre möjligheter att anpassa sig till ändrade förhållanden.
– Det kan låta bakvänt, men om vi tar hotet från uppvärmningen på allvar bör förvaltningen av vätterrödingen fokusera på andra faktorer som stressar beståndet, säger Tomas Jonsson. Det handlar bland annat om att begränsa predation på rom av inplanterade kräftor och konkurrens från inplanterad lax samt att undvika för stort uttag från yrkes- och fritidsfiske.
Forskningen har genomförts i ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Högskolan i Skövde.
Tomas Jonsson är även lektor vid Högskolan i Skövde
Artikeln: A freshwater predator hit twice by the effects of warming across trophic levels. Tomas Jonsson & Malin Setzer. 2015. Nature Communications 6, Article number: 5992. doi:10.1038/ncomms6992
Kontaktinformation
Mer information: Tomas Jonsson, docent i teoretisk ekologi, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, 018-67 34 01, Tomas.Jonsson@slu.se
– Innovationer faller inte ner som manna från himlen. Att förstå vilka incitament och förutsättningar som leder till innovationer är viktigt ur både policy- och forskningssynpunkt, säger Josef Taalbi.
Tillsammans med forskarkollegan Karolin Sjöö har han byggt upp en databas med över 4000 svenska innovationer mellan 1970-2007 som nu fått 13,2 miljoner kronor av Vinnova för att sluta informationsgapet över svenska innovationer framåt.
Enligt Taalbi uppstår nya innovationer utifrån två olika mönster: negativa och positiva drivkrafter. Det handlar om hur företag och andra aktörer agerar eller reagerar på omvärldsförändringar.
Nya innovationer kan uppstå proaktivt ur positiva möjligheter som ofta drivs av flaskhalsar i att kunna utnyttja ny teknik. Stora möjligheter uppstod genom mikroelektronikens introduktion på 70-talet som ledde till en våg av innovationer som kulminerade i början av 1980-talet.
Ett annat exempel är telekomindustrin på 90-talet. Ny teknik för snabbare dataöverföring fanns redan. Begränsningen låg i nätverkskomponenterna som exempelvis växlar och nätverkskretsar. Det skapade ett positivt innovationstryck till att fylla i luckorna i pusslet, vilket gav upphov till den bredbandsteknik, samt efterföljande produkter och tjänster, vi använder idag.
Ett modernt exempel är elbilar. Tekniken finns, men batterierna är tunga och ineffektiva. Det är ett område inom vilket vi kan komma att se många innovationer framöver, säger Josef Taalbi.
Ibland tvingas innovationer fram av förändringar i omvärlden. Dessa reaktiva Negativa drivkrafter delar Taalbi in i tre kategorier: sociala, ekonomiska och miljömässiga. Dessa är ofta kopplade till större strukturella utmaningar som ekonomisk kris, klimatkris och övergång till ett nytt energislag m.m. Under 1970-talets kris hopade sig problemen och blev starka drivkrafter för innovation.
– Exempelvis kämpade skogsindustrin i Sverige med ett lönsamhetsproblem under 70-talet. Regleringar hade satt ett tak för hur mycket skog som fick avverkas vilket slog mot ekonomin i företagen. Nya maskiner utvecklades som kunde utvinna mer trä per fällt träd och Sverige fick återigen en lönsam skogsindustri, säger Taalbi.
Verkstadsindustrin brottades istället med sociala utmaningar. Giftiga svetsgaser, asbest och buller inom industrin utgjorde ett arbetsmiljöproblem på 70- och 80-talet, vilket bidrog till omfattande strejker. Dessa omvärldskrav gjorde att man tog fram nya verktyg utan giftiga gaser, maskiner som var bättre isolerade och inte bullrade så mycket. Ofta visade sig dessa innovationer också vara effektivare än sina föregångare.
I sin avhandling identifierar Josef Taalbi också en rad utvecklingsblock, det vill säga nätverk av företag i olika industrier som ser, kompletterar och drar nytta av varandras behov och kunskaper för att utveckla nya innovationer.
Dessa utvecklingsblock synliggör vilka branscher och tekniker som är komplementära och ömsesidigt beroende av varandra. De är också drivande i att finna tillämpningar och marknader för nya produkter och tjänster.
Taalbis forskning kan ge oss en bättre förståelse av hur utvecklingen av dagens innovationer, såsom elbilar, kan påskyndas och passa in i samhället.
– Det krävs parallell utveckling på flera områden för att ny teknologisk infrastruktur ska kunna falla på plats, säger Josef Taalbi.
FAKTA
Taalbi och Sjöös innovationsdatabas SWINNO fick nyligen 13.2 miljoner av Vinnova för projektet SWINNO 2.0 – Significant New Products and Processes in Sweden 1970 to the present.
Syftet med SWINNO 2.0-projektet är att uppdatera databasen fram till 2014 och framåt samt bredda metoden för att fånga signifikanta innovationer, i huvudsak produkter och processer.
Den nya databasen, SWINNO 2.0, ska också kunna samköras med andra mikrodatabaser vilket skapar förbättrade möjligheter att öka kunskaperna om innovationers drivkrafter, betydelse för värdeskapande och andra samhällseffekter.
Kontaktinformation
Josef Taalbi, doktor i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Tel. 073-0284988
E-post: josef.taalbi@ekh.lu.se
Ghrelin är ett mag- och tarmhormon som frisätts från magsäcken, och som medverkar i stimuleringen av vår aptit genom att aktivera hjärnans belöningssystem.
Eftersom hjärnans belöningssystem även motiverar oss till att söka efter en partner och till att ha sex, beslutade sig en grupp forskare vid Sahlgrenska akademin för att undersöka om ghrelin även kan påverka sexuella beteenden.
Svaret är: ja, åtminstone hos möss.
I studien visar forskarna att när möss får ett tillskott av ghrelin så ökar de sin sexuella aktivitet och sina ansträngningar för att hitta en partner. Effekten bekräftades i ett uppföljande experiment, där möss som fick en ghrelinhämmare istället minskade sin sexuella aktivitetet.
– Det är sedan tidigare känt att ghrelin påverkar de belöningsmekanismer som triggas av mat, alkohol och andra beroendeframkallande droger. Vår studie visar nu för första gången att ghrelin även spelar en roll i naturliga belöningsmekanismer som sex, säger Elisabet Jerlhag, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Studierna visar att ghrelinets effekt förmedlas via dopamin, som är en känd och viktig budbärare i hjärnans belöningsssytem. Forskarnas slutsats är att både ghrelin och dopamin reglerar normalt sexuellt beteende hos möss.
– Detta innebär dock inte att ghrelin fyller samma funktion hos människor. För att ta reda på det krävs betydligt mer forskning på området. Men potentiellt skulle ghrelinhämmare kunna vara en nyckel till framtida behandlingar för sexberoende och sexmissbruk, säger Elisabet Jerlhag:
– Beroendetillstånd, inklusive sexmissbruk, är ett av våra stora samhällsproblem, och behovet av nya behandlingsstrategier är stort. Förhoppningsvis kan våra resultat lägga ännu en pusselbit till det arbetet, säger Elisabet Jerlhag.
FAKTA
Artikeln The role of ghrelin signalling for sexual behaviour in male mice publicerades online i tidskriften Addiction Biologoy den 4 december. <br />
Kontaktinformation
Elisabet Jerlhag Holm, docent vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0736-48 33 36 elisabet.jerlhag@pharm.gu.se Emil Egecioglu, forskare vid Lunds universitet 040-2220817 emil.egecioglu@med.lu.se
Det är Pia Bartels, umeåekolog, som tillsammans med finska och tyska forskare
efterfrågar att terrestra och akvatiska ekologer arbetar mer integrerat.
– Ekologi sträcker sig över ekosystemgränser och därför bör forskare och finansiärer sluta vara antingen ”blöta” eller” torra ”. En mer integrerad forskning bland akvatiska och terrestra forskare är avgörande för att möta framtida utmaningar såsom klimatförändring, säger Pia Bartels, postdoktor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Akvatiska och terrestra miljöer är vid första anblicken separerade ekosystem. Sannolikt på grund av denna uppenbara avskiljning är det en tradition inom ekologisk forskning att studera de två ekosystemen separat. Ett ökande antal studier under de senaste åren visar dock att akvatiska och terrestra ekosystem är sammankopplade på väldigt många sätt. Dessa kopplingar är ofta viktiga för funktionen hos varje ekosystem.
Forskarna betonar i sin studie att särskiljandet av akvatiska och terrestra ekosystem huvudsakligen är artificiell och de ger förslag på flera verktyg, vilka redan finns tillgängliga för forskarsamhället, som kan tillämpas för att främja en mer integrerad forskning.Till exempel kan meta-ekosystemteori, ett teoretiskt ramverk som beskriver rumsliga flöden av materia och energi mellan olika delar av naturen, användas för att beskriva kopplingarna mellan olika ekosystem.
Fjärranalys är ett annat verktyg som forskarna förordar. Det har framgångsrikt använts av terrestra ekologer och mer nyligen av akvatiska ekologer för att härleda miljöinformation och storskaliga mönster i terrestra och akvatiska ekosystem. Till exempel med hjälp av fjärranalys kan den terrestra produktiviteten beräknas på en större skala. Forskarna föreslår också att fjärranalys kan användas för att uppskatta flöden av organiskt kol och näringsämnen från land till vatten, samt förutsäga mångfald och artsammansättning i akvatiska samhällen på landskapsnivå.
– I ett landskap som består av både akvatiska och terrestra ekosystem kan vi inte längre studera det en och ignorera det andra, särskilt inte när vi står inför större genomgripande miljöförändringar. Till exempel kan den ökande mängd nederbörd som klimatförändring förväntas medföra leda till ökad transport av organiskt material från terrestra till akvatiska ekosystem. Denna så kallade brownification har flera betydande effekter på sjöar och vattendrag. Vi måste helt enkelt börja studera båda ekosystemen tillsammans och samtidigt, säger Pia Bartels.
FAKTA
Originalartikel. Soininen J., Bartels P., Heino J., Luoto M., and Hillebrand H.: Toward more integrated ecosystem research in aquatic and terrestrial environments. BioScience (2015) doi: 10.1093/biosci/biu216. http://bioscience.oxfordjournals.org/content/early/2015/01/08/biosci.biu216.short?rss=1
Kontaktinformation
Pia Bartels, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap. Telefon: 072-544 3963, e-post: pia.bartels@umu.se
Kolnanostrukturer är ett samlingsnamn för olika kolbaserade material (grafen, fulleren och kolnanorör) vilka betraktas som hyperintressanta för tillämpningar inom allt från mikroelektronik och optiska komponenter till material för energiomvandling.
Alla kolnanostrukturer uppvisar fascinerande egenskaper – men olika sådana på grund av form och storlek.Det som gör dem än mer intressanta är att det är möjligt att ytterligare finjustera egenskaperna med hjälp av kemisk dopning, kemisk modifiering och kombination av olika kolnanomaterial till nya nanokompositer.
Kvävedopade kolnanostrukturer är ett enormt hett område just nu, och anledningen är att det går att hitta tillämpningar inom både energi och elektronik, två områden som intresserar både allmänhet och forskare.
Hamid Reza Barzegar har i sitt avhandlingsarbete studerat tillförandet av kväveatomer som dopningselement i strukturen hos enkelväggiga kolnanorör både experimentellt och teoretiskt. Dessutom har han studerat hur kvävedopning förändrar de elektroniska egenskaperna hos de syntetiserade strukturerna.
– Jag hoppas resultaten kan hjälpa oss att bättre karaktärisera kvävedopade en- och flerväggade kolnanorör, men även öka den generella förståelsen för hur kväve fungerar i andra kolnanostrukturer, säger han.
Vidare har Hamid utvecklat en enkel och effektiv metod för att justera morfologin hos endimensionella nanostrukturer av fullerener från nanostavar till nanorör. De elektriska egenskaperna hos de framställda strukturerna har undersöks experimentellt.
– Resultaten från denna delstudie bidrar till att vi kan använda fullerener i praktiska tillämpningar. Fullerener har en av de allra bästa mobiliteterna för elektroner, en egenskap som passar utmärkt i både solceller och fälteffekttransistorer. Dessa transistorer är en nyckelkomponent i nästan all vardagselektronik.
Under det sista året av sina doktorandstudier har Hamid forskat i en världsledande forskargrupp vid UC Berkeley, ledd av Professor Alex Zettl. Där syntetiserade han en helt ny hybridstruktur bestående av fullerenmolekyler inkapslade i kollapsade kolnanorör. Strukturen är flexibel och kan anpassas för att innehålla olika antal fullerenmolekyler.
På detta sätt kan man kombinera egenskaperna hos fullerener och kolnanorör på ett kontrollerat sätt. En ytterligare intressant aspekt med dessa resultat är att de kan underlätta användningen av grafenremsor, eftersom kollapsade kolnanorör troligen uppvisar samma egenskaper som dessa men med den fördelen att i Hamids hybridstruktur så är kanterna perfekta och inte oregelbundna som i fallet med grafenremsor.
FAKTA
Om kolnanomaterial: Vanlig grafen utgörs av ett enda lager av kolatomer. Kolnanorör består också av rent kol, i form av grafenlager ihoprullade till en cylinder. De kan vara enkelväggiga eller flerväggiga. Fullerener är formade som sfäriska molekyler. Den vanligaste är C60-molekylen som består av sextio kolatomer ordnade i fem- eller sexhörningar på samma sätt som i en fotboll.
Avhandlingen har publicerats digitalt
Om disputationen: Onsdagen den 28 januari försvarar Hamid Reza Barzegar Goltapehei, institutionen för fysik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Synthesis and Characterization of Carbon based One-dimensional Structures; Tuning Physical and Chemical Properties. Svensk titel: Studier av en-dimensionella kolnanostrukturer: Modifikation och kontroll av deras fysikaliska och kemiska egenskaper. Disputationen äger rum klockan 13:00 i sal MA 121 i MIT-huset. Fakultetsopponent är professor Hans Kuzmany, Institute for Materials Physics, University of Vienna, Austria.
Hamid Reza Barzegar är född och uppvuxen i Iran, där han tog sin kandidatexamen. Han har en masterexamen i kondenserade materiens fysik från Mysore Universitet i Indien och en masterexamen i nanofysik från Umeå universitet. Det sista året av sina doktorandstudier tillbringade Hamid vid UC, Berkeley i USA som gästforskare.
Kontaktinformation
Hamid Reza Barzegar Goltapehei. Telefon: 073-033 15 91, e-post: hamid.barzegar@physics.umu.se
Parkinsons sjukdom är en långsamt nedbrytande neurologisk sjukdom som yttrar sig i påverkad rörelseförmåga, skakningar, stelhet och, i senare stadier, problem med balansen.
Sjukdomen orsakas av brist på signalsubstansen dopamin och behandlas traditionellt med läkemedel. Läkemedelsbehandlingen har dock sällan någon större effekt på just balansproblemen.
Forskare vid Sahlgrenska akademin har i tidigare försök på råttor visat att man genom en elektrisk stimulering av balansorganen kan frisätta signalämnen i hjärnan, som balanserar dopaminbristen och på sätt förbättrade djurens rörelseförmåga och balans.
Nu har forskarna testat samma metod på tio svenska Parkinsonpatienter. Patienterna undersöktes både i medicinerat och omedicinerat tillstånd. Ena dagen fick patienterna en aktiv brus-stimulering, den andra dagen behandling med där patienten inte vet om strömmen är på.
Försöken visar att den aktiva brus-stimuleringen förbättrade både patienternas balans och de sammanvägda symtomen.
– Effekten på balansen visade sig särskilt då patienterna var i omedicinerat tillstånd, vilket är mycket positivt, säger docent Filip Bergquist vid Sahlgrenska akademin som lett studien.
Forskarna ska nu i en uppföljande studie under en längre tid låta Parkinsonpatienter bära en stimulator, som är mindre än en pocketbok och som kan bäras i fickan.
– Om den långvariga behandlingen förbättrar patienternas gång, balans och symptomvariationer, skulle vi inom de kommande fem åren kunna utveckla brus-stimuleringstekniken och introducera den som en ny behandling, säger Filip Bergquist.
FAKTA
Den aktuella studien publiceras i vetenskapliga tidskriften Brain Stimulation och har genomförts i samarbete med forskare vid NASA, som också bistått med teknisk utrustning.
Artikeln Effects of Stochastic Vestibular Galvanic Stimulation and LDOPA on Balance and Motor Symptoms in Patients With Parkinson’s Disease publicerades online i Brain Stimulation den 5 januari.
Länk till artikel: http://www.brainstimjrnl.com/article/S1935-861X%2814%2900398-2/abstract
Kontaktinformation
Filip Bergquist, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0702 223 664 filip.bergquist@gu.se. Presskontakt Krister Svahn Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 0766-18 38 69 031-786 3869 krister.svahn@sahlgrenska.gu.se
Florencia Enghel, doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, har i sin avhandling i detalj undersökt hur en högprofilerad medieinsats i efterkrigsarbetet på västra Balkan kom till och utfördes. Hon har särskilt intresserat sig för biståndsgivarnas och utövarnas etiska ansvar. The Videoletters Project finansierades av nederländska utrikesministeriet, brittiska utrikesdepartementet och stöddes av stabilitetspakten för sydöstra Europa.
– De nederländska och brittiska givarna var mer intresserade av att projektet skulle se bra ut i den västerländska publikens ögon. De talade om att göra gott åt folket som drabbats av kriget men så blev det inte i praktiken, säger Florencia Enghel.
Avhandlingen visar på ett antal faktorer som är avgörande för vilken nytta internationella medieinsatser gör för medborgarna i ett mottagarland.
– Resultaten beror till stor del på om det finns rutiner för att ställa de ansvariga biståndsgivarna till svars eller inte och om det finns etiska riktlinjer för dem att tillgå. Det i kombination med en oberoende utvärdering av resultaten, säger Florencia Enghel.
Dokumentär tv-serie producerades
The Videoletters Project använde olika medier för att hjälpa människor som tvingats separera på grund av kriget att återuppta kontakten. Bland annat fick ett antal personer spela in och utbyta videobrev. Därefter producerades en dokumentär tv-serie om människorna.
Ledningen för projektet gjorde två antaganden. Det första var att de statliga tv-stationerna i de nybildade länderna (Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Serbien) skulle komma överens om att visa tv-serien samtidigt och därmed samarbeta för första gången sedan konfliken. Det andra antagandet var att tv-publiken efter att ha sett serien skulle återuppta kontakter på egen hand via en hemsida.
– Baserat på dessa antaganden kategoriserades The Videoletters Project som ett ”försoningsredskap” och nådde därmed stor internationell uppmärksamhet och globalt erkännande, säger Florencia Enghel.
För att lyckas med den här typen av insatser i framtiden bör medborgare involveras tidigare i processen. Dialog redan under planeringsstadiet ger medborgare och lokala myndigheter en möjlighet att uttrycka bekymmer, behov och intressen. Det ger ett bättre resultat enligt Florencia Enghel.
FAKTA
Doktorsavhandlingens titel är: Video letters, mediation and (proper) distance: A qualitative study of international development communication in practice. Avhandlingen finns under följande länk: http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:757039/FULLTEXT01.pdf”new
Kontaktinformation
Florencia Enghel, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, telefon: 076-81 82 082 (klockan 9-17), mejl florencia.enghel@kau.se. Florencia Enghel talar engelska.
Vad som begränsar parasitens utbredning i till exempel Ålands hav, vet forskarna inte idag. Med växande sälstammar har ytterligare en konflikt mellan säl och människa blivit allt mer tydlig, utöver sälens direkta påverkan på fiskeredskap och konkurrens om fisken. Det handlar om att sälen är slutvärd för parasitiska spolmaskar (nematoder) som lever i fisk under en del av sin livscykel. Detta är ett universellt problem – där det finns säl finns det parasiter i fisk. Problemet har däremot inte varit särskilt uppmärksammat i Sverige, men nu kommer en rapport om den första stora undersökningen som har gjorts i svenska vatten. Studien har letts av forskare vid SLU:s kustlaboratorium och fokuserar på sälmask, som är den viktigaste parasiten.
Sälmasken har först kräftdjur som mellanvärd och därefter infekteras fisk, speciellt torsk och rötsimpa. I fiskens kött kan parasiten sedan leva i många år i väntan på att fisken skall bli uppäten av en säl, hos vilken livscykeln kan fullbordas*. Det största problemet för yrkesfisket är att parasiterna (upp till 4 cm långa) ofta är synliga i fiskens filé och därmed minskar värdet på fisken. Äts fisken rå med en levande mask kan människan bli sjuk, men detta är extremt ovanligt. Däremot är det mer vanligt med allergiska reaktioner mot parasiten.
När forskarna undersökte fiskfiléer från över 2 000 torskar och rötsimpor som fångats i Östersjön och längs svenska västkusten, visade det sig att parasiten är vanlig i många områden. Fisk fångad vid Blekinges och Skånes kust hade den kraftigaste infektionen – i vissa områden där var över 60 procent av torskarna och upp till 100 procent av rötsimporna drabbade. I södra Östersjön fanns det ett tydligt samband mellan närheten till en sälkoloni och infektion i fisk. Inte heller i västerhavet är det ovanligt att hitta infekterad fisk, och ju närmare kusten och sälkolonier, desto större är risken att fisken är infekterad.
Längre norrut i Östersjön, runt Gotland, hittades sälmasken däremot i mindre än en tiondel av torskarna. Ytterligare längre norrut, i Stockholms skärgård och i Ålands hav, sjönk infektionsgraden till nästan noll. Forskarna vet inte varför parasiterna var så få i detta område, som hyser de största koncentrationerna av gråsäl i Östersjön. Där tycks det alltså vara någon annan faktor än slutvärden, sälen, som är mest begränsande i parasitens livscykel, såsom låg salthalt eller brist på tidiga lämpliga mellanvärdar.
– Detta är något vi hoppas kunna titta närmare på nu, säger forskaren Sven-Gunnar Lunneryd, som har lett undersökningarna. Vi vill också undersöka om parasiterna har någon inverkan på fisken.<br />Forskarna påpekar att det nu är viktigt att informera om att parasiten finns och varför, och om hur fiskråvaran skall hanteras – kunskap som kan förhindra att konsumenter ratar svensk fisk.
*) Parasiten blir könsmogen i sälens magsäck och parar sig, och därefter sprids äggen i vattnet via sälens avföring medan masken dör. En liten larv som kläcks från ägget äts sedan upp av ett kräftdjur, och sedan fortsätter cykeln.
Rapporten Sälmask och spiralmask i torsk och rötsimpa i svenska kustvatten. SLU, Aqua reports 2015:1. Författare: Sven-Gunnar Lunneryd, Peter Ljungberg, Mikael Ovegård, Kim Bernt & Maria Boström. http://www.slu.se/sv/institutioner/akvatiska-resurser/sok-publikation/aqua_reports/
Kontaktinformation
Sven-Gunnar Lunneryd, forskare tel: 10-478 41 39, 070-661 25 96, sven-gunnar.lunneryd@slu.se, Kustlaboratoriet, Öregrund, institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet
Vi lider mer av att förlora en krona än vi får tillfredsställelse av att tjäna en krona. Den här dåligt kalibrerade rädslan att förlora kallar forskarna förlustaversion. Det är en benägenhet som kan få oss att tänka irrationellt och fatta sämre ekonomiska beslut.
– Förlustaversion kan hindra människor från att köpa tillgångar med risk eller från att delta i aktiemarknaden trots att det sannolikt är lönsamt för dem, säger Erik Wengström, docent i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Förlustaversion har använts för att förklara alltifrån skattesmitning och bostadsmarknaden till professionella golfspelares beteende. För att undersöka om det går att undgå de negativa effekterna av förlustaversion har Erik Wengström, tillsammans med kollegorna Ola Andersson och Jerker Holm, genomfört ett storskaligt ekonomiskt experiment på ett slumpmässigt urval av den danska befolkningen.
I experimentet fick deltagarna göra en serie val mellan två olika spel om pengar. Ett säkert spel och ett spel med större risk där deltagarna kunde förlora pengar men som också gav högre vinster. Deltagarna delades in i olika grupper. En kontrollgrupp fattade beslut åt sig själva, en annan grupp fattade beslut åt andra och en tredje åt både sig själv och andra.
I de säkra spelen valde deltagarna, oavsett vilken grupp de tillhörde, ungefär samma risk. När deltagarna kunde förlora pengar visade de större motvilja att ta risk. Men deltagarna i gruppen som tog beslut åt andra var mindre påverkade av risken att förlora pengar och fick i genomsnitt högre avkastning.
– Vår studie visar alltså att ett sätt att minska de negativa effekterna av förlustaversion kan vara att låta någon annan fatta beslutet åt dig, säger Erik Wengström.
Studien visade också att de som valde både för sig själva och andra betedde sig precis som de som bara valde för andra. Så det spelade ingen roll om beslutsfattaren själv fick betalt eller inte. Resultaten kan ha betydelse för förvaltning av finansiella tillgångar och utformningen av olika bonussystem för de personer som fattar ekonomiska beslut.
FAKTA
Artikeln, Deciding for others reduces loss aversion, som baserats på forskarnas studie kommer att publiceras i Journal of Mangement Science. Studien finansierades av Konkurrensverket i Sverige och Carlsbergsfonden i Danmark.
Länk till artikeln Deciding for other reduces loss aversion som ska publiceras i Management Science.
Kontaktinformation
Erik Wengström, docent i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Tel: 0708 396 111, e-post: erik.wengstrom@nek.lu.se
Betyg framställs i den allmänna debatten ofta som ett objektivt mått på elevers kunskap. Enligt gymnasieskolans läroplan ska lärare redovisa grunderna för betygsättningen för eleverna, vilket många väljer att göra i enskilda betygssamtal.
Doktoranden Ilona Rinne har undersökt 149 videoinspelade individuella betygssamtal mellan gymnasielärare och elever. Majoriteten av lärarna i studien hade inte satt definitiva betyg vid tidpunkten för betygssamtalet.
– Lärarna förankrar inte elevers prestationer i betygskriterier under samtalen, utan uttrycker dem i vardagliga termer som ”jätteduktig”, ”ambitiös” och ”intresserad”, vilket visar hur svårt det är att definiera betygskriterierna. I samtalen har lärarna en välvillig inställning till sina elever och de försöker att sätta det betyg som eleven förväntar sig eller uttrycker önskemål om, säger Ilona Rinne.
Hennes resultat visar att utgångspunkten för betygsättning hos många lärare på högskoleförberedande program är det högsta betyget, vilket de förmodar att elever eftersträvar. Betygssamtal handlar därför mycket om ifall detta betyg kan sättas eller inte.
I sin strävan att tillgodose elevers förmodade önskemål kan lärare sätta betyg i uppmuntrande syfte inför kommande kurser och i sin betygsättning tar de hänsyn till elevers potentiella, förmodade förmågor. Att lärare och elever möts i ett enskilt samtal kan också påverka lärares betygsättning, eftersom det kan vara svårt för lärare att ge negativa besked.
Men ett enskilt samtal kan också förändra villkoren för betygsättning åt motsatt håll.
– Risken finns att elever som inte är kontaktsökande kan komma tillkorta eftersom lärare i deras fall baserar betyget på faktiska prestationer och inte påverkas av personliga omständigheter som kan ha inverkat på skolarbetet.
Utifrån ett internationellt perspektiv har de svenska lärarna en unik ställning vad gäller betygsättning, eftersom det här inte finns någon extern kontroll. De omrättningar av nationella prov som har genomförts av Skolinspektionen på senare tid visar att externa bedömare satte ett lägre betyg än undervisande lärare på hälften av proven. Enligt Skolinspektionen förefaller lärare göra skiftande tolkningar av betygskriterierna och använda dem på olika sätt.
– När undervisande lärare sätter betyg tar de hänsyn till fler aspekter än vad externa bedömare kan göra, men det är inte säkert att lärare alltid ens är medvetna om dem, säger Ilona Rinne.
FAKTA
Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
Ilona Rinne lägger fram sin avhandling Pedagogisk takt i betygssamtal vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet. Disputationen sker fredagen den 23 januari klockan 13.00 i sal BE 036, Pedagogen hus B, Läroverksgatan 15, Göteborg.
Läs avhandlingen
Kontaktinformation
Ilona Rinne, e-post: ilona.rinne@ped.gu.se eller ilona.rinne@educ.goteborg.se, tel. 0734-282141.
I den aktuella avhandlingen fick 197 personer med IBS-symtom ange vad de själva tror är orsaken bakom magsymtomen. Hela 84 procent hänvisade till födoämnesintolerans – oftast beskrevs överkänslighet mot fet mat, histaminfrisättande livsmedel (skaldjur, ägg), kost med konserveringsmedel (filmjölk, lingon) och livsmedel som är rika på biogena aminer (dessertost, vin).
Men framför allt rapporterades IBS-symtom vid förtäring av mat som innehåller särskilt svårsmälta kolhydrater. I denna livsmedelsgrupp, som populärt kallas FODMAPs (Fermentable, Oligo- ,Di-, Mono-saccharides And Polysols), ingår till exempel äpple, bönor och vete.
I studien lät forskarna IBS-patienter prova en ”low-FODMAPs-kost” under fyra veckor – med goda resultat.
– Dieten innebar att patienterna fick avstå en del livsmedel som innehåller svårsmälta kolhydrater och ersätta dem med andra livsmedel som mage och tarm tolererar bättre. Det kan till exempel handla om att byta äpple och blomkål mot apelsin och morot.
– Omkring hälften av patienterna förbättrades markant med low-FODMAPs-dieten, säger Lena Böhn, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
Resultaten jämfördes med en annan grupp som fick följa de traditionella kostråd som ges vid IBS, och som generellt går ut på att äta lite och ofta, finfördela maten och tugga noggrant, undvika stekt, fet och starkt kryddad mat samt kaffe och alkohol.
Även i denna grupp förbättrades tillståndet för ungefär hälften av patienterna.
– De båda dieterna har alltså lika god effekt när det gäller att lindra symtomen. Framtida studier skulle därför kunna titta på nyttan av att kombinera dem båda för att optimera näringsintag och symtomlindring, säger Lena Böhn.
I studierna gjordes också försök där IBS-patienter fick äta ett särskilt enzym kallat a-galaktosidas, som man vet har förmåga att bryta ner vissa av de svårsmälta FODMAPs-kolhydraterna. Hypotesen var att enzymet skulle förenkla upptaget i tunntarmen och därmed minska den jäsning i tjocktarmen som ofta ligger bakom IBS-symtom.
– Dessvärre hjälpte det inte, och vi fann inga bevis för att tillskott av enzymet a-galaktosidas är gynnsamt vid IBS, säger Lena Böhn.
Trots att de flesta rapporterade om känslighet för vissa livsmedel så hade IBS-patienterna som grupp betraktat ändå ett tillräckligt bra näringsintag, visar avhandlingen.
Forskarnas slutsats är att kostråd är effektivt i behandlingen av IBS. Det är dock viktigt att bedöma näringsintaget på individnivå och undersöka vilka födoämnen som patienten anser orsaka symtom, för att kunna ge individuellt anpassade kostråd.
FAKTA
Avhandlingen Food-related gastrointestinal symptoms, nutrient intake and dietary interventions in patients with irritable bowel syndrome presenteras vid en disputation den 30 januari.
Kontaktinformation
Lena Böhn, leg. dietist och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 070-606 20 84, 031-342 81 07 lena@bohns.se
– Vi har tidigare vetat att gräsmarker har minskat men inte i den här omfattningen. Mycket av den unika och artrika floran är rester från ett tidigare landskap som är på väg att försvinna, vilket är viktiga resultat för att förstå hur hotat landskapets biologiska mångfald är, säger Sara Cousins som är professor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.
Studien visar att den nutida markanvändningen är starkt kopplad till dagens växtmångfald på landskapsnivå. Kvarvarande naturbetesmarker, slåtterängar och lövskogar är viktiga för många unika och specialiserade arter men ett varierat landskap bidrar till mångfalden av vanliga och inte alltid så uppmärksammade arter.
– Eftersom många arter som är specialiserade att finnas på ogödslade hävdade naturbetesmarker har försvunnit då naturbetesmarkerna minskat i storlek, odlats upp, planterats med skog eller övergivits så har hela landskapets biologiska mångfald också minskat, säger Sara Cousins.
Det är välkänt att moderniseringen av jord- och skogsbruket under 1800- och 1900-talet har varit orsak till att många artrika landskapstyper har försvunnit. Tidigare studier har dock analyserat förändringarna i relativt små landskap. I den nya studien analyserade forskarna med hjälp av historiska kartor hur markanvändning har förändrats mellan 1901 och 2013 över ett 1 642 km2 stort område som sträcker sig genom Södermanland från Askö i Östersjön till söder om Strängnäs.
Digitalisering av historiska kartor, så kallade häradskartor, är oerhört tidskrävande och att göra den här typen av analys för ett så pass stort område är unikt i världen. För att analysera hur landskapsförändringarna har påverkat dagens biologisk mångfald har forskarna använt befintlig växtdata som mestadels har samlats in av kunniga amatörbotaniker.
Artikeln är en del av en specialutgåva av tidskriften Ambio som redovisar hur den svenska naturen utsätts för förändringar i både klimat och markanvändning. Länk till artikeln: http://link.springer.com/article/10.1007/s13280-014-0585-9
Det historiska kartmaterialet görs nu tillgängligt för andra forskare och för allmänheten för vidare studier. Det gamla kartmaterialet kan laddas ner på samma sida och utforskas i ett så kallad GIS-program, exempelvis QGIS. Länk till sidan: http://www.qgis.org/en/site/
Kontaktinformation
Sara Cousins, professor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, tfn 08-16 47 67, mobil 0708-10 15 95, e-post sara.cousins@natgeo.su.se. Alistair Auffret, fil. dr. vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, tfn 08-674 75 68, mobil 0767-15 89 75, e-post alistair.auffret@natgeo.su.se. Jessica Lindgren, doktorand vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, tfn 08-674 78 71, e-post jessica.lindgren@natgeo.su.se
Forskare vid Högskolan Väst har genom datorsimulering sett att större porer, sammanbundna med sprickor ger ett ytskikt som är mer effektivt än de som används industriellt idag. Intresset från industrin är stort. Forskarna har genom datorsimulering undersökt sambandet mellan skiktets struktur och dess livslängd och värmeisolerande egenskaper. Resultaten visar att större porer, sammanbundna med sprickor ger ett ytskikt som håller betydligt längre och är effektivare än de som används industriellt idag.
Gasturbiner används vid elproduktion och i flygplansmotorer. För att öka livslängden på turbinerna sprutas en beläggning på ytskiktet. Beläggningen består av två skikt – ett av metall för att ge skydd mot oxidering och frätning och ett av keramik som verkar värmeisolerande. Beläggningens struktur varierar mycket och består av porer och sprickor i olika storlekar. Sprickorna och porerna bestämmer i stor utsträckning hur effektiv värmeisoleringen är och hur lång livslängden på turbinen blir.
Forskare vid Högskolan Väst har utvecklat metoder för att förbättra det här beläggningsskiktet. Genom datorsimulering har forskarna undersökt sambandet mellan beläggningens struktur och dess värmeisolerande egenskaper. Och genom att styra sprickornas storlek och omfattning i skiktet, har man fått fram ett mer effektivt skikt.
Forskarna har också undersökt sambandet mellan ytstrukturen på tillväxande oxidering och spänningarna som bildas mellan de två skikten på grund av oxideringen. Dessa samband har utnyttjats för att utforma ett skiktsysten med längre livslängd.
– Resultaten från datorsimuleringen har vi fått bekräftade även i experiment. Ett viktigt resultat var att större porer, som är sammanbundna med sprickor, kan ge beläggningsskikten betydligt bättre värmeisolering och även längre livslängd.
Detta säger Mohit Gupta som presenterat sin doktorsavhandling i ämnet. Han beskriver de modeller som han tagit fram, som studerar oxidationsspridningen. Med hjälp av dessa modeller kan spänningarna mellan skikten på grund av oxideringen beräknas. Resultaten visar att de utvecklade modellerna är ett kraftfullt verktyg för att designa nya beläggningar – med egenskaper som betydligt överträffar de som används industriellt idag.
FAKTA
Forskningen har skett i tätt samarbete med flygmotortillverkaren GKN Aerospace och Siemens Industrial Turbomachinery som gör gasturbiner. Båda företagen är intresserade av att använda sig av de nya beläggningarna.
Kontaktinformation
Mohit Gupta, e-post: mohit-kumar.gupta@hv.se, telefon:0520-22 32 82
Den omfattande satsningen sker inom EU:s och den europeiska läkemedelsindustrins gemensamma partnerorganisation Innovative Medicines Initiative (IMI) samt med stöd av EU:s ramprogram Horizon 2020.
I satsningen ingår totalt åtta forskningsprojekt som ska påskynda utvecklingen av ett ebolavaccin, med fokus på tillverkning, vaccinupptag och diagnostik. Projekten är i sin tur en del av ett bredare program kallat IMI Ebola+, som lanserats för att möta de stora utmaningar som den pågående ebola-epidemin innebär.
De åtta projekten har en total budget på 215 miljoner euro (ca 2 miljarder SEK) och samlar över 40 partners från läkemedels- och diagnostikindustrin, folkhälsoorganisationer, universitet och forskningsorganisationer, hjälporganisationer och bioteknikföretag i Europa, Afrika och USA.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, medverkar i ett forskningsprojekt som fokuserar på en vaccinkandidat som går under det vetenskapliga namnet vesikulär stomatit virusvektor Zaire Ebola vaccin, VSV-ZEBOV.
– Världshälsoorganisationen har identifierat VSV-ZEBOV som en av de tre mest lovande ebola- vaccinkandidaterna, och kliniska prövningar pågår redan i Europa och Afrika. Vårt projekt bygger på detta arbete och syftar till att ytterligare utveckla VSV-ZEBOV. Med EU och IMI:s investering kan vi utnyttja kraften i toppmodern forskningsteknologi och samla in unik information om vaccinets styrka, kvalitet och säkerhet, säger forskaren Ali Harandi, ansvarig för Göteborgs universitets medverkan i projektet.
Tillkännagivandet av miljardsatsningen görs inför World Economic Forum i Davos, där ebolasituationen står högt på dagordningen.
Förutom det projekt där Göteborgs universitet medverkar fokuserar ytterligare två forskningsprojekt på utveckling av vaccinkandidater. Ett fjärde projekt syftar till att etablera en plattform som snabbt kan producera tillräckliga mängder av vaccinet utan att äventyra de stränga kvalitets- och säkerhetskraven.
Ett femte projekt studerar vägar att öka människors acceptans och medvetenehet, med utgångspunkt i det stigma som omger ebola och den utbredda misstänksamhet mot vacciner som ofta är ett hinder i det förebyggande arbetet.
Övriga tre forskningsprojekt i satsningen fokuserar på att utveckla pålitliga diagnostikmetoder som snabbtkan visa om en person är smittad.
Ytterligare forskningsprojekt planeras tillkomma under de närmaste månaderna. Dessa projekt kan fokusera på vaccin som även ger skydd för besläktade virus, på utvecklingen av nya behandlingar för ebola, nya vacciner som inte kräver extrema temperaturer och generering av nya diagnostiska test.
Den nuvarande Ebola-epidemin saknar motstycke i sin omfattning och geografiska spridning. Den senaste rapporten från WHO den 11 januari räknar till fler än 21 000 bekräftade fall och över 8 000 dödsfall, de flesta av dem i Guinea, Liberia och Sierra Leone.
WHO:s faktablad om Ebola: http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs103/en/
WHO statistik om det aktuella utbrottet: http://www.who.int/csr/disease/ebola/situation-reports/en/
Kommentarer till satsningen:
Irene Norstedt, verkställande direktör för IMI: “Lanseringen av dessa spännande nya projekt demonstrerar vår förmåga att snabbt svara på nödsituationer med ett program som kommer att ta itu med en rad utmaningar i den pågående ebolaforskningen, och som kompletterar andra organisationers arbete. Vår förhoppning är att dessa projekt kommer att bidra till att göra en skillnad i både nuvarande och framtida utbrott.
EU:s kommissionär för forskning, vetenskap och innovation Carlos Moedas: ”Eftersom det inte finns något vaccin eller behandling mot ebola ännu måste vi snarast öka våra forskningsansträngningar. Med denna finansiering från Horisont 2020 och våra industripartners påskyndar vi utvecklingen av ett ebolavaccin samt av snabba diagnostiska tester. För att en gång för alla besegra ebola är detta de verktyg vi behöver.”
Generaldirektör för European Federation of Pharmaceutcial Industries and Associations Richard Bergström: ”Diskussionerna som kommer äga rum i Davos understryker behovet av att utveckla nya sätt att hantera globala hälsokriser. IMI:s förmåga att mobilisera olika offentliga och privata partner erbjuder en lösning som ingen enskild organisation skulle klara ensam.”
Läs mer om ebolasamordningen: http://europa.eu/newsroom/highlights/special-coverage/ebola/index_en.htm
Faktablad om EU:s insatser kring ebola: http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-14-599_en.htm
Kontaktinformation
Ali Harandi, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-7866229 0733466967 ali.harandi @microbio.gu.se
Lättviktskompositer har flera fördelar jämfört med stål; fartyg kan bland annat göras lättare vilket minskar bränsleförbrukning och utsläpp och man slipper korrosion. På SP har man arbetat sedan 2004 i olika projekt, för att få fram metoder och information som gör att man kan godkänna brännbar fiberarmerad lättviktskomposit på fartyg.
Enligt Tommy Hertzberg, brandforskare på SP, har det hittills varit svårt att få godkännande eftersom att alla regelverk baseras på stål. SPs experter har varit inblandade i många svenska och internationella projekt som syftat till godkännanden med nya material men ingen flaggstat hade innan detta fullt ut accepterat lättviktslösningen. Nu har Panamas flaggmyndighet accepterat en ombyggnad med komposit, vilket är ett stort steg framåt.
– Vi har bidragit med vårt kunnande till den norska grupp och DNV-GL som tillsammans med det japanska varvet Oshima tagit fram en begåvad lättviktsdesign som löser många av de problem man har med lastluckor av stål säger han.
Fartyget, ett lastfartyg på 225 x 32 m, som nu godkänts för ombyggnad, ägs av det danska rederiet Nordic Bulk Carriers AS.
– Vi har stått för den brandanalys i enlighet med Solas Regel 17 som används för att visa hur man kan uppnå en brandsäkerhet som är ekvivalent med stålfallet, vilket har gjort godkännandet möjligt. Detta vill jag beskriva som ett genombrott, säger Tommy Hertzberg.
SP Fire Research deltar också mycket aktivt i den av Transportstyrelsen ledda internationella korrespondensgrupp inom IMO som ska ta fram guidelines för hantering av brandrisker vid användandet av komposit på SOLAS-fartyg. I februari redovisas resultatet vid IMOs konferens i London.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Tommy Hertzberg, SP, tel 070-584 50 46, tommy.hertzberg@sp.se
