– Den struktur av enzymet som vi har lyckats påvisa i dessa bilder gör det både möjligt att förstå enzymets funktion vid bygget av nytt DNA, men också att mutationer som leder till förändringar i enzymet kan bidra till utvecklingen av cancersjukdom, säger Rais Ganai, doktorand vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, som har skrivit avhandling om detta.
Den information som är nödvändig för överlevnad hos en organism är kodad i arvsmassan i form av deoxiribonukleinsyra, DNA. När en cell delar sig i två dotterceller, kopieras DNA i två exemplar, ett för varje dottercell. Eftersom kopieringsprocessen är väldigt noggrann får dessa två dotterceller samma DNA-innehåll. Då och då sker det dock små misstag i kopieringsprocessen vilka kan leda till ett antal sjukdomar, inklusive cancer.
Enzymet DNA-polymeras-epsilon är ansvarigt för att kopiera hälften av allt DNA i alla så kallade eukaryota organismer, från encelliga jästceller till människor. Mutationer som leder till förändringar i enzymet har visat sig vara viktiga för utvecklingen av flera typer av cancer.
För att avgöra hur molekylstrukturen hos DNA-polymeras-epsilon ser ut har forskarna använt sig av så kallad röntgenkristallografi. Bilden som framträder med tekniken visar enzymet i ett komplex tillsammans med DNA och även dATP, som cellen använder vid produktion av nytt DNA.
Vid analys av den övergripande strukturen av DNA-polymeras-epsilon har Rais Ganai visat att enzymet liknar andra DNA-polymeraser. Men också att DNA-polymeras-epsilon innehåller en unik del, en P-domän, som man tidigare inte har sett hos DNA-polymeraser.
– Genom att använda olika biokemiska tekniker har vi lyckats klarlägga att denna P-domän gör så att enzymet kan bygga DNA i långa sträckor, utan att det tappar greppet om DNA:t och faller av. P-domänen hjälper alltså DNA polymeras epsilon att hålla fast vid DNA-molekylen, säger Rais Ganai.
Rais Ganai har vidare med hjälp av både biokemiska och genetiska metoder använt informationen i bilderna för att studera hur DNA-polymeras-epsilon bygger DNA med hög noggrannhet och hastighet. En studie i avhandlingen som nyligen har publicerats visar att en del av enzymet, Pol2, fungerar som katalysator i den kemiska processen vid uppbyggnad av DNA och att den kemiska reaktionen inte påverkas av andra delar av enzymet. Han har även studerat förmågan hos DNA-polymeras-epsilon, att korrigera sina egna misstag utan att det påverkar dess effektivitet när det gäller att bygga DNA.
Avhandlingen är publicerad digitalt
FAKTA
Rais Ganai kommer från Kashmir, Indien. Han har en magisterexamen i bioteknologi och är doktorand vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet.
Om disputationen: Fredagen den 30 januari försvarar Rais Ganai vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, sin avhandling med titeln: Strukturell och biokemisk grund för den höga nogrannheten och processivitet hos DNA polymeras e. (Engelsk titel: Structural and biochemical basis for high fidelity and processivity by DNA polymerase e). Opponent: Per Elias, professor vid Göteborgs universitet. Huvudhandledare: Erik Johansson. Disputationen äger rum kl. 10.00 i Naturvetarhuset, N300. Umeå universitet
Kontaktinformation
Rais Ganai. Telefon: 076-268 13 20. E-post: rais.ganai@umu.se
Henriette Frees Esholdt gjorde sin studie på en stor arbetsplats inom hotell- och restaurangbranschen. Många arbeten var lågkvalificerade och ca 40 procent av de anställda var första generationens invandrare. Henriette berättar att det inom forskningen är utbrett att man tolkar förhållandet mellan invandrare och exempelvis svenska eller danskar i termer av makt, underordning och att det finns ett ”vi” och ”dem”.
– Använder man den tolkningsramen går man miste om många nyanser i det sociala mötet. Exempelvis humor och sexskämt som invandrare och danskar frivilligt deltar i med liv och lust och som inte alls kan förstås som makt och rasism.
I det kollegiala umgänget skojade invandrarna gärna om sig själva i termer av månggifte, terrorism och flitigt barnafödande.
Inom det som Henriette Frees Esholdt kallar för en antirasistisk tolkningsram skulle detta kunna ses som ett bevis för att minoroiteten anammar majoritetens stereotypa bild av dem själva, och därmed som ett bevis för att minoriteten är underordnad i maktposition i förhållande till majoriteten.
Men detta synsätt blir alldeles för snävt menar hon:
– Genom att skämta om stereotypa bilder av sig själv avdramatiseras föreställningar om kulturella skillnader. Det kan bidra till att majoriteten får en mer nyanserad bild av invandrare, att de blir mindre osäkra på invandrarna och att det utvecklas sociala band.
Men den sociala interaktionen är sårbar. Ett skämt kan riskera att plötsligt bli allvar. Henriette Frees Esholdt liknar det vid en lek där två barn i ena stunden slåss på skoj för att nästa göra det på blodigt allvar.
– Medarbetarna med dansk bakgrund som jag intervjuade menade att de måste vara mer på sin vakt när de skämtar med kollegor med invandrarbakgrund. Det finns alltid en risk att det uppfattas som rasism.
Henriette Frees Esholdt studerade också skämt och skoj som anspelade på sexualitet. I de sexualiserade skämten kan man säga och göra saker som kan uppfattas som sexistiska utan att så är fallet, eftersom utgångspunkten i skämten är att män och kvinnor uppfattar sig som jämbördiga. I en jämbördig relation upphör skämten i samma stund som den ena parten inte tycker att det är kul längre.
Den här typen av skämt fungerar dock sämre när man inte har samma syn på kön och sexualitet. Några kvinnor, såväl invandrade och danska, upplevde sexualiserade skämt från vissa manliga kollegor med invandrarbakgrund som problematiska.
– Inte alla manliga medarbetare med invandrarbakgrund bemästrade eller respekterade könsspelets grundläggande regel om att män och kvinnor är jämbördiga, säger Henriette Frees Esholdt. Gränsen mellan sekulariserade skämt och sexuella trakasserier är ömtålig; det som det ena ögonblicket uppfattas som ett skämt kan i nästa ögonblick uppfattas som sexuellt trakasseri.
FAKTA
Henriette Frees Esholdt disputerar den 27 januari kl 10.00 i Edens hörsal, Paradisgatan 5H i Lund. Avhandlingen titel är Når humor, leg og lyst er på spil. Social interaktion på en multietnisk arbejdsplads och kan laddas ner på http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=4882511&fileOId=4882584
Kontaktinformation
Henriette Frees Esholdt +45-26-111771, henriette_frees.esholdt@soc.lu.se
Solenergi finns i stora mängder. På en timme tar jorden emot lika mycket solenergi som människan förbrukar på ett år. För att möta våra behov även då solen inte lyser så starkt, till exempel på natten eller vintern, måste solenergin kunna lagras. Ett sätt att göra detta kan vara att omvandla solenergin direkt till ett bränsle, som till exempel vätgas eller en alkohol, ur enkla råvaror som vatten och koldioxid.
För att effektivt och energisnålt kunna tillverka bränslet krävs en bra kemisk katalysator som underlättar processen. Exakt vilka kemiska steg som en katalysator tar är inte alltid känt utan måste först undersökas noga. Den kunskapen ger hjälp att förstå hur man kan skräddarsy ännu bättre katalysatorer.
Nu har forskare vid Uppsala universitet kunnat påvisa en reaktion där katalysatormolekylen tar två reaktionssteg på en gång på sin väg mot ett bränsle. Därigenom kan den undvika mer energikrävande och långsamma mellansteg. Studiens resultat visar på möjligheten att skräddarsy processen så att man kan omvandla vatten och koldioxid till ett bränsle på ett mer effektivt sätt än idag. Det är ett steg mot en framtida produktion av solbränslen.
Forskarna har använt ett metallkomplex som modell för katalysatorn, ett wolfram-hydrid-komplex. Detta fick reagera med olika oxidanter och baser som tar elektroner och protoner från komplexet, och forskarna mätte hur snabbt reaktionerna skedde. Med hjälp av fysikalisk-kemisk analys visade försöksresultaten att med de svagaste oxidanterna och baserna – vilket motsvarar en energisnål process – överfördes elektronen och protonen samtidigt från komplexet till oxidanten respektive basen, vilket kallas en konsertant reaktion. Forskarna vill nu gå vidare och designa katalytiska komplex som producerar vätgas i konsertanta och energisnåla reaktioner, och finjustera den molekylära strukturen så att reaktionen sker så fort som möjligt.
Resultaten publiceras i Nature Chemistry: “Concerted Proton-Coupled Electron Transfer from a Metal Hydride Complex”.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Leif Hammarström, tel: 070-4250832, 018-471 3648, e-post: Leif.Hammarstrom@kemi.uu.se
– De nyutvecklade kostundersökningsmetoder fångar inte hela energiintaget bland barn, ungdomar och unga kvinnor, säger Åsa Svensson, som utvärderat dessa metoder i sin avhandling.
Kostundersökningsmetoder används bland annat i studier om människors kostvanor för att hitta samband mellan kostintag och hälsoutfall, och för att ta fram näringsrekommendationer. Traditionella kostundersökningsmetoder är krävande och har flera felkällor. Det leder ofta till att individers energiintag i koststudier är lägre än vad som förväntas utifrån deras uppmätta energiomsättning. Metoder som inte ger tillförlitliga resultat kan leda till felaktiga slutsatser.
Resultaten från avhandlingens fyra delstudier visade på en underskattning av energiintaget med de nyutvecklade metoderna. Förmågan att rangordna individerna enligt energiintag var generellt låg. Liksom i tidigare studier underskattades energiintaget i högre grad hos individer med övervikt/fetma eller högre BMI. Barn och ungdomar underskattade sitt energiintag mindre om deras kostregistrering innefattade minst en helgdag.
– Fokus för vidareutveckling av kostregistreringsmetoder där teknik används bör vara på att förenkla för användaren, till exempel genom att automatisera registrering av livsmedel och portionsstorlekar i så hög grad som möjligt. Detta är speciellt viktigt om metoden ska användas av barn och ungdomar.
Barns sockerintag
Avhandlingen undersöker också skillnader i barns sockerintag. Resultatet visar att barns sockerintag var generellt högt och som högst under helgen. Sockerintaget på fredagar var högre än på andra vardagar, men lägre än på helgdagar. Åsa Svensson menar att undersökningar av barns sockerintag därför bör inkludera såväl vardagar som fredagar och helger. Föräldrar har vanligtvis störst möjlighet att påverka barnens intag under heldagar men insatser för att minska sockerintaget bland barn bör fokusera på såväl helgdagar som fredagar då intaget under dessa dagar är som störst.
– Det är viktigt att sockerintaget kan utvärderas i jämförelse med näringsrekommendationer som gäller tillsatt socker. För att detta ska vara möjligt i framtida studier bör information om mängden tillsatt socker i livsmedel inkluderas i de databaser som används för beräkning av mängden näringsämnen i kosten.
FAKTA
Avhandlingen baseras på data från fyra olika studier där olika nyutvecklade kostundersökningsmetoder användes. I en studie användes en kort kostenkät på unga gravida och icke-gravida kvinnor. I en annan studie samlades kostdata in för 2-9-åringar från åtta europeiska länder med hjälp av en datoriserad 24-timmars recall som besvarades av föräldrarna. Data från studien användes för att jämföra barnens sockerintag under vardagar, fredagar och helgdagar. I en tredje studie genomförde 8-12-åringar med övervikt eller fetma en kostregistrering med hjälp av digitalkamera vid upprepade tillfällen. I en fjärde studie utvecklades och användes en nyutvecklad smartphoneapplikation för kostregistrering bland 15-åringar.
Om disputationen: Fredagen den 23 januari försvarade Åsa Svensson vid Institutionen för kostvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling: Assessment of dietary intake in young populations using new approaches and technologies. Fakultetsopponent var docent Hilde Brekke från Institutionen för medicin, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Åsa Svensson, Institutionen för kostvetenskap. E-post: asa.svensson@kost.umu.se, telefon: 070-519 82 23
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har använt sig av metoden som kan hjälpa patienter med ärftlig tjock- och ändtarmscancer i familjen att få veta om de bär på ett sjukdomsorsakande anlag.
Metoden är införd som rutin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, där den lett till en förbättrad diagnostik för dessa patienter. Detta redovisas i en avhandling skriven av Anna Rohlin, som sedan 2007 forskat kring cancerformens genmutationer. I avhandlingen presenterar hon introduktionen av den nya DNA-sekvenseringsmetoden, som kraftigt ökar möjligheten att identifiera gener med sjukdomsorsakande mutationer.
– Med metoden har vi identifierat flera nya muterade gener hos familjer med ärftlig kolorektalcancer, säger Anna Rohlin.
– Vi hittar den genetiska förklaringen till tumörsjukdomen ännu tidigare hos fler familjer. Om vi hittat ett sjukdomsorsakande anlag kan vården erbjuda familjemedlemmar med hög risk ett kontrollprogram, säger Anna Öfverholm, ansvarig läkare på Cancergenetiska mottagningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Ytterligare en slutsats av forskningen är att eftersom cancersyndromen ofta är både komplexa och överlappande krävs en bredare testning av kända gener för att identifiera den sjukdomsorsakande mutationen.
Anna Rohlins förhoppning är att studierna på sikt också ska leda till fler behandlingsmöjligheter.
– Förhoppningsvis kan resultaten öka möjligheten för en mer personbaserad vård, som utgår från individuella, genetiska analyser, säger hon.
Avhandlingen Hereditary Colorectal Cancer; Identification, Characterization and Classification of Mutations presenteras den 16 januari.
Länk till avhandlingen
FAKTA
Kolorektalcancer är en av de vanligaste cancerformerna, med en miljon nya fall i världen och cirka 4 000 nya fall i Sverige varje år. I mellan 20 och 30 procent av fallen antas cancersjukdomen orsakas av ärftliga faktorer. Jämfört med personer med sporadisk (icke ärftlig) cancer debuterar den ärftliga formen som regel tidigare i livet. Ärftlig cancer kan i vissa fall också innebära en ökad risk att drabbas av fler än en tumör. Källa Sahlgrenska akademin
Kontaktinformation
Anna Rohlin, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0733 763 177 anna.rohlin@vgregion.se. Anna Öfverholm, ansvarig läkare på Cancergenetiska mottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 031-343 62 93 Handledare Margareta Nordling, 031-3434162, margareta.nordling@clingen.gu.se
Bakgrunden till forskningsprojektet CheeseCoat, som startade i slutet av 2011, är högst seriös. Det rör sig om ett nytt EU-direktiv där man bestämt att andelen mättat fett och transfetter i ostprodukter ska minskas. Meningen är att detta ska bidra till hälsosammare matvanor hos befolkningen i Europa. Projektet ska också skapa fler innovationer och göra forskning tillgänglig för europeiska småföretag för att stärka deras konkurrenskraft och tillväxt.
I CheeseCoat-projektet har utvecklats ost med mycket låg fetthalt med smältegenskaper, textur och smak som ska vara signifikant bättre än de alternativ som finns tillgängliga på marknaden idag.
– Med dagens tekniker är det dock svårt att få fram en lågfettsost med samma goda smältegenskaper som ost med hög fetthalt. Det har varit den stora utmaningen i projektet, säger Anna Fureby, teknisk projektledare för CheeseCoat-projektet på SP.
Forskarna har nu utvecklat en teknik där man utgår från mozzarella-ost med låg fukthalt. Det ger bättre smältegenskaper och en struktur som gör osten lättare att riva. Det riktigt fiffiga man har kommit på är hur man kan tillsätta ett tunt lager av fett på ostens yta i form av en coating.
– På så vis underlättas smältningen tack vare att fettet bara finns där det behövs, säger Anna Fureby, som också påpekar att man bara använder mejeriråvaror i coatingen.
Osten är tänkt att användas i första hand för färdigmatstillverkning. Målgruppen är framför allt industriella osttillverkare och tillverkare av frysta och kylda pizzor och andra ostbaserade maträtter. De svenska forskarna har samarbetat med en lång rad europeiska forskningsinstitut och småföretag i CheeseCoat-projektet. De som äger resultaten utreder nu olika möjligheter för kommersialisering.
Kontaktinformation
Anna Fureby, 010- 516 60 46, anna.fureby@sp.se
– Analysen visar konkret vilka konsekvenser proteinatlasen har för människan och människans sjukdomar. Fokus ligger på var kroppens byggstenar, det vill säga proteinera, återfinns i kroppen. Människokroppen består som bekant av 20 000 proteiner, och det forskarna gjort nu med hjälp av proteinatlasen är gå igenom samtliga och alltså fokusera på var i människokroppen proteinerna återfinns. Analysen består av en vävnadsbaserad karta som bygger på data från proteinatlasen, det vill säga en analys av informationen som databasen innehåller, berättar Mathias Uhlén.
Han är professor i mikrobiologi vid KTH och verksam vid Science for Life Laboratory. Han är därtill den som ansvarat för analysarbetet där även Uppsala Universitet, Karolinska institutet, Chalmers, Lunds universitet och Stockholms universitet varit verksamma.
– Självklart är det oerhört intressant att få bidra till att klassificera människans alla byggstenar. I den analys som nu publiceras i Science har vi gått igenom vilka olika proteiner som finns i lever, njurar och andra delar av människokroppen. Resultatet beskriver också vilka proteiner som enbart återfinns i njurar, lever, hjärna och så vidare. I proteinatlasen kan man söka på ett specifikt protein och se var den förekommer, men också undersöka proteinerna från en annan vinkel, det vill säga vilka som är involverade i cancer och andra sjukdomar men också i njurar och resten av kroppens organ, säger Mathias Uhlén.
Han fortsätter med att berätta att det inom ramen för analysarbetet gjorts en studie av hur många proteiner som sitter i cellmembranet respektive återfinns i blodomloppet. Cirka 3 000 av människans proteiner bedöms transporteras ut ur cellerna, medan ytterligare 5 000 är membranbundna. Det är viktig kunskap för läkemedelsindustrin.
– Vår analys visar att 70 procent av läkemedlen idag riktar in sig mot proteiner som antingen finns utanför cellerna eller på ytan. I analysarbetet har också en studie av samtliga läkemedlen som finns på marknaden utförts genom att anlysera de 618 proteiner som dessa läkemedel är riktade mot. 30 procent av dessa proteiner återfinns i varenda cell i kroppen. Detta är intressant information för läkemedelsforskning och kan förklara en del av de problem och biverkningar som vissa läkemedel dras med, säger Mathias Uhlén.
Han tillägger att i en annan del av analysarbetet har de tillsammans med forskare från Chalmers tittat på människans ämnesomsättning.
– Vi har tagit reda på vilka proteiner, det vill säga enzymer, som står för de kemiska reaktioner som ämnesomsättningen består av. De flesta sker i alla celler i kroppen, men vi kan också se att människans lever har en mängd specialiserade reaktioner. Detta kan ha betydelse för forskning kring övervikt och hur omsättningen av fett och energi går till i kroppen, säger Mathias Uhlén.
Den fullständiga versionen av proteinatlasen släpptes den 6 november 2014 och kan nås via projektet webbplats: www.proteinatlas.org. Artikeln i Science bär titeln ”Tissue-based map of the human proteome” och kan läsas på webben.
Kontaktinformation
Mathias Uhlén på 08 – 55 37 83 25 eller mathias@biotech.kth.se
– Vi har identifierat en ny, spännande angreppspunkt som kan bli viktig för design av framtida läkemedel mot Parkinsons sjukdom, säger professor Fredrik Almqvist, kemiska institutionen, Umeå universitet.
Amyloidbildning förknippas framförallt med sjukdomar som Alzheimers, Parkinsons, ALS och Skellefteåsjukan. Där sätter proteiner som veckar ihop sig felaktigt i gång att bilda amyloid, proteinklumpar och proteinfibrer, som ställer till stor förödelse i cellerna.
Men, amyloider är inte bara av ondo. De kan också ha viktiga funktioner, när de produceras på rätt ställe och vid rätt tidpunkt.
Vissa bakterier, till exempel E. coli, skaffar sig medvetet en kalufs av proteintrådar. Dessa hårstrån varav en typ kallas curli, funkar bland annat som ”armeringsjärn” när bakterier klumpar ihop sig tillsammans och bildar svårgenomträngliga sjok, biofilmer, till exempel på katetrar och implantat.
För att tillverka bakteriens curli på rätt sätt krävs ett sofistikerat maskineri. Olika små proteiner styr processen. Forskarna bakom studien har identifierat ett hjälpprotein, CsgC, som spelar en viktig roll. Det hindrar en av curlis viktigaste byggstenar, CsgA, från att börja sätta ihop proteintrådar inuti bakterien, där det skulle ställa till samma slags oreda som vid de mänskliga amyloidsjukdomarna.
I labbet har forskarna sedan prövat vilken effekt CsgC-proteinet har på det mänskliga protein som bildar skadlig amyloid vid Parkinsons sjukdom, alpha-synuclein.
– CsgC visade sig vara en super-inhibitor av Parkinsonfibern, säger Fredrik Almqvist. Däremot hade det ingen effekt alls på amyloid-beta, det protein som associeras med Alzheimers.
Varför hindrar inte hjälpproteinet CsgC all slags amyloidbildning? Den nöten knäckte en av forskarna bakom studien, Margery L. Evans vid University of Michigan. Hon jämförde det bakteriella proteinet som CsgC interagerar med och alpha-synuclein och fann en unik sekvens av aminosyror som fanns i båda dessa proteiner, men inte i Alzheimerproteinet.
– När vi bytte ut denna sekvens i alpha-synuclein mot andra aminosyror tappade proteinet CsgC sin effekt, säger Fredrik Almqvist.
Ofta är redan byggstenarna till amyloid, så kallade oligomerer, giftiga för cellerna. Detaljkunskap om hur amyloidbildning går till och hur bakterier gör för att hindra att proteintrådar bildas felaktigt ger därför viktiga ledtrådar till hur amyloidsjukdomar kan förebyggas och behandlas.
När bakterier geggar ihop sig i biofilmer får antiseptiska medel och antibiotika svårt att tränga igenom, vilket kan leda till kroniska infektioner. Att förstöra biofilmen genom att angripa bildandet av bakteriernas curli skulle vara en möjlig väg att komma åt bakterierna med antibiotika, pekar forskarna på.
Originalartikel: Margery L. Evans, Eric Chorell, Jonathan D. Taylor, Jörgen Ådén, Anna Göthesson, Fei Li, Marion Koch, Lea Sefer, Steve J. Matthews, Pernilla Wittung-Stafshede, Fredrik Almqvist och Matthew R. Chapman: The Bacterial Curli System Possesses a Potent and Selective Inhibitor of Amyloid Formation, Molecular Cell 57, 1–11 February 5, 2015
Kontaktinformation
Fredrik Almqvist, Telefon: 090-786 69 25, 070-397 90 97, E-post: fredrik.almqvist@umu.se
I en artikel i tidskriften Science visar en internationell forskargrupp ledd från Institutet för rymdfysik i Kiruna vad som händer då en magnetosfär håller på att bildas kring kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. En magnetosfär är ett område i rymden dit solvinden inte kan nå. Alla planeter i solsystemet omges av magnetosfärer, men runt en komet finns det en magnetosfär bara om kometen befinner sig tillräckligt nära solen. Resultaten bygger på mätdata som samlats in av kometjägaren Rosetta.
Efter 10 års färd kom rymdfarkosten Rosetta fram till sitt mål 6 augusti 2014. Då nådde man ett avstånd till kometen på bara 100 km. Dagen efter, den 7 augusti, såg forskargruppen i Kiruna vattenjoner med låg hastighet i sina mätningar.
”Det var en otvetydig signatur av kometen, den första säkra detektionen av joner från kometens atmosfär”, berättar docent Hans Nilsson vid Institutet för rymdfysik, IRF, i Kiruna. Hans Nilsson är ansvarig för instrumentet Ion Composition Analyzer, ICA, som utvecklats och byggts i Kiruna. Instrumentet mäter positivt laddade joner och är ett av fem instrument som ingår i Rosetta Plasma Consortium.
En komet som befinner sig långt från solen liknar en kall snöboll. När kometen kommer närmare solen förångas flyktiga ämnen från ytan, främst vatten, och bildar en atmosfär runt kometen. Solens ultravioletta strålning och kollisioner med solvinden joniserar en del av kometens atmosfär. När kometen kommer tillräckligt nära solen blir dess atmosfär så tät och joniserad att den blir elektriskt ledande. Då det sker kan atmosfären hålla emot solvinden och solvinden kan inte längre nå atmosfärens inre delar. När det händer föds en kometmagnetosfär – ett solvindsfritt område kring kometen.
”Rosetta är en unik rymdexpedition”, säger Hans Nilsson. ”Tidigare rymdfarkoster som studerat kometer har rusat förbi dem på stort avstånd och med hastigheter på 10-tals km/s. Då har kometernas magnetosfärer redan varit välutvecklade.”
Rosetta rör sig runt Churyumov-Gerasimenko med en hastighet av bara några decimeter per sekund. Avståndet till kometen är endast tiotals kilometer och kometens magnetosfär har ännu inte skapats.
”För första gången kan vi se vad som händer innan kometatmosfären kan hålla emot solvinden”, säger Hans Nilsson. ”Kometatmosfären påverkar redan solvinden mer än vi trott att den skulle göra och vad vi bevittnar just nu är hur en magnetosfär håller på att födas.”
Resultaten presenteras i tidskriften Science den 23 januari: ”Birth of a comet magnetosphere: a spring of water ions”, Hans Nilsson et al.
Kontaktinformation
Dr. Hans Nilsson, docent vid IRF, tel. 0980-79127, 070-298 0287, mailto:hans.nilsson@irf.se; Rick McGregor, informationsansvarig vid IRF, tel. 0980-79178, mailto:rick@irf.se
Förekomsten av fosterdöd sent i graviditeten, efter graviditetsvecka 28, är cirka 4 per 1000 födda barn i Sverige.
– Det finns flera anledningar till att fostren dör i livmodern, till exempel sjukdomar hos modern, infektioner, problem med moderkaka eller navelsträng, kromosomavvikelser och missbildningar. Hos upp till femtio procent av barnen som dör före födelsen är den bakomliggande orsaken oklar, säger Karin Eurenius, överläkare vid Akademiska sjukhuset och en av medförfattarna till artikeln.
Genen som forskarna nu har identifierat orsakar ett syndrom som kallas FADS och som leder till att musklerna slutar att fungera. Det karaktäriseras av minskade fosterrörelser, minskad tillväxt i livmodern, avvikande ansiktsdrag, felställningar i leder och underutvecklade lungor. De flesta barn dör i livmodern eller strax efter födseln på grund av att lungorna inte utvecklats och fungerar som de ska.
I det aktuella forskningsprojektet har forskarna använt moderna sekvenseringsmetoder för att identifiera den mutation som orsakar sjukdomen. De utgick från en svensk familj där alla barn utom ett hade drabbats av FADS men där man inte kunnat hitta några tidigare kända genetiska förändringar. Forskarna studerade DNA:t hos mamman, pappan och ett sjukt foster i familjen och hittade en mutation i en gen som kallas MuSK. Den muterade genen identifierades i hela familjen men hos föräldrarna fanns den bara i en uppsättning och därför har de inte drabbats av sjukdomen. Hos alla sjuka foster fanns genmutationen i dubbel uppsättning.
Forskarna vet inte hur vanlig denna mutation är i den svenska befolkningen men eftersom mutationen inte har hittats tidigare är den troligtvis ganska ovanlig.
– För att ett foster ska drabbas måste det ärva en muterad variant från vardera föräldern och chansen att två personer med den muterade genen ska träffa på varandra kan ses som ganska liten. Vi håller nu på med att kartlägga frekvensen av mutationen i den svenska befolkningen och speciellt testa för MuSK i det område där vi har identifierat mutationen, säger forskaren Maria Wilbe vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.
Mutationen gör att det protein som bildas från MuSK-genen inte längre är funktionellt. Det medför att signalöverföringen mellan nervände och muskelfiber inte fungerar som den ska, vilket kan förklara de symptom som finns vid FADS. Tidigare studier har dessutom visat att möss som helt saknar MuSK-proteinet har liknande symptom som de drabbade barnen i denna studie. De rör sig inte som de ska, kan inte andas, de saknar funktionell signalering mellan nervände och muskelfiber och de dör kort efter födseln.
– Med denna studie hoppas vi kunna bidra till att hjälpa familjer där ett foster dött innan födseln att få en korrekt genetisk diagnos, i de fall där detta misstänks. Vi hoppas också kunna erbjuda tidig fosterdiagnostik i de aktuella fallen, säger professor Marie-Louise Bondeson som lett studien och arbetar som sjukhusgenetiker vid Klinisk genetik, Akademiska sjukhuset.
Kontaktinformation
Maria Wilbe, maria.wilbe@igp.uu.se, +46 (0)73 655 1989; Marie-Louise Bondeson, marielouise.bondeson@igp.uu.se, +46 (0)18-611 5939
Hittills har man inom forskarvärlden trott att milda infektioner, alltså utan sjukdomssymptom, inte påverkar överlevnad och förökning. Men en ny studie visar att en malariainfektion som för stunden saknar tecken på negativa effekter ändå påverkar i det fördolda och till slut får svårartade konsekvenser i form av förkortad livslängd hos de drabbade.
– Om detta skulle vara en generell mekanism även för andra typer av milda, kroniska infektioner, vilket är fullt möjligt, så är vår studie av stort intresse för att förstå vilka effekter som milda sjukdomar kan ha hos andra organismer inklusive människa, säger Dennis Hasselquist, professor på biologiska institutionen vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.
Den nya studien innehåller enligt forskarna själva flera resultat som är mycket överraskande. Tidigare ansåg man att en mild infektion enbart ger upphov till små tillfälliga kostnader som kroppen snabbt kan kompensera.
– Men våra resultat visar istället att sådana små, till synes ofarliga, kostnader verkar kunna ackumuleras och påskynda kroppens åldrande och individens tidigare död. Det är verkligen nytt och förvånande, säger kollegan Staffan Bensch, biologiprofessor vid Lunds universitet.
Orsaken till att dessa små kostnader i slutändan förkortar livslängden kan enligt studien vara en mekanism kopplad till kromosomerna i den drabbade individens celler. Kromosomernas ändar, de så kallade telomererna, skyddar arvsmassan från skador. Det är sedan tidigare känt att ju längre kromosomändar man har kvar desto större chans har man att leva länge. Den aktuella studien visar att en mild malariainfektion hos fåglar ger upphov till att telomererna förkortas i en betydligt snabbare takt hos infekterade individer än hos friska.
– De små, icke mätbara kostnaderna av den kroniska sjukdomen verkar ligga bakom en accelererad förkortning av telomererna. Och när telomererna blir för korta ger detta upphov till fatala effekter och för tidig död, säger Dennis Hasselquist.
Forskarna har studerat malaria hos en flyttfågelart, trastsångare, som häckar varje sommar vid sjön Kvismaren utanför Örebro och som övervintrar i tropiska Afrika. Trastsångare som hade kronisk malaria, men med extremt lite parasiter i blodet och helt utan några sjukdomstecken, födde upp hälften så många ungar under sitt liv jämfört med icke-infekterade fåglar. Storleken på årskullarna var visserligen samma som för de friska fåglarna, men eftersom de infekterade individernas egen livslängd förkortades blev deras totala antal ungar betydligt lägre. De infekterade fåglarna fungerade till synes lika bra i vardagen som de friska fåglarna, de orkade lika mycket.
– Infekterade hanar sjunger precis lika vansinnigt mycket, alltså 21 timmar per dygn, som friska hanar. Och infekterade honor matar ungar lika intensivt som icke-infekterade, säger Dennis Hasselquist.
Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Science.
Kontaktinformation
Dennis Hasselquist, professor Biologiska institutionen, Lunds universitet Tel 070 – 495 02 89 dennis.hasselquist@biol.lu.se Staffan Bensch, professor Biologiska institutionen, Lunds universitet Tel 046 – 222 42 92 staffan.bensch@biol.lu.se Asghar Muhammad, postdoc (intervjuer på engelska) Vid studiens genomförande verksam vid Lunds universitet. Nyligen flyttat till Institutionen för medicin, Solna, Karolinska institutet. Tel 08 – 517 76 748 Asghar.Muhammad@ki.se
Klimatpolitiken har länge inriktats på att etablera ett globalt ramverk som reglerar ansvaret för att minska utsläppen av växthusgaser mellan stater så effektivt och rättvist som möjligt. Redan vid Köpenhamnsmötet 2009 blev det tydligt att utsikterna för en sådan överenskommelse är begränsade. Istället kan vi se en ny inriktning för klimatpolitiken som går bortom det internationella och fokuserar på vad enskilda stater kan och är beredda att göra för att mildra klimatförändringarna. Ett uttryck för detta är de nationella intentioner och klimatmål som diskuterades i Lima och som ska läggas på bordet inför Parismötet nästa år.
– Allt talar för att ett nytt globalt klimatavtal kommer att vila på nationellt beslutade klimatmål och initiativ. Fokus riktas mot att stödja stater och andra aktörer så att dessa kan vidta så ambitiösa klimatåtgärder som möjligt, säger Roger Hildingsson.
Alltsedan Kyotoprotokollet (1997) har nationell klimatpolitik i stort utformats för att få stater att leva upp till sina internationella åtaganden och att minska utsläppen så kostnadseffektivt som möjligt. Det perspektivet håller nu på att förändras.
– Det innebär en ny inriktning för klimatpolitiken och en förändrad syn på statens roll i samhällsstyrningen, säger Roger Hildingsson. Det medför ett perspektivskifte från vad som anses vara mest kostnadseffektivt till en mer pragmatisk hållning om vilka åtgärder som faktiskt står till buds för att åstadkomma en koldioxidsnål samhällsutveckling.
I sin avhandling fokuserar Roger Hildingsson på nationell klimatpolitik och hur statliga aktörer kan styra en klimatomställning av samhället. Han pekar på att det bortom den internationella klimatpolitiken finns en uppsjö initiativ för att minska samhällets klimatpåverkan. I Sverige är utfasningen av eldningsolja inom värmesektorn ett exempel på lyckad klimatomställning:
– Genom stegvisa reformer har fjärrvärmen byggts ut kraftigt samtidigt som bioenergi och annan förnybar energi ökat. Tack vare en aktiv energi- och klimatpolitik har det svenska energisystemet förändrats på ett genomgripande sätt under de senaste 20-30 åren, säger Hildingsson.
Inom andra områden som processindustrin och transportsektorn är motsvarande omställningsprocesser ännu i sin linda. En förklaring är att dessa områden är svårare att styra med traditionella former av reglering och ekonomiska styrmedel, varför andra former av innovationspolitik och samhällsplanering behövs.
– Den svenska koldioxidskatten har haft avgörande betydelse för övergången till förnybar energi i energisystemen, men visat sig otillräcklig för att främja klimatomställning i andra samhällssektorer, konstaterar Hildingsson.
I sin avhandling visar han hur en koldioxidsnål samhällsutveckling förutsätter ett nytt sätt att se på politikens och statens roll i samhällsstyrningen. Statens uppgift är inte enbart att reglera kostnaden för utsläpp, utan handlar snarare om att aktivt uppmuntra, samordna och orkestrera initiativ och insatser av andra samhällsaktörer.
– Ett vidgat perspektiv på samhällstyrningens funktion kan skapa utrymme för en bredare uppsättning strategier för en koldioxidsnål samhällsutveckling. Men, det förutsätter att det ensidiga synsätt på ekonomisk styrning som hittills dominerat i klimatpolitiken kan brytas, avslutar Roger Hildingsson.
Avhandlingen
Kontaktinformation
Roger Hildingsson, 070-693 15 71, roger.hildingsson@svet.lu.se
Depression, trötthet och ångest tycks ha blivit vanligare bland unga vuxna under de senaste årtiondena. I detta skede av livet präglas tillvaron ofta av praktiska svårigheter kring bostad och arbete och ett prövande och experimenterande förhållningssätt till familjebildning. Genom sociala medier har dagens unga vuxna också betydligt större möjligheter än tidigare generationer att hålla sig uppdaterade om tillståndet i världen, och globala frågor om klimat och social orättvisa sporrar många till etiska ställningstaganden. Mot denna bakgrund görs många livsavgörande val, men det utvecklas också vardagsvanor inom olika områden, såsom matval och måltider.
Elisabeth von Essen har i sitt miljöpsykologiska doktorsarbete undersökt hur unga vuxna använder sig av olika strategier kring mat och särskilt ekologisk mat, för att uppnå hälsa, välbefinnande och motståndskraft. Arbetet bygger på samtal med 30 personer i åldern 18–35 år, med ett uttalat intresse för ekologisk mat.
Förhållandet till ekologisk mat kan enligt Elisabeth von Essen beskrivas på två plan. På en existentiell nivå handlar det om en önskan att knyta tätare band till naturen, medan det på en psykologisk nivå handlar om identitet, värderingar och välbefinnande.
– De försöker ta sig an de utmaningar som detta livsskede bjuder och skapa stadga i tillvaron genom att göra sig medvetna om relationen mellan mat och kropp. De gör också maten till en del av sina livsberättelser, med hjälp av känsloladdade matminnen från uppväxten.
Något som Elisabeth von Essen vill uppmärksamma särskilt är den vikt de unga fäster vid att lyssna efter kroppens signaler och avläsa känslotillstånd. Hon lyfter också fram hur relationen till mat kan ge utrymme för självacceptans och välbehövligt självmedkännande. Hennes slutsats är att relationen till ekologisk mat hos dessa unga vuxna är en naturbaserad självterapeutisk åtgärd för att bättre försöka hantera de påfrestningar och den osäkerhet som ofta karaktäriserar livsperioden.
– De verkar betrakta mat som en förlängning av kroppen, något som de kan använda för att hantera existentiella frågor och motverka stress och känslor av maktlöshet. Maten används för att förstärka positiva känslor och förknippas med ”det goda i livet”. I bästa fall fungerar maten som en buffertzon av trygghet som gör det lättare för dem att klara av påfrestningar, läka själsliga sår, skapa och njuta.
Maten verkar också kunna bidra till personlig utveckling och något som ibland kallas ”psykologisk blomstring”.
Minnen av en positiv atmosfär vid måltider i barndomen med positiva relationella mönster är något som de unga återknyter till för att övervinna känslor av maktlöshet, ensamhet och övergivenhet.
Perioden erbjuder även en ”andra chans” när det gäller livsstilsval – en möjlighet att bryta med negativa mönster kring mat och måltider från uppväxten, och att hitta nya förebilder. En vändpunkt då mönster kan omvärderas och bana väg för en positiv förändring kan t.ex. uppstå i samband med att man går igenom en kris, blir förälder eller möter en ny partner.
Elisabeth von Essen menar att intresset för mat för de flesta tycktes vara en positiv kraft, men påpekar att ett extremt fokus på hälsa i relation till mat också kan vara uttryck för en problematik kring mat. Hon hoppas att resultaten kan ge idéer om hur ”medvetet ätande” kan utvecklas till en naturbaserad form av terapi, men också mer generellt influera matkultur och matvanor.
Länk till avhandlingen
Kontaktinformation
Elisabeth von Essen, 070-508 01 75, elisabeth.von.essen@slu.se
Hantering av hästgödsel är ett kostsamt problem för många hästägare samtidigt som lantbrukare efterfrågar lättillgängliga näringsämnen till sina gårdar. En enkel ekvation kan tyckas, men många stallägare vet inte hur de ska hantera gödseln för att göra den till en attraktiv produkt för lantbrukaren.
SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut driver projektet ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” tillsammans med Hushållningssällskapet Sjuhärad, Maskinringen Sjuhärad, Kommuner i Sjuhärad och LRF för att visa att det går att få kretslopp för hästgödsel – från stall till mark. Målet med projektet är att öka kompetensen runt hästgödsel som tillgång i kretsloppen och skapa en lokalt anpassad Sjuhäradsmodell för hantering och samarbete runt hästgödsel där hästägaren och lantbrukaren är i fokus. Dessutom hoppas man att projektet leder till en ökad tillväxt av nya tjänster inom området.
Christian Olsson på Maskinringen Sjuhärad säger att det är ett jätteintressant projekt och att de är öppna för fler lösningar än att bara flytta hästgödsel från stall till åker.
– Vi vill även se om det går att förädla och använda det på ett ännu mer effektivt sätt, säger han.
– Vi har medlemmar som betalar dyrt för att forsla bort gödsel som i själva verket kan vara användbart för lantbruken. Den stora utmaningen är att få lantbrukarna att se lönsamheten – både ekonomiskt och miljömässigt – och nyttan med projektet, säger Margareta Bendroth på Hushållningssällskapet Sjuhärad som tror att projektet kan vara svaret på många hästägares problem.
Projektet ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” kommer pågå under 2015 och finansieras av Boråsregionen Sjuhärads kommunalförbund som beviljat 700 000 kronor till projektet.
Kontaktinformation
Gunilla Henriksson, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5738, gunilla.henriksson@sp.se Ylva Alonzo, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5193, ylva.alonzo@sp.se
Enligt Lars Nyberg, professor vid institutionen för strålningsvetenskaper och föreståndare vid Umeå Center for Functional Brain Imaging, UFBI, som medverkar i studien, är resultaten viktiga eftersom de ökar kunskaperna om varför det finns individuella variationer när det gäller hjärnans utveckling.
– I studien har vi fokuserat på sju så kallade subkortikala områden i hjärnan, som är förknippade med minnesförmåga, rörelse, inlärning och motivation. Vi vet sedan tidigare att förändringar i dessa områden kan leda till beteendeförändringar och sjukdom. Genom att vi nu har identifierat dessa genetiska varianter får vi nu nya möjligheter att fastställa vilka mekanismer som ligger bakom sjukdomar kopplade till dessa områden i hjärnan, säger Lars Nyberg.
I den aktuella studien, som ingår i forskningsprojektet ENIGMA, har närmare 300 forskare från 193 institutioner och lärosäten samlat in data från genetiska analyser och magnetkameraundersökningar av hjärnan från över 30 000 individer. Tanken med ENIGMA är att det med hjälp av de stora datamängder som samlas in ska bli möjligt att besvara frågor om genetiska faktorer som är positiva för hjärnans funktioner, eller faktorer som bidrar till sjukdom.<
En av de genetiska varianter som forskarna nu har identifierat har inverkan på volymen av en del av hjärnan som heter hippocampus. Hippocampus är bland annat inblandad vid inlärning och lagring av minnen och är även påverkat vid sjukdomen schizofreni.
– Eftersom studien ger oss kunskaper om den normala utvecklingen i dessa subkortikala regioner får vi också insikter om vad som händer när sjukdom yttrar sig. Den här typen av studier är för omfattande och kostsamma för att enskilda forskare ska kunna genomföra dem på egen hand. Genom att vi arbetar tillsammans i stora internationella samarbetsprojekt kan vi nu ta itu med dessa typer av problem och öka förståelse av hjärnans biologi, säger Lars Nyberg.
Kontaktinformation
Lars Nyberg, Telefon: 070-609 27 75, E-post: lars.nyberg@diagrad.umu.se
Resultaten publiceras i The Journal of the American Medical Association (JAMA).Blodstamcellstransplantation är en ny och ännu ej etablerad form av behandling för MS. I världens hittills största studie följdes 145 patienter upp till fem år efter transplantationen och av dessa var 68 procent helt stabila och uppvisade inga tecken till sjukdomsaktivitet. Över hälften av patienterna förbättrades i sin neurologiska funktion och patienterna rapporterade en stor förbättring i livskvalitet efter behandlingen. Biverkningarna var förhållandevis milda och ingen patient dog som en konsekvens av behandlingen.
Den stora majoriteten av patienterna som behandlades hade så kallad skovvis förlöpande MS och resultaten var överlägset bäst i denna grupp, även om patienter med sekundärprogressiv MS också till övervägande del blev stabila. Om behandlingen genomfördes inom tio år från det att diagnosen ställdes blev utfallet också bättre. I Sverige har hittills cirka 80 personer behandlats med blodstamcellstransplantation, med liknande resultat.
– Resultaten är påtagligt bättre än med etablerade behandlingar som idag finns tillgängliga i Sverige, där egentligen ingen annan behandling har kunnat visa förbättring. En annan fördel är behandlingen ges vid ett enda tillfälle och därefter klarar sig majoriteten utan behandling. Vi hoppas och tror att behandlingen kommer att slå igenom på stort under de kommande fem åren, säger Joachim Burman, överläkare vid Akademiska Sjukhuset och forskare vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, som är en av huvudförfattarna till artikeln.
Association of Nonmyeloablative Hematopoietic Stem Cell Transplantation With Neurological Disability in Patients With Relapsing-Remitting Multiple Sclerosis, JAMA. 2015;313(3):275-284. doi:10.1001/jama.2014.17986.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Joachim Burman, Telefon: 018-611 5032, e-post: joachim.burman@neuro.uu.se
