– Vi tog hudceller från musembryon, odlade dem i petriskålar och kontrollerade deras genuttryck över tid. Vi blev mycket överraskade av hur snabbt och omfattande cellerna påverkades. Förändringen startade nästan omedelbart, säger Colm Nestor, forskare vid Centrum för individualiserad medicinering, LiU och försteförfattare till artikeln.
När DNA i de ursprungliga muscellerna jämfördes med dem som odlades i laboratoriemiljön, fann forskarna att cellernas så kallade epigenom – kemiska modifieringar som avgör vilka gener som är ”på” eller ”av” – mycket snart blev omprogrammerat. Mer än 7 000 gener påverkades.
Forskarna har inte närmare undersökt orsaken till förändringarna, men Colm Nestor tror att en faktor kan vara att cellerna måste trängas på en yta av plast i stället för att sväva fritt i kroppsvätskorna.
Även i etablerade cellinjer som odlats i decennier – mest kända är de cancerceller som härstammar från amerikanskan Henrietta Lacks, död i livmoderhalscancer 1951 – pågår en ständig förändring. Följden är egenskaper som är mycket olika jämfört med de celler som ska efterliknas.
Forskningsledaren Richard Meehan vid University of Edinburgh, citerad i Bio Med Central, manar nu till försiktighet i tolkningen av en del tidigare experiment. Cellmodeller av cancer och andra sjukdomar kan visa sig vara bristfälliga surrogat för in-vivo-biologi.
Innebär då de nya resultaten att hundratusentals studier som gjorts med odlade celler måste ifrågasättas? Nej, säger Colm Nestor:
– Många studier är fortfarande helt trovärdiga. Vi ska däremot se framåt och använda våra resultat för att förbättra existerande metoder. Vi visar till exempel att tillskott av C-vitamin i odlingsmediet kan förebygga de epigenetiska förändringarna, och det finns säkert en rad andra substanser som kan ge positiva effekter.
FAKTA
Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Genome Biology. Artikel: Rapid reprogramming of epigenetic and transcriptional profiles in mammalian culture systems av C. E. Nestor, R. Ottaviano, D. Reinhardt, H. A. Cruickshanks, H. K. Mjoseng, R. C. McPherson, A. Lentini, J. P. Thompson, D. S. Dunican, S. Pennings, S. M. Anderton, M. Benson and R. R. Meehan. Genome Biology 4 februari 2015, DOI: 10.1186/s13059-014-0576-y
Kontaktinformation
Colm Nestor, Centrum för individualiserad medicinering, 070-5084345, colm.nestor@liu.se
Hos patienter med Alzheimers sjukdom sker en selektiv och tidig nedbrytning av de så kallade kolinerga nervcellerna. För att fungera behöver denna typ av celler en specifik nervtillväxtfaktor (förkortas NGF efter engelskans nerve growth factor), som förenklat är små proteiner med betydelse för celltillväxt och överlevnad. Nedbrytningen av de kolinerga nervcellerna sker i takt med att NGF-tillförseln sinar och sjukdomen långsamt fortskrider.
För att försöka stoppa nedbrytningen av de kolinerga nervcellerna har forskare vid Karolinska Institutets Centrum för Alzheimerforskning, i samarbete med neurokirurgiska kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset och det danska bioteknikföretaget NsGene, försökt tillföra NGF direkt till Alzheimerpatienters hjärnor. Forskarna använde en metod med NGF-producerande cellkapslar, som med stereotaktisk, mycket exakt, kirurgi placeras i basala framhjärnan där de kolinerga nervcellerna finns. Cellkapslarna frisätter NGF till omgivande nervceller i syfte att hindra deras nedbrytning och kan också enkelt avlägsnas.
Den nu publicerade studien i Alzheimer’s & Dementia bygger på data från sex patienter med Alzheimers sjukdom. För att se om NGF-frisättningen från de inkapslade cellerna gav någon effekt på de kolinerga nervcellerna hos patienterna undersökte forskarna närvaron av specifika markörer för fungerande kolinerga nervceller. Detta cellsystem använder acetylkolin som signalsubstans, som i sin tur produceras av ett enzym som kallas ChAT (läses Katt) och som finns både inne i och utanför cellerna. Forskarna utvecklade därför en metod som gjorde att de för första gången kunde mäta ChAT i ryggvätska.
– Våra resultat visar att när patienterna fått tillförsel av NGF så skedde en signifikant ökning av ChAT-enzymet i ryggvätskan. De patienter som visade ökningen var de som svarade bäst på behandlingen. Dessutom visar undersökning med PET-kamera att den kolinerga cellaktiviteten och ämnesomsättningen i hjärnan ökade, säger Taher Darreh-Shori, en av forskarna bakom studien.
Forskarna kunde också se att minnesförsämringen över tid gick långsammare jämfört med obehandlade patienter. Tillsammans talar detta enligt forskarna för att funktionen hos de kolinerga nervcellerna förbättrats hos de Alzheimerpatienter som fått NGF-behandling. Samtidigt varnar forskarna för att dra alltför långtgående slutsatser av resultaten.
– Resultatet är positivt men måste betraktas med försiktighet då endast få patienter deltog i studien. Våra fynd måste därför bekräftas i en större kontrollerad studie med flera patienter, säger Maria Eriksdotter, professor och forskningsledare.
Metoden med NGF-producerande cellkapslar som forskarna använt har utvecklats av NsGene. Studiens förstaförfattare är doktoranderna Azadeh Karami och Helga Eyjolfsdottir. Arbetet har finansierats med anslag från bland annat Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare, Åke Wibergs stiftelse, Åhlén-stiftelsen, Demensfonden, Odd Fellow, Gustaf V och Drottning Victorias Frimurarstiftelse, Karolinska Institutets strategiska forskningsprogram i neurovetenskap, Vetenskapsrådet och Swedish Brain Power (fullständig lista över finansiärer, se vetenskaplig artikel).
Publikation: ”Changes in CSF cholinergic biomarkers in response to cell therapy with NGF in patients with Alzheimer´s disease”, Karami, A., H. Eyjólfsdóttir, S. Vijayaraghavan, G. Lind, P. Almqvist, A. Kadir, B. Linderoth, N. Andreasen, K. Blennow, A. Wall, E. Westman, D. Ferreira, M. Kristoffersen-Wiberg, L. O. Wahlund, Seiger, Å. , A. Nordberg, L. Wahlberg, T. Darreh-Shori, M. Eriksdotter, Alzheimer’s & Dementia, uncorrected proof online 9 February 2015, doi 10.1016/j.jalz.2014.11.008.
Kontaktinformation
För frågor om forskningen, kontakta:
Taher Darreh-Shori, farmakolog, docent
Centrum för Alzheimerforskning och sektionen för translationell Alzheimer neurobiologi
Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Telefon: 08-585 836 12 eller 0708620230
E-post: taher.darreh-shori@ki.se
Maria Eriksdotter, överläkare, professor
Centrum för alzheimerforskning och sektionen för klinisk geriatrik
Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Telefon: 070-647 8907
E-post: maria.eriksdotter@ki.se
– Det ger oss möjligheter att utvärdera, testa och forska kring idrottares prestationer, men även att utveckla och utvärdera till exempel olika kläder, material och utrustning, säger Glenn Björklund, centrumledare vid Nationellt vintersportcentrum.
Nationellt vintersportcentrum är så vitt känt ensamma i Europa med ett laboratorium där möjligheten finns att kombinera temperatur och syrehalt. Normalt byggs syrereglerade miljöer för till exempel arkiv eller serverhallar för att minska brandrisk.
Klimatlabbet är utrustat med ett rullband för tester av exempelvis prestationer inom längdskidåkning och löpning. Det ger också möjlighet för att kunna individanpassa höghöjdsupplägg. Det nytillkomna laboratoriet stärker ställningen för Nationellt vintersportcentrum som ledande inom längdskidforskning och som ett olympiskt testcentrum i Sverige.
– Att vi kan simulera höjder på upp till 9 000 meter gör att vi också kan utvärdera prestationen vid höjder som till exempel olika längdskidtävlingar arrangeras på, men även vad som händer vid mer strapatsliknande prestationer som bergsbestigning, säger Glenn Björklund.
Att labbet också ger möjlighet till olika temperaturer ökar realismen och ger ytterligare användningsområden. Nationellt vintersportcentrum har idag flera samarbeten med aktörer i konfektionsbranschen, bland annat Craft. Temperatur och hur det påverkar material i olika funktionskläder är viktigt för tillverkare av kläder inom sport- och outdoorsektorn.
– Hur reagerar ett material i plus 30 och i minus 20? Hur påverkas värmeavgivning, fuktgenomsläpp i olika temperaturer och under olika aktivitetsgrader? Forskning som kan kombinera hög höjd med temperatur ger oss bättre insikt i hur både individer, olika typer av utrustning och textilier fungerar i olika miljöer, berättar Glenn Björklund.
Kontaktinformation
Glenn Björklund, 070-337 01 60, glenn.bjorklund@miun.se
Att se övergångstillståndet i en kemisk reaktion har länge ansetts omöjligt, men har nu blivit verklighet. Upptäckten kommer att öka förståelsen av hur kemiska reaktioner går till. Det kan i sin tur leda till bättre metoder för att skräddarsy reaktioner för alternativ energi, t ex genom återvinning av CO2 och hur vi gör konstgödsel för framtidens matförsörjning.
– Det har varit min dröm i många år att kunna följa kemiska reaktioner på ytor i realtid. Det här är frukten av ett långvarigt systematiskt arbete där vi på Stockholms universitet byggt upp experiment med ultrakorta optiska laserpulser, säger Henrik Öström, universitetslektor i kemisk fysik vid Stockholms universitet.
Forskarna har studerat en av de viktiga reaktionerna i en bilavgaskatalysator, den där giftig kolmonoxid (CO) blir koldioxid (CO2). I experimentet fick forskarna CO och syre att sätta sig på en yta av ruteniummetall och startade reaktionen med en ultrakort puls från en optisk laser som hettade upp ytan till långt över 1 000 ºC. Med denna upphettning börjar de adsorberade atomerna och molekylerna vibrera kraftigt och röra sig över metallytan, vilket ökar sannolikheten att de ska krocka med varandra och skapa en bindning. Forskarteamet kunde i realtid med hjälp av röntgenlasern följa hur elektronstrukturen förändrades då CO kolliderade med syreatomer och de två försökte binda till varandra.
Den traditionella bilden av övergångstillståndet är att molekylerna passerar igenom alldeles för snabbt för att observeras. Därför blev det en stor överraskning att en stor andel av dem faktiskt visade sig vara där oväntat länge, trots att bara en liten andel gick vidare till att verkligen bilda koldioxid. De flesta föll tillbaka till de ursprungliga CO plus syre. Teoretisk modellering av molekylernas rörelse och vilka förändringar som kan observeras i olika situationer spelade en viktig roll för tolkningen av experimenten.
– Det är lite som att rulla kulor uppför en backe där de flesta bara nästan når toppen och rullar tillbaka igen. Nära toppen saktar kulorna in och det är där de rör sig som långsammast. Det vi ser är många försök att reagera men bara ett fåtal lyckas gå hela vägen, säger Lars G.M. Pettersson, professor i teoretisk kemisk fysik vid Stockholms universitet.
Den unika röntgenlasern som har använts skapar högintensiva röntgenpulser med en våglängd som gör det möjligt att se atomer och molekyler och med en pulslängd som är kort nog att tidsupplösa deras rörelse. Därigenom har man kunnat fånga de olika stegen i kemiska reaktioner på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt. Röntgenlaseranläggningen finns vid Stanford University, USA.
– Det här experimentet visar den stora betydelsen som röntgenlaseranläggningar öppnar upp för att i framtiden i detalj kunna studera hur katalysatorer verkligen fungerar. I slutänden kommer en djupare förståelse leda till mer effektiva katalysatorer som kan användas i kemiska energiomvandlingar, säger Anders Nilsson, professor i kemisk fysik vid Stockholms universitet och Stanford University.
I teamet ingick också forskare från LCLS, SUNCAT vid SLAC/Stanford, Helmholtz-Zentrum Berlin, University of Hamburg, Fritz-Haber Institute of the Max Planck Society, DESY och University of Liverpool. Finansiering från Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, DOE Office of Science, the Volkswagen Foundation och German Research Foundation (DFG).
Det nyligen publicerade arbetet av Henrik Öström et al. kan läsas här
En kort Youtube-presentation av projektet och resultaten här
Kontaktinformation
Henrik Öström, universitetslektor i kemisk fysik vid Stockholms universitet, tfn 08-55 37 86 41, e-post ostrom@fysik.su.se; Lars G. M. Pettersson, professor i teoretisk kemisk fysik vid Stockholms universitet, tfn 08-55 37 87 12, e-post lgm@fysik.su.se; Anders Nilsson, professor i kemisk fysik vid Stockholms universitet och Stanford University, tfn 08-55 37 86 37, e-post andersn@fysik.su.se
Dagens fordon är sammansatta av en stor mängd hårdvaru- och mjukvarukomponenter som var för sig är mycket komplicerade. Samspelet mellan komponenterna, föraren och omgivningen är avgörande för fordonets bränsleeffektivitet, manövrerbarhet och säkerhet. Detta skapar ett behov av att kunna testa det tänkta fordonets egenskaper på ett tidigt stadie och upptäcka eventuella systemfel långt innan det första prototypfordonet byggs.
För att möta detta behov tilldelas det treåriga projektet Virtual Truck & Bus tio miljoner kronor från Energimyndigheten, via programmet Fordonsstrategisk Forskning och Innovation, och 26 miljoner från industrin. Målet är att utveckla teknologi och metodik för fullsystemsimulering långt tidigare i produktutvecklingscykeln än vad som i dag är möjligt. Projektet bygger vidare på teknologier utvecklade vid UMIT Research Lab inom det VINNOVA-finansierade projektet Simovate.
Umeå universitets del i projektet har tilldelats 5,3 miljoner kronor.Från UMIT Research Lab deltar forskaren Claude Lacoursière och projektkoordinatorn Mats Johansson.
De nya testmetoderna förväntas ge stora förbättringar för bränsleeffektivitet, manövrering och säkerhet på framtidens bilar och lastbilar.
– Ett stort problem med dagens simuleringsteknologier är att de är låsta till olika programvaror och dataformat som bygger på olika typer matematik. Det gör det svårt att koppla samman komponenterna till användbara fullsystemsimulatorer. Detta hämmar utvecklingen. Men nu har vi en ny lösning i sikte med solid matematisk grund och generisk mjukvara, säger Claude Lacoursière.
Det är också viktigt att kunna testa hårdvarukomponenter och mjukvarumodeller under utvecklingens gång.
– Att hålla fordonets alla modeller uppdaterade och med rätt detaljnivå för den funktion de vill testa är en stor utmaning för företag. Det är också ett forskningsområde vi berör i projektet, säger Mats Johansson.
Projektet Virtual Truck & Bus stöds av Energimyndigheten under utlysningen Fordonsstrategisk Forskning och Innovation och parter förutom UMIT Research Lab vid Umeå universitet är Scania, Volvo Personvagnar samt Algoryx Simulation och Modelon. Det löper över tre år och har en total budget på 35,8 MSEK varav Umeå universitets del är 5,3 MSEK.
Om utlysningen Fordonsstrategisk Forskning och Innovation:
Programmet FFI – Fordonsstrategisk Forskning och Innovation är ett samarbete mellan staten och fordonsindustrin om att gemensamt finansiera forsknings-, innovations- och utvecklingsaktiviteter med fokus på områdena Klimat & Miljö samt Säkerhet. Bakgrunden är att utvecklingen inom vägtransporter och svensk fordonsindustri har stor betydelse för tillväxt.
Kontaktinformation
Mats Johansson, 090-786 62 89, mats.johansson@math.umu.se, mats.v.johansson@umu.se
Sammanlagt ingick runt 340 000 personer i forskarnas kartläggning av sambanden mellan gener och fetma samt kroppsammansättning, som publiceras i två artiklar i Nature. Målet med studierna var att identifiera nya gener som ökar risken för fetma och att öka förståelsen för de biologiska mekanismer som leder till detta.
– Vi vet sedan tidigare att ärftliga faktorer är viktiga för uppkomsten av fetma, och kände innan de här två studierna till knappt 60 genregioner med koppling till fetma. Vi har genomfört de mest omfattande genetiska studierna av fetma som gjorts, och vi identifierade 89 nya regioner med gener som ökar risken för fetma eller förändrad kroppssammansättning, säger Erik Ingelsson, professor vid institutionen för medicinska vetenskaper och Science for Life Laboratory, Uppsala universitet, som är en av forskarna som har lett studierna
Forskarna har studerat genvarianter, positioner i den genetiska koden som skiljer sig mellan olika individer. Man känner till många miljoner sådana vanligt förekommande nedärvda skillnader som finns utspridda i arvsmassan. I de två nu publicerade studierna har forskarna kartlagt de regioner i arvsmassan som är kopplade till fetma genom att undersöka sambanden mellan så kallat body mass index (BMI) eller midja-höft-kvot och 2,8 miljoner genvarianter i upp till 339 224 studiedeltagare.
Genom denna stora genkartläggning kunde forskarna identifiera totalt 97 genregioner (varav 56 tidigare okända) med starka bevis för koppling till BMI, och totalt 49 regioner (varav 33 tidigare okända) som var kopplade till midja-höft-kvot som är ett kroppsmått som speglar bukfetma bättre än BMI. De följde sedan upp med olika metoder för att förstå mekanismerna bakom sambanden. De kunde också visa att vissa biologiska system är inblandade när det gäller BMI, särskilt olika funktioner inom centrala nervsystemet, som aptitreglering och inlärning, medan andra system, som omsättningen av fettväv och insulin spelade större roll för regleringen av midja-höft-kvot.
– Den här kunskapen är viktig eftersom den ökar den biologiska förståelsen av utvecklingen av fetma och dess konsekvenser. På sikt kan våra fynd leda till nya sätt att förhindra och behandla fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, som utgör vår tids största globala folkhälsoproblem, säger Erik Ingelsson.
De aktuella studierna har utförts inom ramen av det stora forskningskonsortiet GIANT (Genetic Investigation of ANthropometrical Traits) som samlar över 130 delstudier och mer än 500 medförfattare. Professor Erik Ingelsson är en av koordinatorerna för studierna tillsammans med forskare från flera ledande forskningsinstitut i Storbritannien och USA.
Referenser:
Locke AE*, Kahali B*, Berndt SI*, Justice AE*, Pers TH*, [>500 authors], North KE*, Ingelsson E*, Hirschhorn JN*, Loos RJF*, Speliotes EK*. Large-scale genetic studies of body mass index provide insight into the biological basis of obesity. Nature 2014.
Shungin D*, Winkler TW*, Croteau-Chonka DC*, Ferreira T*, Locke AE*, Mägi R*, Strawbridge RJ, [>500 authors], Franks PW, Ingelsson E, Heid IM*, Loos RJF*, Cupples LA*, Morris AP*, Lindgren CM*, Mohlke KL*. New genetic loci link adipose and insulin biology to body fat distribution. Nature 2014.
Kontaktinformation
Erik Ingelsson, Professor i Molekylär epidemiologi, Institutionen för medicinska vetenskaper, Molekylär epidemiologi, och Science for Life Laboratory, Tel: 070-756 94 22, E-post: erik.ingelsson@medsci.uu.se
Studien publiceras i Nature idag, dagen innan Charles Darwins 206:e födelsedag.
Darwinfinkarna är ett klassiskt exempel på en grupp närbesläktade arter som på ganska kort tid utvecklats från en gemensam ursprungsart. I Darwinfinkarnas fall så kom deras anfäder till Galapagos för cirka två miljoner år sedan. Sedan dess har de utvecklats till 15 olika arter som skiljer sig åt i storlek, näbbens form, sång och färgteckning. Förändringar i näbbens form och storlek har inneburit en evolutionär anpassning som gör att olika arter kan utnyttja olika födokällor som insekter, frön, nektar från kaktusblommor samt även blod från Galapagos leguaner.
– Vi har nu sekvenserat hela arvsmassan hos 120 fåglar som representerar all kända arter av Darwinfinkar samt två närbesläktade arter för att studera deras evolution. Flera individer av varje art studerades och för vissa arter undersöktes individer från upp till sex olika öar i Galapagos arkipelagen för att kunna jämföra den genetiska variationen inom och mellan öar, förklarar Sangeet Lamichhaney, doktorand och delad förstaförfattare på artikeln.
Hybridisering mellan arter
En viktig upptäckt var att hybridisering mellan olika arter haft stor betydelse under finkarnas evolution. Forskarna kunde till och med se tydliga spår av hybridisering som måsta ha skett under Darwinfinkarnas tidiga evolution för cirka 1 miljon år sedan.
– Under vårt fältarbete på Galapagos så har vi sett många exempel på hybridisering mellan olika arter av Darwinfinkar men den evolutionära betydelsen av dessa händelser har varit okänd, förklarar Peter och Rosemary Grant, Princeton University, som vet mer än några andra om Darwinfinkarnas biologi efter att ha bedrivit fältarbete på Galapagos varje år under 40 års tid.
– Nu råder det ingen som helst tvekan om att hybridisering mellan olika arter spelat en avgörande roll för dessa arters utveckling och har bidragit till att bevara genetisk variation bland vissa av dessa arter, säger Peter Grant.
Den mest slående skillnaden mellan olika arter av Darwinfinkar är variationen i näbbens form och storlek. Charles Darwin fann variationen häpnadsväckande och i sin bok “The Voyage of The Beagle” jämförde han denna variation med den han var van vid från Europeiska fågelarter som sångarna, bofinken och stenknäcken. Den genetiska orsaken för denna variation undersöktes genom att noggrant jämföra två par arter med tydligt olika näbbform, trubbig respektive spetsig. De hittade femton olika regioner i arvsmassan som var starkt kopplad till skillnader mellan arter, och så många som sex av dessa regioner innehöll gener som tidigare kopplats samman med huvudet, ansiktets eller näbbens utveckling hos olika ryggradsdjur.
ALX1-genen viktig för snabb evolution
– Den mest spännande upptäckten var att genetisk variation i ALX1-genen var starkt associerad med variation i näbbens form både i jämförelser mellan arter och när vi jämförde olika individer av arten medium ground finch (Geospiza fortis), förklarar Leif Andersson, Uppsala universitet, SLU och Texas A&M University, som har lett studien.
– Detta är en otroligt spännande upptäckt eftersom vi tidigare har kunnat visa att det hos just denna art har skett en mycket snabb evolutionär förändring som en följd av cykliska variationer i klimatet, El Niño fenomenet. Detta påverkar tillgången av olika fröer som i sin tur avgör vilken typ av näbb som medger bäst anpassning. Nu vet vi att ALX1-genen har varit en viktig bidragande faktor till denna snabba evolution, säger Rosemary Grant.
ALX1-genen kodar för en transkriptionsfaktor som krävs för en normal utveckling av skallen och käkpartiet. Mutationer som helt inaktiverar denna gen orsakar en allvarlig medfödd missbildning hos oss människor, frontonasal dysplasi som innebär att ansiktet är asymmetriskt och näsan missbildad.
– Detta är ett intressant exempel då en mild mutation i en gen som är kritisk för normal utveckling bidrar till evolution och genetisk anpassning. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det så småningom visar sig att den här typen av mutationer som bara modifierar ALX1-genens funktion bidrar till att förklara den minst sagt fascinerande mångfalden i utseende bland oss människor som gör att vi utan problem kan känna igen enskilda individer bland miljontals andra, säger Leif Andersson.
Länk till artikel: http://nature.com/articles/doi:10.1038/nature14181
DOI: 10.1038/nature1418
Kontaktinformation
Professor Leif Andersson, Uppsala universitet, SLU & Texas A&M University, Telefon: +01-979 862 4063 (befinner sig i USA just nu), e-post: Leif.Andersson@imbim.uu.se Professorerna Peter och Rosemary Grant, Princeton University, Princeton, N.J. 08544-1003, telefon: +01-609 258 3845, epost: prgrant@princeton.edu
– Om du verkligen vill förstå en cells funktioner måste den vara vid liv, säger professor Janos Hajdu vid Uppsala universitet, en av de ledande forskarna i försöket.
Med den metod forskarna använts i detta experiment kan upplösning i både tid och rum bli bättre än med de bästa optiska mikroskopiteknikerna. Tekniken innebär att en fin aerosol av celler beskjuts med ljuspulser från en röntgenlaser. Aerosolen är bokstavligen en stråle av levande celler och är tunnare än ett hårstrå. De ultrakorta röntgenpulserna sprids från enskilda celler, vilket resulterar i ett distinkt spridningsmönster som registreras av en snabb detektor. Dessa data analyseras sedan med datorprogram utvecklade i Uppsala och bilder av cellerna kan rekonstrueras.
Röntgenstrålar förstör cellerna men röntgenlaserns ultrakorta pulser och höga intensitet tillåter så snabb datainsamling att man får en korrekt bild av provet innan det sönderfaller. Denna teknik, som kallas ”diffraction before destruction”, har tidigare visat sig fungera med både organiska och oorganiska prover.
Experimentet utfördes vid röntgenlasern LCLS vid Stanford Linear Accelerator Center i Kalifornien. Två typer av cyanobakterier, Cyanobium gracile och Synechococcus elongatus, användes i studien. Dessa celler har en nästan cylindrisk form, som tydligt framträder i rekonstruktion från diffraktionsdata.
Enligt Tomas Ekeberg, forskare i molekylär biofysik vid Uppsala universitet och ledare för experimentet, kunde bilderna ha varit ännu bättre om data hade kunnat hanteras bättre av detektorerna.
– Hittills har vi endast lyckats rekonstruera celler med en upplösning på 76 nanometer (=miljondels millimeter), men de data vi samlat in visar att vi kan komma ner till 4 nanometer, vilket betyder att vi skulle kunna urskilja enskilda proteiner, som är av den storleken, säger Tomas Ekeberg.
Anledningen till den mindre lägre upplösningen är överexponering, påpekar Tomas Ekeberg, precis det som händer när man fotograferar i för starkt ljus. Detta kommer att kunna rättas till vid kommande experiment.
– Vi kommer att kunna nå mycket högre upplösning när vi kan använda ett filter för att minska överexponeringen, tillägger Gijs van der Schot, doktorand och huvudförfattare till publikationen.
Fram tills nu har högupplöst avbildning inneburit nedfrysning av cellerna och en hög stråldos som gör att de dör under datainsamling. Ofta har cellerna även täckts med ett tunt lager metall för att få bättre kontrast. Statiska bilder av celler kräver också normalt sätt långa exponeringstider.
Forskargruppens nya metod kan fånga strukturen hos levande celler i stort sett momentant. Varje bild tar endast några femtosekunder (en femtosekund är en miljondels miljarddel av en sekund). Ett sådant verktyg skulle kunna hjälpa forskare att bättre förstå hittills okända detaljer i cellers funktion och beteende.
– Processer som celldelning och proteinveckning skulle kunna observeras under tiden de sker. Dessutom öppnar tekniken för framtida 3D-modellering av processer i cellen, vilket skulle kunna ge viktiga insikter i komplicerade sjukdomsförlopp, förklarar Tomas Ekeberg.
Teamet planerar nu att finjustera avbildningsmetoden med ytterligare experiment och hoppas kunna ta bilder med betydligt högre upplösning.
– Det är en enorm skillnad mellan bilder som produceras med hjälp av denna teknik och de från traditionell optisk mikroskopi av levande celler, säger Janos Hajdu. Få trodde att detta var möjligt.
Referens: Imaging Single Cells in a Beam of Live Cyanobacteria with an X-ray Laser. Nature Communications. DOI 10.1038/ncomms6709
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta Tomas Ekeberg, mobil: 073-6923049, e-post: ekeberg@xray.bmc.uu.se, eller Janos Hajdu, mobil: 0736-270100, e-post: janos@xray.bmc.uu.se eller Gijs van der Schot: 073-8760408, e-post: gijs@xray.bmc.uu.se
Boken är en antologi, redigerad av Norbert Götz, professor vid Samtidshistoriska institutet (SHI) på Södertörns högskola, och Carl Marklund, fil doktor vid samma högskolas Centrum för Östersjö- och Östeuropaforskning (CBEES).
Tolv forskare, de flesta från Södertörns högskola och Helsingfors universitet, bidrar till denna antologi.* I boken spåras öppenhetens ursprung, utveckling och utmaningar i Norden, följt av en kontrasterande utblick till situationen i Österrike.
Författarna granskar de paradoxer och spänningar som uppstår mellan öppenhetens olika och ofta motsatta målsättningar – från demokratisk deltaktighet, yttrande- och informationsfrihet samt tolerans å ena sidan, till politisk och administrativ transparens, konsensuellt beslutsfattande och marknadsanpassning å den andra.
–I dess idealiserade form står öppenheten för såväl individuell frihet och kollektivt förnuft som för medborgerlig insyn och offentlig transparens, säger Norbert Götz. Öppenhet har blivit ett populärt begrepp, trots dess vaghet och det öppna samhällets förmodade sårbarhet.
De båda redaktörerna berättar att de nordiska länderna länge har framställts som särskilt öppna, framförallt med hänvisning till deras traditioner av offentlighet, politiskt deltagade och progressiva värderingar, men också med anledning av dagens diskussioner om övervakning, integration, medialisering och offentligt debattklimat i stort.
–I slutändan förutsätter idealet om det öppna samhället att vi förmår tolerera den radikala osäkerhet som följer från öppenhetens inneboende paradoxer, kommenterar Carl Marklund.
Boken vänder sig till läsare intresserade av såväl historiska som samtida frågor om transparens, öppenhet och övervakning, liksom den nordiska politiska kulturen och dess strävan att kombinera social öppenhet med politiskt samförstånd.
*Författare är Norbert Götz, Carl Marklund, Johanna Rainio-Niemi, Lotta Lounasmeri, Tuomas Ylä-Anttila, Tero Erkkilä, Ainur Elmgren, Johannes Kananen, Ylva Waldemarson, Ann-Cathrine Jungar, Peter Parycek och Judith Schossböck.
Välkommen på bokpresentation! Onsdagen den 11 feb kl 16.00
Samtidshistorika institutet, rum F819, Södertörns högskola, Ingen föranmälan. Här kan du läsa mer om boken.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta
– Norbert Götz, professor på Södertörns högskola, 08-608 41 73, norbert.gotz@sh.se
– Carl Marklund, fil doktor på Södertörns högskola, 08-608 51 31, carl.marklund@sh.se
Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften Energy and Buildings.
Marwa Dabaieh, arkitekt och byggforskare vid Lunds Tekniska Högskola och uppvuxen i Egypten har räknat på effekten av att kombinera 37 olika befintliga tekniker att bygga tak på.
De metod som fick ”bäst i test” går ut på att låta hustaken vara välvda, vilket tidigare vanligt på många håll i Nordafrika och Mellanöstern. Därefter lägger man utvändigt på en modern, ljusreflekterande beläggning, så kallad albedo-färg.
– Ja, den här gamla byggmetoden kompletterat med en modern ”finish” var bäst. Beräkningarna visar att med den här kombinationen kan man dra ner på luftkonditionering med 53 procent, berättar hon.<
Hennes mål har hela tiden att låta själva huskonstruktionen i högre grad står för inomhussvalkan än idag. I första hand har Marwa Dabaieh studerat olika slags takformationer, men även dubbla tak med luftgap och ljusreflekterande vattendammar.
– Den välvda formen gör att halva ytan alltid är i skuggläge. Dessutom reflekteras mer solljus på ett välvt tak jämfört med platt, förklarar hon resultatet.
Med metoden minskar sommarsäsongens energiförbrukning med 900 kWh per kvadratmeter. Som en konsekvens av minskad energiförbrukning minskas också koldioxidutsläppen med 30 procent.
– Välvda tak innebär förvisso en något dyrare byggkostnad, men som man snabbt tjänar in. Eller så kan man använda billigare byggmaterial såsom tegel istället för förstärkt betong, säger Marwa Dabaieh och tillägger att hustaket ska ha en 70-gradig lutning.
Välvda tak var vanligt i många Nordafrika och Mellanöstern fram till början av 1900-talet, då västerländska stilideal tog över.
– Folkliga byggtraditioner bygger ju på årtusenden av trial- and error. Man kan inte kopiera stilen, men ta de bästa av dem och kombinera den med modern teknik.
Härnäst kommer Marwa Dabaieh och två kollegor bygga upp en prototyp på en byggnad i ett fullskale-labb på LTH.
En annan studie från LTH arkitekten Marcelino Rodrigues beskriver hur passivhus rätt arkitektur drastiskt minskar behovet av elförbrukande kylning av byggnader i tropiska klimat:
Medan Marwa Dabaiehs lösning fungerar bäst i varma länder med uppvärmningsbehov på vinterhalvåret, passar Marcelino Rodrigues rekommendationer bäst för året runt varma-miljöer. För mer info om denna studie, +46 8 285 606 57, marcelino_januario.rodrigues@construction.lth.se
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Marwa Dabaieh, arkitekt och byggforskare LTH, marwa.dabaieh@arkitektur.lth.se , +46 46 222 7272, +46 73 878 17 15 För bilder, kontakta Marwa Dabaieh eller kristina.lindgarde@kansli.lth.se 046-2220769
Shahriar Ghahremanians forskning handlar om luftströmmar. Han visar att om man placerar hål med ett visst avstånd från varandra och sedan låter luft med högt tryck komma ut därifrån så kommer luftstrålarna först att vara åtskilda, sedan samverka, för att till sist gå samman till en enda mycket starkare och kraftigare superstråle.
Ingen hade tidigare djupstuderat hur dessa strålar förändras beroende på avståndet mellan dem. Det fanns sedan tidigare mycket studier på om man har en luftstråle eller två. Men inga studier alls på vad som händer om man har flera eller i om de är i en speciell form.
Mätningarna gjordes vid Delfts tekniska universitet i Nederländerna, som är världsledande på området. Shahriar byggde en vindtunnel själv för att helt kunna kontrollera luftstrålarnas beteende och gjorde mätningarna där.
– Det intressanta var att se hur luftstrålarna interagerar med varandra, hur de träffar varandra och hur de samverkar. Vissa samverkar och blir en enda stråle och vissa interagerar inte alls. Det är det verkligt intressanta, säger Shahriar Ghahremanian.
– Dessa rön kan visa på var man till exempel ska placera sin ventilationsutrustning.
Hittills har det varit problem om man har ett stort rum, en stor yta. Luften i det rummet har en låg hastighet och efter en stund så dör luftstrålarna innan de når till människan.
Men det han upptäckt är att när man kan få luftstrålarna att sammanblandas till en så behålls den höga hastigheten och de räcker mycket längre.
– Vi gjorde mätningar i en mycket stor industrilokal i Tallin och vi kunde se att detta fungerar perfekt och lever upp till standarder för inomhusklimat och komfort.
Ersätter element
Idag har man ofta två system, ett för värme och ett för kylning, som ofta motverkar varandra. Dessa nya ventilationssystem fungerar både för kylning och för värme. Till exempel behöver man inte längre använda element, man kan använda samma teknik för att värma upp ett rum. Man sparar också energi genom att man inte behöver ha så högt utgångstryck utan trycket skapas när jetstrålarna sammanfogas.
– Detta är ganska ny forskning och nu är det viktigt att optimera kunskapen för specifika användningsområden, men på flera områden kan den användas omedelbart, säger han.
Shahriar Ghahremanian är energiingenjör och kommer från Teheran i Iran. Han kom till Högskolan i Gävle första gången för sin masterexamen. Blev projektanställd och fick sedan möjlighet till en doktorandtjänst här.
– Jag har nu en del kompletterande analyser att slutföra och även flera avancerade mätningar för att få en ännu större förståelse för detta fenomen, säger Shahriar Ghahremanian.
Shahriar Ghahremanian försvarade sin avhandling ”A Near field study of multiple interacting jets: confluent jets ” vid Linköpings universitet den 6 februari.
Användningsområden:
- Kan användas både för värme och kyla
- Energisparand
- Luftombytet sker snabbare. (Eftersom luftstrålarna samverkar så får den stora turbulens de skapar också påverkan på den omgivande luften)
Tänkbara andra användningsområden:
- Förbränningsmotorn
- Flygplan (som startar och landar vertikalt)
- Vattenreningsverk
- Industriskorstenar (Jetstrålarna kan skjuta den förorenade luften högre upp)
Kontaktinformation
För mer information vv kontakta:
Shahriar Ghahremanian, forskare vid Högskolan i Gävle. Telefon: 026-64 88 64, 076-205 66 63
E-post: shahriar.ghahremanian@hig.se
Johan Vaide har bott flera år i Shanghai och studerat kommunistpartiets retorik i allt från politiska dokument till officiell platsmarknadsföring. Han har också intervjuat unga kineser om hur de upplever Kinas öppnande gentemot omvärlden. Framförallt har han intresserat sig för hur de förstår sig själva och Shanghai samt hur de engagerar sig i olika former av kommunikation med utlänningar, exempelvis språk- och kulturutbyten, internationella kontakter på jobbet och umgänge i mer informella sammanhang.
Syftet har varit att förstå sig på den ökade öppenheten som på många plan präglat Kinas utveckling de sista decennierna. Johan Vaide har analyserat partiets visioner för det nya Kina, hur dessa visioner implementerats i Shanghai och hur unga kineser anammat det nya framväxande samhället. Hur ska man tolka det faktum att Kina liknar ett kapitalismens Mecka och samtidigt påstår sig vara socialistiskt?
– Den kinesiska ledningen beskriver själva öppningen för marknadsekonomiska principer och utländska investerare som ett led i att ”förbättra kvalitén” på de egna medborgarna och skapa förutsättningar för ett framtida kommunistiskt samhälle, säger Johan Vaide. I städer som Shanghai har unga vuxna kineser möjligheten att utforska och leva ett modernt liv, skaffa sig en gedigen utbildning och arbeta på internationella företag. Detta samtidigt som partiet vill att nationens medborgare ska vara patriotiska och lojala med partiet och dess visioner om det nya Kina.
Kommunistpartiets strategi
Efter Maos död och årtionden av missriktade ekonomiska satsningar som ledde till svält och massdöd bytte det kinesiska kommunistpartiet strategi; för att landet som helhet ska bli rikt måste enskilda individer få blir rika först.
Shanghai blev kommunistpartiets huvudsakliga experimentverkstad där man underlättade för investeringar och testar kontinuerligt olika ekonomiska policys. När nu nya expansiva mångmiljonstäder och ekonomiska frizoner växer upp är det med Shanghai som förebild.
– Många västerlänningar förutsätter felaktigt att de växande rikedomarna och det tillåtande klimatet kommer ett leda till att Kina blir demokratiskt, säger Johan Vaide, som menar att utvecklingen i själva verket bara följer den väg som det kinesiska kommunistpartiet har stakat ut.
Staten stramar åt tömmarna
Det moderna och välmående Kina ska skapas inom ramarna för partiet, som fortfarande kontrollerar stora delar av vad som sker. Exempelvis äger staten fortfarande all mark. Den som hyr den måste vara beredd på att när avtalet närmar sig sitt slut finns risken att det inte förlängs.
– På senare tid har man dessutom kunnat se tecken på att staten stramar åt tömmarna igen, säger Johan Vaide. Han pekar bland annat på statens intensifierade kontroll av Internet.
Om disputationen:
Johan Vaide disputerar den 13 februari mellan kl. 13.15 och 15.00 i Kulturens auditorium i Lund. Opponent är Irene Molina. Avhandlingens titel är Contact Space: Shanghai. The Chinese Dream and the Production of a New Society.
Kontaktinformation
Johan Vaide nås på johan.vaide@soc.lu.se, 021-101474
– Jag har arbetat tillsammans med en grupp myndigheter för att ta fram en världsunik metod för att hantera träd i offentliga miljöer, säger Johan Östberg vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU i Alnarp.
Fria eller fälla – en vägledning för avvägningar vid hantering av träd i offentliga miljöer är ett resultat av ett treårigt samarbete mellan Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Trafikverket, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer, Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare, SLU och länsstyrelserna.
Träd i offentliga miljöer, till exempel på kyrkogårdar, i parker, alléer och i städer, orsakar ibland konflikter mellan olika intressen. Fria eller fälla ger stöd och förståelse för hur olika värden kan synliggöras och vägas in när man planerar åtgärder på träd. Den behandlar även frågor som rör lagstiftning och handläggning av ärenden samt presenterar en modell som visar hur man kan gå till väga om olika värden kolliderar.
– Fria eller fälla vänder sig i första hand till handläggare på exempelvis länsstyrelser och kommuner, säger Johan Östberg. Men även beställare av trädvårdsåtgärder och nyplanteringar och konsulter inom branschen kan ha nytta av den.
Läs mer
Kontaktinformation
Johan Östberg: johan.ostberg@slu.se, 040-41 51 26, 070- 910 81 01
Preparatet som forskarna testat heter eltoprazine och är en så kallad serotoninreceptor-agonist som specifikt inriktar sig på receptortyperna 5-HT1A och 5-HT1B. Serotonin är en signalsubstans som är viktig för reglering av bland annat mättnadskänsla, sömn och psykiskt välbefinnande, men också rörelseförmåga. Tidigare försök på djurmodeller för Parkinsons sjukdom som gjorts av Anders Björklund, professor i histologi vid Lunds universitet, och Per Svenningsson, professor i neurologi vid Karolinska Institutet, har visat lovande resultat med serotoninreceptor-agonister mot L-dopaorsakad överrörlighet – och forskarna har nu gått vidare och undersökt om principen även fungerar på människa.
– Eltoprazine har tidigare testats på patienter inom psykiatriområdet, men det här är första gången som det görs försök när det gäller Parkinsons sjukdom. Det som är särskilt roligt är att vi har lyckats överföra fynd i labbet till klinisk användning, säger Per Svenningsson, som lett den aktuella kliniska studien tillsammans med Håkan Widner, professor i neurologi vid Lunds universitet.
I studien ingick 22 forskningsintresserade patienter med långvarig och komplicerad Parkinsons sjukdom och som utvecklat L-dopa orsakade ofrivilliga rörelser. Utöver behandling med L-dopa, fick patienterna i studien antingen en enstaka tablett av eltoprazine (2,5 mg, 5 mg eller 7 mg) eller placebo i en så kallad dubbelblind och randomiserad studie.
Forskarna fann att både doseringen 5 mg och 7,5 mg eltoprazine signifikant reducerade de ofrivilliga rörelserna hos patienterna, mätt med två olika skattningsskalor. Samtidigt hade preparatet ingen negativ inverkan på L-dopa behandlingens symtomlindrande effekter. Några patienter blev illamående och fick yrsel, men inga allvarliga biverkningar kunde registreras.
– Behandlingen förefaller tolereras väl av de flesta Parkinsonpatienter och motverkar L-dopa orsakade ofrivilliga rörelser via en ny verkningsmekanism. Om våra initiala fynd kan bekräftas så kan denna nya behandlingsprincip leda till stor klinisk nytta för en utsatt patientgrupp, säger Per Svenningsson.
Trots att eltoprazine funnits sedan 90-talet är det ännu inte ett registrerat läkemedel och den aktuella kombinationsstudien gjordes på initiativ av forskningsledarna själva. Arbetet har till stor del finansierats med anslag från Michael J. Fox Foundation. Nyligen köptes dock rättigheterna till eltoprazine av det amerikanska biotechföretaget Amarantus BioScience Holdings. Tanken är nu att genomföra en större studie med långvarig behandling av L-dopaorsakade ofrivilliga rörelser.
FAKTA
Publikation: “Eltoprazine counteracts L-dopa-induced dyskinesias in Parkinson’s disease: A dose-finding study” Per Svenningsson, Carl Rosenblad, Karolina af Edholm Arvidsson, Klas Wictorin, Charlotte Keywood, Bavani Shankar, David A. Lowe, Anders Björklund, Håkan Widner, Brain – A Journal of Neurology, online 10 February 2015.
Tidskiften Brain
Kontaktinformation
För frågor om forskningen, kontakta: Professor Per Svenningsson, Centrum för molekylär medicin, Karolinska Institutet Tel: 08-517 746 14 eller 070 749 85 22 E-post: per.svenningsson@ki.se. Professor Anders Björklund, Medicinska fakulteten, Lunds universitet Tel: 0703 146761 E-post: anders.bjorklund@med.lu.se. Professor Håkan Widner, Medicinska fakulteten, Lunds universitet Tel: 046-171425 E-post: hakan.widner@med.lu.se
– Det är mycket glädjande att Stiftelsen, tillsammans universitetet och regionen, kan bygga upp denna viktiga verksamhet, konstaterar Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
De sjukdomar som centrumet ska inrikta sig på är nerv- och muskelsjukdomar, sjukdomar i andningsvägarna, blodsystemets sjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar samt endokrina sjukdomar. Endokrina sjukdomar är samlingsnamnet för ett antal sjukdomar som beror på hormonkörtlar som inte fungerar som de ska som exempelvis, diabetes, struma och benskörhet.
Regenerativ medicin handlar om att laga, ersätta eller återställa skadad eller förlorad vävnad och dess funktion. Det kan göras med hjälp av transplantation av stamceller som odlas i laboratorium eller med patientens egna stamceller som aktiveras för att utvecklas till önskad celltyp. Det är också viktigt att förstå kroppens egna möjligheter till reparation och hur inflammation, infektion och läkemedel kan påverka denna process.
Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse bidrar med 225 miljoner kronor under tioårsperioden 2015-2025 till det nya centrumet i Lund, främst genom anslag till karriärtjänster för unga forskare. Under hösten 2014 presenterades en liknande satsning vid Göteborgs universitet. Syftet är att återföra svensk forskning till en världsledande position inom området.
– Stiftelsen genomför en kraftfull satsning inom life science- området. Vi planerar att anslå 1,7 miljarder kronor under en tioårsperiod för att bland annat skapa ett nätverk bestående av de främsta forskarna runt om i landet, som komplement till SciLifeLab i Stockholm-Uppsala regionen. En annan viktig ingrediens är att öka samarbetet mellan grundforskning, klinisk forskning och läkemedelsindustrin, säger Peter Wallenberg Jr.
– Vi är mycket glada för Stiftelsens långsiktiga satsning I Lund. Den innebär att vi kan rekrytera unga excellenta forskare och stödja dessa i utvecklingen till framstående forskningsledare inom molekylärmedicin. Molekylärt centrum i Lund ska också verka i nära samarbete med övriga forskningsfaciliteter i Sverige. Därmed stärks den nationella forskningen inom området, säger Torbjörn von Schantz, rektor vid Lunds universitet.
– Vid Lunds universitet finns etablerade excellenta forskningsnätverk och en lång tradition av translationell forskning genom nära samverkan mellan universitet, Region Skåne och industrin. Tillgången till stora biobanker, moderna tekniska plattformar och infrastruktur gör att vi kan nå den absoluta forskningsfronten inom molekylär medicinsk forskning, säger Gunilla Westergren-Thorsson, dekanus vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.
För att garantera att den forskning som bedrivs också är av stor betydelse för patienterna och kommer dem till del, ingår en mycket tydlig koppling till sjukvården. Därför går även Region Skåne in med 150 miljoner kronor. Utöver detta går Lunds universitet in med 160 miljoner kronor.
– Det är extremt glädjande med denna möjlighet att stärka avancerad forskning inom universitet och region i områden där samarbetet redan idag väcker internationell uppmärksamhet. Forskningsresultaten kommer svårt sjuka patientgrupper tillgodo samtidigt som samarbetet med life science industrin fördjupas, säger Jonas Rastad, regiondirektör i Region Skåne.
Kontaktinformation
Göran Sandberg, verkställande ledamot, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, 08-545 017 80, kaw@kaw.se. Gunilla Westergren-Thorsson, dekanus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 046-222 80 84, 070-594 63 60, gunilla.westergren-thorsson@med.lu.se. Jonas Rastad, regiondirektör, Region Skåne, 044-309 39 25, jonas.rastad@skane.se
Förekomsten av mörk materia i de yttre delarna av Vintergatan är väl etablerad. Men historiskt har det visat sig vara mycket svårt att fastställa förekomsten av mörk materia i de innersta regionerna, där solsystemet ligger. Det har berott på svårigheten att mäta rotationen av gas och stjärnor med den precision som är nödvändig, från vår egen plats i Vintergatan.
– I den nya studien fick vi för första gången, genom en direkt observation, bevis på förekomsten av mörk materia i den innersta delen av Vintergatan. Vi har skapat den mest kompletta sammanställning av publicerade mätningar av rörelser av gas och stjärnor i Vintergatan som hitintills har gjorts. Sedan har vi jämfört den uppmätta rotationshastigheten med den som förväntas under antagandet att endast lysande materia existerar i galaxen. Den rotation vi har observerat kan inte förklaras såvida inte stora mängder mörk materia existerar omkring oss, och mellan oss och det galaktiska centret, säger Miguel Pato vid Fysikum, Stockholms universitet.
Mörk materia är ungefär fem gånger rikligare än den materia som vi är vana vid, som består av atomer. Dess existens i galaxer var kraftigt etablerad på 1970-talet med en mängd olika tekniker, inklusive mätning av rotationshastigheten av gas och stjärnor, vilket är ett sätt att effektivt ”väga” en värdgalax och bestämma dess totala massa.
– Vid framtida astronomiska observationer kommer man med vår metod att kunna mäta fördelningen av mörk materia i vår galax med oöverträffad precision. Därigenom kommer vi att förfina vår förståelse av strukturen och utvecklingen av vår galax, och det kommer att generera mer stabila prognoser för de forskare som söker efter mörk materia. Vår studie utgör därför ett grundläggande steg framåt i strävan efter att kartlägga den mörka materian, säger Miguel Pato.
FAKTA
Artikeln Evidence for dark matter in the inner Milky Way, publiceras i Nature Physics: http://nature.com/articles/doi:10.1038/nphys3237
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Miguel Pato, Fysikum, Stockholms universitet, tfn 08-553 78 728, e-post miguel.pato@fysik.su.se
