Preparatet som forskarna testat heter eltoprazine och är en så kallad serotoninreceptor-agonist som specifikt inriktar sig på receptortyperna 5-HT1A och 5-HT1B. Serotonin är en signalsubstans som är viktig för reglering av bland annat mättnadskänsla, sömn och psykiskt välbefinnande, men också rörelseförmåga. Tidigare försök på djurmodeller för Parkinsons sjukdom som gjorts av Anders Björklund, professor i histologi vid Lunds universitet, och Per Svenningsson, professor i neurologi vid Karolinska Institutet, har visat lovande resultat med serotoninreceptor-agonister mot L-dopaorsakad överrörlighet – och forskarna har nu gått vidare och undersökt om principen även fungerar på människa.

– Eltoprazine har tidigare testats på patienter inom psykiatriområdet, men det här är första gången som det görs försök när det gäller Parkinsons sjukdom. Det som är särskilt roligt är att vi har lyckats överföra fynd i labbet till klinisk användning, säger Per Svenningsson, som lett den aktuella kliniska studien tillsammans med Håkan Widner, professor i neurologi vid Lunds universitet.

I studien ingick 22 forskningsintresserade patienter med långvarig och komplicerad Parkinsons sjukdom och som utvecklat L-dopa orsakade ofrivilliga rörelser. Utöver behandling med L-dopa, fick patienterna i studien antingen en enstaka tablett av eltoprazine (2,5 mg, 5 mg eller 7 mg) eller placebo i en så kallad dubbelblind och randomiserad studie.

Forskarna fann att både doseringen 5 mg och 7,5 mg eltoprazine signifikant reducerade de ofrivilliga rörelserna hos patienterna, mätt med två olika skattningsskalor. Samtidigt hade preparatet ingen negativ inverkan på L-dopa behandlingens symtomlindrande effekter. Några patienter blev illamående och fick yrsel, men inga allvarliga biverkningar kunde registreras.

– Behandlingen förefaller tolereras väl av de flesta Parkinsonpatienter och motverkar L-dopa orsakade ofrivilliga rörelser via en ny verkningsmekanism. Om våra initiala fynd kan bekräftas så kan denna nya behandlingsprincip leda till stor klinisk nytta för en utsatt patientgrupp, säger Per Svenningsson.

Trots att eltoprazine funnits sedan 90-talet är det ännu inte ett registrerat läkemedel och den aktuella kombinationsstudien gjordes på initiativ av forskningsledarna själva. Arbetet har till stor del finansierats med anslag från Michael J. Fox Foundation. Nyligen köptes dock rättigheterna till eltoprazine av det amerikanska biotechföretaget Amarantus BioScience Holdings. Tanken är nu att genomföra en större studie med långvarig behandling av L-dopaorsakade ofrivilliga rörelser.

FAKTA
Publikation: “Eltoprazine counteracts L-dopa-induced dyskinesias in Parkinson’s disease: A dose-finding study” Per Svenningsson, Carl Rosenblad, Karolina af Edholm Arvidsson, Klas Wictorin, Charlotte Keywood, Bavani Shankar, David A. Lowe, Anders Björklund, Håkan Widner, Brain – A Journal of Neurology, online 10 February 2015.

Tidskiften Brain

Kontaktinformation
För frågor om forskningen, kontakta: Professor Per Svenningsson, Centrum för molekylär medicin, Karolinska Institutet Tel: 08-517 746 14 eller 070 749 85 22 E-post: per.svenningsson@ki.se. Professor Anders Björklund, Medicinska fakulteten, Lunds universitet Tel: 0703 146761 E-post: anders.bjorklund@med.lu.se. Professor Håkan Widner, Medicinska fakulteten, Lunds universitet Tel: 046-171425 E-post: hakan.widner@med.lu.se

– Det är mycket glädjande att Stiftelsen, tillsammans universitetet och regionen, kan bygga upp denna viktiga verksamhet, konstaterar Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

De sjukdomar som centrumet ska inrikta sig på är nerv- och muskelsjukdomar, sjukdomar i andningsvägarna, blodsystemets sjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar samt endokrina sjukdomar. Endokrina sjukdomar är samlingsnamnet för ett antal sjukdomar som beror på hormonkörtlar som inte fungerar som de ska som exempelvis, diabetes, struma och benskörhet.

Regenerativ medicin handlar om att laga, ersätta eller återställa skadad eller förlorad vävnad och dess funktion. Det kan göras med hjälp av transplantation av stamceller som odlas i laboratorium eller med patientens egna stamceller som aktiveras för att utvecklas till önskad celltyp. Det är också viktigt att förstå kroppens egna möjligheter till reparation och hur inflammation, infektion och läkemedel kan påverka denna process.

Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse bidrar med 225 miljoner kronor under tioårsperioden 2015-2025 till det nya centrumet i Lund, främst genom anslag till karriärtjänster för unga forskare. Under hösten 2014 presenterades en liknande satsning vid Göteborgs universitet. Syftet är att återföra svensk forskning till en världsledande position inom området.

– Stiftelsen genomför en kraftfull satsning inom life science- området. Vi planerar att anslå 1,7 miljarder kronor under en tioårsperiod för att bland annat skapa ett nätverk bestående av de främsta forskarna runt om i landet, som komplement till SciLifeLab i Stockholm-Uppsala regionen. En annan viktig ingrediens är att öka samarbetet mellan grundforskning, klinisk forskning och läkemedelsindustrin, säger Peter Wallenberg Jr.

– Vi är mycket glada för Stiftelsens långsiktiga satsning I Lund. Den innebär att vi kan rekrytera unga excellenta forskare och stödja dessa i utvecklingen till framstående forskningsledare inom molekylärmedicin. Molekylärt centrum i Lund ska också verka i nära samarbete med övriga forskningsfaciliteter i Sverige. Därmed stärks den nationella forskningen inom området, säger Torbjörn von Schantz, rektor vid Lunds universitet.

– Vid Lunds universitet finns etablerade excellenta forskningsnätverk och en lång tradition av translationell forskning genom nära samverkan mellan universitet, Region Skåne och industrin. Tillgången till stora biobanker, moderna tekniska plattformar och infrastruktur gör att vi kan nå den absoluta forskningsfronten inom molekylär medicinsk forskning, säger Gunilla Westergren-Thorsson, dekanus vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

För att garantera att den forskning som bedrivs också är av stor betydelse för patienterna och kommer dem till del, ingår en mycket tydlig koppling till sjukvården. Därför går även Region Skåne in med 150 miljoner kronor. Utöver detta går Lunds universitet in med 160 miljoner kronor.

– Det är extremt glädjande med denna möjlighet att stärka avancerad forskning inom universitet och region i områden där samarbetet redan idag väcker internationell uppmärksamhet. Forskningsresultaten kommer svårt sjuka patientgrupper tillgodo samtidigt som samarbetet med life science industrin fördjupas, säger Jonas Rastad, regiondirektör i Region Skåne.

Kontaktinformation
Göran Sandberg, verkställande ledamot, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, 08-545 017 80, kaw@kaw.se. Gunilla Westergren-Thorsson, dekanus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 046-222 80 84, 070-594 63 60, gunilla.westergren-thorsson@med.lu.se. Jonas Rastad, regiondirektör, Region Skåne, 044-309 39 25, jonas.rastad@skane.se

Fallolyckor kan orsaka svåra konsekvenser för äldre, och i värsta fall leda till döden. Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, skadas nästan 70 000 personer varje år så allvarligt att de behöver bli inlagda på sjukhus. År 2012 låg samhällskostnaderna för fallolyckor på 24,6 miljarder kronor enligt MSB.

Petra Pohl, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, visar i sin avhandling att hemmaboende personer över 75 år som fallit och skadat sig det senaste året löper mycket hög risk att skadefalla igen de närmaste åren. De som har fallit och skadat sig en gång har nästan tre gånger ökad risk att falla och skada sig igen upp till fem år efter fallet, jämfört med de som inte har fallit.

– Resultaten i avhandlingen visar hur viktigt det är att vården erbjuder personer som har ramlat en noggrann genomgång av vilka riskfaktorer för fall som de har, exempelvis i form av att man bedömer gångförmåga, balans, synförmåga, samt undersöker vilka typer av läkemedel de behandlas med. En sammantagen analys kan i sin tur ligga till grund för skräddarsydda fallförebyggande insatser för varje individ, vilket både kan minska lidandet och vårdkostnaderna för fallskador, säger Petra Pohl.

Rädslan att falla är vanlig bland äldre och den anses också vara en riskfaktor för att falla. Avhandlingen visar dock att ett jakande svar på den enkla frågan ”Är du rädd för att falla?” inte ökade risken för att falla det kommande året. Avhandlingen bekräftade att kvinnor oftare än män svarade ja på frågan, vilket Petra Pohl bedömer är en avspegling av samhällets könsnormer.

Att vara medveten om riskerna för att falla kan påverka äldre personer att ta färre onödiga risker. Intervjuer med hemmaboende kvinnor och män mellan 70-80 år visade att medvetenhet kan ökas på flera sätt, till exempel genom information i media och genom att vid upprepade tillfällen diskutera med andra äldre och experter när möjlighet ges till att dela erfarenheter och idéer för en säkrare vardag. Studien visade också att det varierade om man förutsåg eller bortsåg från risken inom samma person beroende på situation.

Skräddarsydd träning av styrka och balans kan förhindra många fall. Enligt Petra Pohl gav intervjuerna nya kunskaper om vad som motiverar äldre personer till att påbörja och att fortsätta träna på lång sikt.

– Vi vet att många fall bland äldre kan förebyggas med riktad styrke- och balansträning. Ibland är det en utmaning för vården att motivera till fortsatt träning under lång tid, men avhandlingen visar att ett sätt är att identifiera personliga behov och kanske skapa möjligheter för individen att träna hemma, att träna utomhus, och att identifiera lämpliga nivåer när det gäller träningsutmaningar. Det är också viktigt att se till att den äldre regelbundet får bekräftelse för den träning som han eller hon utför, säger Petra Pohl.

Avhandlingsarbetet har genomförts som en del av ett större projekt – Säkra Steg – med syfte att skapa en träningsapp till mobiltelefoner och läsplattor, som kan användas av äldre i deras hem och närmiljö. Appen har utvecklats i nära samarbete med äldre personer.

FAKTA
Avhandlingen kommer att publiceras digitalt den 13 februari 2016

Petra Pohl, fysioterapeut och doktorand vid Umeå universitet, är uppvuxen i Oxelösund och har tidigare arbetet som fysioterapeut på Strokeenheten i Linköping, och som undersköterska inom åldringsvården i Eskilstuna.

Om disputationen: Fredagen den 13 februari försvarar Petra Pohl, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln: Fallhändelser hos äldre kvinnor och män i ordinärt boende: riskfaktorer och säkerhetsstrategier. Riskmedvetenhet, fallrädsla och föredragna träningsegenskaper från ett genusperspektiv. (Engelsk titel: Falls in older community-dwelling women and men: risk factors and safety strategies. Fall risk awareness, fear of falling, and preferred exercise properties from a gender perspective). Opponent: Karin Hellström, docent, Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. Huvudhandledare: Lillemor Lundin-Olsson. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhuset, Aulan.

Kontaktinformation
Petra Pohl, telefon: 090-786 98 82, 072-562 98 82, e-post: petra.pohl@umu.se

Jürgen Degner, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet, har tillsammans med sin kollega Lia Ahonen undersökt hur dagens behandling fungerar för ungdomar placerade intagna på SiS särskilda ungdomshem och hur behandlingen kan utvecklas ur ett dygnet-runt-perspektiv, 24/7.

Deras forskning visar att trots att institutionerna följer riktlinjer och har behandling i form av till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) eller Aggression Replacement Training (ART), så genomsyrar den inte resten av verksamheten utan är begränsad till ett fåtal timmar i veckan.

– Behandlingsinsatsen måste prägla hela verksamheten om den ska ha effekt. All behandlande personal måste både samverka inom olika områden på institutionen och ta ansvar för det. Programmet 24/7 som vi har utvecklat fungerar som både organisatoriskt, ledarskapsmässigt och personalstöd på institutionen. Det underlättar för personalen att arbeta strukturerat och på ett likartat sätt, säger Jürgen Degner.

Fokus är på att ungdomarna på ungdomshemmen ska få utmaningar och möjlighet att utvecklas precis som alla andra ungdomar. Det gäller såväl skolarbete, fritidssysselsättningar, matlagning som social kompetens. Alla delar måste utvecklas för ungdomarna i framtiden ska kunna konkurrera på arbetsmarknaden och få ett jobb. I dag gör alla ungdomar på ungdomshemmen ungefär samma saker, fast man samtidigt betonar att behandlingen ska vara individuell.

– Alla aktiviteter måste ha mål och mening. Genom att ta tillvara på utredningsarbetet som gjorts kring varje ungdom vad gäller till exempel risker och behov kan man utforma personliga mål och låta det genomsyra alla aktiviteter, säger Jürgen Degner.

– Detta är också en viktig del av projektet – att likt universitetets kursplaner träna avdelningspersonalen att sätta utvecklande behandlingsmål inom respektive utvecklingsområde och modul.

Det handlar om att institutionerna måste spegla samhället och utrusta ungdomarna för framtiden. De behöver känna att det förväntas något av dem och få återkoppling.

– Det ger ungdomarna en större möjlighet att utvecklas personligt. Hitta motivation, bli självständiga och sätta upp mål för sig själva och sina liv.

Parallellt med ungdomsvården fortsätter Jürgen Degner dessutom sitt arbete med att utveckla utredningsarbetet inom socialtjänsten på Utredningsenheten Vuxen.

– Jag implementerar en struktur för de utredningar som görs, samt bygger upp och formulerar mål som är realistiska och mätbara i de vårdplaner som socialtjänsten utformar. För att konkretisera detta så handleder jag personal och håller i seminarier.

– Vi har tagit fram ett program som bygger på att alla veckans timmar
ska vara en del av behandlingen, säger Jürgen Degner som nu fått 400 000 från Statens institutionsstyrelse, SiS, för att sjösätta programmet. Båda projekten handlar om att utveckla och implementera forskning i verksamheter.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Jürgen Degner. E-post: jurgen.degner@oru.se. Telefon: 019-303440. Mobil:0706 6900578

Vårdpersonal som vårdar äldre i hemmet ska utföra en uppgift, men det är också viktigt att de visar medkänsla och bekräftar vårdtagarens känslor och upplevelser när tillfällena uppstår. För att studera och beskriva hur vårdpersonal och vårdtagare inom kommunal äldreomsorg i hemmet kommunicerar har över 100 sådana samtal spelats in. Studien visar bland annat att personalen många gånger hamnar i samtalssituationer som rör resonemang om åldrande och tankar om döden.

– Vårdtagare kan säga ”jag känner mig dålig, snart är det slut med mig”. Det kan vara svårt att bemöta, men när tankarna inte bekräftas leder det till mer oro. Det tar inte längre tid att svara på ett sätt som främjar vårdtagarens välbefinnande, därför är det viktigt med goda samtalsstrategier. Ibland räcker det med att nicka och uttrycka förståelse och säga att alla kan ha liknande tankar någon gång och kanske fråga om personen känner sig sämre än igår, säger Inger K Holmström, professor i vårdvetenskap vid MDH och projektägare i Sverige.

Projektet som startade under hösten 2013, sker i samverkan med Västerås stad och är en del av ett stort internationellt samarbete mellan Sverige, Norge, Nederländerna och USA. I de ingående länderna samlas material in och analyseras på samma sätt för att möjliggöra jämförelser. För närvarande pågår inspelningen av samtal mellan sjuksköterskor och äldre vårdtagare i hemmet. Forskarna hoppas att fler vill ingå i studien för att möjliggöra jämförelser med undersköterskornas samtal i avsikt att hitta skillnader och likheter.

– En väl fungerande vård och omsorg för äldre måste utgå från den enskilda individens behov. Vi undersöker äldres perspektiv och behov för att se vilka förväntningar och önskemål de har. Genom att vi kommer kunna jämföra med andra länder kan vi också dra lärdomar av varandra, säger Inger K Holmström.

I nästa steg ska forskarna testa en webbaserad interaktiv utbildning för vårdpersonal och studenter. Utbildningen bygger på olika scenarion där svårigheten i kommunikationen ökar efter hand. Just nu testas de av forskare i USA och ska sedan anpassas till svenska förhållanden.

– Alla kan utveckla och förbättra sin kommunikativa kompetens oberoende av yrke. Den här typen av forskning är viktig och intresset är stort eftersom området är relativt outforskat samtidigt som allt mer vård bedrivs i hemmet, säger Inger K Holmström.

Kontaktinformation
Inger K Holmström, professor i vårdvetenskap vid MDH och projektägare i Sverige Inger.holmstrom@mdh.se , 0708-75 79 89. Dani Franjkovic, kommunikatör vid MDH danijela.franjkovic@mdh.se , 021-10 73 34