Bipolära sjukdomar kännetecknas av extrema humör-, energi-, tanke- och beteendesvängningar. Sjukdomarna förekommer hos 1-3 procent av vuxna, men även hos barn, och medför ökad risk för dödlighet samt nedsatt social funktion. Även subsyndromal bipolaritet (där symtomen inte är uttalade nog att ställa diagnosen bipolaritet) är vanlig och funktionsnedsättande.

Under det senaste decenniet har det pågått en debatt om ökningen av bipolära sjukdomar hos barn och ungdomar. Enligt kliniska studier fortsätter bipolära sjukdomar i barn- och ungdomsåren ofta i vuxen ålder, medan befolkningsstudier visar att många med bipolaritet i barn- och ungdomsåren inte utvecklar sjukdomen som vuxna. Ökad kunskap om förlopp och tidiga prediktorer ger insikt i tillståndets utveckling, förbättrar möjligheterna att identifiera personer i riskzonen och skapar bättre förutsättningar för vård, behandling och omhändertagande.

Avhandlingen bygger på en 15-årsuppföljning av en befolkningsundersökning av depressiva gymnasieungdomar i Uppsala 1991-1993. 2300 ungdomar i 16-17 års ålder screenades för depression. För varje depressiv ungdom rekryterades en klasskamrat av samma kön och utan depressionssymtom till en referensgrupp. Cirka 300 ungdomar (80 procent flickor) med positiv screening och lika många ungdomar (samma könsfördelning) med negativ screening intervjuades kring psykisk ohälsa.

Efter cirka 15 år (2006-2009) genomfördes en uppföljning: 409 deltagare intervjuades angående psykiatriska diagnoser, personlighet och social situation; information om läkemedelsanvändning och sjukvård inhämtades från Socialstyrelsens nationella register. I den här avhandlingen har dessa ungdomars hälsa i vuxen ålder undersökts.

64 av de 90 deltagare med hypomanispektrumtillstånd i tonåren deltog i uppföljningen. Det kan vara svårt att skilja symtom på hypomanispektrumtillstånd från normala utvecklings- och tonårsproblem, men barn och ungdomar med hypomani har upphöjd sinnesstämning och kan ha andra symtom som till exempel minskat behov av sömn, vara lättdistraherad eller ha förhöjd självkänsla.

Majoriteten av de 64 deltagarna rapporterade depressionsepisoder som vuxna och sex personer uppfyllde kriterierna för bipolär sjukdom. Deltagarna med hypomanispektrum i ungdomen hade hög förekomst av generaliserad ångest, paniksyndrom, tvångssyndrom och personlighetsstörningar i vuxen ålder, dock inte högre än hos de med enbart depression i tonåren.

Bland ungdomarna med antingen depression eller hypomanispektrum fanns en ökad risk att utveckla bipolär sjukdom hos de som även hade beteendeproblem eller familjehistoria av bipolär sjukdom.

Data från Socialstyrelsens register visade högre konsumtion av läkemedel hos kvinnor med depression i tonåren jämfört med kvinnor utan depression. Hos män med depression i tonåren fanns inte någon ökad läkemedelskonsumtion.

– De flesta barn och ungdomar med hypomani utvecklar inte bipolär sjukdom som vuxna men många får andra hälsoproblem som depression, ångest och kroppslig sjukdom. Tillståndets förlopp påverkar upplägg för stöd och behandling, därför är det viktigt att uppmärksamma symtom, följa och stödja ungdomarnas utveckling; beteendestörningar och familjehistorik av bipolär sjukdom kräver speciell uppmärksamhet, säger Aivar Päären.

FAKTA
Avhandlingen Long-Term Health Outcome of Adolescent Mood Disorder: Focus on Bipolar Disorder försvarades den 20 februari.

Avhandlingen kan laddas ner i fulltext.

Kontaktinformation
Aivar Päären, aivar.paaren@neuro.uu.se, 018-471 4771

Dikad före detta våtmark, som nu används för skogs- och jordbruk, avger 11,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det kan jämföras med Sveriges samlade utsläpp på 57,6 miljoner ton (när markanvändningssektorn inte räknas med). Men i Sveriges rapportering till Klimatkonventionen blir utsläppen från dikad torvmark inte synliga eftersom de bakas samman med skogens tillväxt.

Rapport från Jordbruksverket visar vägen
Rapporten Utsläpp av växthusgaser från torvmark visar att dikade torvmarker bör omvandlas till våtmarker för att minska växthusgasutsläppen. Studier av växthusgasutsläpp från dikade torvmarker som används för skogsproduktion visar att näringsrika och väldränerade marker är större källor till växthusgaser än näringsfattigare, fuktigare marker.

– Det handlar om att ungefär tre procent av Sveriges landyta har dikad torvmark och om vilka av dessa områden som i första hand bör åtgärdas, säger Åsa Kasimir, forskare vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.

Hon är en av dem som medverkat till rapporten som publicerats i år. Bakom rapporten står Jordbruksverket, Skogstyrelsen, Naturvårdsverket, SLU, LRF samt Stockholms och Göteborgs universitet.

Återställd mark minskar de totala utsläppen
Att återställa den dikade marken till våtmark minskar avgången av både koldioxid och lustgas från marken. Visserligen ökar avgången av metan på sikt, men minskningen av koldioxid- och lustgasutsläppen är större och det innebär i sin tur att utsläppen av växthusgaser från marken totalt sett minskar.

– Eftersom det är bråttom att snabbt få ner växthusutsläppen så är det en effektiv miljöåtgärd att återställa våtmarker, säger Åsa Kasimir.

Förändring kräver nya regler
För att utdikad torvmark ska kunna återställas krävs initiativ från beslutsfattarna. Tänkbara vägar är att staten går in med riktlinjer eller stöd, anser Åsa Kasimir.

– Policymässigt behövs antingen piska eller morot. Antingen kan markägarna få betala för sina växtgasutsläpp eller så kan staten betala markägaren för att återställa den utdikade marken till våtmark, vilket kan vara en troligare väg eftersom staten tidigare förordade dikning. Det nya Landsbygdsprogrammet kan vara en väg.

Anläggning av våtmarker kan också ge andra fördelar. Våtmarkerna kan bland annat gynna biologisk mångfald och minska näringsläckaget till sjöar och vattendrag.

Kontaktinformation
Åsa Kasimir, Institutionen för geovetenskaper asa.kasimir@gu.se, 031-786 1960, 0704-911361

Målet med den aktuella studien är att i slutänden komma på hur man med hjälp av solljus lyckas göra bränsle av vatten. Sådan bränsleproduktion är vad som pågår konstant i naturen, genom växternas fotosyntes då vatten och koldioxid omvandlas till biobränsle tack vare solljuset. Världen över försöker forskare därför låna idéer från fotosyntesen för att hitta ett sätt för mänskligheten att producera solbränsle.

– Vår studie visar hur man kan konstruera en molekyl där omvandlingen från ljusenergi till kemisk energi sker så snabbt att ingen energi går förlorad som värme. Det innebär alltså att all energi i ljuset lagras i en molekyl som kemisk energi, säger Villy Sundström, professor i kemisk fysik vid Lunds universitet.

Hittills har människan uppfunnit solceller och solfångare. Solceller omvandlar solenergi till el, och solfångare omvandlar solenergi till värme. Men att producera solbränsle, exempelvis i form av vätgas eller metanol, kräver en helt annan teknik. Tanken är att man med hjälp av solljuset tar elektroner från vatten och använder dem till att omvandla ljusets energi till energirika molekyler, vilka sedan utgör själva ingrediensen i solbränslet.

– En apparat som kan göra detta, en solbränslecell, är en komplicerad historia med ljusinsamlande molekyler och katalysatorer, säger Villy Sundström.

Villy Sundström och hans kollegor har i den aktuella studien skapat och undersökt en särskild molekyl som kan fungera som modell för den typ av kemiska reaktioner som kan utnyttjas i en solbränslecell. Molekylen består av två metallcentra, ett som samlar in ljuset och ett annat som efterliknar katalysatorn där solbränslet produceras. Forskarna har lyckats följa elektronernas väg genom molekylen in i minsta detalj. De mätte tiden det tar för en elektron att röra sig över bryggan mellan de två metallatomerna i molekylen. Det tar en halv pikosekund, vilket är en halv biljondel av en sekund.

– Mer alldagligt uttryckt innebär det att elektronen flyger genom molekylen med en hastighet av cirka fyra kilometer per sekund, alltså i häftig överljudsfart, mer än tio gånger ljudets hastighet, säger Villy Sundström.

Det förvånade forskarna att hastigheten är så hög. Och det förvånade dem dessutom att hastigheten verkar starkt beroende av typen av brygga mellan metallatomerna. I den aktuella studien var hastigheten 100 gånger högre än hos en annan typ av brygga som man jämfört med.

– Detta är första gången någon lyckats följa en så komplex och snabb reaktion och urskilja alla reaktionssteg, säger Villy Sundström om studien som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.

FAKTA
Studien har gjorts genom samarbete mellan forskare från flera avdelningar vid Lunds universitet samt forskare i Danmark, Tyskland, Ungern, Japan och USA. Mätningarna har utförts i Japan, vid en av världens två enda så kallade frielektronlasrar.

Kontaktinformation
Villy Sundström, professor Kemiska institutionen, Lunds universitet Tel 046-222 46 90, 0702-83 66 06 villy.sundstrom@chemphys.lu.se

– Resultatet från den nu avslutade studien stödjer den tidigare studien från 2011, att förekomsten av parasiten är låg i Sverige. Vår undersökning nu är viktig för att i framtiden kunna ta reda på om dvärgbandmasken blir vanligare i Sverige. Nya studier kan då jämföras med de data vi nu har och på så sätt besvara denna viktiga fråga, säger biträdande statsveterinär Erik Ågren, SVA.

Trots att förekomsten på nationell nivå är låg så kan den lokalt vara högre. Resultat av denna och tidigare studier på uppdrag av Jordbruksverket, prov insamlade inom forskningsprojektet EMIRO samt den fortlöpande miljöövervakningen (FoMA) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), samt studier på uppdrag av Naturvårdsverket, tyder på att förekomsten av smittan är högre i begränsade, ganska små områden.

Inom fem regioner totalt
Rävens dvärgbandmask har sedan de allra första fynden under 2011 sammantaget hittats inom Uddevalla, Katrineholm, Borlänge, Gnesta och Växjö kommuner.

Insamlingen av rävspillningar till den nu avslutade landsomfattande övervakningen av rävens dvärgbandmask 2012-2014 utfördes till största del av jägare, och samordnades av Svenska Jägareförbundet. Genom länsjaktvårdsföreningarna och jägareförbundets anställda på lokalkontoren runt om i landet har stora frivilliga insatser av hjälpsamma jägare bidragit till att få in prover för analys. Prov har också insamlats av forskningsprojektet EMIRO samt inom FoMA vid SLU. Från 249 av landets 290 kommuner, motsvarande 86 procent, har minst ett prov inkommit och 135 kommuner, 47 procent, lyckades samla in det provantal som var projektets målsättning.

”Insamlingen fungerat tillfredsställande”
Den insamling av ett givet antal rävprover från alla kommuner i Sverige, som var planerad, visade sig vara en mycket omfattande och svår uppgift att genomföra. Tyvärr lyckades insamlingen inte genomföras fullt ut. Målet med totalt 4 000 analyserade prover kunde inte uppnås.

– Men trots detta kan vi säga att insamlingen fungerat tillfredställande och att resultaten av studien kan användas för att bedöma den nationella förekomsten av parasiten idag, säger Erik Ågren.

– SVA och Jägareförbundet tackar för alla insatser från jägarna som bidragit med prover till projektet. Vi kan dock konstatera att det finns ett antal svårigheter med att systematiskt få in stora mängder prover från vilda djur. Vi tar lärdom av erfarenheterna från projektet.

Länk till sida om aktuell screening av rävens dvärgbandmask på sva.se

FAKTA
Rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis, är en bandmask som kan smitta till hund och katt. Denna parasit förekommer lokalt i stora delar av Europa, framförallt i Central- och Östeuropa inklusive Baltikum. (Källa: SVA, läs mer på sidan)

Kontaktinformation
Pressekreterare Mikael Propst, SVA, tel 018-67 41 11

KTH-forskaren Carina Lagergren ser en stor potential i forskningsprojektet Biogas2PEMFC. Att framställa olivolja genererar en del restprodukter. Det krävs nämligen mellan 3 500 och 5 000 oliver (cirka 6 kilo) för att få en liter olja. Sett ur ett större perspektiv uppgår världsproduktionen av olivolja varje år till mellan 2,5 och 3,1 miljoner ton, enligt Jordbruksverket.

Mängden avfall som uppstår ur olivoljeproduktionen är betydande. Avfall som bland annat innehåller giftiga ämnen som fenol, karboxylsyra och bekämpningsmedel.

Spanien rankas som världens största exportör av olivolja, och det är just i det här landet som KTH och de andra samarbetspartnernas testanläggning återfinns. Närmare bestämt några mil norr om Malaga, i San Isidro de Lojas fabrik som framställer olivolja.

Carina Lagergren, universitetslektor på avdelningen för tillämpad elektrokemi på KTH och den som ansvarar för forskningsprojektet, berättar att detta är ett nytt sätt att både ta hand om avfall och samtidigt framställa elektrisk energi.

– Idag producerar anläggningen runt 2 kilowatt el, men det finns planer från olivoljeproducentens sida att skala upp elproduktionen till 200 kilowatt vilket motsvarar hälften av olivoljefabrikens elkonsumtion. Det är fullt rimligt att ha 50 procents verkningsgrad i bränslecellen, det vill säga att omvandla 50 procent av den energi som är bunden i bränslet till elektricitet, säger Carina Lagergren.

Hur går då själva omvandlingsprocessen till? Jo, det handlar om en trestegsraket där allt börjar med en cistern där avfallet förmultnar och bryts ner i biogas, bestående av metangas, koldioxid och svavelföreningar. I nästa steg konverteras biogasen till enbart koldioxid och vätgas, som sedan kan användas i en bränslecell. När syre förs in i bränslecellen reagerar den med vätgasen för att skapa värme och elektricitet.

Processen tillintetgör samtidigt avfallets giftighet och det som nu är kvar kan riskfritt återbördas till naturen.

– Fram till idag har avfallet bara lagts i stora dammar och mängden växer hela tiden. För det här projektet har det viktigaste varit att hitta en lösning på avfallsproblemet, ett sätt att hantera de stora mängder restprodukter som kommer från olivoljeproduktionen, säger Carina Lagergren.

Hon fortsätter med att berätta att KTH-forskarna under projektets gång även tittat närmare på de föroreningar som kommer från olivoljeproduktionen och som följer med till bränslecellerna. Här har det varit viktigt med ökad förståelse för hur bland annat elektroder och elektrolyt påverkas.

FAKTA
I forskningsprojektet har även KTH-doktoranden Yasna Acevedo Gomez varit. Biogas2PEMFC finansieras av EU och förutom KTH är även Powercell Sweden AB, Helbio (Grekland), Idener, Leitat, Faeca, Ingenostrum (alla fyra från Spanien) och Marches Biogas Ltd (Storbritannien) involverade.

Kontaktinformation
Carina Lagergren, tel 08 – 790 65 07 eller e-post carina.lagergren@ket.kth.se


Strategin innehåller 24 mål som bland annat kommer att styra SEI:s forskningsinriktning, policydialog, utveckling av intern och extern kommunikation, styrning av organisationen, kapacitetsutveckling, samt uppföljning och utvärdering av genomförda projekt.

– SEI:s strategi kommer att förnya vår forskningsagenda, ytterligare förstärka vår kommunikation och dialog med beslutsfattare, och ge människor möjlighet att skapa en bättre framtid för alla, säger Johan Kuylenstierna, vd för Stockholm Environment Institute.

En central del i strategin är SEI:s nya initiativ. SEI kommer att investera resurser i åtta nya forskningsinitiativ som kommer att samla och integrera SEI:s forskarexpertis för att hantera viktiga frågor inom hållbar utveckling. Initiativen kommer att arbeta tvärvetenskapligt för att skapa en bred kunskapsbas som omfattar alltifrån begränsning av klimatförändringens effekter till hållbar sanitet i utvecklingsländer.

– Dessa initiativ bygger på vår tradition av innovativ och tvärvetenskaplig forskning, samt jakten på relevant kunskap och fungerande lösningar för nyckelfrågor inom hållbar utveckling, säger Måns Nilsson, forskningschef vid Stockholm Environment Institute. En annan viktig del i strategin är att integrera miljöfrågor i det sociala och ekonomiska beslutsfattandet, i företagsstrategier och vid fysisk planering. Denna satsning är central för att åstadkomma en hållbar utveckling.

Utforska SEI:s strategi 2015-2019: http://www.sei-strategy.org/

Kontaktinformation
Ylva Rylander – pressansvarig, Stockholm Environment Institute, ylva.rylander@sei-international.org, 073-150 3384. Robert Watt – kommunikationschef, Stockholm Environment Instituterobert.watt@sei-international.org, 073-707 8589

Religion har länge förmodats spela en allt mindre roll i offentligheten, i enlighet med en traditionell tolkning av den så kallade sekulariseringsteorin. Men Jonas Lindbergs forskning visar istället att religion har diskuterats allt oftare i nordisk politik sedan 1988. Det gäller framför allt i Danmark och Norge, men också i de övriga länderna i varierande grad.

Jonas Lindbergs drar i sin avhandling Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion: An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012 slutsatsen att globaliseringen, genom mediepåverkan och ökad religiös mångfald, skapar en osäkerhet kring nationell och kulturell identitet i många länder. Osäkerheten bidrar till att kristendom åter får betydelse som identitetsmarkör. Framväxten av högerpopulistiska partier runt om i Europa är det tydligaste tecknet på det, men avhandlingen visar också att många andra politiska partier påverkas i en liknande riktning. I Sverige kan Alliansens samarbete med Sverigedemokraterna för att ge ökade möjligheter till konfessionella inslag vid skolavslutningar ses som ett färskt exempel på detta.

Avhandlingen bygger på analyser av partiprogram och parlamentsdebatter i de fem nordiska länderna med ett särskilt fokus på de tre årtalen 1988, 1998 och 2008 och ingår i det samnordiska forskningsprojektet NOREL. Jonas Lindbergs studie visar att religion dyker upp i relation till fler områden över tid, som exempelvis invandring och mänskliga rättigheter.

Resultaten pekar också på ökade spänningar kring religion, där kristendom i vissa fall betonas starkare, medan inte minst islam problematiseras i ökande grad. Religionsfriheten, som tidigare har tagits för självklar, uppfattas på motsvarande sätt som mer komplicerad och beskrivs oftare som underordnad andra värden, inte minst demokrati. I en fallstudie kring parlamentsdebatterna om samkönade äktenskap visar Jonas Lindberg också att det finns andra tecken på en omförhandling eller återbekräftelse av relationerna mellan kyrka och stat, efter en mer generell process av ökad separation.

FAKTA
Jonas Lindberg är verksam vid Centrum för forskning om religion och samhälle och inom forskningsprogrammet Impact of Religion vid Uppsala universitet. Han är också präst och journalist.

Disputationen äger rum fredag 6 mars kl 14.15 i Ihresalen i campus Engelska parken, Uppsala universitet. Avhandlingen finns att ladda ner i fulltext.

Kontaktinformation
Jonas Lindberg, tfn: 0766-22 58 04, e-post: jonas.lindberg@teol.uu.se eller informatör Ulrika Öster, tfn: 073-803 83 64, e-post: ulrika.oster@crs.uu.se

Varje år beräknas 50 000 européer dö i förtid på grund av dålig luftkvalitet, orsakad av den bunkerolja med hög svavelhalt som används som drivmedel inom sjöfarten.

Men förbättringar är nu i sikte. För fartyg som trafikerar nordeuropeiska farvatten sänktes den högsta tillåtna svavelhalten radikalt vid årsskiftet – från 1 procent till 0,1 procent.

Ända sedan 2006 har forskare vid institutionen för rymd- och geovetenskap vid Chalmers arbetat med att utveckla en ny metod för att på ett effektivt sätt övervaka utsläppen från fartygstrafiken – utan att behöva göra tidsödande inspektioner ombord.

Tekniken, som är världsunik, används sedan fyra år på försök i en mätstation placerad vid Nya Älvsborgs fästning intill inseglingsrännan till Göteborg. Där registreras och analyseras utsläppen från passerande fartyg kontinuerligt.

Mätningarna visar nu att svavelutsläppen minskade med cirka 80 procent när de nya reglerna började gälla. Under årets två första veckor analyserades närmare 200 fartygspassager, av dessa klarade nästan hälften det nya gränsvärdet på 0,1 procent.

– För många fartyg noterades utsläpp strax över gränsen, så med tanke på en viss osäkerhet i mätmetoden får man anse åtminstone 80 procent av fartygen som godkända, förklarar Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys.

Detta kan jämföras med de föregående fyra åren, då utsläppen i genomsnitt legat på en nivå som motsvarar ett svavelinnehåll i bränslet på 0,6 – 0,7 procent.

Men årets inledande mätningar tyder också på en större spridning bland de fartyg som inte klarar utsläppskraven, något som Johan Mellqvist och hans kollegor nu ska titta närmare på.

Att minska på svavelutsläppen kostar stora pengar för rederierna, oavsett hur de väljer att möta kraven. Det finns olika alternativ:

Antingen följa lagens bokstav och driva fartygen med den betydligt dyrare, lågsvavliga bunkeroljan. Eller installera reningsutrustning ombord så att svavelutsläppen minskar i motsvarande grad.

En tredje möjlighet är att helt byta bränsle, exempelvis till flytande naturgas (LNG) eller till metanol, något som färjerederiet Stena Line nu testar på ett par av sina fartyg.

Rederierna har inte varit odelat positiva till de skärpta utsläppsreglerna. Men när de nu ändå införts finns ett starkt tryck från näringen att de ska efterlevas och att överträdelser ska beivras av myndigheterna.

– Det finns en oro bland etablerade rederier att deras konkurrenter ska fuska och skaffa sig en ekonomisk fördel, säger doktoranden Jörg Beecken, som igår disputerade på den nya mätmetoden som han utvecklat tillsammans med forskarkollegor.

Metoden bygger på en kombination av flera etablerade tekniker och kan användas både för fasta mätstationer på land, som vid Älvsborgs fästning, och för mätningar från flygplan. Chalmers har även installerat och testat sin utrustning i ett danskt flygplan, som nu står redo för rutinövervakning.

– Flygmätningar blir viktigt, eftersom det är enda möjligheten att kontrollera utsläppen när fartygen befinner sig till havs, påpekar Johan Mellqvist.

Fakta om tekniken:
Metoden som Chalmersforskarna utvecklat bygger på en kombination av etablerade tekniker, som förfinats och anpassats för sitt ändamål. Bland annat optisk fjärranalys, kemisk analys med hjälp av en så kallad ”sniffer” samt övervakning av fartyg via AIS (Automatic Identification System). Systemet kan förutom svavel även analysera fartygsutsläpp av kväveoxider och partiklar – föroreningar som också väntas få skärpta regler.

Fakta om svavelutsläpp
Svavelutsläpp är i första hand en hälsofråga, men i Norden bidrar utsläppen även till försurning av sjöar och vattendrag, på grund av den kalkfattiga berggrunden. De nya skärpta reglerna från 1 januari i år omfattar Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön samt Engelska kanalen.Övriga EU följer det regelverk som beslutats av FN:s sjöfartsorgan IMO. Detta innebär att den maximala svavelhalten i bränslet år 2020 sänks från nuvarande nivå 3,5 procent till 0,5 procent.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys på Chalmers, 0703-088777, johan.mellqvist@chalmers.se

– Det finns inget som tyder på att vissa orter i Sverige skulle drabbas oftare av extremregn än andra, säger Johanna Sörensen, doktorand vid teknisk Vattenresurslära vid LTH som varit delaktig studien som letts av professor Lars Bengtsson.

Årsnederbörden, däremot, kan alltså variera. Medan det i Göteborg faller 750 mm per år och i Borås hela 1000 mm, faller det endast 500 mm per år i Kalmar. Men bara för att det regnar mer i Göteborg och Borås jämfört med exempelvis Växjö och Kalmar, betyder det alltså inte att man kan förvänta fler extrema regn i de två förstnämnda städerna.

Forskarnas budskap är att alla svenska städer behöver skydda sig mot översvämningar och de skador som kraftigt regn kan orsaka. Skyfallen förväntas bli fler med ett varmare klimat, inte minst i städerna, där vattnet snabbt rinner ner till låglänta områden där det orsakar stora skador på viktiga byggnader och infrastruktur.

Översvämningarna i Köpenhamn år 2011 och i Malmö-Köpenhamn förra sommaren blev så allvarliga just för att de föll över städer. Översvämningen på Orust år 2006 orsakade också stora skador, men det är givet att skadorna blivit väsentligt värre om regnet fallit några mil längre sydost istället, i Göteborg.

– Redan nu kan de extrema regnen orsaka stora skador. Det är med andra ord viktigt att våra städer undersöker hur väl förberedd man är, säger Johanna Sörensen.

Hon tvivlar på att alla kommuner i modeller undersökt vart vattnet tar vägen om det kommer ett våldsamt skyfall eller att de grundligt analyserat om man viktiga samhällsfunktioner riskeras att slås ut.

Vad ska man då göra? Forskarnas rekommendationer kan sammanfattas till ”mer blått och grönt i staden”.

– Det är viktigt att göra plats för vattnet i staden och styra det dit där det gör minst skada. Det är också viktigt att bromsa vattnets framfart, till exempel genom att anlägga kopplade dammar eller låta vattnet rinna genom snirkliga kanaler istället för i raka rör. Med långsammare avrinning blir flödestopparna och därmed också skadorna mindre för de korta, högintensiva regnen.<br /><br />Upphöjda grönytor suger också åt sig regnet och hindrar att gång- och vägstigar svämmar över.

Anledningen till att extremregnen kan hamna lite varstans är att dessa, så kallade konvektiva regn på fackspråk, är mycket lokala. Vindarna kan därför styra var extremregnen hamnar – över en stad eller vid sidan om.

Så här gick studien till:
I studien har dygnsregn från cirka 200 stationer och korttidsregn från så kallade vipp-mätare analyserats. För nio sydsvenska orter kunde dygnsnederbörd ända från slutet av 1800-talet användas i analyserna. I studien har även havets betydelse för översvämningar studerats och sannolikheten för högt vattenstånd och kraftigt regn i kombination har undersökts. Vidare gjordes under studien ett antal modellberäkningar av översvämningar i urbana områden, bland annat för att se hur stor avrinning som sker från grönområden vid extrema regn. Resultaten är applicerbara för hela Sverige.

Extrema regn innebär minst 40 mm/dygn. Skyfall innebär extremt häftigt regn på ännu kortare tid, i regel intensivare än 1?mm per minut. I den här undersökningen har forskarna korrelerat årsnederbörd med extrema regn. <br

Rapporten, ”Identifiering av extrema händelser och dess översvämnings-konsekvenser i tätort” finns här.

Författarna har även publicerat artiklar om ämnet i Hydrological Processes och Hydrology Research

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Johanna Sörensen, doktorand på Teknisk Vattenresurslära, 046-222 44 87, johanna.sorensen@tvrl.lth.se. Eller Lars Bengtsson, Seniorprofessor, 046-222 89 80, 070-822 89 85, lars.bengtsson@tvrl.lth.se

Ny forskning visar att fuktkrämer som innehåller karbamid eller glycerol ökar hudens genomsläpplighet medan krämer som innehåller hyaluronsyra, även det en vanlig ingrediens i fuktkrämer, minskar den samma.

– Vår forskning visar att vi kan reglera hudens barriäregenskaper. Resultaten kan användas för att till exempel utveckla läkemedel i form av salvor och krämer där man vill öppna upp hudbarriären så att den aktiva substanser kan ta sig in och verka. När behandlingen är genomförd kan man sedan stänga barriären, säger Cathrine Albér, forskare vid Institutionen för biomedicinsk vetenskap, Malmö högskola.

Problem med torr och irriterad hud är vanligt i nordliga länder som Sverige där luften är kall och torr. Det är också en av anledningarna till att vi använder stora mängder fuktkrämer.

– Torr hud ökar risken för en rad olika hudåkommor, till exempel eksem. Eksem skadar huden, vilket i sin tur ökar risken att exempelvis drabbas av astma, säger Albér.

Vår kunskap om hur olika ingredienser i hudvårdsprodukter påverkar huden är begränsad. Cathrine Albér studerar i sin avhandling hur tre vanliga fuktbindande ämnen påverkar hudens egenskaper.

– Vi har tittat på hyaluronsyra, en högmolekylär fuktbindare, och två låg-molekylär fuktbindare, karbamid och glycerol. De är alla tre vanliga ingredienser i fuktgivande hudvårdsprodukter.

Forskarna har bland annat studerat hur fuktbindarna påverkar hudbarriärens genomsläpplighet.

Det yttersta lagret av huden är i kontakt med två olika miljöer, dels kroppens inre fuktiga miljö dels den yttre torra miljön. När vi applicerar en hudkräm förändras den yttre miljön, vilket påverkar hudens egenskaper, förklarar Albér.

Att hyaluronsyra minskar genomsläppligheten förklaras av att molekylen är för stor för att tränga igenom hudbarriären och därför bara kan verka på hudytan medan karbamid och glycerol är tillräckligt små för att tränga igenom och påverka hudens fett- och proteinmolekyler så att genomsläppligheten ökar.

– En hudkräm som innehåller karbamid eller glycerol ger således torr hud samma egenskaper som fuktig, vilket är positivt när man vill att substanser ska ta sig in i huden för att verka där. Hyaluronsyra, som inte tränger in i huden, kan istället användas när man bara vill fukta upp och skydda huden.

Kontaktinformation
Cathrine Albér Tfn: 0739 45 92 50 cathrine.alber@mah.se

– Att vi får allt färre insjuknanden i diabetes är väldigt positivt, men också paradoxalt eftersom förekomsten av övervikt och fetma blir vanligare i samhället, vilket i sig ökar risken för diabetessjukdom. Exakt vad den minskade diabetsförekomsten beror på vet vi inte ännu, men sannolikt handlar det om en kombination av friskfaktorer i form av bra kost och aktiv livsföring i befolkningen som kompenserar för de ökade risker som övervikt och fetma medför, säger Olov Rolandsson, professor i allmänmedicin, Umeå universitet, som är en av studieförfattarna.

Typ 2-diabetes är en av de stora folksjukdomarna i Sverige, som beror på en kombination av arv och levnadsvanor. Under de senaste decennierna har det allt högre välståndet i Sverige bidragit till att allt fler insjuknat i diabetes, vilket har medfört att många även har drabbats av de komplikationer som sjukdomen medför. Det har dock på senare tid publicerats ett antal mindre studier som antyder att antalet som insjuknar i typ 2-diabetes inte längre ökar i Sverige. Samma studier har också rapporterat att det är fler som lever med sjukdomen på grund av en minskad dödlighet, vilket ger en ökad total förekomst av typ 2-diabetes i Sverige.

För att undersöka detta närmare har forskare vid fyra allmänmedicinska enheter vid universiteten i Umeå, Örebro och Linköping, samt vid Karolinska institutet i Stockholm, räknat antalet personer som behandlas med diabetesläkemedel. Forskarna har även beräknat antalet personer som insjuknat i typ 2-diabetes, och hur många personer som har typ 2-diabetes i Sverige mellan 2005 och 2013. Slutligen har även forskarna beräknat hur stor andel av befolkningen som har diabetes genom att lägga ihop personer med läkemedelsbehandlad diabetes med de som klarar sig med enbart kost- och livsstilsbehandling.

Studien som publiceras i tidskriften Diabetic Medicine visar att totalt 240 871 personer insjuknade i diabetes under den aktuella åttaårsperioden. Antalet insjuknande i typ 2-diabetes minskade under perioden med 0,6 procent per år bland kvinnor och 0,7 procent per år bland män. Totalt hade 404 611 personer läkemedelsbehandlad diabetes i slutet av 2013, vilket motsvarar en ökning med 2,4 procent bland män och 1,9 procent bland kvinnor, under perioden. Den totala förekomsten av diabetes i befolkningen 2013 uppgick till 4,7 procent.

– I en internationell jämförelse kan vi konstatera att Sverige har en relativt låg förekomst av typ 2-diabetes. Att antalet insjuknanden minskar samtidigt som det totala antalet som lever med sjukdomen ökar är glädjande, eftersom det innebär att allt färre med diabetes dör av följdsjukdomar kopplade till sjukdomen, som hjärtinfarkt och stroke, säger Olov Rolandsson.

Läs artikeln i Diabetic Medicine


Om studien: Prevalence and incidence of diabetes mellitus: a nationwide population-based pharmaco-epidemiological study in Sweden, Diabetic Medicine, 2015.

S. P. O. Jansson, K. Fall, O. Brus, A. Magnuson, P. Wändell, C. J. Östgren, O. Rolandsson, DOI: 10.1111/dme.12716

Kontaktinformation
För mer information om studien, kontakta gärna:Stefan Jansson, Allmänmedicinskt forskningscentrum, Örebro universitet, 019-602 57 84, 070-693 40 43, stefan.jansson@oru.se; Olov Rolandsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Allmänmedicin, Umeå universitet, 090-590 20 52, 070-590 20 52, olov.rolandsson@umu.se

Rökning, hög kolesterolhalt, högt blodtryck, diabetes, övervikt och en stillasittande livsstil anses idag vara vedertagna riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Men dessa faktorer förklarar inte hela risken.<br /><br />Senare forskning har därför studerat hur olika riskfaktorer samverkar när det gäller risken att bli sjuk.

En avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar nu att exponering för luftföroreningar från trafiken ökar risken för hjärtinfarkt hos individer med särskilda genetiska variationer.

I studien, som inkluderar 618 patienter med hjärt-kärlsjukdom och 3 614 slumpmässigt utvalda kontrollpersoner, har Göteborgsforskarna fokuserat på variationer i en gengrupp kallad GST – en antioxidant som hjälper till att motverka de skadliga effekterna av föroreningar som vi andas in.

Studierna visar att det finns ett samband mellan olika varianter av GST-gener och luftföroreningar när det gäller risken för hjärtinfarkt. För en specifik genvariant tycks luftföroreningsexponering dubblera risken för hjärtinfarkt.

– Luftföroreningar från trafik har tidigare kopplas till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Våra studier antyder att individer med vissa genvarianter är mer känsliga för luftföroreningsexponering, men vilka mekanismer som ligger bakom detta samband återstår att utreda, säger doktoranden Anna Levinsson som redovisar resultaten i sin avhandling.

I studien fick deltagarna genomgå en medicinsk undersökning där bland annat blodtryck, längd och vikt mättes. De fick också fylla i frågeformulär med frågor om till exempel livsstil, eventuella mediciner, kostvanor, utbildningsgrad och rökvanor.

För att beräkna exponeringen för luftföroreningar kopplades individernas hemadresser samman med ett geografiskt informationssystem där föroreningshalten för varje adresspunkt beräknades.

Avhandlingen Interaction of genetic susceptibility and traffic-related air pollution in cardiovascular disease försvarades vid en disputation den 20 februari.

Kontaktinformation
Kontakt:
Anna Levinsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
070-241 8080,
031-786 3600,
anna.levinsson@amm.gu.se

Handledare docent Fredrik Nyberg, Sahlgrenska akademin, 070-261 9296, fredrik.nyberg@astrazeneca.com

Gravida kvinnor med fetma löper en ökad risk för flera komplikationer under graviditeten och för barnet. Andelen kvinnor som genomgått en fetmaoperation innan de föder barn har ökat kraftigt. I Sverige genomfördes år 2013 nästan 8 000 fetmaoperationer, varav åtta av tio operationer gjordes på kvinnor.

– Effekterna av fetmakirurgi på hälsan är mer välstuderade än hur det påverkar en kommande graviditet och det nyfödda barnet. Därför ville vi undersöka om fetmakirurgi påverkade riskerna för graviditetsdiabetes, för tidig födsel, dödföddhet, om barnet var lätt eller stort för tiden, medfödda missbildningar och död i nyföddhetsperioden, säger studiens förstaförfattare Kari Johansson, forskare vid Karolinska Institutets institution för medicin, Solna.

Forskarna använde data från svenska hälsoregister för att hitta 596 graviditeter till kvinnor som fött barn efter genomgången fetmakirurgi mellan åren 2006 och 2011. De jämfördes med 2 356 graviditeter till kvinnor som inte opererats, men som hade samma body mass index (BMI; vikten dividerat med längden i kvadrat), som de opererade kvinnorna haft före fetmakirurgin.

Det visade sig att de fetmaopererade kvinnorna löpte betydligt lägre risk att utveckla graviditetsdiabetes – 2 procent jämfört med 7 procent – och att föda ett barn som var stort för tiden. Bland de icke-opererade jämförelsekvinnorna fick drygt 22 procent ett barn som föddes stort för tiden, medan motsvarande andel bland de opererade var knappt 9 procent. Däremot hade de kvinnor som gjort en fetmaoperation dubbelt så hög risk att föda barn som var lätta för tiden och graviditetslängden var något kortare.

– Eftersom fetmakirurgi följt av graviditet både ger positiva och negativa effekter bör dessa kvinnor betraktas som riskgraviditeter när de väntar barn. De bör få särskild omsorg från mödravården, till exempel genom extra ultraljud för att kontrollera fostertillväxt, detaljerade kostråd som även inkluderar kontroll av intag av kosttillskott som är nödvändiga efter fetmakirurgi, säger Kari Johansson.

Studien finansierades av Vetenskapsrådet, The Obesity Society, Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.

Publikation: “Outcomes of Pregnancy in Women with Prior Bariatric Surgery”, Kari Johansson, Sven Cnattingius, Ingmar Näslund, Nathalie Roos, Ylva Trolle-Lagerros, Fredrik Granath, Olof Stephansson & Martin Neovius, New England Journal of Medicine online 26 February 2015.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:

Kari Johansson, postdoktor, Karolinska Institutet
Telefon: 070-695 49 26
E-post: kari.johansson@ki.se

Olof Stephansson, docent, överläkare inom gynekologi och obstetrik, Karolinska Universitetssjukhuset
Telefon: 070-00 11639
E-post: olof.stephansson@ki.se

Martin Neovius, docent, Karolinska Institutet
Tel: 073-903 3774
E-post: martin.neovius@ki.se

Bostadssegregation är ett fenomen som ofta beskrivs som ett problem för dagens svenska storstäder. I vardagsdiskussioner och i media har begreppet ofta kommit att associeras med ”invandrare” och miljonprogramsområdena byggda under 1960- och 70-talen, som under årens lopp fått allt sämre rykte. Även inom forskningen har det ofta varit vanligare att studera segregation i låginkomsttagarområden, ofta med en högre andel utlandsfödda.

– Trots att forskning har visat att resursstarkare befolkningsgrupper spelar en viktig roll för segregationsprocesser i svenska städer, har dessa grupper inte beaktats i särskilt hög utsträckning tidigare, säger Ann Rodenstedt vid institutet för bostadsforskning, Uppsala universitet.

Utgångspunkten i hennes avhandling är att segregation måste förstås som en process som involverar alla stadens områden, och syftet har varit att studera den ”andra änden” av segregation i Malmö. Det har blivit en allt vanligare trend i Sverige att bostadsområden byggs med särskilda koncept i åtanke, och som erbjuder de boende mer än bara tak över huvudet.

Ann Rodenstedt har dels undersökt två områden i Malmö; dels ett nyproducerat ”livsstilsboende”, Victoria Park, som i media beskrivits som Sveriges första ”gated community”, och dels ett äldre och exklusivt villaområde, Bellevue. Med hjälp av intervjuer, fokusgrupper, mentala kartor och deltagande observationer har hon undersökt varför invånarna valt att bosätta sig i dessa områden, deras syn på Malmö som stad och dess olika bostadsområden samt vilka områden de finner attraktiva respektive oattraktiva och otrygga.

Avhandlingen visar att det finns en mental klyfta som splittrar upp Malmö i vad som upplevs som olika och separata världar. Den övre medelklassen självsegregerar sig till den västra sidan av staden, samtidigt som de undviker att flytta till större delar av staden. Liksom de flesta andra urbana invånare lever de boende i Victoria Park och Bellevue ganska lokala liv, vilket gör att det finns en stor okunskap om flera av stadens områden.

– För att få en bild av det som sker i andra delar av staden spelar media en stor roll, och tillsammans med redan existerande segregationsmönster samt sociala, symboliska och fysiska gränser, som konserverar områdenas status, förstärks segregationen i Malmö. De som kan väljer att bo i vad som upplevs som den lugna och trygga delen av staden och kan på så vis köpa sig en egen trygghet, säger Ann Rodenstedt.

Läs avhandlingen: “Living in the calm and safe part of the city: The socio-spatial reproduction of upper-middle class neighbourhoods in Malmö”, på universitetets webbplats.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ann Rodenstedt, tel: 018-471 65 27, 070-887 72 53, ann.rodenstedt@ibf.uu.se

Ett forskarlag vid Linköpings universitet och Münchens tekniska universitet (TUM) har lyckats följa och modellera rörelsen av en enskild molekyl, fångad i en por i nanoformat. Genom att finjustera temperaturen och skifta molekylernas laddning har man bland annat kunnat koda bokstäver i alfabetet, vilket demonstrerar möjligheten att utläsa information från enstaka molekylers jämviktsbeteende. Arbetet publiceras nu i tidskriften Nature Communications.

De teoretiska beräkningarna har utförts vid Nationellt Superdatorcentrum i Linköping och koordinerats av Jonas Björk, postdoktor i teoretisk kemi vid LiU.

Molekylär termodynamik handlar om egenskaper över tid hos molekyler, som deras position och rörelse. I den makroskopiska, tredimensionella världen kan molekyler anta en näst intill oändlig mängd skepnader, vilket gör det till en enorm utmaning att analysera enskilda tillstånd. Men i München har experimentteamet skapat tunna nätverk med tvådimensionella porer på en yta av silver, där rörelsen hos enstaka molekyler kan följas i sveptunnelmikroskop vid olika temperaturer.

Med denna teknik, utvecklad under ledning av Florian Klappenberger och Johannes Barth, kan man undersöka termodynamisk jämvikt på atomnivå och söka önskade temperaturområden.

– Det var oerhört intressant att observera, både i mikroskopet och med en beräkningsmodell, hur en given molekyl ockuperar miljontals olika positioner till och med över en mycket begränsad yta, säger Carlos-Andres Palma, huvudförfattare till studien.

Parallellt med experimenten har forskarna arbetat med sofistikerade datormodeller för att beskriva den temperaturberoende dynamiken hos enstaka infångade molekyler.

– Vi har tillämpat de mest avancerade superdatorberäkningarna för att förstå de växelverkningar och energilandskap som bestämmer rörelsen hos molekylerna. Men det är en lång väg att gå innan termodynamiken för enskilda molekyler kan förvandlas till teknik, säger Jonas Björk.

Artikel: Visualization and thermodynamic encoding of single-molecule partition function projections, by Carlos-Andres Palma, Jonas Björk, Florian Klappenberger, Emmanuel Arras, Dirk Kühne, Sven Stafström and Johannes V. Barth, Nature Communications, 23 februari 2014, doi: 10.1038/ncomms7210

Forskningen finansierades av Europeiska vetenskapsrådet (ERC Advanced Grant MolArt) och svenska Vetenskapsrådet.

Av 2 525 inkomna ansökningar från hela Europa beviljades bidrag till 372. Av dessa 372 beviljade ansökningar kom nio från forskare knutna till svenska institutioner.

Vid Lunds universitet gick bidragen till följande tre projekt:

Intelligent robotseende
I sin forskning vill Cristian Sminchisescu, professor i tillämpad matematik vid LTH, lägga den matematiska grunden för ett mer människolikt robotseende. Målet är att skapa en matematisk modell som förmår bringa ordning i den enorma mängd signaler som når robotens ögon varje sekund. Därigenom kan roboten lära sig att förstå den visuella världen. Och inte bara det, modellen ska också se till att roboten kan dra slutsatser om vad som möjligtvis kan hända härnäst. För detta krävs förmåga att både lära sig av tidigare erfarenheter och anta vad som kan hända härnäst.

– I en framtida bil kanske en robot exempelvis kan varna föraren om att ett barn ser ut att vara på väg ut på körbanan. Eftersom roboten i det här fallet har snabbare observations- och slutledningsförmåga än dig som förare kan liv räddas, säger Cristian Sminchisescu.

Ett ett antal postdocs och doktorander kommer anställas i projektet som går under namnet “Seed – learning to see in a dynamic world”. Länk till bildgruppens hemsida och personlig hemsida.

Individualiserade behandlingsstrategier för folksjukdomar
Ett tvärvetenskapligt projekt under ledning av Marju Orho-Melander, professor i genetisk epidemiologi, har som målsättning att förstå vilka av de tillstånd som ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar som är gemensamma, och vilka som skiljer mellan dessa sjukdomar. Projektet ska undersöka sambandet mellan den genetiska risken och faktiskt insjuknande i typ 2 diabetes, hjärt-kärlsjukdom och olika cancerformer hos 30 000 personer. En viktig del i projektet är en stor befolkningsstudie där forskarna för första gången ska studera hur bakterier i tarmen (mikrobiota) regleras av våra gener och samspelar med kosten vi äter och hur detta kan leda till sjukdomsutveckling.

– Med ökad kunskap om de grundläggande sjukdomsmekanismerna kan vi utveckla bättre sätt att förebygga sjukdom och behandla personer med hög risk att dö i  hjärt-kärlsjukomar och cancer, säger Marju Orho-Melander.

Projektet: ”Linking Cardiometabolic Disease and Cancer in the Level of Genetics, Circulating Biomarkers, Microbiota and Environmental Risk Factors (BIOMENDELIAN)”. Länk till Marju Orho-Melanders hemsida

Kartläggning av gener som styr stamcellernas tillväxt
Jonas Larsson, docent i molekylär medicin, forskar om de blodstamceller som bildar nytt blod efter en benmärgstransplantation. Transplantation av benmärg räddar idag livet på många patienter med olika former av blodcancer (leukemi) och även vissa ärftliga blodsjukdomar. Alla behövande patienter kan dock inte få behandling då det inte alltid finns tillräckligt mycket stamceller och det är svårt att hitta lämpliga givare. Jonas Larssons forskargrupp försöker därför finna metoder för få stamcellerna att föröka sig inför en transplantation och studerar de gener som har betydelse för stamcellernas tillväxt.

Inom ramen för ERC-projektet ska forskarna använda ny metodologi, så kallad CRISPR-teknik (Clustered Regularly Interspaced Short Palindromic Repeats), för att kartlägga nya gener som styr stamcellernas tillväxt.

– Baserat på dessa resultat kommer vi att utveckla nya odlingsbetingelser för att kunna föröka stamcellerna inför en transplantation. Målsättningen att utveckla nya och säkrare strategier för stamcellbehandling vid leukemi och ärftliga blodsjukdomar, säger Jonas Larsson.

Projektet: Uncovering Targets for Ex Vivo Expansion of Hematopoietic Stem Cells to Enhance Cell Therapies of Blood Disorders (UNEXPECTED). Länk till Jonas Larssons hemsida

Kontaktinformation
För mer information:Cristian Sminchisescu, tel 046-222 34 98, cristian.sminchisescu@math.lth.se, Marju Orho-Melander, tel 040-39 12 10, Mobil arbete: 040-39 12 21, marju.orho-melander@med.lu.seJonas Larsson, tel 046-222 05 80, Mobil arbete: 070-572 79 09, jonas.larsson@med.lu.se