Odubbade vinterdäck av nordisk typ och sommardäck från fem olika premiumdäcktillverkare, det vill säga fem däck av varje typ, testades. Däcken var nya men inkörda. Studier av dödsolyckor indikerar också att odubbade vinterdäck är överrepresenterade i olycksstatistiken.
– Bromssträckan på torr asfalt var cirka 15 procent längre för vinterdäcken jämfört med sommardäcken, oavsett hastigheten före inbromsningen. På våt asfalt var bromssträckan 20 procent längre för vinterdäcken, säger Mattias Hjort, forskare på VTI.
Vid undanmanövertest med dubbelt körfältsbyte på våt asfalt var den maximala hastigheten cirka 83 km/h för sommardäcken och 72 km/h för vinterdäcken, en skillnad på 15 procent. Tester på en kurvig våt asfaltslinga jämförde varvtiden mellan sommar- och vinterdäck för respektive tillverkare. Sommardäcken visade sig vara 10–17 procent snabbare beroende på däck.
Forskarna utförde också skaderiskanalyser för att uppskatta bromsprestandans betydelse för tre olika typer av trafikolyckor, där de använde ett antal hypotetiska inbromsningssituationer, med och utan autobroms. Olyckstyperna var bakifrånkollision, frontalkollision och påkörning av fotgängare.
– Studien visade på ökningar av skaderisken vid användning av de nordiska vinterdäcken för alla tre olyckstyperna, säger Mattias Hjort.
Som en del av projektet genomfördes dessutom en djupstudieanalys av dödsolyckor, för vilka det finns information om däckanvändning, för åren 2008–2009.
Sammantaget konstaterar forskarna att skillnaden i väggrepp är signifikant mellan de testade sommar- och vinterdäcken, både när det gäller broms- och styrprestanda. Det är svårt att uppskatta vilken betydelse denna skillnad har på trafiksäkerheten, men teoretiska riskanalyser indikerar ökade risker vid användning av vinterdäck för ett antal olyckstyper där bromsprestanda är viktig. Studier av dödsolyckor indikerar också att odubbade vinterdäck är överrepresenterade i olycksstatistiken. Rådet till konsument måste därför bli att alltid använda sommardäck sommartid.
Till rapport VTI 849
Kontaktinformation
Mattias Hjort, forskare Fordonsteknik och simulering, VTI, Linköping. Telefon: 013 20 42 91. Mobiltelefon: 070 320 43 44. E-post: mattias.hjort@vti.se
Detta visar en studie av nationalekonomerna Adrian Adermon och Magnus Gustavsson, Uppsala universitet. Frågan om hur datorisering och robotisering påverkar arbetsmarknaden och löneutvecklingen har varit föremål för ett stort antal vetenskapliga studier. Forskning om utvecklingen i USA, Storbritannien och Tyskland har pekat mot att datoriseringen leder till att andelen höglöneyrken och låglöneyrken ökar, medan andelen medelinkomstyrken minskar.
I ett nytt nummer av SNS Analys: Teknisk utveckling och jobbpolarisering, sammanfattas den internationella forskningslitteraturen på området. Dessutom görs en analys av utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden mellan åren 1975-2005.
Analysen visar att datoriseringen har haft markanta effekter på utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden efter 1990. Sedan dess har antalet sysselsatta i höglönejobb ökat med 150 000, samtidigt som lika många medelinkomstjobb försvunnit. Antalet låginkomstjobb har varit i stort sett oförändrat. Analysen bekräftar att denna tudelning av den svenska arbetsmarknaden kan hänföras till datoriseringen.
– Vår studie visar att datoriseringen bidragit till en tudelning av den svenska arbetsmarknaden, enligt samma mönster som påvisats i andra länder. Det är i dagsläget svårt att säga hur datoriseringen kommer att påverka arbetsmarknaden på längre sikt, men klart är att Sverige och världen står inför potentiellt dramatiska förändringar, säger Magnus Gustavsson.
Detta är det första rapporten inom SNS nya forskningsprogram Framtidens kompetensförsörjning. Svensk arbetsmarknad i en globaliserad värld.
Ladda ned rapporten här.
Författare: Adrian Adermon, doktor i nationalekonomi, Uppsala universitet och Magnus Gustavsson, docent i nationalekonomi, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Adrian Adermon, adrian.adermon@nek.uu.se eller 018-471 51 16. Magnus Gustavsson, magnus.gustavsson@nek.uu.se eller 018-471 51 03
– Möten där alla deltagare tittar på en persons presentation är inte effektivt vid exempelvis stadsplanering eller krishantering. Då behöver olika scenarier och åtgärder enkelt kunna jämföras. Arenan är svaret på ett behov av större interaktivitet, säger universitetslektor Tina-Simone Neset, föreståndare för arenan.
Beslutsarenan är ett resultat av forskning inom interaktiv visualisering samt deltagandeforskning. Totalt har den nio projektorer och alla deltagare kan koppla upp sig och visa information samtidigt på en cylindrisk skärmvägg som är sex meter i diameter. Data, grafik och simuleringar kan enkelt flyttas fram och tillbaka på skärmväggen.
– Vad vi vet finns ingen liknande arena i Europa, säger Tina-Simone Neset.
Men det är inte bara vid eventuella katastrofer och i stadsplanering som arenan kan fungera som beslutsstöd. Den kan också vara till hjälp i exempelvis budgetarbete, vårdärenden eller för virtuella konferenser. Den kommer också bli ett stöd vid presentation av forskning och tanken är att universitetets studenter i bland annat miljövetenskap ska få tillgång till arenan.
FAKTA
Norrköpings beslutsarena är utvecklad av forskare på centrum för klimatpolitisk forskning, tema miljöförändring och C-Research vid Linköpings universitet i samarbete med SMHI. Den har finansierats av Norrköpings fond för forskning och utveckling, Linköpings universitet och genom en donation av Luftfartsverket.
Beslutsarenan invigs den 30 mars – läs mer: http://www.cspr.se/nda
Kontaktinformation
Tina-Simone Neset, Centrum för Klimatpolitisk Forskning, Linköpings universitet. Tina.neset@liu.se, 013-282288. Ingrid Leo, Centrum för Klimatpolitisk Forskning, Linköpings universitet, Ingrid.leo@liu.se, 011-363347
Kan man ”leva som andra” genom en annan person? Med fokus på personer med utvecklingsstörning undersöker Therése Fridström Montoya den frågan i avhandlingen ”Leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och faktisk paradox”.
Under större delen av 1900-talet var personer med utvecklingsstörning hindrade från att gifta sig, och de tvångssteriliserades, omyndigförklarades och förvarades på institutioner. De räknades inte som likvärdiga människor. Idag gäller helt andra regler. Ingen kan omyndigförklaras, och enligt både svensk lag och internationella mänskliga rättigheter ska personer med utvecklingsstörning ha samma rättigheter och samma självbestämmanderätt som andra.
I avhandlingen framgår att det av två skäl inte är givet att personer med utvecklingsstörning kan få samma rättigheter eller ha självbestämmanderätt på samma villkor som andra.
Det ena skälet är att dessa personer ofta saknar kunskaper och förmåga att på egen hand göra sin röst hörd i rättsliga sammanhang. Det andra skälet är att deras möjligheter att företa ”rättshandlingar”, exempelvis att ansöka om en förmån eller att överklaga ett beslut till domstol, är begränsade på grund av krav på ”förmåga att rättshandla”. Endast den som kan ”kommunicera en förnuftig vilja” anses ha sådan förmåga.
På grund av dessa brister och krav blir personer med utvecklingsstörning ofta beroende av att företrädas av en god man eller förvaltare. Mekanismer i rätten som diskvalificerar vissa människor, på samma sätt som omyndigförklaringen gjorde, finns alltså fortfarande kvar. Det kan även sägas att det blir svårt att genom god man eller förvaltare garantera personer med utvecklingsstörning mänskliga rättigheter och självbestämmanderätt. Reglerna om hur gode mäns och förvaltares uppdrag ska utövas har nämligen inte förändrats märkbart sedan år 1924.
Avslutningsvis i avhandlingen diskuterar författaren den människosyn som avspeglas i rätten, och vilka effekter denna får för personer som avviker från den rättsliga idealbilden av människan. Mot bakgrund av att människan inom ramen för rättssystemet förutsätts vara fri, självbestämmande, rationell, förnuftig och viljestark, kan det diskuteras om målformuleringen om möjligheten för personer med utvecklingsstörning att leva som andra är ett uppnåeligt mål. Det kan även ifrågasättas om det är ett önskvärt mål.
Avhandlingen Leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och faktisk paradox, försvarades den 20 mars 2015.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Therése Fridström Montoya, Tel: 070 – 624 85 92, E-post: therese.f.montoya@jur.uu.se
Den ena av studierna, som båda publiceras i vetenskapstidskriften The Lancet, visar att det går att byta ut den efterkontroll som i dag rekommenderas vid medicinsk abort mot ett graviditetstest som kvinnan gör själv i hemmet. Den andra visar att barnmorskor på ett säkert och effektivt sätt kan hantera misslyckade aborter och missfall på landsbygden i Uganda.
Begreppet ofullständig abort innebär att det finns vävnadsrester kvar i livmodern efter en misslyckad abortbehandling eller spontan abort (missfall). Det kan ge bland annat blödningar och infektioner och är ett potentiellt livshotande tillstånd som kan behandlas effektivt med läkemedlet misoprostol. Misoprostol är en prostaglandinanalog som får livmodern att dra ihop sig och tömma sig.
På global nivå utförs varje år cirka 20 miljoner illegala och oftast osäkert utförda aborter. De leder till döden för cirka 50 000 kvinnor, vilket gör osäkra och illegala aborter till en av de vanligaste dödsorsakerna bland kvinnor i fertil ålder. I Uganda råder en mycket restriktiv hållning till aborter, så illegala aborter är vanligt förekommande med många ofullständiga aborter som följd.
Forskare vid Karolinska Institutet har tillsammans med kollegor från Makerere University i Uganda och med stöd från WHO gjort en studie som inkluderar drygt 1 000 kvinnor från landsbygden i Uganda. Kvinnorna hade sökt sig till hälsocentral med komplikationer efter misslyckad abort eller missfall. De lottades till att få behandling med misoprostol av antingen en barnmorska eller en läkare. Kvinnorna fick en dos av läkemedlet i tablettform på hälsocentralen. Efter några timmar skickades de hem med antibiotika, smärtlindrande läkemedel samt instruktioner om att söka vård vid feber, tilltagande smärta eller illaluktande flytningar.
När kvinnorna följdes upp efter två veckor hade drygt 95 procent av behandlingarna utförts säkert och effektivt, och siffrorna var lika höga för barnmorskor som för läkare. De kvinnor som fortfarande hade vävnadsrester kvar i livmodern fick hjälp med en kirurgisk abortbehandling.
– Studien visar att barnmorskor på ett medicinskt säkert sätt kan hantera misoprostol-behandling av ofullständiga aborter på landsbygden i Uganda. Eftersom det finns betydligt fler barnmorskor än läkare i Uganda och i många andra låginkomstländer ökar det tillgängligheten till behandling vid ofullständiga aborter och missfall, vilket räddar kvinnors liv. Studien kommer ligga till grund för nya riktlinjer från WHO, som kommer rekommendera att även barnmorskor får hantera behandling av ofullständiga aborter, säger Kristina Gemzell Danielsson, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och överläkare vid kvinnokliniken på Karolinska Universitetssjukhuset.
I en annan studie ingick drygt 900 kvinnor från Finland, Norge, Sverige och Österrike som sökte medicinsk abortbehandling efter upp till nio veckors graviditet. De lottades till ett återbesök inom en till tre veckor, vilket är dagens rutin, eller till att i hemmet utföra ett graviditetstest som mäter nivåer av hCG i urin efter en till tre veckor. När kvinnorna följdes upp sågs ingen skillnad mellan grupperna i effektivitet eller säkerhet.
– Studien visar att det går att förenkla rutinerna kring medicinska aborter, genom att kvinnan själv kontrollerar att aborten fullföljts genom att göra ett urintest i hemmet. Det ökar säkerheten kring medicinska aborter, eftersom många kvinnor i dag uteblir från återbesöket. Studien väntas ligga till grund för nya internationella rekommendationer från WHO och en förändrad klinisk praxis kring medicinska aborter i Sverige och globalt, säger Kristina Gemzell Danielsson.
Forskningen är finansierad med medel från bland annat WHO, Vetenskapsrådet, Karolinska Institutet, ALF-medel från Stockholms läns landsting och Högskolan Dalarna. Förstaförfattare i det ena av arbetena är Marie Klingberg Allvin, forskare vid Karolinska Institutet och även docent och prorektor vid Högskolan Dalarna.
FAKTA
Publikationer: ”Comparison of treatment of incomplete abortion with misoprostol by physicians and midwives at district level in Uganda: a randomised controlled equivalence trial”, Marie Klingberg-Allvin, Amanda Cleeve, Susan Atuhairwe, Nazarius Mbona Tumwesigye, Elisabeth Faxelid, Josaphat Byamugisha, Kristina Gemzell Danielsson, The Lancet, online 27 March 2015.
”Clinical follow-up compared with self-assessment of outcome after medical abortion: a multicentre, non-inferiority, randomised, controlled trial”, Kevin Sunde Oppegaard, Erik Qvigstad, Christian Fiala, Oskari Heikinheimo, Lina Benson, Kristina Gemzell Danielsson, The Lancet, 2015 Feb 21;385(9969):698-704, doi: 10.1016/S0140-6736(14)61054-0, Epub 2014 Oct 30.
Kontaktinformation
Kristina Gemzell Danielsson, professor, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Överläkare Karolinska Universitetssjukhuset. Tel: 08-517 721 28 eller 070-910 78 21. E-post: kristina.gemzell@ki.se. Marie Klingberg Allvin, forskare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet. Prorektor och docent Högskolan Dalarna. Tel: 023-77 84 69 eller 070-717 44 14. E-post: mkl@du.se
Med hjälp av fantasi kan par få ångdistansförhållande att fungera. Det visar ny forskning i sociologi av Iveta Jurkane-Hobein på Södertörns högskola och Uppsala universitet.
Mellan fem och tio procent av befolkningen i olika länder är särbo. En del av dem bor så långt ifrån varandra att det är svårt att träffas ofta. Trots att långdistansförhållanden är vanliga har frågan knappt studerats inom sociologi tidigare. Den aktuella studien är alltså banbrytande.
Iveta Jurakne-Hobein har gjort djupintervjuer med 19 individer i Lettland med erfarenhet av långdistansförhållanden med en partner inom landet eller i ett annat land. Hon disputerar i sociologi med sin avhandling den 27 mars på Södertörns högskola.
– Att paren är tillsammans i fantasin, i betydelsen att de har förmågan att föreställa sig det, är det enskilt viktigaste svaret på hur de får förhållandena att hålla. Genom att föreställa sig den andres doft eller röst håller de intimiteten vid liv. Jag är övertygad om att resultaten även gäller för Sverige, säger Iveta Jurkane- Hobein.
Det kan vara bra att idealisera varandra
Iveta har inte studerat om långdistansförhållanden håller. De som har intervjuats i hennes undersökning har lyckats hålla liv i sina relationer, och frågeställningen var hur de har gjort för att lyckas.
– De som har forskat på frågan om sådana förhållanden håller ger lite olika svar, säger hon. En del studier har kommit fram till att långdistansförhållanden är lite mindre stabila än andra förhållanden, medan andra studier visar att de är lika stabila.
I sin forskning har Iveta även undersökt hur paren kommunicerar med varandra. Inte otippat är det vanligt med Skype och sms, men också att skicka paket med presenter eller vykort. I sin avhandling visar hon också att paren tenderar att idealisera varandra och bara visa sitt bästa jag när de ses. De är dock medvetna om att det är så. Slutsatsen är att idealiserande kan vara en fungerande strategi för att hålla ett långdistansförhållande vid liv.
Ivetas studie är inte bara unik för frågeställningen som sådan. Den är också speciell eftersom den fokuserar på intima relationer i Östeuropa; ett fält som är lite utforskat. Forskarskolan BEEGS på Södertörns högskola, som Iveta är kopplad till, fokuserar just på studier av Östeuropa och Östersjöregionen, och finansieras av Östersjöstiftelsen.
– Det visar sig att sociala normer i Lettland kan försvåra långdistansförhållanden. De äldre som är uppvuxna i Sovjetunionen har kollektiva normer som kan göra långdistansförhållanden omöjliga, exempelvis att de måste vårda sina föräldrar. De unga som har växt upp i ett självständigt Lettland har tvärtom självorienterande normer, om exempelvis självständighet, som också försvårar för förhållanden på distans.
Disputationen
Iveta Jurkane-Hobein har genomfört sina doktorandstudier i sociologi vid Institutionen för samhällsvetenskap och vid forskarskolan BEEGS, Baltic and East European Graduate School, på Södertörns högskola. BEEGS finansieras av Östersjöstiftelsen. Iveta examineras av Uppsala universitet.
Avhandlingen heter ”I Imagine You Here Now. Relationship Maintenance Strategies in Long-Distance Intimate Relationships”.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Iveta Jurkane-Hobein, iveta.jurkane@sh.se, 08-608 50 96, 076-402 12 89, +45 30 86 87 81
– Det är hög tid att vi tänker på hur produkter kan designas och användas på ett hållbart sätt för att minska åtgången på material. Därför är det viktigt för svenskt näringsliv och för samhället i stort, men också otroligt roligt, att vi nu får möjligheter att dra igång det här forskningsprogrammet kring cirkulär ekonomi, säger Mattias Lindahl, biträdande professor i industriell miljöteknik vid Linköpings universitet.
Satsningen innebär att ett tjugotal forskare vid de tre lärosätena under fyra år kommer att involveras i det nya programmet REES, (Resource-Efficient and Effective Solutions based on circular economy thinking) med en budget på totalt cirka 80 miljoner kronor.
Hälften av pengarna, 42 miljoner, kommer från forskningsstiftelsen Mistra, som i september 2014 utlyste programmet ”Produktdesign och resurseffektivitet på väg mot en cirkulär ekonomi”.
– Linköpings universitet har tillsammans med Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola lämnat in en ansökan som tydligt integrerar produkt- och tjänstedesign med utveckling av affärsmodeller och policy. Att ansökan dessutom har ett starkt stöd från industrin gör den till en vinnare, säger Åke Iverfeldt, Mistras vd.
FAKTA
I det nya forskningsprogrammet deltar, förutom de tre lärosätena med Linköpings universitet som huvudsökande, ett stort antal företag (bl.a. Attends Healthcare AB, Ericsson AB, HTC Sweden AB, Inrego, Ståthöga MA Teknik AB, AB Volvo och Volvo Car Group) samt några organisationer och kommuner.
Kontaktinformation
Programansvarig Mattias Lindahl, 013-28 11 08, mattias.lindahl@liu.se
Södermanmodellen är utformad för att göra en person i behov av äldrevård mer delaktig i sin vård och kan leva det liv som han eller hon vill leva. Genom att planera och omfördela arbetsuppgifterna frigörs tid för personalen att umgås med och tillföra det lilla extra åt de boende på service- och vårdboenden. Det leder i sin tur till nöjdare boende och i sin tur nöjdare närstående.
Behagligare miljö för alla
Bergs kommun är den senaste i raden av kommuner som satsat på Södermanmodellen.
– Det finns många fördelar med den här modellen, säger Eva-Karin Åkerberg, enhetschef på vårdboendet Tallgläntan i Hackås. Först och främst är det bättre för våra gäster. De får bättre livskvalitet, mer delaktighet och inflytande och känner sig tryggare. Det innebär också mindre stress och en bättre arbetsmiljö för personalen, vilket resulterar i mindre sjukfrånvaro. Vi får en behagligare miljö att leva och arbeta i, helt enkelt.
Det här är ett nytt arbetssätt inom vården som har förändrat livet på ett antal vårdboenden i Sverige. Modellen är framtagen av Monica Söderman, adjunkt i omvårdnad vid Karlstads universitet och hennes syster Doris Söderman, medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, i Uddevalla kommun.
Södermanmodellen har tagit klivet ut på en bredare marknad tack vare möjligheten att licensiera forskningsresultat. Innovationskontoret Fyrklövern, ett samarbete mellan Mittuniversitetet, Karlstads universitet, Linnéuniversitetet och Örebro universitet, har skapat licensbanken.se, en plats där organisationer och företag hittar de senaste innovationerna från de universiteten.
– Utan stödet vi har fått skulle det här aldrig ha blivit vad det är idag, säger Doris Söderman. Det hade blivit en bok och ett antal föreläsningar, men vi hade aldrig kunnat sprida den här vårdmodellen på samma sätt. Vi vet idag att den fungerar, det är ett bra arbetssätt, men själva hade vi aldrig kunnat ta det så här långt.
Licensiering av innovationer
Licensbanken.se startades 2014 av Innovationskontoret Fyrklövern. Webbplatsen fungerar som en länk mellan akademin och samhället, och är ett stöd för forskare som inte vill starta och driva egna företag. Här presenteras licensierbara forskningsresultat från de fyra universiteten – nya innovationer som är redo att sättas i produktion eller implementeras.
Kontaktinformation
Sven Wadman, innovationsrådgivare, Mittuniversitetet, 070-292 38 84, e-post: sven.wadman@miun.se
Detta visar Helen Hasslöf i sin avhandling. Helena är ekolog och pedagog och har arbetat med flera projekt i lärande för hållbar utveckling. Hon konstaterar att hållbar utveckling knappast är ett enkelt begrepp då det rymmer så många dimensioner – miljömässiga, sociala, ekonomiska och kulturella. Dessutom tar hållbar utveckling upp frågor kring värderingar, ideologier och politik om miljö, jämställdhet och livsstil.
Intressekonflikter och ideologiska spänningar
– Ett av syftena med avhandlingen är just att visa komplexiteten med hållbar utveckling ur ett konfliktperspektiv, säger Helen Hasslöf.
Hon har undersökt hur ämneslärare resonerar om önskvärda syften då hållbar utveckling ses som ett övergripande mål för undervisning.
– Ja frågan är hur 27 engagerade lärare i sin undervisning integrerar hållbar utveckling som rymmer både intressekonflikter och ideologiska spänningar, säger Helen Hasslöf.
Helen Hasslöf har valt att dela in och studera lärare i sex fokusgrupper. Utifrån deras resonemang har hon sedan analyserat och dragit slutsatser, som skrivs fram i fyra olika vetenskapliga artiklar.
Vilka är då de viktigaste resultaten?
– Ett av resultaten visar hur kritiskt tänkande framkommer som ett centralt begrepp i lärarnas önskvärda mål för undervisning i hållbar utveckling, säger Helen Hasslöf. Men detta får olika kvalitativ mening då lärarna talar om det på olika sätt.
Redskap till kritiskt tänkande
Dels finns det naturvetenskapliga, faktabaserade, rationella sättet där elever förses med kunskaper för att föra fram argument och kunna ta ställning. Samtidigt framkommer att det är väsentligt att eleverna ges möjlighet att ”tänka själva” och att de får utrymme att ifrågasätta invanda beteenden och får utveckla sin medvetenhet i förhållande till sin omvärld. Eleverna socialiseras att ifrågasätta det som eleverna samtidigt skolats in i, vilket är en intressant paradox som vänds till redskap för ett kritiskt tänkande. På detta vis blir det uppenbart hur olika syften samtidigt ses som önskvärda.
– När lärarna talar om hållbar utveckling önskar de att eleverna agerar utifrån det naturvetenskapliga faktabaserade, det ifrågasättande och det nytänkande. Om hållbar utveckling begränsas till att diskutera/argumentera enbart utifrån naturvetenskapliga synsätt så riskerar etiska och politiska frågor att utestängas.
På det sättet tillför Helen Hasslöfs studier ny empirisk kunskap och ytterligare förståelse för de politiska och demokratiska dimensionerna av lärande för hållbar utveckling.
Vem ska läsa din avhandling?
– Jag hoppas att forskare, lärare, och lärarstudenter läser den, då den ger ytterligare dimensioner kring undervisning om hållbar utveckling. Avhandlingen har också ett metodologiskt syfte att visa hur mening skapas där konflikter finns.
Text: Helena Smitt
Kontaktinformation
Helena Smitt, kommunikatör malmö högskola. E-post: helena.smitt@mah.se Telefon: 040-66 58062
– Målet är att säkert kunna identifiera EU-medborgare både som privatpersoner och som företrädare för juridiska eller fysiska personer över nationsgränserna via elektronisk identifiering, säger Arvid Welin vid DSV, Stockholms universitet, som är samordnare för svenska STORK 2.0.
STORK 2.0 ska etablera gränsöverskridande internetbanktjänster med hjälp av eLegitimation.
– Online och mobila banktjänster är nu de metoder som många av oss européer väljer idag. Införandet av eLegitimation för inloggning och för att öppna nytt konto över nationsgränserna ger stora fördelar för dagens geografiskt spridda befolkning. Sedan september 2014 kan österrikiska medborgare öppna bankkonto i Slovenien vid DIBA internetbank och sedan i juni kan österrikiska medborgare öppna testkonton på Arion bank på Island, säger Eric Smith som leder internetbank-delen av projektet.
Gränsöverskridande akademiska tjänster ska även underlättas.
– Vi kommer att arbeta med studenter, akademiker, alumner, lärare och personal på de deltagande universiteten för att införa onlineutbildningar och en akademisk verifieringstjänst som gör det möjligt för arbetssökande inom EU att påvisa att de har de nödvändiga akademiska meriter som efterfrågas för en anställning, säger Vicente Andreu Navarro som är ansvarig ledare för eLärande-delen i projektet.
Att öka tillgängligheten till offentliga tjänster på nätet för företag över nationsgränserna är också en del i projektet. Företag som arbetar med offentliga förvaltningar i andra länder ska kunna komma åt eFörvaltningstjänster lika lätt som inhemska företag. Det kräver att en persons identitet och befogenheter, exempelvis att företräda ett företag, blir tillgängliga för – och accepteras av – den utländska e-förvaltningens tjänsteleverantör.
Befintliga eHälsotjänster ska också anpassas eller utökas med hjälp av eLegitimation. Syftet är att använda eLegitimation för att möjliggöra för såväl patienter som hälso- och sjukvårdspersonal att komma åt elektroniska patientjournaler på nätet, oavsett plats.
FAKTA
STORK 2.0 är ett samfinansierat EU-projekt inom ramen för IKT-stödprogrammet (ICT PSP) för konkurrenskraft och innovation (CIP). I STORK2.0-konsortiet ingår 19 länder som deltar som ledande aktörer (Österrike, Belgien, Tjeckien, Estland, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Slovenien, Slovakien, Spanien, Sverige, Schweiz, Turkiet och Storbritannien). Totalt medverkar 58 organisationer aktivt. STORK 2.0 bygger vidare på resultaten av det tidigare projektet STORK, genom att bredda användning av elektronisk identifiering i Europa.
Webbsida för STORK 2.0: www.eid-stork2.eu
Kontaktinformation
Arvid Welin, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV), Stockholms universitet, samordnare för svenska STORK 2.0, mobil 0734-60 27 90, e-post arvid.welin@dsv.su.se.
– Bubblor från sjöar är en av de stora transportvägarna för växthusgasen metan mellan mark och atmosfär, men det är också det svåraste att mäta. Genom att länka metanbubblorna till inkommande solstrålning kan vi koppla det till något som är lättare att mäta så vi kan göra tillförlitliga uppskattningar över längre tid – både bakåt och i framtiden, säger Brett Thornton, forskare vid Stockholms universitet och den som ledde den senaste studien som publicerats i Geophysical Research Letters.
Forskarna har använt förutsägelser om hur länge fjällsjöar är isfria i framtiden och därigenom kunnat göra prognoser över hur mycket metan som bubblar från sjöarna fram till år 2079.
– För att kunna göra säkra och storskaliga uppskattningar av metanbubblande i framtiden, är det ett viktigt steg att veta hur mycket metan som når atmosfären från sjöar i Sverige och hela Arktis, oavsett framtida temperaturer, säger Brett Thornton.
Forskargruppen vid Stockholms universitet har studerat sjöar i Stordalens myrmarker nära Abisko i norra Sverige. Dessa sjöar är typiska för det arktiska och subarktiska klimatet. De är relativt grunda och inbäddade i ett torv- och våtmarkslandskap. Mängden metan som frigörs från bubblor i de studerade sjöarna i Sverige verkar ha ökat med 24 procent sedan 1916. År 2079 förväntas ökningen vara uppe på 80 procent.
Koppling mellan solstrålning och metanbubblor
Förra året publicerade forskargruppen en vetenskaplig artikel där de kombinerade data för metanbubblor med uppgifter om hur mycket solsken det varit varje sommarsäsong. Resultatet var överraskande; mängden metanbubblor från sjöarna verkar vara starkt kopplad till solstrålning.
Att ha kunnat påvisa denna koppling är viktigt då solstrålning är mycket enklare att mäta än hur mycket metan som bubblar upp. Med denna nya kunskap kunde forskarna kombinera långtidsmätningar om inkommande solstrålning i Abisko, med uppgifter om när sjöarna i området blev isfria, och sina egna mätningar av metanbubblor. Resultatet har blivit tillförlitliga bakåtuppskattningar av metanbubblande från grunda sjöar i norra Sverige med början 1916.
En forskargupp under Patrick Crills ledning vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, har studerat metanutsläpp från Stordalenmyren i flera år. Gruppen mäter metanutsläpp från våtmarken och från flera sjöar runt omkring myren.
Artikeln finns att läsa här i Geophysical Research Letters.
Fakta om metan
Metan är en viktig växthusgas som över långa tidskalor på omkring 100 år har högre global uppvärmningspotential än koldioxid. Bland forskare har varnande röster hörts om att stigande temperaturer i Arktis skulle kunna frigöra kol som under lång tid lagrats i permafrosten och att detta så småningom skulle kunna nå atmosfären i form av bland annat metan. Denna frigörelse av kol och metan ur permafrosten kring Arktis har därför ägnats stor vetenskaplig uppmärksamhet de senaste åren.
Kontaktinformation
Brett Thornton, Institutionen för geologiska vetenskaper, tfn 08 16 4738, e-post brett.thornton@geo.su.se
Det visar Tiva Sharifi experimentellt i sin avhandling som hon försvarar vid Umeå universitet tisdagen den 31 mars.
– Jag har tagit fram en katalyselektrod med en enastående prestanda och stabilitet för flera viktiga energiomvandlingsprocesser, säger Tiva Sharifi.
I takt med att oljan börjar sina, intensifieras jakten på nya alternativa energiresurser. Vätgasproduktion, genom att spjälka vattenmolekyler till syre och väte med hjälp av solljus som drivkraft, kan vara en intressant metod i framtiden för att få fram ett förnybart bränsle.
För att kunna använda vätgas som bränsle, el eller värme behövs en energiomvandlare. Ett exempel är en bränslecell som kan omvandla vätgasens kemiska energi till elektricitet. Verkningsgraden hos en bränslecell är hög och restprodukten består av endast vatten.
Bränslecellen är dock beroende av effektiva elektrokatalysatorer för att fungera eftersom de elektrokemiska processerna i bränslecellen inte sker spontant. Vanligen syntetiseras sådana elektrokatalysatorer separat och fästs sedan på ytan av ett ledande material, som samlar strömmen. Denna kombination fungerar som elektrod (antingen katod eller anod) i den elektrokemiska cellen.
Att få dessa katalyselektroder att fungera effektivt i stor skala är komplext, och involverar bland annat problem med en effektiv överföring av elektroner (som leder strömmen) från katalysmaterialet till elektroden. Många elektroder har också problem med stabilitet eftersom katalysmaterialet gärna vill lossna från elektroden under energiomvandlingsprocessen. Ett annat problem med de nuvarande katalysmaterialen är att de består av platina och andra ädelmetaller, som alla är väldigt sällsynta och dyra.
Tiva Sharifi har i sin avhandling fokuserat på att tillverka elektrodmaterial så att flera av de existerande problemen minimeras. Hon har löst detta genom att välja alternativ till ädelmetaller och låta det katalytiskt aktiva materialet växa direkt på “elektrodytan” som består av ett billigt ledande substrat tillverkat av kolfiber (karbonpapper). Genom att kombinera material såsom kvävedopade kolnanorör, transitionsmetaller såsom järnoxid, och koboltoxid, med det ledande substratet så kan en komplett elektrod tillverkas.
Hennes avhandling innefattar både tillämpad forskning med inriktning på att lösa praktiska problem rörande möjligheterna till effektiva katalysatorer som kan tillverkas i relativt stor skala med billiga metoder, men hennes forskning inriktar sig också på att lösa grundläggande frågeställningar kring hur katalysmaterialen fungerar.
En central frågeställning har varit hur olika kvävedefekter beter sig i kolmaterialen. Kvävedefekter kan introduceras i kolmaterial genom att byta ut vissa kolatomer mot kväve.
– De har mycket intressanta egenskaper för både möjligheten att framställa helt metallfria katalysatorer, men också för att underlätta möjligheten att fästa andra katalyspartiklar på materialen, säger Tiva Sharifi.
Om disputationen:
Tisdagen den 31 mars försvarar Tiva Sharifi, institutionen för fysik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Efficient Electrocatalysts based on nitrogen-doped carbon nanostructures for energy applications. Svensk titel: Effektiva elektrokatalysatorer baserade på kvävedopade kolnanostrukturer för energitillämpningar.
Avhandlingen är publicerad digitalt
Kontaktinformation
Tiva Sharifi, institutionen för fysik Telefon: 073-896 66 62 E-post: tiva.sharifi@umu.se
De flesta virus har på sin yta så kallade glykoproteiner, vars uppgift är att binda viruspartikeln till de celler som viruset invaderar. De sockerbärande glykoproteinerna återfinns både i livshotande virus som ebola och lassafeber, och i mer vanligen förekommande herpesvirus.
Forskning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu i detalj kartlagt de genetiska processer och enzymer som är involverade när virusproteinerna ”försockras”. Studien ökar kunskapen om hur ett virus kan attackera flera olika organ, med helt olika celltyper.
I fokus för studien står de slemsubstanser som glykoproteinerna delvis är uppbyggda av. Göteborgsforskarna visar att slemsubstanserna i sin tur är utrustade med en unik proteinsekvens, som med hjälp av 20 identifierade enzymer arrangerar sockerenheterna i speciella positioner.
– Om man liknar slemsubstansen vid ett pärlhalsband, där snöret är proteindelen och alla de likformiga pärlorna är de små sockerenheterna, kan man beskriva det som att varje enzymkombination åstadkommer ett speciellt mönster för hur pärlorna är arrangerade, säger Göran Larson, forskare vid Sahlgrenska akademin:
– Ett virus som är producerat i levervävnad får till exempel en helt annan sockerkombination än om samma virus hade förökat sig i tarmens slemhinna. Det innebär i sin tur att samma viruspopulation får olika egenskaper beroende vilken vävnad de attackerar.
Forskarna utrycker principen som en ”seed and spread”, där en sockerenhet först ”sås” ut till en utvald position och sedan hjälper processen att sprida sig.
– Sockerstrukturerna är viktiga för flera av de mekanismer som viruset utyttjar, både för att tränga in i cellen och för att kunna lämna den cell som viruset just producerats i, säger Göran Larson.
Kunskapen skulle enligt forskarna på sikt kunna användas för att utforma nya behandlingar.
– Studier på djur har redan identifierat substanser som blockerar dessa mekanismer, och som har haft påvisad effekt mot herpesvirus.
Forskarna har även visat att antikroppar från virusinfekterade patienter reagerar olika på olika ”pärlmönster” i en och samma proteindomän. Genom en enkel provtagning skulle man därmed kunna analysera inte bara vilket virus en patient kan vara infekterad med, utan även få detaljerad information om virusets särskilda struktur hos den enskilda patienten.
FAKTA
Artikeln O-linked glycosylation of the mucin domain of the herpes simplex virus type 1 specific glycoprotein gC-1 is temporally regulated in a seed-and-spread manner publiceras i vetenskapliga tidskriften Journal of Biological Chemistry.
Länk till artikel: http://www.gu.se/forskning/publikation/?publicationId=209735
Kontaktinformation
Göran Larson, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0706 250216 031 342 1330 goran.larson@clinchem.gu.se
– Det är hög tid att vi tänker på hur produkter kan designas och användas på ett hållbart sätt för att minska åtgången på material. Därför är det viktigt för svenskt näringsliv och för samhället i stort, men också otroligt roligt, att vi nu får möjligheter att dra igång det här forskningsprogrammet kring cirkulär ekonomi, säger Mattias Lindahl, biträdande professor i industriell miljöteknik vid Linköpings universitet.
Satsningen innebär att ett tjugotal forskare vid de tre lärosätena under fyra år kommer att involveras i det nya programmet REES, (Resource-Efficient and Effective Solutions based on circular economy thinking) med en budget på totalt cirka 80 miljoner kronor.
Hälften av pengarna, 42 miljoner, kommer från forskningsstiftelsen Mistra, som i september 2014 utlyste programmet ”Produktdesign och resurseffektivitet på väg mot en cirkulär ekonomi”.
– Linköpings universitet har tillsammans med Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola lämnat in en ansökan som tydligt integrerar produkt- och tjänstedesign med utveckling av affärsmodeller och policy. Att ansökan dessutom har ett starkt stöd från industrin gör den till en vinnare, säger Åke Iverfeldt, Mistras vd.
FAKTA
I det nya forskningsprogrammet deltar, förutom de tre lärosätena med Linköpings universitet som huvudsökande, ett stort antal företag (bl.a. Attends Healthcare AB, Ericsson AB, HTC Sweden AB, Inrego, Ståthöga MA Teknik AB, AB Volvo och Volvo Car Group) samt några organisationer och kommuner.
Kontaktinformation
Programansvarig Mattias Lindahl, 013-28 11 08, mattias.lindahl@liu.se
I analysen ”Karriärstruktur och karriärvägar i högskolan” granskas hur en genomsnittlig karriär inom högskolan ser ut och vilka möjligheter till karriärutveckling och anställningstrygghet en svensk forskare har. Gemensamt för många unga forskare är att de under en allt längre tid i början av sin karriär blir hänvisade till kortare visstidsanställningar med oklara villkor.
Vetenskapsrådet har länge efterlyst ett transparent och förutsägbart nationellt karriärsystem.
– Jag tror de flesta i Högskolesverige är eniga om att för många unga forskare är anställda på otrygga premisser och att detta får många forskartalanger, främst inom konkurrensutsatta områden, att inte välja en akademisk karriär, säger Vetenskapsrådets generaldirektör, Sven Stafström. Vi behöver ett mer välfungerande, nationellt enhetligt, karriärsystem som verkligen utnyttjas som huvudalternativet då unga forskare anställs.
– Analysen väcker också frågor om hur vi forskningsfinansiärer på bästa sätt stödjer forskare och lärare i början av deras karriärer samt hur jämställdhet bäst integreras i karriärsystemet.
Vetenskapsrådet har analyserat hur forskarkarriärerna utvecklats för de grupper som tog sin doktorsexamen 1995/96, 2002/03 respektive 2008/09. Cirka en tredjedel av de studerade grupperna fortsätter verka inom högskolan som forskande och undervisande personal, men skillnaderna i karriärutveckling är stora, både mellan könen, de olika grupperna och mellan olika ämnesområden.
Analysen visar också en allt mindre andel av dem som fortsätter som lärare i högskolan får en meriteringsanställning. Det tar också genomgående längre tid efter doktorsexamen för kvinnor att få anställning som lektor. Kvinnor har också i större utsträckning tyngdpunkt på undervisning inom sina lektorsanställningar medan män har tyngdpunkt i forskning. Den finns även ämnesspecifika skillnader: t.ex. lämnar många biomedicinare och naturvetare landet efter doktorsexamen, medan en hög andel humanister och samhällsvetare fortsätter som lärare i högskolan.
Ladda ned/beställ rapporten ”Karriärstruktur och karriärvägar i högskolan”
Kontaktinformation
För övergripande policyfrågor:*Sven Stafström, generaldirektör Vetenskapsrådet, 08-546 44 161, e-post sven.stafstrom@vr.se För detaljerad information om analysens innehåll: Stina Gerdes Barriere, analytiker Vetenskapsrådet, 08-546 44 136, stina.gerdesbarriere@vr.se, Jesper Wadensjö, pressansvarig Vetenskapsrådet Tel: 08-546 44 289
De fyra första forskarna som får anslag är: Peter Andersen, Umeå universitet, Anna Wedell, Karolinska Institutet samt David Erlinge och Martin L. Olsson, båda Lunds universitet. Målet med programmet äratt stärka svensk klinisk forskning genom att identifiera de bästa kliniska forskarna, ge dem goda möjligheter att bedriva sin verksamhet och uppnå genomslag för forskningens resultat, både inom vetenskapen och vården.
– Svensk klinisk forskning når inte längre samma höga internationella genomslag som tidigare. För att vända den utvecklingen krävs satsningar på de allra bästa kliniska forskarna. Den kliniska forskningen är en viktig länk mellan grundforskning och den patientnära, kliniska, verksamheten. Klinikerna kan både initiera nya forskningsproblem grundade i den kliniska vardagen och säkerställa att nya forskningsresultat snabbt kommer till användning inom vården, säger Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Programmet utlystes 2014 och nu offentliggörs de första Wallenberg Clinical Scholars – fyra forskare som är världsledande inom sina respektive områden.
Peter Andersen, överläkare och professor i neurologi vid Umeå universitet, har upptäckt att vissa proteiner aggregerar till klumpar i nervcellerna vid sjukdomen ALS. Förhoppningen är att hitta en terapi som kan bromsa det dödliga förloppet. Läs mer
Anna Wedell, överläkare och professor i klinisk genetik vid Karolinska Institutet. Cirka ett av tvåtusen barn föds med en störd ämnesomsättning, vilket ofta leder till hjärnskador. Wedell har hittat den molekylära grunden för flera av dessa sjukdomar. Läs mer
David Erlinge, överläkare och professor i kardiologi vid Lunds universitet, har som mål att förebygga och minska dödligheten i hjärtinfarkt. Erlinge kartlägger b.l.a molekylära mekanismer som driver åderförkalkning. Han ska även studera nya innovativa behandlingar som kan förebygga hjärtinfarkt och minska dödligheten. Läs mer
Martin L. Olsson, överläkare och professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet, ska fortsätta sin forskning kring blodgrupper. Olsson ska också undersöka hur olika virus, bakterier och parasiter, som hiv och malaria, utnyttjar blodgruppsmolekyler för att infektera vårt blod. Läs mer
Programmet omfattar anslag till 25 av landets främsta kliniska forskare och kommer att löpa över tio år. Satsningen uppskattas till 600 miljoner kronor och varje forskare erhåller 15 miljoner kronor för en femårsperiod, med möjlighet till förlängning med ytterligare 15 miljoner kronor i fem år.
Wallenberg Clinical Scholars är en del av den satsning på totalt 1,7 miljarder kronor som Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse gör för att stärka den medicinska forskningen och livsvetenskaperna, Life Science, under kommande tioårsperiod.
Läs mer på:
Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse
Kungl. Vetenskapsakedemien
Kontaktinformation
Staffan Normark, ständig sekreterare Kungl. Vetenskapsakademien 08- 673 95 02, staffan.normark@kva.se. Göran Sandberg, verkställande ledamot Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse 08-545 017 80, kaw@kaw.se. Jessica Balksjö Nannini, pressansvarig Kungl. Vetenskapsakademien 070-673 96 50, jessica.balksjo@kva.se
