Tror du att vårt dricksvatten är sterilt? Det är det inte. Ett glas rent dricksvatten innehåller en miljon bakterier. Men det är som det ska vara, rent kranvatten innehåller alltid ofarliga bakterier. Däremot är kunskapen om dem nästan obefintlig. Men nu kan läget vara på väg att förändras.
Bakterier och mikrober växer i huvudsak till sig på insidan av våra vattenledningar vilket syns i form av en tunn, kladdig beläggning, en så kallad biofilm. Alla ytor från råvattenintag till kran är täckta av biofilmen.
Nya resultat av forskare i teknisk mikrobiologi och teknisk vattenresurslära visar att artrikedomen av bakterier i vattenrören är enorm samt att bakterierna tycks spela en större roll än vad man tidigare trott. För det mesta positiv. Bland annat anar forskarna att en stor del av vattenreningen sker i ledningsrören och inte enbart i vattenverken!
Till följd av den här kunskapen kan man i framtiden kanske styra råvattnets kvalité så att de gynnsamma bakterierna kan rena ännu effektivare än idag. Rubbningar i biofilmen kan också varna om något inte står rätt till.
– Ett tidigare helt okänt ekosystem har uppenbarat sig för oss. Tidigare gick det knappt att se några bakterier alls och nu kan vi plötsligt se åttiotusen bakterier per milliliter dricksvatten! Från att ha gått i mörker med en ficklampa befinner vi oss i ett upplyst rum, säger forskarassistent Catherine Paul entusiastiskt.
Tillsammans med professorerna Peter Rådström (projektledare), Kenneth M. Persson och doktoranden Katharina Lührig har hon nyligen publicerat resultaten i Microbes and Environments https://www.jstage.jst.go.jp/article/jsme2/30/1/30_ME14123/_article
Resultaten har lett till att biofilmsbeläggningarna diskuteras livligt i branschen.
Inte mindre än ett par tusen olika arter lever i vattenledningarna. Enligt forskarna finns ett samband mellan bakteriersammansättning och vattenkvalitet.
– Vi misstänker att det finns ”goda” bakterier som hjälper till att rena vattnet. Man kan likna det med våra kroppar. Tarmarna myllrar ju av bakterier varav merparten ser till att hålla magen i schack.
Exempelvis har de konstaterat att en bakterie, Sphingomonas, förekommer när vattenkvaliteten är god.
– Den här bakterien är känd för att äta icke önskvärt organiskt material och till och med giftiga kemikalier och plaster. Den tål också klor.
De gynnsamma bakterierna gillar inte bara smuts. De frisätter också ämnen som ger god smak och lukt åt vattnet.
Omvänt finns bakterier som visserligen inte förorsakar sjukdomsutbrott, men som kan vara en signal om att något inte riktigt står rätt till. Kanske att metallen börjar rosta eller att klorhalten inte är tillräckligt hög.
Den här kunskapen kommer väl till pass, nu när Sveriges ledningsnät från efterkrigstiden snart ska bytas ut för miljardbelopp.
– Den allra största förtjänsten med detta nyöppnade kunskapsfält är att vi så småningom kanske kan styra sammansättningen av råvattnet i våra vattenverk så att tillväxten av de ”goda” bakterierna gynnas på bekostnad av de oönskade mikroorganismerna. Ungefär som att rätt mat ger bättre tarmflora, säger Catherine Paul.
FAKTA
I Sverige finns ca 7 200 mil nedgrävda dricksvattenledningar, vilket motsvarar åtta meter vattenledning per svensk (privata rör i fastigheter ej inräknade). Varje år producerar Sverige tusen miljoner kubikmeter dricksvatten. Klimatförändringarna kommer troligen att öka risken för vattenburna sjukdomsutbrott, orsakade av parasiter och bakterier. Tekniken för att undersöka biofilmerna i vattenrören med PCR-baserad storskalig sekvensering har bland annat utvecklats tillsammans med Nationellt forensiskt centrum samt lundaforskarna Anders Tunlid, Björn Canbäck och Tomas Johansson som använt en snarlik teknik för att undersöka mikrofloran i jordprover.
Kontaktinformation
Peter Rådström, professor teknisk mikrobiologi, LTH, Lunds universitet, 0735 338987, 046-2223412, peter.radstrom@tmb.lth.se eller Catherine Paul , (nås lättast på mail) 046-222 83 28, , catherine.paul@tmb.lth.se
Utgångspunkten för studien var ca 1000 hatbrott mot muslimer som Brottsförebyggande rådet uppmärksammade under fyraårsperioden 2006-2009. Av dessa dömdes ett 50-tal i domstolar. I de flesta fallen övervägde domstolarna inte ens om brottet kunde ha ett rasistiskt motiv. De tillämpade inte heller den straffskärpningsregel som infördes i Sverige på 1990-talet för att bekämpa rasism och som kan användas när ett av motiven till brottet varit att kränka någon på grund av religion eller etnicitet eller dylikt. Marta Kolankiewicz har gjort en djupanalys av några av dessa fall för att förstå hur domstolarna resonerar.
För att en handling ska dömas som ett rasistiskt brott tycks man ofta förutsätta att gärningsmannen själv medger sitt rasistiska motiv eller tillhör en öppet rasistisk organisation, säger Marta Kolankiewicz.
Ett exempel som Marta Kolankiewicz tar upp i sin studie handlar om en moskébrand som i tingsrätten klassades som skadegörelse och i hovrätten som mordbrand. Domstolen övervägde dock inte att tillämpa straffskärpningsregeln trots att det var just en moské som brändes ner och trots att Koranen och andra religösa skrifter som fanns i moskén slängts ut på marken. Marta Kolankiewicz har jämfört fallet med ett fall av en moskébrand på 90-talet då de tilltalade öppet erkände i domstolen att de inte ville ha fler invandrare i Sverige och att de valde att bränna ner en moské för att få uppmärksamhet och föra fram sitt politiska budskap. Den gången fanns ett uttalat rasistiskt motiv, men i själva verket är det väldigt få som själva medger att de begår ett brott av rasistiska skäl, särskilt när de ställs inför rätta och riskerar ett högre straff, menar Marta Kolankiewicz:
Det kan vara en strategi för att få lägre straff men det kan också bero på att rasistiska handlingar inte nödvändigtvis utförs av uttalat ideologiska rasister.
Ett annat fall från Marta Kolankiewicz studie gäller en svart, muslimsk politiker som fick flera kränkande e-mail där hon bland annat uppmanades att ägna sig åt att odla banananer istället för politik. I det här fallet tyckte domstolen att en person i maktposition fick tåla om någon bad dem ”ägna sig åt fruktodling”. Domstolen bortsåg alltså från den rasistiska anspelningen på hennes afrikanska ursprung i meddelandet.
Rättvisa handlar inte bara om straff. Hur brottet sedan beskrivs och tolkas i domen har också betydelse. Att man helt bortser från den rasistiska dimensionen kan innebära ytterligare en kränkning av målsägande, säger Marta Kolankiewicz.
Ett annat exempel handlar om en person som vid flera tillfällen misshandlat muslimska taxichaufförer. Vid ett av tillfällena blev både straffet och skadeståndet högre på grund av det rasistiska motivet men inte när beteendet senare upprepades, trots det tydliga mönstret i den tilltalades handlingar.
– Jag tycker att det exemplet visar att det går att döma för rasistiskt brott med den lagstiftning som vi har idag, säger Marta Kolankiewicz.
Problemet är enligt Marta Kolankiewicz inte bristen på lagstiftning utan dels hur den tolkas och dels att den ofta inte tillämpas alls. – Det finns uppenbara hinder i hur man definierar rasism i domstol som gör att det är svårt att ta hänsyn till denna dimension av brottet. Men lagar utvecklas när de används och blir prejudicerande. Det finns alltså ett visst utrymme för domstolar att skapa rättspraxis så att de lagar som stiftades för att bekämpa rasism används mer effektivt , säger Marta Kolankiewicz.
Kontaktinformation
Marta Kolankiewicz disputerar den 10 april kl 10 med avhandlingen Anti-muslim Violence and the Possibility of Justice. Hon nås på Marta.Kolankiewicz@soc.lu.se eller 070-730 59 19 (upptagen mellan 15 och 17)
Resultaten visar att risken för skada minskade med 59 procent för kvinnor vid fall på dämpande golv jämfört med fall på vanligt golv, säger Johanna Gustavsson, doktorand i risk- och miljöstudier och ansvarig för studien. Genom att dämpa kraften i fallet minskar risken för skador. Detta är en princip som länge används inom andra områden, exempelvis i trafiken och olika typer av personlig skyddsutrustning.
Traditionella fallskadereducerande åtgärder såsom träning, kost och anpassningar i hemmet har tidigare visat goda resultat för äldre som bor hemma. Men för de som bor på särskilt boende är möjligheterna till fallskadepreventiva åtgärder ofta begränsade.
Det finns idag inga evidensbaserade åtgärder för denna grupp. Det stötdämpande golvet är en passiv åtgärd, det vill säga en inbyggd åtgärd som är tänkt att skapa en säkrare miljö, oavsett personens förmåga.<br /><br />Stort lidande och stora kostnader.
Fallskador är den vanligaste typen av skador i alla åldrar. Årligen drabbas cirka 18 000 personer i Sverige av en höftfraktur, huvudsakligen personer över 80 år. Fallskador kostar årligen samhället 25 miljarder kronor och leder till stort lidande för den som drabbas.
De resultat som nu publicerats gäller än så länge kvinnor och alla typer av skador, från lindriga till allvarliga.
Datainsamlingen kommer att fortsätta för att vi på sikt ska kunna beskriva hur golvet påverkar risken för olika typer av skador och även givetvis för männen, säger Johanna Gustavsson. Det tar längre tid att samla in data för männen då de på särskilda boende vanligtvis är betydligt färre än kvinnorna.
Intresset för stötdämpande golv ökar
Sen studien i Sunne inleddes har intresset för dämpande golv som fallskademinskande åtgärd ökad. Denna typ av golv finns inlagda på några ställen till i Sverige och CPS startar under året upp datainsamling för att utvärdera effekten av ytterligare två typer av dämpande golv.
Forskningen kring dämpande golv är fortfarande i ett initialt läge och det behövs fler studier och utveckling av produkter innan vi vet vilka egenskaper ett dämpande golv ska ha för att fungera optimalt för både de boende och personalen.
Kontaktinformation
För mera information kontakta Johanna Gustavsson, 054-700 25 22, 070-727 00 61, johanna.gustavsson@kau.se
– Det här betyder naturligtvis inte att söner eller bröder till sexbrottsförövare automatiskt blir förövare de också. Men även om sexbrottsdomarna totalt sett är relativt få visar vår studie att familjeriskökningarna är betydande. Förebyggande behandlingsinsatser till familjer i riskzonen skulle kunna minska antalet framtida offer, säger Niklas Långström, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och studiens huvudförfattare.
Den aktuella studien publiceras i tidskriften International Journal of Epidemiology och bygger på anonymiserade registerdata från bland annat det nationella lagföringsregistret och flergenerationsregistret. Totalt ingick 21 566 män som dömts för sexbrott i Sverige mellan 1973 och 2009, exempelvis våldtäkt mot vuxen (6131 förövare) och övergrepp på barn (4465 förövare).
Forskarna tittade på andelen sexbrott hos pappor och bröder (helsyskon och halvsyskon på mammas eller pappas sida) till personer som dömts för sexbrott och jämförde med normalbefolkningen i samma åldersgrupper och med motsvarande släktband. Resultaten visar på en familjär anhopning av sexbrott, där ungefär 2,5 procent av bröder eller söner till dömda sexbrottsförövare själva döms för sexbrott. Motsvarande siffra för män i normalbefolkningen är ca 0,5 procent.
Med en väl beprövad statistisk beräkningsmodell undersökte forskarna också betydelsen av genetiska och miljömässiga faktorer för risken att dömas för sexuella övergrepp. De kunde då uppskatta att sexbrottslighet främst beror av genetiska faktorer (40 procent) och miljöfaktorer som familjemedlemmarna inte delar med varandra (ungefär 58 procent).
– Att ha en pappa eller bror som dömts för sexbrott gav mellan fyra och fem gånger högre risk för män att själva dömas för liknande brott, jämfört med män som inte hade en sexuellt aggressiv pappa eller bror, säger Niklas Långström.
Forskningen har finansierats av Kriminalvårdens FoU-enhet, Vetenskapsrådet, Wellcome Trust och CIHR Banting fellowship program. Niklas Långström är även nationell vetenskaplig rådgivare inom Kriminalvården.
”Sexual offending runs in families: A 37-year nationwide study”, Niklas Långström, Kelly M. Babchishin, Seena Fazel, Paul Lichtenstein Thomas Frisell, International Journal of Epidemiology, online 9 April 2015.
Kontaktinformation
Niklas Långström, psykiater och professor i psykiatrisk epidemiologi Mobil: 070-425 4133 E-post: niklas.langstrom@ki.se
Centrumet kommer att inrikta sig på bred molekylärmedicinsk forskning inom cancersjukdomar, metabola sjukdomar som diabetes, sjukdomar i hjärna och nervsystem, samt allvarliga infektioner. Dessa forskningsområden är erkänt starka vid Umeå universitet. En mycket viktig länk och resurs för dessa forskningsområden är den befolkningsbaserade biobank som finns vid Västerbottens läns landsting, Biobanken norr, som tillsammans med patientdata och information om släktförhållanden, så kallade genealogiska data, ger ett unikt forskningsunderlag.
Till det nya centrumet bidrar Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse med totalt upp till 175 miljoner kronor under perioden 2016-2024. Anslaget ska främst gå till karriärtjänster för unga forskare.
– Det är glädjande att Stiftelsen tillsammans med universitetet och regionen kan bygga upp ett centrum för molekylär medicin i Umeå. Stiftelsen har gjort liknade satsningar vid Göteborgs och Lunds universitet. Syftet är att stärka forskningen inom livsvetenskap på ett nationellt plan och skapa centra som kan samverka med Science for Life-laboratoriet i Stockholm-Uppsala för att återföra svensk forskning till en världsledande position inom området, säger Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Vid Umeå universitet finns i dag etablerade excellenta forskningsnätverk inom molekylärmedicin och en lång tradition av så kallad translationell forskning, forskning där sjukdomsproblem som identifieras inom sjukvården blir basen för laboratoriebaserade undersökningar. Denna forskning sker genom nära samverkan mellan universitetet och Västerbottens läns landsting. Tillgången till ett stort biobanksmaterial, avancerade tekniska plattformar och forskningsinfrastrukturer ger det nya centrumet möjlighet att nå den absoluta forskningsfronten inom molekylär medicinsk forskning.
– Vi är mycket glada för att Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse väljer att lägga denna långsiktiga satsning i Umeå. Satsningen innebär att vi kan rekrytera unga excellenta forskare och stödja dessa i utvecklingen till ledande forskningsledare inom molekylärmedicin. Eftersom det molekylärmedicinska centrumet i Umeå också ska verka i nära samarbete med övriga planerade molekylärmedicinska centra i Sverige, får vi en rejäl nationell förstärkning av forskningen inom området, säger Lena Gustafsson, rektor vid Umeå universitet.
Tydlig koppling till sjukvården
För att garantera att den forskning som bedrivs också får betydelse för patienterna ingår en mycket tydlig koppling till sjukvården i centrumets verksamhet. Utöver medlen från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kommer Umeå universitet och Västerbottens läns landsting under perioden 2016-2024 gå in med 80 miljoner kronor vardera.
– Det är extremt glädjande att vi får denna möjlighet att stärka forskningen inom universitet och landstinget på områden där vårt samarbete redan idag väcker internationell uppmärksamhet. Forskningsresultaten kommer svårt sjuka patientgrupper tillgodo samtidigt som vi genom denna satsning även får ett fördjupat samarbete med Life Science-industrin, säger Anders Sylvan, landstingsdirektör i Västerbottens läns landsting.
Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden
Mycket glädjande är att även Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland aviserar att man kommer att stödja satsningen på det nya molekylärmedicinska centrumet.
– För Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland, med sin inriktning på stöd till forskning i norra Sverige, är det utomordentligt glädjande att Umeå universitet nu kommer med i det nationella nätverk, som tack vare Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse etableras inom Life Science. Vi vet att Umeå universitet kommer att utgöra en värdefull nod i detta nätverk, som är en nationell kraftsamling inom molekylär medicin. Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland utlovar stöd till ett post doc-program för Umeå universitet som sitt bidrag till denna satsning, säger Carl Kempe ordförande i Kempestiftelserna och Roger Henriksson, ordförande i Cancerforskningsfonden i Norrland, i ett gemensamt uttalande.
Kontaktinformation
Lena Gustafsson, rektor, Umeå universitet. Telefon: 090-786 53 50. E-post: lena.gustafsson@umu.se. Anders Sylvan, landstingsdirektör, Västerbottens läns landsting. Telefon: 090-785 72 50. E-post: anders.sylvan@vll.se. Göran Sandberg, verkställande ledamot, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Telefon: 08-545 017 80. E-post: kaw@kaw.se. Carl Kempe, ordförande i Kempestiftelserna. Telefon: 070-590 36 93. Epost: info@kempe.com. Roger Henriksson, ordförande i Cancerforskningsfonden i Norrland. Telefon: 070-588 99 33. E-post: roger.henriksson@umu.se
Om god hälsa tidigt i livet innebär att människor blir mer produktiva när de investerar i sin hälsa senare i livet kan små initiala skillnader i hälsa mellan människor leda till stora långsiktiga skillnader. Små förbättringar i tidig hälsa kan därför vara av stort samhällsekonomiskt värde, förklarar Petter Lundborg, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Tillsammans med forskarkollegorna Kaveh Majlesi, Martin Salm, Prashant Bharadwaj och Johan Vikström, leder han projektet Hälsa som humankapital: Avkastningen på tidiga investeringar. Ett mål med projektet är att utreda hur god hälsa tidigt i livet kan ge långsiktig ekonomisk avkastning.
Hälsa kan ses som ett slags humankapital som människor kan investera i och som kan genera en framtida avkastning. Vi kommer att studera den långsiktiga avkastningen på god hälsa tidigt i livet, och investeringar i hälsa, i termer av ekonomiska utfall, säger Petter.
Projektet är tänkt att generera ny och viktig kunskap på detta område, bland annat genom att länka samman anonymiserade hälsoregister och populationsregister.
2015 är andra året som Ragnar Söderbergs stiftelse, genom en allmän utlysning, beviljar anslag till projekt i ekonomiska vetenskaper. Första beviljningen skedde 2013. Då fick nationalekonomen Tommy Andersson, verksam på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, och hans projektgrupp anslag för forskning kring beteendeaspekter av institutionell design.
Kontaktinformation
Petter Lundborg, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Tel. +46462228989 eller e-post: petter.lundborg@nek.lu.se
Studien visar att den tinande permafrosten inte kommer orsaka omedelbara klimateffekter men man poängterar att betydande mängder växthusgaser väntas frisläppas över kommande årtionden och för en lång tid framöver.
– Permafrosten kan liknas vid en stor frys som bevarat material i årtusenden. Den globala uppvärmningen har då samma effekt som att dra ut sladden. Det organiska kolet i marken börjar nedbrytas vilket leder till ökad produktion av växthusgaser, säger Gustaf Hugelius som är forskare vid institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet och medförfattare till artikeln i Nature.
I nordliga permafrostområden finns mellan 1300-1600 miljarder ton organiskt kol i marken. Det motsvarar nästan två gånger allt kol som finns i växthusgaser i atmosfären. Vad forskarna nu gjort är att försöka fastställa hur stor andel av det frusna kolet som kan frisläppas, hur snabbt det kan ske samt i vilken form det kommer att ske. Resultaten visar att en del av det frusna kolet väntas tina och sedan succesivt frisläppas som koldioxid eller metan. Klimateffekten av detta kommer inte vara omedelbar men väntas vara betydande under det kommande århundradet och kommer fortgå under en mycket lång tid.
– De senaste åren har det gjorts stora framsteg och vi får en mer balanserad bild av hur stora riskerna för förändringar i det globala klimatet är. Samtidigt återstår många osäkerheter och frågetecken. Det rör sig om enorma, nästan outforskade områden och vi har stor brist på fältdata, säger Gustaf Hugelius.
Gustaf Hugelius leder även ett nytt forskningsprojekt där man har man en strategi för att komma runt bristen på fältdata. Forskarna utvecklar detaljerade modeller för några få utvalda områden där fältdata av hög kvalitet redan finns. Med stöd av denna nya kunskap ska sedan en global klimatmodell förbättras så att den kan modellera permafrost och dess klimatinverkan.
– Vi planerar nya expeditioner till områden i Kanada och Ryssland där tillgång på fältdata är liten eller obefintlig. Vi hoppas att den nya kunskapen kan leda till förbättringar i de globala klimatmodellernas kapacitet att förutsäga hur dessa avlägsna områden kan komma att påverka jordens klimat, säger Gustaf Hugelius.
FAKTA: PERMAFROST
Den korta sommaren i de arktiska områdena gör att tjälen i marken inte tinar fullständigt – det bildas lager i marken vars temperatur förblir under vattnets fryspunkt. Detta ständigt frusna tillstånd i marken kallas permafrost. Man säger att det råder permafrost när marktemperaturen är lägre än 0 °C under minst två år i följd.
Kontaktinformation
Malin Stenberg de Serves, kommunikatör Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet: 070-618 25 35 Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet. Tel: 070-797 29 52, email: gustaf.hugelius@natgeo.su.se
Patienter som drabbats av akut kranskärlssjukdom har nästan tre gånger större chans att förbättras om de får vård utifrån ett personcentrerat synsätt jämfört med traditionell vård. Det visar forskare vid Sahlgrenska akademin i en studie med 199 hjärtpatienter.
En personcentrerad vård innebär att personen, och inte patienten eller diagnosen, sätts i centrum för vården. Göteborgs universitets Centrum för personcentrerad vård, GPCC, hör till de forskargrupper som ligger längst fram i Europa när det gäller den personcentrerade vårdens tillämpning och effekter.
I sin senaste studie har forskarna följt 199 slumpvis utvalda patienter som rehabiliterats efter en akut kranskärlssjukdom, där hälften fått personcentrerad vård och hälften traditionell rehabilitering.
En uppföljning sex månader efter sjukdomstillfället visar att i gruppen som fick personcentrerad vård var chansen att förbättras 2,7 gånger större än i gruppen som fick traditionell vård.
– Förbättringen innebar att gruppen hade en större tilltro till den egna förmågan, att de återgick till arbete eller till tidigare aktivitetsnivå, och att de inte blev återinlagda på sjukhus för någon ny hjärthändelse, säger Andreas Fors, doktorand vid Sahlgrenska akademin och GPCC.
Konkret innebar den personcentrerade vården i studien att patient och vårdpersonal i samråd utformade en hälsoplan, som sedan följde patienten genom hela vårdkedjan.
– Hälsoplanen bygger alltid på patientens egen sjukdomsberättelse och blir ett viktigt redskap för att lyfta fram patientens egna resurser, hinder och möjligheter. Planen involverar även det stöd som behövs för att nå de individuella målen i rehabiliteringen, både från sociala nätverk och från vårdpersonalen, säger Andreas Fors.
Den aktuella studien är enligt forskarna den första i världen som prövat effekten av personcentrerad vård genom hela vårdkedjan av sjukhus, öppenvård och primärvård.
Artikeln Person-centred care after acute coronary syndrome, from hospital to primary care – a randomised controlled trial publiceras i tidskriften International Journal of Cardiology den 24:e mars 2015.
Länk till artikel
Kontaktinformation
Andreas Fors, doktorand vid Sahlgrenska akademin och GPCC, Göteborgs universitet 0709-115931 andreas.fors@gu.se
Vi har länge vetat vilka grupper som drabbas mest av dödsfall vid brand, men varför är inte klarlagt, säger Finn Nilson, universitetslektor i riskhantering. Vår nya studie visar att den grupp som det brinner mest hos inte är de som drabbas av flest dödsfall. Det säger oss att det förebyggande arbetet inte är så enkelt som att sätta upp fler brandvarnare. I kommande studier kommer vi att intervjua överlevande från svåra bränder för att få en klarare bild av vad som gjorde att de överlevde.
Risk att omkomma
Årligen orsakar bränder cirka 100 dödsfall i Sverige och kostnader på cirka 5 miljarder kronor. Tidigare forskning har visat att risken för att omkomma i bränder är högre bland äldre människor, bland män, funktionshindrade och låginkomsttagare. Det har dock inte varit känt om detta berott på att bränder är vanligare i dessa grupper eller om det är på grund av förmågan att hantera bränder som att risken att omkomma är högre.
Risk för bränder
I studien från Centrum för Personsäkerhet har det visat sig att risken för bränder, oavsett om någon skadats eller om räddningstjänsten varit där, inte är jämt fördelat över befolkningen. Risken för att det ska brinna i bostaden är högre bland de med hög utbildningsnivå samt hos personer födda utanför Norden. En lägre risk fanns hos äldre och hos de som bodde i hyresrätter.
Resultaten tyder på att trots att risken för brand är högre bland vissa grupper är det i andra grupper som risken att omkomma är störst, exempelvis äldre ensamboende män. Därmed kan det också konstateras att det från ett förebyggande perspektiv måste tänkas om, då bränder i sig inte är vanligare bland till exempel äldre och låginkomsttagare, men att de bränder som sker i dessa hem oftare leder till alvarliga skador eller dödsfall.
FAKTA
Studien är finansierad av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Kontaktinformation
För mera information kontakta Finn Nilsson, tel 0707 131 272 eller 054 700 2353 samt mejl finn.nilson@kau.se
– Tidig upptäckt av demens är viktigt av flera skäl. Förutom att läkemedelsbehandling kan inledas ökar möjligheterna att sätta in rätt stöd till patienter och anhöriga, både träning och hjälpmedel som minskar risken för fallskador och underlättar vardagen, säger Ylva Cedervall, sjukgymnast på minnes- och geriatrikmottagningen, Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet.
De viktigaste riskfaktorerna för demens är hög ålder och ärftlighet. I takt med att andelen äldre i befolkningen stiger får allt fler en sådan diagnos. Av de cirka 500 patienter som utreds på minnesmottagningen vid Akademiska sjukhuset varje år får ungefär hälften en demensdiagnos.
I den aktuella studien, som startar i april, räknar forskarna med att inkludera 280 patienter på Akademiska sjukhuset och Falu lasarett som sökt vård för minnesutredning.
Det är känt att motoriken, främst gången, påverkas tidigt vid demens. Deltagarna kommer att få göra ett gångtest, samtidigt som de gör en muntlig uppgift. Vid demens kan det vara svårt att minnas uppgiften samtidigt som det tar längre tid att utföra den. Momenten under gångtestet kommer att filmas så att forskarna också kan studera förändringar i gångmönstret. Efter testet kommer man att jämföra resultaten för dem som får en diagnos och dem som inte utvecklar demens.
– Om gångtestet håller måttet är förhoppningen att det ska kunna användas ensamt eller som komplement till de screeningtester som görs inom demensutredningar i primärvården, men även inom kommunal vård och omsorg för att tidigt upptäcka kognitiv svikt. Vid behov kan patienterna remitteras till en specialistmottagning för en utvidgad minnesutredning, säger Ylva Cedervall.
– En fördel med ett gångtest är att det kan upplevas mindre pressande än ett minnestest och kan utföras av fysioterapeuter/sjukgymnaster i olika vårdsammanhang. Därför tror vi att det kan bli ett bra komplement i vården som ökar möjligheterna att fånga in fler patienter med begynnande demens tidigt, avrundar hon.
Kontaktinformation
Ylva Cedervall, sjukgymnast på minnes- och geriatrikmottagningen, Akademiska sjukhuset och forskare, Uppsala universitet, 018-611 72 35. Anna Cristina Åberg, fysioterapeut och docent, Högskolan Dalarna, 023-778082. Elisabeth Tysk, presschef, Akademiska sjukhuset, 070-622 24 21
Nu startar Innventia projektet ”A Cellulose-Based Society”. Vi menar att en cirkulär bioekonomi i framtidens samhälle till stor del kommer att vara baserad på cellulosa. Cellulosan är naturens vanligaste förekommande byggsten. Det är den största beståndsdelen i växters cellväggar men finns även i vissa bakterier, svampar, alger och vattenlevande organismer. Skogsindustrin har länge arbetat med resurseffektiva processer för storskalig tillverkning av produkter som ligger till grunden för dagens samhälle. Papper är en del av allas vardag, i form av förpackningsmaterial, mjukpapper och som ett stöd för interaktion bland människor, lärande, kreativitet och innovation. Långt före den industriella papperstillverkningen har människor i alla kulturer använt sig av cellulosan som byggmaterial och för att förse hushållen med värme.
En av vår tids största utmaningar är klimatfrågan, därför satsas stora forskningsresurser på att ersätta de gamla fossila materialen med förnyelsebara. Behovet av en övergång till ett mer hållbart samhälle blir allt tydligare och efterfrågan på biobaserade innovationer växer starkt.
Vägen mot framtiden behöver kartläggas med både möjligheter och utmaningar som samhället står inför. I den cellulosabaserade ekonomin är cellulosan nyckelmolekylen i förädlingskedjan men i kedjan ingår även ett ansvarsfullt skogsbruk och att tillgodogöra sig sidoströmmar som förädling av lignin och hemicellulosa i alla dess former.
Projektet kommer att skapa en framtidskarta för den nya cellulosabaserade bioekonomin genom att undersöka och beskriva dagens trender och drivkrafter, intervjua experter och konsumenter och samtala med aktörer och samarbetspartner globalt. Resultaten kommer att presenteras i en ”Innventia Global Outlook”-rapport under 2016.
– Hela bioekonomin kretsar runt cellulosans fantastiska egenskaper och möjligheter. Nu gäller det att ta vara på dessa möjligheter. Den framtidskarta vi skapar blir en hjälp på vägen, säger Birgitta Sundblad, vd vid Innventia.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Marco Lucisano, projektledare för A Cellulose-Based Society, tel. 0768 767285, marco.lucisano@innventia.com.
Proteinet ifråga kallas TGFBR2 och har till uppgift att underlätta cellers respons på vissa signalproteiner.
I den aktuella studien, som presenteras av American Association for Cancer Research, visar forskare från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet att proteinet kan användas som en markör för att identifiera patienter som är resistenta mot Tamoxifen, och som därmed inte kan dra nytta av hormonbehandlingen enbart utan kräver kompletterande behandlingar.
Östrogen är ett viktigt hormon som får bröstceller att växa och dela sig. De signalproteiner som TGFBR2-proteinet påverkar kallas TGF-beta och har en motsatt, tillväxthämmande effekt. Men östrogenhormonerna och signalproteinerna samverkar med varandra, vilket innebär att om signalproteinernas aktivitet störs påverkas aktiveringen av östrogen.
Forskarna Susann Busch och Göran Landberg har i sin studie analyserat tumörprover från 276 patienter som fram till 1991 fick ta emot tamoxifen i två år och jämfört med resultaten hos 288 patienter som inte fick motsvarande behandling.
Hos kvinnor med så kallad hormonkänslig bröstcancer, som behandlades med Tamoxifen och vars tumörer dessutom hade låga nivåer av TGFBR2, var överlevnaden bland patienter utan återfall 73 procent lägre än hos de vars tumörer hade höga nivåer av TGFBR2.
Genom en serie laboratorieexperiment kan Göteborgsforskarna visa att om TGFBR2 helt raderades ur cellen blev behandling med östrogen och tamoxifen verkningslös. Låga förekomster av TGFBR2 har enligt studierna också en direkt koppling till utvecklingen av läkemedelsresistens.
FAKTA
Artikeln Loss of TGF Beta Receptor 2 Expression Impairs Estrogen Response and Confers Tamoxifen Resistance publiceras i American Association for Cancer Research tidskrift den 1 april.
Länk till AACR: http://www.aacr.org/Pages/Home.aspx
Studien finansierades av Svenska Cancerfonden, Breakthrough Breast Cancer (Storbritannien) och det nationella forskningsprogrammet Biocare.
Kontaktinformation
Susann Busch, forskare vid Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Cancer Center, Göteborgs universitet 0723-105708 031-105 708 susann.busch@gu.se
Forskaren Sofia Kjellström gjorde enkäter med personal på äldreboenden och inom hemtjänst och upptäckte att det gick att placera in svaren i tre grupper som hade tre olika värdesystem. Värdesystemet var det som styrde personens uppfattning om etik och moral, och spelade mycket större roll än faktorer som ålder, kön, utbildning och arbetslivserfarenhet.
De som ingick i den första gruppen tyckte att regler, rutiner och personalens arbetsvillkor skulle styra de äldres möjlighet till självbestämmande. De tänkte också mycket på hur de själva skulle vilja bli omhändertagna som gamla. De allra flesta av de som svarade på enkäten ingick i den här gruppen.
I den andra gruppen var man mer benägen att uppskatta självbestämmande och delaktighet bland de äldre. Man prioriterade dialog och samarbete med den äldre personen när beslut skulle fattas.
Den tredje gruppen var den minsta. Bara 17% av de tillfrågade ingick i den här gruppen, som ansåg att man skulle låta de äldre bestämma själva i så stor utsträckning som det bara var möjligt och att de skulle få vara delaktiga i alla beslutsprocesser.
Det här visar på ett problem inom äldrevården idag. De lagstadgade målen för äldreomsorgen stämmer överens med den tredje gruppens värdesystem, men bara en liten del av personalen inom vården är alltså inställda på att arbeta på det här sättet.
– Personal med värdesystem 1 var i majoritet i studien och de har svårt att leva upp till de krav på delaktighet för äldre som är lagstadgat, säger Sofia Kjellström.
Personer som ingick i grupp 1 gav också uttryck för en ”vi och dom” – attityd, där ”vi” var personalgruppen och ”dom” de äldre.
Det här är ett problem som ställer stora krav på ledarskap inom äldreomsorgen.
– En förtroendeingivande och tydlig ledare har möjlighet att förändra värdesystemet hos personalen så att den grupp man identifierar sig med består av både personalen och de äldre. En sådan förändring av värdesystemet skulle med all säkerhet vara till gagn för de äldre, säger Sofia Kjellström
FAKTA
Studien presenteras i: Kjellström, Sofia & Per Sjölander, The level of development of nursing assistants‘ value system predicts their views on paternalistic care and personal autonomy, International Journal of Ageing and Later Life 2015 9(1): 35-68
Om nationell värdegrund för äldreomsorg
Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund) 5 kap. 4§ socialtjänstlagen (2001:453), SoL.
För att uppnå det behöver äldreomsorgen bland annat värna och respektera den enskilda personens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning.
Kontaktinformation
Presskontakter: Maria Arpe, telefon: 070-380 21 06, mobil: 036-10 10 78, epost: maria.arpe@hs.hj.se och Sofie Sääf, telefon 0722-340626, e-post: sofie.saaf@hs.hj.se
Om detta och de praktiska konsekvenserna berättar Simon Kärvemo i en doktorsavhandling från SLU.
Vid stora stormfällningar ökar mängden lämpligt förökningsmaterial (vindfällda granar där larverna kan utvecklas) och granbarkborren kan snabbt öka i antal. Detta kan leda till stora utbrott då miljontals äldre stående granar dödas. Under åren efter stormen Gudrun angreps cirka fyra miljoner kubikmeter stående gran i södra Sverige, vilket forskare från SLU har utnyttjat för att lära sig mer om granbarkborren.
Simon Kärvemo har i sitt doktorsarbete undersökt vad det är som gör att granbarkborren dödar fler träd i vissa områden i skogslandskapet än i andra, och hur risken för skador ökar på platser där de vindfällda träden lämnas kvar efter en storm. Dessutom har han undersökt orsaker till att utbrott upphör.
Skogsbestånd med många större granar visade sig löpa störst risk att angripas i landskapet. Orsaken är troligen att det är lättare för granbarkborren att hitta en lämplig gran att lägga ägg i ju fler stora träd det finns i ett område. Närhet till lokala populationer av granbarkborre (träd dödade under föregående år) ökade också angreppsrisken, medan stora volymer av björk i beståndet minskade risken något.
På platser där stora mängder vindfällen lämnades kvar var antalet barkborredödade träd starkt kopplat till antalet vindfällen som granbarkborren förökade sig i under de första åren efter stormen. I vissa fall kunde nästan samtliga granar dödas runt stormluckor med många vindfällda träd.
En viktig orsak till att utbrott klingar av är att granbarkborren oftast är dålig på att föröka sig i stående träd. Detta visade sig framförallt bero på att granbarkborrens larver konkurrerar med varandra om maten så pass mycket att få överlever till färdigutvecklade granbarkborrar. Men studien visade också att förökningen kan vara mycket hög under enstaka år, förmodligen beroende på att träden haft nedsatt försvarsförmåga.
Simon Kärvemos resultat är av praktiskt intresse då man med hjälp av dessa kan identifiera högriskområden för barkborreangrepp under utbrott. Dessutom visar resultaten hur riskabelt det kan vara att lämna kvar stora mängder vindfällen av gran i naturreservat, eller i andra områden, eftersom detta kan leda till att i princip all äldre granskog i närområdet dödas. Om man vill minska risken för att detta ska inträffa kan det i vissa fall vara lämpligt att ta bort en del av vindfällena. Resultaten visar också att granbarkborrens förökningsframgång måste övervakas om man vill kunna göra bra prognoser för hur ett utbrott kommer att utvecklas under kommande år.
Fil mag Simon Kärvemo, institutionen för ekologi, försvarar sin doktorsavhandling Outbreak dynamics of the spruce bark beetle Ips typographys in time and space vid SLU i Uppsala.
Länk till avhandlingen (pdf)
Kontaktinformation
Simon Kärvemo 018-67 20 21, simon.karvemo@slu.se
Ett införande av intensivskogsbruksmetoder på delar av den brukade skogsarealen och ett ökat byggande av flervåningshus med trästomme kan bidra till att minska Sveriges utsläpp av växthusgaser. Ett sätt att förstå förutsättningarna för att sådana lösningar förverkligas, är att undersöka hur de uppfattas av berörda aktörer, och vilken inställning de har till att de används.
Måndagen den 13 april lägger Kerstin Hemström fram sin doktorsavhandling om berörda aktörers acceptans och intresse för intensivskogsbruk och flervåningshus med trästomme, och vad som underbygger deras inställning. I avhandlingsarbetet har enkät- och intervjustudier genomförts för att förstå hur allmänheten och privata skogsägare ställer sig till intensivskogsbruksmetoder, och hur arkitekter och arbetschefer på byggföretag ställer sig till byggande av flervåningshus med trästomme.
Intensivskogsbruket uppfattas ha negativa miljöeffekter
Resultaten visar att en stor del av allmänheten är emot användandet av intensivskogsbruksmetoder såsom skogsgödsling, odling av främmande trädslag och klonskogsbruk, på grund av att sådana metoder uppfattas ha negativa miljöeffekter.
– Därutöver är de privata skogsägarnas intresse för odling av främmande trädslag litet, säger Kerstin Hemström. Det beror dock främst på att sådan odling uppfattas som ekonomiskt ofördelaktig.
Intervjuer med arbetschefer på byggföretag och enkätsvar från arkitekter visar att de uppfattar att trästommar medför flera nackdelar och osäkerheter jämfört med betongstommar. Flertalet intervjuade arbetschefer menar också att de inte skulle bygga i trä även om de skulle uppfatta det som fördelaktigt ur kostnadspunkt.
Resultaten visar att byggandet av flervåningshus påverkas av flera strukturer som gör det fördelaktigt att välja betong som stommaterial. Det handlar om vilken typ av faktorer som prioriteras i byggprojekten, om de egenskaper som kopplas till trä, och om etablerade samarbeten och kontexter som gör det svårt att välja något annat än betong. Det behövs stöd från policy eller andra förändringar i byggprojektens kontext om byggandet av flervåningshus med trästomme skall öka markant.
Sammantaget visar avhandlingen hur berörda aktörers uppfattningar och prioriteringar påverkar förutsättningarna för ett intensivskogsbruk och ett ökande byggande av flervåningshus med trästomme i Sverige.
Kerstin Hemström är doktorand i forskargruppen för en Hållbar Bygg Miljö på institutionen Byggd Miljö och Energiteknik vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Avhandlingen “Perceptions of intensive forestry and multi-storey wood frames” försvaras måndagen den 13 april 2015 13.15. Disputationen äger rum i sal M, hus M på Linnéuniversitetet i Växjö. Opponent är professor Anders Lunnan verksam vid Norges Miljö och Biovetenskapliga Universitet i Ås.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kerstin Hemström, e-post: kerstin.hemstrom@lnu.se. Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press, lupress@lnu.se.
En internationell grupp av astronomer, bland dem Wouter Vlemmings på Chalmers, har gjort ett genombrott i att förstå hur tunga stjärnor föds. Forskningsresultaten publicerades igår kväll i tidskriften Science.
Två bilder av en ung stjärna, tagna med 18 års mellanrum, visar överraskande skillnader. Bilderna ger nu astronomerna en unik inblick – i ”realtid” – i vad som händer när en tung stjärna blir till.
Tunga stjärnor – med massa åtta gånger solens eller mer – lever mycket korta, dramatiska liv och dör i supernovaexplosioner, men forskarna vet ganska lite om hur de föds. Nya mätningar från det ikoniska radioteleskopet VLA i New Mexico, USA, visar hur en nyfödd stjärna under de senaste 18 åren har blåst en avlång bubbla i rymden.
Astronomerna har använt radioteleskopet Karl G. Jansky Very Large Array (VLA) i USA för att studera en massiv, ung stjärna som kallas W75N(B)-VLA 2 och som ligger omkring 4200 ljusår från jorden. De jämförde en bild som togs 2014 med en tidigare VLA-bild från 1996.
– Jämförelsen är ovanlig och spännande, säger Carlos Carrasco-Gonzalez, astronom vid Mexikos nationella universitet UNAM, som har lett forskarlaget.
Bilden från 1996 visar en kompakt källa till en het, joniserad vind som strömmar ut från den unga stjärnan. Bilden från 2014 visar att denna vind nu stöpts om till ett tydligt, avlångt utflöde.
Första mätningen av ett storskaligt magnetfält
De nya observationerna kom till tack vare en upptäckt från 2009 i samma del av rymden. Astronomer studerade området där denna tunga stjärna är en av många som håller på att bildas, och lyckades för första gången mäta upp ett storskaligt magnetfält.
Mätningarna då gjordes med teleskopnätverket EVN (European VLBI Network, det europeiska nätverket för långbasinterferometri), där 25-metersteleskopet i västsvenska Onsala ingår.
Chalmersastronomen Wouter Vlemmings var med både i det teamet och i teamet bakom den nya upptäckten.
– Bubblan ligger inuti molnet av damm och gas som stjärnan fötts ur, och den verkar vara utsträckt åt samma håll som magnetfältet i molnet. Magnetfält verkar har spelat en viktig roll när den här stjärnan började bildas för tusentals år sedan, säger Wouter Vlemmings.
Forskarna tror att stjärnan håller på att bildas inuti ett tjockt moln av gas och är omgiven av en dammig, donut-formad så kallad torus. Av och till slår stjärnan till med en het vind av joniserad gas som kan vara i flera år. Vinden expanderar först åt alla håll men där den slår in i torusen saktas den ner. Där vinden möter mindre motstånd, vid polerna, rör den sig snabbare och utflödet bildar den avlånga formen.
Åtta gånger solens massa
Utvecklingen som forskarna nu sett över ett spann av 18 år stämmer väl överens med teoretiska modeller som utvecklats för att förklara skillnaderna mellan utflöden från tunga stjärnor och från stjärnor med samma massa som solen. Utflöden från lättare stjärnor väntas vara smala. Stjärnan W75N(B)-VLA 2 uppskattas ha en massa ungefär åtta gånger solens.
– Vår förståelse för hur massiva unga stjärnor utvecklas är långt mindre fullständig än vår förståelse för hur solliknande stjärnor utvecklas. Det kommer att bli riktigt roligt att kunna se på medan en sådan stjärna förändras. Vi förväntar oss att lära oss mycket om det här objektet med ett program för bevakning med radioteleskopnätverket EVN som vi nu föreslagit, säger teammedlemmen Gabriele Surcis.
Forskningsresultaten publicerades 2 april i tidskriften Science, i artikeln Observing the onset of outflow collimation in a massive protostar.
I forskarlaget ingår C. Carrasco-González (Centro de Radioastronomia y Astrofísica, UNAM, Mexiko), J. M. Torrelles (ICE(CSIC)-ICC(UB)/IEEC, Spanien), J. Cantó och S. Curiel (Instituto de Astronomía, UNAM, Mexiko), G. Surcis (Joint Institute for VLBI in Europe, Nederländerna), Wouter Vlemmings (Chalmers), H.J. van Langevelde (JIVE och Leidenuniversitetet, Nederländerna), C. Goddi (JIVE), G. Anglada (IAA, Spanien), S.-W. Kim (Koreas institut för astronomi och rymdfysik, Sydkorea), J.-S. Kim (Japans nationella astronomiska observatorium) och J. F. Gómez (IAA, Spanien).
Kontaktinformation
Robert Cumming, astronom och informatör, Onsala rymdobservatorium vid Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se Wouter Vlemmings, biträdande professor i astronomi, Chalmers, 031-772 5509, 0733-544 667, wouter.vlemmings@chalmers.se
