Detta visar en studie på Akademiska sjukhuset där patienter följts upp ett till två år efter operation. Enligt forskarna bör alla överviktspatienter som drabbas av blodsockerfall efter sådana ingrepp rekommenderas anpassad kost och vid behov läkemedelsbehandling.
– Det är känt att personer som genomgått överviktskirurgi trots minskad total dödlighet har en ökad risk att avlida i olyckor vilket kan ha koppling till episoder med lågt blodsocker, så kallad hypoglykemi. Vår slutsats är att man efter operation bör rekommendera anpassad kost och vid behov behandling med nya inkretinpreparat, läkemedel som ökar nivåerna av vissa tarmhormoner efter måltid, till patienter som drabbats av blodsockerfall, framhåller Niclas Abrahamsson, diabetesläkare och ansvarig för patientstudien.
I Sverige genomgår cirka 8 000 personer operation för sin övervikt varje år. Majoriteten opereras med metoden gastric bypass. Akademiska sjukhuset startade med överviktoperationer 1996 och i fjol opererades cirka 240 patienter, vilket är på samma nivå som tidigare år.
I den aktuella studien undersöktes patienter ett till två år efter överviktsoperation på Akademiska sjukhuset. Hälften av dem som opererats med metoden gastric bypass och 78 procent av dem som opererats med metoden duodenal switch hade episoder med lågt blodsocker, uppmätta med kontinuerlig glukosmätning under tre dygn.
Patienter som genomgår gastric bypass-operation har ett BMI på över 35. Lite förenklat innebär ingreppet att man krymper magsäcken och kopplar bort tolvfingertarmen. För extremt överviktiga, med ett BMI över 50, finns även en annan metod kallad duodenal switch som innebär att man både krymper magsäcken och kraftigt kortar tunntarmen.
FAKTA
Den kliniska studien (AMBOX) publicerades i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Endocrinology den 21 april 2015.
Kontaktinformation
Niclas Abrahamsson, diabetesläkare på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet, 018-611 43 97 eller 0709-389354. Magnus Sundbom, överläkare och ansvarig för överviktskirurgi, 018-611 46 16 eller 070-543 29 8. Elisabeth Tysk, presschef, 070-622 24 21
Projektet går ut på att omvandla masugnsgas till en värdefull produkt, ett högvärdigt bränsle bestående av vätgas och kvävgas. I samma process infångas och avskiljs koldioxiden, både från masugnsgasen och från omvandlingsprocessen.
− Den blandning av vätgas och kvävgas som genereras från processen är ett högvärdigt flexibelt bränsle som inte skapar några koldioxidutsläpp när man använder den, säger Magnus Lundqvist, projektledare. Den är värdefull både internt för stålverken och externt för t.ex. kraftproduktion. Infångningen av koldioxid med den här processen blir också mer effektiv än med etablerade processer.
En förutsättning för projektet är den pilotanläggning som kommer att byggas på Swerea MEFOS i Luleå där ett antal försök kommer att genomföras under projektets gång. Till försöksanläggningen ska gas från SSAB:s masugn levereras via en ny gasledning.
− Projektet är viktigt för stålindustrin och SSAB. Om allt faller på plats och dessutom kan kombineras med lagring av den koldioxid som avskiljs kan det ge betydande minskningar av koldioxidutsläppen från SSAB säger Jonas Larsson, Miljöchef på SSAB.
Swerea MEFOS del av projektet är på 7,6 miljoner euro, och uppbyggnaden av både utrustning och
kompetens ger naturligtvis positiva effekter för företaget även på längre sikt.
− Stepwise är ett kvitto på att Swerea MEFOS är en internationellt erkänd partner för aktiv och
miljöinriktad forskning för stålindustrin, säger Mats Sundgren, vd på Swerea MEFOS. Projektet ger också ringar på vattnet och öppnar för fler miljörelaterade stora projekt. Området är hett och många idéer och projekt diskuteras med olika intressenter runt om i världen. Vår infrastruktur och vårt kunnande för att genomföra storskaliga pilotförsök är efterfrågade.
Stepwise‐projektet har potential att minska de globala koldioxidutsläppen med 2,1 Gton/år baserat på nuvarande utsläppsnivåer. Projektet pågår i fyra år med start i maj 2015. Det koordineras av ECN (NL), och övriga partners är Universitatea Babes‐Bolyai, Johnson Matthey PLC., SSAB, Swerea MEFOS, Politecnico di Milano, Kisuma Chemicals B.V., Foster Wheeler Italiana Srl och Tata Steel Consulting.
FAKTA
Projektet går ut på att omvandla masugnsgas till högvärdigt bränsle,
och i samma process fånga in CO2.
Reaktionen kan mycket förenklat beskrivas:
Masugnsgas + vattenånga → koldioxid + vätgas + kvävgas
(CO + CO2 + N2) + H2O → CO2 + H2 + N2
Koldioxiden fångas in, och vätgas/kvävgas används som bränsle.
Bildtext: Masugnsgas ska bil högvärdigt bränsle.
Kontaktinformation
Magnus Lundqvist, 0920-20 19 35
– Det finns många exempel på lyckade privata projekt där många människor samarbetar. Wikipedia är ett sådant. Men open governments initiativ kommer uppifrån och har svårt att locka människor i lika stor utsträckning, säger Iryna Susha.
Hon har undersökt hur offentlig data i Sverige görs tillgänglig för att användas av företagare. Hon har också studerat vilka möjligheter det europeiska medborgarinitiativet, har gett människor att delta i och påverka politiska beslut. Det ska vara en direktkanal för människor att föra fram sina åsikter till EU.
– Medborgarinitiativet ger människor möjligheten att lägga fram politiska förslag genom att samla in underskrifter. Det startade 2012 men fram till nu har endast tre förslag nått hela vägen fram, säger Iryna Susha.
För att nå hela vägen krävs att man engagerar människor från flera länder och samlar in minst en miljon underskrifter. Det krävs ett nätverk, IT-system och pengar.
– Det är lättare för organiserade intressen att använda sig av detta. För en privatperson blir tröskeln för hög, säger Iryna Susha.
För att engagera fler människor måste tröskeln sänkas men det krävs också mer information. Detsamma gäller för att fler ska använda öppna data för innovationer och företag. Iryna Susha föreslår utbildning för intresserad allmänhet, events som hackaton för att locka fler och informationsträffar.
– För även om data finns tillgängligt är det svårt att ta till sig informationen. Det krävs kunskap och många entreprenörer är ännu bara på experimentstadiet när det gäller öppen data, säger Iryna Susha.
Det krävs kunskap inte bara för att tolka informationen utan också kring hur man samlar in den och hanterar till exempel känsliga data.
– Det är baksidan med öppna data. Ett exempel är data som rör brott. När många register går att samköra kan det vara möjligt att identifiera personer trots att de olika registren är sammanslagna och avpersonifierade, säger Iryna Susha.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Iryna Susha; Örebro universitet, tel +31 6 572 488 61. E-post: iryna.susha@oru.se. Kommuniktör Lars Westberg, örebro universitet. Telefon: 0705-693818. Epost: lars.westberg@oru.se
Vid horisonten kan vi se en ny generation av mobiltelefoner, 5G. Och framåt förväntar vi oss också mycket mer. Detta kommer att kräva ännu mer utrymme för trådlös kommunikation och forskarna söker nu sätt att göra detta möjligt.
Internet of Things
En ny teknologi kallad ”Internet of Things”, där allt är anslutet till allt, kommer också att vara verkligheten inom en nära framtid.
Det handlar här om ett nätverk av fysiska objekt eller ”saker” inbäddade med elektronik, sensorer och anslutningar som gör det möjligt att uppnå högre service.
Det kommer till exempel att bli standard att gå till Internet och kontrollera värmesystemet i din lägenhet, sköta din tvätt, handla och mycket mer.
– Allt kommer att anslutas till allt, säger Mohamed Hamid.
Krav på ännu mer utrymme
Systemet som vi använder för att transportera information idag är hårt reglerat och man får betala mycket för att använda frekvenserna. Och här kommer Mohamed Hamids forskning in.
– Vi har en så stor efterfrågan, vi efterfrågar mera utrymme än det som finns tillgängligt. Och ja, vi behöver mer resurser, men vi använder idag inte de resurser vi har på det mest effektiva sättet.
Man har t ex sin egen frekvens för sin mobiltelefon, men 99% av tiden använder man den inte.
– Låt oss, innan vi letar efter nya resurser, använda dem vi har på ett effektivare sätt.
När ägaren är tillbaka
Det handlar om en teknik som kallas Dymanic Spectrum access networks, och där använder man frekvensen mera effektivt genom att, när man själv inte använder sin frekvens, så kan någon annan använda den.
– Systemet känner omedelbart av om det är ”ledigt” och när du vill använda den frekvens du betalar för så blir den omedelbart din igen.
– Min forskning handlar om att optimera systemet att känna av när ”ägaren” är tillbaka.
Vi behöver inte lysa upp ett helt stadion
Han har också forskat på nästa generations basstationer för mobiltelefoni, 5G. Det kommer inte att vara dessa stora stationer som finns idag utan mycket mindre och mera energieffektiva.
Forskningen har även här rört hur man ska frigöra frekvenser för dessa små sändare.
– De kommer att vara små, finnas inne i byggnaderna, och de kommer att vara mycket mer energieffektiva. Studier har visat att 80% av vårt användande av Internet sker inomhus.
– Det är som med belysning, du behöver inte lysa upp en plats helt när alla använder ficklampor.
Framåt
– Det är mycket prat nu om att vi håller på att få slut på radiofrekvenser och vi har varit framgångsrika när det gäller att få våra rön rörande detta viktiga område publicerade i respekterade vetenskapliga journaler.
I framtiden finns många utmaningar för trådlös kommunikation. Mohamed skulle vilja vara med om att visa ”hela bilden” av detta komplexa problem.
– Nu har jag sysslat med ett specifikt problem samtidigt som andra forskare sysslar med andra. Jag skulle vilja vara med om att sammanföra dessa rön.
Text: Douglas Öhrbom
FAKTA
Mohamed Hamid kommer från Sudan och gjorde sin master vid Blekinge Tekniska Högskola och fick så doktorandtjänsten vid Högskolan i Gävle i samarbete med Kungliga Tekniska Högskolan.
Avhandlingen heter: ”On Spectrum Sensing for Secondary Operation in Licensed Spectrum”.
Kontaktinformation
Mohamed Hamid, doktorand i elektronik vid Högskolan i Gävl. Telefon: 026-64 50 79, 073-270 73 95. E-post: mohamed.hamid@hig.se
– Det intressanta med denna kroppsegna steroid, allopregnanolon, som vi har studerat, är att förhöjda nivåer har uppmätts både hos män och kvinnor som lider av fetma. Allopregnanolon har också kopplats till övervikt och vissa ätstörningar, vilket gör studier av steroiden extra viktiga för att förstå mekanismerna bakom utveckling av övervikt, fetma och andra kostrelaterade problem, säger Ellinor Holmberg, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet.
Det finns många orsaker till överätning och på sikt utveckling av övervikt och fetma. Ellinor Holmberg har i sin avhandling visat att allopregnanolon som bildas när könshormonet progesteron bryts ner i kroppen, får råttor att äta mer, speciellt av mer energirik mat. Dessutom ger allopregnanolon en ökad viktuppgång när råttorna fått tillgång till en diet med högt fettinnehåll i regelbundna måltider.
Allopregnanolon har sin effekt via så kallade GABAA-receptorer i hjärnan. GABA är den huvudsakliga hämmande signalsubstansen i hjärnan och flera studier har visat att just GABA och GABAA-receptorerna har en stor betydelse för regleringen av matintag. Det är därför mycket sannolikt att allopregnanolon påverkar hur mycket man äter genom att binda till GABAA-receptorer i hjärnan.
Ellinor Holmberg har bland annat visat att råttor ökar sin måltidsstorlek vid behandling med allopregnanolon. Detta kan vara av betydelse eftersom en ökad måltidsstorlek har kopplats till fetma. Råttor som fick allopregnanolon ökade sitt intag av den mest energirika/fettrika maten i en valsituation. Däremot sågs i en annan valsituation ingen påverkan på intag av en mer belönande sockerlösning. På sikt gav även upprepade allopregnanolon-behandlingar ökad kroppsvikt hos råttor som fick måltider med högt fettinnehåll. Viktuppgången var korrelerad till hur mycket de åt.
Råttorna klassificerades också efter deras benägenhet att bli feta. Både råttor som var motståndskraftiga mot fetma och råttor med en benägenhet för fetma gick upp mer i vikt när de fick behandling med allopregnanolon, jämfört med placebo, när de fick regelbundna måltider av en diet med högt fettinnehåll. Behandlingen med allopregnanolon hade även en tydligare effekt under råttornas aktiva period. Eftersom vissa födointagsreglerande neuron är mer aktiva under denna period kan detta betyda att effekten av allopregnanolon är beroende av dessa.
Ellinor Holmberg har också studerat effekterna av en möjlig blockerare av allopregnanolon på GABAA-receptor subtyper som är viktiga för födointagsreglering.
– Den blockerare vi undersökte visade sig vara effektiv för att blockera effekten av allopregnanolon på en viss typ av GABAA-receptorer, medan den inte blockerade den andra GABAA-receptorer typen. Det innebär att den aktuella substansen kan vara användbar för vidare undersökningar av vilken typ av GABAA-receptorer som är involverade i allopregnanolon-relaterade ökningar av födointaget, säger Ellinor Holmberg.
FAKTA
Avhandlingen är publicerad digitalt
Ellinor Holmberg kommer från Ydre i Östergötland. Hon är biomedicinsk analytiker, samt doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet.
Om disputationen: Fredagen den 13 maj försvarar Ellinor Holmberg, Institutionen för klinisk vetenskap, sin avhandling med titeln: Effekter av allopregnanolone på födointag och viktuppgång. (Engelsk titel: Allopregnaolone effects on food intake and weight gain ). Opponent: Bo Söderpalm, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, psykiatri och neurokemi, Göteborgs universitet. Huvudhandledare: Torbjörn Bäckström. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Betula, byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus.
Kontaktinformation
Ellinor Holmberg, Umeå universitet. Telefon: 073-030599. E-post: ellinor.holmberg@umu.se
Medeltidens bönder var direkt beroende av det järn som producerades vid hyttor och blästerugnar runt om i Sverige. Många och stora slaggvarp är kända från Riksantikvarieämbetets fornminnesinventeringar. De vittnar om en mycket omfattande produktion av järn, men hur såg det ut hos en typisk slutanvändare – hur mycket järn behövde en enskild bonde för sitt dagliga arbete? Den frågan försöker Catarina Karlsson besvara i en doktorsavhandling från SLU.
Avhandlingen redovisar den arkeologiska bakgrunden och sedan hur författaren väljer ett par årderbillar och liar ur Statens historiska museums samlingar för metallurgiska analyser. Moderna repliker av föremålen tillverkas sedan av en smed och doktorand vid Göteborgs universitet. Smidesförsöken visar hur viktiga smedens kunskaper om material och teknik var för att ge föremålen rätt egenskaper. Replikerna användes sedan vid faktiska experiment med ärjning (plöjning med årder) och lieslåtter. Försöken visade att förvånansvärt mycket järn försvann vid normal användning inom jordbruket.
Catarina Karlsson ger helt nya kunskaper och perspektiv på de medeltida människornas relation till järn. Fram ur avhandlingen träder det medeltida samhället – den avgörande betydelsen av väl fungerande jordbruksredskap, smedernas yrkesskicklighet, men också fakta om hur mycket av det tillverkade järnet som nöttes bort. Studien utmynnar i ett djärvt försök att uppskatta hur mycket järn som förbrukades enbart genom slitage under ett år i det medeltida Uppland och i Sverige. Den sätter faktiska siffror på hur mycket järn som måste produceras bara för att hålla det livsnödvändiga jordbruket igång. Det visade sig att en uppländsk bonde förbrukade drygt 1 kilo järn per år bara vid ärjningen av en normalstor gård. För hela landskapet motsvarar detta 8,4 ton järn per år.
FAKTA
Arkeolog Catarina Karlsson, institutionen för stad och land, försvarar sin doktorsavhandling Förlorat järn – det medeltida jordbrukets behov och förbrukning av järn och stål vid SLU i Uppsala.
Fredagen den 8 maj 2015, kl 10:00. Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Fil dr Mats Mogren, Kulturmiljöenheten, Länsstyrelsen Skåne län, Malmö
Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/11435/
Avhandlingen ges även ut som bok, och kan beställas från Jernkontoret. Det är nr 49 i dess bergshistoriska skriftserie.http://www.jernkontoret.se/ladda_hem_och_bestall/publikationer/bergshistoria/skriftser
Kontaktinformation
Catarina Karlsson, SLU, 018-67 17 48, 070-331 11 99, catarina.karlsson@slu.se
– Nationella hälsoarbetarprogram där personer med en kort vårdutbildning, som får genomföra enklare vårdinsatser, framför allt ute på glesbygden, gör stor nytta i länder där hälso- och sjukvården behöver byggas upp och förstärkas. Det vi ser i Zambia är dock att hälsoarbetarna möter både motstånd från hälso- och sjukvården för att de inte är integrerade i vårdkedjan, men även från en skeptisk befolkning. Det är en stor och viktig utmaning att få de båda vårdsystemen att fungera tillsammans, säger Joseph Mumba Zulu vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
En viktig anledning till att man införde ett system med hälsoarbetare, hälsoassistenter, i Zambia var en stor brist på personal i det etablerade hälso- och sjukvårdssystemet. För att inte vården skulle falla ihop helt beslutade landets hälsoministerium därför att implementera en integrationsstrategi som innefattade så kallade hälsoassistenter, community based health assistents.
Hälsoassistenternas uppgift är att efter en ettårig eftergymnasial vårdutbildning stödja befolkningen ute i byar på landsbygden med hälsovårdande insatser. Det kan handla om att arbeta med sjukvård i malariadrabbade områden, med patienter som har TBC, HIV/aids, men också att stödja och ge råd till gravida kvinnor, exempelvis när det gäller möjligheterna att få mödravård och förlossningsvård i det etablerade hälso- och sjukvårdssystemet. Ytterligare en uppgift som hälsoassistenterna har är att arbeta sjukdomsförebyggande genom att undervisa befolkningen i byarna, exempelvis om hantering av dricksvatten, för att förhindra smittspridning, med mera.
I sitt avhandlingsarbete har Joseph Mumba Zulu studerat hur arbetet med hälsoasisstenter har fungerat i Zambia. Resultaten visar att det framför allt finns två stora utmaningar. Eftersom hälsoassistenter är en ny yrkesgrupp har de haft tydliga problem att integreras i hälso- och sjukvårdssektorn. Joseph Mumba Zulu konstaterar att det i vården framför allt råder oklarheter om vilka uppgifter hälsoassistenterna ska utföra, vilka befogenheter de har när det gäller att utföra hälsovårdande insatser. Likaså finns en osäkerhet hos hälsoassistenterna om vad de ska göra och vad de ska hänvisa vidare till den etablerade vården.
Joseph Mumba Zulu berättar vidare att hälsoassistenterna ofta bemöts med skepsis från befolkningen ute på landsbygden, både på grund av att man inte vet vilka uppgifter hälsoassistenterna har, men framför allt för att de ofta saknar grundläggande resurser att genomföra vårdinsatser. Det kan exempelvis handla om att de inte har tillgång till läkemedel för behandling av malaria.
– För att insatserna med hälsoassistenter ska bli en effektiv fungerande del av hälso- och sjukvården krävs politiska beslut som rör hälso- och sjukvårdens organisation så att man kan arbeta tillsammans på ett bättre sätt, men också beslut om resurser så att hälsoassistenterna får möjlighet att bygga upp ett förtroende gentemot vården och befolkningen, säger Joseph Mumba Zulu.
Avhandlingen är publicerad digitalt
FAKTA
Joseph Mumba Zulu kommer från Zambia. Han är antropolog och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet.
Om disputationen: Fredagen den 8 maj försvarar Joseph Mumba Zulu, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Epidemiologi och global hälsa, sin avhandling med titeln: Integration av nationella hälsoarbetarprogram i hälso- och sjukvårdssystem. Lärdomar från Zambia och andra låg- och medelinkomstländer. (English title: Integration of national community-based health worker programmes in health systems. Lessons learned from Zambia and other low and middle income countries). Opponent: Professor Helen Schneider, School of Public Health, University of Western Cape, Bellville, South Africa. Huvudhandledare: Professor Anna-Karin Hurtig.Disputationen äger rum kl.13.00 i Vårdvetarhuset, Aulan.
Kontaktinformation
Joseph Mumba Zulu, Umeå universitet. Telefon: 072-533 06 3. E-post: josephmumbazulu@gmail.com
I debatten om svenska elevers sjunkande resultat på PISA:s läsförståelseprov har det bland annat hävdats att svenska lärare undervisar fӧr lite om olika lässtrategier. Följaktligen har lässtrategier blivit ett honnörsord i debatten om svensk läsundervisning. De har också kommit att utgöra bärande element i omfattande fortbildningsinsatser, till exempel det statligt finansierade Läslyftet och det privata initiativet En läsande klass.
Lässtrategier syftar på ett slags mental tankeoperation som goda läsare antas använda fӧr att organisera innehållet i en text och på det viset styra förståelseprocessen under läsningen. Det kan handla om att summera eller göra förutsägelser av textens innehåll eller att formulera frågor om det vi inte vet. Flera studier framfӧr allt i USA har visat på goda inlärningseffekter av explicit lässtrategiundervisning. I Sverige har det dock gjorts ytterst få vetenskapliga studier om detta.
Michael Tengberg och Christina Olin-Scheller vid Karlstads universitet har undersӧkt i vad mån lässtrategier tillsammans med textsamtal och responsskrivande bidrar till läsfӧrståelsen. Modellen kallar de dialogisk strategiundervisning.
Interventionsstudier
I ett flertal interventionsstudier har forskarna låtit lärare arbeta med dialogisk strategiundervisning fӧr att utveckla elevernas läsförmåga. Eleverna testas både före och efter interventionen.
– I två av studierna jobbade klasserna med noveller och resultaten jämfӧrdes med kontrollgrupper som fӧljt ordinarie undervisning, berättar Michael Tengberg. I en tredje studie undersӧkte vi hur lässtrategier kunde användas fӧr att jobba med kritisk fӧrståelse av argumenterande texter.
Resultaten visar att inlärningseffekterna generellt är stӧrre i de klasser som fått dialogisk strategiundervisning, men att det främst är i gruppen svaga läsare som man finner de stora och statistiskt signifikanta skillnaderna. Fӧr de elever som redan i inledningen är starka läsare verkar det inte ske någon fӧrändring alls.
Kvalitativa analyser visar att eleverna får ett utvecklat språk fӧr att tala om sina läsupplevelser och blir bättre på att formulera vad de fӧrstår och inte fӧrstår.
– Lärarna som deltagit i studierna är också starkt positiva till undervisningsmodellen, säger Christina Olin-Scheller, och de fortsätter att använda den med nya klasser och i andra ämnen än svenska.
Nyansering av debatten om lässtrategier
Forskarna menar att resultaten från de tre studierna bӧr kunna bidra till en nyansering av synen på lässtrategier. Fӧr de elever som ofta stӧter på problem i läsningen kan strategiundervisningen ge en god stöttning. Men fӧr elever som redan använder lässtrategier mer eller mindre automatiskt, eller inte alls behӧver dem, är det kanske något annat slags undervisning som är mer gynnsam.
Läs den vetenskapliga artikeln “Improving students’ narrative comprehension”
Kontaktinformation
För mer information om studierna, kontakta Michael Tengberg, telefon: 0702-69 81 17 eller 054-700 18 78, e-post: michael.tengberg@kau.se eller Christina Olin-Scheller, telefon: 0703-15 12 91 eller 054-700 16 89, e-post: christina.olin-scheller@kau.se.
Celler är de mest fundamentala byggstenarna för allt liv på vår planet. Men medan cellerna hos bakterier och andra mikrober är små och enkla så är de celltyper som utgör det liv vi kan se, inklusive oss människor, generellt sett större samt mer komplexa. Det evolutionära ursprunget till dessa celler har länge varit ett mysterium i vetenskapliga sammanhang, men nu har forskare från Uppsala universitet upptäckt en ny typ av mikroorganism som verkar representera en felande länk i den evolutionära historien om hur enklare celler blev mer komplexa.
På 1970-talet upptäckte den högt ansedde biologen Carl Woese en helt ny typ av mikroorganismer, Arkéerna, och kunde visa att dessa representerade en ny gren på livets träd. Detta var något som då skapade stora rubriker i den vetenskapliga pressen. Trots att Arkéer, likt bakterier, är små och enkla, så är de närmare besläktade med organismer som utgörs av komplexa celltyper, de så kallade eukaryota cellerna. Denna observation har länge förbryllat vetenskapen. Hur har de komplexa cellerna hos eukaryoter utvecklats från de simpla celler som utgör Arkéerna?
I en studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature visar en grupp forskare från Uppsala universitet, tillsammans med kollegor i Norge och Österrike, att de har upptäckt en ny typ av Arkéer, Lokiarkéerna, (”Loki”).
– Ursprunget till den eukaryota cellen är ett mycket komplicerat pussel, och många av bitarna saknas fortfarande. Vi hade hoppats att Loki skulle avslöja några fler av de saknade bitarna, men när vi fick de första resultaten kunde vi knappt tro vad vi såg. Vi var helt enkelt mållösa. Genom att studera arvsmassan kunde vi se att Loki utgör en intermediär celltyp halvvägs mellan de enkla cellerna hos mikrober och de mer komplexa cellerna hos eukaryoter, säger Thijs Ettema vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Uppsala universitet som ledde forskningsgruppen.
När Loki placerades in i livets träd, bekräftades den här idén.
– Loki bildade en väl understödd grupp tillsammans med eukaryoter i vår analys, säger Lionel Guy, forskare i molekylär evolution vid Uppsala universitet.
– Vi kunde dessutom se att Loki har många gener som vi tidigare endast har sett hos eukaryota celler, vilket indikerar att cellulär komplexitet uppstod tidigt i evolutionen av eukaryoter, säger Anja Spang, forskare i molekylär evolution vid Uppsala universitet och en av studiens huvudförfattare.
Namnet Lokiarkéer kommer från den extrema miljö i närheten där de hittades, nära Lokes Slott, en hydrotermisk källa på den mittatlantiska ryggen, beläget mellan Grönland och Norge, på ett djup av 2352 meter.
– Hydrotermiska källor är vulkansystem på havets botten. Miljön där Loki finns har stor vulkanisk aktivitet men håller ganska låg temperatur, säger Steffen Jørgensen från Universitetet i Bergen, Norge, som var involverade i provtagningen för de prover som Loki hittades i.
– Extrema miljöer innehåller ofta många okända mikroorganismer, vilket vi brukar kalla den mikrobiella mörka materian, säger Jimmy Saw forskare i molekylär evolution vid Uppsala universitet och en annan av artikelns huvudförfattare.
Genom att utforska den här mikrobiella mörka materian med nya tekniker i genomik hoppas Thijs Ettema och hans grupp att hitta fler ledtrådar till hur komplexa celler har uppstått.
– Man kan se det som att vi precis har inlett den här resan. Det finns fortfarande massor att upptäcka, och jag är övertygad om att vi kommer att bli tvungna att skriva om våra läroböcker i biologi oftare framöver, säger Thijs Ettema.
Kontaktinformation
Thijs Ettema, Uppsalauniversitet, e-post: thijs.ettema@icm.uu.se, tel: 018 471 4521, mobil: 070 5384219
Detta visar en studie av forskarna Bravo, Natalini och Wynne som publiceras i den kända tidskriften Sustainability.
– Det finns ett tydligt samband mellan höga matpriser i kombination med politisk instabilitet i ett land och risken för upplopp, säger Giangiacomo Bravo, professor i sociologi vid Linnéuniversitetet, tillsammans med Davide Natalini och Aled Wynne i en nyligen publicerad artikel i tidskriften Sustainability. I artikeln analyserar författarna sambandet mellan internationella matpriser, politisk instabilitet och risken för hungerkravaller.
Författarna bedömer ett antal index på politisk instabilitet för att se om de är bra indikatorer för sannolikheten att kravaller ska uppstå. De beräknar sannolikheten för att kravaller ska uppstå främst med hjälp av Världsbankens Worldwide Governance Indicators och när det gäller beräkningen av internationella matpriser använder de FAO Food Price Index.
En av slutsatserna är att självförsörjning av mat inte tycks påverka risken för uppkomsten av upplopp, men att internationella matpriser i samspel med politisk instabilitet i ett land spelar en roll.
Artikeln i sin helhet
Kontaktinformation
För ytterligare upplysningar kontakta Giangiacomo Bravo, giangiacomo.bravo@lnu.se
Asylsökande, vars ansökan om uppehållstillstånd har avslagits av Migrationsverket, kan överklaga beslutet. Tidigare omprövades besluten av Utlänningsnämnden – ett system som kritiserades hårt för bristande insyn och rättsäkerhet. Sedan 2006 prövas dessa ärenden istället av migrationsdomstolarna. Enklare fall kan avgöras av en ensam domare, men besluten avgörs i regel av en domare och tre nämndemän.
Hur detta system fungerar har diskuterats, men inte utvärderats eller undersökts närmare inom forskningen. En av de frågor som lyfts fram i debatten är huruvida nämndemannagruppens politiska sammansättning påverkar besluten.
Den aktuella studien har samlat in alla domar i asylfall som avgjorts med nämndemän i migrationsdomstolarna i Malmö, Stockholm och Göteborg mellan åren 2011 och 2013. För 95 procent av fallen (ca 15 500 domar) har partitillhörigheten på samtliga nämndemän identifierats.
I domstolarna motsvarar nämndemännens partipolitiska tillhörighet fördelningen i respektive landstinget. Domstolen delar sedan in nämndemännen i nämnder på tre personer, och försöker få en jämn fördelning med avseende på kön, ålder och partitillhörighet. De flesta nämnder består av nämndemän från Socialdemokraterna, Moderaterna och ett tredje parti. Nämndemän schemaläggs sedan ett år i förväg, medan asylärenden avgörs i den turordning de kommer till domstolen. Det innebär att det i princip är slumpmässigt vilka nämndemän som deltar i ett visst fall.
Studien visar att den genomsnittliga bifallsfrekvensen ligger på 13 procent. Sannolikheten att få bifall var dock 1,6-3.1 procentenheter högre när nämndemän från Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna deltog, och 2.3 procentenheter lägre när nämndemän från Sverigedemokraterna deltog, jämfört med fall där nämnden enbart bestod av Socialdemokrater eller Moderater. Skillnaderna är statistiskt säkerställda.
– Det här visar att det finns en slumpmässig faktor i besluten som den asylsökande inte kan påverka. En asylsökande som har tur, och exempelvis får en nämndeman från Miljöpartiet, kommer ha drygt 4 procentenheter högre sannolikhet att få asyl än någon som har otur och får en nämndeman från Sverigedemokraterna. Det är problematiskt för rättssäkerheten. Samtidigt behövs det mer forskning som undersöker hur det ser ut på andra rättsområden. Migrationsfrågan är ju en väldigt politiserad fråga, säger Linna Martén, som ansvarat för studien
Studien visar vidare att majoriteten av besluten är enhälliga, men i 10 procent av fallen är minst en person skiljaktig. Det finns tydliga skillnader mellan partierna gällande vilken riktning de är skiljaktiga i. Nämndemän från Sverigedemokraterna och Moderaterna var oftast skiljaktiga i de fall där majoriteten av rätten ville ge bifall. Nämndemän från Vänsterpartiet och Miljöpartiet var oftast skiljaktiga i de fall där majoriteten ville ge avslag. Domaren röstades ner av nämndemännen i 1,3 procent av fallen. I nästan alla dessa fall ville domaren ge avslag och nämndemännen bifall. Studien visar slutligen att det även finns skillnader mellan domare i sannolikheten att ge bifall, och att skillnaden mellan domare med låg och hög andel bifall kan uppgå till upp emot 10 procentenheter. Eftersom domare har begränsat antal med mål är det dock svårt att fastställa den exakta magnituden på dessa skillnader.
FAKTA
Studien har gjorts vid Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, som en delstudie i Linna Marténs kommande avhandling. Den publiceras efter kollegial granskning i dag som ett ”working paper” med titeln ”Political Bias in Court? Lay Judges and Asylum Appeals”. Studien kan läsas på institutionens webbplats (www.nek.uu.se) eller på Linna Marténs hemsida (www.sites.google.com/site/linnamarten).
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Linna Martén via mail på linna.marten@nek.uu.se, eller presskontakt Anneli Waara, 018-471 19 74, 070-425 07 18, anneli.waara@uadm.uu.se
Bertil Marklund beskriver hur det i dessa milsvida skogsområden var skogssamerna som var inbyggarna, medan området säsongsvis nyttjades av kustbönderna för fiskets skull och av fjällsamerna för dess vinterbetesmarker. Idag utgörs skogssamernas kärnområde av Arvidsjaurs och Malå kommuner med utlöpare in i Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare kommuner.
Avhandlingen är en källstudie där domböcker, skattelängder, befolkningstabeller, kyrkböcker, visitationsprotokoll och avräkningsböcker studerats. Undersökningsområdet omfattar dåvarande Arvidsjaurbyn i Pite lappmark där jämförande studier gjorts med skogssamegrannarna i söder, Uhmeåbyn, och grannarna i norr, Jokkmokk och Sjokksjokk.
– Arvidsjaurbyn är unik som forskningsobjekt eftersom byn bestod av enbart skogssamer. Den svenska staten formade Arvidsjaurbyn som en administrativ enhet från 1600-talets början och in i 1700-talet.
– Skogssamer hade samarbetat med varandra och kommunicerat med stat och kyrka i över hundra år innan förste nybyggaren anlände år 1757. Den var egen socken och eget kyrkligt, rättsligt och administrativt område med en egen vintermarknad, säger Bertil Marklund.
Skogssamerna i Åsele, Ume, Pite och Lule lappmarker påverkades olika mycket av nybyggarnas intåg. Efter 1750 kom de flesta av skogssamernas lappskatteland i Uhmeåbyn i Ume lappmark att gå förlorade till nybyggarna med den påföljden att Uhmeåbyn (motsvarar dagens Lycksele kommun) i praktiken hade upphört omkring år 1800.
– Skogssamebyarna i norr däremot utvecklade sina näringar. Dit hörde Arvidsjaurbyn som finns kvar och idag omfattar kommunerna Malå och Arvidsjaur. Nybyggarna i Arvidsjaur kom inte att påtagligt påverka skogssamernas näringar förrän efter år 1800.
Skogssamerna har traditionellt lutat sig mot tre näringar: fiske, jakt och renskötsel. Omkring 1650 dominerade jakt och fiske. Under 1700-talet kom renskötseln att bli dominerande. I den förändringen gick skogssamerna sin egen väg. Efter 1750 började man dela på lappskattelanden och renhjordarna ökade i storlek. Arvidsjaurbyn var en av samebyarna där befolkningen ökade 1750–1800.
Under senare delen av 1700-talet blev den svenska statens ståndpunkt att skogssamerna borde övergå till jordbruksnäringen. Skogssamerna lät sig dock inte övertygas. Först senare, in på 1830-talet, kom skogssamer i Arvidsjaurbyn, i mindre omfattning, att bli nybyggare.
Disputationen äger rum på fredag 8 maj, kl. 13:00 – 15:00, Umeå universitet, Humanisthuset, Hörsal G. Opponent är Thomas Wallerstrøm, professor, Institutt for historiske studier, Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet i Trondheim, NTNU.
Avhandlingen finns publicerad digitalt
Kontaktinformation
Bertil Marklund, jergna@gmail.com, tel. 076-767 10 88
Många läckra livsmedel, som såser och dressingar, är emulsioner, det vill säga en tillfällig blandning av två vätskor som egentligen är oblandbara. I emulsionen är den ena vätskan fördelad som små droppar i den andra, vanligen i form av oljedroppar i vatten. Formen, antalet och storleken på dessa oljedroppar har stor betydelse för hur vi upplever livsmedlet utifrån smak, utseende och munkänsla
– Det är tekniskt komplicerat att producera emulsionslivsmedel med hög fetthalt, som majonnäs eller hollandaisesås, och samtidigt säkerställa en hög kvalitet i stor skala. I detta projekt vill vi lära oss förstå bättre hur emulsionslivsmedel med hög fetthalt kan tillredas med storskalig processutrustning, säger Andreas Håkansson, lektor i mat- och måltidskunskap vid Högskolan Kristianstad.
Projektet heter Kontinuerlig emulgering av komplexa livsmedel – ett ramverk för modellbaserad utveckling och för fundamental förståelse och sträcker sig över 1,5 år. Det är till hälften finansierat av KK-stiftelsen, som satsar 1 177 255 kr, och till hälften av Tetra Pak. Tetra Pak är en stor producent av processutrustning för livsmedelsindustrin, bland annat inom just emulgeringsteknik.
– Andreas Håkanssons forskning vid Högskolan Kristianstad gör att vi kan lyfta den vetenskapliga nivån på vårt utvecklingsprojekt, säger Fredrik Innings, Key Technology Manager på Tetra Pak.
FAKTA
Projektet är en del i KK-stiftelsens Prospekt14-utlysning som riktar sig till unga forskare som i samarbete med industrin ska utveckla kunskap med både kommersiellt och vetenskapligt intresse.
”Projektet är välplanerat med en realistisk tidplan och väntas generera mycket goda resultat”, skriver KK-stiftelsens bedömningsgrupp i projektets beslut.
Kontaktinformation
Andreas Håkansson, universitetslektor i mat- och måltidskunskap vid Högskolan Kristianstad, 044-20 38 26, andreas.hakansson@hkr.se. Fabian Rimfors, forskningskommunikatör, 0768-23 88 42, fabian.rimfors@hkr.se.
I litteraturen finns berättelser som hjälper oss att stå emot
främlingsfientlighet, ställa oss över rasism och genomskåda rädslan
bakom homofobi. Böcker som uppmuntrar oss att ta ställning. Högskolan Kristianstad vill hylla dessa böcker genom att placera dem i en virtuell bokhylla så att många fler upptäcker dem.
– Med tävlingen Hylla öppenhet vill vi öka förståelsen och toleransen mellan människor. Vi tror att mer läsande skapar bättre läsförståelse och källkritik. Vi hoppas detta bidrar till kunskap som leder till öppenhet där alla är välkomna, oavsett kulturell bakgrund, religion, kön och ursprung, säger Håkan Pihl, rektor vid Högskolan Kristianstad.
Alla Sveriges studenter kan delta i tävlingen.
Tävlingen Hylla öppenhet startar 4 maj och pågår till 1 juni. Tillsammans med Sveriges studenter vid högre utbildningar skapar vi en virtuell bokhylla som bygger på korta recensioner av böcker. Bokhyllan fylls på med fler böcker och recensioner tills den är full. Då ska vi tillsammans ha skapat ”Bokhyllan för öppenhet” och uppmanat att läsa böcker, ifrågasätta och förhoppningsvis vara mer öppna mot de medmänniskor vi möter i vardagen.
Alla har möjlighet att gilla recensionerna genom sociala medier. Av de fem mest gillade utser juryn en vinnare som får 10 000 kr för fortsatta studier.
– Högskolan bygger på demokratiska värderingar och allas lika värde, någonting vi värnar om och som vi vill sprida runt om i Sverige. Därifrån kommer idén till tävlingen, säger Håkan Pihl, som även sitter i juryn.
Mer information: www.hyllaoppenhet.se
Kontaktinformation
Charlotte Ekberg, kommunikationschef, charlotte.ekberg@hkr.se, 044-20 80 08.
– Det visar sig att samspelet mellan tolk och tolkanvändare kan skilja sig mycket åt beroende på om man till exempel använder skrivet manus eller pratar fritt, eller om det är test eller utbildning, säger Magnus Dahnberg, språkvetare och verksamhetschef vid Tolkskolan i Uppsala.
En bra tolkutbildning och tolkauktorisation är av största betydelse för samhället, inte minst ur rättssäkerhets- och integrationssynpunkt, och behovet av tolkar är växande. Det är vanligt att använda rollspel när man testar tolkars förmåga eller utbildar tolkar. I sin avhandling Tolkmedierade samtal som rollspel har Magnus Dahnberg gjort en analys av nära åtta timmar inspelade tolkade rollspelssamtal. Materialet består av auktorisationsprov från Kammarkollegiet, två olika typer av rollspel som används i den militära tolkskolans repetitionskurser samt material från en tidigare avhandling om ett rollspel i internationell förhandlingsteknik genom tolk.
I studien analyserar Magnus Dahnberg likartade sekvenser i de olika rollspelen:
1. När en tolk försöker få ordet / avbryter
2. När en tolk frågar om och användaren förtydligar sitt yttrande
3. När användaren rättar tolken.
Han konstaterar att mycket av det man vill testa eller träna påverkas av hur rollspelet läggs upp. Användning av ett skrivet manus kan till exempel göra att tolkanvändarna svarar annorlunda på tolkens frågor jämfört med om man talar fritt. Tendensen att avbryta varierar också mycket om det är test eller utbildning. Studien visar inte att något rollspel alltid är bättre än något annat, för det behövs fler studier.
– Men en ökad medvetenhet om att upplägget har stor betydelse kan säkert bidra till att utveckla och förbättra de instrument som finns för testning och utbildning av tolkar i Sverige, säger Magnus Dahnberg.
Disputationen äger rum den 9 maj. Läs avhandlingen på universitetsbibliotekets webb.
Kontaktinformation
Magnus Dahnberg, Uppsala universitet, mobil: 070-854 83 95, magnus.dahnberg@moderna.uu.se
– Det är viktigt att ta reda på porinernas betydelse och om de är essentiella för att bakterierna ska kunna leva och föröka sig. Min forskning tar dels upp hur bakterier använder poriner för näringstillförsel och dels hur poriner kan hjälpa bakterier att sprida sig i kroppen genom att binda till olika celler. Ett eventuellt framtida läkemedel där man angriper dessa poriner skulle kunna förhindra bakteriens spridning och möjlighet att tillgodogöra sig näring, säger Mari Bonde, doktorand vid Institutionen för molekylärbiologi.
Poriner är proteinmolekyler som sitter i det yttre membranet hos bakterier. Det Mari Bonde har studerat är strukturer och funktion hos två poriner som påverkar utbredningen av den fästingbundna sjukdomen Lyme borrelios.
Studierna visar att porinerna P13 och P66 kan bilda stora proteinkomplex i membranet hos bakterien Borrelia burgdorferi. Proteinkomplexen bildar kanaler som kan ombesörja upptaget av många olika näringsämnen. Porinet P66 har förutom porinfunktionen även en vidhäftningsfunktion som gör att det kan binda så kallade integriner som sitter på olika typer av celler i vår kropp, exempelvis immunceller och epitelceller i blodkärl och vävnader.
Mari Bonde visar att den integrinbindande funktionen hos P66 var speciellt viktig för att bakterierna skulle ta sig ut från blodkärlen till vävnaderna och spridas vid en infektion. Eliminering av P66 orsakade bland annat att uttrycket av ett annat vidhäftningsprotein hos bakterien ökade. Förändringen i uttryck av vidhäftningsproteinet var en följd av P66-eliminering och mest troligt ett sätt för bakterierna att komplettera den förlorade integrinbindande funktionen av P66. Enligt Mari Bonde stärker resultaten uppfattningen om hur viktig den integrinbindande funktionen är hos P66.
Borreliabakterier skiftar mellan olika värdar som fästingar och däggdjur i sin livscykel och även mellan olika typer av vävnader i våra kroppar. Skiftningarna kan leda till variationer i när det gäller osmotiskt tryck på bakterierna. Det är ett förhållande som poriner i andra bakterier visats vara involverade i reglering av och skyddet mot. Denna funktion kunde inte ses hos porinerna P13 och P66. Däremot kunde Mari Bonde visa att Borreliabakterier uppreglerade transkriptionen av två så kallade paraloger till P13 vid hyper-osmotisk stress. Borreliabakteriens användning av dessa paraloga proteiner har tidigare ansetts ske enbart i frånvaro av ett funktionellt P13 protein. Nu visade det sig att P13-paraloger har en egen funktion även i närvaro av P13, nämligen att vara involverade i regleringen av hyperosmotisk stress och därmed skydda bakterierna i denna stressituation.
FAKTA
Avhandlingen är publicerad digitalt.
Mari Bonde är född och uppvuxen i Närpes, Finland. Hon flyttade till Umeå för att studera molekylärbiologi och fortsatte därefter som doktorand på institutionen för molekylärbiologi.
Om Poriner
En porin är ett typ av protein, som bildar kanaler genom olika bakteriers cellmembran. Poriner förser bakterier med olika näringsämnen och vatten. Det finns många typer av poriner, de ser olika ut beroende på vilken bakterie de bidrar till.
Om Lyme borrelios
Borreliainfektion är snarast ett sjukdomskomplex, som ger symtom i hud, leder och centrala nervsystemet. Efter fästingbettet som sprider sjukdomen utvecklar sig en ringformad rodnad på platsen för bettet. Efter en inkubationstid på mellan några veckor till månader kan utstrålande smärtor, ansiktsförlamning, och hjärnhinneinflammation utvecklas som symtom på sjukdomen.
I Sverige sprids sjukdomen mest i södra och mellersta delarna av landet, och längst Östersjö- och Bottenhavskusten. Sjukdomen behandlas med antibiotika. En obehandlad sjukdom kan självläka men lämna bestående skador i huden eller i centrala nervsystemet.
Om disputationen
Fredagen den 8 maj försvarar Mari Bonde, Institutionen för molekylärbiologi, sin avhandling med titeln: Struktur och Funktion av Borrelia burgdorferi porinerna, P13 och P66. (Engelsk titel: Structure and Function of the Borrelia burgdorferi Porins, P13 and P66). Opponent: Melissa J Caimano, PhD, Assistant professor, Medicine, University of Conneticut Health Center, USA. Huvudhandledare: Sven Bergström. Disputationen äger rum kl. 13.00 i rum E04, byggnad 6E, Norrlands universitetssjukhus.
Kontaktinformation
Mari Bonde, Umeå universitet. Telefon: 073-829 67 4. E-post: mari.bonde@molbiol.umu.se
