– Eftersom majoriteten av skog ägs av privata skogsägare, är det viktigt att staten hittar samarbetsformer med privata skogsägare för att öka mängden skyddad skog, säger Ulrika Widman.
Betydligt mer skog måste nämligen skyddas om Sverige ska leva upp till internationella åtaganden enligt Nagoyaavtalatet. De former som finns för skydd av skog idag är naturreservat, nationalpark, biotopskydd eller naturvårdsavtal.
Initiativen brukar komma uppifrån
Skydd av skogen har av tradition skett centraliserat, där initiativ till skydd har kommit uppifrån. Det har ofta lett till konflikt och brist på dialog mellan skogsägare och myndigheter. Något som kan ha bidragit till svårigheten att utöka den skyddade arealen.
Utöver reservatsbildningar finns därför också en möjlighet till skydd genom partnerskap, att skog undantas från skogsbruk genom frivilliga avtal med markägare. Sedan några år finns dessutom alternativet att det är skogsägaren som själv tar initiativ till avtalet om vilken skog som på det viset ska skyddas. Nyligen infördes även en möjlighet att skydda skog utifrån dess sociala värden och alltså inte enbart utifrån naturvärden.
De frivilliga ”underifrån”-avtalen har mött uppskattning från skogsägarna, medan man från miljörörelsen menat att de urholkar kvaliteten på den skyddade skogen. Ulrika Widman visar i sin doktorsavhandling att det handlar om ett paradigmskifte i skogsvården, där det frivilliga skyddet blir viktigare. Men det råder samtidigt brist på kapacitet hos myndigheterna för att hantera de nya möjligheterna.
– Att skogsägarna blir delaktiga och mer positiva underlättar förstås arbetet att skydda mer skog men det ställer samtidigt krav på att man vet att den skog som skyddas också är den skog som verkligen är skyddsvärd, och det kräver arbete och resurser hos myndigheterna, säger Ulrika Widman.
Om disputationen:
Ulrika Widman, Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet försvarar sin avhandling fredag 25 november. Samhällsvetarhuset, hörsal C, kl. 13.15 – 15.00. Fakultetsopponent: Forskningsprofessor Eeva Primmer, Finlands miljöcentral.
Det finns nu finns mycket goda skäl för en systematisk övervakning och bekämpning av malörtsambrosian, menar SLU-forskarna.
Till Sverige sprids växten med de fågelfrön vi importerar varje vinter, och som förutom solrosfrön också innehåller frön av malörtsambrosia och andra ogräsarter. Resultatet ser vi varje sommar i form av plantor i trädgårdar och på deponier med trädgårdsavfall, men eftersom de blommar först när nätterna blir tillräckligt långa hinner de inte sätta frön som kan ge upphov till en etablerad population.
Forskargruppen från SLU visar nu att det finns stora variationer i blomningstidpunkt beroende på plantornas ursprung. Och redan nu finns det väletablerade populationer i norra Tyskland som är väl anpassade för tidig blomning även på våra breddgrader.
Odlade malörtsambrosia från 11 populationer
Den fråga forskarna ville besvara var i vilken utsträckning populationer på olika breddgrader är anpassade till rådande dagslängd (fotoperiod) och temperatur, och om det finns populationer som redan nu skulle kunna fullfölja livscykeln under svenska förhållanden.
I försöket odlade de malörtsambrosia från 11 populationer i Europa och Nordamerika, från latitud 38°N till 51°N. Försöket genomfördes i Uppsala och i Osijek i Kroatien. Parallellt registrerade de utvecklingen (fenologin) hos malörtsambrosia i två områden i Tyskland. Resultaten visade att det fanns en nord-sydlig gradient när det gäller blomningstidpunkt; plantor från den nordligaste populationen började blomma redan i mitten av juli i Uppsala, medan inga plantor från den sydligaste populationen hann bilda honliga blommor.
Populationer anpassade till svenska förhållanden
Forskarnas slutsats är att det redan nu finns väletablerade populationer i norra Tyskland som är väl anpassade till svenska ljus- och klimatförhållanden. Dessutom visar resultaten att malörtsambrosia har förmåga att anpassa sig till olika fotoperioder. Med fortsatt införsel av fågelfrön och ett allt mildare klimat ökar därför risken för att den blir en etablerad del av den svenska floran.
– Det finns nu goda argument för ett övervakningssystem som gör att vi snabbt kan upptäcka och bekämpa populationer av malörtsambrosia som är på väg att etablera sig i Sverige, säger Lars Andersson från SLU, som har lett studien. Möjligheterna bör vara goda att med tidiga och relativt billiga åtgärder hindra att livskvaliteten försämras för tusentals människor med allergiproblem.
Främsta källan till pollenallergi
Malörtsambrosia (Ambrosia artemisiifolia) är ursprungligen från Nordamerika och spreds till Europa under 1900-talet, dels med utsäde, dels med amerikanska trupper under de båda världskrigen. Kärnområdet i Europa är Ungern, och i viss utsträckning Frankrike, men arten har spridit sig även till norra Italien samt Kroatien, Serbien med flera länder i östra Europa. Enligt Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) ger malörtsambrosia upphov till hösnuva, ögonirritation och även astma. Symptom kan uppstå redan vid låga nivåer av pollen. I Nordamerika uppges den vara den främsta källan för pollenallergi och i Centraleuropa är stora delar av befolkningen allergiska mot malörtsambrosian. I en studie i Milano-området var 14 procent av de undersökta personerna allergiska mot arten, och av de med allergisymptom led 40 procent av astma. Malörtsambrosian är också ett allvarligt ogräsproblem i grödor som majs och solrosor i många europeiska länder.
Kontakt: Lars Andersson, professor, Institutionen för växtproduktionsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 33 66; 070-344 39 76, lars.andersson@slu.se
Fiskar har en viktig roll i kustekosystemet. För att bedöma tillståndet för kustfisk använder sig EU och regionala samarbetsorgan runt Östersjön av indikatorer som visar hur kustfisken mår. Sådana indikatorer kan till exempel vara hur mycket fisk det finns, och av vilka sorter.
Indikatorer som visar på ekosystemets tillstånd blir allt viktigare inom förvaltningen, men ofta saknas information om hur förekomsten av vanliga fiskarter styrs av annat än direkt mänsklig påverkan, så som lokala miljöförhållanden (till exempel temperatur, salthalt) och storskaliga klimatförändringar. Ofta vet man inte heller på vilken geografisk skala tillståndet ska bedömas. Om en undersökning i ett område visar på dåligt tillstånd, betyder det att tillståndet i närliggande områden också är dåligt?
Lokalmiljön påverkar åtgärdernas effekt
– Det här är viktigt när man ska införa åtgärder. Då måste man veta inom hur stort område till exempel närsaltsreduktion eller fiskefria område, kan tänkas påverka fisken, säger Örjan Östman, forskare på institutionen för akvatiska resurser vid SLU och en av författarna till studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Applied Ecology.
Forskarna har testat de olika indikatorer som används som bedömningsgrunder för kustfisk från elva provfiskområden längs hela Sveriges östkust. Resultaten visar att förändringar i indikatorerna kan vara mycket lokala. Indikatorer från undersökningsområden mindre än tio mil från varandra visade helt olika förändringar över tid. Det visade sig också att klimatrelaterade faktorer som vattentemperatur, salthalt, strömmar ofta påverkar indikatorerna mer än mänskliga påverkan som näringshalter och fiske.
Effekten av åtgärder syns inte direkt
– Våra undersökningsområden har visserligen ganska liten direkt mänsklig påverkan, men resultaten visar ändå att naturlig och storskalig miljövariation som till exempel klimatförändringar är viktig att ta hänsyn till vid bedömningar av tillstånden i kustekosystem, säger Örjan Östman.
Eftersom förändringarna för många fiskarter är så lokala anser forskarna att bedömning av hur kustfisken mår bör göras inom ett område som ligger nära där undersökningarna – till exempel provfisken – genomförts.
– Den viktigaste slutsatsen utifrån ett förvaltningsperspektiv är att man vid uppföljningar av åtgärder bör tänka på att naturlig miljövariation kan påverka fisken och på så vis möjligen maskera effekten av en åtgärd. Dessutom visar studien att det kan dröja några år innan man ser effekten av en åtgärd. Det vi ser idag beror ju på miljötillståndet som rådde för några år sedan, säger Jens Olsson, en av medförfattarna till studien.
Kontakt:
Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet
Örjan Östman, 010-478 41 53, orjan.ostman@slu.se
Jens Olsson, 010-478 41 44, jens.olsson@slu.se
Avhandlingen handlar om hur man ska handskas med bortfall av statistiska data, till exempel när en del personer i enkätundersökningar inte svarar vid uppföljande undersökningar. Minna Genbäck visar hur man då kan ta hänsyn till bortfallet och redovisa skattningar som intervall. Detta i motsats till att, som brukligt är idag, exkludera dem som fallit bort och redovisa punktskattningar.
– Med en sådan intervallskattning kan man kontrollera hur känsliga ens slutsatser är i förhållande till vissa antaganden, säger Minna Genbäck.
Bortfall bör inte räknas bort
I doktorsavhandlingen berörs en studie av försämring av självskattad hälsa hos ett slumpmässigt urval av personer i Sverige, Nederländerna och Italien. Problemet med studien är att hälften av dem som svarat i en första omgång inte svarade nästa gång. Ett vanligt sätt att använda data är då att helt enkelt ta bort dem som inte svarat i andra omgången även från den första.
Kruxet är att bortfallet mycket väl kan bero på att hälsan hos de svarande har försämrats så att de faktiskt inte kan svara. Därmed blir en skattning av vilka faktorer som hör samman med försämrad självskattad hälsa missvisande om de personerna helt räknas bort. Samtidigt vet man ju inte heller i vilken mån svarsfrekvensen verkligen har att göra med hälsan eller vad som beror på något helt annat alternativt på ren slump.
– Eftersom vi är osäkra på om och hur mycket svarsfrekvensen har att göra med hälsan, är det bra om resultaten också speglar det, säger Minna Genbäck.
Mer information råder inte bot på två hinder som delar av allmänheten själva pekar ut för att få ner köttätandet i Sverige: människors ovilja att minska sin konsumtion och politikers upplevda ovilja att försöka åstadkomma en minskning. Det visar Kajsa-Stina Benulic doktorsavhandling ” A Beef with Meat: Media and audience framings of environmentally unsustainable production and consumption”.
– Jag hoppas att resultaten i min studie kan bidra till en debatt om hur medborgare kan engagera sig i att minska miljöpåverkan från köttsektorn, på fler sätt än som välinformerade och medvetna konsumenter, säger Kajsa-Stina Benulic, verksam på Institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik på Södertörns högskola.
Svenskar äter mer kött än snittet
Att köttproduktion och köttkonsumtion generellt har stor miljöpåverkan, inte minst genom utsläpp av växthusgaser, har visats av ett antal forskare. I Sverige är köttkonsumtionen hög jämfört med många andra länder, och flera myndigheter har pekat på det ekologiskt ohållbara i att fortsätta på redan inslagen väg. Några konkreta åtgärder, förutom information och upplysning, har däremot inte satts i verket. Frågan om den ekologiskt ohållbara köttproduktionen och konsumtionen har dock gjort sitt inträde i det offentliga rummet, inte minst genom att dagstidningar skriver om den.
I avhandlingen studeras svensk dagspress rapportering om köttproduktion och köttkonsumtion för första gången. Resultaten i den här avhandlingen baseras på analyser av medias rapportering kring kött som miljöproblem och av fokusgruppintervjuer med delar av allmänheten.
Deltagarna i studien instämmer i att det enda sättet för dem att påverka köttproduktionen och köttkonsumtionen är genom sina konsumtionsval. Vissa önskar däremot att politiker, skolor och sjukhus kunde ta ett större ansvar för omställningen, till exempel genom någon slags prisreglering av kött eller genom att se till att fler av de offentliga måltider som serveras är vegetariska.
– Man kan säga att det går en skiljelinje mellan de som ser förändringar av individens köttkonsumtion som strikt frivilliga och de som anser att reglering måste till för att minska köttets miljöpåverkan, säger Kajsa-Stina Benulic.
I ett läge där hälso- och sjukvården ständigt brottas med resursbrist som kräver svåra prioriteringar kan det vara lockande för vårdgivare att tacka ja till samverkan med till exempel läkemedelsföretag, forskningsstiftelser eller andra externa aktörer. Det uppstår ett etiskt dilemma eftersom landsting/regioner förväntas bidra med egna resurser, till exempel genom att finansiera driften av dyr sponsrad utrustning.
Dessa resurser skulle vårdgivaren eventuellt kunna använda till mer angelägna behov och mer kostnadseffektiva insatser. Förslag om externa resurstillskott, vårdsponsring, bör därför vara föremål för en lika kritisk prioritering som andra behov i vården, menar rapportförfattarna.
Föreslår tydligare regler för vårdsponsring
– Även om vårdsponsring i nuläget inte verkar vara en stor företeelse är det viktigt att vara uppmärksam, så att våra prioriteringar styrs av de etiska överväganden som riksdagen har beslutat om, och inte drivs av andra skäl. I takt med ökande resursbrist kan det bli lockande att välkomna externa resurser på detta sätt, men det behöver göras med etisk medvetenhet om vilka prioriteringar man därmed gör, säger Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik vid Linköpings universitet och en av rapportförfattarna.
I rapporten analyseras vårdsponsring utifrån den etiska plattformen för prioriteringar, som enligt riksdagens beslut ska styra prioriteringar i svensk hälso- och sjukvård och förslag om tydligare regler för samverkan föreslås. Mot bakgrund av denna rapport föreslår Smer att regeringen bör överväga att se över gällande regelverk samt kartlägga förekomsten av vårdsponsringsavtal och dess effekter.
Kontakt: Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik vid Linköpings universitet, lars.sandman@liu.se , 073-206 58 18
Kjell Asplund, ordförande i Statens-medicinsk etiska råd (Smer), 070-573 22 81
I studien som publiceras i tidskriften Physical Review Letters idag har David Sumpter, professor i matematik vid Uppsala universitet, tillsammans med doktoranden Arianna Bottinelli utvecklat ett digitalt verktyg för att förutse storskaliga rörelser i simulerade stora folksamlingar.
Forskarna utgick från simulerade folksamlingar så att de kunde följa varje persons position under kontrollerade former.
– Utifrån dessa data kunde vi förutse de mest riskfyllda rörelserna som naturligt uppstår i en tät folksamling där man står skuldra mot skuldra, säger David Sumpter.
Förklaring till hur katastrofen uppstod
Arianna Bottinelli, vars doktorandstudier handlar om att studera rörelsemönster i verkliga system, vill i ett nästa steg applicera modellen på videodata i realtid.
– Om vi kan använda datoriserade metoder för att se individers rörelser så kan vårt analytiska verktyg användas i säkerhetsarbetet och varna arrangörer för potentiella allvarliga händelser innan de uppstår, säger hon.
De allra flesta större evenemang och folksamlingar avlöper utan att något händer. Men ibland går det fel. Människor kan bli nedtrampade eller kvävda av trycket från folkmassan. Denna typ av kollektiva rörelser har tidigare studerats, men de resultat baserade på fysik och matematik som presenteras i denna studie ger även en förklaring till hur katastrofen uppstod.
Bottinelli, som lett studien, förklarar:
– Det handlar om hur människor samlas i en slumpmässigt packad grupp. Fysiska kontakter kropp-mot kropp är grunden för potentiellt farliga kollektiva rörelser. Vårt arbete visar hur vi kan identifiera annalkande risker utifrån vilka som rör varandra.
Samma rörelser under en konsert som vid ett uppror
Projektet startade som en studie av hur man “moshar” (ett slags hoppande dans med höga knän och flängande armar) under hårdrockskonserter. Denna dans separerar kraftfullt folkmassan och skapar områden nära scenen där folk är tätt packade.
– När vi tittade på data från konsertstudien insåg vi att de uppvisade direkta likheter med hur det ser ut vid uppror, demonstrationer eller stora reor, säger Jesse L. Silverberg, från Harvard University som forskarna samarbetat med i studien.
– Ju mer vi tittade på data, ju tydligare blev det. Ganska snart hittade vid exempel från materialvetenskap och fältteori som kunde appliceras direkt på folksamlingar i extrema situationer.
Uppmärksamhet är nyckeln till säkerhet
Med det ökade antal demonstrationer och andra protestaktioner vi just ser runt om i världen, inte minst i USA, ökar också de dolda farorna i folksamlingarna. Forskarnas råd till allmänheten är: Var uppmärksam på omgivningen och försök röra dig bort från de tätaste platserna för att sprida ut folksamlingen lite – för både den egna och andras säkerhet.
Genom ett unikt internationellt samarbetsprojekt har forskare analyserat hur kroppspulsåderbråck behandlas i elva olika länder på tre kontinenter och resultaten visar på överraskande skillnader i behandlingsbeslut. Studien, som genomfördes bland annat av forskare vid Uppsala universitet, har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Circulation.
Studien visar att i länder med privat sjukvårdssystem, och där ersättning utgår per genomförd operation (USA, Australien, Tyskland och Schweiz), var kirurger mer benägna att genomföra en förebyggande operation hos patienter med små kroppspulsåderbråck (abdominellt aortaaneurysm). I dessa länder opererades en stor andel patienter redan när bråcket var mindre än den rekommenderade gränsen för operation enligt internationella riktlinjer. Läkare i dessa länder var också mer benägna att erbjuda kirurgi till äldre patienter (>80 år), och opererade oftare patienter med minimalinvasiv kirurgi (så kallad endovaskulär aortareparation, EVAR).
Nej på grund av lokala riktlinjer och finansiella begränsningar
I länder med allmän hälsoförsäkring och populationsbaserad ersättning för kirurgi (Danmark, Finland, Ungern, Island, Nya Zealand, Norge, Sverige) var läkare mer benägna att följa nuvarande evidensbaserade riktlinjer, och vänta med operation till bråcket hade uppnått en storlek av minst 5,5 cm hos män och 5,0 cm hos kvinnor. I vissa länder var tillgången till minimalinvasiv kirurgi begränsad på grund av lokala riktlinjer och finansiella begränsningar.
– Studien visar att sjukvårdssystem och ersättningsmodeller har minst lika stor betydelse för kirurgers beslut om behandling av patienter som vetenskapliga studier och internationella riktlinjer. Både positiva och negativa incitament påverkar klinisk praxis, säger Kevin Mani, docent i kärlkirurgi vid Uppsala universitet och överläkare vid Akademiska sjukhuset, som är huvudansvarig för studien.
Studien omfattar >50,000 patienter som opererats för kroppspulsåderbråck under perioden 2010-2013 i elva länder. Det svenska kärlregistret Swedvasc, som var det första kärlkirurgiska registret i världen, har bidragit med data till studien, som innefattar register i Europa, Australien och USA.
Lars M Widell är nationalekonom och arbetar som utredare vid Jordbruksverket sedan 2006. I sin avhandling, som består av fyra uppsatser, har han undersökt olika mätaspekter kopplade till internationell handel.
I den första uppsatsen utgick Widell från Heckscher-Ohlins handelsteori, och kunde genom en systematisk undersökning beskriva och illustrera hur olika tekniska definitioner och mätproblem påverkar beräkningen av humankapitalinnehållet i ett lands utrikeshandel.
Lägre humankapitalinnehåll vid export
– Jag utgick från Sveriges institutionella ram, och jämförde de högutbildades bidragsandel av det totala produktionsvärdet i olika näringsgrenar. Vi vet att vi svenskar är förhållandevis högutbildade jämfört med våra handelspartners, med minst tre års eftergymnasial utbildning. Tesen skulle då vara att det genomsnittliga humankapitalinnehållet i svensk export borde vara högre än i landets import, säger Lars M Widell.
– I mina mätningar blev inte resultatet det förväntade. Den svenska exporten hade lägre genomsnittligt humankapitalinnehåll än importen. Hög utbildning hos arbetskraften hade inte en så positiv inverkan som man trott, sett utifrån handelsteorin.
Lars M Widell förändrade modellen genom att justera i själva grundteorin. Justeringen gick ut på att man antog att en produkt som säljs till ett högre pris också har en högre kvalité, och därigenom behov av mer utbildad arbetskraft, än om samma eller liknande produkt säljs till ett lägre pris. Det påverkade beräkningarna av humankapitalinnehållet.
– I den första mätmodellen får till exempel alla bilar samma värde, oavsett vilken kunskapsnivå som krävts för att tillverka dem. I den andra mätmodellen tog jag hänsyn till de anställdas kunskapsnivå, och då blev också resultatet annorlunda, säger Lars M Widell.
Symmetriska input-output-tabeller
Tillsammans med Lars Bohlin, före detta doktorand vid Örebro universitet, har Lars Widell i sitt tredje arbete tagit fram en ny metod för att få fram symmetriska input-output-tabeller med hjälp av så kallade tillgångs- och användningstabeller.
– Input-output-tabellerna ger en bild av strukturen i ett lands eller en regions produktion och hur beroendet ser ut mellan olika näringsgrenar. De kan bland annat användas när man försöker besvara frågor som rör miljöförstöring, energifrågor och globalisering, säger Lars M Widell.
Denna modell, som fått namnet Bohlin-Widell-modellen, och blivit uppmärksammad eftersom den hanterar problemet som fanns med negativa koefficienter. Modellen har använts i bland annat Australien, där den även vidareutvecklats.
I den fjärde uppsatsen, som Lars M Widell skrev tillsammans med Jörgen Levin, lektor i Örebro, beräknades graden av skatteflykt i utrikeshandeln mellan Kenya och Tanzania. Många utvecklingsländer är beroende av skatteintäkter från utrikeshandeln för att bland annat finansiera skola, vård och omsorg. Widell och Levin undersökte om graden av skatteflykt ökade beroende på hur stor skatten på utrikeshandeln är. De kom fram till att det fanns ett sådant samband i Tanzania men inte i Kenya.
Hur kan din forskning användas i dagens samhälle?
– Den kan ge mer användbara och korrekta modeller vid olika beräkningar inom nationalekonomi. Ju bättre en teori fungerar desto bättre blir instrumentet att använda vid bland annat policyarbeten. Vårt arbete med symmetriska input-output-tabeller är även de användbara vid olika typer av policyarbeten, exempelvis vid prognostisering av ekonomisk politik.
– Det har börjat bli väldigt klart nu att det läcker mycket bakterier från tarmen och in i oss, vilket har del i inflammatoriska sjukdomar och även fetma, i alla fall hos möss. Det här visar på en princip som sannolikt är väldigt allmängiltig, säger professor Gunnar C Hansson, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Gunnar C Hanssons forskargrupp var för åtta år sedan, först med upptäckten att det finns ett skyddande slemlager i tarmen som separerar tarmens bakterier från dess yta. I den nya studien från Sahlgrenska akademin har forskare ringat in den nyckelroll som bakteriebindande proteinet ZG16 spelar för att skydda kroppen mot tarmbakterier.
– Förhoppningen finns att man i förlängningen kan tillföra proteinet och på så sätt förstärka skyddet mot bakterier hos patienter som har en defekt barriär, säger Joakim Bergström, som ingår i forskargruppen.
Proteinet klumpar ihop bakterier Det tjocka slemlagret ser till att de stora mängderna bakterier folk normalt har i magtarmkanalen, ett till två kilo, inte når ut i kroppens vävander och ger inflammationer eller andra skador.
Denna skyddande barriär är strukturellt uppbyggd av proteiner (muciner) som bildas och utsöndras av så kallade bägarceller längs magtarmkanalen.
Upptäckten har lett till ett helt nytt forskningsområde och följts av en rad fynd om hur slemlagret skapas, underhålls, rör sig och skadas.
Den nya forskningen visar att proteinet ZG16 binder och klumpar ihop bakterier och därmed samarbetar med det skyddande slemlagret i tarmen för att hålla bakterier på ett säkert avstånd från tarmslemhinnan.
Bakterieläckage orsakade bukfett
Möss som saknar proteinet får ett för bakterier mer genomsläppligt så kallat mukuslager, som tillåter fler bakterier att ta sig över tarmslemhinnan och in i kroppen. Den ökade mängd bakterier som når kroppens olika vävnader orsakar en låggradig inflammation.
Bakterier som slinker igenom från tarmen ledde också till ökad fettansamling i buken hos de möss som saknade proteinet och därmed hade en defekt mukusbarriär.
Forskargruppen har tidigare visat att slemlagret är genomsläppligt för bakterier hos patienter med magtarmsjukdomen ulcerös kolit och i musmodeller för inflammatorisk tarmsjukdom. Fyndet av ett specifikt protein som hjälper till att förhindra bakterier att komma in i kroppen är viktig för förståelsen av inflammatoriska tarmsjukdomar, men också för uppkomsten av mera generella sjukdomar som fetma och inflammationer.
Under senare år har det har visat sig att 3,4 miljoner svenskar har högfluorerade kemikalier i sitt dricksvatten. I vissa fall är halterna så höga att vattnet inte är säkert att dricka utan måste hämtas från andra källor. Utöver de ämnen som har mätts, finns en rad andra ämnen som är svårare att upptäcka i miljön.
Forskarna vid Örebro universitet ska utveckla metoder för att enklare mäta en hittills dold typ av högfluorerade ämnen.
– I många fall är det släckskum, som använts vid brandövningar som är källan till föroreningar. Men det är bara en del av dagens enorma kemikalieanvändning med mer än 35 miljoner kemikalier i kommersiellt bruk, ämnen som används i mat, kosmetika, rengöringsprodukter, elektronisk apparater, skidvallor, kläder och möbler, säger Ingrid Ericson Jogsten.
Hålla koll på kortkedjiga ämnen i miljön
Högfluorerade ämnen, så kallade perfluorerade alkylsyror (PFAS), har använts sedan 1950-talet och har unika egenskaper som gör dem så populära. De är motståndskraftiga mot såväl, smuts, vatten som olja. Samma egenskaper gör att ämnena är svårnedbrytbara i miljön.
I miljön finns framförallt perfluoroktan sulfonat (PFOS), som består av en åtta kol lång kedja med fluor bundet till sig. Även perfluoroalkyl sulfonater med kedjor av fyra och sex kol har uppmätts. Men nyligen har ännu kortare föreningar, C2 och C3 perfluoroalkyl sulfonater, uppmätts i brandsläckningsskum och i grundvatten.
– Vi ska undersöka förekomsten av dessa kortkedjiga ämnen i den svenska miljön. Vi ska mäta i dricksvatten, ytvatten, grundvatten, sediment och fisk. Speciellt fisk och dricksvatten är viktiga för människors exponering för miljögifter och vi ska göra mätningarna i Vättern, säger Ingrid Ericson Jogsten.
Ultrakorta ämnen har inte mätts tidigare
Det finns två anledningar till att de kortkedjiga ämnena inte mätts tidigare, varken i Sverige eller i andra länder. En orsak är problem med analysen, men också uppfattningen att kortkedjiga ämnen bryts ner och inte utgör något hot. Den nya metoden gör det nu möjligt att mäta spridningen av dessa ultrakorta ämnen i den svenska miljön för första gången.
– Det är nödvändigt för att vi i framtiden ska kunna undvika att människor dricker vatten med kemikalier utan att veta om det. Men utvecklingen av denna metodik är dessutom en viktig del för att uppnå det svenska miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö, säger Ingrid Ericson Jogsten.
Luftföroreningar i form av små partiklar i röken från enkla spisar och eldstäder för matlagning och uppvärmning orsakar ett av de allra största hälsoproblemen i världen. I en ny UNICEF-rapport slår man fast att införandet av rena och effektiva spisar för matlagning med biobränslen kan vara en av de viktigaste åtgärderna för att förbättra situationen.
I förbränningslaboratoriet vid Umeå universitet (TEC-Lab) står nu alltså ett tiotal forskare bokstavligen vid spisen för att gemensamt studera utsläppen och olika eldningstekniker, både traditionella eldstäder och mer moderna biobränsleeldade spisar för matlagning
– Ju fler kockar desto bättre soppa!, säger projektledare Christoffer Boman, lektor och forskare vid Umeå universitet.
Eldar med biobränslen från Kenya
Forskarna samarbetar med organisationer i Kenya och under våren har de samlat in olika biobränslen vilka nu används i experimenten hemma i Umeå. Det är både ved från energiskog och restprodukter från åkerbruk och industrin.
– Fokus i våra spisexperiment är att förstå hur utsläppen kan variera för olika tekniker och bränslen och att specifikt kartlägga egenskaperna på de små partiklarna som finns i rökgaserna, säger Joakim Pagels, lektor och forskare från Lunds universitet.
Världsledande forskning vid Umeå universitet och Lunds universitet, har tidigare visat att små partiklar i rökgaserna från förbränning av biomassa kan bestå av många olika ämnen och ha mycket olika egenskaper, till exempel innehållet av sot, PAH och metaller.
– Det är viktigt att öka kunskapen om förbränning generellt och samtidigt sprida informationen till aktörer i de länder som arbetar med frågorna konkret på plats. Det kan ha stor betydelse för att förstå och bedöma både hälsoeffekter och klimatpåverkan, och mer konkret leda till ett mer effektivt utnyttjande av biomassan i dessa regioner och införandet av ny teknik med moderna ”rena” spisar, för en hållbar utveckling.
Luftföroreningar dödar 7 miljoner människor varje år
Totalt anses luftföroreningar orsaka cirka sju miljoner dödsfall varje år i världen, varav cirka 600 000 barn under fem år. Eftersom ungefär 1.3 miljarder människor runt om i världen i dag saknar tillgång till elektricitet är befolkningen i många regioner i främst Afrika, Asien och Sydamerika beroende av regionalt producerad biomassa som sin huvudsakliga energikälla. Detta är dock förknippat med flera problem, såsom skogsskövling, hälsoeffekter från luftföroreningar och utsläpp av klimatpåverkande föroreningar.
Man vet i dag att de små partiklar, ”nanopartiklar”, som bildas i röken framförallt i enklare system är kopplade till de betydande hälsoeffekterna. Man vet också att utsläppen av till exempel sot kan ha betydande klimatpåverkande (värmande) egenskaper.
Pressinbjudan: Journalister är välkomna att besöka förbränningslaboratoriet vid Umeå universitet och intervjua forskarna på plats, tisdag och onsdag 22-23 november 2016 9:00-16:00. Mätkampanjen pågår till och med onsdagen den 23 november. Ansvariga forskare:Christoffer Boman (Tillämpad fysik och elektronik, Umeå universitet), Joakim Pagels (Ergonomi & aerosolteknologi, Lunds universitet) och Birgitta Svenningsson (Kärnfysik, Lunds universitet).
Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.
Kontakt: Christoffer Boman, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik, Umeå universitet,Thermochemical Energy Conversion Laboratory, Bio4Energy
Mobil: 072-201 00 54 E-post: Christoffer.boman@umu.se.
Forskarna vid Umeå universitet arbetar tillsammans i flera olika projekt med bland annat Lunds universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet och Stockholm Environment Institute. Det övergripande målet att bidra till införandet av nya och effektivare former av bioenergi i utvecklingsländer. Det kan ske genom ett hållbart utnyttjande av lokal biomassa från skogsbruk, jordbruk och industri för att producera förädlade bränslen som kan användas för renare matlagning samt produktion av träkol och elektricitet.
– Nu är allting upplagt för att vi ska kunna ta itu med de sista återstående mysterierna kring hur växter gör syre, säger Johannes Messinger, professor i molekylär biomimetik vid Uppsala universitet.
Forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med kollegor från flera andra lärosäten funnit ett sätt att skapa en högupplöst bild av hur det går till när växter spjälkar vatten och producerar syre, genom att använda en frielektronlaser. Laborationerna utfördes vid Stanford-universitetets National Accelerator Laboratory (SLAC).
Växter spelar en viktig roll när det gäller att motverka klimatförändingar. De använder solljus för att ta upp växthusgasen koldioxid ur atmosfären och omvandla den till biomassa. I samma veva producerar växterna även det syre vi andas, genom att spjälka vatten. Denna process kan visa sig ännu viktigare för att rädda klimatet, för om man kan förstå vattenspjälkningen helt och hållet, kan man utveckla teknik som producerar vätgas (bränsle) av solenergi och vatten, mycket effektivare än växter kan producera biomassa.
Till studien utvecklade forskarna ett nytt sätt att framställa mikrokristaller av fotosystem II, det proteinkomplex som i växter producerar syre från vatten med hjälp av solljus. Mikrokristallerna placerades på ett löpande band med hjälp av en sorts bläckstråleteknik.
På det löpande bandet belystes sedan mikrokristallerna med laserstrålar av grönt synligt ljus, för att starta vattenspjälkningsmekanismen. Strukturen hos de ljusaktiverade tillstånden i fotosystem II undersöktes därefter genom att bestråla kristallerna med ultrasnabba pulser av röntgenstrålning.
– Det här är ett genombrott. Den här studien banar väg för möjligheten att kunna studera hur, steg för steg, en syremolekyl bildas av två vattenmolekyler, säger Johannes Messinger.
I en artikel i Nature presenterar författarna hur de kunde urskilja strukturella skillnader mellan två av tillstånden i fotosystem II, som är inblandade i vattenspjälkningen.
Forskargrupper från Lawrence Berkeley National Laboratory, Stanforduniversitetet, Humboldtuniversitetet i Berlin, Umeå universitet och Uppsala universitet har arbetat tillsammans under fem års tid för att nå fram till detta mål.
När en dricksvattentäkt eller en badsjö plötsligt blir grön av alger innebär det en kraftig försämring av vattenkvaliteten. Om den sortens ekologiska överslag eller skiften skulle gå att förutsäga genom att tyda varningssignalerna på ett säkrare sätt så skulle samhället genom att sätta in tidiga åtgärder kunna förhindra att hela ekosystem kapsejsar.
En varningssignal kan vara att mängden alger i en sjö varierar kraftigt och hoppar upp och ner. Teoribildningen kring dessa naturens egna varningssignaler är omfattande, men de har inte testats vetenskapligt i praktiken, inte förrän nu.
Ger möjligheter till åtgärder innan katastrofen sker
– Vi har utvärderat varningssignalerna globalt och funnit att de ofta fungerar men tyvärr också att de inte visar samma resultat. Framför allt ser vi att det behövs långa mätserier och mycket expertkunskaper för att säkert kunna fastslå att ett ekosystem är på väg att välta över, säger Lars-Anders Hansson, limnolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Forskargrupper baserade i Sverige, Tyskland och Österrike har gemensamt nått fram till resultaten inom ramen för det EU-finansierade projektet Limnotip. Forskarna har analyserat mätserier från sjöar som redan slagit över från ett tillstånd till ett annat. Genom att arbeta sig bakåt i tiden har de studerat vilka varningssignaler som fanns innan ekosystemet vändes över ända.
– Våra studier ger visst hopp om att varningssignaler faktiskt existerar och kan användas i praktiken. Därmed finns möjligheten att vidta åtgärder innan ett katastrofalt regimskifte slår igenom. Tyvärr ser vi också att det saknas mycket fackkunskap för att utvärdera varningssignalerna, men den insikten är också en viktig pusselbit för beslutsfattare, säger Lars-Anders Hansson.
Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Anna Widén utbildade sig till bildlärare på 1990-talet. Efter att ha arbetat vid folkhögskola i många år fortsatte hon sedan med att undervisa på lärarutbildningen vid Umeå universitet.
– Min egen lärarbakgrund har skapat en nyfikenhet för hur bildlärare i andra skolformer arbetar. Bildundervisning berörs i hög grad av de senaste årens medieutveckling och samhällsförändringar, det omfattar nya sätt att skapa bilder och möjligheter att sprida dem, säger Anna Widén och fortsätter:
– Konstnärligt gestaltande är en del av samtidens visuella kultur. Det berör bild- och konstundervisning. Samtidskonstens teman och tekniker utmanar skolans bildundervisning på flera sätt men kan också vara en läranderesurs som är stärkande i demokratiska obligatoriska undervisningsformer. Samtidskonsten kan innebära nya inslag och förhållningssätt även i utbildningar där lärande om konst är mera centralt.
Samtidskonsten kan lyftas in i undervisningen
De förändringar som skett inom konstvärlden kräver uppmärksamhet och är något lärarna förhåller sig till på olika sätt. Samtidigt erbjuder undervisning i olika skolformer olika förutsättningar för att lyfta in nya inslag och förändra undervisningsmetoder.
– Jag har gjort fallstudier där lärare i olika skolformer fått delta i kompetensutvecklingsdagar på Bildmuseet som är ett museum för samtidskonst vid Umeå universitet.
Dessa studier har sedan varit en utgångspunkt för att studera hur samtidskonsten kan lyftas in som undervisningsinnehåll. Det tillstånd som presenteras i avhandlingen ger en bild av relationen mellan konstvärlden, skolan och lärarkulturerna.
– Jag tänker mig att min avhandling kan vara en resurs i utveckling av lärarutbildning med inriktning mot bild och formande av vidareutbildning för bildlärare. Men den riktar sig också till lärare och andra som vill veta mera om samtidskonst och bildundervisning.
Kontakt: Anna Widén, anna.widen@umu.se, tel. 0730-59 51 58, från och med 1 jan 2017 ny prefekt vid Institutionen för estetiska ämnen.
Om disputationen: Fredag 25 november försvarar Anna Widén, i ämnet pedagogiskt arbete, Umeå universitet sin avhandling Bildundervisning i möte med samtidskonst: Bildlärares professionella utveckling i olika skolformer. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Humanisthuset, Hörsal G. Opponent är Venke Aure, docent, Fakultet for teknologi, kunst og design, Institutt for estetiske fag, Högskolan i Oslo och Akershus
– Vi har visat att patienterna rör sig snabbare och med mindre smärta efter en höftfraktur när de får den här behandlingen, säger Per Aspenberg, professor i ortopedi vid Linköpings universitet och huvudförfattare till studien.
Läkemedlet, teriparatid, som forskarna har testat är baserat på hormonet parathormon, PTH, som finns i kroppen. Teriparatid är den aktiva delen av mänskligt PTH och används i dag för att behandla benskörhet, även kallat osteoporos. Hormonet påverkar uppbyggnaden av skelettet.
– I benet finns celler som bryter ner ben och en annan sorts celler som bygger upp det. Det här hormonet sätter fart på båda, men det sätter mer fart på cellerna som bygger upp benet så att skelettet stärks. Min forskargrupp har i vår tidigare forskning visat att den gynnsamma effekten av hormonet är mycket tydligare vid läkning av benbrott hos djur än vad den är på skelettet generellt, som vid osteoporosbehandling, säger Per Aspenberg.
I den aktuella studien deltog 171 patienter som hade en höftfraktur i övergången mellan lårbenshalsen och resten av lårbenet, en så kallad pertrokantär fraktur. Patienterna lottades till att få antingen teriparatid eller ett annat osteoporosläkemedel efter operationen.
PTH-behandling påskyndar läkning
Varken patienterna eller de som ledde testerna visste vilken behandling en enskild patient fått. Patienterna fick göra ett prov som bestod av att resa sig ur en stol, gå tre meter, vända, gå tillbaka och sätta sig igen, medan undersökarna tog tiden. De som fått teriparatid rörde sig snabbare än den andra gruppen de första månaderna efter operationen. De skattade också sin smärta lägre när de gjorde provet.
– Min uppfattning är att den här studien otvetydigt visar att PTH-behandling påskyndar läkningen av frakturerna på ett sådant sätt att patienterna har nytta av det och faktiskt fungerar bättre efter sex veckor och efter tre månader. Det är första gången man lyckats visa detta på ett vetenskapligt övertygande sätt, säger Per Aspenberg.
Studien, som har utförts i 17 olika länder, är genomförd av ett läkemedelsbolag med medverkan av forskare från företaget, sjukhus och universitet.
Kontakt: Per Aspenberg, professor, per.aspenberg@liu.se, 010-103 41 66 eller 073-386 64 68
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
