– I agendan visar vi hur geoenergin ska kunna fortsätta växa och bidra med prisvärd värme och kyla vid omställningen till ett helt förnybart energisystem, säger Oskar Räftegård, forskare vid RISE och en av projektledarna.
Geoenergi är fritt tillgänglig förnybar värme och kyla från sol, luft och nederbörd som lagras i marken. Det kan också vara aktiv lagring i mark, till exempel av värme som man för ut ur en byggnad under sommaren så att den kan återanvändas under vintern.
Forskningsplan har saknats
Trots att svensk geoenergi levererar lika mycket energi som vindkraften har den saknat en långsiktig plan för forskning, utveckling och innovation.
– Nu är jobbet gjort med att utarbeta mål, skapa en strategi och synliggöra vilka utvecklingsbehov som finns inom området, säger Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.
Arbetet med agendan har skett i samarbete med en expertgrupp, och även genom att alla aktörer inom området har haft möjlighet att komma med synpunkter via projektets webbsida och under en workshop. Titeln på den strategiska innovationsagendan är densamma som dess syfte: Energin under mark ska upp till ytan.
Projektet har letts av Oskar Räftegård, RISE, tillsammans med Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.
Mer om geoenergi
• Används först och främst till klimatisering av byggnader, till exempel i form av bergvärme.
• Används med och utan värmepumpar, för värme och kyla, till enskilda byggnader och i större termiska nät som försörjer hela stadsdelar, till exempel Västra Hamnen i Malmö.
• Kan också användas till exempel inom växthusnäringen, till halkbekämpning av gång- och cykelbanor eller till att hålla fotbollsplaner snöfria.
– Genom att undersöka korn från Kanarieöarna genetiskt kan vi förstå Kanarieöarnas tidiga historia bättre. Våra analyser ger stöd för att Kanarieöarna koloniserades av folkstammar från norra Marocko och trots att arkeologerna aldrig har funnit något förhistoriskt korn på Lanzarote, kan vi med stor säkerhet säga att korn har odlats i förhistorisk tid även där, precis som tidiga spanska källor berättar, säger Jenny Hagenblad, biträdande professor vid Linköpings universitet och en av forskarna bakom studien.
Kanarieöarna har en tradition av odling av spannmål som börjar långt före den spanska erövringen av öarna på 1400-talet. I förhistorisk tid var korn en huvudgröda på ön Gran Canaria. Det viktiga spannmålet lagrades i grottor som urbefolkningen grävt ut ur lavaberggrunden. Grottorna var ofta gömda och placerade högt upp på branta bergssidor för att skydda den värdefulla skörden.
Förhistoriskt korn. (Foto: Jacob Morales)
1 000 år gamla frön – Dessa förvar erbjöd så goda lagringsförhållanden att man fortfarande, efter mer än 500 år, kan hitta intakta frön i vissa svårtillgängliga och väl dolda grottor, säger Jacob Morales vid universitetet i Las Palmas på Gran Canaria.
En del sådana frön, som studerades i den aktuella studien, visade sig vara närmare 1 000 år gamla, men så välbevarade att deras arvsmassa kunde analyseras genetiskt. Forskarna analyserade 100 olika genetiska varianter, dels för att få information om kornets egenskaper, dels för att undersöka hur likt kornet som odlades på Kanarieöarna i förhistorisk tid är det som odlas där i dag. Det förhistoriska kornet jämfördes också med över 100 sorter som odlas på olika platser på Kanarieöarna, i Nordafrika och runt Medelhavet i dag.
– Eftersom urbefolkningen till stor del har ersatts med folk från Spanien hade vi förväntat oss att kanske även kornet skulle ha ersatts. Men vi fann att det man odlar på Kanarieöarna i dag är precis samma korn som urbefolkningen tog med sig till öarna när de koloniserades tidigt under första årtusendet, säger Jenny Hagenblad.
Jenny Hagenblad och Matti Leino. (Foto: Linköpings universitet)
– Vi lärde oss också mycket om det korn som odlades i förhistorisk tid. De genetiska markörer vi använt visar på korn med högt näringsinnehåll där varje planta producerat ett stort antal frön. Kornet verkar ha varit väl anpassat till odlingsförhållandena på Kanarieöarna, något som antagligen även de spanska erövrarna märkte av, säger Matti Leino, docent vid Nordiska Museet och tidigare vid Linköpings universitet.
Fotnot: Fynden publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Archaeological Science. Forskningen har finansierats med stöd av Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare, Kungl. Vitterhetsakademien, spanska Ministerio de Economía y Competitividad och europeiska forskningsrådet, ERC.
För fler frågor, kontakta:
Jenny Hagenblad, biträdande professor, jenny.hagenblad@liu.se, 013-28 66 86
Rapporten ”Specialpedagogers samverkansuppdrag” släpps den 11 januari. Den belyser hur en specialpedagogisk yrkesgrupp samverkar med vårdnadshavare, förskolor och skolor samt deras uppdrag vid en habilitering.
I rapporten presenteras en kartläggning och analys av specialpedagogers samverkansmöten vid en habilitering som verkar för att barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, kognitiva funktionsnedsättningar och/eller rörelsehinder ska ha ”ett gott liv i en fungerande vardag”.
Samverkan kan inte betecknas som samverkan
Anna Norrström, universitetsadjunkt och doktorand vid Högskolan i Borås, har skrivit rapporten tillsammans med Per-Åke Rosvall, universitetslektor vid Umeå universitet. Hon menar att de viktigaste resultaten sammanfattningsvis är att den samverkan de har analyserat inte kan betecknas som samverkan, utifrån rådande definitioner av samverkan.
– Dessutom präglades alla aspekter av samverkan av otydlighet, till exempel när det gäller specialpedagoguppdraget, professionsgränserna, syftet, språkbruket, strukturen och styrningen, säger hon.
Möjligheter och hinder för samverkansprocesser
Hon tror att rapporten kan skapa reflektion och problematiserande kring tvärprofessionella möten samt organisation och genomförande av samverkan. Rapporten kan också ge kunskap om möjligheter och hinder för att skapa reella samverkansprocesser.
– Särskilt intressant är den om man organiserar och/eller arbetar med samverkan kring barn i behov av särskilt stöd eller studerar specialpedagogik på högskolenivå. Rapporten är dock läsvärd även för den som allmänt har ett intresse av att fördjupa sig i samverkansfrågor, säger Anna Norrström.
Vad är habilitering?
Habilitering innebär insatser som ska bidra till att en person med medfödd eller förvärvad bestående funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, utvecklar och behåller bästa möjliga funktionsförmåga, skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Stödet anpassas bland annat medicinskt, psykologiskt, socialt och pedagogiskt. En habilitering arbetar i team, där det kan ingå sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder, psykologer, kuratorer, sjuksköterskor, läkare och specialpedagoger.
Kontakt:
Anna Norrström, universitetsadjunkt och doktorand vid Högskolan i Borås
E-post: anna.norrstrom@hb.se
Telefon: 033-435 4042
Mobil: 0704-32 78 87
Ett permanent system för alkolås efter rattfylleri trädde i kraft den 1 januari 2012. De som har gjort sig skyldiga till grovt rattfylleri, till upprepade fall av rattfylleri till följd av alkoholförtäring de senaste fem åren, eller har diagnosen alkoholberoende eller alkoholmissbruk, får två års villkorstid. Övriga får ett års villkorstid. De dömda kan välja att ansöka om att få behålla sitt körkort med villkoret att de bekostar och använder ett speciellt alkolås i fordonet.
Dricker mindre alkohol än tidigare
– Av de som besvarat enkäten upplever de flesta en förbättrad hälsosituation ett tag efter rattfyllerihändelsen. Respondenterna uppger att de dricker mindre alkohol, mer sällan eller aldrig och när de dricker är det mindre mängd än tidigare, säger Susanne Gustafsson, utredare på VTI. Gruppen med alkolås har minskat sitt drickande mer än gruppen utan alkolås.
Vid VTI utvärderas systemet med alkolås efter rattfylleri på olika sätt. I denna studie har 1 100 frågeformulär besvarats av de som har alkolås efter rattfylleri under ett år respektive två år, samt de som inte har alkolås men som fått körkortet återkallat med anledning av rattfylleri eller grovt rattfylleri.
Ansökan om körkort med alkolåsvillkor kan ske direkt efter rattfyllerihändelsen och det indragna körkortet. I genomsnitt tog det drygt 3 månader från rattfyllerihändelsen tills respondenterna fick körkortet med villkor för dem med alkolås i 1 år, och drygt 5 månader i genomsnitt för respondenter med alkolås i 2 år.
– Denna tid är beroende av hur lång tid efter rattfyllerihändelsen som respondenterna gjorde sin ansökan, men det finns också önskemål om en snabbare handläggningstid hos Transportstyrelsen, säger Susanne Gustafsson.
Arbete, socialt liv – och ekonomi viktigt för att välja alkolås
Bland de som har alkolås och arbetar var behovet att kunna köra i arbetet och ta sig till arbetet de viktigaste skälen till att välja alkolås. Bland de som inte arbetar var de viktigaste skälen att körkortet behövs för att kunna ha ett socialt liv och en meningsfull fritid, samt för inköp.
För dem utan alkolås var de viktigaste skälen till att inte ansöka att det kostar för mycket att ha alkolås efter rattfylleri (64 %), att de inte har något alkoholberoende/-missbruk, och inte vill bli ”stämplade” med ett alkolås (37 %), eller att de klarar sig bra utan körkort (26 %).
Förslag på förbättringar av systemet
I enkäterna gavs möjlighet att lämna förbättringsförslag när det gäller alkolås efter rattfylleri. Många har tagit denna chans, speciellt bland dem som har alkolås. Förslagen berör bland annat information och bemötande, handläggningstider, kostnader, provtagningar och användning utanför Sverige.
En tredjedel av respondenterna har upplevt det som svårt eller ganska svårt att nå sin handläggare på Transportstyrelsen respektive att få tag i en läkare. Cirka 10 procent har upplevt det som svårt eller ganska svårt att hitta ett serviceställe för alkolåset.
Respondenterna efterfrågar också en förtydligad och förenklad information om ansökningsproceduren och upplever brister i informationen om läkare, provtagningar, kostnader och alkolåsinstallation. Vidare har några nämnt att samarbetet borde bli bättre med vårdcentraler och enheter inom Smadit-metoden (Samverkan mot alkohol och droger i trafiken), framför allt landstingens beroende-mottagningar och kommunernas socialtjänster. Ett sådant samarbete skulle resultera i en helhetslösning för individen och systemet med alkolås efter rattfylleri skulle få en koppling till möjligheten att delta i behandlingsprogram.
Fotnot: Enkätstudien ”Utvärdering av alkolås efter rattfylleri” presenteras av Susanne Gustafsson på Transportforum i Linköping, session 12, den 10 januari kl 13.15.
Retrovirus är en speciell klass av virus där somliga, som HIV, är farliga medan andra inte tros göra någon skada. De virus som studeras av Johan Jakobsson och hans medarbetare i Lund kallas endogena retrovirus (ERV), eftersom de funnits i den mänskliga arvsmassan i miljontals år. De ingår i den del av DNA som tidigare setts som oväsentligt skräp – en uppfattning som forskarna nu börjat omvärdera.
– Generna, som styr tillverkningen av olika proteiner i kroppen, utgör en mindre andel av vårt DNA än endogena retrovirus. Generna står för ca 2 procent, medan retrovirus står för 8-10 procent av arvsmassan. Om de nu visar sig kunna påverka tillverkningen av proteiner, så får vi en enorm ny källa till information om den mänskliga hjärnan, säger Johan Jakobsson.
Det forskarna funnit är just detta. De har visat att flera tusen av de retrovirus som etablerat sig i vår arvsmassa kan fungera som ”dockningsplattform” för ett protein kallat TRIM28. Detta protein har förmågan att stänga av virusen – men inte bara dem, utan också de klassiska gener som ligger intill dem i DNA-spiralen.
Skillnad mellan möss och människor
Närvaron av ERV påverkar alltså uttrycket av våra gener. Och eftersom retrovirus är en typ av genetiskt material som kan hamna på olika ställen i arvsmassan, så kan denna avstängningsmekanism fungera olika på olika människor.
Den blir på så sätt ett möjligt verktyg för evolutionen, och även en möjlig bakgrund till neurologiska sjukdomar. Det finns faktiskt studier som tyder på en avvikande reglering av retrovirus vid flera neurologiska sjukdomar, exempelvis ALS, schizofreni och bipolär sjukdom.
Johan Jakobssons grupp visade för två år sedan att ERV hade en reglerande roll i just nervceller. Då var studien dock gjord i möss, medan den nya studien –publicerad i tidskriften Cell Reports – är gjord i mänskliga nervceller.
Skillnaden mellan möss och människor är extra viktig i det här sammanhanget. Många av de retrovirus som byggts in i den mänskliga hjärnan finns inte hos andra arter än människan och hennes närmaste släktingar gorillorna och schimpanserna. De tycks ha kommit in i arvsmassan för 35-45 miljoner år sedan, då apornas utvecklingslinjer skilde sig åt mellan Gamla och Nya världen.
– Mycket av det vi vet om hjärnans allmänna utveckling kommer från bananfluga, zebrafisk och mus. Men om endogena retrovirus påverkar hjärnans funktion, och vi har en egen uppsättning av sådana ERV, så kan de mekanismer de påverkar ha bidragit till den mänskliga hjärnans utveckling, menar Johan Jakobsson.
Man vet idag att så kallad media-multitasking, det vill säga ett idogt användande av olika medier och det ständiga skiftande av fokus som det innebär, leder till stress som i förlängningen kan leda till sjukskrivningar.
– Det vi nu har gjort är att visa att barn påverkas mycket mer av detta än vuxna, säger Nils Holmberg.
Tillsammans med Humanistlaboratoriet på Lunds universitet har han utvecklat en metod för att mäta hur mycket barns fokus störs av reklam. 137 barn i åldrarna 9-12 år ingick i undersökningen.
– Genom mäta barnens ögonrörelser har vi kunnat se hur störda barnen blir, säger Nils Holmberg.
Läsförståelsen försämrades
Barnen fick också utföra olika uppgifter på nätet i samband med försöken, och bland annat visade det sig att läsförståelsen försämrades avsevärt när reklam visades samtidigt.
– Vi noterade en försämring överlag, men den kraftigaste försämringen såg vi hos barn som redan hade lägre kontroll över sitt blickbeteende, säger han.
Medan vuxna kan styra sitt beteende till 80 procent när de blir störda av reklam så ligger samma siffra för barn i 9-årsåldern på endast 20 procent.
Nils Holmberg tror att hans forskning kommer att välkomnas av reklambranschen
– Det finns en ambition inom branschen att rensa upp bland internetreklamens värsta avarter. Med nya mätmetoder att undersöka online-reklam, och den störning som den orsakar, blir det enklare att fastställa regler.
David Carlsson vid högskolan i Gävle har undersökt vilka kunskaper en lärare i religionskunskap anses behöva. En av hans slutsatser är att det framstår som särskilt viktigt att läraren kan problematisera religionskunskapsämnets innehåll exempelvis genom att presentera olika bilder av religion och visa på den spännvidd av uppfattningar som kan rymmas inom en och samma religion.
– En av religionskunskapslärarens viktigaste uppgifter är att bidra till att generaliseringar av religioner, livsåskådningar och deras utövare motverkas, säger han.
Viktigast att känna sitt ämne
I sin avhandling analyserar han synen på kunskap i handledande trepartssamtal under lärarutbildningens verksamhetsförlagda del. I de sex samtal som undersöks möter lärarstudenter både en lärarutbildare från högskolan/universitetet och en erfaren lokal lärare som handleder studenter under deras verksamhetsförlagda utbildning. I undersökningen av trepartssamtalen identifieras såväl gemensamma som skilda perspektiv på vad religionskunskapslärare anses behöva veta och göra.
Kunskaperna som lyfts fram handlar övergripande om tre saker: vikten av att som lärare kunna sitt ämne, att känna och möta sina elever, samt att fungera som person. Vikten av att som lärare kunna ämnet dominerar både i trepartssamtal och i David Carlssons intervjuer.
I stort sett är deltagarna överens om vilka lärarkunskaper som är centrala, men avhandlingen pekar också på konfliktpunkter där deltagarna förespråkar olika kunskaper:
Som när lärarutbildaren från högskolan/universitetet framhåller att man som lärare bör använda sig av elevers berättelser om sin egen trosuppfattning.
Klassrummet ska vara fredad zon
– Lärarstudenten motsätter sig detta genom att tala om hur väsentligt det är att religionskunskapsklassrummet får vara en fredad zon, där det som enskild elev är möjligt att vara skyddad från att behöva stå till svars för sina personliga uppfattningar.
Ett annat exempel är när lärarstudenterna talar om att undervisa på grundläggande nivå, för att eleverna ska lära sig något. Högskolans/universitetets lärarutbildare framhåller då vikten av problematisering eftersom det enligt dem inte är tillräckligt att stanna på grundläggande nivå.
– Detta kan kanske förklaras med att lärarstudenterna är fokuserade på sin egen undervisningsinsats framför elevernas lärande, att de försöker hitta vägar att hantera en komplicerad undervisningssituation eller att de saknar de kvalificerade ämneskunskaper som krävs för att kunna problematisera innehållet i den mening som högskolans eller universitetets lärarutbildare efterfrågar, säger David Carlsson.
När oenighet uppstår under trepartssamtalen gäller det främst frågor inom områdena ”att kunna sitt ämne” och ”att känna och möta sina elever”. Under samtalen dominerar i de flesta fall den lärarutbildare som representerar högskolan/universitetet.
Kontakt: David Carlsson, Högskolan i Gävle, telefon 073-9036125, e-post: david.carlsson@hig.se
David Carlsson lägger fram sin avhandling fredagen den 13 januari, 13.00. Plats: Sal BE 036, Pedagogen hus B, Läroverksgatan 15, Göteborg.
Studien omfattar 1051 kvinnor mellan 15 och 22 år och ingår i en doktorsavhandling, och är den första där man studerat effekten av att rutinmässigt fråga ungdomar om våldsutsatthet inom sjukvården.
Av deltagarna uppgav 56 procent att de någon gång varit med om psykiskt, fysiskt eller sexualiserat våld eller upplevt våld inom familjen. Många hade utsatts för flera typer av våld. 10 procent av de unga kvinnorna i studien rapporterade att de utsatts för våldtäkt eller våldtäktsförsök och av dem hade alla utom en också utsatts för andra typer av våld.
– Ofta är inte heller patienten medveten om att hälsoproblemen kan ha sin grund i tidigare våldsutsatthet. Risken blir då att symptom kan tolkas fel och leda till ineffektiv behandling.
Positiva till frågor om våldsutsatthet
De unga kvinnorna i studien som inte utsatts för våld skattade sin hälsa som mycket bra. Våldsutsatta rapporterade däremot både sämre psykisk och fysisk hälsa än de som inte utsatts för våld. Unga kvinnor som utsatts för flera olika typer av våld var den grupp som skattade sin hälsa sämst och rapporterade höga nivåer av posttraumatiska stressymptom, självmordstankar och självskadebeteende.
Alla som besökte ungdomsmottagningarna under studieperioden tillfrågades om att delta i studien. 1051 unga kvinnor (73% av de tillfrågade) tackade ja och lottades i två grupper. Hälften fick ett hälsosamtal där ungdomsmottagningens barnmorska eller kurator frågade om våldsutsatthet.
Våldsutsatta erbjöds stöd och fortsatt samtalskontakt. Kvinnorna som lottats till den andra gruppen besvarade enkätfrågor om våldsutsatthet. 15 våldsutsatta ungdomar som fått hälsosamtal intervjuades fyra till fem månader efter samtalen. De intervjuade var mycket positiva till att ungdomsmottagningar rutinmässigt frågade om våldsutsatthet.
Nästan en tredjedel hade ett riskbruk
Ungdomarna beskrev att frågorna om våld hjälpt dem att sätta ord på vad de varit med om och att bearbeta händelserna. För en del hade frågorna lett till att de börjat i terapi eller avslutat en destruktiv relation. Däremot sågs ingen skillnad i självrapporterad hälsa vid en enkätuppföljning tolv månader efter besöket på ungdomsmottagningen. Det gällde både gruppen som fick hälsosamtal och enkätgruppen.
De 1051 kvinnorna svarade också på frågor om alkoholkonsumtion. Kvinnorna i gruppen med hälsosamtal fick motiverande samtal om sin alkoholkonsumtion om de bedömdes ha ett riskbruk. 30 procent i båda grupperna bedömdes ha ett riskbruk av alkohol. Av dem hade 30–40 procent inte längre ett riskbruk vid uppföljningen efter tolv månader. Ingen skillnad i minskningen sågs mellan gruppen med hälsosamtal och övriga.
De 15 ungdomar som intervjuades tyckte att frågor om hur ofta och hur mycket man vanligen drack var ett dåligt mått på riskbruk av alkohol. I stället betonade de att det var konsekvenserna av alkohol som avgjorde om drickandet var problematiskt.
– För att fånga riskbruk av alkohol hos unga behövs sannolikt bredare angreppssätt än instrument som främst mäter konsumerad mängd, säger Anna Palm.
När autonoma fordon börjar köra på våra vägar är det viktigt att lagar och regler är avpassade och användbara. I dagarna har VTI färdigställt den första nordiska och nationella rättsvetenskapliga studien i ämnet.
Den övergripande frågan är: hur konstrueras ansvar och ansvarsutkrävande i rätten och hur svarar dessa mot teknik- och systemutvecklingen av självkörande fordon på väg?
– Undersökningen visar att konstruktionen för straffrättsligt ansvar genom allmänna regler, begrepp och principer, inte är avpassad för självkörande fordon, säger Wanna Svedberg, forskare på VTI.
Utgår från att människan är en autonom individ
Nuvarande nationella regelverk utgår från en fysisk person, ett rättssubjekt, som kan ställas till svars för sina handlingar. Rättssubjektet i sin tur baseras i grunden på föreställningar om människan som en autonom individ. Som sådan är hon rationell, moralisk och fri som inte låter sig påverkas av yttre faktorer. Ett problem är då att tekniken avses att helt eller delvis ersätta föraren.
Det rättsliga synsättet skiljer sig markant från hur autonomi förstås inom artificiell intelligens. Därigenom utmanar och förändrar tekniken på olika sätt de grundläggande rättsliga förutsättningarna kring frågan om ansvar, men också rättens syn på människan och hennes egenskaper och förmågor. Studien argumenterar för att begreppet autonomi bör förstås som ett relationellt begrepp eftersom det inkluderar interaktionen mellan människa-maskin.
– De rättsliga krav som ställs för att en gärning ska anses ha begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet, blir förenade med betydande svårigheter vid bedömning av ansvar, när fordonet styrs av det automatiska körsystemet, säger Wanna Svedberg.
Straffrätten anpassad till mänsklig medvetenhet
Rätten bör ses som en aktivt skapande positiv kraft som är med om att avgöra samhällsstrukturen och dess utveckling, till gagn för de som ska verka i samhället. Rätten bör därför styra utvecklingen av automatiserade fordon på sätt som främjar de fördelar som dessa skulle kunna medföra, för den enskilde och för samhället i stort, konstaterar forskaren.
– En viktig slutsats i studien är att nuvarande konstruktioner för straffrättsligt ansvar inte är avpassade för annan än mänsklig medvetenhet och därmed inte heller för teknologin för självkörande fordon.
Det är en slutsats som dras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature Climate Change, författad av tio ledande klimatforskare i syd tillsammans med forskare från Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Sverige och brittiska forskare.
Forskarna rekommenderar ett antal praktiska åtgärder i både nord och syd för att överbrygga klyftorna, särskilt satt i relation till ett brett fält av aktörer på global, regional och nationell nivå.
I november möttes världsledare i Marrakech för en konferens kring FN:s ramverkskonvention om klimatförändringar. Mötet syftade till att ytterligare implementera 2015 års Parisavtal, som framhåller ett omvänt närmande till utsläppmålen i länder som hade egna nationellt beslutade bidrag.
En av medförfattarna till artikeln, professor Saleemul Huq, International Centre for Climate Change & Development i Bangladesh och en ledande ledamot av klimatpanelen IPCC, säger att som en konsekvens av klyftan mellan nord och syd ”kan länder i syd ha en begränsad förmåga att å ena sidan ställa evidensbaserade frågor kring huruvida de nordliga nationernas bidrag är rättvisa och, å andra sidan, acceptera ställningstaganden som framlagts av nordliga nationer motiverade av deras forskning och som i syd kan uppfattas som gynnande de nordliga nationernas särintressen”.
– Förståelsen av lokala sammanhang underlättas när forskning leds av forskare från ett land som är relevant för utredningen. Detta kan vara nödvändigt om vetenskapliga resultat ska ses som inkluderande och reflektera sociopolitiska och kulturella förhållanden, och därigenom uppmuntra beslutsfattare att omsätta resultaten i lokalt känslig politik och praktik, säger Richard Smithers från miljökonsultföretaget Ricardo Energy & Environment.
Richard Smithers är expert på nationell miljöplanering, och särskilt bekymrad över att de sydliga länderna inte har den vetenskapliga basen för att hantera klimatförändringar:
Rättvis medverkan av sydliga forskare
En av projektledarna och medförfattare till artikeln i Nature Climate Change, docent Grzegorz Mikusinski från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), har tidigare samarbetat med forskare i Indien och Nepal.
– En del praktiska åtgärder har redan genomförts för att överbrygga forskningsklyftan mellan nord och syd på ett hållbart sätt. Men trots ansträngningarna att ta itu med problemet, utvecklas förbättringarna i slow motion. Så vi förespråkar att de praktiska åtgärder som vi har identifierat bör genomföras kraftfullare för att driva på ett paradigmskifte från en nordligt dominerad forskningskultur, som ligger till grund för klyftan, och till en som stöder rättvis medverkan av sydliga forskare i den vetenskapliga utvecklingen, säger han.
– Slutligen bör man komma ihåg att de sydliga länderna kan ha större behov av socioekonomiskt stöd till och utveckling av fundamentala begränsningar av förmågan att meningsfullt engagera sig i vetenskapliga strävanden. Det är bara utveckling av nationell kapacitet som så småningom kan göra syd jämbördigt med sina nordliga partner, säger dr Malgorzata Blicharska, huvudförfattare från Uppsala universitet.
Höga halter av luftföroreningar är ett vanligt förekommande problem i tunnlar för både väg och järnväg. Det är viktigt att minska emissionerna och exponeringen för människor på perronger och i fordon eftersom partiklarna utgör en hälsorisk.
– Vi har gjort denna studie för att förbättra kunskapen om skillnader mellan inandningsbara partiklar i väg- och järnvägsmiljöer. Vi har också studerat partiklarnas källor och kartlagt vilka möjligheter som finns för att åtgärda problem med höga partikelhalter, säger Mats Gustafsson, forskare på VTI.
Tågens skick av betydelse för utsläpp Resultaten visar att miljön i den studerade järnvägstunneln präglas av relativt höga koncentrationstoppar av grova partiklar. Vissa tåg kan kopplas till emissioner av ultrafina partiklar. Partiklarna domineras innehållsmässigt av järn, med mindre bidrag av koppar, zink och andra metaller.
Genom att jämföra data med tågpassager och tågtyper konstaterades att huvuddelen av de höga partikelhalterna kan kopplas till äldre tåg av typen RC. Dessa är främst mekaniskt bromsade och bromsas även under längre tid och sträcka innan de stannar vid stationen. Halten elementärt kol i luften i järnvägsmiljön var oväntat hög, trots avsaknad av förbränningskällor. Detta bedömer forskarna bero på slitage av grafit från tågens strömavtagare.
Fram till nu har huvudsakligt fokus på åtgärder mot de höga partikelhalterna i järnvägstunnlar legat på sätt att förhindra exponering genom att skilja av tågen från perrongen eller att ventilera ut förorenad luft. Studier kring möjligheter att förhindra själva emissionen är däremot få.
– Vår studie visar på att det är möjligt att minska partikelemissionerna genom att identifiera och förbättra tågtyper och enskilda tåg och deras egenskaper. Det finns också tekniska system som medför partikelemissioner. Dessutom är det viktigt att kontrollera tågens underhållsstatus och även hur de framförs, säger Mats Gustafsson.
Vägtunnlar har ofta höga halter av ultrafina partiklar Vägtunneln präglas av höga halter ultrafina partiklar och även av höga halter grova partiklar under torra förhållanden. Då trafiken är mer intensiv än i järnvägstunneln är halterna mer konstant höga under trafikerad tid.
Under fuktiga förhållanden domineras de grova partiklarna av järn medan de mindre partiklarna domineras av svavel. Under torra förhållanden ökar de mineraltypiska elementen kisel, kalium, kalcium och järn kraftigt. Klor utgör en betydande andel under både fuktiga och torra förhållanden vilken tyder på ett bidrag från vägsalt. Järnet bedöms komma från bromsar under fuktiga förhållanden och från både bromsar och vägslitage under torra förhållanden.
– I vägtunnlar är åtgärdsmöjligheterna mot grova partiklar exempelvis minskad dubbdäcksanvändning, förbättrade beläggningar, effektiv dammbindning och städning, säger Mats Gustafsson.
De ultrafina partiklar som förekommer i höga koncentrationer härrör från fordonsavgaser och kan istället åtgärdas genom minskad trafikmängd, förbättrad avgasrening och lägre andel tung trafik.
Mätningar av partiklar i tunnlar
Mätningar genomfördes på Arlanda Central, en järnvägsstation under Arlanda flygplats och i Söderledstunneln, en vägtunnel i centrala Stockholm. Mätningar gjordes av partikelhalter, storleksfördelningar, storleksuppdelat elementinnehåll, NOx och organiskt och elementärt kol. Trafik och meteorologi mättes och/eller inhämtades från befintliga databaser. I Söderledstunneln inföll mätningarna under en period som var i huvudsak fuktig och en som var i huvudsak torr, vilket gav möjlighet att studera hur suspension bidrar till partikelhalterna.
Al-Azharskolan könsuppdelade idrottslektioner är en del av friskolans muslimska profil. I Skolinspektionens utredning hänvisar skolan till elevernas muslimska bakgrund för att motivera varför de delar på flickor och pojkar, ”enligt all beprövad erfarenhet skulle många elever utebli från Idrott och hälsa om flickor och pojkar skulle ha gemensam undervisning”.
Håkan Larsson har tagit del av beslutet och påpekar att de lärare som får komma till tals trots allt talar väldigt lite om religion.
– De använder samma språk som andra lärare i intervjustudier vi har gjort. De uppger att flickorna är rädda för pojkarna, att de inte vågar ta plats, att pojkar kan bli så våldsamma. Responsen i de andra fallen har varit att det är skolans uppgift att utmana traditionella könsmönster och försöka motverka detta. Att de inte kan låta pojkarna hålla på så. Men här blir det istället ett motiv för att skilja på pojkar och flickor.
Uppdraget att motverka traditionella könsmönster har varit en del av skolans arbete sedan läroplanen år 1994. I sina intervjustudier har Håkan Larsson tillsammans med andra forskare fördjupat sig i hur idrottslärare tar sig an den utmaningen.
– Det finns ytterst lite systematiskt arbete för att motverka traditionella könsmönster inom idrott och hälsa. De gamla normerna som fanns innan samundervisningens genomförande har fått leva kvar. Därför skiljer vi lätt på flickor och pojkar.
Kön ska inte spela roll
Fram till skolreformen 1980 hade Sverige till viss del könsuppdelad idrottsundervisning. Små barn hade idrott tillsammans men från och med årskurs 6 skildes de åt.
Linggymnastiken var länge den dominerande modellen. I början av 1900-talet började mer radikala gymnastikpedagoger, i huvudsak kvinnliga sådana, ifrågasätta Linggymnastiken och menade att barn borde ha friare ramar och inslag av lek i gymnastikundervisningen. Det utvecklades en kvinnlig gymnastikform som fick genomslag i skolan.
– Under stora delar av 1900-talet hade vi det här förhållandet med skild gymnastikundervisning där det också fanns skillnader i styrdokumenten för flickors och pojkars undervisning. Flickornas undervisning var mer estetiskt inriktad och handlade om vackra rörelser och rörelseuttryck. Pojkarnas fokuserade på fysisk träning och tävlingsmoment.
Så såg det ut fram till skolreformen år 1980 då samundervisning kom att förordas av dåvarande Skolöverstyrelsen. Eftersom det inte fanns någon annan skolverksamhet som var könsåtskild, varför skulle det gälla för idrott?
– Införandet av samundervisning gick parallellt med en utveckling i samhället i stort där den dominerande könspolitiken var att kön inte ska spela någon roll. Individens möjligheter ska gå först.
Könsramarna är starka
Tanken bakom samundervisningen var att flickor och pojkar skulle ha tillgång till samma undervisning och att ett kön inte ska förvägras något som erbjuds ett annat. Men i sina studier av dagens idrottsundervisning har Håkan Larsson kommit fram till att föreställningar om flickors och pojkars idrottande i stor utsträckning har överlevt.
– Föreställningen om att flickor skulle vara mer intresserade av gymnastik och dans och pojkar av bollspel och tävling är otroligt stark fortfarande. I fritidens idrottande har flickor kommit starkt inom olika bollsporter och lagidrotter men det verkar inte ha slagit igenom i skolan. Bollflickorna anpassar sig till gängse normer i skolan.
På så sätt har föreningsidrotten varit mera framgångsrik i att utmana könsnormer. I alla fall för flickor. Håkan Larsson tror att segheten i skolan beror på att det i stor uträckning är oklart vad målet med idrott egentligen är.
– Undervisningen ska skapa hälsomedvetna och i någon utsträckning kroppsligt kompetenta individer. Eftersom det är oklart vad det egentligen går ut på tror jag att eleverna hellre retirerar in i de här normerna som finns om kön och sexualitet. I föreningsidrotten är det oerhört tydligt vad som gäller, man ska bli bättre och vinna tävlingar. Där har tjejer överskridit de traditionella gränserna. Men det verkar vara svårare i skolan, könsramarna är oerhört starka vad gäller idrott.
Religion trumfar kön
Religion är också en aspekt som skolan ska beakta och det är en variabel som aktualiserats i fallet med Al-Azharskolan. Håkan Larsson ser det som ett exempel på när olika aspekter kan komma på kant med varandra.
– Min tolkning är att Skolinspektionen har beaktat krocken mellan religion och kön och valt att godkänna mot bakgrund av att muslimer är en utsatt grupp i samhället. Olika saker trumfar varandra. Hade det varit en skola som inte var religiös, då gissar jag att resultatet hade blivit ett annat, ”ni måste ta itu med de könsnormer som finns i undervisningen så att flickor och pojkar kan delta på samma villkor”.
Sarah Delshad är grundare till idéplattformen Muslimska feminister som inriktar sig på frågor som rör muslimsk identitet och muslimska kvinnor. Hon vill tona ner den religiösa kopplingen till könsuppdelad idrott och menar att frågan är större än så.
– Könssegregerad idrott är ingen religiöst grundad idé. Min snabba analys är att det givetvis förekommer på icke-muslimska skolor också. Jag tycker det är tråkigt att fenomenet per automatik görs till någon slags religiös diskurs när det också handlar om något allmänmänskligt.
Hon har varit aktiv i debatten som följde på Skolinspektionens beslut och blivit kontaktad av tjejer från icke-religiösa skolor som haft könsuppdelad idrott och varit nöjda med det.
– Skoltiden är en känslig tid, många kan känna sig utsatta. Idrott är inte vilken lektion som helst, den är väldigt fysisk med allt vad det innebär. Man behöver inte vara muslim för att inte tycka att det alltid är trevligt. Det handlar om att skapa trygga rum, lektioner där flickor vill vara närvarande.
Ytterligare polarisering
Sarah Delshad menar att tonen i debatten stundtals har varit hård och att resultatet blir ytterligare polarisering mellan religiösa och icke-religiösa värderingar.
– Det blir en oerhört onyanserad retorik där det bara finns bara ett spår. Det är en underliggande ton av att religion kuvar flickor och deras rättigheter. I debatten har det blivit tal om någon slags utsatthet för de här barnen och det har förstorats upp till en nivå som nästan är absurd.
Hon säger ”nog” eftersom ingen ännu har belyst vad de berörda ungdomarna tycker. Sarah Delshad menar att det är ett klassiskt problem.
– Jag är givetvis också delaktig i det, det är jag den första att erkänna. Jag har stått i Aktuellt och fört en dialog med en politiker över huvudet på dessa ungdomar. Det man naturligtvis skulle göra i det här fallet är att prata med dem. Vad tycker du, är det bra, är det dåligt, hur känns det för dig, är det tryggt för dig, vill du ha det såhär? Man tappar kärnan i det.
Håkan Larsson efterlyser också en problematisering av synen på könsuppdelad idrottsundervisning. Problemen får inte en automatisk lösning genom att man gör på det ena eller andra sättet.
– Pojkar och flickor är både inom och mellan grupperna oerhört heterogena. Om det nu är så att vi vill ha ett samhälle där individer ska prioriteras framför kategorier som till exempel kön då måste väl ändå grundläget vara samundervisning där man ibland jobbar med gruppindelningar som kan se ut på olika sätt. Många pojkar skulle till exempel må oerhört bra av att slippa andra pojkar. Men det är aldrig snack om. Det är alltid pojke-flicka-uppdelningen som vi fastnar vid.
Text: Cecilia Köljing på uppdrag av Forskning.se
När forskarna i Uppsala nu summerar konfliktläget i världen 2016 är det tydligt att USA är inblandat i vår tids allra värsta krigshärdar, säger professor Erik Melander, ledare för UCDP.
– I flera av de konflikter där USA har haft som mål att dra sig ur och minska sitt deltagande, har situationen på marken istället gjort att den amerikanska inblandningen återigen har ökat och nya offensiver har inletts, förtydligar han.
Flygbombningar mot IS och al-Qaida
Detta är fallet i exempelvis Afghanistan, där intensiteten i striderna de senaste två åren varit den högsta sedan Sovjetunionens ockupation på 1980-talet. Obamas uttalade mål var att när han lämnade Vita huset endast ha en mindre militär styrka på den amerikanska ambassaden i Kabul.
Istället har USA under det senaste året varit tvunget att skjuta på sina planer om att dra tillbaka de amerikanska soldaterna från Afghanistan. Det försämrade säkerhetsläget har gjort att flygbombningar och drönarattacker har intensifierats, och att de amerikanska trupperna återigen befinner sig i strid med Talibaner, Islamska Staten (IS) och al-Qaida.
Även om antalet döda i organiserat våld i världen inte har fortsatt att öka de senaste åren befinner vi oss i en period där fler människor dör i väpnad konflikt än under någon annan period sedan kalla krigets slut. I den allra blodigaste av dessa konflikter, inbördeskriget i Syrien, genomför USA sedan 2014 flyg- och drönarattacker mot IS.
Dessutom stödjer USA, med vapen och träning, olika väpnande grupper som kämpar mot IS men som också står i opposition till Assadregimen.
Krigföring utan bestående positiva resultat
– På liknande sätt har flygbombningar mot IS och al-Qaida i länder som Irak, Jemen, Libyen, Somalia och Pakistan ökat lavinartat de senaste åren, dessvärre med många civila offer som följd, säger Melander. I samtliga av dessa länder, förutom Pakistan, finns dessutom amerikanska specialstyrkor på plats på marken.
Sammantaget lämnar Obama efter sig ett arv av direkt amerikansk inblandning i ett flertal krig som ser ut att förvärras snarare än att gå mot någon fredlig lösning. Det är svårt att peka på några bestående positiva resultat av USA:s krigföring runt om i världen inom ramen för det så kallade kriget mot terrorismen, som inleddes som en motåtgärd efter al-Qaidas terrorattacker mot USA i september 2001.
– Den dystra situationen kan naturligtvis inte enbart skyllas på Obama. Han har inte haft en lätt uppgift. Men när vi går in i 2017 är det ändå nödvändigt med en kritisk utvärdering av USA:s krigföring, avslutar Melander.
Kontakt: Professor Erik Melander, 018-471 61 07 eller 070-425 04 62, erik.melander@pcr.uu.se
Området 8-fjordar utgörs av fjordarna mellan och innanför öarna Tjörn och Orust i Bohuslän. Området omfattar fem kommuner och här finns en lång tradition av fiske. I slutet av 1970-talet kollapsade dock de kustnära bestånden av torsk, kolja, vitling och andra bottenlevande fiskarter till följd av överfiske. När bottenfisken inte kom tillbaka tog bekymrade invånare kontakt med sin kommun, vilket 1999 blev uppstarten till samarbetet 8-fjordar.
Läget ansågs kräva hårda fiskerestriktioner. 2010 gjordes ett litet område fiskefritt, och i ett större område blev fisket kraftigt begränsat. Under hela samarbetsperioden har allmänheten och intressenter som fritidsfiskare och företagare informerats och involverats.
– 8-fjordar kan vara det första området i Europa där ekosystemansatsen inom fiskförvaltning tillämpas fullt ut. Här har intressenter och allmänheten mer att säga till om än i andra kustområden i Sverige och Europa, säger Andreas Bryhn, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU och en av författarna till studien.
Ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet Ekosystemansatsen innebär att man tar hänsyn till hela ekosystemet och syftar till ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.
– Även om fjordmiljön är kraftigt påverkad i 8-fjordar, kan sättet att arbeta med problemen ses som ett föregångsexempel för andra kustområden, men även för insjöar och vattendrag. Ekosystemansatsen har stöd i EU-lagstiftningen, och det är på liknande sätt som EU vill att havsmiljöfrågorna ska hanteras i framtiden, säger Andreas Bryhn.
8-fjordssamarbetet omfattar inte enbart fisk. Ålgräsängarna, där fisken kan föröka sig, hitta föda och växa upp, minskade med cirka 60 procent mellan 1980-talet och år 2000 i Bohuslän. Ålgräsängarna har inte återhämtat sig och 8-fjordar jobbar med att sprida information om situationen. En målsättning är att 8-fjordars samarbetspartners ska skapa bättre förutsättningar för ålgräset.
Fler vinner på ekosystem i balans Även andra fjordmiljöfrågor som vandringsvägar och lekområden för öring, vattenkvalitet, övergödning, nedskräpning, miljögifter och rovdjur som skarv och säl hanteras inom 8-fjordarsamarbetet. Ambitionen är också att skapa förutsättningar för ett livskraftigt näringsliv med bland annat turism och musselodlingar, vilka gynnas av fjordekosystem i balans.
SLU:s studie har genomförts eftersom 8-fjordar år 2014 valdes ut som svenskt pilotområde för ekosystemansatsen av Havs- och vattenmyndigheten (HaV). HaV har fått regeringens uppdrag att ta fram en strategi för hur en ekosystembaserad fiskförvaltning kan utvecklas. Erfarenheterna från 8-fjordar kan komma med idéer om hur ekosystembaserad fiskförvaltning skulle kunna utvecklas på lokal nivå i övriga Sverige.
Bemannade rymdfärder genererar en hel del avfall, som mestadels består av matförpackningar (papper, polyetenplast, aluminiumfolie samt oäten eller fastkletad mat), kläder (byts när de börjar lukta och slängs då i avfallet), handdukar, mänskligt avfall, och pappersprodukter.
Vid kortvariga rymdresor eller vid rymdaktiviteter relativt nära jorden (exempelvis vid internationella rymdstationen, ISS) kan avfallet samlas i en behållare som brinner upp vid återinträdet till jordens atmosfär. Men vid den planerade resan till Mars som NASA förbereder sig för kan man inte ha den strategin, här gäller det att utveckla tekniker som omvandlar avfallet till en resurs.
USA:s federala myndighet för luft- och rymdfart, Nasa, har inrättat en plan i tre steg för att skicka människor till Mars. Förhoppningen är att sätta en fot på den röda planeten innan 2030.
Stina Jansson, universitetslektor på Kemiska institutionen vid Umeå universitet ska forska i sex månader vid NASAs labb på Kennedy Space Center (KSC) i Florida. Hennes arbete kommer att vara kopplat till det större projektet ”Trash-to-Gas” som NASA driver som del av förberedelserna inför resan till Mars. Den huvudsakliga målsättningen med ”Trash-to-Gas” är att utveckla och optimera termiska behandlingsmetoder för omvandling av avfall till gas och kol.
– Det känns otroligt spännande och lite overkligt säger hon.
Stina Jansson kom i kontakt med forskarna vid NASA i samband med att hon besökte University of Central Florida (UCF) i Orlando i februariför att diskutera möjligheterna till en längre forskningsvistelse vid en icke-akademisk institution, finansierad av Vinnova via programmet VINNMER Mobility for Growth.
– Tanken att åka på en gästforskningsvistelse utomlands har funnits ganska länge men det var inte förrän vi besökte släktingar i Orlando som idén att åka just hit väcktes. Jag tog kontakt med forskare vid universitetet och genom diskussioner med dem och under mitt besök på UCF och NASA/KSC i februari så insåg vi att vi hade många gemensamma forskningsintressen, och projektplanerna klarnade.
Avfallsbehandling i tyngdlöshet
Projektets titel är ”Termisk behandling av avfallsmaterial till kolmaterial och gasformiga bränslen” och kommer att fokusera på omvandling av avfall till användbara resurser som gas (som kan användas som bränsle) och kol (som odlingsmedium exempelvis).
Stina Jansson, miljökemist från Umeå universitet ska vara med i förberedelserna inför resan till Mars Foto: Ulrika Bergfors
Stina Jansson kommer att tillföra två tekniker – torrefiering och mikrovågsassisterad pyrolys – till den metodutvärdering som redan påbörjats inom ‘Trash-to-Gas’. Projektet kommer även, i samarbete med Swedish Space Corporation (SSC), att undersöka hur avfallsbehandlingsteknikerna beter sig i tyngdlöshet. Den teknik som NASA hittills fokuserat mest på i sina tester fungerar nämligen inte utan gravitation.
Det är inte bara avsaknaden av gravitation som är en utmaning, rent allmänt är det svårt att uppnå en effektiv process i liten skala. Den eller de processer NASA väljer att använda sig av måste även fungera med minimal insats från astronauterna, och de får naturligtvis inte generera giftiga gaser/material eller på annat sätt medföra en risk för besättningen. Detta ska om möjligt göras utan gasreningstekniker.
All dålig lukt måste elimineras
– Det ligger även en stor utmaning i att på ett bra sätt nyttja dessa komplexa utgångsmaterial. De flesta småskaliga termiska processer körs på mer homogena material och på endast en typ av material. I det här fallet är den totala avfallsmängden en mix av olika typer av avfall.
Sist men inte minst så är astronauternas allmänna välmående mycket viktigt vilket gör att dålig lukt från avfallet och den hanteringsmetod man använder sig av inte får förekomma.
Vad är målet med forskningen och utbytet för dig personligen?
– För mig som forskare och i det här skedet i min karriär så är det här en fantastisk möjlighet att ytterligare vidga mitt nätverk och knyta nya kontakter. NASA har ett flertal intressanta miljötekniska forskningsprojekt som skulle vara intressant att få lära sig mer om och kanske tillämpa på svenska problemområden inom miljöområdet, exempelvis förorenad jord eller sediment.
Om projektet: Vinnova VINNMER ”Marie Curie Academy Outgoing mobility” beviljar Stina Jansson ett anslag på 1,445 miljoner kronor för ett mobilitetsprojekt med NASA/KSC som värdorganisation och i samarbete med UCF och SSC, med start 20170401. Projektets namn: ”Termisk behandling och hygienisering av avfall till kolmaterial och gasformiga bränslen”
Kontakt: Stina Jansson, universitetslektor vid Kemiska institutionen
Telefon: 090-786 76 22 (under semestern nåbar per mejl)
E-post: stina.jansson@umu.se
Det tillhör inte vanligheterna att Stockholms universitet anordnar presskonferenser när en studie har publicerats, men i december 2016 bjöd de in till en sådan för att presentera en artikel som publicerats i den ansedda tidskriften Nature-tidskriften Scientific Reports. Studien är en kartläggning av sex djurarters tiaminnivåer på 45 platser i världen.
Tiaminbrist och fågeldöd i Östersjön
2009 kunde forskargruppen för första gången visa ett samband mellan tiaminbrist och fågeldöd i Östersjön. Nu har man gått vidare och resultaten tyder på att bristen finns hos flera djurarter över hela norra halvklotet. Allvarligast är läget i Östersjön, men det börjar få konsekvenser även på Island. Kanske är det också en bidragande orsak till den globala nedgång i djurlivet som pågår.
– Vi bedömer att tiaminbrist kan vara en viktig förklaring till att många djurpopulationer har minskat så kraftigt de senaste decennierna, säger Lennart Balk, professor i biokemisk toxikologi vid Stockholms universitet.
I studien från 2016 har Lennart Balk och hans kolleger undersökt tusentals musslor, fåglar och fiskar i 45 geografiska områden på norra halvklotet. I Sverige, England, USA, Kanada och Island. De kunde konstatera allvarlig tiaminbrist hos sex av sju studerade arter: Blåmussla ((Mytilus Edulis), ejder (Somateria mollissima), europeisk ål (Anguilla anguilla), amerikansk ål (Anguilla rostrata), atlantlax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta).
Den sjunde undersökta arten, sill (Clupea harengus) visade däremot inte på tiaminbrist.
Tiaminbristen hade orsakat sämre hälsa med förändrade organstorlekar, dåliga blodvärden och sämre immunförsvar. Tiaminbrist leder också till att reproduktionsförmågan försämras.
Molekylen tiamin kallas också vitamin B1 och är en av de 13 vitaminer som vi behöver få i oss via kosten. Kroppen har svårt att lagra tiamin och därför måste vi ständigt tillföra ämnet. Det finns gott om det i till exempel kött och bönor och i Sverige berikas även spannmål.
Neurologiska problem och till slut död i kramper
Alla våra celler är beroende av tiamin för sin energiomsättning och därför leder brist till många olika symptom. Det första som märks är neurologiska problem i form av förvirring och svårigheter att röra sig. I samband med att immunsystemet också påverkas negativt ökar risken för infektioner av virus, bakterier, svamp och parasiter. Fortsätter bristen leder det till döden i kramper.
Eftersom alla flercelliga organismers celler är byggda på samma sätt som våra ger tiaminbrist hos djur liknande symptom. Det tog Lennart Balk fasta på i början av 2000-talet när han forskade om miljögifter och började träffa på fåglar i skärgården som låg och dog i kramper.
– Jag har stor erfarenhet av att vara ute i naturen och fick direkt en känsla av att det här var mycket värre än något jag har jobbat med tidigare. Om du ser att djur dör i neurologiska skador i vår yttre miljö så måste något vara fel. Det är någon påverkan.
Lax, ål och blåmussla har brist på tiamin
Sedan dess har Lennart Balk och hans kollegor fokuserat på att gå till botten med saken. De noterade att sjuka fåglar som fick tiamin snabbt tillfrisknade och kunde sedan i en studie 2009 konstatera att tiaminbristen var utbredd bland gråtrut och ejder, två arter som också minskat kraftigt i antal.
Den nya studien som presenterades på presskonferensen visar att även arter som lax, ål och blåmussla har låga nivåer av tiamin. Det ger fler pusselbitar till problematiken. Den hårt drabbade ejdern har just blåmussla som huvudföda. De låga nivåerna av tiamin i ålen kan vara en förklaring till att det idag bara finns några enstaka procent kvar av det tidigare ålbeståndet.
Presskonferensen på Stockholms universitet lockade ett 40-tal personer, men långt ifrån alla var journalister. Där fanns representanter för de privata stiftelser som hittills finansierat forskningen och många var också på plats för att de sympatiserar med gruppen. Det här är nämligen en forskning som har både fans och motståndare.
B-vitaminbristen en ledtråd
Några skärgårdsbor i lokalen vittnade om tystnaden som har lagt sig över öarna längs Östersjökusten. Fågelkolonier med tusentals individer som funnits i generationer har raderats ut under de senaste 20 åren och de boende upplever att de bevittnar en ekologisk katastrof från första parkett. B-vitaminbristen är en ledtråd som de menar att samhället måste göra mer för att gå till botten med.
Statliga verk och departement har hittills valt att inte satsa på forskning om tiaminbrist. Många är visserligen överens om att en eller flera okända miljöfaktorer påverkar artbestånden, men steget från det till att peka ut tiaminbrist som orsak är för långt, menar kritiska forskare. Lennart Balk tror att motsättningarna i frågan beror på skillnader i forskningstradition.
– Ekologisk forskning är inriktat på populationer och inte på biokemisk analys, men jag tror det är viktigt att inte bara prata om populationer. Min dröm var från början som många andras, jag jobbade med ekologi och satt i Alaska med kikare och tittade på vargar nere i dalen, men jag insåg att jag kommer aldrig att förstå kärnan i miljöstörningar om jag inte går ner i lägre organisationsnivåer, där man tittar på vävnader och celler.
Mänskliga aktiviteter bakom miljöförändring
Olika synsätt visade sig också när det svenska laxbeståndet drabbades av massdöd under sommaren. Orsaken är oklar och teorierna handlar om alltifrån naturliga händelser till tiaminbrist. Statens veteriärmedicinska anstalt undersöker nu döda fiskar för att komma underfund om vad de drabbats av, men deras resultat är inte klara än och man vill därifrån inte uppge om man också tittar på tiaminnivåer.
Målet för Lennart Balk och hans forskargrupp är att komma åt orsaken till varför tiamin i varierande grad tycks fattas på många platser i ekosystemet. Mycket tyder på att det rör sig om en miljöförändring som beror på mänsklig aktivitet och Lennart Balk har tankar kring vad det kan handla om, men vill inte prata om det.
– Skulle jag säga något om det, då låser jag diskussionen. Det är bättre att ge olika alternativ och hålla dörren öppen, det är så det ska vara. Det värsta vi kan göra är att få för oss något och arbeta efter en hypotes och sedan efter x antal år inse att det var fel, det här var en återvändsgränd. Då är det bättre att det går lite långsamt framåt men med säkra steg. Den här artikeln är ett steg i den riktningen.
Den senaste studien visar också att det finns behov av mer forskning, enligt Lennart Balk.
– Mitt viktigaste budskap från den här presskonferensen är att vi slutar att förneka den här bristen i ekosystemet och istället försöker ta tag i problemet och förstå den bakomliggande mekanismen. Vi svävar alla i ovisshet och det beror på att alldeles för lite forskning är gjord. Vi måste ta reda på det här helt enkelt.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
