Vissa platser på jorden är rymmer extremt många växtarter. På näringsfattig buskmark i varmt torrt klimat växter 20% av världens växtarter på endast 5% av jordens yta. En del av dessa buskmarker i sydvästra Australien är så artrika att en del botaniker liknar dem vid ”knähöga tropiska regnskogar”.
Ny kunskap om helheten i ekosystem Växters rötter lever i nära samverkan med flera typer av jordlevande organismer, som bakterier, svampar och små djur. Medan en del av dessa kan skada eller till och med döda växten, är andra bra för växten genom att främja tillgången på näring och skydda mot skadeangrepp på rötterna.
Vi vet ganska mycket om effekten av enskilda grupper av jordlevande organismer på vissa växters tillväxt, särskilt i jordbrukssammanhang. Men den samlade effekten av de jordlevande organismerna på bevarandet av växters mångfald i naturliga ekosystem har man – hittills – inte vetat mycket om.
Jordlevande organismer gynnar samexistens
Gruppen av forskare valde ut ett stort antal växter från ett buskmarksområde med mycket stor artrikedom i sydvästra Australien. De utsatte sedan varje växtart både för jordlevande organismer som samlats in från jord vid den egna artens rötter, och som samlats in från jord vid andra arters rötter. En del arter växte bättre i den ”egna” jorden men många växte faktiskt bättre i jord från andra växtarter.
Med hjälp av en simulations-modell kunde forskarna visa att genom detta komplexa samspel mellan olika växter som sker genom deras påverkan på jorden de växer i, jämnas skillnader i tillväxt mellan växtarter ut. I det långa loppet gynnar det samexistens av många olika växtarter, eftersom det hindrar ett fåtal arter från att konkurrera ut de andra. Det här är den första studien som kunnat visa att jordlevande organismer spelar en viktig roll för att bevara mångfalden bland växter i mycket artrika ekosystem.
Natrium, som finns i vanligt koksalt, transporteras in och ut ur cellers membran för att reglera cellens natriumhalt, volym och inre pH, allt för att cellerna ska kunna fungera normalt. Forskarna i Stockholm och Oxford har nu kunnat visa vilken typ av lipider som binder till den salttransportör som finns i mänskliga celler, proteinet NHA2, och till proteinet NapA hos bakterier. Lipiderna formerar sig runt en hissliknande del av transportproteinet som rör sig upp och ner för att föra natriumjonen genom cellmembranet.
Lipider (vita) skyddar funktionaliteten hos natriumhissproteiner. Utan lipiderna förlorar proteinerna sin struktur (vänster). När lipider stödjer natriumhissens rörliga delar förblir proteinet intakt (höger).
– Denna form av molekylär smörjolja verkar förhindrar att proteinets rörliga delar fastnar eller rubbas ur läge under transporten, säger Michael Landreh vid Karolinska Institutet, som gjorde försöken när han var postdoktor vid Oxford University.
Resultaten publicerades nyligen i de vetenskapliga tidskrifterna Nature och Nature Communications.
Forskarna har också upptäckt att andra salttransportörer kräver en annan och ovanlig typ av lipid, cardiolipin, som verkar hjälpa till att klistra ihop cellens protein.
– Vi tror att cellen genom att ändra mängden cardiolipin i cellmembranet kan reglera om en annan salttransportör, NhaA i detta fall, bildar komplex och på så sätt hjälper cardiolipin till att kontrollera cellens transportaktivitet. Det verkar som om fler membranproteiner också använder lipider som cardiolipin när de behöver klistras ihop till större enheter, vilket tycks vara viktigare om deras andra kontakter är svaga, säger David Drew vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet.
David Drew vid Stockholms universitet har lett forskningen kring salttransportörerna och Carol Robinson vid Oxford University har lett masspektroskopiundersökningar av salttransportörer och andra membranproteiner.
För mer information:
David Drew, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet. Telefon: 08-16 22 95 och e-post: david.drew@dbb.su.se.
Mevludin Memedi och hans kollegor Isabella Scandurra och Gunnar Klein på Handelshögskolan vid Örebro universitet har beviljats 3,6 miljoner kronor till sin studie ”Monitorering av Parkinsons sjukdom på distans – stärkande av patienternas delaktighet och förbättrad behandling med IKT-verktyg” (EMPARK).
Studien ska pågå i tre år och är ett samarbete mellan Örebro universitet, Högskolan i Dalarna, Universitetssjukhuset Örebro och Akademiska sjukhuset, Uppsala. Även de tre företagen Sensidose, Cenvigo och Nethouse Örebro är involverade.
Individuell behandling
I studien ska man titta på hur personligt utformad behandling av Parkinsons sjukdom som stöds av ett system baserat på smarta telefoner fungerar. Användbarhet och möjlighet att förändra brukarens beteende kommer att mätas. Symptom och doseringsanvisningar av medicin ska registreras och kombineras med tidigare feedback.
– Vi ska se hur bra patienterna kan kontrollera sin sjukdom om de har denna information i sin smarta telefon, säger Mevludin Memedi.
Förhoppningsvis ska resultatet av patientutvärderingen från personer med Parkinson kunna användas inom äldreomsorgen. För de deltagande företagen är målet att de ska förbättra sin kunskap på området för att på sikt kunna vidareutveckla konkurrenskraftiga produkter.
Sjukvården får mer data
Projektet ska också ge neurologiska kliniker tillgång till nya typer av kontinuerliga data, något som är viktigt för forskningen och för att ge patienterna rätt råd vid uppföljande möten.
I en klinisk studie ska personer från både sjukvården, den akademiska världen och företag inom branschen kunna utvärdera systemet tillsammans med personer som har Parkinson.
De beviljade forskningsmedlen ingår i KK-stiftelsens HÖG-program, där Sveriges nya universitet och högskolor kan ansöka om finansiering av forskningsprojekt. Projekten ska bedrivas i samproduktion med näringslivet och målet är att det ska bidra till både förnyelse hos forskargrupper och utveckling hos deltagande företag.
Under 2016 kom 73 ansökningar in. Sammanlagt 20 ansökningar, fördelade på tio olika lärosäten, fick mellan 2,3 och 4,8 miljoner kronor per projekt.
I rapporten har han frågat hur både de som är placerade på familjehem och de som är värdar på hemmen ser på den vård och det stöd som utförs inom familjehemsvården och hur dess kvalitet är.
Vad beror den här skillnaden på?
– Jag tror att det återspeglar att familjehemsvärdar är tydliga i vad de gör, både i ord och handling, säger Mikael Rask. En nyckelfaktor tror jag också är att de som bor i familjehem har familjen närvarande hela tiden, och de är de enda man kan vända sig till.
Vad är det då som värdarna på familjehemmen gör bra?
– Min uppfattning är att familjehemsvärdarna genom att ge stöd och uppmuntran till de boende skapar en känsla av förbättrad vårdkvalitet och det skapar också förbättrade relationer mellan dem. Dessutom medvetandegörs de boende om sitt eget beteende och hur det påverkar andra.
Vad är det som skiljer mellan familjehemmen och övriga boendetyper?
– Det är framförallt tre saker: Vårdkvaliteten bedöms generellt högre i familjehem än i motsvarande kommunala verksamheter. Inom familjehemmen är man mer överens om i hur hög grad saker och ting förekommer, till exempel vad gäller att samtala om de boendes beteenden. I familjehemmen är det också ett relativt tydligt vad man gör och hur man gör det – det påverkar hur vårdkvaliteten upplevs.
Vad blir nu nästa steg?
– Att ta fram en utbildning för familjehemsvärdar med det här materialet som grund. Jag har också noterat att de som arbetar vid familjehem behöver träffas och prata med varandra, för att bli ännu säkrare på vad och hur man gör.
– Det finns mycket kunskap inom familjevården att ta tillvara på. Jag hoppas den här rapporten och det vidare arbetet kan bidra till en än mer förbättrad vårdkvalitet, avslutar Mikael Rask.
För mer information:
Mikael Rask, docent i vårdvetenskap, Linnéuniversitetet, telefon 070-639 32 49
Annika Sand, pressansvarig, telefon 076-830 01 05
Sockersjuka (typ 2-diabetes) är en mycket allvarlig sjukdom som i dag drabbar hundratals miljoner människor. Mycket tyder på att inlagring av fett i skelett, muskulatur och lever, i stället för i fettväv, är en grundläggande orsak till varför insulin förlorar sin effekt (så kallad insulinresistens); en starkt bidragande faktor för att utveckla typ 2-diabetes. Hos sjuka individer läcker det fett ifrån fettväven i form av fria fettsyror, och bidrar till fettinlagringen i muskel och lever.
Nikotinsyra är ett läkemedel som ökar det goda och sänker det dåliga fettet i blodet och används för att minska risken för hjärtsjukdomar. På kort sikt kan nikotinsyra även sänka koncentrationen av fria fettsyror i blodet, genom att stänga av dess läckage från fettväven.
Två problem med nikotinsyra
För att uppnå en önskad effekt på längre sikt och på så vis kunna hjälpa patienter måste två problem lösas: om nikotinsyra ges oavbrutet tappar den sin effekt (toleransutveckling) och försvinner det ur kroppen för snabbt, sker en mycket hastig och kraftig ökning av fria fettsyror i blodet; ett fenomen som kallas för rebound.
I Tobias Kroons avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala undersöks idén att en mer omfattande förståelse av förhållandet mellan farmakokinetik (hur blodhalter av läkemedel ändras över tid) och farmakodynamik (vad läkemedel har för effekter) i kombination med kunskap om den normala regleringen av ämnesomsättningen (metabolismen), kan användas för att motverka tolerans och rebound och möjliggöra nya effektiva läkemedelsbehandlingar.
Arbetet utfördes i en tvärvetenskaplig utvecklingsmiljö vid AstraZeneca R&D Gothenburg, och publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Lipid Research.
Mängden nikotinsyra studerades hos råtta Metabola konsekvenser av nikotinsyrainducerad fettsyresänkning bedömdes i en experimentell modell, den feta Zucker-råttan, som har en rubbad ämnesomsättning mycket lik den hos typ 2-diabetiker. En högteknologisk programmerbar minipump var kirurgiskt inopererad och möjliggjorde för skräddarsydda doseringsprofiler och fullständig kontroll över koncentrationen av nikotinsyra i blodet.
Genom att lägga in resultaten i matematiska modeller kunde effekter från olika typer av doseringar förutsägas och användas för att förbättra doseringsprofilen. En enkel modell fungerade bra för korta behandlingsperioder medan en mer komplex modell behövdes för långvarig behandling. Detta avhandlingsarbete visar på det stora inflytande som doseringsprofilen av nikotinsyra har på metabol kontroll.
När koncentrationen av nikotinsyra hölls konstant, dygnet runt, skedde en fullständig återgång av fettsyrorna till ursprungsnivån, på grund av toleransutveckling. Vid en intermittent doseringsstrategi, när nikotinsyra tillfördes 12 timmar per dag, kvarstod en fettsyresänkande effekt, samt en förbättrad insulinkänslighet. För att uppnå en bestående effekt, kraftfull nog för att minska fettinlagring i muskel och lever, krävdes en samverkan mellan farmakologi och fysiologi.
Bättre effekt vid matintag
Genom att låta ett optimerat doseringsprotokoll sammanfalla med födointag, i stället för fasta, upptäcktes en kraftigt reducerad fettinlagring i lever, samt en markant förbättrad metabol kontroll. Denna avhandling stödjer grundtanken om att farmakologiskt inducerad fettsyresänkning i samband med föda, kan vara ett effektivt sätt att reducera fettinlagring i vävnader med en ökad effekt av insulin och förbättrad ämnesomsättning.
Sammanfattningsvis har forskarna, i en djurexperimentell modell av metabol sjukdom, identifierat en doseringsprofil för nikotinsyra, och när det bör ges, som motverkar problemen med toleransutveckling och rebound och avsevärt förbättrar ämnesomsättningen. Arbetet visar på kraften hos ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt i en läkemedelsutvecklingsmiljö applicerat på en omfattande förståelse kring förhållandet mellan farmakokinetik och farmakodynamik i kombination med kunskap om den fysiologiska regleringen av ämnesomsättningen.
Livet på vår planet kan delas in i tre huvudgrupper. Två av grupperna består av små mikroorganismer, bakterier och arkéer. Den tredje gruppen kallas eukaryoter och rymmer också många mikroorganismer – som amöbor och kiselalger – men också allt liv vi kan se med blotta ögat – som människor, djur, växter och svampar.
Cellerna hos bakterier och arkéer är generellt små och enkla, medans eukaryoter består av stora och komplexa celltyper. Hur dessa mer avancerade celler uppstod har länge varit ett mysterium för forskarvärlden, men nu har en internationell grupp forskare under ledning från Uppsala universitet identifierat en grupp av mikroorganismer som ger en unik inblick i den evolutionära övergången från enkla till komplexa celler.
Konstnärlig tolkning av utvecklingen av komplexa celltyper. (Bild: Blair Lyons, Stroma Studios)
Celltyper i symbios
Tack vare den hyllade biologen Carl Woeses banbrytande arbete, har det varit känt sedan 70-talet att eukaryoter delar en gemensam förfader med arkéer. Det var också tydligt att symbios – en process som involverar en intim samverkan mellan två celltyper – spelade en viktig roll i eukaryoternas uppkomst. De flesta forskare delar uppfattningen att en symbios där en arkéell värdcell tog upp en bakterie gav upphov till eukaryoterna. Om denna symbios möjliggjordes av komplexa celler, eller om den snarare var en förutsättning för dem, förblev en öppen fråga.
I en ny artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature rapporterar forskare från Uppsala universitet tillsammans med medarbetare från USA, Japan, Danmark och Nya Zeeland upptäckten av en ny grupp av arkéer, Asgård-arkéer, som avslöjar viktiga detaljer om hur eukaryota celler utvecklade sin mer avancerade struktur.
Ny grupp av arkéer
– Utvecklingen av komplexa celltyper är en lång och komplicerad process som vi har dålig förståelse för. Genom att använda nya metoder för att få information om arvsmassan från mikrober som inte kan odlas i laboratoriet identifierade vi en ny grupp arkéer som är besläktad med den värdcell som eukaryota celler har utvecklats från. Det är mycket spännande tider, säger Thijs Ettema vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet, som leder forskargruppen som genomförde undersökningen.
År 2015, publicerade Thijs Ettema och kollegor en uppmärksammad studie där genetiska data från ”Loke” beskrevs, en arké som lever i havsbotten och representerade den grupp mikroorganismer som är närmast släkt med komplext cellulärt liv. I den senaste studien, som bekräftar de tidigare fynden, beskrivs flera nya arkéer som är släkt med Loke.
Våra närmaste mikrobiella släktingar
– De här organismerna är våra närmaste mikrobiella släktingar, och vi vet nästan ingenting om dem. De nya metoderna tillåter oss att ta en första genetisk tjuvtitt, säger Thijs Ettema.
– Våra resultat bygger på analys av genetiskt material som erhålls direkt från omgivningen. Vi har faktiskt aldrig sett cellerna vi arbetar med, säger Jimmy Saw, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet, och delad försteförfattare till artikeln.
– Vi döpte dessa nya arkéer till Tor, Oden och Heimdall efter Asagudarna, och tillsammans med Loke utgör de Asgårdsgruppen. Intressant nog påträffas de nya arkéerna i olika miljöer över hela världen och inte bara i djuphavet som Loke. Hittills är de vanligast i sediment, säger Eva Fernandez-Caceres vid Uppsala Universitet, en annan av studiens försteförfattare.
Delar gener
Studien ger starka belägg för att eukaryoter utvecklats från en delad släktlinje med Asgård-arkéerna.
– Asgård-arkéer bildar en välunderstödd grupp tillsammans med eukaryoter i livets träd. Detta tyder på att de delar ett gemensamt ursprung. Studien var komplicerad, och vi skulle helt klart ha haft nytta av mer data. Detta är inte slutet på historien, snarare tvärtom! säger Katarzyna Zaremba-Niedzwiedzka vid Uppsala universitet, en av studiens försteförfattare.
Men den största överraskning kom när geninnehållet från Asgård-arkéerna analyserades i detalj.
– Vi fann att de här arkéerna delar många gener exklusivt med eukaryoter, inklusive flera gener som är inblandade i bildandet av strukturer som ger eukaryota celler deras komplexa karaktär. Sådana gener hade hittills aldrig hittats i bakterier eller andra arkéer, vilket tyder på att Asgård-arkéer redan var grundmålade för att bli komplicerade. Dock är bilden långt ifrån tydlig om exakt hur detta kan ha hänt, säger Anja Spang, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet.
Att studera Asgård-arkéer i mer detalj är en prioriterad målsättning för Thijs Ettema och hans forskargrupp. Den aktuella studien visar att de här arkéerna kan hittas i många fler miljöer, inte bara i havsbotten som man trodde förut. Det förenklar betydligt för fortsatta studier.
– Det skulle vara bra om vi kunde isolera eller odla Asgård-celler och studera dem i mikroskop. Jag är övertygad om att det kommer att avslöja fler viktiga ledtrådar om hur komplexa celler utvecklats. I slutändan kommer vår mikrobiella härkomst att avslöjas, säger Thijs Ettema.
För mer information:
Thijs Ettema, e-post: thijs.ettema@icm.uu.se, telefon: +46 (0) 70 5384219.
Multipelt myelom är en form av blodcancer där immunceller växer på ett okontrollerat sätt i benmärgen. Dagens behandlingar kan förlänga överlevnaden för multipelt myelom-patienter men sjukdomen betraktas som obotlig. För att ta fram nya behandlingsstrategier behövs mer kunskap om vilka genetiska förändringar som orsakar multipelt myelom.
Forskare vid Uppsala universitet har tidigare visat att en ökad kemisk modifiering av proteiner i arvsmassan som reglerar geners aktivitet, så kallade histoner, kan utgöra en gemensam underliggande mekanism bakom utvecklingen av multipelt myelom. Forskarna studerade proteinet EZH2, som medverkar i den kemiska histonmodifieringen, och genom att behandla tumörceller med substanser som specifikt hämmade EZH2 kunde de minska tumörcellernas överlevnad.
Upptäckte ny mekanism
I en ny studie har samma forskargrupp, ledd av professor Helena Jernberg Wiklund vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, identifierat en ny mekanism som kan förklara EZH2-proteinets roll i multipelt myelom. Forskarna undersökte aktiviteten hos ett stort antal gener i tumörceller som behandlades med en EZH2-hämmare och hittade fyra så kallade onkogener som var mindre aktiva. Studien publiceras i tidskriften Oncotarget.
– Onkogener är inblandade i uppkomsten av cancer på så sätt att en mutation gör onkogenen överaktiv, vilket leder till att en cancercell fortsätter att dela sig och inte dör, som är normalt när cellen inte fungerar som den ska. I vår studie identifierade vi fyra onkogener som hade lägre aktivitet i celler som behandlats med EZH2-hämmare jämfört med i kontrollceller. Alla fyra generna har sedan tidigare visat ett samband med uppkomsten av multipelt myelom. Detta bekräftar våra tidigare resultat att hämning av EZH2 skulle kunna vara ett sätt att behandla multipelt myelom, säger Helena Jernberg Wiklund.
MikroRNA inblandat
Men forskarna var förbryllade över hur hämning av EZH2 kunde minska aktiviteten av onkogenerna. Den kemiska modifieringen av arvsmassan som utförs av EZH2 leder nämligen till att berörda gener blir mindre aktiva. Om man då hämmar EZH2 borde graden av kemisk modifiering minska, vilket i sin tur borde ge en högre aktivitet hos generna.
– Svaret är att det är andra genetiska faktorer inblandade, så kallade mikroRNA. I cellerna som behandlades med EZH2-hämmare hittade vi två mikroRNA-gener med förhöjd aktivitet och vi tror att onkogenerna regleras av dessa mikroRNA. Det som då händer är att när EZH2 hämmas minskar histonmodifieringen i området där mikroRNA-generna finns. Då ökar produktionen av mikroRNA:na vilket i sin tur minskar aktiviteten av onkogenerna. Detta är en helt ny mekanism för hur EZH2 fungerar, säger Helena Jernberg Wiklund.
Studien har genomförts i samarbete med forskare vid Karolinska institutet och i USA.
SciLifeLab
Forskarna bakom studien är knutna till SciLifeLab, ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.
– Alla tre grupper i vår studie – sjuksköterskor, förskollärare och föräldrar – har tyckt att vårt systematiserade arbetssätt fungerar bra och att rutinen med formulär ger mer kunskap om barnen hos både förskolan och barnhälsovården. Men det har också framkommit att strukturerade formulär är en kontroversiell fråga bland förskolepersonal, säger Elisabet Fält, doktorand och distriktssköterska, som har gjort studien.
Barnhälsovården ska bedöma barns hälsa och utveckling och har i uppdrag att upptäcka psykisk ohälsa hos barn. Men förskolepersonalen har mycket av den viktiga information som behövs för att kunna göra en heltäckande bedömning av barnet. Deras kunskaper tas inte systematiskt tillvara inom barnhälsovården eftersom det inte alltid finns bra rutiner för att dela information dem emellan.
Tydligare informationsutbyte
Sedan 2013 pågår studien ”Fokus barn och föräldrar” i Uppsala, ett försök att göra informationsutbytet mellan föräldrar, förskola och barnhälsovård tydligare när det gäller barns psykiska hälsa.
När föräldrarna till alla 3-, 4-, och 5-åringar i Uppsala får kallelsen till barnens årliga besök på BVC, får de också ett extra formulär med 25 frågor. Frågorna handlar om barnets beteende, sociala relationer och psykiska hälsa och formuläret heter SDQ, Strengths and Difficulties Questionnaire.
Formuläret kommer i tre exemplar. Om familjen väljer att delta i studien fyller barnets vårdnadshavare i varsitt formulär och förskollärare fyller i det tredje. De besvarade formulären överlämnas till BVC-sjuksköterskan och gås igenom vid barnets ordinarie besök på BVC.
Alla grupper i studien har varit nöjda, men också uppmärksammat vissa problem.
Ger mer komplett bedömning
BVC-sjuksköterskorna tycker att formulären är viktiga för deras bedömning och att de utgör en bra grund för en mer komplett bedömning av barnet. BVC-sjuksköterskorna upplever att de får kunskaper om barnet som troligtvis inte framkommit utan formuläret och att det är värdefullt att få information från både föräldrar och förskolan, som ser olika sidor hos barnet i och med att olika miljöer ställer olika krav.
Dessvärre upplever BVC-sjuksköterskorna att socialt utsatta familjer, och familjer där barnet misstänks ha problem, avstår från formulären oftare än andra familjer.
Förskollärarna vill hitta och hjälpa barn med svårigheter och de flesta förskollärarna tycker att informationsöverföringen med SDQ kan vara ett bra verktyg för det. Men intervjuerna visade också att det är en kontroversiell fråga bland förskollärare att bedöma barns sociala och känslomässiga utveckling med hjälp av standardiserade formulär.
Oro för att stämpla barnen för framtiden
– De menar att strukturerade formulär ses som förlegat inom förskolan och att de strider mot förskolans styrdokument. De är rädda för att de genom att besvara formuläret kan stämpla barn på felaktiga grunder och att det sen ska påverka barnen negativt i framtiden. Samtidigt ska förskolan erbjuda alla barn rätt stöd i sin utveckling och samverka med föräldrar, så det finns en konflikt där, säger Elisabet Fält.
Förskollärarna känner också en oro inför att möta föräldrars reaktioner på hur förskolan har bedömt deras barn. Samtidigt tycker de att informationsöverföringen är bra även för förskolorna, eftersom den nya rutinen kan resultera i att förskollärarna får en tydligare bild av varje barn och att det kan ge bra diskussioner kollegor emellan.
Föräldrar ser fram emot att ta del av förskolans svar vid besöket på barnavårdscentralen. De tycker att formulären får dem att reflektera över sina barns situation och beteende, vilket de upplever som positivt. De tycker också att frågorna i formuläret kan leda till värdefulla diskussioner med den andra föräldern, eftersom frågorna får dem att prata om saker de inte brukar prata om. Samtidigt har föräldrar en del betänkligheter kring hur personlig information hanteras och används. Föräldrarna är, precis som förskollärarna, rädda för att den information som de ger genom formuläret ska ge negativa konsekvenser för barnet på sikt.
För mer information:
Elisabet Fält, doktorand och distriktssköterska vid institutionen för kvinnor och barns hälsa, Uppsala Universitet, elisabet.falt@kbh.uu.se, 0706-10 66 14, 018-611 59 63
– Eftersom det är på landsbygden vargarna finns och påverkar människors vardag är det troligt att skillnaden i attityd mellan stad och land kommer att öka ytterligare vartefter som fler kommer i kontakt med varg, säger Max Eriksson.
Doktorsavhandlingen baseras på tre omfattande attitydundersökningar från 2004, 2009 och 2014, där cirka 2 300 personer har deltagit. Resultaten visar att en klar majoritet bland allmänheten fortfarande är positiv till varg, men att andelen som vill ha en mer restriktiv vargpolitik har ökat från cirka 30 till 35 procent under tioårsperioden.
Den största ökningen av vargmotståndet har skett på landsbygden, där över 40 procent nu vill se färre vargar. I städerna har andelen som vill se en minskad vargstam däremot legat relativt konstant kring 20 procent.
Det ökande vargmotståndet på landsbygden hänger delvis samman med att fler där har fått egen erfarenhet av varg och att många upplever att vargen begränsar deras möjligheter till friluftsliv. Men vargfrågan har också blivit något av en symbolfråga, där individer får utlopp för ett generellt missnöje och en känsla av politisk maktlöshet.
Personer som känner sig alienerade från det politiska systemet riktar gärna sitt missnöje mot vargpolitiken. Oftast yttrar sig detta missnöje i att man vill ha färre vargar i landet. Men vissa politiskt alienerade vill istället se fler vargar i Sverige.
– Delvis har vargmotstånd blivit ett sätt att göra motstånd mot vad som uppleves som storstädernas politiska makt. Vargens återkomst ses som ett politiskt projekt som tvingats på landsbygden av stadsbor som inte själva påverkas av vargen, säger Max Eriksson.
Det är i år 50 år sedan vargen fridlystes i Sverige. När det skedde var vargen i praktiken närmast utrotad och vargfrågan tämligen okontroversiell. Sedan dess har den svenska stammen återhämtat sig och uppskattas nu bestå av i storleksordningen 250 – 450 djur.
Max Eriksson är uppvuxen i Virsbo i Västmanland och bosatt i Umeå.
För mer information:
Max Eriksson, Telefon: 090-7865967, E-post: max.eriksson@umu.se
– Många är skeptiska till om det kommer att fungera att helt eller delvis plocka bort kärnkraft och fossila bränslen, eftersom det kan bli så stora variationer i hur mycket el som kan produceras. Men vår studie visar att detta inte behöver vara något stort problem, det handlar om att hitta en bra mix av energikällor, säger Jon Olauson, forskare på institutionen för teknikvetenskaper vid Uppsala universitet.
Svårigheten med elproduktion är att den sker i realtid. Att den el som behövs just nu, måste produceras just nu. Detta ställer stora krav på flexibel lagring av el från vattenkraft, som är det enklaste sättet. I studien har forskarna tittat på hur stort energibehov de nordiska länderna har och vad som skulle hända om länderna helt förlitade sig på naturresurser och förnybara energikällor.
Studerat var man kan bygga ut
– Med uteslutande vind-, sol-, vatten- våg- och tidvattenkraft blir vi mer beroende av naturen och väderförhållandena. Om det blir vindstilla ett par veckor, ger inte vind- och vågkraft den energieffekt som behövs. Det system som finns idag är framförallt uppbyggt för att hantera variationen i elproduktionen under en dag, eller under en hel säsong, säger Jon Olauson.
Forskargruppen, som är verksam vid Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet, har i sina beräkningar utgått från den elkonsumtion som de nordiska länderna har. Sedan har de räknat bort den förnybara energi som redan produceras, för att få fram hur mycket mer el som behövs. De har studerat olika blandningar av energikällor, var man skulle kunna bygga ut och vilken potential som finns.
Elkonsumtionen varierar över året
Människorna och samhället har tydliga konsumtionsmönster. Vi konsumerar mer el på vintern än på sommaren, och mer under dagen jämför med på natten.
– Idag används vattenkraft för att balansera skillnader mellan säsonger, men det behövs mer kunskap om hur den skulle kunna balansera för mellanlånga skillnader. Ett alternativ är att importera el eller använda gasturbiner. Det går också att ge storkonsumenter som till exempel tillverkningsindustrier betalt för att stänga ner sin verksamhet vissa timmar, för att spara på elen. Det förekommer redan, men kan kanske utökas, säger Jon Olauson.
Flaskhalsar geografiskt
I studien har man inte tagit hänsyn till de begränsningar som finns när det gäller att leverera el över hela Norden. Med dagens distributionssystem blir det svårare att klara leveransen överallt med enbart förnybar el. I Sverige har vi till exempel väldigt mycket produktion i norr men mest konsumtion i söder. Nästa steg är att bygga upp modeller av hela kraftsystemet för att se var flaskhalsarna finns.
– Oavsett hur vi blandar de förnybara källorna får vi en ganska stor variation i de mellanlånga perioderna. Fortsatta studier bör därför fokusera på vad vattenkraften har för möjligheter att hjälpa till att balansera de här variationerna. Att producera något mer el än man behöver och sedan strypa produktionen vid timmar med låg förbrukning, kan vara ett annat sätt som kan minska balansbehovet, säger Jon Olauson.
För mer information:
Jon Olauson, forskare vid institutionen för teknikvetenskaper, Uppsala universitet Jon.Olauson@angstrom.uu.se, 018-471 5812, 072-0411636
Just nu förbereder forskarna Elin Vimefall och Magnus Lodefalk vid Handelshögskolan, Örebro universitet, sin del i arbetet med att utvärdera Entry Hub. Entry Hub är en nätverksdriven, fysisk mötesplats där arbetssökande från utomeuropeiska länder och arbetsgivare i Sverige enkelt och tidigt ska kunna få kontakt med varandra.
Modellen har tagits fram av personer med egen erfarenhet av etablering i Sverige, och går nu in i sin första fas efter förstudien. Entry Hub kommer att drivas som ett samarbete mellan We Link Sweden, Umebygdens etableringscentrum, Randstad. Vinnova, som finansierade förstudien, går in som medfinansiär i denna fas. Själva mötesplatserna ska finnas i Umeå och i Stockholm, men om insatsen visar sig vara lyckad är målet att på sikt etableras på fler platser.
Säkerställa att modellen har önskad effekt
För att säkerställa att det verkligen går att se om modellen har önskad effekt har forskare vid Örebro universitet kopplats in. Deras arbete har flera infallsvinklar. Det handlar dels om Entry Hubs effekter på arbetslöshet och dels om det är samhällsekonomiskt försvarbart.
– Vårt uppdrag är att se om Entry Hub får någon effekt, om det går att se att arbetslösheten sjunker och att det i förhållande till kostnaderna är samhällsekonomiskt lönsamt, säger Elin Vimefall.
– Vi vill se om och i så fall hur den här modellen kan leda till lägre arbetslöshet för utomeuropeiskt födda, säger Magnus Lodefalk.
Nätverk viktigt för arbetstillfällen
Örebroforskarna menar att det är ett intressant forskningsområde där det hittills funnits en lucka. Att personliga nätverk är viktigt för att få arbete är känt sedan tidigare men Magnus Lodefalk säger att det inte finns så många offentliga insatser som stöttar utlandsfödda att få eller utvidga nätverk som kan leda till arbete.
Målet med forskningen i Örebro är både kvantitativ och kvalitativ. Förutom att se om Entry Hub leder till jobb för de som kommer till mötesplatsen, ska man även titta deltagarnas upplevelse av insatsen.
Magnus Lodefalk har sedan 2010 forskat om migration och företags internationalisering, och har stor erfarenhet på området.
Om alla bitar faller på plats och finansiering för den kommande genomförandefasen säkras ska forskningsprojektet starta hösten 2017 och pågå fram till slutet av 2020.
Kontakt:
Magnus Lodefalk, 0722-21 73 40
– Fysisk funktion är livsviktigt också bland mycket gamla människor och personer med demenssjukdom. Regelbunden träning har en positiv effekt på fysisk funktion för personer med demens och borde därför ingå som en rutin vid vård på äldreboenden, säger Annika Toots, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.
I sin avhandling har Annika Toots undersökt vikten av fysisk funktion för överlevnad bland mycket gamla människor, samt effekter av fysisk träning på fysisk och kognitiv funktion, och hjälpberoende bland personer med demenssjukdom. Effekter av fysisk träning hos personer med demens undersöktes i en randomiserad kontrollerad studie med 186 deltagare med olika demenstyper vid 16 äldreboenden i Umeå kommun.
Högintensiv träning i fyra månader
i Deltagarna lottades till två grupper, där den ena deltog i ett högintensivt funktionellt träningsprogram under handledning av fysioterapeuter. I träningsgruppens program ingick olika funktionella övningar som benstyrka-, balans- och gångövningar, vilka återspeglar vardagliga rörelser. Träningspassen på 45 minuter skedde två till tre gånger i veckan under fyra månaders tid. Istället för träning fick kontrollgruppen ta del av stimulerande sociala aktiviteter genomförda sittandes i gemensamma prat-, sång- och högläsningsstunder. Detta för att kontrollera för de positiva effekter som mental stimulans genom gemenskap och uppmärksamhet har.
– Den här typen av studier är ovanliga men ger oss viktiga insikter att bygga vidare på när vi utvecklar en demensvård som på ett kostnadseffektivt sätt kan möta framtidens utmaningar och göra att människor kan förbli självständiga längre, säger Annika Toots.
Långsammare försämringar med träning
På grund av demenssjukdomars progressiva förlopp märktes under perioden försämringar i självständighet i vardagliga aktiviteter hos alla deltagarna i studien. Men hos träningsgruppen skedde försämringarna i en långsammare takt och dessutom märktes förbättringar i balans. Effekterna av träningen skiljde sig mellan olika demenstyper, där gruppen med vaskulärtypisk demens såg effekter av träning medan gruppen med Alzheimer inte gjorde det.
– Att träningseffekter skiljer sig mellan olika demenstyper kan vara viktigt att veta i utvecklandet av optimal rehabilitering. Exempelvis tyder andra studier som enbart fokuserat på personer med Alzheimers att den gruppen behöver längre träningsperiod än fyra månader för att se effekter. Det här är något som behöver forskas vidare på, inte minst då vår studie är den första som utvärderat skillnader i träningseffekt mellan demenstyper, säger Annika Toots.
Bättre gångförmåga
Forskarna undersökte också effekten av träning på gångförmåga. Majoriteten av deltagarna förflyttade sig vanligtvis med ett gånghjälpmedel. Träningseffekten på gånghastighet skilde sig beroende på stöd i testet. Deltagare som gick utan stöd hade en positiv träningseffekt jämfört med personer som gick med ett gånghjälpmedel eller levande stöd. Dessa resultat indikerar att användandet av gånghjälpmedel vid tester kan dölja träningseffekter.
I studien kunde ingen träningseffekt på kognitiv funktion påvisas.
– Resultaten pekar på att positiva träningseffekter på hjälpberoende för personer med demens i särskilt boende beror på förbättrad fysisk funktion snarare än kognitiv funktion, säger Annika Toots.
Sambandet mellan gånghastighet och överlevnad undersöktes i en populationsbaserad kohortstudie av 772 personer i åldern 85 år och äldre. Självvald gånghastighet mättes över 2,4 meter och dödlighet följdes under 5 års tid. I en överlevnadsanalys tog man hänsyn till faktorer som är vanliga hos den äldre befolkningen. Gånghastighet var en prediktiv faktor för dödlighet, och sambandet var oberoende av flertalet sjukdomar och läkemedel vanliga bland äldre personer. En oförmåga att utföra gångtestet eller en gånghastighet under 0,5 m/s var associerad med högre risk för död inom fem år.
– Gånghastighet skulle därmed kunna vara ett enkelt och användbart sätt att mäta hälsotillstånd i denna grupp, säger Annika Toots.
Avhandlingen: Gait speed and physical exercise in people with dementia. (Svensk titel: Gånghastighet och fysisk träning bland personer med demenssjukdom.)
Fotnot: Annika Toots är uppvuxen i Umeå. Hon tog sin sjukgymnastexamen vid Kings College i London 2000 och har till största del arbetat inom området geriatrik. Hon började arbeta med forskning 2010 och blev antagen som doktorand 2012.
För mer information:
Annika Toots, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheterna för fysioterapi och geriatrik, Umeå universitet
Telefon: 090-785 8764
E-post: annika.toots@umu.se
Till grund för studien ligger ett omfattande datamaterial. Dan Fransson och Magni Mohr, båda forskande idrottsfysiologer vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap, har tillsammans med professor Peter Krustrup vid Syddansk Universitet i Odense gjort 1 105 observationer av 473 spelare från 24 olika lag i engelska Premier League från 62 matcher som spelades mellan 2010 och 2012.
Resultaten visar att fotbollsmatcher på högsta nivå idag innehåller mer av sprint och ruscher följt av ett påfallande lägre tempo än förr. Efter en intensiv period om en till fem minuter är intensiteten nedsänkt i upp till fem minuter. Spelarnas aktivitet under en match rör sig således mellan två ytterligheter jämfört med hur spelet såg ut tidigare då spelarna höll ett jämnare tempo under matchen.
Inidividuella återhämtningsmönster
Analysen visar på stor individuell spridning av trötthets- och återhämtningsmönster mellan olika spelare. Vissa spelare springer högintensivt mer än fyra gånger så mycket som andra under en och samma fotbollsmatch.
– Det ger en indikation om att spelarna behöver ett mer individualiserat träningsupplägg beroende på spelposition, för att de ska vara förberedda på rätt sätt inför match och för att undvika skador. Alla spelare kan inte träna likadant, säger Dan Fransson.
Av de olika spelarna skiljer sig mittbackarna från övriga spelare. De är de enda utespelarna vars löpningar inte minskade efter de mest högintensiva en- och tvåminutersperioderna.
– Skälet är helt enkelt att mittbackarna har de lägsta kraven av alla utespelare när det gäller högintensiv löpning. De har längst vila mellan de intensiva momenten under en fotbollsmatch, säger Dan Fransson.
För mer information:
Dan Fransson, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, e-post: dan.fransson@gu.se, telefon: 076 – 393 1800
Studien visar att vad som framställs vara hållbart och de handlingar som görs för miljön är ständigt under förhandling och beroende av den kulturella kontexten.
– Valen i mataffären är många. Ekologiskt eller närproducerat? Vegetariskt eller viltkött? Extrapris eller rättvisemärkt? Bäst för miljön eller barnens favoritmat? Föreställningar om hållbarhet handlar om mer än miljö- och klimatfrågor. Att stödja lokala producenter, delta i sociala måltidssituationer, vara ekonomisk och balansera vardagen relateras också till hållbarhet. Studiedeltagarna förhandlade ständigt mellan konkurrerande hållbarhetsideal, säger Matilda Marshall.
Hållbarhetsideal omsätts i vardagen
Studien synliggör hur de av samhället kommunicerade hållbarhetsidealen förstås och omsätts till vanor i vardagslivet.
– Flera av deltagarna utmanade sig själva till att leva så miljövänligt och hållbart som möjligt. Att exempelvis handla ekologiskt och lokalt, äta vegetariskt eller odla egna grönsaker kunde länkas till miljöfördelar men utfördes inte alltid primärt av denna anledning.
Också moraliska värderingar, sociala relationer och personliga intressen ligger till grund. Samtidigt påverkades deltagarna av sociala och kulturella normer och samhällsförutsättningar. Att välja ekologiskt och lokalproducerat – vilka lyfts fram i konsumtionslandskapet som gröna och moraliska val – innebär inte nödvändigtvis en större förändring av kostvanorna, vilket ett minskat köttintag förutsätter.
Samhällsnormer påverkar
– Samhällsnormer, såsom konsumtionsuppmaningar, sociala umgängesformer och kulturella matvanor, kan försvåra ambitioner att leva mer hållbart. För att kunna hantera dessa förutsättningar och samtidigt uppfylla egna hållbarhetsideal anammade deltagarna en balanserad och pragmatisk inställning till hållbarhet.
– Detta visar relevansen att studera och diskutera kulturens roll för det hållbara samhället. Om de politiska hållbarhetsidealen ska uppnås och få fäste i hushållen, är det av vikt att förstå hur olika normer, värderingar och samhällsförutsättningar förhåller sig till eller kolliderar med dessa ideal. Även föreställningen om vad hållbarhet innebär är föränderlig. Vad som anses hållbart idag kan ha en ny betydelse imorgon.
Avhandlingen ”Hållbarhet till middag: en etnologisk studie om hur miljövänligt ätande praktiseras i vardagslivet” ges ut av Brutus Östlings bokförlag Symposion.
I studien har forskarna vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund valt att undersöka hur molekyler som tillförs huden genom olika vätskor och krämer påverkar huden, men också hur de påverkas av att vara inuti huden.
Det är bara en liten del av hudens molekyler som är i flytande form. Dessa rörliga molekyler är emellertid viktiga eftersom de bestämmer många av hudens egenskaper, såsom elasticitet och barriärfunktion. Genom att använda en typ av fastfas NMR (nuclear magnetic resonance) har forskarna lyckats upptäcka förändringar i dessa molekyler när de växelverkar med molekyler från olika lösningsmedel. På motsvarande sätt kan forskarna också se hur de tillsatta molekylerna påverkas av hudens egna molekyler.
Molekyler i och på huden påverkar varandra
– Det här har inte gjorts tidigare. Våra resultat kompletterar andra studier som har mätt hur molekyler penetrerar huden under olika förhållanden. Vårt bidrag nu är att vi ökar förståelsen för hur molekyler – tillsatta och hudegna – påverkas av, och växelverkar med, varandra, säger Emma Sparr, professor vid kemiska institutionen i Lund.
Resultaten kan få användning inom olika områden där produkter kommer i kontakt med huden. Det kan röra sig om hygien, kosmetik och läkemedel. En läkemedelssalva måste kunna transportera aktiva molekyler genom huden, en hudkräm kan syfta till att göra huden mjukare och mer följsam, medan en alkotvätt inte bör påverka hudens egenskaper.
– Ökad förståelse för molekylära mekanismer gör att vi på ett mer effektivt sätt kan påverka och reglera hudens egenskaper, säger Emma Sparr.
Studien har gjorts av professor Emma Sparr tillsammans med professor Daniel Topgaard och doktoranden Quoc Dat Pham. Resultaten redovisas i en artikel i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
För mer information:
Emma Sparr, professor fysikalisk kemi, Lunds universitet, kemiska institutionen
+46-46-222 15 36, 0707-94 68 72, emma.sparr@fkem1.lu.se
– Vanliga förenklingar av de statistiska analyserna kan ge dramatiskt olika utfall och därmed påverka slutsatserna i en studie. Det bör man vara medveten om, säger Inga Laukaityte.
De internationella kunskapsmätningarna Timss och Pisa är mycket komplexa i sina designer. Men många forskare som arbetar med dem är inte statistiker och använder därför förenklingar när de analyserar data från mätningarna.
Hittat nya samband
Med specifik programvara för analys av data i flera nivåer samt genom att använda vissa korrigeringar kan man istället få ut helt andra uppgifter ur de internationella kunskapsmätningarna. Inga Laukaityte har även studerat de nordiska ländernas Pisa-resultat från 2003 – 2012. Genom att gruppera resultaten utifrån tre skolprestationsnivåer, låg-, medel och högpresterande skolor och undersöka bland annat socioekonomiska faktorer, har hon fått fram nya samband.
Exempelvis har hög andel inrikes födda föräldrar i Sverige ett positivt samband med goda prestationer i kunskapsmätningarna, men det gäller bara på skolor som är lågpresterande. På medel- och högpresterande skolor har tvärtom hög andel inhemskt födda föräldrar ett negativt samband med skolprestationerna.
Förtjänar mer forskning
En positiv inställning till matematik verkar faktiskt inte vara någon större fördel för studieresultaten, åtminstone inte på medelpresterande skolor. Där visade sig tvärtom en hög andel med positiv inställning till matematik ha ett negativt samband med elevernas prestationer.
– Man ska vara försiktig med tolkningen. Men man kan med dessa resultat som grund fråga sig om Pisa-undersökningarna verkligen bedömer relevanta variabler eller om de bara är giltiga i förhållande till vissa prestationsnivåer i vissa länder. Det är något som förtjänar mer forskning, säger Inga Laukaityte.
Inga Laukaityte är uppvuxen i Vilnius i Litauen där hon sedan tidigare också har en doktorsexamen i matematik.
För mer information:
Inga Laukaityte
Telefon: 090-786 95 16
Mobil: 070-634 61 73 inga.laukaityte@umu.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
