Anemi, blodbrist, drabbar drygt fyrtio procent av alla barn under fem år i världen. Blodbrist påverkar såväl mental som fysisk prestationsförmåga, och kan ge långsiktig försämring av tillväxt och utveckling. Cirka hälften av alla barn med blodbrist har det på grund av järnbrist. Att avnavla – klippa navelsträngen – på barn sent, det vill säga efter tre minuter, har visat sig kunna förhindra järnbrist upp till sex månaders ålder, enligt Ove Andersson barnläkare och forskare i internationell mödra- och barnhälsovård vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.
Blodet stannar i moderkakan
Ungefär en tredjedel av barnets blod befinner sig i moderkakan när det föds. Om man då klipper av navelsträngen direkt, tidig avnavling, stannar blodet kvar i moderkakan och går till spillo (eller kan sparas i stamcellsbanker). Om man istället väntar tre minuter kommer större delen av blodet att rinna tillbaka till barnet som då får en extra blodtransfusion, cirka en deciliter blod, vilket motsvarar cirka två liter hos en vuxen. I jämförelse kan nämnas att en normal blodgivare lämnar 4-5 deciliter blod.
Ola Andersson, har lett en studie i Nepal, som visar att sen avnavling, efter mer än tre minuter, har stor betydelse i samhällen där det är vanligt att barn har blod- och järnbrist.
Majoriteten av barnen i Nepal har blodbrist
I Nepal har cirka 70 procent av alla barn under ett år blodbrist. I studien lottades 540 nyfödda barn till tidig avnavling (mindre än 60 sekunder) eller sen avnavling (mer än 180 sekunder). Barnen föddes på ett förlossningssjukhus i Katmandu, Nepal. Barnen följdes sedan upp vid åtta och tolv månaders ålder med blodprov, där forskarna kontrollerade blodvärde (hemoglobin) och järnvärde (ferritin).
Vid åtta månaders ålder minskade förekomsten av blodbrist med nio procent och fortfarande vid tolv månaders ålder hade åtta procent färre barn blodbrist. Barnen i den sent avnavlade gruppen hade generellt sett högre hemoglobinvärden och andelen barn som hade järnbrist vid åtta månaders ålder minskade betydligt, drygt 40 procent.
– Drygt en femtedel (23 %) av barnen som var lottades till sen avnavling blev ändå tidigt avnavlade. Deras resultat räknades ändå in bland de sent avnavlade enligt så kallad ”intention to treat”. Om man uteslöt dem, blev de positiva effekterna av sen avnavling ännu tydligare, säger Ola Andersson.
Får mer järn i kroppen
Blodet innehåller många röda blodkroppar som innehåller hemoglobin, som i sin tur innehåller mycket järn. Den extra deciliter blod barnet får innehåller järn som motsvarar 3-4 månaders behov för ett spädbarn.
– Vi har tidigare visat att de sent avnavlade barnen i Sverige hade mer järn i kroppen vid fyra månaders ålder och att andelen barn med järnbrist minskade med 90 procent, från 5,7 procentenheter till 0,6 procentenheter. Vi har också kunnat visa att barnens allmänna begåvning och utveckling inte skilde sig åt vid fyra års ålder, men att de sent avnavlade barnen hade bättre finmotorik.
Idag rekommenderar WHO avnavling vid en minut eller senare och den amerikanska församlingen för förlossningsläkare (ACOG) rekommenderar avnavling vid 30-60 sekunder eller senare.
– Vi hoppas att de som skriver rekommendation kring avnavling framöver kommer att vilja att man genomför sen avnavling efter tre minuter runt om i världen. Senare avnavling är en kostnadsfri åtgärd som ger mer järn i kroppen, utan att vi sett några biverkningar, säger Ola Andersson.
Fotnot:
Mitt under själva studien, i maj 2015, skedde de stora jordbävningarna i Nepal. Det gjorde att det var svårt att samla alla barn för provtagning vid åtta och tolv månaders ålder. Vid åtta månader kom tre av fyra (74 %) och vid tolv månaders ålder kom knappt två av tre (62 %). Forskarna hade dock förutsett dessa problem och hade därför med 188 barn extra i studien från första början.
Ola Andersson har efter 5 års forskning i Nepal publicerat en studie om återupplivning med navelsträngen intakt.
– Vi visar att barn som inte andas vid födelsen återhämtar sig bättre om de återupplivas i mammans säng. Drygt 1 000 000 barn dör eller får hjärnskador på grund av syrebrist efter förlossningen varje år runt om i världen. Våra resultat får mig att våga tro att den siffran kan minska betydligt om man väntar med att avnavla.
Ola Andersson, barnläkare och forskare i neonatologi, Skånes Universitetssjukhus/ Lunds Universitet, ola.andersson@med.lu.se
Anders Rydvall, läkare vid Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, har i två enkätstudier undersökt attityder samt vilka argument som är mest betydelsefulla. Utvecklingen av tekniker för livsuppehållande behandling inom intensivvården, som är en ung specialitet, har gått fort och möjligheterna är idag större än någonsin. Samtidigt finns reella gränser som sätts av människans fysiologi men som ofta kan vara svåra att förhålla sig till, vilket leder till att behandling i vissa fall fortsätter långt utöver gränsen för möjlig bot eller bättring.
– Detta etiska dilemma är något som många, inklusive de närstående, känner till. Men svårigheterna i den här sortens situationer uppstår ofta när vårdgivare känner rädsla för att bli kritiserade för att ”inte göra allt”. Dessutom förekommer obehagskänslor inför att komma med negativa besked och ta emot reaktionerna, samt olika föreställningar om vad lagstiftningen säger, förklarar Anders Rydvall.
Hypotetiskt fall 1: Den äldre kvinnan med dålig prognos
I en första enkätstudie jämfördes neurokirurgers (112 varav 70 procent svarade), narkos- och intensivvårdsläkares (298 varav 70 procent svarade) och allmänhetens (998 varav 50 procent svarade) attityder och argument för och emot aktiv behandling (operation).
Det hypotetiska patientfallet gällde en äldre kvinna med mycket stor hjärnblödning och dåligt kliniskt tillstånd. Resultaten visade att vårdgivarna gjorde i allt väsentligt samma bedömningar och prioriterade argumentet ”livskvalitet” starkast. Men narkos- och intensivvårdsläkare framhöll dessutom betydelsen av patientens tidigare viljeyttringar.
Jämförelsen mellan läkares och allmänhetens attityder i patientfallet visade att det fanns stora skillnader vid ställningstagandet för eller mot operation och även skillnader i vilka argument som var mest betydelsefulla. Av läkarna gjorde 82 procent bedömningen att avstå från en operation medan det valet gjordes av 40 procent hos allmänheten. Men när patientfallet vidareutvecklades till en allt mera hopplöst situation blev de båda gruppernas bedömningar alltmer eniga, även om olika argument prioriterades.
Hypotetiskt fall 2:Det nyfödda barnet med svår hjärnskada
I en andra enkätstudie ställdes frågor rörande ett fall med ett svårt hjärnskadat nyfött barn. Enkäten skickades till narkos/intensivvårdsläkare (299 varav 63 procent svarade), barnläkare/nyföddhetsspecialister (329 varav 67 procent svarade) och allmänheten (585 varav 46 procent svarade). Studien undersökte argument för ställningstagande för eller emot fortsatt respiratorbehandling. En majoritet av både läkare och allmänheten stödde argument för att avbryta behandlingen.
I den andra enkätstudien ingick också frågor huruvida det var acceptabelt att ge lugnande och smärtstillande medel i tillräcklig dos för att lindra respektive ge en större dos med syfte att påskynda döendet. En stor majoritet hos både läkare och allmänhet stödde argument för att lindra/ta bort symtom, även om det i praktiken, som en ytterligare konsekvens, skulle påskynda döendet. Men när intentionen var att aktivt påskynda det oundvikliga dödsfallet visar sig allmänheten vara betydligt mer benägen att acceptera ett sådant handlande än vårdgivarna.
Anhörigas uppfattning viktig
– För att undvika missförstånd och kommunikationsproblem är det viktigt att vårdgivare beaktar och har kännedom om anhörigas uppfattning, förväntningar och prioriteringar. Det är också viktigt att vårdgivare upprätthåller en miljö där informationen är ärlig och ändamålsenlig och kommunikationen öppen, säger Anders Rydvall.
Anders Rydvall kommer från Stockholm och flyttade till Umeå på 1970-talet. Han arbetar som överläkare vid Centrum för intensivvård och postoperativ vård vid Norrlands Universitetssjukhus.
För mer information:
Anders Rydvall, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet
Telefon: 090-785 3008, E-post: anders.rydvall@umu.se
– För att kunna individanpassa en behandling och undvika över- och underbehandling är det viktigt att vi har lättanvända mått som kan skilja ut de personer med högt blodtryck som har en ökad risk för tidig död från dem som inte har det. Det är särskilt viktigt bland mycket gamla personer (över 85 år), som har ökad risk för läkemedelsbiverkningar. Självvald gånghastighet verkar vara ett sådant mått, men det behövs mer forskning på området, säger Bodil Weidung, som är läkare och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik.
Bodil Weidungs avhandling bygger på epidemiologiska undersökningar av över 1000 deltagare i befolkningsundersökningen Umeå 85+/GERDA. Blodtrycksförändring och risken för död eller stroke studerades i förhållande till olika blodtrycksnivåer och olika hälsofaktorer över två till fem års tid. Som indikator på hälsotillstånd användes olika objektiva mått, bland annat självvald gånghastighet mätt över en kort sträcka (2,4 meter) samt ett välanvänt kognitionstest, Mini-Mental State Examination.
Gånghastighet mått på blodtryckets roll
Studien visade att det systoliska blodtrycket sjönk under en femårsperiod hos 62 procent av deltagarna, vilket till viss del verkade förklaras av försämrad hälsa men även av den initiala blodtrycksnivån. Risken för död i relation till olika blodtrycksnivåer skiljde sig mellan grupper med olika gånghastigheter. Bara bland dem som gick snabbare än 0,5 m/s var högt blodtryck förenat med ökad risk. Bland deltagare med lägre gånghastigheter var istället lägre nivåer av systoliskt blodtryck associerade med ökad risk för tidig död. Det sambandet förklarades dock bättre av andra faktorer, till exempel sjukdomar.
Forskningen visade också att både högt och lågt systoliskt blodtryck var förenat med ökad risk för tidig död bland personer med mycket svår kognitiv svikt. Vidare studier behövs för att utreda eventuella skillnader i sambandet mellan blodtryck och död hos personer med olika grader av kognitiv svikt. Enligt resultaten var strokerisken förhöjd med högt blodtryck och sambandet påverkades inte av vare sig gånghastighet eller kognition.
– Allt fler studier pekar på att hälsoskillnader har en avgörande betydelse för om högt blodtryck kan innebära en ökad risk för tidig död. Genom att beakta självvald gånghastighet har vi nu kunnat påvisa sådana förhållanden också hos mycket gamla människor, som i allmänhet har fler sjukdomar än yngre personer. Vi har även visat att högt blodtryck ökar strokerisken också vid mycket hög ålder. Fynden kan ge läkare som dagligen träffar dessa patienter ett bättre vetenskapligt beslutsstöd, säger Bodil Weidung.
Bodil Weidung kommer ursprungligen från Uppsala. Hon arbetar nu vid Enheten för geriatrik, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet.
Avhandlingen: Blood pressure in very old age. Determinants, adverse outcomes, and hetereogeneity. (Svensk titel: Blodtryck vid mycket hög ålder. Förklarande faktorer, risksamband och betydelsen av hälsoskillnader.)
För mer information:
Bodil Weidung, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik, Umeå universitet
Telefon: 073-905 0694, E-post: bodil.weidung@umu.se
Vinnova och JST, Japan Science and Technology Agency, har beviljat medel för forskning i samverkan mellan det svenska företaget Camanio Care AB, Karlstads universitet samt det japanska företaget Leave a Nest Co Ltd, Tokyo Institute of Technology och Waseda University.
Det handlar om ett robothjälpmedel med multigreppverktyg och visonssystem för att personer som är äldre eller funktionsnedsatta ska kunna leva ett självständigare liv. Projektets mål är att göra en prototyp av ett robotiserat greppverktyg, med ett kamerasystem som gör det möjligt att hålla koll på matintaget. Roboten kommer utvecklas genom användarcentrerade tester i både Japan och Sverige. Målet är att greppverktyget även ska kunna utvecklas till att användas i fler sammanhang, till exempel inom personlig hygien.
Projektet leds av det svenska företaget Camanio Care AB och tidsramen är från januari 2017 till och med mars 2019. Vinnovas satsning syftar till att stärka samarbetet mellan akademi och industri och total projektkostnad är 2,2 miljoner kronor på svensk sida. I projektet ingår i det svenska teamet Karlstads universitet och företaget Camanio Care AB och i det japanska teamet Tokyo Institute of Technology och Waseda University samt företaget Leave a Nest Co Ltd. och hjälpmedelscenter i Kakegawa kommun.
Robot som ökar självständigheten
– Detta samverkansprojekt förväntas ha stor inverkan som hjälpmedel för självständigt ätande för personer med funktionsnedsättning, säger Jorge Solis, docent i elektroteknik vid Karstads universitet. Tack vare att de forskare som är med i projektet har ett tillämpat arbetssätt och de medverkande företagen har erfarenhet av produktutveckling i båda länderna, kan äthjälpmedlet Bestics funktionaliteter utvecklas för kommersiellt syfte och distribueras till kommuner och privatpersoner som ett hjälpmedel.
Det japanska teamet ska skapa ett utvärderingsindex för att mäta effektiviteten samt göra användartester och utveckla en enkel prototyp av gripverktyg utifrån kraven som framkommit i användartesterna. De ska också ta fram en process för implementering av hjälpmedlet bland japanska användare och den asiatiska marknaden.
Det svenska teamet ska skapa utvärderingsfrågor om användarvänligheten, en övergripande bild av måltiden och nya funktionaliteter. Genomföra olika användartester, bland annat med användare som idag redan använder äthjälpmedlet.
Fortsatta utvecklingsmöjligheter
– Det här projektet har kunnat komma till, tack vare medel från Karlstads universitet för att utveckla en människovänlig robot som ett fysiskt gånghjälpmedel för äldre samt som ett intelligent hjälpmedelssystem för vårdgivare. Det möjliggjorde den omfattande planering och det kontaktskapande som krävs för att kunna göra en sådan här ansökan till Vinnova, säger Jorge Solis, docent i elektroteknik vid Karlstads universitet. Det finns även förhoppning om en möjlig fortsättning med en förlängning på ytterligare tre år.
Camanio Care är ett innovativt robotikföretag inom äldreomsorg.
Äthjälpmedlet Bestics. (Foto: Camanio Care AB)
– Samspelet mellan människa och teknik ska vara enkelt. Alla människor förtjänar samma rätt till ett värdigt och aktivt liv, säger Catharina Borgenstierna, Camanio Care AB. Ett liv med så få begränsningar som möjligt som inte är styrt av sjukdom eller ett tillstånd. Rätten att få vara sig själv med så mycket frihet som möjligt. Att ha kunskap och kraft att förverkliga idéer är en stark tillgång och den vill vi dela med oss av. Vi är öppna och brinner för att lösa de problem som stänger in och stänger ute.
För mera information:
Jorge Solis, docent i elektroteknik vid Karlstads universitet, tel 054 700 1953, jorge.solis@kau.se
eller
Ann-Louise Lindborg, utvecklingsingenjör, Camanio Care AB, tel 070 775 3362, annlouise.lindborg@camanio.com
Om Camanio Care AB
Camanio Care är ett innovativt robotikföretag inom äldreomsorg. Idag erbjuder företaget ett flertal produkter, tjänster och utbildningar och finns representerade via distributörer i Europa och Asien. I Sverige och USA har företaget sammanlagt 11 medarbetare som arbetar inom utveckling, produktion, försäljning och marknadsföring.
– Socialtjänsten ska vara en central aktör i frågor som rör våld i nära relationer men skillnaderna är stora och får konsekvenser för hur kvinnorna kan hantera sina liv, säger Veronica Ekström som skrivit avhandlingen Det besvärliga våldet.
Hon har intervjuat socialarbetare och våldsutsatta kvinnor i elva kommuner.
Medan vissa kommuner kan erbjuda exempelvis förtur i boende eller en skyddad adress, får hjälpsökande kvinnor i andra kommuner rådet att själva söka efter andrahandslägenheter på Blocket eller att hitta en kompis att sova hos. En del kommuner kan erbjuda samtalsstöd, andra erbjuder ingenting.
Negativ bild av Socialtjänsten
Det finns även andra orsaker till att kvinnor inte får stöd. Avhandlingen visar att alla inte vill söka hjälp hos socialtjänsten.
– Socialtjänsten är förknippad med fattigdom och social utsatthet och många vill inte ha med den att göra. En del har också tidigare känt sig illa behandlade där. Det gör att många hamnar utanför de stödinsatser som eventuellt finns.
Ytterligare ett skäl till att kvinnor inte får adekvat hjälp är att socialarbetarna ställer olika krav och ibland även sätter upp trösklar vilket kan försvåra stödet. Det kan till exempel vara krav på att kvinnan ska ha lämnat mannen.
– Det finns idag en tendens inom socialtjänsten att formalisera öppna verksamheter som det tidigare var enkelt att nå. Nu ska allt mer utredas och bedömas innan stödinsatser sätts in. Det får enorma konsekvenser för de våldsutsatta kvinnorna eftersom många då avstår från att söka hjälp, säger Veronica Ekström.
Kvinnojourer viktigt komplement
Som en följd av att stödet varierar så stort i landet, och att en del väljer bort socialtjänsten, betonar hon vikten av en välutvecklad kvinnojoursverksamhet.
– Kvinnojourerna är ett viktigt komplement till samhällets insatser.
Resultaten i avhandlingen pekar också på vikten av att yrkesgrupper inom socialtjänst och hälsovård får en grundutbildning i frågor som rör våld i nära relationer.
– Alla måste förstå våldets mekanismer för att samarbetet inom och mellan olika professioner ska fungera.
Veronica Ekströms förhoppning är att avhandlingen ska kunna användas som ett diskussionsunderlag i kommunerna så att de får upp ögonen för vad som behöver utvecklas.
– Jag hoppas också att avhandlingen kan vara en inspiration för alla jätteduktiga socialarbetare som med den som underlag kan visa att de behöver mer handledning och kompetens i arbetet med de våldsutsatta kvinnorna.
– Vi såg att övervikt är en mycket viktig riskfaktor för sjukdomen diabetes hos katt, men vi kunde också se ett tidigare okänt samband mellan diabetes och att äta torrfoder hos gruppen normalviktiga katter, säger Malin Öhlund, som är doktorand vid SLU och ansvarig för studien.
Resultaten publicerades nyligen i tidskriften Journal of Veterinary Internal Medicine (JVIM).
– Det vi ser i studien är ett statistiskt samband, som är svagare än det vi ser mellan övervikt och diabetes, förklarar Malin Öhlund. Hullet är alltså en viktigare faktor i sammanhanget än typen av foder, och det är ännu för tidigt att säga att torrfoder skulle vara en bidragande orsak till diabetes. För det krävs det fler studier.
Torrfoder innehåller mer kolhydrater
En tänkbar förklaring till det samband som forskarna har upptäckt skulle kunna vara att torrfoder ofta innehåller mer kolhydrater än blötmat. Kolhydraterna bryts ner till socker som sedan tas upp av cellerna i kroppen med hjälp av hormonet insulin. Det är just tillverkningen av insulin och insulinets effekt som inte fungerar som det ska hos en diabetiker. Katter är strikta köttätare och i naturen anpassade att äta mat med en hög proteinhalt.
I studien undersökte forskarna både nya och tidigare kända riskfaktorer för diabetes hos katt. Resultaten visar också en ökad risk för diabetes hos katter som lever som innekatter, är inaktiva, har ett glupskt ätbeteende, och är överviktiga. Utekatter hade en lägre risk att drabbas av sjukdomen.
Studien är den hittills största fall-kontrollstudien som har genomförts på katter med diabetes. Hela 2066 katter ingick i studien, varav 396 katter med diabetes och 1670 kontrollkatter. Studien genomfördes som en webb-baserad enkätundersökning under fyra månader, och innehöll totalt 48 frågor om katten och dess ålder, ras, kön, kastrationsstatus, hälsa och hull, samt frågor som rörde kattens utfodring, ätbeteende, aktivitetsnivå och om katten var inne- eller utekatt.
Mer information:
Veterinär Malin Öhlund, doktorand
Institutionen för kliniska vetenskaper, Sveriges lantbruksuniversitet
018-67 29 58, malin.ohlund@slu.se
Korrekt bedömning av sin egen körförmåga ökar chansen för att äldre bilförare ska köra på ett säkert sätt. Överskattning kan leda till en ökad risk i trafiken och underskattning kan leda till att äldre slutar köra bil tidigare än de behöver, vilket minskar deras möjligheter till mobilitet och aktivitet.
– Vi har därför utvecklat och utvärderat ett simulatorbaserat träningsprogram. Syftet var inte att förbättra körförmågan i sig utan förmågan att bedöma sig själv, det vill säga att bli bättre kalibrerad, säger Björn Peters, forskare på VTI.
Återkoppling effektivt
Återkoppling kan vara ett effektivt verktyg för förändring, detta ville forskarna utvärdera i studien. Deltagarna fick därför feedback i form av en lista på vilka fel de hade gjort efter varje övning (till exempel ”Du glömde använda körriktningsvisare”, ”Du körde för fort”, etc.). Återkoppling kunde också ges som information om vad som var rätt (till exempel ”Du lämnade företräde till fotgängare”, ”Du höll rätt hastighet”). Gruppen delades in i två mindre grupper – en som bara fick veta vilka fel de hade gjort och en som även fick veta vad de hade gjort rätt. Träningen genomfördes vid tre olika tillfällen.
– Studien visade att träningen gav effekt, vid den sista körningen bedömde förarna sin körförmåga mer korrekt än innan. Återkoppling spelar en viktig roll, men vi behöver studera mer om mekanismerna bakom, säger Björn Peters.
Utvärderingen visade att den genomsnittliga avvikelsen från korrekt bedömning ändrades från att initialt vara -0,7 (underskattning av körförmåga) till 0,1 vid det avslutande tillfället, det vill säga deltagarna blev bättre kalibrerade i förhållande till expertbedömningen. Man kunde också se att individer som avvek mest initialt förbättrade sin bedömningsförmåga.
Bättre att även få positiv feedback
Det fanns skillnader mellan grupperna. De som enbart fick veta sina fel hade fler felpoäng vid sista tillfället än vid första, medan gruppen som fick veta både vad som var fel och vad som var rätt, gjorde en mer korrekt bedömning av sin körförmåga i slutet än i början. Andra skillnader mellan grupperna var att de som bara fick veta sina fel var mindre nöjda med simulatorträningen och förändringen mellan körtillfällena.
– Med andra ord verkar det som att positiv feedback är bra för att skapa både förbättringar och större nöjdhet med träningen.
Simulatorsjuka (illamående) som observerades i denna studie kan vara ett allvarligt hot mot att använda simulatorbaserad träning för just äldre förare och ytterligare arbete är nödvändigt för att minska dessa problem.
Fakta om studien
En grupp av 36 äldre förare rekryterades till studien. Illamående gjorde dock att endast 21 förare kunde genomföra studien i sin helhet. Deltagarna fick vid upprepade tillfällen bedöma sin körförmåga genom att svara på frågan ”Hur bra tycker du att du körde? (1 = mycket dåligt till 5 = mycket bra). En erfaren arbetsterapeut, specialiserad i att bedöma körförmåga, gjorde expertbedömningar av körningarna med samma skala som en referens på korrekt bedömd körförmåga.
– Rekryteringen av den 500:e deltagande familjen är en första milstolpe för Northpop. Genom att samla in denna unika och rika mängd hälsodata bygger vi en blivande guldgruva för framtida medicinsk forskning kring sjukdomar som är vanliga hos barn. Även om studien är unik i sitt specifika fokus på hälsa i livets första skede så är samtidigt långsiktiga befolkningsstudier för folkhälsoforskning en stolt västerbottnisk tradition, säger professor Magnus Domellöf, som är huvudansvarig för Northpop.
Magnus Domellöf, professor/överläkare vid Institutionen för klinisk vetenskap. Här undersöker han lille Teal tillsammans med hans mamma Maria Abrahansson, som deltar i Northpop-studien.
Northpop kommer att möjliggöra studier av påverkbara riskfaktorer som forskning visat kan påverka hjärnans utveckling hos foster och småbarn och leda till senare skolproblem och beteendeproblem, inklusive ADHD och autismliknande tillstånd. Riskfaktorer av intresse är exempelvis D-vitaminbrist, jodbrist, exponering för miljögifter samt stress under graviditeten. Studien omfattar även barnets kostvanor och tidiga uppväxtmiljö såsom utvecklingen av barnets normala tarmflora. Även samspelet mellan miljöfaktorer och ärftliga faktorer kommer att kunna studeras.
Undersöka arv och miljö
– Vi vet exempelvis att astma, allergier, övervikt och skolsvårigheter ökat bland barn de senaste decennierna. Med Northpop kommer vi att på djupet kunna undersöka vilken roll som arv och miljö spelar under barnets första år, säger docent Christina West, som är barnläkare och forskningsansvarig i Northpop.
I Northpop samlar vårdpersonal in olika sorters hälsodata från barnet i samband med rutinmässiga hälsokontroller fram till att barnet är 7 år.
– Vi har inlett ett väldigt fint samarbete där personal i hela kedjan från mödrahälsovården och förlossningen till BB och barnhälsovården hjälper till att bygga upp Northpop, säger Hanna Nyström som är studiebarnmorska i Northpop.
Deltagarnas prover som lämnas i Northpop kommer förvaras frysta i en biobank vid Norrlands universitetssjukhus. I webbaserade enkäter för föräldrarna ställs frågor om barnets och familjens hälsa, sjukdomar samt kost- och levnadsvanor.
Målet 10 000 studiedeltagare
Samtliga gravida i Västerbotten bjuds in att delta i Northpop och får information per post om undersökningen. Rekryteringen sker i samband med att de gravida genomgår den rutinmässiga ultraljudsundersökningen vid graviditetens 18:e vecka. För att nå en bred bas av deltagare kommer informationsmaterialet att översättas till flera av de språk som är vanliga i länet.
– Efter ungefär ett halvår har vi rekryterat 500 deltagande familjer här i Umeå. Nu expanderar vi rekryteringen till Skellefteå och Lycksele, vilket vi hoppas ska ge deltagandet en rejäl skjuts mot vårt ambitiöst satta mål på 10 000 deltagare inom fem till sju år, säger Magnus Domellöf.
På Northpops projektsida finns mer information om studien. Där kommer också publicerade forskningsresultat som Northpop genererar att delas med deltagare och allmänheten: www.northpop.se
För mer informationa:
Magnus Domellöf, professor och barnläkare, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, Barn- och Ungdomscentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå
Telefon: 090-785 2128, E-post: magnus.domellof@umu.se
Christina West, docent och barnläkare, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, Barn- och Ungdomscentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå
Telefon: 090-785 2111, E-post: christina.west@umu.se
Hanna Nyström, Ansvarig studiebarnmorska, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, Barn- och Ungdomscentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå
Telefon: 072-245 4557, E-post: info@northpop.se
Projektet heter New legume foods och har som mål att stimulera utvecklingen av nya, attraktiva och hälsofrämjande livsmedel baserade på de nyttiga och miljövänliga baljväxterna, och därigenom öka livsmedelssystemets hållbarhet.
Förutom de tre lärosätena medverkar Fazer, Kalmar-Ölands Trädgårdsprodukter, Oatly, Orkla Foods Sverige, Region Kalmar och Region Skåne i projektet. Genom en bred tvärvetenskaplig ansats och nära samverkan mellan akademi, industri och regionförbund tar projektet därmed ett helhetsgrepp kring frågor om konsumenters inställning, odlingsförutsättningar, produktutveckling och hållbarhetsanalys på produkt- och systemnivå.
Det nya projektets uppstartsmöte sammanfaller med den internationella baljväxtdagen, Global Pulse Day, som med start 18 januari i år ska anordnas varje år för att öka medvetandet om baljväxters nyttigheter och stimulera konsumtionen av baljväxtbaserade livsmedel.
Internationella baljväxtdagen Global Pulse Day anordnas på initiativ av den internationella organisationen Global Pulse Confederation (”Pulses” är det engelska samlingsbegreppet för baljväxter som i första hand odlas och skördas för sina proteinrika frön, till exempel bönor, linser och ärter).
Fotnot: Projektet New legume foods löper över fyra år, 2017– 2020. Uppstartsmötet hålls i Malmö 18–19 januari, i form av en intern workshop för projektdeltagarna.
20 lhbtq-personer födda mellan 1922 och 1950 har intervjuats i avhandlingen Queera livslopp. Att leva och åldras som lhbtq-person. (L:et står för lesbisk, som en betoning av att många äldre kvinnor har en större identitet i ordet lesbisk än i ordet homosexuell där männens kamp i ett tidigare skede stod i fokus.)
– Deras berättelser visar vilken enorm betydelse könsidentitet eller sexualitet har och hur det tar sig in på alla plan i livet. Att inte leva upp till rådande normer kan innebära att de allra närmaste, ibland även barn och barnbarn, tar avstånd. Det kan också handla om trakasserier från kollegor eller religiösa samfund, men också om våld eller hot på offentliga platser, säger Anna Siverskog vid Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande (NISAL), vid Linköpings universitet.
Sorg och mod
De personer som intervjuats har levt i ett samhällsskede där stora förändringar skett när det gäller lhbtq-frågor, inte minst juridiskt. Under denna period har de åldrats och det kan vara för sent att ta del av de möjligheter som idag finns, till exempel att som lesbisk med samhällets hjälp kunna skaffa barn eller att som transperson kunna få en önskad transvård.
Berättelserna är blandade, de innehåller sorg och våldsamma erfarenheter, men också mycket mod och motstånd. Många har levt ganska ensamma medan andra har skapat alternativa familjekonstellationer och starka sociala nätverk.
I avhandlingen lyfts frågor fram som rör ålderdomen för lhbtq-personer.
– Det är en grupp som hamnar mellan stolarna inom äldreforskningen.
Drömmar och förhoppningar
På många sätt förhåller sig de intervjuade till samma tankar, funderingar, rädslor och kroppsliga förändringar som de flesta andra i samma ålder. Men det finns saker som blir specifika för den här gruppen.
– Många oroar sig för att bli homo- eller transfobiskt bemötta den dag de blir i behov av omsorg. Det handlar till exempel om att deras relationer eller könsidentitet inte ska bli tagna på allvar, eller att personal ska uppleva dem som ”äckliga”, säger Anna Siverskog.
Men den senare delen av livet inrymmer även drömmar och förhoppningar om tiden som är kvar, som att få leva fullt ut med sin könsidentitet, att ingå i lhbtq-sammanhang eller få uppleva sin första Pride-festival.
Mer utbildning behövs
Med sin avhandling hoppas Anna Siverskog att inte minst äldreomsorgen blir mer uppmärksammad på frågor som rör äldre queera personer och att perspektivet diskuteras i större utsträckning på utbildningar i socialt arbete och omsorg.
– De samhälleliga förändringarna som skett under de senaste decennierna inom det här området har ännu inte hunnit in i äldreomsorgen. Det är ett arbete som finns kvar, säger Anna Siverskog.
Avhandlingen: Queera livslopp. Att leva och åldras som lhbtq-person.
I artikeln analyseras intervjusvar från ungdomar som behandlas för missbruksproblem, och i hur stor grad de har varit utsatta för övergrepp, fysiskt eller psykiskt våld. Studien är unik i ett svenskt sammanhang, där få tidigare studier har gjorts där ungdomar med alkohol- och narkotikaproblem själva får svara på frågor om sina levnadsvillkor. Resultaten visar att utsattheten och exponeringen för våld är utbredd, fler än hälften av ungdomarna har upplevt våld eller annan typ av missbruk.
− Det är en oerhört hög siffra, vilket är oroande, säger Mats Anderberg, lektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet och en av forskarna bakom studien.
Dessutom är det stora könsskillnader. Så många som var tredje flicka uppger att de varit utsatta för övergrepp, vilket Mats Anderberg tycker är anmärkningsvärt.
Använder droger för att döva
− En spekulation är att många av de här ungdomarna använder alkohol eller narkotika för att döva sådana här erfarenheter och upplevelser, säger han.
Därför menar Mats Anderberg att det är viktigt att titta på möjligheter att använda fler behandlingar inom öppenvården, till exempel traumabehandling.
− Om ungdomar som varit utsatta får hjälp med det parallellt med behandling för alkohol- eller narkotikaproblem tror jag att många skulle sluta använda droger. Det skulle kunna vara en framgångsrik väg, säger han.
Studien baseras på intervjuer med 748 ungdomar som påbörjat behandling för alkohol- och narkotikaproblem på en av sju städers Maria-mottagningar. Medelåldern bland ungdomarna är 17 år och de flesta går på högstadiet eller gymnasiet. Forskningen bedrivs på IKM, Institutet för kunskaps- och metodutveckling inom ungdoms- och missbruksvård, som är ett samhällsvetenskapligt kunskapscentrum på Linnéuniversitetet.
Mer information: Mats Anderberg, lektor i pedagogik, Linnéuniversitetet: 0470-70 89 22
Tove Nordén, kommunikatör, Linnéuniversitetet: 070-367 14 53
Publikationen: Anderberg, M., Dahlberg, M. (2016). Experiences of victimization among adolescents with Substance Abuse Disorders in Sweden. Scandinavian Journal of Child and Adolescent Psychiatry and Psychology.4(3). 123-131.
− Villkoren för vård i Sverige är ojämlika. För utrikesfödda kvinnor leder det bland annat till ökad dödlighet för mor och barn vid graviditet och förlossning, säger Gunilla Byrman, som är projektledare och professor i svenska språket.
Tillsammans med fem andra forskare på Linnéuniversitetet och fem barnmorskor inom mödravården forskar hon inom projektet ”Vänta barn på svenska och arabiska!”, där målet är att via utvecklandet av en app öka säkerheten i vården för utrikesfödda blivande mammor. Forskarna har koncentrerat sig på arabisktalande kvinnor, och i appen ska det finnas bilder, filmer och uppläst tal som barnmorskor kan ta hjälp av som stöd för att underlätta kommunikationen med de gravida kvinnor som inte förstår svenska.
Innan det nystartade projektet drog igång gjordes en förstudie, som visade att det faktiskt finns ett kommunikationsproblem inom mödravården att många gravida inte behärskar svenska. När dessa kvinnor inte kan tala, läsa eller förstå svenska blir det svårt att tillgodogöra sig den information de får när de besöker barnmorskan på mödravårds¬centralen, vilket leder till frustation hos både de blivande föräldrarna och vårdpersonalen.
Behövs komplement till tolkar
Dessutom är det viktigt för barnmorskorna att kunna kontrollera att den information de ger till kvinnorna är korrekt, något som inte alltid är möjligt med tolkhjälp, eftersom barnmorskorna inte talar kvinnans språk. Idag används tolkar inom vården, men enligt förstudien finns behovet av ett komplement till tolkarna eftersom det ofta inte går att få tolk så lång tid som egentligen skulle behövas.
− Det kan också vara allmäntolkar som mestadels inte har specialkunskap om preventiv mödrahälsovård. De flesta tolkar är också män och en del kvinnor känner sig inte bekväma med det, säger Gunilla Byrman.
Förutom att appen har som mål att kunna göra vården ökad patientsäker, vill Gunilla Byrman och hennes forskarkollegor utforma appen med en normkritisk design. Den normkritiska designen handlar om att forskarna vill göra vården mer jämlik och ta hänsyn även till perspektiv på andra kulturer.
− Det finns en brist på kulturell förståelse mellan vården och kvinnorna. Att man tar för givet att mannen ska vara med vid förlossningen till exempel eller att förklara varför det görs rutinkontroller hos en barnmorska under en graviditet. Därför är det relevant att skapa förståelse för det svenska folkhälsobegreppet, säger Gunilla Byrman.
Forskningsprojektet pågår under tre år och har beviljats 2,5 miljoner kronor från Vinnova.
Kontaktinformation:
Gunilla Byrman, projektledare och professor svenska språket, Linnéuniversitetet: 0470-70 84 14
Marie Oscarsson, docent i vårdvetenskap, Linnéuniversitetet: 0480-44 60 80
Tove Nordén, kommunikatör, Linnéuniversitetet: 070-367 14 53
Studien analyserar ungdomars egen uppfattning om sina skolproblem, och är på så sätt ovanlig i sitt slag i Sverige. Här får ungdomarna ge sin egen bild av problemen, vilket är en viktig aspekt i studien och ger en ny inblick. Studien baseras på intervjuer med 415 ungdomar som påbörjat behandling på Maria-mottagningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Medelåldern bland ungdomarna är 17 år och de flesta går på högstadiet eller gymnasiet. Resultaten visar att mer än en tredjedel, 36 procent av gruppen, anger att olika typer individuella problem eller egenskaper är anledningen till att de har haft svårigheter i skolan.
Att många unga tar på sig ansvaret för sina skolproblem menar Mats Anderberg är vanligt, men samtidigt tråkigt.
Tillräckligt stöd saknas
− En av de bakomliggande orsakerna är troligen att det saknats tillräckligt pedagogiskt stöd i skolan, eller från andra vuxna i omgivningen. Vi tror att skolan absolut har haft en tydlig del i detta, kanske med lärare som inte stöttat tillräckligt, säger Mats Anderberg.
Trots att merparten av ungdomarna som går i behandling uppger att de har skolproblem, går de flesta ändå i skolan. De flesta av de problem som ungdomarna anger är dock möjliga att förändra. Det tycker Mats Anderberg är positivt.
− Det betyder att det finns stora möjligheter att påverka de här problemen på båda områdena. Skolan kan ha en mycket stor betydelse för lösningen, säger han.
Forskningen bedrivs på IKM, Institutet för kunskaps- och metodutveckling inom ungdoms- och missbruksvård, som är ett samhällsvetenskapligt kunskapscentrum på Linnéuniversitetet.
Mer information:
Mats Anderberg, lektor i pedagogik, Linnéuniversitetet: 0470-70 89 22
Tove Nordén, kommunikatör, Linnéuniversitetet: 070-367 14 53
Valet av behandling ger bäst biverkning efter prostatacancer Resultaten är lika goda efter strålbehandling och operation, men biverkningarna är olika och risken för biverkningar kvarstod upp till tolv år, säger Jon Fridriksson, som är urolog vid Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap.
– Att olika metoder medför olika biverkningsrisker kan ha klinisk betydelse vid val av behandling eftersom varje enskild patient måste vara beredd att acceptera den risk för biverkningar som behandlingen innebär. Bättre kartläggning av biverkningarna kan således vara till stor nytta för både patienter och vårdgivare vid val av behandling.
Långtidsbiverkningar analyserades
Genom att använda data från Nationella Prostatacancerregistret, Patientregistret och andra svenska kvalitetsregister har Jon Fridriksson i sin avhandling analyserat risken för långtidsbiverkningar efter strålbehandling och operation. De flesta biverkningarna inträffade inom tre år efter operation och risken för långtidsbiverkningar var totalt högre efter strålbehandling.
När det gäller biverkningsrisken efter operation var den jämförbar mellan öppen och robotassisterad operationsmetod. Risken för vattenkastningsbesvär var dock något högre efter öppen operation, medan risken för ett ärrbråck var högre efter robotassisterad operation. Resultaten visade också att återinläggningsfrekvensen inom 90 dagar efter operation var ungefär 10 procent och jämförbar mellan de två operationsmetoderna.
Vanligaste cancersjukdomen hos män
Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen bland svenska män. Varje år diagnostiseras ungefär 10 000 män och 2 500 dör av prostatacancer. Om cancern är lokaliserad till prostatakörteln kan den ofta botas med operation eller strålbehandling.
Jon Fridriksson är uppvuxen i Island. Han tog sin läkarexamen vid Islands universitet i Reykjavik 2007. Han arbetar som specialist inom urologi på urologkliniken vid Norrlands universitetssjukhus.
För mer information:
Jon Fridriksson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap
Telefon: 090-785 2569
E-post: jon.fridriksson@umu.se
Immunterapi betyder behandling med antikroppar och är det snabbast växande fältet inom läkemedelsutveckling. Under de senaste åren har man med immunterapi mycket framgångsrikt lyckats behandla cancer och reumatism, och för flera andra sjukdomar ser resultaten från kliniska prövningar mycket lovande ut.
Antikroppar är unika då de kan anpassas att binda starkt till nästan vilket sjukdomsalstrande protein som helst. Det finns med andra ord stora möjligheter för nya antikroppsbaserade läkemedel.
För att behandla sjukdomar i hjärnan måste antikropparna först ta sig förbi den hindrande blod-hjärnbarriären.
Problemet med immunterapi för sjukdomar som drabbar hjärnan, är att hjärnan är skyddad av ett lager av tätt ihopsittande celler som kallas blod-hjärnbarriären. Blod-hjärnbarriären hindrar effektivt stora molekyler som till exempel antikroppar att passera från blodcirkulationen in till hjärnan. Immunterapi för exempelvis Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom som drabbar hjärnan samt för cancertumörer i hjärnan har därför varit svårt.
Specialdesignade antikroppar tar sig förbi blod-hjärnbarriären
Man har länge känt till att vissa stora proteiner aktivt transporteras över blod-hjärnbarriären. Bland dessa finns ett protein som heter transferrin, vars främsta uppgift är att binda upp järn i blodet och sedan transportera det till hjärnan. Forskargruppen bakom den nya studien har utnyttjat denna process och modifierat de antikroppar de vill transportera in till hjärnan med komponenter som binder till transferrinreceptorn. Receptorn kommer då, likt en trojansk häst, att transportera antikropparna in i hjärnan. För att göra denna process så effektiv som möjligt har det visat sig vara viktigt hur många modifieringar man tillför sin antikropp och var på antikroppen de placeras.
– Vi har placerat dem så att varje antikropp endast kan binda med en modifiering i taget trots att den är modifierad på två ställen. Vår design dubblerar således chansen att en antikropp binder till transferrinreceptorn jämfört med om man bara har en modifiering. Vi har lyckats öka mängden antikroppar i hjärnan nästan 100 gånger, vilket är den största förbättringen av upptag som hittills har påvisats, säger Greta Hultqvist, forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
Fler antikroppar når in i hjärnan
För att testa det nya formatet har forskarna använt det på en antikropp som binder till ett protein som är involverat i sjukdomsförloppet vid Alzheimers sjukdom. Utan modifieringen kunde de endast detektera mycket små mängder antikropp i hjärnan på en musmodell av Alzheimers sjukdom, medan de kunde detektera höga nivåer av den modifierade antikroppen i samma möss.
– I ett längre perspektiv är det sannolikt att det nya formatet kan användas för att effektivt behandla inte bara Alzheimers sjukdom, utan även andra sjukdomar som drabbar hjärnan, säger Dag Sehlin, forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
Publikationen: Greta Hultqvist, Stina Syvänen, Xiaotian T Fang, Lars Lannfelt & Dag Sehlin (2016) Bivalent Brain Shuttle Increases Antibody Uptake by Monovalent Binding to the Transferrin Receptor, Theranostics
Idag används cellulosa främst inom pappers- och textilindustrin. Genom att förstå hur cellulosa kan lösas upp finns möjlighet att bilda nya hållbara material som till exempel skulle kunna ersätta miljöfarlig plast. Nu har forskare tagit ett första steg i den riktningen.
− Cellulosan finns redan i vår vardag, men det vore ännu bättre om vi kunde använda den till många flera produkter eftersom cellulosa är hållbart och finns i stora mängder, speciellt i Sverige, säger Diana Bernin, forskare vid svenskt NMR-centrum vid Göteborgs universitet.
Cellulosa kan ersätta plast Genom att förstå hur cellulosa kan lösas upp skulle man kunna förbättra processerna kring att forma om den till diverse material. Diana Bernin har tillsammans med framstående forskare från SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Lunds universitet och KTH tittat på ett modellsystem, en byggsten, för cellulosan.
− Om man kunde förbättra upplösningsprocessen för att lösa upp cellulosan i stor skala, så kunde den vinna mark miljömässigt och kostnadsmässigt och ersätta produkter som idag görs med icke-hållbara polymera material som till exempel plast, säger Diana Bernin.
Nya miljövänliga sätt att lösa upp träfiber Dessvärre är cellulosan idag bara löslig i väldigt få lösningsmedel, och de flesta är miljöfarliga. Till en viss del löser sig dock cellulosan i koncentrerat lut.
− Vi har kunnat visa att cellulosan beter sig som en polyelectrolyt, det vill säga att cellulosan blir negativt laddat i koncentrerat lut. Den kunskapen gör det möjligt att designa nya och effektiva miljövänligare lösningsmedel för att kunna lösa upp cellulosa, säger Diana Bernin.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
