Till grund för studien ligger ett omfattande datamaterial. Dan Fransson och Magni Mohr, båda forskande idrottsfysiologer vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap, har tillsammans med professor Peter Krustrup vid Syddansk Universitet i Odense gjort 1 105 observationer av 473 spelare från 24 olika lag i engelska Premier League från 62 matcher som spelades mellan 2010 och 2012.
Resultaten visar att fotbollsmatcher på högsta nivå idag innehåller mer av sprint och ruscher följt av ett påfallande lägre tempo än förr. Efter en intensiv period om en till fem minuter är intensiteten nedsänkt i upp till fem minuter. Spelarnas aktivitet under en match rör sig således mellan två ytterligheter jämfört med hur spelet såg ut tidigare då spelarna höll ett jämnare tempo under matchen.
Inidividuella återhämtningsmönster
Analysen visar på stor individuell spridning av trötthets- och återhämtningsmönster mellan olika spelare. Vissa spelare springer högintensivt mer än fyra gånger så mycket som andra under en och samma fotbollsmatch.
– Det ger en indikation om att spelarna behöver ett mer individualiserat träningsupplägg beroende på spelposition, för att de ska vara förberedda på rätt sätt inför match och för att undvika skador. Alla spelare kan inte träna likadant, säger Dan Fransson.
Av de olika spelarna skiljer sig mittbackarna från övriga spelare. De är de enda utespelarna vars löpningar inte minskade efter de mest högintensiva en- och tvåminutersperioderna.
– Skälet är helt enkelt att mittbackarna har de lägsta kraven av alla utespelare när det gäller högintensiv löpning. De har längst vila mellan de intensiva momenten under en fotbollsmatch, säger Dan Fransson.
För mer information:
Dan Fransson, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, e-post: dan.fransson@gu.se, telefon: 076 – 393 1800
Studien visar att vad som framställs vara hållbart och de handlingar som görs för miljön är ständigt under förhandling och beroende av den kulturella kontexten.
– Valen i mataffären är många. Ekologiskt eller närproducerat? Vegetariskt eller viltkött? Extrapris eller rättvisemärkt? Bäst för miljön eller barnens favoritmat? Föreställningar om hållbarhet handlar om mer än miljö- och klimatfrågor. Att stödja lokala producenter, delta i sociala måltidssituationer, vara ekonomisk och balansera vardagen relateras också till hållbarhet. Studiedeltagarna förhandlade ständigt mellan konkurrerande hållbarhetsideal, säger Matilda Marshall.
Hållbarhetsideal omsätts i vardagen
Studien synliggör hur de av samhället kommunicerade hållbarhetsidealen förstås och omsätts till vanor i vardagslivet.
– Flera av deltagarna utmanade sig själva till att leva så miljövänligt och hållbart som möjligt. Att exempelvis handla ekologiskt och lokalt, äta vegetariskt eller odla egna grönsaker kunde länkas till miljöfördelar men utfördes inte alltid primärt av denna anledning.
Också moraliska värderingar, sociala relationer och personliga intressen ligger till grund. Samtidigt påverkades deltagarna av sociala och kulturella normer och samhällsförutsättningar. Att välja ekologiskt och lokalproducerat – vilka lyfts fram i konsumtionslandskapet som gröna och moraliska val – innebär inte nödvändigtvis en större förändring av kostvanorna, vilket ett minskat köttintag förutsätter.
Samhällsnormer påverkar
– Samhällsnormer, såsom konsumtionsuppmaningar, sociala umgängesformer och kulturella matvanor, kan försvåra ambitioner att leva mer hållbart. För att kunna hantera dessa förutsättningar och samtidigt uppfylla egna hållbarhetsideal anammade deltagarna en balanserad och pragmatisk inställning till hållbarhet.
– Detta visar relevansen att studera och diskutera kulturens roll för det hållbara samhället. Om de politiska hållbarhetsidealen ska uppnås och få fäste i hushållen, är det av vikt att förstå hur olika normer, värderingar och samhällsförutsättningar förhåller sig till eller kolliderar med dessa ideal. Även föreställningen om vad hållbarhet innebär är föränderlig. Vad som anses hållbart idag kan ha en ny betydelse imorgon.
Avhandlingen ”Hållbarhet till middag: en etnologisk studie om hur miljövänligt ätande praktiseras i vardagslivet” ges ut av Brutus Östlings bokförlag Symposion.
I studien har forskarna vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund valt att undersöka hur molekyler som tillförs huden genom olika vätskor och krämer påverkar huden, men också hur de påverkas av att vara inuti huden.
Det är bara en liten del av hudens molekyler som är i flytande form. Dessa rörliga molekyler är emellertid viktiga eftersom de bestämmer många av hudens egenskaper, såsom elasticitet och barriärfunktion. Genom att använda en typ av fastfas NMR (nuclear magnetic resonance) har forskarna lyckats upptäcka förändringar i dessa molekyler när de växelverkar med molekyler från olika lösningsmedel. På motsvarande sätt kan forskarna också se hur de tillsatta molekylerna påverkas av hudens egna molekyler.
Molekyler i och på huden påverkar varandra
– Det här har inte gjorts tidigare. Våra resultat kompletterar andra studier som har mätt hur molekyler penetrerar huden under olika förhållanden. Vårt bidrag nu är att vi ökar förståelsen för hur molekyler – tillsatta och hudegna – påverkas av, och växelverkar med, varandra, säger Emma Sparr, professor vid kemiska institutionen i Lund.
Resultaten kan få användning inom olika områden där produkter kommer i kontakt med huden. Det kan röra sig om hygien, kosmetik och läkemedel. En läkemedelssalva måste kunna transportera aktiva molekyler genom huden, en hudkräm kan syfta till att göra huden mjukare och mer följsam, medan en alkotvätt inte bör påverka hudens egenskaper.
– Ökad förståelse för molekylära mekanismer gör att vi på ett mer effektivt sätt kan påverka och reglera hudens egenskaper, säger Emma Sparr.
Studien har gjorts av professor Emma Sparr tillsammans med professor Daniel Topgaard och doktoranden Quoc Dat Pham. Resultaten redovisas i en artikel i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
För mer information:
Emma Sparr, professor fysikalisk kemi, Lunds universitet, kemiska institutionen
+46-46-222 15 36, 0707-94 68 72, emma.sparr@fkem1.lu.se
– Vanliga förenklingar av de statistiska analyserna kan ge dramatiskt olika utfall och därmed påverka slutsatserna i en studie. Det bör man vara medveten om, säger Inga Laukaityte.
De internationella kunskapsmätningarna Timss och Pisa är mycket komplexa i sina designer. Men många forskare som arbetar med dem är inte statistiker och använder därför förenklingar när de analyserar data från mätningarna.
Hittat nya samband
Med specifik programvara för analys av data i flera nivåer samt genom att använda vissa korrigeringar kan man istället få ut helt andra uppgifter ur de internationella kunskapsmätningarna. Inga Laukaityte har även studerat de nordiska ländernas Pisa-resultat från 2003 – 2012. Genom att gruppera resultaten utifrån tre skolprestationsnivåer, låg-, medel och högpresterande skolor och undersöka bland annat socioekonomiska faktorer, har hon fått fram nya samband.
Exempelvis har hög andel inrikes födda föräldrar i Sverige ett positivt samband med goda prestationer i kunskapsmätningarna, men det gäller bara på skolor som är lågpresterande. På medel- och högpresterande skolor har tvärtom hög andel inhemskt födda föräldrar ett negativt samband med skolprestationerna.
Förtjänar mer forskning
En positiv inställning till matematik verkar faktiskt inte vara någon större fördel för studieresultaten, åtminstone inte på medelpresterande skolor. Där visade sig tvärtom en hög andel med positiv inställning till matematik ha ett negativt samband med elevernas prestationer.
– Man ska vara försiktig med tolkningen. Men man kan med dessa resultat som grund fråga sig om Pisa-undersökningarna verkligen bedömer relevanta variabler eller om de bara är giltiga i förhållande till vissa prestationsnivåer i vissa länder. Det är något som förtjänar mer forskning, säger Inga Laukaityte.
Inga Laukaityte är uppvuxen i Vilnius i Litauen där hon sedan tidigare också har en doktorsexamen i matematik.
För mer information:
Inga Laukaityte
Telefon: 090-786 95 16
Mobil: 070-634 61 73 inga.laukaityte@umu.se
Spindeltråd är ett mycket eftertraktat material: Det tolereras väl i kroppen, är lätt men starkare än stål, och dessutom biologiskt nedbrytbart. Spindlar är svåra att ha i fångenskap och spinner små mängder tråd, så för att kunna producera spindelsilke i stor skala måste man tillverka tråden på konstgjord väg.
Det mest attraktiva sättet att tillverka trådar som liknar riktig spindeltråd är att utnyttja en naturhärmande spinningsprocess. Detta har dock inte varit möjligt fram tills nu, då det har varit svårt att få bakterier och andra produktionssystem att tillverka vattenlösliga spindeltrådsproteiner, och man har istället tvingats använda starka och miljöfarliga lösningsmedel för att kunna spinna proteinerna till en tråd.
Detaljstudier av spinnkörtlar lade grunden
Spindeltråd är gjord av proteiner som förvaras i en vattenlösning i körtlar i spindelns bakkropp, innan de spinns till en tråd. Forskarlaget (Anna Rising, Jan Johansson och Marlene Andersson) har tidigare visat att det finns en väldigt brant pH-gradient i spindeltrådskörteln och att det är tio gånger surare där tråden bildas än man tidigare trott. Vidare upptäckte man att enzymet karbanhydras – som omvandlar bikarbonat till koldioxid – finns i stora mängder i spinnkörtelns vägg och är nödvändigt för att pH-gradienten ska upprätthållas.
Dessa båda upptäckter visade hur spindlarna använder pH-förändring och koldioxid för att påverka spindeltrådsproteinerna inom ett väl avgränsat område i körteln, och detta förklarar hur tråden kan bildas väldigt snabbt och på ett bestämt ställe i körtelns utförsgång.
Fiberboll. Fiberdiametern är ungefär 40 mikrometer. (Foto: Lena Holm, SLU/Nature Chemical Biology)
Konstgjort protein kan tillverkas storskaligt
– Den här kunskapen använde vi för att designa ett konstgjort spindeltrådsprotein som kan produceras i stora mängder i bakterier, säger Anna Rising, forskningsledare vid SLU och KI. I och med det kan produktionen bli industriellt intressant och uppskalningsbar.
Till forskarnas förvåning var detta konstgjorda protein minst lika vattenlösligt som de naturliga spindeltrådsproteinerna, vilket gör att proteinerna kan hållas lösliga vid enormt hög koncentration.
Naturhärmande spinningsapparat
För att efterlikna spindelstrådskörteln konstruerade forskarna en enkel men mycket effektiv och naturhärmande (biomimetisk) spinningsanordning, där de kan spinna kilometerlånga trådar genom att endast sänka pH.
– Detta är det första lyckade försöket att spinna spindeltråd i en process som efterliknar den som spindeln använder sig av, säger Anna Rising. Med vår nya kunskap tror vi att det i framtiden kommer att bli möjligt att tillverka konstgjord spindeltråd i industriell skala för användning som exempelvis biomaterial eller för tillverkning av avancerade textilier.
Resultaten publicerades idag i tidskriften Nature Chemical Biology. Bland författarna finns även forskare från Donghua University (Kina), Universidad Politécnica de Madrid, University of Oxford, KTH, Uppsala universitet och Lunds universitet.
Så går det till till att spinna – se filmerna
Högkoncentrerad proteinlösning pumpas via en spruta och en plastslang genom en spetsig glaskapillär med en spets som endast är 10–30 mikrometer i diameter. Spetsen är nedsänkt i en vattenlösning där pH är surt (pH 5). När proteinstrålen sprutas ut i vattenlösningen bildas fibern. Fibrerna kan fångas upp från vattenlösningen och rullas upp på ramar.
Mer information
Anna Rising, universitetslektor vid inst. för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU
018-67 21 14, 070-974 48 88
och forskare vid inst. för neurobiologi vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet
08 585 853 78, 070-974 48 88, anna.rising@ki.se
Jan Johansson, professor vid inst. för neurobiologi vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet
08 585 853 78, 070 345 704 8, janne.johansson@ki.se
Den vetenskapliga artikeln: Marlene Andersson, Qiupin Jia, Ana Abella, Xiau-Yeen Lee, Michael Landreh, Pasi Purhonen, Hans Hebert, Maria Tenje, Carol V Robinson, Qing Meng, Gustavo R Plaza, Jan Johansson & Anna Rising. Biomimetic spinning of artificial spider silk from a chimeric minispidroin. Nature Chemical Biology,
– Ett av syftena är att sprida kunskap om bildernas betydelse men också hur de bäst tas om hand så att de bevaras till kommande generationer, säger professor Goldhahn.
Joakim Goldhahn har under åtta år lett ett projekt kring bronsålderns hällbilder i Tjust – Bilder av ostkustens bronsålder. Det har förvandlat Tjust från ett ofta bortglömt och förbisett hällbildsområde till norra Europas fjärde största område med inknackade bilder från bronsåldern. Hemsidan som nu lanseras tar sin utgångspunkt i tjustbygdens hällbilder men öppnar även dörrar på glänt till andra forskare, muséer och förvaltande organ att bidra med att skapa och sprida kunskap om detta unika kulturarv. Även den intresserade allmänheten kommer att kunna bidra till hemsidan i en samskapande process:
– Äntligen! Tillsammans med Daniel Lindskog vid Kulturarvskommunikation har Linnéuniversitetet skapat en multimedial hemsida där allt från privatpersoner till världskända forskare kan mötas och utbyta tankar och idéer om hällbildernas betydelse. Det blir något alldeles nytt och spännande; en hemsida som lever och andas och som låter människor som du och jag att ta del av denna unika bildskatt, säger professor Goldhahn.
Varför har du skapat den här hemsidan?
– Hällbilder är ett globalt fenomen som kommunicerar tankar om vad det innebär att vara människa. Det mänskliga är inte bundet till tid eller rum, hällbilderna förenar oss människor, det sätter fingret på vad det är som skiljer oss åt men också det som förenar oss som art, som människor. Hällbilder öppnar dörrar till det som varit och det som är och ska denna bildskatt bevaras till kommande generationer behövs det platser och medier som för samman människor att samtala om ”bilden” som ett meningsskapande fenomen.
Hemsidan lanseras tisdagen den 10 januari klockan 09.00 i ett digitalt forum där folk från hela Sverige kommer att delta. Varför har du valt att lansera sidan på det sättet?
– Det är helt i linje med min vision, säger Joakim Goldhahn. Hällbilder finns överallt och därför behövs det en hemsida där människor från ”överallt” kan mötas och diskutera och utbyta kunskap om dessa fantasieggande bilder i en samskapande process.
Kontakt:
Joakim Goldhahn, professor i arkeologi, mejladress joakim.goldhahn@lnu.se
Tove Nordén, kommunikatör, telefon 070-367 14 53
– I agendan visar vi hur geoenergin ska kunna fortsätta växa och bidra med prisvärd värme och kyla vid omställningen till ett helt förnybart energisystem, säger Oskar Räftegård, forskare vid RISE och en av projektledarna.
Geoenergi är fritt tillgänglig förnybar värme och kyla från sol, luft och nederbörd som lagras i marken. Det kan också vara aktiv lagring i mark, till exempel av värme som man för ut ur en byggnad under sommaren så att den kan återanvändas under vintern.
Forskningsplan har saknats
Trots att svensk geoenergi levererar lika mycket energi som vindkraften har den saknat en långsiktig plan för forskning, utveckling och innovation.
– Nu är jobbet gjort med att utarbeta mål, skapa en strategi och synliggöra vilka utvecklingsbehov som finns inom området, säger Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.
Arbetet med agendan har skett i samarbete med en expertgrupp, och även genom att alla aktörer inom området har haft möjlighet att komma med synpunkter via projektets webbsida och under en workshop. Titeln på den strategiska innovationsagendan är densamma som dess syfte: Energin under mark ska upp till ytan.
Projektet har letts av Oskar Räftegård, RISE, tillsammans med Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.
Mer om geoenergi
• Används först och främst till klimatisering av byggnader, till exempel i form av bergvärme.
• Används med och utan värmepumpar, för värme och kyla, till enskilda byggnader och i större termiska nät som försörjer hela stadsdelar, till exempel Västra Hamnen i Malmö.
• Kan också användas till exempel inom växthusnäringen, till halkbekämpning av gång- och cykelbanor eller till att hålla fotbollsplaner snöfria.
– Genom att undersöka korn från Kanarieöarna genetiskt kan vi förstå Kanarieöarnas tidiga historia bättre. Våra analyser ger stöd för att Kanarieöarna koloniserades av folkstammar från norra Marocko och trots att arkeologerna aldrig har funnit något förhistoriskt korn på Lanzarote, kan vi med stor säkerhet säga att korn har odlats i förhistorisk tid även där, precis som tidiga spanska källor berättar, säger Jenny Hagenblad, biträdande professor vid Linköpings universitet och en av forskarna bakom studien.
Kanarieöarna har en tradition av odling av spannmål som börjar långt före den spanska erövringen av öarna på 1400-talet. I förhistorisk tid var korn en huvudgröda på ön Gran Canaria. Det viktiga spannmålet lagrades i grottor som urbefolkningen grävt ut ur lavaberggrunden. Grottorna var ofta gömda och placerade högt upp på branta bergssidor för att skydda den värdefulla skörden.
Förhistoriskt korn. (Foto: Jacob Morales)
1 000 år gamla frön – Dessa förvar erbjöd så goda lagringsförhållanden att man fortfarande, efter mer än 500 år, kan hitta intakta frön i vissa svårtillgängliga och väl dolda grottor, säger Jacob Morales vid universitetet i Las Palmas på Gran Canaria.
En del sådana frön, som studerades i den aktuella studien, visade sig vara närmare 1 000 år gamla, men så välbevarade att deras arvsmassa kunde analyseras genetiskt. Forskarna analyserade 100 olika genetiska varianter, dels för att få information om kornets egenskaper, dels för att undersöka hur likt kornet som odlades på Kanarieöarna i förhistorisk tid är det som odlas där i dag. Det förhistoriska kornet jämfördes också med över 100 sorter som odlas på olika platser på Kanarieöarna, i Nordafrika och runt Medelhavet i dag.
– Eftersom urbefolkningen till stor del har ersatts med folk från Spanien hade vi förväntat oss att kanske även kornet skulle ha ersatts. Men vi fann att det man odlar på Kanarieöarna i dag är precis samma korn som urbefolkningen tog med sig till öarna när de koloniserades tidigt under första årtusendet, säger Jenny Hagenblad.
Jenny Hagenblad och Matti Leino. (Foto: Linköpings universitet)
– Vi lärde oss också mycket om det korn som odlades i förhistorisk tid. De genetiska markörer vi använt visar på korn med högt näringsinnehåll där varje planta producerat ett stort antal frön. Kornet verkar ha varit väl anpassat till odlingsförhållandena på Kanarieöarna, något som antagligen även de spanska erövrarna märkte av, säger Matti Leino, docent vid Nordiska Museet och tidigare vid Linköpings universitet.
Fotnot: Fynden publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Archaeological Science. Forskningen har finansierats med stöd av Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare, Kungl. Vitterhetsakademien, spanska Ministerio de Economía y Competitividad och europeiska forskningsrådet, ERC.
För fler frågor, kontakta:
Jenny Hagenblad, biträdande professor, jenny.hagenblad@liu.se, 013-28 66 86
Rapporten ”Specialpedagogers samverkansuppdrag” släpps den 11 januari. Den belyser hur en specialpedagogisk yrkesgrupp samverkar med vårdnadshavare, förskolor och skolor samt deras uppdrag vid en habilitering.
I rapporten presenteras en kartläggning och analys av specialpedagogers samverkansmöten vid en habilitering som verkar för att barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, kognitiva funktionsnedsättningar och/eller rörelsehinder ska ha ”ett gott liv i en fungerande vardag”.
Samverkan kan inte betecknas som samverkan
Anna Norrström, universitetsadjunkt och doktorand vid Högskolan i Borås, har skrivit rapporten tillsammans med Per-Åke Rosvall, universitetslektor vid Umeå universitet. Hon menar att de viktigaste resultaten sammanfattningsvis är att den samverkan de har analyserat inte kan betecknas som samverkan, utifrån rådande definitioner av samverkan.
– Dessutom präglades alla aspekter av samverkan av otydlighet, till exempel när det gäller specialpedagoguppdraget, professionsgränserna, syftet, språkbruket, strukturen och styrningen, säger hon.
Möjligheter och hinder för samverkansprocesser
Hon tror att rapporten kan skapa reflektion och problematiserande kring tvärprofessionella möten samt organisation och genomförande av samverkan. Rapporten kan också ge kunskap om möjligheter och hinder för att skapa reella samverkansprocesser.
– Särskilt intressant är den om man organiserar och/eller arbetar med samverkan kring barn i behov av särskilt stöd eller studerar specialpedagogik på högskolenivå. Rapporten är dock läsvärd även för den som allmänt har ett intresse av att fördjupa sig i samverkansfrågor, säger Anna Norrström.
Vad är habilitering?
Habilitering innebär insatser som ska bidra till att en person med medfödd eller förvärvad bestående funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, utvecklar och behåller bästa möjliga funktionsförmåga, skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Stödet anpassas bland annat medicinskt, psykologiskt, socialt och pedagogiskt. En habilitering arbetar i team, där det kan ingå sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder, psykologer, kuratorer, sjuksköterskor, läkare och specialpedagoger.
Detta är nummer trettionio i rapportserien Vetenskap för profession. Syftet med rapportserien är dels att redovisa resultat från pågående och avslutade forskningsprojekt vid Högskolan i Borås, dels att publicera inlägg i en pågående diskussion kring forskningens inriktning och tillämpade metoder inom ramen för verksamhetsidén Vetenskap för profession.
Kontakt:
Anna Norrström, universitetsadjunkt och doktorand vid Högskolan i Borås
E-post: anna.norrstrom@hb.se
Telefon: 033-435 4042
Mobil: 0704-32 78 87
Ett permanent system för alkolås efter rattfylleri trädde i kraft den 1 januari 2012. De som har gjort sig skyldiga till grovt rattfylleri, till upprepade fall av rattfylleri till följd av alkoholförtäring de senaste fem åren, eller har diagnosen alkoholberoende eller alkoholmissbruk, får två års villkorstid. Övriga får ett års villkorstid. De dömda kan välja att ansöka om att få behålla sitt körkort med villkoret att de bekostar och använder ett speciellt alkolås i fordonet.
Dricker mindre alkohol än tidigare
– Av de som besvarat enkäten upplever de flesta en förbättrad hälsosituation ett tag efter rattfyllerihändelsen. Respondenterna uppger att de dricker mindre alkohol, mer sällan eller aldrig och när de dricker är det mindre mängd än tidigare, säger Susanne Gustafsson, utredare på VTI. Gruppen med alkolås har minskat sitt drickande mer än gruppen utan alkolås.
Vid VTI utvärderas systemet med alkolås efter rattfylleri på olika sätt. I denna studie har 1 100 frågeformulär besvarats av de som har alkolås efter rattfylleri under ett år respektive två år, samt de som inte har alkolås men som fått körkortet återkallat med anledning av rattfylleri eller grovt rattfylleri.
Ansökan om körkort med alkolåsvillkor kan ske direkt efter rattfyllerihändelsen och det indragna körkortet. I genomsnitt tog det drygt 3 månader från rattfyllerihändelsen tills respondenterna fick körkortet med villkor för dem med alkolås i 1 år, och drygt 5 månader i genomsnitt för respondenter med alkolås i 2 år.
– Denna tid är beroende av hur lång tid efter rattfyllerihändelsen som respondenterna gjorde sin ansökan, men det finns också önskemål om en snabbare handläggningstid hos Transportstyrelsen, säger Susanne Gustafsson.
Arbete, socialt liv – och ekonomi viktigt för att välja alkolås
Bland de som har alkolås och arbetar var behovet att kunna köra i arbetet och ta sig till arbetet de viktigaste skälen till att välja alkolås. Bland de som inte arbetar var de viktigaste skälen att körkortet behövs för att kunna ha ett socialt liv och en meningsfull fritid, samt för inköp.
För dem utan alkolås var de viktigaste skälen till att inte ansöka att det kostar för mycket att ha alkolås efter rattfylleri (64 %), att de inte har något alkoholberoende/-missbruk, och inte vill bli ”stämplade” med ett alkolås (37 %), eller att de klarar sig bra utan körkort (26 %).
Förslag på förbättringar av systemet
I enkäterna gavs möjlighet att lämna förbättringsförslag när det gäller alkolås efter rattfylleri. Många har tagit denna chans, speciellt bland dem som har alkolås. Förslagen berör bland annat information och bemötande, handläggningstider, kostnader, provtagningar och användning utanför Sverige.
En tredjedel av respondenterna har upplevt det som svårt eller ganska svårt att nå sin handläggare på Transportstyrelsen respektive att få tag i en läkare. Cirka 10 procent har upplevt det som svårt eller ganska svårt att hitta ett serviceställe för alkolåset.
Respondenterna efterfrågar också en förtydligad och förenklad information om ansökningsproceduren och upplever brister i informationen om läkare, provtagningar, kostnader och alkolåsinstallation. Vidare har några nämnt att samarbetet borde bli bättre med vårdcentraler och enheter inom Smadit-metoden (Samverkan mot alkohol och droger i trafiken), framför allt landstingens beroende-mottagningar och kommunernas socialtjänster. Ett sådant samarbete skulle resultera i en helhetslösning för individen och systemet med alkolås efter rattfylleri skulle få en koppling till möjligheten att delta i behandlingsprogram.
Fotnot: Enkätstudien ”Utvärdering av alkolås efter rattfylleri” presenteras av Susanne Gustafsson på Transportforum i Linköping, session 12, den 10 januari kl 13.15.
Retrovirus är en speciell klass av virus där somliga, som HIV, är farliga medan andra inte tros göra någon skada. De virus som studeras av Johan Jakobsson och hans medarbetare i Lund kallas endogena retrovirus (ERV), eftersom de funnits i den mänskliga arvsmassan i miljontals år. De ingår i den del av DNA som tidigare setts som oväsentligt skräp – en uppfattning som forskarna nu börjat omvärdera.
– Generna, som styr tillverkningen av olika proteiner i kroppen, utgör en mindre andel av vårt DNA än endogena retrovirus. Generna står för ca 2 procent, medan retrovirus står för 8-10 procent av arvsmassan. Om de nu visar sig kunna påverka tillverkningen av proteiner, så får vi en enorm ny källa till information om den mänskliga hjärnan, säger Johan Jakobsson.
Det forskarna funnit är just detta. De har visat att flera tusen av de retrovirus som etablerat sig i vår arvsmassa kan fungera som ”dockningsplattform” för ett protein kallat TRIM28. Detta protein har förmågan att stänga av virusen – men inte bara dem, utan också de klassiska gener som ligger intill dem i DNA-spiralen.
Skillnad mellan möss och människor
Närvaron av ERV påverkar alltså uttrycket av våra gener. Och eftersom retrovirus är en typ av genetiskt material som kan hamna på olika ställen i arvsmassan, så kan denna avstängningsmekanism fungera olika på olika människor.
Den blir på så sätt ett möjligt verktyg för evolutionen, och även en möjlig bakgrund till neurologiska sjukdomar. Det finns faktiskt studier som tyder på en avvikande reglering av retrovirus vid flera neurologiska sjukdomar, exempelvis ALS, schizofreni och bipolär sjukdom.
Johan Jakobssons grupp visade för två år sedan att ERV hade en reglerande roll i just nervceller. Då var studien dock gjord i möss, medan den nya studien –publicerad i tidskriften Cell Reports – är gjord i mänskliga nervceller.
Skillnaden mellan möss och människor är extra viktig i det här sammanhanget. Många av de retrovirus som byggts in i den mänskliga hjärnan finns inte hos andra arter än människan och hennes närmaste släktingar gorillorna och schimpanserna. De tycks ha kommit in i arvsmassan för 35-45 miljoner år sedan, då apornas utvecklingslinjer skilde sig åt mellan Gamla och Nya världen.
– Mycket av det vi vet om hjärnans allmänna utveckling kommer från bananfluga, zebrafisk och mus. Men om endogena retrovirus påverkar hjärnans funktion, och vi har en egen uppsättning av sådana ERV, så kan de mekanismer de påverkar ha bidragit till den mänskliga hjärnans utveckling, menar Johan Jakobsson.
Man vet idag att så kallad media-multitasking, det vill säga ett idogt användande av olika medier och det ständiga skiftande av fokus som det innebär, leder till stress som i förlängningen kan leda till sjukskrivningar.
– Det vi nu har gjort är att visa att barn påverkas mycket mer av detta än vuxna, säger Nils Holmberg.
Tillsammans med Humanistlaboratoriet på Lunds universitet har han utvecklat en metod för att mäta hur mycket barns fokus störs av reklam. 137 barn i åldrarna 9-12 år ingick i undersökningen.
– Genom mäta barnens ögonrörelser har vi kunnat se hur störda barnen blir, säger Nils Holmberg.
Läsförståelsen försämrades
Barnen fick också utföra olika uppgifter på nätet i samband med försöken, och bland annat visade det sig att läsförståelsen försämrades avsevärt när reklam visades samtidigt.
– Vi noterade en försämring överlag, men den kraftigaste försämringen såg vi hos barn som redan hade lägre kontroll över sitt blickbeteende, säger han.
Medan vuxna kan styra sitt beteende till 80 procent när de blir störda av reklam så ligger samma siffra för barn i 9-årsåldern på endast 20 procent.
Nils Holmberg tror att hans forskning kommer att välkomnas av reklambranschen
– Det finns en ambition inom branschen att rensa upp bland internetreklamens värsta avarter. Med nya mätmetoder att undersöka online-reklam, och den störning som den orsakar, blir det enklare att fastställa regler.
David Carlsson vid högskolan i Gävle har undersökt vilka kunskaper en lärare i religionskunskap anses behöva. En av hans slutsatser är att det framstår som särskilt viktigt att läraren kan problematisera religionskunskapsämnets innehåll exempelvis genom att presentera olika bilder av religion och visa på den spännvidd av uppfattningar som kan rymmas inom en och samma religion.
– En av religionskunskapslärarens viktigaste uppgifter är att bidra till att generaliseringar av religioner, livsåskådningar och deras utövare motverkas, säger han.
Viktigast att känna sitt ämne
I sin avhandling analyserar han synen på kunskap i handledande trepartssamtal under lärarutbildningens verksamhetsförlagda del. I de sex samtal som undersöks möter lärarstudenter både en lärarutbildare från högskolan/universitetet och en erfaren lokal lärare som handleder studenter under deras verksamhetsförlagda utbildning. I undersökningen av trepartssamtalen identifieras såväl gemensamma som skilda perspektiv på vad religionskunskapslärare anses behöva veta och göra.
Kunskaperna som lyfts fram handlar övergripande om tre saker: vikten av att som lärare kunna sitt ämne, att känna och möta sina elever, samt att fungera som person. Vikten av att som lärare kunna ämnet dominerar både i trepartssamtal och i David Carlssons intervjuer.
I stort sett är deltagarna överens om vilka lärarkunskaper som är centrala, men avhandlingen pekar också på konfliktpunkter där deltagarna förespråkar olika kunskaper:
Som när lärarutbildaren från högskolan/universitetet framhåller att man som lärare bör använda sig av elevers berättelser om sin egen trosuppfattning.
Klassrummet ska vara fredad zon
– Lärarstudenten motsätter sig detta genom att tala om hur väsentligt det är att religionskunskapsklassrummet får vara en fredad zon, där det som enskild elev är möjligt att vara skyddad från att behöva stå till svars för sina personliga uppfattningar.
Ett annat exempel är när lärarstudenterna talar om att undervisa på grundläggande nivå, för att eleverna ska lära sig något. Högskolans/universitetets lärarutbildare framhåller då vikten av problematisering eftersom det enligt dem inte är tillräckligt att stanna på grundläggande nivå.
– Detta kan kanske förklaras med att lärarstudenterna är fokuserade på sin egen undervisningsinsats framför elevernas lärande, att de försöker hitta vägar att hantera en komplicerad undervisningssituation eller att de saknar de kvalificerade ämneskunskaper som krävs för att kunna problematisera innehållet i den mening som högskolans eller universitetets lärarutbildare efterfrågar, säger David Carlsson.
När oenighet uppstår under trepartssamtalen gäller det främst frågor inom områdena ”att kunna sitt ämne” och ”att känna och möta sina elever”. Under samtalen dominerar i de flesta fall den lärarutbildare som representerar högskolan/universitetet.
Kontakt: David Carlsson, Högskolan i Gävle, telefon 073-9036125, e-post: david.carlsson@hig.se
David Carlsson lägger fram sin avhandling fredagen den 13 januari, 13.00. Plats: Sal BE 036, Pedagogen hus B, Läroverksgatan 15, Göteborg.
Studien omfattar 1051 kvinnor mellan 15 och 22 år och ingår i en doktorsavhandling, och är den första där man studerat effekten av att rutinmässigt fråga ungdomar om våldsutsatthet inom sjukvården.
Av deltagarna uppgav 56 procent att de någon gång varit med om psykiskt, fysiskt eller sexualiserat våld eller upplevt våld inom familjen. Många hade utsatts för flera typer av våld. 10 procent av de unga kvinnorna i studien rapporterade att de utsatts för våldtäkt eller våldtäktsförsök och av dem hade alla utom en också utsatts för andra typer av våld.
– Ofta är inte heller patienten medveten om att hälsoproblemen kan ha sin grund i tidigare våldsutsatthet. Risken blir då att symptom kan tolkas fel och leda till ineffektiv behandling.
Positiva till frågor om våldsutsatthet
De unga kvinnorna i studien som inte utsatts för våld skattade sin hälsa som mycket bra. Våldsutsatta rapporterade däremot både sämre psykisk och fysisk hälsa än de som inte utsatts för våld. Unga kvinnor som utsatts för flera olika typer av våld var den grupp som skattade sin hälsa sämst och rapporterade höga nivåer av posttraumatiska stressymptom, självmordstankar och självskadebeteende.
Alla som besökte ungdomsmottagningarna under studieperioden tillfrågades om att delta i studien. 1051 unga kvinnor (73% av de tillfrågade) tackade ja och lottades i två grupper. Hälften fick ett hälsosamtal där ungdomsmottagningens barnmorska eller kurator frågade om våldsutsatthet.
Våldsutsatta erbjöds stöd och fortsatt samtalskontakt. Kvinnorna som lottats till den andra gruppen besvarade enkätfrågor om våldsutsatthet. 15 våldsutsatta ungdomar som fått hälsosamtal intervjuades fyra till fem månader efter samtalen. De intervjuade var mycket positiva till att ungdomsmottagningar rutinmässigt frågade om våldsutsatthet.
Nästan en tredjedel hade ett riskbruk
Ungdomarna beskrev att frågorna om våld hjälpt dem att sätta ord på vad de varit med om och att bearbeta händelserna. För en del hade frågorna lett till att de börjat i terapi eller avslutat en destruktiv relation. Däremot sågs ingen skillnad i självrapporterad hälsa vid en enkätuppföljning tolv månader efter besöket på ungdomsmottagningen. Det gällde både gruppen som fick hälsosamtal och enkätgruppen.
De 1051 kvinnorna svarade också på frågor om alkoholkonsumtion. Kvinnorna i gruppen med hälsosamtal fick motiverande samtal om sin alkoholkonsumtion om de bedömdes ha ett riskbruk. 30 procent i båda grupperna bedömdes ha ett riskbruk av alkohol. Av dem hade 30–40 procent inte längre ett riskbruk vid uppföljningen efter tolv månader. Ingen skillnad i minskningen sågs mellan gruppen med hälsosamtal och övriga.
De 15 ungdomar som intervjuades tyckte att frågor om hur ofta och hur mycket man vanligen drack var ett dåligt mått på riskbruk av alkohol. I stället betonade de att det var konsekvenserna av alkohol som avgjorde om drickandet var problematiskt.
– För att fånga riskbruk av alkohol hos unga behövs sannolikt bredare angreppssätt än instrument som främst mäter konsumerad mängd, säger Anna Palm.
När autonoma fordon börjar köra på våra vägar är det viktigt att lagar och regler är avpassade och användbara. I dagarna har VTI färdigställt den första nordiska och nationella rättsvetenskapliga studien i ämnet.
Den övergripande frågan är: hur konstrueras ansvar och ansvarsutkrävande i rätten och hur svarar dessa mot teknik- och systemutvecklingen av självkörande fordon på väg?
– Undersökningen visar att konstruktionen för straffrättsligt ansvar genom allmänna regler, begrepp och principer, inte är avpassad för självkörande fordon, säger Wanna Svedberg, forskare på VTI.
Utgår från att människan är en autonom individ
Nuvarande nationella regelverk utgår från en fysisk person, ett rättssubjekt, som kan ställas till svars för sina handlingar. Rättssubjektet i sin tur baseras i grunden på föreställningar om människan som en autonom individ. Som sådan är hon rationell, moralisk och fri som inte låter sig påverkas av yttre faktorer. Ett problem är då att tekniken avses att helt eller delvis ersätta föraren.
Det rättsliga synsättet skiljer sig markant från hur autonomi förstås inom artificiell intelligens. Därigenom utmanar och förändrar tekniken på olika sätt de grundläggande rättsliga förutsättningarna kring frågan om ansvar, men också rättens syn på människan och hennes egenskaper och förmågor. Studien argumenterar för att begreppet autonomi bör förstås som ett relationellt begrepp eftersom det inkluderar interaktionen mellan människa-maskin.
– De rättsliga krav som ställs för att en gärning ska anses ha begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet, blir förenade med betydande svårigheter vid bedömning av ansvar, när fordonet styrs av det automatiska körsystemet, säger Wanna Svedberg.
Straffrätten anpassad till mänsklig medvetenhet
Rätten bör ses som en aktivt skapande positiv kraft som är med om att avgöra samhällsstrukturen och dess utveckling, till gagn för de som ska verka i samhället. Rätten bör därför styra utvecklingen av automatiserade fordon på sätt som främjar de fördelar som dessa skulle kunna medföra, för den enskilde och för samhället i stort, konstaterar forskaren.
– En viktig slutsats i studien är att nuvarande konstruktioner för straffrättsligt ansvar inte är avpassade för annan än mänsklig medvetenhet och därmed inte heller för teknologin för självkörande fordon.
Det är en slutsats som dras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature Climate Change, författad av tio ledande klimatforskare i syd tillsammans med forskare från Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Sverige och brittiska forskare.
Forskarna rekommenderar ett antal praktiska åtgärder i både nord och syd för att överbrygga klyftorna, särskilt satt i relation till ett brett fält av aktörer på global, regional och nationell nivå.
I november möttes världsledare i Marrakech för en konferens kring FN:s ramverkskonvention om klimatförändringar. Mötet syftade till att ytterligare implementera 2015 års Parisavtal, som framhåller ett omvänt närmande till utsläppmålen i länder som hade egna nationellt beslutade bidrag.
En av medförfattarna till artikeln, professor Saleemul Huq, International Centre for Climate Change & Development i Bangladesh och en ledande ledamot av klimatpanelen IPCC, säger att som en konsekvens av klyftan mellan nord och syd ”kan länder i syd ha en begränsad förmåga att å ena sidan ställa evidensbaserade frågor kring huruvida de nordliga nationernas bidrag är rättvisa och, å andra sidan, acceptera ställningstaganden som framlagts av nordliga nationer motiverade av deras forskning och som i syd kan uppfattas som gynnande de nordliga nationernas särintressen”.
– Förståelsen av lokala sammanhang underlättas när forskning leds av forskare från ett land som är relevant för utredningen. Detta kan vara nödvändigt om vetenskapliga resultat ska ses som inkluderande och reflektera sociopolitiska och kulturella förhållanden, och därigenom uppmuntra beslutsfattare att omsätta resultaten i lokalt känslig politik och praktik, säger Richard Smithers från miljökonsultföretaget Ricardo Energy & Environment.
Richard Smithers är expert på nationell miljöplanering, och särskilt bekymrad över att de sydliga länderna inte har den vetenskapliga basen för att hantera klimatförändringar:
Rättvis medverkan av sydliga forskare
En av projektledarna och medförfattare till artikeln i Nature Climate Change, docent Grzegorz Mikusinski från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), har tidigare samarbetat med forskare i Indien och Nepal.
– En del praktiska åtgärder har redan genomförts för att överbrygga forskningsklyftan mellan nord och syd på ett hållbart sätt. Men trots ansträngningarna att ta itu med problemet, utvecklas förbättringarna i slow motion. Så vi förespråkar att de praktiska åtgärder som vi har identifierat bör genomföras kraftfullare för att driva på ett paradigmskifte från en nordligt dominerad forskningskultur, som ligger till grund för klyftan, och till en som stöder rättvis medverkan av sydliga forskare i den vetenskapliga utvecklingen, säger han.
– Slutligen bör man komma ihåg att de sydliga länderna kan ha större behov av socioekonomiskt stöd till och utveckling av fundamentala begränsningar av förmågan att meningsfullt engagera sig i vetenskapliga strävanden. Det är bara utveckling av nationell kapacitet som så småningom kan göra syd jämbördigt med sina nordliga partner, säger dr Malgorzata Blicharska, huvudförfattare från Uppsala universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
