Nordforsk har beviljat 30 miljoner norska kronor för att etablera ett nordiskt kompetenscentrum, NordAqua, där banbrytande forskning, innovation och entreprenörskap kring ”blå energi” från vattenlevande organismers fotosyntes förs samman. Umeåkonsortiet MicroBioRefine, som leds av professor Christiane Funk, blir en viktig del i centrumet.
Alger som växer på avloppsvatten. Foto: MicroBioRefine
– Att vara en del av ett nordiskt kompetenscentrum är naturligtvis mycket spännande. Detta kommer att ge vårt eget fantastiska konsortium högre officiell status. Nu har vi möjlighet att samarbeta med forskare i andra skandinaviska länder för att utbyta kunskap och erfarenheter, säger Christiane Funk, professor på Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Inom NordAqua kommer forskare från Sverige, Finland och Norge att undersöka den biotekniska potentialen för att använda vattenlevande fotoautotrofer (alger och cyanobakterier) för att omvandla solenergi och koldioxid till värdefull biomassa eller kemikalier. Fokus kommer att ligga på nordiska cyanobakterier, mikro- och makroalger och deras användning som industriella produktionsstammar.
Forskning om fotosyntetiserande mikro- och makroalger
NordAqua kommer att byggas på befintliga nordiska program vid tio forskningsinstitut och tio industripartners i syfte att skapa en bra grogrund för internationellt banbrytande forskning om fotosyntetiserande mikro- och makroalger, och utveckling av syntetisk teknik för att använda dem som effektiva katalysatorer i bioproduktion.
Christiane Funk, ledare för MicroBioRefine-konsortiet vid Umeå universitet, är en av de medsökandena till kompetenscentrumet. Sedan 2015 leder hon det stora forskningsprojektet MicroBioRefine som utforskar hur rökgaser och avloppsvatten kan användas för att göda alger och cyanobakterier – som i sin tur kan producera biomassa till biobränslen.
Bryter ner läkemedelsrester
I projektet studeras också om algerna kan bryta ner läkemedelsrester av exempelvis antibiotika, hormoner och psykofarmaka i avloppsvattnet. Unikt med projektet är att de algarter som odlas är särskilt utvalda för att klara det hårda nordliga klimatet. I projektet deltar forskare från Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Luleå tekniska universitet.
– Att odla alger för avloppsvattenåtervinning och produktion av biomassa är mycket utmanande i nordiskt klimat. Här i Umeå har vi emellertid utmärkta faciliteter för storskalig algodling och kommer nu att kunna kombinera detta med ny skördeteknik, säger Christiane Funk.
Föreläsningar om algodling: Den 14-17 februari anordnas konferensen Umeå Renewable Energy Meeting, UREM, vid Umeå universitet. Några föreläsningar kommer att handla om algforskning. Se programmet för tider och föreläsare.
Kontakt:
Christiane Funk, Kemiska institutionen vid Umeå universitet
Telefon: 070-589 97 29, 090-13 97 29
E-post: christiane.funk@umu.se
– Med alternativa perspektiv på IKT i utbildning kan man komma förbi motsättningen mellan campusbaserad utbildning och distansutbildning. Studenten lär sig ändå där hen befinner sig, men kan ha olika möjlighet till kommunikation. IKT kan användas för att variera tid och plats på många fler sätt än vad vi vanligen föreställer oss, säger Anders Norberg.
Det engelska begreppet BL,”blended learning”, som används också i Sverige, är i sig ganska vagt och kan tolkas väldigt olika. Den oklarheten också kan vara en tillgång; där det inte finns något facit vågar lärare och studenter experimentera med IKT på egen hand, menar Anders Norberg.
Inkluderande utbildning för dem med tids- och rumshinder
– Det finns i den sociala lärandeprocessen ett spänningsfält mellan det synkrona, det vi gör samtidigt, och det asynkrona, där studenten själv väljer tid och plats, säger Anders Norberg. Detta perspektiv ger möjligheter att med hjälp av IKT göra en kurs mer eller mindre inkluderande i tid och rum.
Utifrån en tids- och processmodell för BL har två kurser designats, genomförts och utvärderats, en på ett lärcentrum och en i ett distansförsök med tekniskt basår. Resultaten har sedan utvärderas med kvalitativa metoder.
Undersökningarna utmynnar i en frågeställning om det skulle gå att nedprioritera plats- och teknikperspektiven på IKT i utbildning. Istället skulle man diskutera hur tillgängliga utbildningar kan utformas så att de inkluderar både campusstudenter och studenter med andra tids- och rumshinder. De kan ofta delta i samma lärprocess, där platser inte är utgångspunkter utan hjälpmedel, på liknande sätt som böcker, videokonferens och digitala lärplattformar.
– Tid, plats, teknik och lärande går att kombinera på många sätt för olika syften, men mer forskning och systematiskt utvecklingsarbete måste givetvis till, säger Anders Norberg.
Anders Norberg har länge arbetat med frågor om att göra högre utbildning mer tillgänglig. Han är verksam vid Campus Skellefteå.
Avhandlingen: Anders Norberg, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet, försvarar torsdag 16 februari sin avhandling med den svenska titeln: Från blended learning till lärande onlife” (Engelsk titel: From blended learning to learning onlife) Fakultetsopponent: Prof. Pavel Zgaga, Centre for Educational Policy Studies, Ljubljana universitet. Disputationen hålls på engelska. Naturvetarhuset N320, Umeå universitet, kl. 10.00-12.
Människan kommer inom överskådlig framtid att stå för sista linjens försvar i de automatiserade systemen. Jonas Lundberg, biträdande professor vid Avdelningen för medie- och informationsteknik,vid Linköpings universitet, leder ett fyraårigt forskningsprojekt som ska bidra till bättre och effektivare utbildningar för lotsar och flygledare.
I det fyraåriga forskningsprojektet Reskill ska nu forskare vid Avdelningen för Medie- och informationsteknik, Campus Norrköping, tillsammans med Luftfartsverket och Sjöfartsverket, ta fram ett koncept som stärker utbildningarna av i första hand flygledare och lotsar. Industrin deltar genom Saab Digital traffic solutions. En doktorand finns även på Chalmers i Göteborg.
Samma flygledare ansvarar för flera flygplatser
Redan i dag kan en flygledare ansvara för flera flygplatser och leda trafiken på distans via skärmar och automatiska system, något som exempelvis sker i Sundsvall och Örnsköldsvik.
– Det är viktigt att vi kan utbilda och vidareutbilda för automation. Vi behöver effektiva utbildningar där vi även på ett objektivt sätt kan försäkra oss om att individen kommer att klara sina uppgifter. Människan, i vårt fall flygledaren, har en viktig roll i våra säkerhetskritiska system, säger Billy Josefsson, ansvarig för område Automation and Human Performance vid Luftfartsverket.
En lots behöver i sin tur kunna leda många olika typer av fartyg i känsliga farvatten, vart och ett med sitt egen automatiserade system.
– Det är viktigt att våra lotsar håller sig uppdaterade och att vi följer med i den tekniska utvecklingen som går mot allt mer automatiserade system, säger Lennart Forsström, chef för affärsområde lotsning vid Sjöfartsverket.
Ögonavläsning och beteendestudier
I projektet ska forskarna till en början studera hur flygledaren respektive lotsen arbetar i dag. Var ligger deras uppmärksamhet och hur reagerar han eller hon på olika signaler från de automatiska systemen? Testerna ska göras i verkliga situationer eller på de simulatorer som används för träning på exempelvis Sturup och i Göteborgs hamn. Avancerade simulatorer ska också installeras vid LiU:s campus Norrköping, en för flygledning och en bryggsimulator för träning av lotsar.
Forskarna ska använda flera olika metoder, från ögonavläsning och mätning av stressnivåer till rena beteendestudier. Resultatet av hur operatörerna får fram en korrekt lägesbild med hjälp av det datorstöd som finns i dag visualiseras också och integreras i simulatormiljön. Visualiseringen fungerar även som stöd för instruktörer.
Som ett sista steg ska projektet också utvärdera i vilken grad visualiseringarna underlättar för operatörerna att verkligen förstå vad som händer så att de kan agera utifrån det.
– Forskningsmässigt handlar projektet om en kombination av flera discipliner, som beteendeforskning, visualisering, interaktionsdesign och datamining – att ta fram det viktiga ur stora mängder data, konstaterar Jonas Lundberg.
Reskill finansieras genom Trafikverkets offentliga medel för forskning och innovation, genom Luftfartsverket och Sjöfartsverket.
6 februari i år var inte bara samernas nationaldag, det var även 100 år sedan den första kolonialstatsöverskridande samiska kongressen ägde rum i Trondheim. Det firas med pompa och ståt över hela Sápmi och evenemang som uppmärksammar detta planeras att pågå hela året ut.
Samtidigt kan få ha undgått att det pågår något av en samisk boom inom populärkultur. Artister som Sofia Jannok, Maxima Märak och Jon Henric Fjällgren turnerar land och rike runt och den svensk-franska tv-serien Midnattssol har blivit unisont hyllad av kritikerna.
– Vi har många positiva förebilder att se upp till, vilka ger samerna en röst utåt till storsamhället. De får ut sitt budskap via musiken och visar upp det samiska för hela svenska folket, säger Lis-Marie Hjortfors, etnolog och doktorand på Vaartoe Centrum för samisk forskning vid Umeå Universitet.
Hon är dock inte odelat positiv till Midnattssol som hon menar visar upp väldigt en väldigt stereotypisk bild av samerna.
– Serien har fått både ris och ros av samerna. Den visar förvisso upp det samiska och i vilken värld vi lever i, men skildrar även samerna på ett schablonmässigt sätt. Det är fiktion och inte en dokumentär, men tyvärr så tas det som visas upp om samerna som sanning, vilket är negativt.
Stående ovationer på filmfestival
Desto mer positiv är hon till filmen Sameblod av Amanda Kernell som hade Sverigepremiär på Göteborgs filmfestival, som för övrigt hade fokus på samisk film. Filmen, som handlar om två samiska systrar under rasbiologins Sverige på 1930-talet, är redan internationellt hyllad och fick bland annat stående ovationer på Sundance Film Festival.
– Denna film visar upp en bild som är betydligt mer trovärdig. Amanda Kernell är själv sydsame och filmen skildrar samerna ur ett samiskt perspektiv. Det är viktigt att samerna blir hörda och att vi själva får rätten till vår egen historiebeskrivning, säger Lis-Marie Hjortfors.
Samiska för stora och små
Den samiska populariteten märks även på litteraturfronten. Till exempel tilldelades den samiska författaren och journalisten Ann-Helén Laestadius Augustpriset för årets barn- och ungdomsbok ”Tio över ett” som handlar om flytten av Kiruna.
Men trots att böcker som rör Sápmi och samer har blivit på tapeten det senaste året är det ytterst få av dem som finns översatta till samiska. Enligt författarföreningen Bágo ges det ut i snitt 0,2 böcker på samiska per år, det vill säga en hel bok var femte år. De senaste året har det dock grundats minst två nya samiska förlag, vilket har fått till följd att bland annat Åsa Larssons bok Det blod som spillts kommer på nordsamiska senare i år.
Även de yngre får ta del av det samiska flytet. Förra året gick till exempel den första filmen, Alfons Åberg, dubbad till samiska upp på utvalda biografer och i år turnerar musikalen Plupp översatt till sydsamiska i Sverige.
Uppmärksamhet bidrar till exotifiering
Enligt Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef för Samernas riksförbund, har den ökade uppmärksamheten ännu inte inneburit att samerna har fått sina några ytterligare rättigheter erkända eller utökade. Hon är dock hoppfull inför framtiden.
– Samernas synlighet har gjort att kunskapen om vilka vi är har ökat och på sikt kan denna synlighet ge oss större möjligheter att påverka våra frågor. Vi har inte sett någon direkt ändring i synen på våra rättigheter hos politiker, däremot ser vi en förändring genom att vi får rätt i fler domstolar.
Trots att Jenny Wik Karlsson i regel är positiv till uppmärksamheten håller hon med Lis-Marie Hjortfors om att den kan komma att få konsekvenser.
– Det finns en överhängande risk att de saker som syns bidrar till att upprätthålla en bild av samer som exotiska. Det kan också bidra till att öka motsättningarna, säger hon.
En nationell försoning
För att i största möjliga mån undvika att dessa konflikter skapas är det enligt Inge Frisk vid Stockholms sameförening viktigt att ge samerna en möjlighet att känna sig trygga att utöva sin kultur och bekänna sin samiska identitet – en slags försoningsprocess.
– Varje internationellt större företag har ju en avdelning för miljö och hälsa som syftar till att skydda personalen genom att odla gemensamma värderingar. Det handlar bland annat om att uppmuntra till mångfald och att respektera varandras ursprung. Varför kan det inte finnas något liknande på nationell nivå?
Ett bra första steg i den riktningen anser han är att göra filmen Sameblod till ett obligatoriskt läromedel.
– Det kan bli en bra isbrytare på sikt!
Samiska har talats i Skandinavien i tusentals år och i dag uppskattas drygt 23 000 samer behärska någon av de olika språkvarieteterna. Antalet talare hade troligtvis varit många fler om det inte hade varit för den omfattande försvenskningen av de så kallade lappmarkerna under 1800- och 1900-talet som bland annat innebar att all undervisning skedde på svenska.
– Anledningen till att ett folk byter språk beror nästan alltid på att de tror att det gynnar deras materiella status. Talade man samiska fick man inga jobb så folk var tvungna att byta. Vill man ta kål på ett språk är det bästa sättet inte att förbjuda det utan att ge signalen att ditt språk ger inga pengar, ”varsågod och prata samiska, men tro inte att du får ett jobb om du gör det”, säger Mikael Parkvall, lingvist vid Stockholms universitet och fortsätter:
I dag är alla samiska språkvarieteter hotade, vissa till och med på gränsen till utdöda.
Samiskan ligger illa till
Enligt Mikael Parkvall är utsikten för de samiska språken allt annat än god. Så fort ett språk börja tappa talare är det i princip för sent, menar han. Detta trots att Sametinget i sin senaste lägesrapport om de samiska språken gav en bild av en aningen ljusare framtid.
– Jag blir skeptisk när jag läser sådana saker. Varje gång ett språk är hotat så kommer solskenshistorierna, men rotar man lite mer så visar det sig att det gäller fyra ungdomar som kan räkna till tre på det gamla språket och det tycker jag inte riktigt räknas. Har det börjat att gå åt helvete för ett språk så är det kört. Det finns extremt få fall där utvecklingen har vänt och hittills så har jag inte trott att det gäller för samiskan.
Enligt Mikael Parkvall finns det bara ett sätt att rädda ett språk och det är att erbjuda utbildningar i det.
– Eftersom vårt samhälle premierar kunskap gäller det att vara högutbildad om man ska ta sig fram. Men eftersom det inte finns något samiskspråkigt universitet går det inte att få en hel utbildning på samiska, vilket är ett ganska kraftigt incitament på att ens språk värderas som skit. I de bästa av världar skulle det finnas ett universitet för varje samiskt språk, men det är inte görbart med tanke på att flera av språken har mindre än 500 talare totalt.
Stort fokus på skolan
Men inte alla är lika pessimistiska som Mikael Parkvall. Sedan 2010 gäller en ny lag om nationella minoriteter som innebär att den som tillhör en minoritet ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda sitt språk. I samband med detta etablerades Samiskt Språkcentrum i Östersund och Tärnaby som har som uppdrag att aktivt främja de samiska språken.
Som ett led i revitaliseringsprocessen fick alla förskolor i de samiska förvaltningsområdena år 2011/2012 pedagogiska boxar med sagor, spel och sånger på nord-, lule- och sydsamiska samt på svenska. Syftet med lådorna, som kallas Jågloe (rackarunge på sydsamiska), var att inspirera pedagoger att arbeta aktivt med samiska i förskolan.
En annan barnorienterad satsning var lanseringen av appen Sápmi Knacka på!, en samisk version av den svenska appen Knacka på!, år 2015. Appen finns sedan tidigare översatt till 15 språk och är baserad på den populära barnboken Knacka på! av Anna-Clara Tidholm.
Östsamiska, centralsamiska och sydsamiska
Samiskan är uppdelad i tre huvudsakliga språk. Inom dessa finns ett flertal dialekter eller varieteter. Till östsamiskan hör enaresamiska som talas kring Enare träsk i Finland och skoltsamiskan i Finland och Ryssland. Kildinsamiska, akkalasamiska och tersamiska talas på Kolahalvön.
Centralsamiska kan delas in i ett nordsamiskt och ett lulesamiskt område.Till nordsamiska räknar man sjösamiska, som talas i kustområdet i Norge, finnmarkssamiska, som talas i Finnmarken i Norge samt tornesamiska som talas norr om Jiellevárri/Gällivare och angränsande områden i Finland och Norge. Övriga centralsamiska språk är lulesamiska, som talas i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk i Sverige och Divtasvuodna/Tysfjord i Norge samt arjeplogssamiska som talas i arjeplogsområdet.
Till de sydsamiska språken hör umesamiska, som talas i Västerbotten, och den egentliga sydsamiskan som talas i södra Västerbotten och Jämtland.
I dag erbjuder flera kommuner dessutom samisk integrering i grundskolan, vilket innebär att eleverna följer grundskolans läroplan, men vissa ämnen såsom språkval, slöjd och samhällorienterade ämnen har samisk inriktning. Målet är att eleverna ska uppmuntras att förstärka sin samiska identitet.
– Minoritetsreformen har bland annat gjort att det har blivit mer accepterat att synliggöra sitt ursprung. Många föräldrar vill i dag ge det samiska språket som en gåva till sina barn, även om de själva inte kan språket, säger Ingegerd Vannar, språkkonsulent på Samiskt språkcentrum.
Samiskan på sociala medier Marit Kuhmunen Blom, projektledare vid Samiskt Språkcentrum, är även hon väl medveten om utmaningarna vad gäller de samiska språken. För att dra sitt strå till stacken samlade hon ihop 19 språkambassadörer som fick i uppgift att synliggöra samiskan i sociala medier.
– Deras uppgift är att peppa andra ungdomar att skriva på samiska. Vi har även Facebook- och Instagramkonton, ett för varje språkvarietet, som heter ”prata samiska med mig” så att samiskan ska höras och synas. Ambassadörerna har även åkt runt i svenska Sápmi och arrangerat aktiviteter där man normalt sett skulle prata svenska. Till exempel så anordnades en klätterkväll med en instruktör som pratade samiska, säger Marit Kuhmunen Blom.
Idén till projektet, som går under namnet Sámás, kommer ursprungligen från Norge där en liknande kampanj pågick under två år med ett lyckat resultat.
– Jag tror att det beror mycket på ambassadörernas stora samiska kontaktnät. Det här är ungdomar som redan innan var aktiva i det samiska samhället och de har varit väldigt duktiga på att prata om kampanjen. Sen är det väldigt populärt att kunna samiska just nu.
Sámás tog slut den sista januari och det är ännu oklart om det blir någon fortsättning på projektet. Kanske följer man i Norges fotspår som med projektet ”prata samiska med barnet” har flyttat fokus från ungdomar till föräldrar.
Text: Izabella Rosengren för Forskning.se
– Resultatet är på ett sätt överraskande eftersom inkludering inte bara betyder att alla elever fysiskt ska finnas i samma klassrum utan även att pedagogerna utformar lärmiljöer som är anpassade för alla elevers behov, säger Gerd Pettersson.
Avhandlingen bygger på intervjuer, observationer och enkäter där rektorer, klasslärare och specialpedagoger från 58 glesbygdsskolor har deltagit.
Glesbygdsskolor har få elever men det betyder inte att det saknas pedagogiska utmaningar.
Fler elever med behov av extra stöd
Pedagogerna uppger att glesbygdsskolorna har något högre andel elever i behov av extra stöd jämfört med studier i andra skolor. Men i glesbygdsskolorna finns vanligtvis inga specialpedagoger i skolan, utan de finns i regel stationerade i respektive kommuns centralort som ofta ligger långt bort från skolan.
Även rektorerna är i de flesta fall placerade i centralorterna. Klasslärarna har dessutom brist på specialpedagogisk kompetensutveckling. Av det skälet blir lärarnas specialpedagogiska handledande samtal med specialpedagoger viktiga. De sker ibland som telefonsamtal eller med bild- och ljudöverföring via internet.
Trots dessa onekligen kärva yttre förhållanden, har Gerd Pettersson funnit att glesbygdsskolor har relativt goda förutsättningar att ge stöd till elever som tillfälligt eller över en längre tidsperiod är i behov av extra stöd. Det beror delvis på det stöd glesbygdsskolorna i sin tur har av föräldrar, lokalbefolkning och av ortens företagare, delvis hänger det samman med hur undervisningen organiseras.
Glesbygdslärare bedriver specialpedagogik parallellt
Lärarna på glesbygdsskolor är oftast ensamma i klassrummen, och måste därför bedriva den specialpedagogiska verksamheten parallellt med den årskursblandade undervisningen.
– Det betyder att glesbygdslärarna har en vana att anpassa undervisning till elever i olika årskurser i en och samma klass. Det förefaller som att det bidrar till att elevers olikheter ses som en naturlig variation i en åldersgrupp. Undervisningens variation och den pedagogiska flexibiliteten gör att den specialpedagogiska verksamheten blir till en del av en inkluderande gemenskapsinriktad lärmiljö, säger Gerd Pettersson.
Glesbygdsskolorna i avhandlingen har 35-55 elever och i genomsnitt fyra klasslärare. Undervisningen sker i åldersblandade grupper där lärarna undervisar flera årskurser parallellt.
– Bilden är dock inte helt oproblematisk. Man kan också se att den specialpedagogiska verksamheten i glesbygdsskolor är en sårbar verksamhet genom att skolorna har så få lärare och därmed få kompetenser, säger Gerd Pettersson.
Avhandlingen: Gerd Pettersson, Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, försvarar fredag 17 februari sin avhandling med den svenska titeln:Inre kraft och yttre tryck. Perspektiv på specialpedagogisk verksamhet i glesbygdsskolor. (Engelsk titel:Inner power and outer pressure. Perspectives on special needs education in rural schools). Fakultetsopponent: Professor emerita Siv Fischbein, Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Kl. 10.00-12. Humanisthuset, hörsal G, Umeå universitet.
Produktutveckling, med potential att förändra människors liv och skapa möjligheter för ungdomar och elitidrottare, får en ordentlig skjuts med hjälp av Europeiska regionala utvecklingsfonden.
Projektet innefattar allt från mätsystem som tillämpas i realtid, till olika tjänster och produkter. Utvecklingen möjliggörs av ny sensorteknologi. Små sensorer kan idag integreras i textilier, plåster eller i andra typer av produkter, exempelvis i sportutrustning och kopplas till olika typer av tjänster som efterfrågas på marknaden.
Världskänd forskning – Forskningsprojektet Center för hälsoinnovation, Home of Internet of Sports vid Nationellt vintersportcentrum (NVC) omsätter tolv miljoner kronor varav sex miljoner finansieras av EU. Projektet blir en del av den starka globala utvecklingen inom det som kallas ”Internet of Sports”. Forskningen vid NVC är idag världskänd och excellent inom fysiologi och biomekanik. Nu lägger vi till andra områden som datavetenskap med flera till verksamheten och ser framåt mot en internationalisering som gynnar regionen och dess företag, säger H-C Holmberg, professor vid Mittuniversitetet och projektledare vid NVC.
Ambitionen med projektet är att ta fram spännande produkter utifrån en öppen innovationsplattform för partnerskap mellan akademi, idrott och näringsliv, där NVC med sin dokumenterade erfarenhet och kunskap i, aktivitetsnära forskning och unika närhet till idrott och omfattande nätverk kan bidra till att stimulera regional ”öppen” innovation och entreprenörskap.
– Vi tänker fokusera på och stimulera både motions- och elitidrott i projektet och det finns spännande idéer om att addera nya upplevelsevärden till olika idrottsevenemang som kommer att genomföras i regionen under de kommande åren. Att öppna för att flera parter kan delta i innovationsprocesser borgar för fler möjligheter för alla, säger H-C Holmberg.
App för Vasaloppsåkare
Projektet är en fortsättning på det tidigare framgångsrika NVC-projektet Internet of Sports som finansierades av EU under perioden 2013-14. Där gavs möjligheter att testa sensorteknologi i olika praktiska tillämpningar inom sport. Ett resultat av det projektet är bland annat en app som nu finns på marknaden och som ger Vasaloppsåkare bättre möjligheter till optimering av träning och skidteknik samt ett flertal artiklar i internationella vetenskapliga journaler om så kallade ”wearables” som idag används av motionärer och idrottare för att planera och följa upp sin träning och ta ansvar för sin hälsa.
– Det är oerhört glädjande att NVC har fått dessa medel, då deras verksamhet är väsentlig för vår utveckling och framgång i skidspåret. Mätning i fält med sensorer och annan IT-teknik är ett område med stor utvecklingspotential, säger Rikard Grip förbundskapten, svenska längdskidlandslaget.
Med sin närhet till elitidrott är NVC en unik kunskapskälla för de regionala företagens arbete med produktutveckling. Projektplattformen blir en kraftfull bas för utveckling av nya spännande produkter och tjänster, där marknaden för dessa produkter växer oerhört snabbt både nationellt och globalt. Förutom att stärka det regionala näringslivet har projektet betydande potential att kunna bidra positivt till bättre hälsa och stärka svensk idrotts internationella konkurrenskraft.
Kunskapsdriven elitidrott
– Inom svensk utförsåkning är vi övertygade om att elitidrott nu och än mer i framtiden kommer att vara kunskapsdrivet. De som med modern teknologi kan samla, förstå och hantera stora datamängder kommer att leda den idrottsliga utvecklingen och det är därför vi senaste året har haft ett särskilt fokus i denna riktning. Att NVC med välmeriterade skidforskaren H-C Holmberg i spetsen återigen kommer med innovativa projektidéer kommer att skapa stora möjligheter för oss att tillsammans vara en drivande kraft inom internationell utförsåkning, samtidigt som vi kan stimulera den upplevelsebaserade näringen och stärka svensk alpin skidkultur bland alla skidintresserade, säger Tommy Eliasson, alpinchef, Svenska Skidförbundet.
EU satsar på sportsektorn
Sportsektorn har av EU pekats ut som ett område med stor potential att bidra till att målen i EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020 uppnås. Omsättningen och antalet anställda i svensk sportsektor växer stadigt. Från 2007 till 2013 har omsättningen ökat från 40 till 50 miljarder kronor och antalet anställda har ökat från 20 000 till 25 000 personer (SCB 2015). Ur ett ekonomiskt perspektiv utgör sportsektorn en betydande och växande del av ekonomin, något som Center för hälsoinnovation, Home of Internet of Sports ser fram emot att stärka ytterligare.
I Skandinavien har både vargens och björnens predation (dödande av bytesdjur) på älg undersökts noggrant i flera olika studier. Gemensamt för dessa studier är att de hittills har genomförts i för arterna skilda områden, det vill säga där dessa båda arter inte har påverkats av varandras närvaro. I en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) analyseras data från områden i både Skandinavien (nordöstra Dalarna och nordvästra Gävleborgs län) och Nordamerika (Yellowstone nationalpark) där både varg och björn lever sida vid sida.
– Vi ville utvärdera om, och i så fall hur, vargens predation på älg påverkades av närvaron av andra stora rovdjur, i detta fall björn, säger Håkan Sand som är ansvarig för vargforskningsprojektet Skandulv vid Grimsö forskningsstation, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Björn tar vargens byte
– Eftersom björn ofta tycks kunna ta över och lägga beslag på älgar som är slagna av varg och därmed hindra vargarna från att nyttja dessa bytesdjur förväntade vi oss att vargar som lever i områden med björnförekomst skulle tvingas slå älgar oftare för att tillgodose sitt födobehov jämfört med vargar i björnfria områden, säger Håkan Sand.
Förvånande nog visade våra resultat det motsatta förhållandet. Det tog 28 procent längre tid för vargarna att döda en älg i områden med björn under tidig sommar i Skandinavien. Samma mönster kunde även påvisas under sommarperioden i Yellowstone där vargslagna kronhjortar (wapiti) som besöktes av björn resulterade i att det tog i genomsnitt 14 procent längre tid till att nästa hjort dödades av samma vargflock jämfört med vargslagna kronhjortar som inte besöktes av björn.
Studier av varg i dessa båda ekosystem visar att vargens predationstakt på älg delvis beror på förekomsten av björn. Den bakomliggande förklaringen till dessa resultat är ännu inte klarlagd.
Två olika förklaringar undersöks
En möjlighet är att björnen genom att lägga beslag på vargslagna älgar fördröjer att vargarna lämnar platsen för att söka efter nästa bytesdjur, jämfört med om de hade fått konsumera bytet i lugn och ro. En alternativ förklaring kan vara att det i områden med både varg och björn uppstår ett hårt jakttryck på älgkalvar vilket i sin tur medför att det därmed finns relativt sett färre kalvar per älgko jämfört med områden som bara har varg. Eftersom älgkalvar är vargarnas vanligaste bytesdjur tvingas vargarna söka under en längre tid för att hitta nästa älgkalv.
– Vi arbetar för fullt med att undersöka vilken av dessa två förklaringar som är mest trolig, säger Aimee Tallian från Utah State University som har varit den ledande amerikanska forskaren i denna studie.
– Utvinningen av metaller har varit en viktig del av Sveriges historia, både ur ett ekonomiskt, kulturellt och miljöperspektiv, och det finns ett brett intresse för hur gruvnäringen utvecklats båda inom forskningssamhället och i samhället i övrigt, säger Richard Bindler, professor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Bergsbruk i allmänhet, och Falukoppargruva i synnerhet, har under lång tid spelat en central roll i den svenska ekonomin, och under 1600-talet var gruvan till och med världens största koppargruva. Det är därför inte underligt att det i allmänhet också antas att Falukoppargruva inte bara var den största och viktigaste, utan också den äldsta, koppargruvan i Sverige.
Det äldsta dokument som talar om gruvdrift i Falun – och även i Sverige – är ett kontrakt från 1288 e.Kr. där en åttondel av Stora Kopparberget i Falun byter ägare. Vi vet därmed säkert att malmbrytning vid Stora Kopparberget var i gång redan vid slutet av 1200-talet. Tidigare studier – som utfördes under 1940–1980-talen – i och kring Falun har dock föreslagit att kopparbrytning i Falun startade redan under 800-talet.
Nya sedimentanalyser
Nya metoder och ny kunskap leder dock ofta till att tidigare studier måste ses i ett nytt ljus. De tidigare studiernas slutsats att gruvan härstammar från 800-talet bygger till stor del på resultat från ett sedimentarkiv från sjön Tisken – en sjöliknande utvidgning i Faluån som ligger mitt i Falun.
Nya analyser – som inkluderar flera kol-14 dateringar – visar dock att Tiskens sediment mestadels består av fyllnadsmassor som dumpats i sjön då Falun centrala delar byggdes ut under 1700- och 1800-talen. Det går därmed inte att utifrån Tiskens sediment utröna när gruvdriften startade.
Nya analyser av ett sedimentarkiv från botten av Runn – den sjö som Faluån rinner ut i – visar dock att det kring mitten av 1200-talet sker en mycket abrupt och kraftig ökning i mängden metaller som kan kopplas till malmkroppen (koppar, zink och bly). Tidsmässigt stämmer detta väl överens med att den myr som tidigare fanns bredvid gruvan täcktes med gråberg någon gång under perioden 1100–1300 e.Kr. (kol-14 dateringar gjorda av bland annat Gösta Lundqvist).
– Tillsammans visar detta att storskalig gruvdrift i Falun troligen startade under 1200-talet, vilket är samtidigt som bergsbruket expanderar kraftigt i hela Bergslagen. Även om det i nuläget inte längre finns några belägg för att gruvdrift i Falun innan 1200-talet kan småskalig malmbrytning skett tidigare, men att spåren från dessa aktiviteter har utplånats under de följande nästan tusen åren av storskaligt bergsbruk, säger Johan Rydberg, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
Kopparmalm bröts i Garpenberg år 375 f Kr.
Även om de nya resultaten från Falun visar att kopparbrytningen där antagligen inte startade förrän på 1200-talet, visar nya och överraskande resultat att malmhantering pågick i Garpenberg mer än 1500 år tidigare. Analyser av ett sedimentarkiv från Gruvsjön vid Garpenbergs gruvfält visar tydliga spår av malmbrytning redan under tidig järnålder. Etableringen av gruvdriften i Garpenberg verkar ha skett i tre steg. En första fas från 375 till 175 f.Kr., sedan ytterligare en kortare fas från 115 till 275 e.Kr, och därefter kontinuerlig gruvdrift från 400-talet och fram till dagens gruvbrytning som drivs av Boliden AB.
– Detta visar att koppar brutits i Sverige redan 400 år före Kristus – det vill säga mer än dubbelt så länge jämfört med vad vi tidigare trott, säger Richard Bindler.
Publikationer: Bindler, R., Rydberg, J. (2016): Revisiting key sedimentary archives yields evidence of a rapid onset of mining in the mid-13th century at the Great Copper Mountain, Falun, Sweden. Archaeometry 58, 642-658.
Bindler, R., Karlsson, J., Rydberg, J., Karlsson, B., Berg Nilsson, L., Biester, H., Segerström, U. (2017): Copper-ore mining in Sweden since the pre-Roman Iron Age: lake-sediment evidence of human activities at the Garpenberg ore field since 375 BCE. Journal of Archaeological Science: Reports 12, 99-108.
För mer information:
Richard Bindler, professor, Telefon: 090-786 9742, E-post: richard.bindler@umu.se
Johan Rydberg, förste forskningsingenjör, Telefon: 090-786 7101, E-post: johan.rydberg@umu.se
Ett nätverk av hormoner styr aptiten hos däggdjur. Hormonerna reglerar hur mycket mat vi äter och när vi har fått nog. Förutom leptin och kortisol har ghrelin identifierats som en särskilt viktig faktor i denna aptitreglering.
– Hormonet gherlin har nyligen identifierats också i fåglar och vi ville undersöka om hormonet kunde spela en roll även för flyttfåglars migrationsbeteende. Och det visade det sig att det gjorde, säger Massimiliano Cardinale, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua).
Trädgårdssångaren reagerar på ghrelin
Massimiliano Cardinale är fiskforskare vid SLU, men också sedan länge delaktig vid den fågelmärkningsstation på den italienska ön Ponza där forskargruppen har genomfört experimentella studier med trädgårdssångare (Sylvia borin).
Hos mätta trädgårdssångare uppmätte forskarna höga halter ghrelin. Fåglar som injicerades med ytterligare ghrelin uppvisade en lägre aptit, men också en större aktivitet och en ökad rastlöshet.
Vid fåglarnas mellanlandning mätte forskarnas också fåglarnas fettdepåer. Analyserna avslöjade att koncentrationen av ghrelin som cirkulerade i fåglarnas blod var högre i ”feta” trädgårdssångare än i magrare.
Samband mellan hormon och BMI
– Koncentrationen av hormonet korrelerade exakt med fåglarnas body mass index (BMI). Fåglarnas hormonkoncentrationer återspeglade alltså deras fysiska kondition, säger Massimiliano Cardinale.
Trädgårdssångarna i god fysisk kondition och med höga ghrelin-nivåer befann sig också i ett tydligare tillstånd av migrationsrastlöshet. Forskningsresultaten visar alltså att hormonella signaler ligger bakom flyttfåglarnas ”beslut” att fortsätta sin resa.
– Vi har identifierat en viktig faktor bakom flyttningsbeteendet, förutom andra yttre faktorer som väder och tillgången på mat, säger Massimilano Cardinale.
Enligt forskargruppen skulle resultatet från studien även kunna bidra till en bättre förståelse av hormonets funktion hos däggdjur.
– Detta skulle till och med kunna ge nya forskningsperspektiv när det gäller reglering av födointag, metabola sjukdomar och fetma hos människor, säger Massimiliano Cardinale.
Studien har genomförts av Leonida Fusani på Konrad Lorenz Institute of Ethology vid Vetmeduni i Wien, tillsammans med Wolfgang Goymann vid Max Plank Institute for Ornithology i Seewiesen och Massimiliano Cardinale vid SLU. Resultaten från studien har publiceras i tidskriften PNAS.
För mer information:
Massimiliano Cardinale, forskare, institutionen för akvatiska resurser, SLU, massimilano.cardinale@slu.se , 010-478 40 14
Tidigare forskning visar att en kommunikativ ledare ofta uppfattas som öppen och engagerad, och kan sägas vara en som motiverar medarbetare genom dialog, och som aktivt delar med sig samt söker återkoppling, och praktiserar ett beslutsfattande där medarbetarna är delaktiga.
Organisationer som tar till sig och använder metoder för att främja ett kommunikativt ledarskap vill skapa effektiva organisationer, organisationsförändringar och sunda arbetsmiljöer genom att engagera och motivera de anställda. Värdet av ett kommunikativt ledarskap är dock inte undersökt i någon större omfattning och behöver undersökas mer noggrant för att förstå vilka processer som leder till ökad nytta.
– Syftet med projektet är att utveckla en modell för ledarutveckling i kommunikativt ledarskap som baserar sig på forskningsresultat och företagens behov. Modellen ska också kunna anpassas till en mängd olika sammanhang, säger Catrin Johansson, professor vid Mittuniversitetets forskningscentrum DEMICOM.
Projektet tar bland annat upp:
* hur beteenden och principer för kommunikativt ledarskap anpassas, genomförs och utbildas i de deltagande företagens organisationer
* vilka resultatet som kan nås av program för utveckling av kommunikativt ledarskap
* vad som kännetecknar ett effektivt program för utveckling av kommunikativt ledarskap
* vilka värden som skapas i organisationer genom att utveckla det kommunikativa ledarskapet.
Projektet utgår från en kunskapsplattform som bygger på tidigare forskningsresultat och slutsatser från flera andra studier inom området kommunikativt ledarskap som genomförts vid DEMICOM. KK-stiftelsen har beviljat medel till projektet.
Industrin går in i en ny fas med maskiner uppkopplade till stora system och stora mängder data som genereras under produktionen. STREAM-projektet har fokuserat på möjligheterna med att kunna skapa stor effekt genom att nyttja strömmande data. Tillsammans med industrin har man under ledning av forskningsinstitutet RISE SICS i Västerås under de senaste sex åren forskat på hur man bäst kan nyttja de stora datamängderna och hitta nya lösningar för att stärka svensk konkurrenskraft.
STREAM-projektet är ett forskningssamarbete som har finansierats av VINNOVA:s UDI-program som fokuserar på Utmaningsdriven innovation. Projektet har skapat nya och konkurrenskraftiga automationslösningar baserade på analys och användning av stora mängder data som genereras från sensorer och mätningar.
Information kan användas för ökad konkurrenskraft
Tre fallstudier har gjorts i samarbete med industriföretag för att visa hur man kan använda information som alstras i produktionen för att öka konkurrenskraften för svenskt näringsliv.
I fallet med ABB Marine & Ports har STREAM-teamet tittat på hur man kan driva många kranar i en hamn och direkt upptäcka fel eller kommande behov av reparationer för kranarna. En kranpark kan alstra miljontals signaler till operativsystemet och det finns stort värde i händelseloggarna som lagras. Vi har skapat en intelligent algoritm som analyserar data och sänder signaler till operatören för att direkt upptäcka fel och förhindra oplanerade stopp eller förseningar.
– Den här typen av avancerad analys gör det möjligt för oss att upplysa våra kunder om fel och brister innan de börjar påverka produktiviteten negativt. Kundens underhållspersonal kan arbeta mer proaktivt för att undvika oplanerade stopp eller avbrott i produktionen. Vi har utvecklat vårt serviceerbjudande med integrated operations för att nå STREAM:s fulla potential, berättar Björn Henriksson, Global technology manager, ABB Marine & Ports.
Hittar snabbt felen
Att automatiskt analysera data är utmanande eftersom maskinerna är olika och utvecklas med tiden, det är omöjligt att förutse alla fel och kombinationer av fel. På Atlas Copco gör nya dataflöden det möjligt att se hur fjärranslutna maskiner används, och därför se i realtid när och hur fel uppstår. Omedelbar feldetektion gör det möjligt att åtgärda fel innan allvarliga haverier sker. Strömmande data kan även användas för att förbättra utvecklingen av framtida produkter. Även Atlas Copco har fått ut stort värde av forskningsprojektet.
– Vi kommer fortsätta i STREAM:s linje och samla in ännu mer data för att bättre förstå hur våra maskiner används och på det sättet förbättra dem. Projektet är en viktig milsten i vår resa mot visionen med noll oplanerade stopp för Atlas Copcos utrustning, säger Olav Kvist, Vice President Mining Technology, Atlas Copco Rock Drills.
Studien med Bombardier fokuserar på optimering av drivsystem för elektriska tåg, bland annat för att utöka användningen av eldrift med hjälp av batteridrivsystem. En nyckelingrediens i detta är förarstöd. För maximal effektivitet behöver förarna information om vilken hastighet som är den mest ekonomiska med hänsyn till närliggande tåg, aktuell tidtabell, hastighetsbegränsningar och systemegenskaper. Simuleringar visar stor potentiell energibesparing med oförändrade gångtider. I de fall då tidtabellen tillåter att gångtiden förlängs, kan energiförbrukningen minskas avsevärt.
Stora energibesparingar
– I projektet har vi arbetat med förarstöd, optimering av batteridrivna tåg och andra typer av tekniker för energioptimering. Resultatet från STREAM visar möjliga energibesparingar på upp till 30 procent, vilket skulle innebära både omedelbara förbättringar ur miljö- och kostnadssynpunkt och långsiktiga förbättringar då batteridrift kan göras överkomligare, säger Gustaf Holming, Head of Systems Engineering, Rolling Stock Equipment, Bombardier Transportation.
– STREAM har visat på den enorma potential som finns med samverkansprojekt, inte minst inom Vinnovas UDI-program. Projektet har resulterat i flera nya produkter och tjänster som direkt leder till ökad konkurrenskraft och minskad energiförbrukning, säger projektledaren Markus Bohlin på RISE SICS Västerås.
För att göra metoderna tillgängliga för fler än de bolag som deltagit i forskningsprojektet har man sammanställt en verktygslåda där man samlat de algoritmer som använts i de olika demonstratorerna. Koden från STREAM är generisk och går efter viss anpassning att använda i annan typ av produktion och automation.
För mer information:
Markus Bohlin, Forskningsledare, Adj. Professor, markus.bohlin@sics.se, +46 70 787 66 08
Forskarna i projektet konstaterar att trä har hög hållfasthet i förhållande till sin vikt, är lätt att arbeta med, är förnybart och att det finns tillgängligt i stora mängder. Det går snabbt att bygga med, ger en bra arbetsmiljö på byggplatsen, är flexibelt och ger designern stora friheter. Trä binder och lagrar koldioxid, jämnar ut luftfuktigheten inomhus och är återvinningsbart.
– Ett ökat bruk av trä ger stor positiv påverkan på både hälsa och miljö och innebär stora affärsmöjligheter, säger Tomas Nord, universitetslektor vid Avdelningen industriell ekonomi vid Linköpings universitet, som också ansvarat för ett par delprojekt inom projektet Wood2New – Competitive wood-based interior materials and systems for modern wood construction.
Forskare vid Aalto-universitetet i Finland och Treteknisk i Norge har visat hur träet suger upp och avger fukt och på så vis bidrar till ett bättre inomhusklimat. När vi duschar eller kokar mat på spisen ökar luftfuktigheten, träet suger upp fukten och avger den sedan när luften åter blir torrare. Denna process har studerats med värmekamera och visat att när fukten tas upp av träet avgår värme som värmer upp rummet.
Trä behåller värmeenergi Praktiskt kan det jämföras med de nybyggda bostadshusen i trä i Sundbyberg (Strandparken) där det beräknades att det skulle krävas 74,6 kWh per kvadratmeter och år för uppvärmningen. Resultatet efter inflyttning blev 49,2 kWh per kvadratmeter och år.
– En orsak till den låga förbrukningen kan vara träets inneboende egenskaper att hålla energi över dagen, säger Kristine Nore från Treteknisk.
I ett delprojekt där man studerat emissioner från olika typer av trä har man inte funnit några skadliga halter av exempelvis flyktiga organiska ämnen.
Uppfattas som naturligt
Forskare vid Treteknisk och Aalto-universitetet har även studerat trä i vården:
– Trä uppfattas som naturligt och möbler i trä blev de mest uppskattade, träets lugnande egenskaper, bättre akustik och bättre luftkvalitet bidrar till det. Trä i vårdmiljön rekommenderas av 90 procent av de tillfrågade, men det gäller att undvika fogar som samlar damm, säger Yrsa Cronhjort, arkitekt och koordinator för Wood2New, Aalto University i Finland.
Sammanfattningsvis visar resultaten att även trä i interiöra lösningar har en påverkan på såväl byggnadens miljömässiga fotavtryck som på de boendes välbefinnande.
Wood2New
Competitive wood-based interior materials and systems for modern wood construction. Projektet koordineras av Yrsa Cronhjort, Aalto-universitetet, Högskolan för konst, design och arkitektur.
I projektet ingår ett femtontal partners från sex länder, inklusive forskare från Building Research Establishment, BRE, i Storbritannien, Holz Forschung, Österrike, Treteknisk Norge, Aalto University, Finland och Linköpings universitet, Sverige. Finansieringen kommer från WoodWisdom-Net forskningsprogrammet tillsammans med nationella finansiärer inom ramarna för ERA-NET plus Action WoodWisdom-Net+.
Genom att belysa levnadsvillkoren för funktionsnedsatta människor i förfluten tid kan mekanismer bakom utanförskap identifieras, som kan vara gällande för människor med funktionsnedsättningar även idag.
– De funktionsnedsatta individerna som ingår i denna studie levde under 1800-talet och bodde i Sundsvall stad eller i någon av de kringliggande församlingarna. Levnadsbanorna tecknades med hjälp av de spår som dessa människor lämnat i kyrkoböckerna, ifall de fick ett arbete, gifte sig och bildade familj, men också när de dog, säger Helena Haage.
Digitaliserade kyrkoböcker
Kyrkoböckerna, som utgjort grund för studierna, är digitaliserade och länkade på individnivå av Demografiska Databasen vid Umeå universitet. Underlaget som studerats omfattar över 36 000 observationer både från individer med funktionsnedsättningar och utan, vilket möjliggjort jämförelser av levnadsbanor.
– Resultaten visar att en funktionsnedsättning inverkade negativt på överlevnadschanserna eftersom de funktionsnedsatta männen och kvinnorna hade betydligt högre risker att dö jämfört med de utan funktionsnedsättning.
– Angående giftermålschanserna och val av partners så visar resultaten att funktionsnedsatta individer visst gifte sig men i en lägre utsträckning än de utan funktionsnedsättning. Deras livskamrater var oftast en person utan funktionsnedsättning, i ungefär samma ålder och i stor utsträckning med samma socio-ekonomiska bakgrund.
Funktionsnedsatte en heterogen grupp förr
När flera livshändelser, som att få arbete, gifta sig och få barn, studerades samtidigt framkom att det fanns funktionsnedsatta människor som uppnådde levnadsbanor där alla tre händelserna inträffade, men i en lägre utsträckning än de utan funktionsnedsättning.
Avhandlingen visar att de funktionsnedsatta männen och kvinnorna som levde under 1800-talet utgjorde en mycket heterogen grupp av människor, med olika hinder och möjligheter i livet, där både deras kön och typ av funktionsnedsättning verkar ha haft stor betydelse.
Om disputationen:
Disputationen äger rum kl. 09.30-11.30 i Humanisthuset, Hörsal E. Opponent är Luciana Quaranta, doktor i ekonomisk historia vid Centrum för ekonomisk demografi, Lunds universitet.
– Låg kondition och fetma redan i tonåren är två av de starkaste riskfaktorerna för hjärtinfarkt, stroke och död senare i livet, säger Gabriel Högström, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik.
Gabriel Högström undersökte i sina studier hälsodata om 1,3 miljoner män från mönstringen, som sedan följdes fram till nutid. Resultaten, som presenteras i avhandlingen, visade att låg kondition och fetma tidig i livet förhöjer risken för hjärt-kärlsjukdom och tidig död senare i livet.
Forskare har sedan länge känt till att den underliggande orsaken till hjärt-kärlsjukdom, ateroskleros (åderförkalkning), kan börja redan i tonåren. Men det har hittills varit oklart hur riskfaktorer för ateroskleros, såsom fetma och låg kondition, hos unga människor påverkar risken att bli sjuk senare i livet. Under de åren som inkluderats i studien mönstrade väldigt få kvinnor och resultaten går därför bara att applicera på män.
Forskargruppen testade teorin om ”fat, but fit”, vilken gör gällande att hög kondition – som är förknippat med lägre risk för hjärt-kärlsjukdom och för tidig död – kan kompensera för riskerna med kraftig övervikt. I tidigare gjorda studier har man funnit att personer med fetma, som samtidigt har en hög kondition, inte har någon riskökning för sjukdom i jämförelse med normalviktiga individer.
Gabriel Högström kunde i studier tvärtom visa att individer med fetma (räknat som ett BMI på 30 eller högre) alltid har en högre risk för både hjärtinfarkt och för tidig död, jämfört med normalviktiga individer – trots hög kondition.
– Män med låg kondition – oavsett vikt – hade däremot en påtagligt ökad risk att dö i förtid. Intressant nog hade männen med låg kondition också en högre risk att dö av missbruk, självmord och trauma, säger Gabriel Högström.
Konditionens skyddande effekter kan vara ärftliga
I en av studierna upptäckte forskarna att personer med hög kondition tycks ha ärftliga faktorer som ger en skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdomar och tidig död.
– Sett till resultaten i en av studierna så anade vi att konditionens positiva effekter till viss del kunde vara förmedlade via arvet. Vi ville därför undersöka om sambandet mellan kondition och hälsa i själva verket förmedlas av ärftliga faktorer, säger Gabriel Högström.
Hypotesen undersöktes i en fjärde studie med 5 710 tvillingar. Tvillingar med hög kondition jämfördes med sina tvillingsyskon som hade låg kondition med avseende på risken för hjärt-kärlsjukdom och död. I studien uppmättes kondition genom mönstringens cykeltest, där deltagarna fick trampa mot successivt ökande motstånd tills de inte längre orkade fortsätta.
Resultaten visade att tvillingsyskon med hög kondition hade samma risk för hjärt-kärlsjukdom och tidig död som sina otränade motparter med låg kondition. Detta fynd indikerar att konditionens skyddande effekter mot hjärt-kärlsjukdom och förtida död sannolikt är ärftliga.
– Resultaten var förvånande och kan påverka hur man använder sig av kondition som riskmått inom forskning och inom klinisk vardag. Resultaten pekar också på att man som riskfaktorer inte kan sätta likhetstecken mellan träningsmängd och kondition. Men det behövs mer forskning för att fastställa arvets roll i kopplingen mellan kondition och sjukdom, säger Gabriel Högström.
Om disputationen:
Fredagen den 10 februari försvarar Gabriel Högström, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling. Professor Johan Sundström, Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet. Huvudhandledare: Professor Anna Nordström.
För mer information:
Gabriel Högström, Telefon: 073-813 3707, E-post: gabriel.hogstrom@umu.se
Enligt den nya studien av forskare från bland annat Lunds universitet började syrehalten i luften öka för cirka 2400 miljoner år sedan, vilket utgjorde det första steget mot en mer levande planet. I Jordens begynnelse var planeten nämligen en väldigt ogästvänlig plats utan syrgas och med enbart encelliga bakterier som invånare.
– Våra resultat visar dessutom att syrehöjningen sammanfaller med en global nedisning av jordklotet och omfattande vulkanism, säger Ulf Söderlund, professor i geologi vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Landmassorna var en enda stor superkontinent
Den globala nedisningen innebar att större delen av planeten var täckt av is. Sådana omfattande nedisningar kallas internationellt för ”Snowball Earth”. Senaste gången det skedde var för för cirka 600 miljoner år sedan, vilket även vid det tillfället efterföljdes av en markant höjning av Jordens syrehalt.
Den aktuella forskningsstudien visar att uppkomsten av syre skedde vid en tid då de flesta av Jordens landmassor var samlade i en enda superkontinent, kallad Kenorland. Denna kontinent bredde ut sig vid ekvatorn och var till stora delar täckt av vulkaniska lavabergarter.
Rejäla syresvängningar
Ökningen av syre i atmosfären var inledningsvis ingen stadig process utan präglades av ganska rejäla svängningar. Det visar analyserna som forskarna gjort. Forskarna sammankopplar syresvängningarna med ett mycket instabilt klimat, som kan ha uppstått på grund av den vulkaniska aktiviteten på den stora superkontinenten vid ekvatorn.
– De exakta sambanden mellan syreökningen, vulkanismen och den globala nedisningen vet vi dock inte ännu, men med dessa nya resultat så har vi nu uppnått internationell samstämmighet på när dessa händelser drabbade vår planet, säger Ulf Söderlund.
Resultaten från studien kommer från åldersdateringar av vulkaniska bergarter i södra Afrika och innebär att den globala nedisningen inträffade 200 miljoner år tidigare än vad man hittills trott. Studien publiceras nu i tidskriften PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
