Att forskning ska leda till förändring tycker Ida Schoultz och Johanna Björklund är självklart. De är två av åtta forskare och lärare som har fått varsin plats i Örebro universitets Social Impact Lab. Och har har anmält sig till Örebro universitets nya satsning på sociala innovationer.
Ida Schoultz vill ge äldre människor bättre förutsättningar att må bra livet ut. Johanna Björklund vill jobba med hållbarhet i skolan.
Alla har en relation till mat
– Mitt förslag är att schemalägga skollunchen och använda matsalen som laborationssal, säger Johanna Björklund. Jag vill ge barn möjligheten att skapa sig ett personligt förhållningssätt till frågor om hållbarhet och miljö och förstå hur vårt sätt att leva påverkar.
– Den gemensamma skolmaten är ju en så bra utgångspunkt då, eftersom alla har en relation till mat och här kan man tillsammans lära sig och göra hållbara förändringar, säger Johanna Björklund.
Hur stor miljö- och klimatpåverkan har olika basvaror, köttproduktion och matsvinn och vad vi behöver ta hänsyn till när vi gör våra val för att de ska vara hållbara? Vad är det till exempel för skillnad på valet mellan potatis, pasta och ris? För att göra rätt val krävs kunskap.
– Skolmåltidspersonalen har gjort mycket och nästa steg är att involvera både lärare och barn, säger Johanna Björklund.
Magen och kosten spelar stor roll för äldre
Ida Schoultz, som sitter bredvid, nickar. Hon har många frågor och på flera sätt berör deras ämnen varandra – fast Johanna arbetar med skolbarn och Ida med äldre människor.
– Ett hälsosamt åldrande – det finns mycket forskning om detta men hur gör vi det tillgängligt för samhället? Vi vet till exempel att magen och kosten spelar en viktig roll, säger Ida Schoultz.
Hennes forskargrupp har visat att orienterare mår bättre än många andra äldre. De ingår i ett socialt sammanhang och är fysiskt aktiva samtidigt som sporten innebär en kognitiv utmaning. Hon vill göra dessa tre delar till en naturlig del av livet för alla människor.
– När vi vänder oss till äldre är det viktigt att inte klumpa ihop alla över 65 år till en grupp. Vi behöver utforma olika aktiviteter eller program efter intresse och engagemang hos äldre, precis som vi gör för andra åldersgrupper.
Utveckla tillsammans med användarna
– Jag har många idéer och jag hoppas kunna skapa ett program där de bitar som är vitkiga för ett hälsosamt åldrande finns med. Att vara en del av Social Impact Lab öppnar nya möjligheter, säger Ida Schoultz.
Robert Brummer är vicerektor för samverkan på Örebro universitet och han ser fram emot att följa forskarna i labbet.
– Ofta är det teknik som hamnar i fokus när vi pratar om innovationer men sociala innovationer är minst lika viktiga. Och som universitet har vi ett ansvar att vara bärare av lösningar för att möta de många utmaningar som samhället står inför, säger Robert Brummer.
Fyra av de åtta forskarna har fått pengar för att arbeta med sina idéer en dag i veckan under ett år.
– Ofta är det just bristen på arbetstid som gör att idéerna inte blir verklighet. Men anställda, som vill jobba med tillämpning, behöver träffa varandra också, säger Åsa Allard, som är verksamhetsledare.
– Vi ska underlätta för forskare och lärare att gå från att veta en massa saker till att använda det. Labbet ger dem inte bara en samlingspunkt utan också tid och metoder att utveckla sina idéer tillsammans med användarna.
Både handel och konsumenter bör vara väl medvetna om betydelsen av hygien och rätt förvaringstemperatur, visar forskningsresultaten från SLU.
Utbudet ökar av ”ätfärdiga” bladgrönsaker som skurits och sköljts och är färdiga att serveras. Det finns också ett stort utbud av ätfärdiga matsallader, där bladgrönsaker blandats med andra ingredienser, som kyckling och pasta, för att utgöra hälsosamma och lättillgängliga måltider för konsumenterna.
Parallellt med denna utveckling har livsmedelsburen smitta som kopplats till bladgrönsaker ökat i omfattning. Smittämnen, exempelvis bakterier, kan råka komma in under flera av stegen i produktionen av ätfärdig sallad. En väg är med bevattningsvattnet under odlingen av bladgrönsakerna, en annan ingång är den manuella hanteringen av salladsingredienserna under tillredningen.
Ätfärdiga sallader upphettas ju inte och därför finns det inget steg i produktionskedjan som kan ta bort smittämnen som eventuellt hamnat i produkten.
Var tionde sallad innehöll sjukdomsalstrande bakterier
Veterinär Karin Söderqvist har i sin avhandling vid SLU studerat livsmedelssäkerheten för salladsprodukter. Hon har bland annat analyserat ätfärdiga matsallader från butik.
– I nästan var tionde ätfärdiga sallad fanns indikationer på förekomst av bakterier som kan orsaka livsmedelsburen sjukdom hos människa, säger Karin Söderqvist. Vi påvisade gener som kan härröra från smittämnen, men i de flesta fall inte levande bakterier.
I två av 141 undersökta sallader hittades dock bakterien Listeria monocytogenes som kan leda till listerios, en sällsynt men allvarlig sjukdom som kan drabba personer med nedsatt immunförsvar, gravida eller äldre.
För att undersöka smittämnens förmåga att tillväxa i ätfärdig sallad under kylförvaring, gjorde Karin Söderqvist en tillväxtstudie vid olika temperaturer.
Förvaring vid 15 grader ökade sjukdomsrisken hundratusenfalt
De tre smittämnen som undersöktes, Listeria monocytogenes, sjukdomsframkallande Yersinia enterocolitica och Escherichia coli O157:H7 *, visade sig nå mycket höga halter i matsallad som förvarats vid en felaktig temperatur (15 grader C) under hållbarhetstiden.
För någon som ätit en matsallad som förvarats vid 15 grader C bedömdes risken att insjukna i listerios öka hundratusenfalt jämfört med om matsalladen konsumerats direkt efter tillblandning.
– För att förhindra att smittsamma bakterier kan växa till och leda till sjukdom, bör både handlare och konsumenter informeras om vikten av korrekt kylförvaring av matsallader, säger Karin Söderqvist.
Ätfärdiga matsallader en riskprodukt
I matsallad som förvarats vid rekommenderad temperatur (8 grader C) under hållbarhetstiden, kunde Listeria monocytogenes ändå tillväxa till halter över den accepterade gränsen för ätfärdiga produkter, vilket indikerar att gällande rekommenderade temperatur bör sänkas.
– Matsallad är med andra ord en riskprodukt, säger Karin Söderqvist. Välfungerande hygienrutiner från jord till bord samt lämplig förvaringstemperatur och hållbarhetstid är av största vikt för att minska risken för livsmedelsburen sjukdom orsakad av matsallad.
* O157:H7 är en serotyp av tarmbakterien Escherichia coli, som kan orsaka EHEC-infektion. EHEC=enterohemorrhagisk E. coli.
Avhandlingen: Veterinär Karin Söderqvist, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, försvarar sin doktorsavhandling med titeln ”Is your salad safe to eat? Aspects of foodborne zoonotic bacteria in ready-to-eat leafy vegetables and mixed-ingredient salads” för veterinärmedicine doktorsexamen.
Tid: fredagen den 16 februari 2017 klockan 09.15
Plats: Audhumbla, VHC, Ultuna, SLU Uppsala
Opponent: Senior Scientist Gro Johannessen, Norwegian Veterinary Institute, Oslo, Norge.
Ändtarmscancer drabbar omkring 2 000 män och kvinnor i Sverige årligen. Sedan början av 1990-talet har strålbehandling innan kirurgi successivt införts. Det har lett till att prognosen för patienter med ändtarmscancer kontinuerligt förbättrats och risken för lokala återfall har minskat kraftigt.
– Vi visade redan under 1990-talet att strålbehandling innan kirurgi minskar risken för lokala återfall med över 50 procent för patienterna med ändtarmscancer. De resultaten ledde fram till att strålbehandling idag rekommenderas till många patienter med ändtarmscancer, säger Anna Martling, överläkare och professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet, som lett den aktuella studien.
Strålbehandlingen kan dock ge upphov till biverkningar och den optimala strålningsmetodiken och tidpunkten för kirurgi efter strålbehandling har varit kontroversiell.
Strålning med flera lägre doser
Studien som nu presenteras i The Lancet Oncology bygger på teorin att biverkningarna från behandling av ändtarmscancer kan minskas genom att ge strålning med flera lägre doser under längre tid alternativt att vänta med kirurgi en längre tid efter strålbehandlingen. Dessa hypoteser har nu studerats genom att patienter med ändtarmscancer lottades till tre olika behandlingsarmar:
Standardbehandling, det vill säga korttidsstrålning (5×5 Gy) med direkt kirurgi inom en vecka.
Fördröjd kirurgi med korttidsstrålning (5×5 Gy) följt av kirurgi efter 4-8 veckor.
Fördröjd kirurgi med långtidsstrålning (25×2 Gy) följt av kirurgi efter 4-8 veckor.
Resultaten från studien visar att patienter med fördröjd kirurgi har färre komplikationer men med lika goda onkologiska resultat. Vidare visade studien att det inte gör någon skillnad att ge långtidsstrålning jämfört korttidsstrålning förutom att den förra förlänger behandlingstiden avsevärt.
– Studiens resultat kommer leda till förbättrade behandlingsstrategier, minskat antal komplikationer med bibehållet lågt antalet lokala återfall samt förbättrad överlevnad för patienter med ändtarmscancer. Resultaten kan omedelbart föras in i klinisk praktik och kommer att leda till stor patientnytta, säger Anna Martling.
I studien deltog 18 svenska sjukhus och forskningen som finansierades av Vetenskapsrådet, Cancerföreningen i Stockholm samt det regionala ALF-avtalet mellan Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet. Även forskare vid universiteten i Lund, Uppsala och Linköping bidrog till arbetet med studien.
Kontakt: Anna Martling, överläkare, professor Tel: 0760-505797 E-post: anna.martling@ki.se
– Vår förhoppning är att ökad kunskap om var tumörerna uppstår ska ge oss möjlighet att testa fram nya läkemedel som kan bromsa tumörtillväxten. Eftersom det rör sig om en heterogen grupp tumörer med många olika mutationer kan individualiserad terapi vara en framgångsrik väg att behandla sjukdomen, säger Fredrik Johansson Swartling, forskare inom neuro-onkologi vid SciLifeLab/Uppsala universitet.
Hjärnstammen är den del av hjärnan som kontrollerar många av kroppens mest centrala funktioner, till exempel vakenhet, puls och andning. Därför går det inte att operera bort ponsgliom, eller hjärnstamsgliom som de också kallas, kirurgiskt eftersom risken att skada vitala funktioner är för stor.
I dag behandlas hjärnstamsgliom med strålning och cytostatika, men behandlingsresultaten är betydligt sämre än vid de flesta andra barntumörer där stora framsteg gjorts de senaste decennierna. De flesta av de som drabbats av ponsgliom avlider inom ett år efter sin diagnos.
Mutationer i ett protein
Tidigare internationella forskningsstudier har visat att både cancerproteinet MYC och tillväxtfaktorn PDGF driver på tumörutvecklingen. Det är också känt att i princip alla patienter med ponsgliom har mutationer i ett protein som styr regleringen av många andra gener som reglerar viktiga delar av hjärnans utveckling, så kallad epigenetisk styrning.
Uppsalaforskarna har nyligen upptäckt att tumörutvecklingen troligtvis startar från embryonala stamceller i hjärnstammen vilket är tidigare än man hittills trott. I den pågående studien undersöker man hur ponsgliom utvecklas genom att låta normala omogna stamceller från hjärnstammen producera muterade varianter av ett proteinet histon H3.3 i kombination med ökade nivåer av cancerproteinet MYC.
– Om vi lyckas härma tumörutvecklingen från dessa stamceller kan vi svara på när och var dessa tumörer uppstår. Det ger oss en modell som vi genetiskt kan jämföra med biopsier (prover) tagna från patienter i ett internationellt samarbete och sen kan använda för att testanya läkemedel, säger Geraldine Giraud, postdoktor och ST-läkare på barnonkologen vid Akademiska sjukhuset.
Läkemedel kan hämma tillväxtfaktorn
Forskarna har redan hittat ett lovande läkemedel som visat sig kunna hämma cancerproteinet MYC i andra hjärntumörer hos barn, av typen medulloblastom, som potentiellt också kan hämma ponsgliom. De studerar även läkemedel som kan hämma tillväxtfaktorn PDGF i syfte att bromsa hjärntumörens tillväxt.
Den aktuella studien inleddes 2016 och beräknas pågå åtminstone fyra år. Den görs i samarbete mellan Fredrik Swartlings forskargrupp på institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, och Britt-Marie Frost/Johan Arvidson på barnonkologen, Akademiska sjukhuset. Studien finansieras av Barncancerfonden.
Kontakt: Fredrik Johansson Swartling, forskare inom neuro-onkologi vid SciLifeLab/Uppsala universitet, telefon: 018-471 48 68 eller e-post: fredrik.swartling@igp.uu.se Geraldine Giraud, postdoktor och ST-läkare på barnonkologen vid Akademiska sjukhuset, geraldine.giraud@igp.uu.se
Forskningen om varför malariamyggorna föredrar de redan smittade presenteras i det senaste numret av tidskriften Science.
– Malariaparasiten utsöndrar en molekyl, HMBPP, som gör att människans röda blodkroppar avger mer koldioxid och andra flyktiga ämnen som är oemotståndliga för malariamyggor. HMBPP gör också att myggan äter mer, berättar Ingrid Faye vid Stockholms universitet.
Parasiten syns som en mörk ring i de infekterade röda blodkropparna. Foto: Anna-Karin Landin, Stockholms universitet
Ingrid Faye leder forskargruppen som tillsammans med forskare från Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp och KTH har sett att i princip alla malariamyggor lockas av de dofter som induceras av HMBPP, även i mycket låga halter. Myggorna attraheras också snabbare och suger mer blod.
Dessutom blir malariainfektionen kraftigare i myggorna vilket tyder på att den extra näringen från det större blodmålet går till att producera mer parasiter, tror forskarna. Varken människor eller myggor använder själva HMBPP, men parasiten behöver det för att kunna växa.
Malariaparasiten åker snålskjuts
– För parasiten är HMBPP ett sätt att vinka till sig en taxi, en malariamygga, och ta sig till nästa värd på bästa sätt, förklarar Noushin Emami. Hon har arbetat i projektet i över tre år och gjort en stor del av det komplicerade praktiska arbetet med parasiterna och myggorna vid Stockholms universitet och delvis också vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
– Det verkar vara ett välfungerande system, utvecklat under årmiljoner, som gör att malariaparasiten kan överleva och sprida sig till fler människor utan att värddjuren dör ut, säger Ingrid Faye.
Resultatet kan bli värdefullt för att bekämpa malaria. I dag är det mest effektiva att använda myggnät och insektsgifter som förhindrar att människor blir bitna. Resistens mot dessa insektsgifter gör att man ständigt måste hitta nya metoder för att bekämpa myggor.
Läkemedel, även det som belönades med Nobelpriset 2015, blir också efter hand ineffektiva när parasiten blir resistent mot dem och måste hela tiden utvecklas. Ett vaccin verkar vara långt borta, berättar Ingrid Faye. Att skapa en fälla som utnyttjar parasitens eget system som lockar till sig malariamyggorna skulle vara ett stort steg framåt i kampen mot malaria.
Kontakt:
Ingrid Faye, professor emeritus i genetik, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet. Telefon: 08-16 12 72, mobil: 070-317 95 46, e-post: ingrid.faye@su.se”>ingrid.faye@su.se
Rickard Ignell, professor, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. Telefon: 073-598 48 71, e-post: rickard.ignell@slu.se”>rickard.ignell@slu.se
Anna-Karin Borg Karlson, professor, KTH. E-post: akbk@kth.se
Malaria
Malaria är en av världens vanligaste och mest allvarliga sjukdomar och orsakas av encelliga parasiter som sprids med vissa myggor. Varje år dör omkring 430 000 personer av malaria, de flesta är barn i Afrika. Omkring 200 miljoner nya malariafall inträffar årligen.
Källa: Världshälsoorganisationen (WHO)Your text
Det finns ett stort intresse för historia och hur den används bland samtidens människor, säger Robin Ekelund. Se bara på hur många historiska tidskrifter, vintagemöbelaffärer och secondhandbutiker som vuxit fram på 2000-talet.
Ekelunds avhandling är tvärvetenskaplig där historia och etnologi vävts samman. Han undersöker hur nutida modskultur gestaltas. Genom intervjuer med alltifrån 14- till 60-åringar, genom observationer på scooter- och musikklubbar och genom tidningsartiklar i dagspress går han på djupet med hur dagens mods iscensätter en gemenskap ihop med modskulturens historia.
Stilfulla brittiska mods förebild för dagens mods
Det finns inte något ideologiskt i modskulturen utan markörerna är kläder, musik och scooter – då som nu.
– Dagens mods premierar de brittiska stilfulla modsen på 60-talet. De väljer bort det som är fult, sjavigt och problematiskt och ser de svenska 60-tals-modsen med långt hår och slafsiga kläder som ett historiskt missförstånd.
Så vilka är dina viktigaste slutsatser i avhandlingen?
– Dagens mods plockar ut bitar av 60-talet som de vill återanvända, säger Robin Ekelund. Det ser historia som ett kapital som man använder för att skapa en annorlundahet gentemot nutiden. De använder sig av det förflutna för att lyfta sig själva över en nutid som upplevs som oäkta och bristfällig. Därmed vill de göra sig själva mer äkta och tidlösa.
Robin Ekelund visar också i avhandlingen hur dagens mods går tillväga för att skapa närhet och en känsla av gemenskap med 60-talet genom noggrant sammansatta atmosfärer på klubbar med dj och livemusik, scooterträffar och klädbutiker. Exempelvis ska vinylskivorna vara original och kläderna får gärna ha hämtats från England och modeikoner som Ben Sherman och Fred Perry. Den gröna arméjackan används också men främst som ett skyddsplagg över de mer eleganta kläderna.
Viktigt att behålla den mystiska auran – Samtidigt finns en paradox i de moderna modsens strävan, fortsätter Robin Ekelund. Man får inte komma 60-talet så nära så att den förlorar sin originalitet och dragningskraft. Därför är man noga med att behålla en mystisk aura kring vad som verkligen hände inom modskulturen på 60-talet.
– Det finns alltså ett manus för hur man iscensätter 60-talet samtidigt som 60-talet helst fortfarande ska vara höljt i dunkel och mytomspunnet.
Vem ska läsa din avhandling?
– Alla som är intresserade av vad historia är och hur historia spelar roll i vår samtid, säger Robin Ekelund. Det kan vara historiker, sociologer, etnologer men även andra intresserade. Jag har ansträngt mig för att inte skriva tillkrånglat i denna akademiska avhandling och därför tror jag att även de som är intresserade av retrokultur, populärkultur och stil kan ha glädje av den.
Robin Ekelund disputerar på avhandlingen Retrospektiva modernister. Om historiens betydelse för nutida mods. 17 februari kl. 13.15-15. D 138, Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10, Malmö högskola
Efter att ha fötts i sötvatten flyttar många laxfiskar till havet för att kunna växa så mycket som möjligt innan det är dags för att leka och återvända till den å där de en gång fötts.
Men för att kunna överleva i det salta havsvattnet måste de, under resan från det söta hemmavattnet till havet, genomgå en mängd förändringar.
Vara redo eller dö En särskilt riskabel del av laxfiskens resa är själva åmynningen där sötvatten möter saltvatten. Här utsätts fisken ofta för attacker från olika rovfåglar och upp till 90 procent av fiskarna dör i bräckvattnet. Men trots farorna tillbringar fiskarna ofta flera dagar i dessa områden.
Så varför gör fisken så? Letar de efter mat eller lär de sig att känna igen lukter och andra signaler så att de senare ska kunna hitta tillbaka? Eller kanske stannar de i dessa områden för att förbereda kroppen för att sedan klara av den höga salthalten?
− Även om alla dessa möjligheter kan stämma, är det ett faktum att ingen sötvattensfisk kan överleva i havet om den inte är fysiologiskt förberedd, säger Jeroen Brijs.
Nödvändigt få rätt magkänsla innan resan Under de senaste fem åren har Jeroen Brijs och hans kollegor undersökt de fysiologiska förändringarna i laxfiskar när de flyttar från sött till salt vatten. Resultaten visar att magtarmkanalen spelar en viktig roll för att upprätthålla salt- och vattenbalansen, bland annat genom att blodflödet till magtarmkanalen ökar samtidigt som vissa typer av tarmrörelser också ökar.
− De förändringarna som sker i magtarmkanalen är helt nödvändiga för att fiskarna ska överleva vandringen. Misslyckas de att kompensera för det salta havsvattnet kommer fiskarna snart att dö av uttorkning, säger Jeroen Brijs.
I sin avhandling visar han även att tiden det tar för dessa fysiologiska förändringar stämmer väl överens med den tid som vissa laxfiskar normalt tillbringar i åmynningens bräckvatten innan de ger sig ut i havet.
− Resultaten visar att även om fiskarna riskerar att bli tagna av rovfåglar så är de tvingade att stanna i åmynningen så länge att deras magtarmkanal har nog med tid för att kalibrera sig så att den är redo att hantera havsvatten, säger Jeroen Brijs.
Kan få det svårt när klimatet blir varmare Genom att undersöka normala fysiologiska förändringar hos vandrande fiskar kan forskarna också bättre förstå hur dessa kan komma att påverkas när klimatet förändras.
− Resultaten visar att vandrande fiskar kommer få svårt att klara sig om temperaturen fortsätter att öka eftersom högre temperatur ytterligare begränsar deras förmåga att motverka uttorkning, säger Jeroen Brijs.
Kontakt: Jeroen Brijs, mobil 072-3075612, jeroen.brijs@bioenv.gu.se och Catharina Olsson, telefon: 031-7863677
Den utbredda förekomsten av kvicksilver (Hg) i vår miljö och i våra livsmedel har rönt stor uppmärksamhet på grund av den skadliga effekt som dessa föroreningar kan orsaka människor och andra djur. Det är främst metylkvicksilver som ansamlas i levande organismer och denna organiska kvicksilverform verkar som ett starkt nervgift.
Det är väl känt att vissa bakterier och arkéer kan omvandla oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver. Omvandlingen sker främst under syrefria förhållanden, exempelvis i sjösediment, men vi vet ännu inte vilka miljöfaktorer som avgör hur mycket metylkvicksilver som bildas eller hur snabbt processen sker. Nu visar ny forskning som utförts vid Uppsala och Umeå universitet att den molekylära sammansättningen av det organiska materialet spelar en avgörande roll för regleringen av denna process.
Kvanifierade metyleringsprocessen
– Studien är ett viktigt steg mot att förstå processerna för bildning av metylkvicksilver på en molekylär nivå och den nya kunskapen kommer att hjälpa oss modellera den globala kvicksilveromsättningen och identifiera kvicksilverrelaterade hälsorisker kopplat till akvakultur och fiske eller dricksvattenproduktion, säger Andrea Garcia Bravo, postdoktoral forskare vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
Studien har utförts i ett samarbete mellan Stefan Bertilssons forskargrupp vid Uppsala universitet och Eriks Björns forskargrupp vid Umeå universitet. Genom att följa omvandlingen av olika isotop-inmärkta kvicksilverföreningar kunde forskarna först kvantifiera metyleringsprocessen i olika typer av sediment från sjöar i mellansverige. Därefter bestämdes sedimentens innehåll av organiska föreningar med hjälp av en ny pyrolys-masspektrometri metod som utvecklats av medförfattaren Julie Tolu.
– Organiska föreningar är den huvudsakliga energikällan för de mikroorganismer som utför kvicksilvermetyleringen, men vi blev trots det förvånade över hur starkt kopplad processen visade sig vara till det organiska materialets molekylära sammansättning, säger Erik Björn, universitetslektor på Kemiska institution vid Umeå universitet.
Extern tillförsel från avrinningsområden
Kolföreningar i sedimenten som tillförts från växtplankton, exempelvis algblomningar, leder till ökad produktion av metylkvicksilver i sedimenten. Kolföreningar som istället har sitt ursprung i omgivande markområden ger inte denna typ av stimulerande effekt.
– Men de kan kopplas till extern tillförsel av metylkvicksilver från avrinningsområdet; kvicksilver som metylerats i omgivande jordar och våtmarker för att därefter transporteras in till sjöarna, förklarar Stefan Bertilsson, professor vid Uppsala universitet.
Forskarna, från bland annat Kungliga tekniska högskolan (KTH), Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), har funnit att regleringen av genernas aktivitet verkar vara beroende av förändringar i hur cellens kromatin (DNA plus tillhörande packningsproteiner) är organiserat.
Genom att använda en ny typ av mikroskop, där detaljer med extremt hög upplösning kan urskiljas, påvisar forskarna att strukturella förändringar i DNA-molekylen är korrelerade med en koordinerad aktivering av ståndargenerna. Denna mikroskopteknik, så kallad nanoskopi, ledde för övrigt till 2014 års nobelpris i kemi.
Reglering på kromatinnivå
Resultaten publiceras i ett kommande nummer av den vetenskapliga tidskriften Nucleic Acids Research och tyder på att specifika delar av ett utvecklingsprogram i flercelliga organismer kan vara reglerat på kromatinnivå. I det specifika fallet verkar generna som regleras på detta sätt främst vara viktiga för interaktionen mellan ståndarnas pollen och pistillens stigma, vilket har stor betydelse för bland annat artbildning.
Arbetet lägger grunden för fortsatta evolutionära studier om hur reglering av olika utvecklingsprogram kan påverka hur växterna kan skilja på pollen från sig själv och pollen från andra växter.
Såsom allt oftare är fallet med nutida biologisk forskning har projektet från första början varit helt avhängigt av ett nära samarbete mellan experimentalister (växtgenetiker vid SLU) och dataanalytiker (bioinformatiker vid KTH och SciLifeLab), där båda grupperna varit lika viktiga för genomförandet.
Nordforsk har beviljat 30 miljoner norska kronor för att etablera ett nordiskt kompetenscentrum, NordAqua, där banbrytande forskning, innovation och entreprenörskap kring ”blå energi” från vattenlevande organismers fotosyntes förs samman. Umeåkonsortiet MicroBioRefine, som leds av professor Christiane Funk, blir en viktig del i centrumet.
Alger som växer på avloppsvatten. Foto: MicroBioRefine
– Att vara en del av ett nordiskt kompetenscentrum är naturligtvis mycket spännande. Detta kommer att ge vårt eget fantastiska konsortium högre officiell status. Nu har vi möjlighet att samarbeta med forskare i andra skandinaviska länder för att utbyta kunskap och erfarenheter, säger Christiane Funk, professor på Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Inom NordAqua kommer forskare från Sverige, Finland och Norge att undersöka den biotekniska potentialen för att använda vattenlevande fotoautotrofer (alger och cyanobakterier) för att omvandla solenergi och koldioxid till värdefull biomassa eller kemikalier. Fokus kommer att ligga på nordiska cyanobakterier, mikro- och makroalger och deras användning som industriella produktionsstammar.
Forskning om fotosyntetiserande mikro- och makroalger
NordAqua kommer att byggas på befintliga nordiska program vid tio forskningsinstitut och tio industripartners i syfte att skapa en bra grogrund för internationellt banbrytande forskning om fotosyntetiserande mikro- och makroalger, och utveckling av syntetisk teknik för att använda dem som effektiva katalysatorer i bioproduktion.
Christiane Funk, ledare för MicroBioRefine-konsortiet vid Umeå universitet, är en av de medsökandena till kompetenscentrumet. Sedan 2015 leder hon det stora forskningsprojektet MicroBioRefine som utforskar hur rökgaser och avloppsvatten kan användas för att göda alger och cyanobakterier – som i sin tur kan producera biomassa till biobränslen.
Bryter ner läkemedelsrester
I projektet studeras också om algerna kan bryta ner läkemedelsrester av exempelvis antibiotika, hormoner och psykofarmaka i avloppsvattnet. Unikt med projektet är att de algarter som odlas är särskilt utvalda för att klara det hårda nordliga klimatet. I projektet deltar forskare från Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Luleå tekniska universitet.
– Att odla alger för avloppsvattenåtervinning och produktion av biomassa är mycket utmanande i nordiskt klimat. Här i Umeå har vi emellertid utmärkta faciliteter för storskalig algodling och kommer nu att kunna kombinera detta med ny skördeteknik, säger Christiane Funk.
Föreläsningar om algodling: Den 14-17 februari anordnas konferensen Umeå Renewable Energy Meeting, UREM, vid Umeå universitet. Några föreläsningar kommer att handla om algforskning. Se programmet för tider och föreläsare.
Kontakt:
Christiane Funk, Kemiska institutionen vid Umeå universitet
Telefon: 070-589 97 29, 090-13 97 29
E-post: christiane.funk@umu.se
– Med alternativa perspektiv på IKT i utbildning kan man komma förbi motsättningen mellan campusbaserad utbildning och distansutbildning. Studenten lär sig ändå där hen befinner sig, men kan ha olika möjlighet till kommunikation. IKT kan användas för att variera tid och plats på många fler sätt än vad vi vanligen föreställer oss, säger Anders Norberg.
Det engelska begreppet BL,”blended learning”, som används också i Sverige, är i sig ganska vagt och kan tolkas väldigt olika. Den oklarheten också kan vara en tillgång; där det inte finns något facit vågar lärare och studenter experimentera med IKT på egen hand, menar Anders Norberg.
Inkluderande utbildning för dem med tids- och rumshinder
– Det finns i den sociala lärandeprocessen ett spänningsfält mellan det synkrona, det vi gör samtidigt, och det asynkrona, där studenten själv väljer tid och plats, säger Anders Norberg. Detta perspektiv ger möjligheter att med hjälp av IKT göra en kurs mer eller mindre inkluderande i tid och rum.
Utifrån en tids- och processmodell för BL har två kurser designats, genomförts och utvärderats, en på ett lärcentrum och en i ett distansförsök med tekniskt basår. Resultaten har sedan utvärderas med kvalitativa metoder.
Undersökningarna utmynnar i en frågeställning om det skulle gå att nedprioritera plats- och teknikperspektiven på IKT i utbildning. Istället skulle man diskutera hur tillgängliga utbildningar kan utformas så att de inkluderar både campusstudenter och studenter med andra tids- och rumshinder. De kan ofta delta i samma lärprocess, där platser inte är utgångspunkter utan hjälpmedel, på liknande sätt som böcker, videokonferens och digitala lärplattformar.
– Tid, plats, teknik och lärande går att kombinera på många sätt för olika syften, men mer forskning och systematiskt utvecklingsarbete måste givetvis till, säger Anders Norberg.
Anders Norberg har länge arbetat med frågor om att göra högre utbildning mer tillgänglig. Han är verksam vid Campus Skellefteå.
Avhandlingen: Anders Norberg, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet, försvarar torsdag 16 februari sin avhandling med den svenska titeln: Från blended learning till lärande onlife” (Engelsk titel: From blended learning to learning onlife) Fakultetsopponent: Prof. Pavel Zgaga, Centre for Educational Policy Studies, Ljubljana universitet. Disputationen hålls på engelska. Naturvetarhuset N320, Umeå universitet, kl. 10.00-12.
Människan kommer inom överskådlig framtid att stå för sista linjens försvar i de automatiserade systemen. Jonas Lundberg, biträdande professor vid Avdelningen för medie- och informationsteknik,vid Linköpings universitet, leder ett fyraårigt forskningsprojekt som ska bidra till bättre och effektivare utbildningar för lotsar och flygledare.
I det fyraåriga forskningsprojektet Reskill ska nu forskare vid Avdelningen för Medie- och informationsteknik, Campus Norrköping, tillsammans med Luftfartsverket och Sjöfartsverket, ta fram ett koncept som stärker utbildningarna av i första hand flygledare och lotsar. Industrin deltar genom Saab Digital traffic solutions. En doktorand finns även på Chalmers i Göteborg.
Samma flygledare ansvarar för flera flygplatser
Redan i dag kan en flygledare ansvara för flera flygplatser och leda trafiken på distans via skärmar och automatiska system, något som exempelvis sker i Sundsvall och Örnsköldsvik.
– Det är viktigt att vi kan utbilda och vidareutbilda för automation. Vi behöver effektiva utbildningar där vi även på ett objektivt sätt kan försäkra oss om att individen kommer att klara sina uppgifter. Människan, i vårt fall flygledaren, har en viktig roll i våra säkerhetskritiska system, säger Billy Josefsson, ansvarig för område Automation and Human Performance vid Luftfartsverket.
En lots behöver i sin tur kunna leda många olika typer av fartyg i känsliga farvatten, vart och ett med sitt egen automatiserade system.
– Det är viktigt att våra lotsar håller sig uppdaterade och att vi följer med i den tekniska utvecklingen som går mot allt mer automatiserade system, säger Lennart Forsström, chef för affärsområde lotsning vid Sjöfartsverket.
Ögonavläsning och beteendestudier
I projektet ska forskarna till en början studera hur flygledaren respektive lotsen arbetar i dag. Var ligger deras uppmärksamhet och hur reagerar han eller hon på olika signaler från de automatiska systemen? Testerna ska göras i verkliga situationer eller på de simulatorer som används för träning på exempelvis Sturup och i Göteborgs hamn. Avancerade simulatorer ska också installeras vid LiU:s campus Norrköping, en för flygledning och en bryggsimulator för träning av lotsar.
Forskarna ska använda flera olika metoder, från ögonavläsning och mätning av stressnivåer till rena beteendestudier. Resultatet av hur operatörerna får fram en korrekt lägesbild med hjälp av det datorstöd som finns i dag visualiseras också och integreras i simulatormiljön. Visualiseringen fungerar även som stöd för instruktörer.
Som ett sista steg ska projektet också utvärdera i vilken grad visualiseringarna underlättar för operatörerna att verkligen förstå vad som händer så att de kan agera utifrån det.
– Forskningsmässigt handlar projektet om en kombination av flera discipliner, som beteendeforskning, visualisering, interaktionsdesign och datamining – att ta fram det viktiga ur stora mängder data, konstaterar Jonas Lundberg.
Reskill finansieras genom Trafikverkets offentliga medel för forskning och innovation, genom Luftfartsverket och Sjöfartsverket.
6 februari i år var inte bara samernas nationaldag, det var även 100 år sedan den första kolonialstatsöverskridande samiska kongressen ägde rum i Trondheim. Det firas med pompa och ståt över hela Sápmi och evenemang som uppmärksammar detta planeras att pågå hela året ut.
Samtidigt kan få ha undgått att det pågår något av en samisk boom inom populärkultur. Artister som Sofia Jannok, Maxima Märak och Jon Henric Fjällgren turnerar land och rike runt och den svensk-franska tv-serien Midnattssol har blivit unisont hyllad av kritikerna.
– Vi har många positiva förebilder att se upp till, vilka ger samerna en röst utåt till storsamhället. De får ut sitt budskap via musiken och visar upp det samiska för hela svenska folket, säger Lis-Marie Hjortfors, etnolog och doktorand på Vaartoe Centrum för samisk forskning vid Umeå Universitet.
Hon är dock inte odelat positiv till Midnattssol som hon menar visar upp väldigt en väldigt stereotypisk bild av samerna.
– Serien har fått både ris och ros av samerna. Den visar förvisso upp det samiska och i vilken värld vi lever i, men skildrar även samerna på ett schablonmässigt sätt. Det är fiktion och inte en dokumentär, men tyvärr så tas det som visas upp om samerna som sanning, vilket är negativt.
Stående ovationer på filmfestival
Desto mer positiv är hon till filmen Sameblod av Amanda Kernell som hade Sverigepremiär på Göteborgs filmfestival, som för övrigt hade fokus på samisk film. Filmen, som handlar om två samiska systrar under rasbiologins Sverige på 1930-talet, är redan internationellt hyllad och fick bland annat stående ovationer på Sundance Film Festival.
– Denna film visar upp en bild som är betydligt mer trovärdig. Amanda Kernell är själv sydsame och filmen skildrar samerna ur ett samiskt perspektiv. Det är viktigt att samerna blir hörda och att vi själva får rätten till vår egen historiebeskrivning, säger Lis-Marie Hjortfors.
Samiska för stora och små
Den samiska populariteten märks även på litteraturfronten. Till exempel tilldelades den samiska författaren och journalisten Ann-Helén Laestadius Augustpriset för årets barn- och ungdomsbok ”Tio över ett” som handlar om flytten av Kiruna.
Men trots att böcker som rör Sápmi och samer har blivit på tapeten det senaste året är det ytterst få av dem som finns översatta till samiska. Enligt författarföreningen Bágo ges det ut i snitt 0,2 böcker på samiska per år, det vill säga en hel bok var femte år. De senaste året har det dock grundats minst två nya samiska förlag, vilket har fått till följd att bland annat Åsa Larssons bok Det blod som spillts kommer på nordsamiska senare i år.
Även de yngre får ta del av det samiska flytet. Förra året gick till exempel den första filmen, Alfons Åberg, dubbad till samiska upp på utvalda biografer och i år turnerar musikalen Plupp översatt till sydsamiska i Sverige.
Uppmärksamhet bidrar till exotifiering
Enligt Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef för Samernas riksförbund, har den ökade uppmärksamheten ännu inte inneburit att samerna har fått sina några ytterligare rättigheter erkända eller utökade. Hon är dock hoppfull inför framtiden.
– Samernas synlighet har gjort att kunskapen om vilka vi är har ökat och på sikt kan denna synlighet ge oss större möjligheter att påverka våra frågor. Vi har inte sett någon direkt ändring i synen på våra rättigheter hos politiker, däremot ser vi en förändring genom att vi får rätt i fler domstolar.
Trots att Jenny Wik Karlsson i regel är positiv till uppmärksamheten håller hon med Lis-Marie Hjortfors om att den kan komma att få konsekvenser.
– Det finns en överhängande risk att de saker som syns bidrar till att upprätthålla en bild av samer som exotiska. Det kan också bidra till att öka motsättningarna, säger hon.
En nationell försoning
För att i största möjliga mån undvika att dessa konflikter skapas är det enligt Inge Frisk vid Stockholms sameförening viktigt att ge samerna en möjlighet att känna sig trygga att utöva sin kultur och bekänna sin samiska identitet – en slags försoningsprocess.
– Varje internationellt större företag har ju en avdelning för miljö och hälsa som syftar till att skydda personalen genom att odla gemensamma värderingar. Det handlar bland annat om att uppmuntra till mångfald och att respektera varandras ursprung. Varför kan det inte finnas något liknande på nationell nivå?
Ett bra första steg i den riktningen anser han är att göra filmen Sameblod till ett obligatoriskt läromedel.
– Det kan bli en bra isbrytare på sikt!
Samiska har talats i Skandinavien i tusentals år och i dag uppskattas drygt 23 000 samer behärska någon av de olika språkvarieteterna. Antalet talare hade troligtvis varit många fler om det inte hade varit för den omfattande försvenskningen av de så kallade lappmarkerna under 1800- och 1900-talet som bland annat innebar att all undervisning skedde på svenska.
– Anledningen till att ett folk byter språk beror nästan alltid på att de tror att det gynnar deras materiella status. Talade man samiska fick man inga jobb så folk var tvungna att byta. Vill man ta kål på ett språk är det bästa sättet inte att förbjuda det utan att ge signalen att ditt språk ger inga pengar, ”varsågod och prata samiska, men tro inte att du får ett jobb om du gör det”, säger Mikael Parkvall, lingvist vid Stockholms universitet och fortsätter:
I dag är alla samiska språkvarieteter hotade, vissa till och med på gränsen till utdöda.
Samiskan ligger illa till
Enligt Mikael Parkvall är utsikten för de samiska språken allt annat än god. Så fort ett språk börja tappa talare är det i princip för sent, menar han. Detta trots att Sametinget i sin senaste lägesrapport om de samiska språken gav en bild av en aningen ljusare framtid.
– Jag blir skeptisk när jag läser sådana saker. Varje gång ett språk är hotat så kommer solskenshistorierna, men rotar man lite mer så visar det sig att det gäller fyra ungdomar som kan räkna till tre på det gamla språket och det tycker jag inte riktigt räknas. Har det börjat att gå åt helvete för ett språk så är det kört. Det finns extremt få fall där utvecklingen har vänt och hittills så har jag inte trott att det gäller för samiskan.
Enligt Mikael Parkvall finns det bara ett sätt att rädda ett språk och det är att erbjuda utbildningar i det.
– Eftersom vårt samhälle premierar kunskap gäller det att vara högutbildad om man ska ta sig fram. Men eftersom det inte finns något samiskspråkigt universitet går det inte att få en hel utbildning på samiska, vilket är ett ganska kraftigt incitament på att ens språk värderas som skit. I de bästa av världar skulle det finnas ett universitet för varje samiskt språk, men det är inte görbart med tanke på att flera av språken har mindre än 500 talare totalt.
Stort fokus på skolan
Men inte alla är lika pessimistiska som Mikael Parkvall. Sedan 2010 gäller en ny lag om nationella minoriteter som innebär att den som tillhör en minoritet ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda sitt språk. I samband med detta etablerades Samiskt Språkcentrum i Östersund och Tärnaby som har som uppdrag att aktivt främja de samiska språken.
Som ett led i revitaliseringsprocessen fick alla förskolor i de samiska förvaltningsområdena år 2011/2012 pedagogiska boxar med sagor, spel och sånger på nord-, lule- och sydsamiska samt på svenska. Syftet med lådorna, som kallas Jågloe (rackarunge på sydsamiska), var att inspirera pedagoger att arbeta aktivt med samiska i förskolan.
En annan barnorienterad satsning var lanseringen av appen Sápmi Knacka på!, en samisk version av den svenska appen Knacka på!, år 2015. Appen finns sedan tidigare översatt till 15 språk och är baserad på den populära barnboken Knacka på! av Anna-Clara Tidholm.
Östsamiska, centralsamiska och sydsamiska
Samiskan är uppdelad i tre huvudsakliga språk. Inom dessa finns ett flertal dialekter eller varieteter. Till östsamiskan hör enaresamiska som talas kring Enare träsk i Finland och skoltsamiskan i Finland och Ryssland. Kildinsamiska, akkalasamiska och tersamiska talas på Kolahalvön.
Centralsamiska kan delas in i ett nordsamiskt och ett lulesamiskt område.Till nordsamiska räknar man sjösamiska, som talas i kustområdet i Norge, finnmarkssamiska, som talas i Finnmarken i Norge samt tornesamiska som talas norr om Jiellevárri/Gällivare och angränsande områden i Finland och Norge. Övriga centralsamiska språk är lulesamiska, som talas i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk i Sverige och Divtasvuodna/Tysfjord i Norge samt arjeplogssamiska som talas i arjeplogsområdet.
Till de sydsamiska språken hör umesamiska, som talas i Västerbotten, och den egentliga sydsamiskan som talas i södra Västerbotten och Jämtland.
I dag erbjuder flera kommuner dessutom samisk integrering i grundskolan, vilket innebär att eleverna följer grundskolans läroplan, men vissa ämnen såsom språkval, slöjd och samhällorienterade ämnen har samisk inriktning. Målet är att eleverna ska uppmuntras att förstärka sin samiska identitet.
– Minoritetsreformen har bland annat gjort att det har blivit mer accepterat att synliggöra sitt ursprung. Många föräldrar vill i dag ge det samiska språket som en gåva till sina barn, även om de själva inte kan språket, säger Ingegerd Vannar, språkkonsulent på Samiskt språkcentrum.
Samiskan på sociala medier Marit Kuhmunen Blom, projektledare vid Samiskt Språkcentrum, är även hon väl medveten om utmaningarna vad gäller de samiska språken. För att dra sitt strå till stacken samlade hon ihop 19 språkambassadörer som fick i uppgift att synliggöra samiskan i sociala medier.
– Deras uppgift är att peppa andra ungdomar att skriva på samiska. Vi har även Facebook- och Instagramkonton, ett för varje språkvarietet, som heter ”prata samiska med mig” så att samiskan ska höras och synas. Ambassadörerna har även åkt runt i svenska Sápmi och arrangerat aktiviteter där man normalt sett skulle prata svenska. Till exempel så anordnades en klätterkväll med en instruktör som pratade samiska, säger Marit Kuhmunen Blom.
Idén till projektet, som går under namnet Sámás, kommer ursprungligen från Norge där en liknande kampanj pågick under två år med ett lyckat resultat.
– Jag tror att det beror mycket på ambassadörernas stora samiska kontaktnät. Det här är ungdomar som redan innan var aktiva i det samiska samhället och de har varit väldigt duktiga på att prata om kampanjen. Sen är det väldigt populärt att kunna samiska just nu.
Sámás tog slut den sista januari och det är ännu oklart om det blir någon fortsättning på projektet. Kanske följer man i Norges fotspår som med projektet ”prata samiska med barnet” har flyttat fokus från ungdomar till föräldrar.
Text: Izabella Rosengren för Forskning.se
– Resultatet är på ett sätt överraskande eftersom inkludering inte bara betyder att alla elever fysiskt ska finnas i samma klassrum utan även att pedagogerna utformar lärmiljöer som är anpassade för alla elevers behov, säger Gerd Pettersson.
Avhandlingen bygger på intervjuer, observationer och enkäter där rektorer, klasslärare och specialpedagoger från 58 glesbygdsskolor har deltagit.
Glesbygdsskolor har få elever men det betyder inte att det saknas pedagogiska utmaningar.
Fler elever med behov av extra stöd
Pedagogerna uppger att glesbygdsskolorna har något högre andel elever i behov av extra stöd jämfört med studier i andra skolor. Men i glesbygdsskolorna finns vanligtvis inga specialpedagoger i skolan, utan de finns i regel stationerade i respektive kommuns centralort som ofta ligger långt bort från skolan.
Även rektorerna är i de flesta fall placerade i centralorterna. Klasslärarna har dessutom brist på specialpedagogisk kompetensutveckling. Av det skälet blir lärarnas specialpedagogiska handledande samtal med specialpedagoger viktiga. De sker ibland som telefonsamtal eller med bild- och ljudöverföring via internet.
Trots dessa onekligen kärva yttre förhållanden, har Gerd Pettersson funnit att glesbygdsskolor har relativt goda förutsättningar att ge stöd till elever som tillfälligt eller över en längre tidsperiod är i behov av extra stöd. Det beror delvis på det stöd glesbygdsskolorna i sin tur har av föräldrar, lokalbefolkning och av ortens företagare, delvis hänger det samman med hur undervisningen organiseras.
Glesbygdslärare bedriver specialpedagogik parallellt
Lärarna på glesbygdsskolor är oftast ensamma i klassrummen, och måste därför bedriva den specialpedagogiska verksamheten parallellt med den årskursblandade undervisningen.
– Det betyder att glesbygdslärarna har en vana att anpassa undervisning till elever i olika årskurser i en och samma klass. Det förefaller som att det bidrar till att elevers olikheter ses som en naturlig variation i en åldersgrupp. Undervisningens variation och den pedagogiska flexibiliteten gör att den specialpedagogiska verksamheten blir till en del av en inkluderande gemenskapsinriktad lärmiljö, säger Gerd Pettersson.
Glesbygdsskolorna i avhandlingen har 35-55 elever och i genomsnitt fyra klasslärare. Undervisningen sker i åldersblandade grupper där lärarna undervisar flera årskurser parallellt.
– Bilden är dock inte helt oproblematisk. Man kan också se att den specialpedagogiska verksamheten i glesbygdsskolor är en sårbar verksamhet genom att skolorna har så få lärare och därmed få kompetenser, säger Gerd Pettersson.
Avhandlingen: Gerd Pettersson, Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, försvarar fredag 17 februari sin avhandling med den svenska titeln:Inre kraft och yttre tryck. Perspektiv på specialpedagogisk verksamhet i glesbygdsskolor. (Engelsk titel:Inner power and outer pressure. Perspectives on special needs education in rural schools). Fakultetsopponent: Professor emerita Siv Fischbein, Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Kl. 10.00-12. Humanisthuset, hörsal G, Umeå universitet.
Produktutveckling, med potential att förändra människors liv och skapa möjligheter för ungdomar och elitidrottare, får en ordentlig skjuts med hjälp av Europeiska regionala utvecklingsfonden.
Projektet innefattar allt från mätsystem som tillämpas i realtid, till olika tjänster och produkter. Utvecklingen möjliggörs av ny sensorteknologi. Små sensorer kan idag integreras i textilier, plåster eller i andra typer av produkter, exempelvis i sportutrustning och kopplas till olika typer av tjänster som efterfrågas på marknaden.
Världskänd forskning – Forskningsprojektet Center för hälsoinnovation, Home of Internet of Sports vid Nationellt vintersportcentrum (NVC) omsätter tolv miljoner kronor varav sex miljoner finansieras av EU. Projektet blir en del av den starka globala utvecklingen inom det som kallas ”Internet of Sports”. Forskningen vid NVC är idag världskänd och excellent inom fysiologi och biomekanik. Nu lägger vi till andra områden som datavetenskap med flera till verksamheten och ser framåt mot en internationalisering som gynnar regionen och dess företag, säger H-C Holmberg, professor vid Mittuniversitetet och projektledare vid NVC.
Ambitionen med projektet är att ta fram spännande produkter utifrån en öppen innovationsplattform för partnerskap mellan akademi, idrott och näringsliv, där NVC med sin dokumenterade erfarenhet och kunskap i, aktivitetsnära forskning och unika närhet till idrott och omfattande nätverk kan bidra till att stimulera regional ”öppen” innovation och entreprenörskap.
– Vi tänker fokusera på och stimulera både motions- och elitidrott i projektet och det finns spännande idéer om att addera nya upplevelsevärden till olika idrottsevenemang som kommer att genomföras i regionen under de kommande åren. Att öppna för att flera parter kan delta i innovationsprocesser borgar för fler möjligheter för alla, säger H-C Holmberg.
App för Vasaloppsåkare
Projektet är en fortsättning på det tidigare framgångsrika NVC-projektet Internet of Sports som finansierades av EU under perioden 2013-14. Där gavs möjligheter att testa sensorteknologi i olika praktiska tillämpningar inom sport. Ett resultat av det projektet är bland annat en app som nu finns på marknaden och som ger Vasaloppsåkare bättre möjligheter till optimering av träning och skidteknik samt ett flertal artiklar i internationella vetenskapliga journaler om så kallade ”wearables” som idag används av motionärer och idrottare för att planera och följa upp sin träning och ta ansvar för sin hälsa.
– Det är oerhört glädjande att NVC har fått dessa medel, då deras verksamhet är väsentlig för vår utveckling och framgång i skidspåret. Mätning i fält med sensorer och annan IT-teknik är ett område med stor utvecklingspotential, säger Rikard Grip förbundskapten, svenska längdskidlandslaget.
Med sin närhet till elitidrott är NVC en unik kunskapskälla för de regionala företagens arbete med produktutveckling. Projektplattformen blir en kraftfull bas för utveckling av nya spännande produkter och tjänster, där marknaden för dessa produkter växer oerhört snabbt både nationellt och globalt. Förutom att stärka det regionala näringslivet har projektet betydande potential att kunna bidra positivt till bättre hälsa och stärka svensk idrotts internationella konkurrenskraft.
Kunskapsdriven elitidrott
– Inom svensk utförsåkning är vi övertygade om att elitidrott nu och än mer i framtiden kommer att vara kunskapsdrivet. De som med modern teknologi kan samla, förstå och hantera stora datamängder kommer att leda den idrottsliga utvecklingen och det är därför vi senaste året har haft ett särskilt fokus i denna riktning. Att NVC med välmeriterade skidforskaren H-C Holmberg i spetsen återigen kommer med innovativa projektidéer kommer att skapa stora möjligheter för oss att tillsammans vara en drivande kraft inom internationell utförsåkning, samtidigt som vi kan stimulera den upplevelsebaserade näringen och stärka svensk alpin skidkultur bland alla skidintresserade, säger Tommy Eliasson, alpinchef, Svenska Skidförbundet.
EU satsar på sportsektorn
Sportsektorn har av EU pekats ut som ett område med stor potential att bidra till att målen i EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020 uppnås. Omsättningen och antalet anställda i svensk sportsektor växer stadigt. Från 2007 till 2013 har omsättningen ökat från 40 till 50 miljarder kronor och antalet anställda har ökat från 20 000 till 25 000 personer (SCB 2015). Ur ett ekonomiskt perspektiv utgör sportsektorn en betydande och växande del av ekonomin, något som Center för hälsoinnovation, Home of Internet of Sports ser fram emot att stärka ytterligare.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
