Bland annat gav både produktionsskogar och urskogar ifrån sig relativt stora mängder koldioxid till atmosfären under stora delar av mätperioden.
Det norra barrskogsbältet innehåller ett av världens största kollager, efter att ha bundit in mer koldioxid än det släppt ut i tusentals år. Kolet lagras i form av levande och död biomassa och olika mullämnen i marken, och att kolet har anrikats hänger samman med att det kalla klimatet begränsar nedbrytningen under en stor del av året.
I dagens klimatarbete är det viktigt att kunna beräkna vad som kommer att hända med detta kolförråd, och med skogarnas förmåga att binda in kol, i en framtid med varmare klimat och förändrad markanvändning, men våra kunskaper är dessvärre ofullständiga. För att bättre förstå de processer som styr flödet av koldioxid till och från ekosystemen i detta jättelika barrskogsbälte har David Hadden från SLU mätt koldioxidflöden på sex platser med olika typer av skogs- eller jordbruksmark.
Urskogar kan vara kolkällor
Resultaten i David Haddens doktorsarbete är på många sätt överraskande. På ingen av försöksplatserna motsvarade nettoflödet av koldioxid vad som förväntats, och i vissa fall motsäger resultaten allmänt vedertagen kunskap. Till exempel kom han fram till att Fiby urskog utanför Uppsala släppte ut 25 ton koldioxid under de tio år som mätningarna pågick. Det motsvarar fem varv runt jorden med bil.
– Tidigare publicerad forskning tyder på att urskog tar upp koldioxid, men våra mätningar visar att det också kan vara tvärtom – under vissa förhållanden kan dessa skogar till och med ge ifrån sig stora mängder koldioxid, säger David Hadden. Det är viktigt att förstå hur kolbalansen ser ut och vad som påverkar den. Stora delar av den boreala skogen är urskog, framförallt i Kanada och Ryssland, och de har en direkt påverkan på världens klimat.
Utsläppen av koldioxid från Fiby urskog beror till stor del på nedbrytningen av döda träd, som till exempel insekter ligger bakom. Med tanke på att det finns risk för ökande stormskador och insektsangrepp i framtiden, menar David Hadden att det är mycket viktigt att försöka förstå dessa processer. Bilden kompliceras av att den döda veden i urskogarna är viktig för många hotade arter; det finns en målkonflikt mellan klimat- och mångfaldsarbete.
Överraskande resultat i produktionsskog..
Men produktionsskogen visade sig också bli en kolkälla på relativt kort tid – det vill säga den avgav mer koldioxid än den tog upp. Koldioxidflödena i en i dag 50 år gammal produktionsskog har mätts sedan 1997. Under de första 13 åren var den en kolsänka – det vill säga den tog upp mer kol än den avgav. Sedan blev den en kolkälla, framförallt under vår och höst.
– Det här motsäger också en stor del av tidigare resultat, säger David Hadden. Det finns i dag en stor tro på att produktionsskogar är kolsänkor, och det stämmer under vissa förhållanden, men inte alltid.
Hur nettoflödet av koldioxid blir i produktionsskogen beror på många faktorer, såsom klimatpåverkan och trädens ålder, men också på hur man sköter skogen. Gallring till exempel, gör att träd och växter får bättre tillgång till ljus. Då kan tillväxten och koldioxidupptaget förbättras.
..men också på jordbruksmark
David Hadden har också jämfört koldioxidbalansen i skog med den från jordbruksmark – en åker som inte odlats i många år och en som aktivt odlats. Den åker som låg i träda var en liten kolkälla, medan den odlade marken var en liten kolsänka – även om marken i samband med plöjning avgav koldioxid. Också dessa resultat ifrågasätter det som är vedertaget i dag.
– I Sverige pågår en diskussion om att minska koldioxidutsläppen genom att undanta viss jordbruksmark från odling, men enligt mina resultat verkar det inte vara någon bra idé, säger David Hadden.
Att resultaten blir olika i olika studier kan bero på många saker. David Hadden och hans kollegor har mätserier som har pågått under längre tid än många andra studier, vilket talar till deras fördel.
– Vi behöver fler studier av koldioxidflödena i olika system och även ta med andra växthusgaser, såsom metan och lustgas, i beräkningarna. Det är viktigt att vi har en realistisk syn på vilka möjligheter vi har att använda våra skogstillgångar för att motverka klimatstörningen, säger David Hadden.
Kontakt: David George Hadden, Institutionen för ekologi, SLU Uppsala, 018-67 24 09, david.hadden@slu.se
Den psykiska sjukdomen BDD är förknippad med tidskrävande tvångsbeteenden, som att hela tiden försöka sminka över eller dölja den upplevda utseendedefekten. Även om andra säger att det inte är något fel på utseendet, har den som är drabbad svårt att ta det till sig. I sin forskning har Sabina Brohede, doktorand i medicinsk psykologi, utforskat vad det innebär att lida av BDD. I en studie har hon gjort djupintervjuer med femton kvinnor och män som har fått diagnosen.
– För dem som har BDD kan livet handla om att spara ihop pengar för att operera näsan för åttonde gången. De kan fastna framför spegeln i timtal. En person i studien hade inte gått utanför hemmet på tre månader, säger Sabina Brohede vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet.
Sabina Brohede menar att skam spelar en viktig roll. De drabbade vill inte bli sedda som fåfänga och det kan vara en anledning till att de undviker att söka hjälp trots att de mår mycket dåligt.
– BDD är ju något helt annat än fåfänga. Men det är nästan så att normen i dag är att man ska vara lite missnöjd med hur man ser ut, inte minst som kvinna. När en person söker hjälp för sitt utseende kan det då vara lätt att tänka att personen lägger för stor vikt vid det yttre. Men jag tror att det inte krävs särskilt många frågor för att förstå att det ligger något annat bakom. Vid BDD är det en ångestproblematik med tvångstankar och det är mycket vanligt med självmordstankar, säger Sabina Brohede.
Skönhetsingrepp hjälper inte den med BDD
Många drabbade söker hjälp på hudmottagningar eller plastikkirurgisk behandling, men tidigare forskning har visat att sådan behandling sällan hjälper, utan snarare kan förvärra symtomen. BDD kan i stället behandlas med kognitiv beteendeterapi och antidepressiv medicin.
I djupintervjuerna med personer som har diagnosticerad BDD har Sabina Brohede undersökt deras erfarenhet av sjukvården. Många var besvikna och upplevde att sjukdomen är okänd även inom vården, vilket bidrar till att det är svårt för dem som lider av den att få rätt hjälp. Hon hoppas att hennes forskningsresultat ska bidra till en ökad kännedom om sjukdomen bland vårdgivare och i samhället i stort.
– Det handlar om att fråga: ’Hur mycket påverkar det här ditt liv?’. Om det flödar fram en berättelse om att hela livet begränsas av detta, så kan det tyda på att det handlar om en BDD-problematik och då är det viktigt att erbjuda psykologisk behandling.
Diagnosen har funnits i 30 år, men det har funnits väldigt lite forskning kring hur vanligt tillståndet är. Sabina Brohedes studier av förekomsten av BDD är de första i Sverige.
– BDD verkar vara en relativt vanlig sjukdom. Enligt mina studier är förekomsten i Sverige runt 1–2 procent, vilket är i samma storleksordning som anorexi.
Ungefär fyra av fem patienter med Parkinsons sjukdom drabbas av sväljningssvårigheter under sitt sjukdomsförlopp. Djup hjärnstimulering är en behandlingsmetod som kan lindra rörelsesvårigheterna vid Parkinson, men har ingen påverkan på sväljningsfunktionen. Detta enligt en avhandling vid Umeå universitet.
En tunn elektrod placeras djupt inne i hjärnan. Elektroden sänder ut en svag ström som kan minska rörelsestörningarna vid Parkinsons sjukdom. Bild: Patric Blomstedt.
– Vi har undersökt hur sväljningen påverkades av djup hjärnstimulering i subthalamuskärnan och kaudala zona incerta, vilka är två möjliga målpunkter för behandling av rörelsestörningar vid Parkinsons sjukdom, säger Stina Sundstedt, som är logoped och doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för öron-, näs- och halssjukdomar.
– Resultaten i vår studie på 28 personer med Parkinsons sjukdom visade att sväljningen varken försämrades eller förbättrades som följd av djup hjärnstimulering i de två områdena av hjärnan. Risken för sväljningsproblem ökade inte som en följd av operationen.
Små ledningar in i de djupare delarna av hjärnan
Parkinsons sjukdom är en neurologisk sjukdom som främst kännetecknas av svårigheter med rörelser och motorik. Till sjukdomsbilden hör även ibland tal- och sväljningssvårigheter. Den vanligaste behandlingsmetoden för Parkinsons sjukdom är medicinering med läkemedlet levodopa, som lindrar symptomen.
I vissa fall där kompletterande behandlingsalternativ behövs kan djup hjärnstimulering bli aktuellt. Vid djup hjärnstimulering opereras små ledningar in i de djupa delarna av hjärnan, där en svag ström frigörs som påverkar hjärnan och lindrar rörelsestörningarna. Målpunkten för stimuleringen varierar utifrån vilka symptom patienten har.
Tidigare behandlingsstudier har visat att sväljningen hos patienter med Parkinsons sjukdom kan påverkas både negativt och positivt med djup hjärnstimulering i subthalamuskärnan. Stina Sundstedts studie är den första som tittat på sväljningsfunktion och djup hjärnstimulering i det specifika målområdet kaudala zona incerta.
– Trots att vi inte kunde se att behandlingen hade en specifik positiv effekt på sväljningen så är dessa resultat viktiga för att patienter och vårdgivare ska kunna fatta välinformerade beslut. Det är också viktigt att vi inte kunde se någon negativ effekt på sväljningsfunktionen, eftersom detta kunde få stora konsekvenser för patienternas hälsa och livskvalitet, säger Stina Sundstedt.
Behandlingseffekter kopplade till ätande och livskvalitet
I studien undersökte Stina Sundstedt också hur personer med Parkinsons sjukdom själva upplevde sin sväljningsfunktion med och utan djup hjärnstimulering. Resultaten visade att personer med djup hjärnstimulering i subthalamuskärnan upplevde en subjektiv förbättring av sväljningen.
Personer som fått djup hjärnstimulering i kaudala zona incerta upplevde ingen skillnad med eller utan stimulering. Resultaten visade att många av patienterna som behandlats med djup hjärnstimulering i kaudala zona incerta ökade i vikt efter operationen.
– En viktökning kan vara bra om personen i fråga är underviktig innan operationen, men i vår patientgrupp verkade det snarare bli så att övervikten ökade lite, säger Stina Sundstedt.
Effekt på rörelsesvårigheter
Som behandlingsmetod har djup hjärnstimulering visat sig ge goda effekter på patienternas rörelsesvårigheter och allmänna livskvalitet. Behandlingen anses därför vara mycket gynnsam för en del patienter med Parkinsons sjukdom. Men trots dokumenterade positiva effekter på rörelsestörningarna för vissa ger den befintliga forskningen inte en tydlig bild av hur djup hjärnstimulering påverkar andra symptom vid sjukdomen.
– Idag använder vårdgivare olika metoder i samband med operationen och olika inställningar för hjärnstimulatorn. De studier som gjorts är relativt små, vilket kan vara en förklaring till varför resultaten skiljer sig åt. Även i vår studie var patientgruppen ganska liten och det är därför viktigt att betona att det behövs fler studier kring effekterna av djup hjärnstimulering, säger Stina Sundstedt.
Stina Sundstedt är uppvuxen i Pedersöre, Finland och tog sin logopedexamen vid Umeå universitet 2013. Forskarstudierna påbörjades under logopedutbildningen och ledde fram till en licentiatexamen år 2014. Stina Sundstedt arbetar för närvarande kliniskt som logoped i Jakobstad, Finland.
Kontakt: Stina Sundstedt, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet
Telefon: +35 840 739 7393 E-post: stina.sundstedt@gmail.com
Om disputationen:
Fredagen den 17 februari försvarar Stina Sundstedt, Institutionen för klinisk vetenskap, sin avhandling med titeln: Sväljningsfunktionen hos patienter med Parkinsons sjukdom och djup hjärnstimulering. Engelsk titel: Swallowing function in patients with Parkinson’s disease and Deep Brain Stimulation. Fakultetsopponent: Professor Olle Ekberg, Institutionen för kliniska vetenskap, Lunds universitet, Lund. Huvudhandledare: Docent Katarina Olofsson. Disputationen äger rum kl. 9.00 i ÖNH-klinikens föreläsningssal, Målpunkt C2, Våning 3, Norrlands universitetssjukhus.
Alla hjärtans dag – dagen då de flesta par och andra allmänt kyss- och hångelsugna troligtvis byter saliv med varandra lite oftare än vanligt. Åtminstone har det blivit så de senaste århundradena.
En stor studie av romantiska och sexuella kyssar vid Indiana University och Las Vegas University of Nevada, UNLV, visar nämligen att handlingen där man trycker sin läppar mot varandra är ett relativt sentida fenomen i människans historia.
– Det brukar påstås att den romantiska kyssen uppstod under medeltiden. Tidigare var kyssen främst en hälsningsritual. I Persien på 400-talet före vår tid hälsade man den som var av samma sociala ställning som man själv med en kyss på munnen. Var gästen av en något lägre status fick han nöja sig med en kyss på kinden, säger Henric Bagerius, docent i historia vid Örebro universitet.
Henric Bagerius forskning handlar främst om samspelet mellan politik och sexualitet från medeltid till nutid och han vet således både det ena och det andra om hur och varför man kysste varandra förr i tiden.
– Även de tidiga kristna hälsade varandra med en fredskyss som ett tecken på broderskap och samhörighet och i många ortodoxa kyrkor utväxlar man fortfarande fredskyssar på påskdagens morgon.
Från vänskapsbevis till privatsak
Trots att den officiella romantiska kyssen inte är äldre än drygt 700 år betyder det inte att den bara delades mellan vänner. Eftersom läpparna är en känslig och erogen kroppsdel var kyssen en väldigt intim handling som mycket väl kunde vara erotisk. Till exempel kan man läsa i 3500 år gamla indiska sanskrittexter om älskande som möts ”mun till mun” och om en man ”dricker frukten från en slavinnas läppar”. Det är dock först under medeltiden som kyssen fick en officiell romantisk innerbörd.
– Det har satts samman med framväxten av en hövisk kultur och en diktning om en sorts romantisk kärlek mellan aristokratiska män och kvinnor. Med tiden letade sig kyssen in i olika bröllopsceremonier, och blev sedan alltmer privat. Från att ha varit en gest som gjorde det möjligt att visa upp vänskap och trohet inför andra, har kyssen blivit alltmer förknippad med det personliga och privata, säger Henric Bagerius.
Målningen är gjord efter ett berömt foto. Foto: Bundesarchiv, B 145 Bild-F088809-0038 / Thurn, Joachim F. / CC-BY-SA 3.0 [CC BY-SA 3.0 de (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/de/deed.en)], via Wikimedia Commons
Numera förekommer kyssar sällan i ceremoniella sammanhang – broderskapskyssen mellan Leonid Brezjnev och Erich Honecker från 1979 undantaget. Dessutom är väldigt få romantiska kyssar accepterade i offentligheten. Ett talande exempel är det ramaskri som uppstod i brittiska tidningar när prins Philip i början av 2000-talet kysste sin fru, tillika drottning Elizabeth II, offentligt för första gången på drygt 50 år.
– Att man inte vill se vissa personer kyssa varandra handlar förmodligen mest om kulturella regler för acceptabelt beteende. Drottning Elisabeth ska vara höjd utöver det vanliga i egenskap av drottning, så man gillar inte när hon beter sig som vem som helst, säger Jessica Abbott, evolutionsbiolog vid Lunds universitet.
Kysskulturer i minoritet
Forskarna vid Indiana University och UNLV kom även fram till romantiska kyssar är långt i från en global sedvänja. Efter att ha undersökt 168 av världens kulturer visade det sig att kärlekens kyssar endast förekom i 46 procent av dem.
Allra vanligast att kyssas var det enligt studien i Mellanöstern där hundra procent av de undersökta kulturerna ägnade sig åt det. För Asiens kulturer var siffran 73 procent, Europas 70 procent och Nordamerikas 55 procent.
– Det uppskattas att den amerikanska genomsnittskvinnan har kysst 79 män innan hon gifter sig, att mer än 90 procent av alla amerikaner har kysst någon före sin fjortonårsdag och att amerikanska män som kysser sin hustru regelbundet lever i genomsnitt fem år längre än män som gör dem gör det sällan, säger Henric Bagerius.
De som inte har anammat kyssarna är kulturer i Centralamerika och på Nya Guinea och jägar- och samlarkulturer söder om Sahara och i Amazonas djungler.
– Några kulturer tycks helt sakna ord för att kyssas, vilket antyder att kyssen inte ses som ett viktigt uttryck för vare sig vänskap eller kärlek, säger Henric Bagerius.
Mehinakustammen i Brasilien ansåg till exempel kyssar vara både motbjudande och äckliga, vilket kanske inte är så konstigt egentligen då en kyss kan föra över 80 miljoner bakterier.
En mänsklig egenskap
Trots att den romantiska kyssen endast förekommer i 46 procent av världens kulturer betyder det dock inte att människorna där inte pussas.
– Så gott som alla kulturer pussar varandra, framförallt föräldrar och barn. Man tror att pussens ursprung är matning av barn från mun till mun, med mat som en vuxen har tuggat sönder. Det är förmodligen också därför så få djur pussar varandra och inga andra kysser varandra – beteendet kommer indirekt ifrån vård av spädbarn, och få djur har så hjälplösa ungar som människan, säger Jessica Abbott.
I djurvärlden är det betydligt vanligare att använda luktsinnet för att visa sina känslor, till exempel genom att nosa eller slicka på varandra. Djurens beteende ligger även till grund för en annan teori om kyssarnas uppkomst, nämligen att den tillåter oss att komma tillräckligt nära varandra för att uppfatta den andres feromoner. På så sätt fick vi veta om den andra parten var ett bra fortplantningsval. I vissa kulturer övergick sniffandet till läppkontakt, men funktionen är likväl densamma.
– Man kan tänka sig att det finns en viss evolutionär fördel när det gäller kemisk kommunikation. Många djur använder sig av kemisk kommunikation vid partnerval, så det är inte så långsökt att tro att detsamma gäller människor. När man utbyter saliv kan man nog få information om partnerns genetisk kvalité och allmän hälsotillstånd – fast det känner man förmodligen omedvetet som ”god” eller ”äcklig” smak, säger Jessica Abbott.
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Det går inte se på en stjärna exakt när den kommer att explodera, så för att studera supernovor håller astronomerna koll på miljarder stjärnor varje natt.
De första observationerna av de tidiga stadierna av en supernova redovisas nu i en artikel i Nature Physics, publicerad av bland annat forskare vid Stockholms universitet. Observationerna gjordes endast tre timmar efter explosionen, vilket var tillräckligt tidigt för att bestämma vad som hände strax innan explosionen.yyexplosion som lyser miljarder gånger starkare än vår sol. Man kan inte se på en stjärna exakt när den kommer att explodera, så för att studera supernovor håller astronomerna koll på miljarder stjärnor varje natt.
Supernovan SN 2013fs exploderade i en spiralarm i galaxen NGC 7610 (högst upp till höger). Ljuset från supernovan lyser upp den omkringliggande gasen som stjärnan tidigare kastat ut (till vänster), och signalen från denna gas kunde rekordsnabbt fångas upp på Keck-teleskopet på Hawaii (nere till höger). Bild: Ofer Yaron, Weizmann-institutet, Israel.
Stjärnvindarna blåste kraftigare innan explosionen
Ett robotteleskop i Kalifornien som är specialiserat på att hitta unga supernovor observerade den aktuella supernovan SN 2013fs endast tre timmar efter att det första ljuset från den nått jorden. Ytterligare tre timmar senare hade världens största teleskop (Keck på Hawaii) detaljstuderat supernovan. Det var en rekordsnabb observation för supernovaforskarna, som därmed har fått ny information om vad en massiv stjärna gör under sitt sista levnadsår.
Forskarna fann bevis på att stjärnan innan explosionen var omgiven av en skiva av materia som hade skapats under året före explosionen. Under sin sista tid har stjärnan snabbt matat ut massor av materia. Det verkar alltså som om massiva stjärnor vet om att de ska dö och förbereder sig inför detta.
– Vi visste inte tidigare att stjärnan strax innan explosionen blåser mycket kraftigare stjärnvindar än tidigare i dess liv, det är en spännande och viktig iakttagelse, säger Jesper Sollerman, professor vid institutionen för astronomi, Stockholms universitet, en av medförfattarna till artikeln.
Exploderade i oktober 2013
Eftersom denna typ av supernova (Typ II) är den vanligaste formen av supernovor, föreslår forskarna i artikeln att de iakttagelser som har gjorts kan vara ett allmänt scenario för exploderande stjärnor.
De första observationerna från Keck-teleskopet visade att material blåsts ut från stjärnan strax innan explosionen. När forskarna sedan 12 timmar senare fick bilder från Nordiska optiska teleskopet på La Palma, hade signalen redan falnat. Det visar hur viktigt snabbheten är när det gäller dessa observationer.
Supernovan SN 2013fs exploderade den 6 oktober 2013, 150 miljoner ljusår bort i Pegasus stjärnbild belägen i galaxen NGC 7610. Den observerade supernovan tillhör den vanligaste sortens supernovor, som kommer från röda superjättestjärnor.
Jesper Sollerman och hans kollegor startar under sommaren ett nytt stort projekt, Zwicky Transient Facility, för att systematiskt söka efter nya kortvariga fenomen på himlen. De hoppas hitta många tidiga supernovor bland dessa de kommande tre åren.
Artikeln har publicerats i tidskriften Nature Physics. Försteförfattare är Ofer Yaron från Weizmann-institutet i Israel. Från Stockholms universitet medverkar Jesper Sollerman, Claes Fransson och Francesco Taddia.
Kontakt: Jesper Sollerman, professor, Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet, e-post jesper@astro.su.se, telefon: 08-553 785 54.
Det banbrytande med studien är att man har tagit fram ett tvådimensionellt material, där man har lyckats kombinera de båda ämnena grafen, som är elektriskt ledande, och bornitrid, som är isolerande. Tidigare har dessa båda ämnen hittills enbart använts var för sig i försök vid detektering av molekyler.
Figur: Ralph Scheicher
Detekteringen av enskilda molekyler är av stor betydelse inom medicin och sjukvård, men dagens metoder har hitintills generellt varit alltför komplicerade och för dyra för att kunna användas i stor omfattning.
Genom studien har man med hjälp av nanosensorn kunnat detektera de fyra naturligt förekommande nukleotiderna, som utgör byggstenarna i DNA, och därmed upptäckt ett nytt snabbt och billigt sätt att kunna sekvensera DNA med hjälp av elektrisk ström.
Simuleringar genomfördes i vakuum
I datorsimuleringarna har man gjort ett litet hål i gränsskiktet mellan de båda ämnena, en så kallad nanopor, och en liten kedja av elektriskt ledande material har bildats mellan nanoporen och den isolerade bornitriden. När molekyler rör sig genom hålet ändras den elektriska potentialen i kedjan och materialets ledningsförmåga påverkas. Genom att mäta den elektriska strömmen i materialet kan molekylerna identifieras med hjälp av sina karakteristiska dipolmoment.
I studien undersöktes även vätefluorid, som är en liten molekyl med ett stort elektriskt dipolmoment, som är idealisk att använda för att få en bättre förståelse för hur själva nanosensorn, som detekterar större och mer komplexa molekyler, fungerar.
Datorsimuleringarna genomfördes i vakuum och molekylerna var fixerade i förhållande till kolkedjan och nanoporen. I framtida studier vill vi undersöka de dynamiska aspekterna hos systemet. Det blir spännande att se hur sensorerna kommer att reagera i till exempel vatten, säger Ralph Scheicher, forskare i materialteori vid institutionen för fysik och astronomi.
Kontakt: Ralph Scheicher, forskare vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet ralph.scheicher@physics.uu.se, 018-471 5873
Med systematisk, sjuksköterskeledd uppföljning per telefon av patientens blodtryck, blodfetter, läkemedelsbehandling och livsstilsfaktorer kan risknivåerna förbättras, enligt en avhandling vid Umeå universitet.
Personer som drabbats av en stroke eller ett övergående strokeliknande insjuknande, så kallad transitorisk ischemisk attack (TIA), löper stor risk att drabbas av ytterligare en stroke. För att minska risken erbjuds inom vården förebyggande behandling, bland annat i form av läkemedel för att sänka blodtryck och blodfetter.
Forskaren Anna-Lotta Irewall vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin har studerat den tidiga risken att återinsjukna i stroke mellan 1998 och 2010. Studien är baserad på hälsodata från nationella kvalitetsregister och omfattar närmare 200 000 personer som drabbats av en stroke under den aktuella tidsperioden.
– Våra resultat visar att risken att återinsjukna i stroke minskade med 20 procent mellan 1998 och 2010. Allt fler patienter som skrivs ut från sjukhus får förebyggande behandling, men den här behandlingen skulle kunna optimeras ytterligare genom systematisk uppföljning. Detta skulle på sikt kunna leda till att risken att drabbas av stroke eller andra manifestationer av hjärtkärlsjukdom minskar ytterligare, säger Anna-Lotta Irewall.
Lägre blodtryck och nivå blodfetter
I en uppföljningsstudie gjord på patienter i Jämtlands län har Anna-Lotta Irewall utvärderat ett telefonbaserat sjuksköterskelett uppföljningsprogram för att optimera den förebyggande behandlingen efter stroke eller TIA.I studien deltog 871 patienter som sökt vård på Östersunds sjukhus för stroke eller TIA mellan 2010 och 2013.
Deltagande patienter lottades slumpmässigt antingen till uppföljning enligt vanlig rutin, vilket innebär uppföljning i primärvården, eller uppföljning av sjuksköterska via telefon. Första uppföljningen var en månad efter utskrivning och innebar för patienterna i det sjuksköterskeledda programmet en genomgång per telefon av aktuell läkemedelsbehandling, nivåer av blodtryck och blodfetter samt livsstilsrådgivning avseende rökning, motion och kostvanor. Vid behov gjordes läkemedelsjusteringar i samråd med läkare med en uppföljande kontroll efter ytterligare fyra veckor.
Resultaten visade att tolv månader efter utskrivning hade deltagarna i det sjuksköterskeledda programmet i genomsnitt lägre blodtryck och blodfetter än deltagarna som följts upp enligt vanlig rutin och fler nådde de rekommenderade nivåerna. När resultaten av de två olika uppföljningsrutinerna jämfördes mellan grupper med olika utbildningsnivå hade patienter som följts av sjuksköterska likvärdiga blodtrycksresultat oavsett utbildningsnivå, medan patienter med låg utbildningsnivå hade relativt sett något bättre resultat avseende blodfetter.
Låg utbildning ger högre risk
Bland patienter som följts upp enligt vanlig rutin tycktes däremot den lågutbildade gruppen uppnå sämre resultat än patienter med hög utbildning.
– Vi vet sedan tidigare att grupper med lägre socioekonomisk position, exempelvis låg utbildningsnivå eller låg inkomst, har en högre risk att drabbas av stroke och andra typer av hjärtkärlsjukdom. Varför vet vi inte säkert, men naturligtvis är det väldigt viktigt att utforma den uppföljande vården på ett vis som inte missgynnar grupper med särskilt hög risk, säger Anna-Lotta Irewall.
Anna-Lotta Irewall är ursprungligen från Tjällmo i norra Östergötland. Hon jobbar som AT-läkare på Östersunds sjukhus och har sedan 2013 varit doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet. Hon flyttade till Umeå för läkarstudier år 2008 och sedan vidare till Östersund 2011 som del av den första kull läkarstudenter som utregionaliserades under utbildningens sista 6 terminer.
Kontakt: Anna-Lotta Irewall, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet Telefon: 070-408 5467 E-post: anna-lotta.irewall@umu.se
Om disputationen:Torsdagen den 16 februari försvarar Anna-Lotta Irewall, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Återinsjuknande och sekundärprevention efter akut cerebrovaskulär sjukdom. Engelsk titel: Recurrent events and secondary prevention after acute cerebrovascular disease. Fakultetsopponent: Professor Arne Lindgren, Institutionen för kliniska vetenskaper, Neurologi, Lunds universitet. Huvudhandledare: Docent Thomas Mooe, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet. Disputationen äger ruk kl 9.00 i Hörsalen, Östersunds sjukhus.
Förklaringen? Bladens porer, eller stomata som de egentligen heter, stängs naturligt när omgivningen är torr för att växten ska behålla sin fukt. Men om bladen behandlas med så kallad pulsed electric field-teknik, eller PEF-teknik, skadas porerna och förblir öppna varpå efterföljande torktid nästan halveras.
Detta leder till att flera av bladets smakbärande celler och ämnen förblir intakta även efter att bladen torkats.
– Hittills har vi jobbat med basilika. Härnäst funderar vi på att testa dill, säger Federico Gomez, forskare i livsmedelsteknik vid LTH, Lunds universitet.
Upptäckten gjordes mer eller mindre av en slump:
– Min tidigare doktorand noterade att stomata inte stängde när hon körde bladen i PEF-teknik. Det påverkade hennes experiment på ett negativt sätt. Detta var en intressant observation som jag sedan diskuterade med Allan Rasmusson, växtfysiolog vid biologiska Institutionen, Lunds universitet. Vi kom på att permanent öppna stomata borde kunna korta torktiden.
Så Federico Gomez testade och visst förkortades torktiden samtidigt som aromen och färgen blev mycket aptitligare.
Tekniken används ännu endast i labbet, men då den inte är dyr – enligt Federico Gomez förmodligen billigare eftersom energi sparas under torkningen – bedömer han att den bör vara efterfrågad.
Allan Rasmusson betonar att det inte rör sig om några elchocker:
– Bladen stimuleras med elektriska spänningimpulser som är en bråkdel av vad man har i ett elstängsel. Det här höjer den spänning som redan finns naturligt i bladcellerna. Bladen lever efteråt och vi har bara gjort en begränsad skada som gör att porerna öppnas, säger han.
Hanna Woksepp, biomedicinsk analytiker vid klinisk mikrobiologi och vårdhygien på Landstinget i Kalmar län, har vid Linnéuniversitetet undersökt antibiotikanivåer hos patienter med svåra bakteriella infektioner.
Hon har tillsammans med sina medarbetare utvecklat nya enklare metoder för att snabbt kunna mäta halten av antibiotika i blod. Antibiotikabehandling hos intensivvårdskrävande patienter sker idag efter en fast dosering som tar begränsad hänsyn till individuella faktorer.
Patienter fick för låga doser
I en klinisk studie i sydöstra sjukvårdsregionen, har Hanna Woksepp och hennes kollegor funnit att nära hälften av de undersökta patienterna med svåra bakteriella infektioner, haft för låga nivåer av antibiotika i blodet. Om dosen av antibiotika är otillräcklig kommer medicinen inte vara effektiv för behandling av infektionen, och bakterierna blir mer benägna att utveckla resistens.
– Det finns idag rekommendationer om doseringar av antibiotika, men de är lika för alla patienter och leder enligt våra resultat till väldigt spridda antibiotikanivåer, säger Hanna. Resultaten i min avhandling talar för att svårt sjuka patienter bör få individanpassad antibiotikabehandling.
Hanna och hennes medarbetare har också utvecklat nya metoder för att kontrollera smittspridning av bakterier på sjukhus – metoder som kan utföras lokalt även i mindre laboratorier. Hennes avhandling kartlägger vilka tillvägagångsätt som lämpar sig bäst för att snabbast förhindra ytterligare spridning, och kunna utesluta eller bekräfta eventuella utbrott.
DNA-sekvensering för smittspårning
– Vi har tagit fram nya snabba metoder för att upptäcka spridning av bakterier på vårdavdelning, helt anpassade efter laboratoriets förutsättningar och metodiken har redan implementerats i sydöstra sjukvårdsregionen berättar Hanna Woksepp.
För ett mer exakt resultat vid smittspårning används mer avancerade metoder med så kallad DNA-sekvensering. I Kalmar där man än så länge inte har den avancerande utrustningen, går det ändå att spåra eventuell bakteriespridning i vårdmiljö, genom den enklare metoden, vilket kan ge svar inom ett dygn.
Dagens problematik med ökad resistens bland bakterier och vårt förhållningssätt till användandet av antibiotika är intressant tycker Hanna Woksepp.
– För att minska bakteriespridning krävs lämpliga rutiner och rekommendationer inom alla berörda sektioner, såsom sjukvård, jordbruk, djurproduktion och samhällsövervakning.
Vi behöver bättre strategier i samhället för hur detta ska hanteras och att till viss del bidra till det är spännande, säger Hanna.
Kontakt: Hanna Woksepp, hanna.woksepp@ltkalmar.se och Annika Sand, pressansvarig, telefon 076-830 01 05
Det är forskningsrådet Formas som har beslutat att bevilja drygt en miljon kronor till forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt..
– Sedan 2008 har hela fyra utbrott noterats, vilket står i kontrast till få förekomster under de föregående cirka 50 åren. Man spekulerar i om det kan finnas kopplingar till väder, klimat och förändrad markanvändning. Det är viktigt att vi ökar förståelsen kring detta för att kunna förebygga framtida utbrott. I det här fallet är data av en sådan art att de behöver samlas in i ett så tidigt skede som möjligt, för att säkra forskningsmaterial, säger Markku Rummukainen, Formas huvudsekreterare.
Forskarna ska säkra material, information och lokal kunskap kring mjältbrantsutbrottet från sommaren 2016. Syftet är att bygga upp kunskap för att bättre kunna förutsäga, förebygga och hantera liknande händelser. De som drabbats av följdeffekterna av utbrottet, kommer också att delta i utformningen av nya beredskapsplaner för att minimera effekter och smittspridning vid nya fall av mjältbrand. Att dra erfarenheter från mjältbrandsutbrottet 2016 kan vara en avgörande faktor för att framtida beredskapsplaner ska fungera.
Idisslare drabbas värst
Mjältbrand är en bakteriell infektion som drabbar såväl människa som djur, och förorsakas av Bacillus anthracis. Infektionen är ofta dödlig för betesdjur och idisslare är särskilt känsliga. Risken för smitta till människa betraktas som stor. Den vanligaste orsaken till att betande djur drabbas är bakteriesporer som överlevt i jord. Insekter kan spela en roll för smittspridning i många utbrott. Sjukdomen var förhållandevis vanlig i Sverige fram till mitten av 1900-talet, och efter ett drygt halvsekel med endast några enstaka fall har det varit regelbundna utbrott av mjältbrand. Förutom den risk för djurs och människors hälsa som varje utbrott utgör så är det också förenat med stora kostnader för samhället, då händelser av denna typ leder till en omfattande riskhantering.
Kontakt: Mattias Norrby, forskningssekreterare Formas, 08-775 40 22, mattias.norrby@formas.se och Emilie von Essen, presschef Formas, 0702 – 814038, eve@formas.se
Grågåsen, som förr gav sig av mot Sydeuropa när hösten kom, har under de senaste decennierna valt att stanna i Sverige under vintern. I dag kan gässen enkelt hitta föda på de vintergröna och näringsrika fälten. Samtidigt har jakten stramats åt, vilket gett utökat skydd åt gässen. Alla uppskattar inte grågässens framfart på åkrarna. Många lantbrukare försöker med olika metoder, skrämma bort inkräktarna.
I veckan beviljade Naturvårdsverket medel ur Viltvårdsfonden för att finansiera två parallella forskningsprojekt om gässen. Under de kommande sex åren ska bland annat gässens rörelsemönster kartläggas.
Vill förstå hur gässen tänker
– Hittills har forskningen varit väldigt knapphändig. Man har räknat gäss och kunnat konstatera att de ökat. Men nu vill vi förstå hur gässen tänker när de väljer att slå sig ner på ett specifikt fält. I en del av projektet vill vi också utvärdera de olika skrämselmetoderna och hur kostnadseffektiva de egentligen är, säger Johan Elmberg, projektledare och professor i zooekologi vid Högskolan Kristianstad.
Drygt 10 miljoner kronor avsätts för ändamålet, och 2019 kan projektet få ytterligare 6 miljoner kronor. Johan Elmberg är inte oväntat nöjd med utdelningen från Naturvårdsverket.
– Konkurrensen om forskningsanslag är så mördande hård att man aldrig kan räkna med något. Samtidigt vet vi att det efterfrågats mer kunskap kring detta område. Tiden var mogen att styra bort en del av de anslag som går till forskning om älgar och vargar.
Kontakt: Johan Elmberg, professor i zooekologi vid Avdelningen för naturvetenskap, Högskolan Kristianstad, 044-750 34 53, 070-266 64 50, johan.elmberg@hkr.se
Vad är Viltvårdsfonden?
Genom Viltvårdsfonden finansierar Naturvårdsverket forskning som stödjer en hållbar förvaltning av vilt. Fondens medel bygger på den viltvårdsavgift som alla jägare i Sverige betalar. Detta år inkom sammanlagt 20 ansökningar om forskningsmedel från universitet och högskolor, varav fem beviljades anslag.
En del av de nya arter forskarna upptäckt är vitt spridda över världen – andra extremt sällsynta. Det senare gäller flera av de tuggummiväxter som växtsystematikern Ulf Swenson under året beskrivit från Nya Kaledonien. En av arterna, Pycnandra comptonioides, finns bara i ett enda känt exemplar.
– Det är frustrerande att se klockan ”närma sig midnatt”. Vi kommer aldrig hinna beskriva alla arter innan det är för sent. För vår egen överlevnads skull borde vi människor skydda stora arealer natur, säger Ulf Swenson.
Till årets nya fynd hör också flera svampar som lever som parasiter på lavar och ett par svampar som fick stor medial uppmärksamhet eftersom de upptäcktes i en udda miljö, nämligen Stockholms tunnelbana. Forskarna har också beskrivit en ny snäcka från djupen utanför Costa Rica, parasiterande rundmaskar och tre nya sötvattenfiskar. En av dem, Garra mini, är nära släkt med de fiskar som används i fisk-pedikyr.
– Minigarran har precis som andra arter i släktet en skarp munkant, så att den kan skrapa alger från stenar. Vi hittade den i klara vattenfall och små forsar i Bangladesh bergsdjungler. Det var av en slump – egentligen letade vi efter en annan fisk, berättar zoologen Sven Kullander.
Nya fossila arter
Museets paleontologer har upptäckt och beskrivit tidigare okända arter, som sedan länge är utdöda. Till årets mest spektakulära fynd hör en bäver från Japan, som levde för ca 18 miljoner år sedan. De har också hittat några av jordens första blötdjur, en halv miljard år gamla.
– Varje år beskriver museets forskare mellan 50 och 100 arter i samarbete med kollegor runt om i världen. Att kartlägga jordens biologiska och geologiska mångfald är en av Naturhistoriska riksmuseet viktigaste uppgifter. Vi uppskattar att endast ca 10-15 procent av världens arter är kända för vetenskapen. Samtidigt leder klimatförändring och miljöförstöring till att alltfler arter utrotas, säger museets forskningschef Per Ericson.
Sällsynta kristaller
Museets geologer har beskrivit två nya mineral: rödbrun lombardoit, som bildar extremt små och sällsynta kristaller, från en övergiven liten gruva i Italien, och betydligt vanligare, svart oxy-foitit från Australien.
För mer information om taxa och mineral, kontakta vår vetenskapskommunikatör eller respektive forskare hos oss som beskrivit de nya fynden (se listan nedan).
1. Pycnandra poindimiensis, tuggummiväxt. 2. Hydrovatus diversipunctatus och Hydrovatus globosus, dykarskalbaggar. 3. Pegmatothylakos manumii, fossil äggkokong från en utdöd ringmask. 4. Kanoia myronfeinbergi, snäcka. 5. Garra mini, karpfisk. Foto: Ulf Swenson, Johannes Bergsten, Steve McLoughlin, Anders Warén, Sven Kullander.
Växter
Pycnandra comptonioides (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pycnandra kouakouensis (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pycnandra montana (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pycnandra poindimiensis (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pycnandra versicolor (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pouteria synsepala (ny art av tuggummiväxt, Brasilien, Ulf Swenson)
Svampar
Bradymyces graniticola (ny art av sporsäcksvamp, Sverige, Johannes Lundberg, Therese Sallstedt, Magnus Ivarsson, Mats Wedin)
Bacillicladium lobatum (ny art och nytt släkte av sporsäcksvamp, Sverige, Johannes Lundberg, Therese Sallstedt, Magnus Ivarsson, Mats Wedin)
Biatoropsis hafellneri (ny art av basidiesvamp, parasit på lav, England, Norge, Portugal, Mats Wedin)
Biatoropsis minuta (ny art av basidiesvamp, parasit på lav, Spanien, Sverige, Kanada, Argentina, Mats Wedin)
Biatoropsis protousneae (ny art av basidiesvamp, parasit på lav, Chile, Argentina, Mats Wedin)
Tremella diederichiana (ny art av basidiesvamp, parasit på lav, Spanien, Mats Wedin)
Cyphobasidium (nytt släkte av basidiesvamp, parasit eller symbiont i lav, vitt spridd, Mats Wedin)
Allocalicium (nytt släkte av lav, vitt spridd,Mats Wedin)
Pseudothelomma (nytt släkte av lav, vitt spridd,Mats Wedin)
Typhula suecica (ny art av trådklubba, Spanien, Frankrike, Sverige, Ibai Olariaga, Karen Hansen)
Geopyxis aleurioides (ny art av stybbskål, Kanada, Schweiz, Karen Hansen)
Geopyxis deceptiva (ny art av stybbskål, USA, Karen Hansen)
Djur
Kanoia myronfeinbergi (ny art och nytt släkte av snäcka, Costa Rica, Anders Warén)
Alloionema similis (ny art av parasitisk rundmask, USA, Oleksandr Holovachov)
Phasmarhabditis californica (ny art av parasitisk rundmask, USA, Oleksandr Holovachov)
Hydrovatus diversipunctatus (ny art av dykarskalbagge, Thailand, Johannes Bergsten)
Hydrovatus globosus (ny art av dykarskalbagge, Thailand, Johannes Bergsten)
Garra mini (ny art av karpfisk, Bangladesh, Sven Kullander)
Danio htamanthinus (ny art av karpfisk, Burma, Sven Kullander)
Teleocichla preta (ny art av ciklid, Brasilien, Sven Kullander)
Niltavinae (ny underfamilj av flugsnappare, södra och östra Asien, George Sangster)
Fossila, utdöda växter (ålder i Ma=miljoner år)
Caliciflora mauldinensis (ny art och nytt släkte av blomväxt, USA, 99 Ma, Else Marie Friis)
Kenilanthus marylandensis (ny art och nytt släkte av blomväxt, USA, 110 Ma, Else Marie Friis)
Karingbalia nychumensis (ny art och nytt släkte av nakenfröig växt, Australien, 270 Ma, Steve McLoughlin)
Fossila, utdöda djur (ålder i Ma=miljoner år)
Capitoconus borealis (ny art av blötdjur, Grönland, 515 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
Tulenicornus frykmani (ny art, troligen släkt med blötdjur, Grönland, 515 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
Conotheca hensoni (ny art, troligen släkt med blötdjur, Grönland, 525 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
XHipponicharion pearylandica (ny art av leddjur, Grönland, 515 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
Liangshanella nivalis (ny art av leddjur, Grönland, 515 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
Burejospermum seymourense (ny art av ringmask, Antarktis, 50 Ma, Steve McLoughlin och Thomas Mörs)
Burejospermum punctatum (ny art av ringmask, Antarktis, 50 Ma, Steve McLoughlin och Thomas Mörs)
Pegmatothylakos manumii (ny art och nytt släkte av ringmask, Antarktis, 50 Ma, Steve McLoughlin och Thomas Mörs)
Argentina antarctica (ny art av guldlaxfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Diaphus marambionis (ny art av prickfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Macruronus eastmani (ny art av kummelfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Coelorinchus balushkini (ny art av skolästfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Coelorinchus nordenskjoeldi (ny art av skolästfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Palimphemus seymourensis (ny art av torskfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Hoplobrotula antipoda (ny art av ormfiskartad fisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Notoberyx cionei (ny art och nytt släkte av beryxartad fisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Cepola anderssoni (ny art av bandfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Pristiophorus laevis (ny art av såghaj, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Notoramphoscyllium woodwardi (ny art och nytt släkte av matthaj, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Coelometlaouia pannucea (ny art och nytt släkte av matthaj, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Minocastor godai (ny art, nytt släkte och nytt tribus av bäver, Japan, 18,5 Ma, Thomas Mörsoch Daniela Kalthoff)
Paciculus walshi (ny art av hamster, USA, 28 Ma, Daniela Kalthoff)
Mineral
Lombardoit, Ba2Mn(AsO4)2(OH) (nytt arsenat, Italien, Ulf Hålenius)
Oxy-foitit, (Fe2+Al2)Al6(Si6O18)(BO3)3(OH)3O (nytt silikat, Australien, Henrik Skogby,Ulf Hålenius) Your text
– Skolans mottagande av denna grupp elever säger något om hur skolan ser på sitt uppdrag om inkludering och alla elevers rätt till utveckling och lärande. Det behöver ske ett medvetet arbete kring social inkludering där fokus läggs på vilka strukturer och normer som råder i skolan och hur dessa kan vidgas för att välkomna nya elever.
Det säger Jenny Nilsson Folke som har undersökt hur nyanlända elever i tre olika kommuner upplever mötet med den svenska skolan och vilka villkor för lärande och inkludering som de anser att skolan erbjuder dem.
Formellt inkluderad men exkluderad i praktiken
Resultaten i hennes avhandling visar att övergången från förberedelseklass till ordinarie klasser ofta har varit svårare än förväntat på grund av bristande sociala och pedagogiska resurser i skolorna. Detta riskerar att förorsaka en förlängning av det parallella skolliv som eleverna i många fall upplever under tiden i förberedelseklass.
– En elev kan vara formellt inkluderad i en ordinarie klass, men ändå känna sig exkluderad både vad gäller möjligheten till lärande och inkludering. På samma sätt kan en elev känna sig socialt och lärandemässigt inkluderad i förberedelseklassen, men ändå uppleva att förberedelseklassen är ett sammanhang som präglas av exkludering från skolan i stort, säger Jenny Nilsson Folke.
Det visade sig särskilt svårt att bli socialt inkluderad i den lilla kommunen, där en majoritet av eleverna har svenska som sitt första språk. Denna kontext framställs annars ofta som extra gynnsam för nyanlända elever. Det var också slående att exkluderingen skedde på skilda nivåer i de olika kommunerna.
Svårare bli socialt inkluderad i små kommuner
– I den stora urbana kommunen där elever relativt snabbt blev socialt inkluderade på skolan, upplevde de sig däremot som exkluderade i staden i stort. Det var också påfallande att eleverna som gick över till språkintroduktion ansåg att de bromsades i sin utbildningsmässiga utveckling.
Övergången till ordinarie system måste snabbas på så att ämnesundervisningen blir mer tillgänglig genom elevernas första såväl som andra språk, menar Jenny Nilsson Folke.
– Eleverna har inte tid att vänta på att svenskan ska komma ikapp utan deras första språk måste nyttjas genom den studiehandledning på modersmålet som de har rätt till. Mottagande lärare i ordinarie klasser behöver också bli medvetna om behovet av att förklara språket i de ämnen de undervisar i.
– Målet är att kunna skapa säkra modeller för intelligent prognostisering av både elanvändning och solelproduktion. Det kan lägga grunden till att bygga smarta elnät, säger Joakim Munkhammar, projektledare i forskargruppen Bebyggelsens energisystem vid Uppsala universitet.
Att integrera solel i kraftsystemet i stor skala kan bli problematiskt, i och med att solelproduktionen varierar snabbt när moln passerar över solpanelerna. Väderförändringar mellan soligt och molnigt kan i framtiden innebära utmaningar till exempel för lokalnätsägare med stora andelar solel i sina nät, inte bara i Sverige utan i stora delar av världen.
Förutspå solelproduktion och elanvändning
Uppsala universitet har tillsammans med STUNS, Stiftelsen för samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle, och landstingsservice vid Region Uppsala startat ett projekt för att titta på hur beräkningar av elanvändningen och produktionen kan gå till.
Med hjälp av bland annat statistiska modeller och artificiell intelligens är tanken att träna datorer i att förutspå solelproduktion och elanvändning. Projektet finansieras inom Energimyndighetens forsknings- och innovationsprogram Samspel.
Forskare vid Uppsala universitet ska utveckla och tillämpa avancerade datormodeller, som baseras på datainsamling från Region Uppsalas solelanläggningar.
Prognostiseringsmodeller för solel
– Antalet lokala, decentraliserade energisystem, baserade på till exempel solel, ökar mycket just nu på många platser i världen. I och med att förnybar energi ofta innebär stora utmaningar för elsystemen kan resultaten från vårt projekt bli mycket viktiga för framtidens elnät, säger Fredrik Björklund, projektledare på STUNS.
Variationer i solinstrålningen har studerats i över 100 år, och forskningen har på senare år blivit allt mer aktuellt när det kommer till användningen och utformningen av solelanläggningar. Projektet som heter Utveckling och utvärdering av prognostiseringsmodeller för solel och elanvändning över tid och rum, bygger vidare på tidigare projekt kring statistisk modellering av elanvändning och solinstrålning som utvecklats vid Uppsala universitet.
Kontakt: Joakim Munkhammar, institutionen för teknikvetenskaper vid Uppsala universitet, 070-44 64 271 joakim.munkhammar@angstrom.uu.se
Att forskning ska leda till förändring tycker Ida Schoultz och Johanna Björklund är självklart. De är två av åtta forskare och lärare som har fått varsin plats i Örebro universitets Social Impact Lab. Och har har anmält sig till Örebro universitets nya satsning på sociala innovationer.
Ida Schoultz vill ge äldre människor bättre förutsättningar att må bra livet ut. Johanna Björklund vill jobba med hållbarhet i skolan.
Alla har en relation till mat
– Mitt förslag är att schemalägga skollunchen och använda matsalen som laborationssal, säger Johanna Björklund. Jag vill ge barn möjligheten att skapa sig ett personligt förhållningssätt till frågor om hållbarhet och miljö och förstå hur vårt sätt att leva påverkar.
– Den gemensamma skolmaten är ju en så bra utgångspunkt då, eftersom alla har en relation till mat och här kan man tillsammans lära sig och göra hållbara förändringar, säger Johanna Björklund.
Hur stor miljö- och klimatpåverkan har olika basvaror, köttproduktion och matsvinn och vad vi behöver ta hänsyn till när vi gör våra val för att de ska vara hållbara? Vad är det till exempel för skillnad på valet mellan potatis, pasta och ris? För att göra rätt val krävs kunskap.
– Skolmåltidspersonalen har gjort mycket och nästa steg är att involvera både lärare och barn, säger Johanna Björklund.
Magen och kosten spelar stor roll för äldre
Ida Schoultz, som sitter bredvid, nickar. Hon har många frågor och på flera sätt berör deras ämnen varandra – fast Johanna arbetar med skolbarn och Ida med äldre människor.
– Ett hälsosamt åldrande – det finns mycket forskning om detta men hur gör vi det tillgängligt för samhället? Vi vet till exempel att magen och kosten spelar en viktig roll, säger Ida Schoultz.
Hennes forskargrupp har visat att orienterare mår bättre än många andra äldre. De ingår i ett socialt sammanhang och är fysiskt aktiva samtidigt som sporten innebär en kognitiv utmaning. Hon vill göra dessa tre delar till en naturlig del av livet för alla människor.
– När vi vänder oss till äldre är det viktigt att inte klumpa ihop alla över 65 år till en grupp. Vi behöver utforma olika aktiviteter eller program efter intresse och engagemang hos äldre, precis som vi gör för andra åldersgrupper.
Utveckla tillsammans med användarna
– Jag har många idéer och jag hoppas kunna skapa ett program där de bitar som är vitkiga för ett hälsosamt åldrande finns med. Att vara en del av Social Impact Lab öppnar nya möjligheter, säger Ida Schoultz.
Robert Brummer är vicerektor för samverkan på Örebro universitet och han ser fram emot att följa forskarna i labbet.
– Ofta är det teknik som hamnar i fokus när vi pratar om innovationer men sociala innovationer är minst lika viktiga. Och som universitet har vi ett ansvar att vara bärare av lösningar för att möta de många utmaningar som samhället står inför, säger Robert Brummer.
Fyra av de åtta forskarna har fått pengar för att arbeta med sina idéer en dag i veckan under ett år.
– Ofta är det just bristen på arbetstid som gör att idéerna inte blir verklighet. Men anställda, som vill jobba med tillämpning, behöver träffa varandra också, säger Åsa Allard, som är verksamhetsledare.
– Vi ska underlätta för forskare och lärare att gå från att veta en massa saker till att använda det. Labbet ger dem inte bara en samlingspunkt utan också tid och metoder att utveckla sina idéer tillsammans med användarna.
Både handel och konsumenter bör vara väl medvetna om betydelsen av hygien och rätt förvaringstemperatur, visar forskningsresultaten från SLU.
Utbudet ökar av ”ätfärdiga” bladgrönsaker som skurits och sköljts och är färdiga att serveras. Det finns också ett stort utbud av ätfärdiga matsallader, där bladgrönsaker blandats med andra ingredienser, som kyckling och pasta, för att utgöra hälsosamma och lättillgängliga måltider för konsumenterna.
Parallellt med denna utveckling har livsmedelsburen smitta som kopplats till bladgrönsaker ökat i omfattning. Smittämnen, exempelvis bakterier, kan råka komma in under flera av stegen i produktionen av ätfärdig sallad. En väg är med bevattningsvattnet under odlingen av bladgrönsakerna, en annan ingång är den manuella hanteringen av salladsingredienserna under tillredningen.
Ätfärdiga sallader upphettas ju inte och därför finns det inget steg i produktionskedjan som kan ta bort smittämnen som eventuellt hamnat i produkten.
Var tionde sallad innehöll sjukdomsalstrande bakterier
Veterinär Karin Söderqvist har i sin avhandling vid SLU studerat livsmedelssäkerheten för salladsprodukter. Hon har bland annat analyserat ätfärdiga matsallader från butik.
– I nästan var tionde ätfärdiga sallad fanns indikationer på förekomst av bakterier som kan orsaka livsmedelsburen sjukdom hos människa, säger Karin Söderqvist. Vi påvisade gener som kan härröra från smittämnen, men i de flesta fall inte levande bakterier.
I två av 141 undersökta sallader hittades dock bakterien Listeria monocytogenes som kan leda till listerios, en sällsynt men allvarlig sjukdom som kan drabba personer med nedsatt immunförsvar, gravida eller äldre.
För att undersöka smittämnens förmåga att tillväxa i ätfärdig sallad under kylförvaring, gjorde Karin Söderqvist en tillväxtstudie vid olika temperaturer.
Förvaring vid 15 grader ökade sjukdomsrisken hundratusenfalt
De tre smittämnen som undersöktes, Listeria monocytogenes, sjukdomsframkallande Yersinia enterocolitica och Escherichia coli O157:H7 *, visade sig nå mycket höga halter i matsallad som förvarats vid en felaktig temperatur (15 grader C) under hållbarhetstiden.
För någon som ätit en matsallad som förvarats vid 15 grader C bedömdes risken att insjukna i listerios öka hundratusenfalt jämfört med om matsalladen konsumerats direkt efter tillblandning.
– För att förhindra att smittsamma bakterier kan växa till och leda till sjukdom, bör både handlare och konsumenter informeras om vikten av korrekt kylförvaring av matsallader, säger Karin Söderqvist.
Ätfärdiga matsallader en riskprodukt
I matsallad som förvarats vid rekommenderad temperatur (8 grader C) under hållbarhetstiden, kunde Listeria monocytogenes ändå tillväxa till halter över den accepterade gränsen för ätfärdiga produkter, vilket indikerar att gällande rekommenderade temperatur bör sänkas.
– Matsallad är med andra ord en riskprodukt, säger Karin Söderqvist. Välfungerande hygienrutiner från jord till bord samt lämplig förvaringstemperatur och hållbarhetstid är av största vikt för att minska risken för livsmedelsburen sjukdom orsakad av matsallad.
* O157:H7 är en serotyp av tarmbakterien Escherichia coli, som kan orsaka EHEC-infektion. EHEC=enterohemorrhagisk E. coli.
Avhandlingen: Veterinär Karin Söderqvist, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, försvarar sin doktorsavhandling med titeln ”Is your salad safe to eat? Aspects of foodborne zoonotic bacteria in ready-to-eat leafy vegetables and mixed-ingredient salads” för veterinärmedicine doktorsexamen.
Tid: fredagen den 16 februari 2017 klockan 09.15
Plats: Audhumbla, VHC, Ultuna, SLU Uppsala
Opponent: Senior Scientist Gro Johannessen, Norwegian Veterinary Institute, Oslo, Norge.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
