Svenskarnas klädinköp ger den fjärde största andelen av landets koldioxidutsläpp – efter ”bilen, biffen och bostaden”, alltså våra transporter, vår mat och vårt boende.
Men hur ska jag göra för att minska mina kläders miljöpåverkan? Det beror på vilken sorts konsument du är. Det konstaterar Sandra Roos, som har tagit ett helhetsgrepp på textilers livscykel med sin doktorsavhandling vid Chalmers och Swerea, inom forskningsprogrammet Mistra Future Fashion.
– För dig som vill vara maximalt miljövänlig är det bara en enda sak du behöver komma ihåg: använd dina plagg tills de är utslitna. Det är viktigare än alla andra aspekter, till exempel hur och var kläderna är tillverkade och vilket material de är gjorda av.
De flesta plagg används några få gånger
Men som bekant är det en väldigt liten andel av kläderna som idag används 100 till 200 gånger, vilket brukar vara den möjliga livslängden. Vi svenskar köper i genomsnitt 50 nya plagg varje år.
För dig som köper nära genomsnittet, eller över, är det mer betydelsefullt hur kläderna är producerade. Men det är svårt för konsumenterna att få information om de aspekter som verkligen är viktiga. Sandra Roos har i stället ett annat tips till genomsnittskonsumenten som vill ta miljöhänsyn.
– Tänk på hur du tar dig till klädbutiken. När det gäller klimatpåverkan är det den faktor som är lättast för konsumenten att påverka, som samtidigt har stor effekt.
Under klädernas livscykel ligger idag 25 procent av klimatpåverkan i delar som användarna enkelt kan göra något åt. Bara 3 procent orsakas av tvätt och torkning, medan 22 procent orsakas av kundernas transporter till och från affärerna. En stor del av transporterna sker alltså med bil.
Hur miljövänligt är det då med e-handel i en jämförelse?
– Generellt är det ett väldigt bra alternativ, säger Sandra Roos. Men bara om det inte leder att man köper kläder som man gillar mindre och därmed använder mindre, eller returnerar många plagg. Hos de största e-handelsföretagen är det inte självklart att returnerade kläder går ut till försäljning igen.
Värst miljöpåverkan av textilfärgningen
Sandra Roos har gjort en livscykelinventering utifrån 30 olika delprocesser i textilproduktion, som är en viktig del inom forskningsprogrammet Mistra Future Fashion. Resultatet gör det möjligt att jämföra vitt skilda textilprodukter – inklusive giftigheten hos de kemikalier som används – vilket inte har varit möjligt tidigare.
Mistra Future Fashion är ett samarbete mellan modeindustri och forskare, bland annat från Chalmers, Rise och Swerea. Deras nästa steg blir att omvandla avhandlingens resultat till ett konkret verktyg som klädföretagen kan använda för att förbättra miljöprestandan hos sina processer och produkter. Verktyget beräknas bli klart under 2017. Ett viktigt steg, eftersom huvuddelen av miljöbelastningen i klädernas livscykel ligger i själva produktionsfasen.
Svenskarnas klimatpåverkan från de olika faserna i våra kläders livscykel. Produktionen står för 70 procent. Övriga andelar: distribution fram till kund 4 procent, kundens transport 22 procent, tvätt och tork 3 procent, avfallshantering 0 procent.
Föga förvånande visar Sandra Roos forskning att konventionell odling av bomull, där stora mängder insektsgift sprids direkt i naturen, sticker ut som särskilt miljöbelastande. En annan av hennes slutsatser var mer oväntad.
– De allra flesta miljöindex baseras idag på vilken typ av tygfiber som använts; ull, nylon, polyester eller bomull. Men det är inte där den stora miljöpåverkan ligger, utan i alla efterprocesserna: spinning, vävning, stickning och framförallt i färgningen – den våta beredningen. Alla kemikalier som används där gör den faktiskt lika farlig som bomullsodling.
Så påverkar kläderna klimatet:
För konsumenternas del är alltså plaggens användningstid det absolut viktigaste ur ett miljöperspektiv. Som ett exempel har Sandra Roos räknat ut hur mycket längre man behöver använda en svart bomullsskjorta av konventionellt odlad bomull, jämfört med en svart polyesterskjorta, för att kompensera för att det sprids gifter vid bomullsodlingen och att färgning av bomull till mörka färger är värst för miljön. Som en tumregel kan man säga: tre gånger längre. Om man till exempel använder polyesterskjortan bara 10 gånger, men bomullsskjortan 30 gånger, så är det i ett livscykelperspektiv lika belastande för miljön.
Användning under hela plaggets livslängd kan förstås också uppnås genom att man ger bort eller säljer kläder som man inte vill ha till någon annan som fortsätter använda dem. Men att lämna plaggen till klädinsamling är inte någon självklar lösning på problemet. Det finns ett stort överskott av insamlade plagg, och bara en liten andel av dem kommer till fortsatt användning som kläder. Däremot är det en mycket stor miljövinst att som konsument själv köpa begagnade kläder i stället för nya.
Tyger som tillverkas av cellulosa från träd och växter är ett viktigt spår inom forskningen och utvecklingen för att sluta kretsloppet så att textilindustrin blir hållbar. Viskos, modal och lyocell/tencel är exempel på sådana tyger som finns redan idag och som ofta har bra miljöprestanda.
Att tvätta vid låga temperaturer är inte viktigt ur miljösynpunkt, eftersom den extra uppvärmningen av vatten står för en väldigt liten andel av energiförbrukningen i klädernas livscykel. Dessutom förlorar man hela miljövinsten om man tvättar i 30 grader och bara kan använda plagget en gång innan det är dags för tvätt igen, jämfört med om man hade kunnat använda plagget två gånger om man hade tvättat det helt rent i 60 grader. Varje tvätt sliter på plagget och förkortar dess livslängd. Torktumling sliter ännu mer på plagget, och förbrukar fem gånger mer energi än tvätten. Men klimatpåverkan är totalt mycket mindre av själva tvättningen och torkningen än av kundernas köpresor i Sverige.
Blekning är inte längre någon miljöbov inom industrin tack vare utvecklade metoder. Till och med att själv bleka fläckar på vita plagg med klorin är bättre än att slänga ett plagg bara för att det är fläckigt, och köpa ett nytt.
Att välja miljömärkta kläder ger effekt. När det gäller ekobomull finns det märkningar såsom BCI (Better Cotton Initiative), GOTS med flera. Dock anger de bara anger att bomullen är ekologiskt odlad – de säger inget om hur resten av tillverkningen (färgning och behandling) har gått till.
Distributionen av kläderna tills de når kunderna står bara för 4 procent av klimatpåverkan under livscykeln – trots att kläderna huvudsakligen tillverkas i länder långt bort från Sverige.
Mistra Future Fashion är ett forskningsprogram om hållbart mode och verkar för en framtida positiv modeindustri. Visionen är att möjliggöra ett systemskifte till en hållbar industri. Programmet håller unikt ett systemperspektiv och arbetar tvärvetenskapligt i ett stort konsortium med över 40 forsknings- och industripartners. Programmet finansieras primärt av Mistra och leds av Rise.
Studien påvisade inte någon skillnad i behandlingseffekt vid jämförelse av ett godkänt läkemedel och ett billigare preparat som används av en del landsting och vårdgivare.
Åldersförändringar i ögats gula fläck, så kallad makuladegeneration, är den största orsaken till att äldre i västvärlden förlorar stora delar av sin syn. Förändringarna leder till skador i synfältets mitt vilket bland annat kan göra att raka linjer uppfattas som suddiga och krokiga. Obehandlad leder sjukdomen till svår synnedsättning och stora problem med läsning och tv-tittande. Så småningom kan synen i mitten av synfältet gå förlorad och det centrala seendet blir endast en suddig fläck. Detta gör att man ttill exempel inte kan känna igen ansikten även på nära håll.
– Forskningen bygger på data från drygt 3900 ögonpatienter hämtade från Svenska Makularegistret. Studien belägger inte orsakssamband, så det finns risk att ej undersökta faktorer haft inverkan på resultatet, till exempel. andra sjukdomar och medicinering för dessa, men en viktig slutsats från vår studie är nödvändigheten av att söka hjälp tidigt vid åldersförändringar av synen.
Märker man att det är något konstigt med synen bör man kontakta en ögonklinik snarast. Optiker kan också ta en näthinnebild som kan visa på förändringar, berättar Aldana Rosso, forskare vid Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet.
Synskärpa före och efter behandling I studien undersöktes patienternas synskärpa före och efter behandling samt hur stor risken är att behöva synhjälpmedel. Resultaten visade att tidig diagnos, innan synen försämrats påtagligt, är viktig för att behandlingen ska bevara och även förbättra synen.
Studien visar att läkemedelsbehandling stabiliserar synen för majoriteten av patienterna. Av de patienter som vid diagnostillfället har synförmåga över gränsen för behov av hjälpmedel har 80 procent fortfarande en bevarad eller bättre synförmåga efter ett till två års behandling. Av de patienter som redan före behandlingen skulle behöva synhjälpmedel är det 40 procent som får en förbättrad syn och ligger över gränsen för behov av synhjälpmedel efter ett eller två års behandling.
Val av läkemedel är omdebatterat Valet av läkemedel vid behandling av åldersförändringar i gula fläcken är omdebatterat och varierar mellan olika vårdgivare och landsting. Medicinen är relativt dyr, och det har därför blivit vanligt att ett billigare preparat avsett att användas vid tarmcancer används. Detta läkemedel har en kemisk struktur som påminner om den i de dyrare ögonmedicinerna.
– I våra studieresultat kunde vi inte se någon skillnad i behandlingseffekt när vi jämförde ett av de godkända ögonläkemedlen med det billigare tarmläkemedlet. Det finns många faktorer som påverkar behandlingseffekten och vi fortsätter att studera denna fråga. Flera analyser är planerade där vi också inkluderar det senast registrerade läkemedlet för behandling av åldersförändringar på gula fläcken, kommenterar Aldana Rosso.
I en nu pågående studie undersöker hon allmänt hälsotillstånd och sjukdomsbild hos ett urval ögonpatienter som behandlats för åldersförändringar i gula fläcken. Målet att öka kunskapen om ögonpatienternas hälsa i övrigt samt dess betydelse för ögonbehandling.
Publikation: Risk for low visual acuity after 1 and 2 years of treatment with ranibizumab or bevacizumab for patients with neovascular age-related macular degeneration.
Kontakt: Aldana Rosso, forskare vid Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet, samt statistiker vid Epidemiologi- och Registercentrum Syd, 070-21 27 140, aldana.rosso@skane.se
Åldersförändringar i gula fläcken – makuladegeneration
Mer än 30 procent av befolkningen i Sverige som fyllt 70 år har enligt uppskattningar någon form av åldersförändring i gula fläcken. Med stigande ålder ökar antalet fall. Fler kvinnor än män drabbas. Åldersförändringar i gula fläcken leder ej till blindhet men obehandlad sjukdom leder till svår synnedsättning och stora problem med läsning och tv-tittande.
80–85 procent insjuknar i en lindrigare form utan blödningar, så kallad torr eller tidig makuladegeneration. 15–20 procent får den svårare formen med blödningar och svullnad, våt makuladegeneration eller svår atrofi (uttalad torr makuladegeneration).
Den torra varianten går ej att behandla medan personer med våt makuladegeneration behandlas med ett läkemedel som injiceras i ögat. Normal behandlingstid är två år. Incidensen av våt makuladegeneration i Sverige har uppskattats till 3500 nya fall per år. Sjukdomen drabbar ofta båda ögonen varför antalet nyinsjuknade ögon har beräknats till 5000 per år.
En betydande mängd giftigt bly från blykulor deponeras i vävnaden hos skjutna älgar, vilket kan påverka både människors hälsa men också asätare som äter slaktrester. Genom att byta till kopparkulor, skulle jägare kunna eliminera en betydande källa till blyexponering hos både människor och de asätare som tar hand om slaktavfallet.
Det är slutsatsen i en artikel av svenska, norska och amerikanska viltforskare, från bl a Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Wildlife Society Bulletin.
Forskarna samlade in kulor som använts vid älgjakt i Sverige, Norge och Finland för att mäta utsläppen av de båda metallerna.
Enligt en enkät som sänts ut till jägare i de aktuella områdena föredrar 90 procent blykulor medan tio procent föredrar koppar. Tre kaliberklasser dominerar: 7,62 mm (69 procent), 9,3 mm (12 procent) och 6,5 mm (12 procent).
Kulor passerade helt oftare genom kalvar (76 procent) jämfört med årsgamla djur (63 procent) eller vuxna (47 procent). Metalldeponeringen är upp emot sex gånger högre för en blykula än för en kopparkula.
Baserat på en beräknad avskjutning av 166 000 älgar i de tre länderna under jaktsäsongen 2013/2014 uppskattar forskarna att blykulor deponerar 690 kg bly i älgslaktkroppar, jämfört med 21 kg i koppar från kopparkulor. Skeletträffar ökar, medan längre skjutavstånd minskar deponering från blybaserade kulor. Dessa faktorer påverkade emellertid inte deponering från kopparkulor.
Vid den autoimmuna sjukdomen typ 1-diabetes förlorar kroppen sin förmåga att producera insulin. Under utvecklingen av sjukdomen attackerar immunsystemet de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln, vilket märks av att det ofta finns antikroppar riktade mot kroppsegna proteiner i betacellerna. Ett av dessa är GAD65 (glutamic acid decarboxylase). Flera kliniska prövningar av ett läkemedel baserat på GAD65, GAD-alum, pågår.
I en studie, DIAGNODE, har forskare vid Linköpings universitet provat att spruta GAD-alum direkt i lymfkörtlarna i ljumsken, i stället för under huden, för att se om immunförsvaret blir mer tolerant mot kroppens eget GAD-protein. Tillvägagångssättet liknar det som används vid allergibehandling för att inducera tolerans mot ett allergiframkallande ämne, så kallad allergivaccination.
Sex patienter i åldrarna 20–22 år, som haft typ1-diabetes i upp till ett halvår, deltar i studien. De har fått injektioner med en låg dos GAD-alum vid tre tillfällen och under tiden tagit tillskott av D-vitamin, som kan dämpa immunsystemets inflammatoriska svar.
Lovande resultat
– På de sex patienter som vi har behandlat ser det mycket lovande ut. Det traditionella förloppet vid typ 1-diabetes är att man gradvis förlorar sin insulinproduktion, men det har inte våra patienter gjort än. Vi behöver följa dem under längre tid och inkludera fler patienter innan vi säger något om effekten, men resultatet hittills är väldigt spännande, säger Johnny Ludvigsson, senior professor vid Linköpings universitet och ansvarig för studien. Studien publiceras i tidskriften New England Journal of Medicine.
I pilotstudien finns ingen obehandlad kontrollgrupp. I sin rapport jämför forskarna resultatet med obehandlade patientgrupper från egna och andras tidigare studier. Hos deltagarna i den aktuella studien sjönk patienternas långtidsblodsocker (HbA1c) och insulinbehov. Kroppens egen insulinproduktion höll sig stabil. De sex patienterna har följts minst sex månader, och fyra av dem har följts minst 15 månader.
Fler studier
Nu vill forskarna gå vidare med fynden genom att utöka till fler och även yngre patienter.
– Om det visar sig att resultatet står sig när vi testar på fler patienter så vore det ett mycket stort framsteg. Förloppet vid typ 1-diabetes skiljer sig åt mellan olika individer av många skäl, så man måste inte nödvändigtvis hitta en metod som har utmärkt effekt på alla. Om det hjälper hälften av patienterna så vore det väldigt bra, säger Johnny Ludvigsson.
Forskningen har finansierats med stöd av Barndiabetesfonden, Diabetesfonden, FORSS och ett anslag utan restriktioner från Diamyd Medical, som utvecklar diabetsvaccinet Diamydâ baserat på GAD-molekylen.
För mer information:
Johnny Ludvigsson, senior professor, johnny.ludvigsson@liu.se, 013-28 68 54
Gunnel Holmér har undersökt svensk glashistoria i sin doktorsavhandling ”Flaskor på löpande band. Arbete och arbetskraftsrekrytering vid Surte glasbruk 1943-1978”, vid Linnéuniversitet.
Fokus ligger på 1960-talets högkonjunktur med dess omfattande arbetskraftsinvandring till glasindustrin vid Surte glasbruk, som låg strax norr om Göteborg. Tidigare forskning har haft fokus på de manuella glasbruken men Gunnel Holmérs doktorsavhandling fokuserar istället på den mekaniserade glasbranschen. Unikt för studien är att hon beskrivit och analyserat förhållandena på Surte både ur genus- och etnicitetsperspektiv, vilket aldrig tidigare skett inom glashistorisk forskning.
Liksom för svensk industri i allmänhet var behovet av arbetskraft stort på Surte efter andra världskriget och främst under 1960-talet. Huvudalternativet för att klara produktionen blev utländska arbetare, i första hand från Finland. Tidigare forskning har bland annat framhållit att vissa nationaliteter inom tillverkningsindustrin kopplats ihop med sämre arbetsuppgifter. Gunnel Holmérs undersökning visar däremot att sedan tillverkningen blivit maskinell hade möjligheterna att yrkesutbilda sig och avancera ökat för män oavsett nationalitet och tidigare glaskunskap. Det tyder inte på någon diskriminering utifrån etnicitet vad det gäller de manliga arbetarna.
Synkammaren en kvinnofälla
Sedd ur genusperspektiv visar Gunnel Holmérs studie däremot att maskintillverkningen inte gynnade kvinnorna på Surte. Istället hade det lett till flera rutinmässiga uppgifter främst inom syningen av färdiga glasprodukter, och synkammaren hade blivit en kvinnofälla. Slutsatsen är att genus till kvinnors nackdel var överordnat etnicitet i arbetets organisering inom den maskinella glasproduktionen. Resultaten som visar på skillnader i arbete vad det gäller genus återfinns i en övergripande samhällsordning kopplad till en fördomsfull syn på kvinnligt och manligt med tydliga konsekvenser i det dagliga arbetet.
Resultaten från avhandlingen menar Gunnel Holmér även kan kopplas till tiden vi lever i idag, där migration är en ständig process.
− I Sverige idag och fortsättningsvis under 2000-talet kommer behovet av arbetskraft att vara stort – om än inte på glasbruken. I ett längre historiskt perspektiv har invandrare varit viktiga för Sveriges ekonomiska och kulturella utveckling. Detta gäller inte minst glasbruken som alltid mottagit impulser utifrån och ständigt varit arenor för kulturmöten, säger Gunnel Holmér.
Bakterier och andra mikroorganismer finns överallt runtomkring oss. De flesta är ofarliga för människan och är snarare en viktig del av naturliga ekosystem. Där lever de i samhällen som bäst studeras med modern DNA-teknik.
Med metagenomik kan arvsmassan hos mikroorganismer som förekommer i en viss miljö analyseras, till exempel bakterier i magen hos en människa. Men de datamängder som skapas är stora och komplexa och ställer höga krav på den statistiska analysen.
Viktor Jonsson har i sin doktorsavhandling utvecklat nya statistiska metoder för analys av just sådan data. Med de här metoderna kan förändringar mellan olika bakteriesamhällen påvisas med större säkerhet, till exempel vid jämförelser mellan bakteriefloran från magen hos sjuka och friska individer.
Hans arbete visar även att den statistiska analysen påverkar de biologiska slutsatserna.
− Om metoder som bygger på att felaktiga antaganden används finns risker för att få ett missvisande slutresultat. Skillnader som beror på naturlig variation kan felaktigt tolkas att vara associerade med det som ska undersökas, till exempel ett sjukdomstillstånd. Det kan i sin tur leda till falska slutsatser, säger Viktor Jonsson.
Säkrare statistiska metoder avgörande
Trots att den experimentella tekniken som ligger till grund för metagenomiken gått framåt är exempelvis provtagning fortfarande dyrt, vilket gör att antalet prover för statistiska jämförelser är relativt få. Samtidigt finns det en stor variation mellan samhällen av mikroorganismer som lever i liknande miljöer. Detta ställer höga krav på att de statistiska metoderna är korrekta och pålitliga.
− Moderna statistiska metoder gör det möjligt att dra säkrare slutsatser från samma mängd prover. Det sparar både tid och pengar och gör på sikt det möjligt att öka förståelsen av mikroorganismerna som lever omkring oss, säger Viktor Jonsson.
Kontakt:
Viktor Jonsson, institutionen för matematiska vetenskaper, viktor.jonsson@chalmers.se tel: 031- 772 53 38 (privat mobil: 0705195909)
– Den energi som finns i spänningar kan fångas upp och öppna för nya möjligheter. Lösningen behöver inte vara att välja mellan A eller B, utan kan lika gärna resultera i frågan ’varför inte C?’, säger Medhanie Gaim.
I sin doktorsavhandling analyserar Medhanie Gaim hur spänningar, exempelvis i form av olika åsikter och förslag, hanteras i företag. I synnerhet inom kreativa näringar kan hanterande av spänningar vara av stor vikt för företagets framgång. Bland annat har arbetet inom arkitektföretag studerats.
Genom att hantera spänningar på rätt sätt förhindras att lösningen reduceras till en blek kompromiss mellan två ytterligheter. Det står i kontrast till den etablerade synen i tidigare forskning att spänningar i en arbetsgrupp kräver temporär kompromiss, separation eller upplösning. Det menar Medhanie Gaim inte är nödvändigt eller någon fördel.
Ge utrymme för dialog
I själva verket kräver alla spänningar i ett företag inte handling i sig utan snarare ett utrymme för att kunna öppna för dialog med syfte att knyta samman motsatser, gå bortom dessa och placera dem i ett nytt sammanhang.
– Men rätt utrymme välkomnas spänningar. Komplementära egenskaper och kvaliteter i företaget eftersträvas istället för att motarbetas, säger Medhanie Gaim.
Den empiriska studien visar att hantering av paradoxer kräver ett intrikat samspel mellan paradoxala tankesätt och praktiker – som innefattar organisationsmedlemmars emotioner, kognitioner och beteenden – samt organisatoriska förutsättningar som inbäddar sådana tankesätt i organisationens system.
– Genom att acceptera paradoxer som något normalt och ta vara på den utvecklingspotential som ett paradoxalt angreppssätt möjliggör kan bitar av genialitet frigöras i organisationen, säger Medhanie Gaim.
Medhanie Gaim har studerat i Addis Abeba och i Linköping och arbetar nu som lärare och doktorand vid Handelshögskolan vid Umeå universitet.
För mer information:
Medhanie GaimTelefon: 090-786 80 44
Mobil: 072-7272078
E-post: medhanie.gaim@umu.se
Om disputationen:
Medhanie Gaim, Handelshögskolan företagsekonomi vid Umeå universitet, försvarar tisdag 21 februari sin avhandling med den svenska titeln: Paradoxen som det nya normala: Essäer om inramning, ledning och upprätthållande av organisatoriska spänningar (Engelsk titel: Paradox as the New Normal: Essays on framing, managing and sustaining organizational tensions). Handledare: Nils Wåhlin, Umeå universitet. Fakultetsopponent: Prof Stewart Clegg, School of Management, University of Technology, Sydney. Samhällsvetarhuset, hörsal B. Kl. 13.15-15. Disputationen hålls
I en studie av svenskarnas attityd till fel och rättelser i digitala medier mättes vad användarna tyckte om fel i nyheter på nätet samt om inställningen påverkades av hur allvarliga och frekventa felen var. Forskarna mätte i vilken grad användarna litade på medier generellt och faktorer som ålder, kön, utbildningsnivå och medievanor fanns också med. I studien fick användarna även svara på om de tog del av nyhetsflödet i mobiltelefon, dator eller surfplatta.
– Människor förväntar sig att det är rätt från början. Journalister ska förmedla korrekta och relevanta nyheter, digitalt och snabbt spelar ingen roll. Även när journalistiken attackeras och falska nyheter sprids, har publiken höga och traditionella krav på nyhetsmedierna, konstaterar Michael Karlsson, forskare i medie-och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet.
Användarnas bakgrund eller medievanor påverkar inte attityden till fel och rättelser i den digitala nyhetshanteringen i någon större utsträckning, enligt undersökningen. Men en skillnad finns: de som redan har ett högre förtroende för medierna än genomsnittet är den grupp som mest uppskattar när nyheterna på nätet rättas.
Forskarna anlitade TNS Sifo och ett webbaserat frågeformulär skickades ut till nästan 8 000 personer i Sverige i åldrarna 16 år och uppåt. Drygt 2 000 svarade, hälften kvinnor och hälften män. En majoritet av de som svarade, 60 procent, är negativa till fel i nyheter.
Hellre rätt än snabbt
Hur allvarliga felen är spelar roll för acceptansen. Fler än hälften, cirka 66 procent, accepterar mindre fel som snabbt rättas till. Öppenhet om fel uppfattas som positivt, det vill säga när journalisten rättar och anger detta vid artikeln. Användarna är negativa till fel som inte rättas och när det gäller allvarliga felaktigheter ogillas detta av nästan alla, 90 procent.
Hos den som redan har ett högt förtroende för medierna kan arbetssättet med att rätta fel och öppet redovisa detta stärka tilliten ytterligare. Men det är små skillnader och rättelser väger inte upp en bristfällig journalistik.
– Det är viktigare än på länge att journalister inte i brådskan rundar hörnen, särskilt med tanke på Trumps utspel mot medierna och förmåga att leverera lögner som alternativa fakta. Transparens har liten betydelse för publiken i allmänhet och för den journalistiska trovärdigheten.Ytterligare ett tecken på att folk är trötta på falska nyheter är att Facebook nu lanserar ett nytt sätt att hantera felaktiga nyheter som sprids via nätverket med hjälp av reaktioner från användarna, berättar Michael Karlsson.
Författare är professor Michael Karlsson, Karlstads universitet tillsammans med docent Christer Clerwall, Karlstads universitet och professor Lars Nord, Mittuniversitetet. Studien ingår i ett större projekt om online-journalistik och förändringar i journalistiken ur ett användarperspektiv.
För mer information:
Michael Karlsson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet: michael.karlsson@kau.se, tel 070–213 99 97
Den aktuella studien undersöker om det finns så kallade publikationsskevheter inom klimatforskningen, det vill säga en statistisk snedfördelning i hur olika typer av resultat redovisas i de vetenskapliga tidskrifterna. Slutsatsen är att klimatforskarna inte gömmer undan obekväma fakta som skulle kunna motbevisa klimatförändringarna.
– Jag hoppas att resultaten från vår studie ska övertyga skeptiker att klimatförändringar är en realitet och att åtgärder som lyfts fram i klimatdebatten ska tas på allvar, säger Johan Hollander som är forskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Statistisk analys
Hollander har tillsammans med ett par kollegor från Sverige och Kanada undersökt 120 vetenskapliga artiklar som publicerats inom klimatforskning mellan åren 1997 och 2013. Hollanders studie innehåller en statistisk analys av de sammanlagt 1 154 experiment som ingick i de undersökta artiklarna. Men han hittade som sagt ingen publikationsskevhet i materialet.
– Det var glädjande att se att den vetenskapliga metoden är robust. Det är viktigt att visa att vi kan lita på resultaten från klimatforskningen, säger Johan Hollander.
Inom forskarsamhället råder konsensus beträffande globala klimatförändringar medan det fortfarande finns många klimatförnekare bland politiker och hos vissa delar av allmänheten, menar Johan Hollander. I samband med den så kallade Climategate-skandalen 2009 blev klimatforskare beskyllda för att bortse från motstridiga uppgifter och anklagades för att plocka russinen ur kakan för att bevisa sin tes.
– Det är ett stort problem ifall politiker och andra beslutsfattare inte har en tilltro till vetenskapen. Det kan få till följd att viktiga beslut inte fattas eller prioriteras ner, säger Johan Hollander.
Den aktuella studien har nyligen publicerats i tidskriften Climatic Change.
För mer information:
Johan Hollander, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Tel 046 – 222 34 73, 070-17 49 660 johan.hollander@biol.lu.se
En stor del av undervisningen på Sjuksköterskeprogrammet är inte obligatorisk att medverka i, precis som på många andra högre utbildningar. Närvaron på föreläsningar kan variera stort och är emellanåt så låg som 20 procent. Samtidigt visar forskningsstudien att det i snitt är 70 procent av studenterna som får godkänt på tentorna vid första examinationstillfället.
– Vi som undervisar upplever att studenterna väljer bort att delta i undervisningstillfällena. Det har väckt funderingar kring vilken roll undervisningen har. Därför ville vi ta reda på hur kopplingen mellan närvaro och resultat egentligen ser ut, berättar Åsa Rejnö, strokesjuksköterska, universitetslektor och forskare vid Institutionen för hälsovetenskap på Högskolan Väst.
361 studenter deltog
Åsa Rejnö initierade en forskningsstudie som startade 2013 och blev klar i december 2016. Upplägget var att registrera närvaron på Sjuksköterskeprogrammets icke-obligatoriska undervisningstillfällen på två kurser under två olika terminer. Parallellt noterades betygen på kursernas examinationer. Totalt deltog 361 sjuksköterskestudenter i den kvantitativa studien.
Lönar sig att delta
– Studien visar tydligt att det lönar sig att delta i undervisningen. Studenter som har 75 procents närvaro klarar tentorna vid första tillfället i mer än 75 procent av fallen, konstaterar Åsa Rejnö. Av de som väljer att gå på färre än 25 procent av föreläsningarna klarar ungefär hälften tentorna.
– Det känns förstås bra att vår undervisning spelar en viktig roll för studenternas studieresultat. Genom att gå på föreläsningarna kan studenterna få hjälp att applicera sina kunskaper och sätta in det som står i kurslitteraturen i ett praktiskt sammanhang. Vi ger dem konkreta exempel från vården och delar med oss av yrkeserfarenheter som inte går att läsa sig till.
Resultatet väcker nya frågor
Resultatet av studien har fått Åsa och hennes kolleger att fundera över många saker och den har väckt en del nya frågor.
– Eftersom deltagandet verkar öka när man registrerar närvaron kan det vara en väg att gå. Vi funderar också över hur våra föreläsningar kan förbättras och i vilken omfattning som undervisningsmaterialet ska finnas tillgängligt i efterhand. Studenterna måste ha riktigt goda skäl att gå på undervisningstillfällena.
Åsa reflekterar över att både studenter och lärare idag får lägga en del tid på omtentor. Tid som skulle kunna användas bättre.
– Studenterna tappar tid och kan i värsta fall tvingas förlänga sin studietid. Vi hoppas förstås att fler ska ta chansen att förbättra sina studieresultat genom att vara med på så många undervisningstillfällen som möjligt. Det är ju helt klart värt det.
Relevant för fler utbildningar
– Sambandet mellan närvaro och studieresultat är sannolikt relevant för många fler utbildningar och lärosäten. Det skulle vara intressant att se en nationell studie kring frågan.
Forskningsstudien har publicerats i den internationella tidskriften Nurse Education Today. Resultatet kommer även att spridas till studenterna på flera sätt, bland annat via studentkåren.
Text: Christina Axelson
Full närvaro ger fem gånger större chans att klara tentan
* Närvaron var mer än dubbelt så hög i början av kurserna, jämfört med i slutet.
* 25 procent av studenterna deltog på mindre än hälften av undervisningstillfällena.
* Manliga studenter valde i dubbelt så stor utsträckning att delta i få undervisningstillfällen.
* De yngsta studenterna (19-20 år) klarade tentorna sämst, men de deltog också i mindre utsträckning i undervisningen.
* Studenter mellan 28 och 30 år lyckades bäst, vilket kan kopplas till att de deltog i större utsträckning i undervisningen.
* Varken kön eller ålder spelade någon roll för hur studenterna klarade tentorna. Avgörande var hur många undervisningstillfällen som studenterna valde att delta i.
* Ökad närvaro betalar sig bra: Studenter som deltar i alla undervisningstillfällen istället för inget har 5 gånger större chans att klara tentan. Genom att enbart öka deltagandet med 10 procent ökar chansen att klara tentan med 18 procent.
ISO 9001 är en standard för ledningssystem för kvalitet. Många företag strävar efter att ISO-certifiera sig då ett ISO-certifikat är ett bevis för att företaget lever upp till en specifik kvalitetsstandard, vilket gynnar befintliga kunder och attraherar nya.
2015 var fler än 1,5 miljoner organisationer i världen certifierade, samma år ändrades kraven för ISO 9001-standarden, som nu kräver att företagen mäter sina processer med hjälp av nyckeltal.
Om ett företag systematiskt mäter prestandakvaliteten genom hela försörjningskedjan – som kan beskrivas som flöden av produkter, tjänster, ekonomi och information i en tillverkningsprocess – kan företaget lättare säkra kvaliteten på såväl produktionen som slutprodukten.
Key Performance Indicators
Aron Chibba forskar om kvalitetsteknik vid Högskolan i Halmstad. I sin avhandling om kvalitetssäkring i tillverkningsföretag presenterar han en matris som gör det enklare för företag att identifiera egna relevanta nyckeltal – Key Performance Indicators (KPI:n).
Genom matrisen kan företagen mäta kvaliteten i försörjningskedjan, få svar på hur väl de presterar och vilka mål som bör sättas upp för verksamheten.
– En av slutsatserna i min avhandling är att ett företag bör fokusera på produktkvalitet och leveranssäkerhet i alla processer inom organisationen, inte bara den slutliga produktens kvalitet, säger Aron Chibba
I den nya ISO-standarden, ISO 9001:2015, krävs att företag identifierar och arbetar med egna, för det specifika företaget, relevanta nyckeltal för kvalitetssäkring för att kunna certifiera sig, eller behålla den certifiering som man redan har. Aron Chibbas KPI-matris kan här vara ett stöd till företagen.
– Med hjälp av matrisen kan företag identifiera egna relevanta nyckeltal i olika situationer i försörjningskedjan, vilket hjälper dem att få kontroll på hela sin försörjningskedja, från start till mål i produktionen. Det du inte kan mäta, blir svårare att förbättra, säger Aron Chibba.
Nyckeltal är dock inte en gång för alla givna. Det behöver ses över och omprövas med jämna mellanrum.
– KPI-matrisen och de nyckeltal som ett företag identifierar bör utvärderas minst en gång per år för att säkerställa relevansen i dem. Nyckeltal måste kunna justeras eller bytas ut om det sker förändringar i försörjningskedjan, om företaget går in i en ny marknad, ändrar produktlinje eller byter leverantörer, säger Aron Chibba.
Prestandaindikatorer
I sin forskning har Aron Chibba studerat väletablerade, multinationella tillverkningsföretag och hur dessa arbetar med kvalitetssäkring i sina försörjningskedjor. Ur detta mynnade ett förslag till en förbättringsmodell för tillverkande företag som vägledning för att mäta och förbättra kvalitetsprestandan i olika försörjningskedjor, både ”uppströms” (det vill säga i relation till leverantörer) och ”nedströms” (i relation till kund). Förbättringsmodellen ledde i sin tur fram till en KPI-matris, ett verktyg som hjälper företag att övervaka och spåra prestandaindikatorer i försörjningskedjan. Tidigare forskning inom området visar att det har saknats en forskningmodell som berör hela försörjningskedjan, från leverantören till kunden och som inkluderar alla interna processer i företaget.
Upptäckterna är ekologiskt intressanta, men också viktiga för den praktiska naturvården. I marken finns ett myller av småkryp som bryter ned döda växter och annat organiskt material, och som därigenom bidrar till näringsomsättningen.
Artrikedomen är ofta så stor att markfaunan har beskrivits som ”den fattiges tropiska regnskog”. Ett omdebatterat ämne inom markdjursekologin är varför det ofta finns så många arter som tycks utföra i stort sett samma uppgift i marken. I andra ekosystem brukar en hög artrikedom hänga samman med att organismerna har en mängd olika levnadssätt eller överlevnadsstrategier.
Sminthurus viridis. Foto: Jan van Duinen
Lina Widenfalk har i sitt doktorsarbete fokuserat på artrikedomen inom en av de vanligaste djurgrupperna i marken, hoppstjärtarna. De största går att se med blotta ögat, medan de mindre kan bara ses med lupp. De kan ha många olika former, färger och mönster samt skydd i form av hår och fjäll.
Marken inte så homogen som den ser ut
I tre ganska olika markslag (saltträsk, mogen tallskog och arktisk torräng) har Lina Widenfalk studerat vilka miljöfaktorer som har betydelse för enskilda arters utbredning och för artsammansättningen på en viss plats. Resultaten tyder på att ekosystemet i marken är mer komplicerat än vi har trott – och att artrikedomen beror på att det finns småskaliga skillnader i jordprofilen som erbjuder djuren olika ekologiska nischer.
– Det verkar som att arter kan leva ihop tack vare att de har olika egenskaper som gör att de kan utnyttja olika delar av jordprofilen. Det visar att det är viktigt att försöka utgå ifrån arterna och individerna, och inte våra egna indelningar, när vi vill förstå hur systemen fungerar, säger Lina Widenfalk. För det mänskliga ögat såg varje jordprov mycket homogent ut, men så var det alltså inte för hoppstjärtarna.
Olika åldersklasser kan ha olika nischer
Hoppstjärtar genomgår ingen fullständig metamorfos, utan det sker bara få och små förändringar mellan de olika utvecklingsstadierna. Ofta utgår vi från att alla individer inom sådana arter reagerar på samma sätt, oavsett till exempel ålder, men Lina Widenfalks studier på den högarktiska tundran i Svalbard visar att det inte alltid stämmer.
Pogonognathellus flavescens – notera hoppgaffeln baktill. Foto: Arne Fjellberg
I en art var utbredningsmönstret olika för nykläckta individer, unga hoppstjärtar och reproducerande vuxna. Utbredningen kunde dessutom kopplas till olika faktorer, såsom markkemi, tillgång på mat och vilka växter som täcker marken, beroende på vilken av de tre åldersgrupperna som studerades.
Forskarna hittade också en art där alla åldersgrupper hade samma utbredning, och för den arten tycktes utbredningen påverkas starkt av sociala beteenden.
Alla arter har ett värde i sig
Kunskaperna i avhandlingen bidrar till att vi kan dra mer generella slutsatser om hur organismsamhällen kommer att påverkas när markanvändningen eller klimatet förändras. Mönster för hur arter breder ut sig och för vilka arter som finns på en plats är viktiga att känna till i naturvården, till exempel när man vill gynna biologisk mångfald, men de har också betydelse för hanteringen av skadeinsekter.
– Om vi inte förstår vilka faktorer som påverkar arter och artsamhällen kan vi inte heller göra rimliga antaganden om hur de kommer att påverkas av en åtgärd, säger Lina Widenfalk. Det är också viktigt med mer kunskap om själva hoppstjärtarna, som är en mycket viktig del av ekosystemet.
Isotoma riparia. Foto: Jan van Duinen
– Jag anser också att alla arter har ett värde i sig, oavsett om vi människor kan se någon nytta av dem eller inte. I Sverige har vi ca 400 arter av hoppstjärtar och i världen är drygt 8000 namngivna. Säkert är många av dem hotade, men det vet vi väldigt lite om, säger Lina Widenfalk.
Hoppstjärtar
Hoppstjärtarna lever till stor del i marken och livnär sig på bland annat svamp och bakterier, men vissa arter finns även ovan jord. De är ofta först på plats på nybildade jordar, till exempel när glaciärer drar sig tillbaka. De kan ha många olika former, färger och mönster samt skydd i form av hår och fjäll. Flertalet arter har ett välutvecklat hopporgan, en hoppgaffel, som gör att de kan slunga sig själva framåt i långa hopp.
Avhandlingen: Lina A. Widenfalk, institutionen för ekologi, försvarar sin doktorsavhandling Springtails in space. Factors structuring Collembola populations and communities, revealed by trait-based analyses vid SLU i Uppsala.
Tid: Fredagen den 17 februari 2017, kl 09:30
Plats: Loftets hörsal, Ultuna, SLU, Uppsala
Opponent: PhD Uffe Nielsen, Western Sydney University, Penrith, Australien
Kontakt: Lina Widenfalk Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 20 21, lina.ahlback@slu.se
– Värden som tystnad och enskildhet har inte tidigare lyfts fram men lär efterfrågas allt mer i takt med ökad urbanisering och uppskruvat tempo i samhället i övrigt, säger projektledare Therese Bjärstig, docent vid Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet.
Under 2015-2016 har Skogsstyrelsen drivit pilotprojekt där skogar kan skyddas från avverkning genom frivilliga avtal som även den enskilda skogsägaren kan ta initiativ till. Avtalen behöver inte enbart grundas på biologiska naturvärden utan kan också baseras på det värde skogen har för upplevelser, det man kan kalla skogens sociala värde. Forskningsprojektet visar dock att de regionala variationerna är stora kring hur det omsätts i praktiken.
Delvis tycks det handla om ett informationsproblem. Den enskilda skogsägaren uppskattar i och för sig de upplevelser den egna skogen ger med värden som tystnad och enskildhet, men kan inte riktigt se hur de värdena kan vara intressanta i ett vidare sammanhang eller att de kan ge möjlighet att leva på.
Skogsägarföreningar kan spela viktig roll
– Med förbättrad samverkan med andra skogsägare tror jag man lättare kan se att olika sociala värden i samma område kan komplettera och stärka varandra. En skogsägare kanske har bra fiske på sin fastighet, en annan fågelskådning och en tredje stuguthyrning, säger Therese Bjärstig.
En slutsats i projektet är att Skogsstyrelsen, kommuner, skogsförvaltare och skogsägarföreningar kan spela viktiga roller för att skapa sammanhang och mötesplatser. På så sätt kan goda exempel spridas kring hur sociala värden kan skapa nya varor och tjänster, något som i sin tur kan bidra till en levande landsbygd.
– På ett nationellt plan är det naturligt att Skogsstyrelsen tar en ledande roll och att skogens sociala värden prioriteras högre i policydokument. Man måste göra tydligt att skogar kan ha betydelse för känslor, kultur och rekreation som går utanpå deras roll som virkesbank eller biotop, säger Therese Bjärstig.
Totalt har i forskningsprojektet kvalitativa intervjuer genomförts med 57 enskilda skogsägare i Kronoberg, Västra Götaland, Värmland, Dalarna, Jämtland och Västerbottens län. Projektet har finansierats av Skogssällskapet. Tidigare forskning om skogens sociala värden har främst fokuserat på skogar i tätortsnära områden, medan detta projekt har tyngdpunkt i skogar på landsbygden.
Om man tog vara på all energi i solljuset som träffar jordens yta under en och en halv timme, så skulle det vara mer än tillräckligt för att täcka hela mänsklighetens energibehov för ett helt år. Frågan är då hur vi bäst kan ta vara på denna energi.
Materialet åldras av luft och ljus
I ett laboratorium vid Karlstads universitet står en kammare där solceller tillverkas av plastmaterial, polymerer. Tjocka gummihandskar som sträcker sig in i kammaren genom den främre väggen gör det möjligt att arbeta i en kontrollerad atmosfär som är helt fri från syre och vattenånga. Polymerer kan nämligen vara känsliga för syre och vattenånga, särskilt i kombination med ljus.
Forskningen sker i en kontrollerad atmosfär.
Likt vanlig plast så är de material som används i polymera solceller relativt känsliga för fotokemiska reaktioner. Ett plastföremål som legat framme i solen lång tid både bleknar och spricker. Men en solcell måste naturligtvis få utsättas för solljus, så för att förhindra att materialet åldras för snabbt får man istället se till att materialen skyddas från den omgivande luften med hjälp av skyddande skikt.
– Jag har bland annat studerat vad som begränsar livslängden hos polymera solceller, säger Rickard Hansson, doktorand i fysik. När vi förstår hur materialet bryts ner kan den kunskapen användas för att utveckla mer hållbara polymera solceller.
Billiga att tillverka
Det finns redan i dagsläget solceller av kisel med en livslängd på över tjugo år och en ganska hög verkningsgrad. Även om det är en lång väg kvar tills polymera solceller har en livslängd som är jämförbar med kiselsolceller så är varje liten förbättring viktig.
Eftersom de polymera solcellerna är billiga att tillverka, både vad gäller pengar och energi, så behövs inte särskilt lång tid för att de ska ha betalat sig. Ett viktigt mått på hur snabbt en solcell betalar sig är energiåterbetalningstiden, tiden som en solcell måste användas för att få tillbaka den energi som gick åt för att tillverka den. Energiåterbetalningstiden för en polymer solcell kan i bästa fall vara så låg som en dag, att jämföra med kiselsolcellers 2-3 år.
Framtiden ser ljus ut
Polymera solceller är inte bara billiga att tillverka, de har också en rad andra goda egenskaper. De kan göras väldigt tunna, det aktiva lagret är ungefär en tusendel så tjockt som ett hårstrå. Dessutom består de av mjuka plastmaterial, så om de tillverkas på plastsubstrat kan de böjas utan att gå sönder. Detta ger möjligheten att använda polymera solceller i tillämpningar där traditionella solceller inte skulle kunna användas. Att integrera solceller i tyg är ett sådant exempel. På så sätt skulle till exempel solljuset som träffar ett klädesplagg kunna utnyttjas till att ladda mobiltelefonen. För sådana tillämpningar ställs inte lika höga krav på solcellens livslängd eftersom klädesplagg i regel inte används tjugo år.
Kontakt: Rickard Hansson, doktorand i fysik vid Karlstads universitet, tel 054 700 1296 eller rickard.hansson@kau.se
– Genom att vi hittat den ärftliga faktorn vet vi vilket protein som inte fungerar som det ska och kan nu undersöka den underliggande sjukdomsmekanismen, säger Frida Jonsson, som är doktorand vid Institutionen för medicinsk biovetenskap och författare av avhandlingen.
– Kunskap om den genetiska orsaken underlättar när man ska ställa en diagnos och informera individer om sjukdomsförlopp. Det är även en väldigt viktig pusselbit när man i framtiden ska ta fram nya behandlingsmöjligheter och mediciner.
I en studie har Frida Jonsson tillsammans med forskarkollegor vid enheterna för Medicinsk och klinisk genetik och Oftalmiatrik identifierat en genetisk förändring i kollagen XVII-genen som orsakar återkommande sår på hornhinnan. I studien kunde alla individer med denna genetiska förändring knytas till ett par i Västerbotten födda på sent 1700-tal, vilket tyder på en så kallad ”founder-effekt” i vår norrländska befolkning.
Samma sjukdomsmönster inom familjerna
I familjerna återfanns samma sjukdomsmönster med tidig sjukdomsdebut i 5-7 års ålder och återkommande episoder med smärtsamma sår på hornhinnan som varade fram till ungefär 20 års ålder.
Två exempel på ögon som på grund av den ärftliga ögonsjukdomen fått ärrbildning och inlagringar på hornhinnan (indikerat på bild med pilar). Bild: Berit Byström.
Besvären gjorde sig däremot påminda igen efter 40års ålder, då synen ofta blev sämre på grund av inlagringar och att hornhinnan blivit ojämn av ärr. Flera individer i studien hade genom laseroperation slipat sina hornhinnor för att få en bättre syn och några hade även fått hornhinnetransplantat.
– Flera individer i studien har vittnat om att de inte tidigare sökt sig till sjukvården på grund av att äldre generationer i släkten inte kunnat få så mycket hjälp. Med tiden har kunskapen om ärftliga ögonsjukdomar ökat och det är viktigt att sjukvården känner till att dessa personer finns så att de kan få ta del av nya och framtida forskningsresultat, säger Frida Jonsson.
Efter att Frida Jonsson publicerade sina resultat har även andra forskningsgrupper visat att ytterligare en mutation i kollagen XVII kan ge liknande ögonsymptom. Detta betyder att förändringar i kollagen XVII är orsak till liknande problem världen över.
Genetik bakom ögonsjukdomar ett komplext område
I en annan studie har Frida Jonsson studerat en familj där två olika ögonsjukdomar förekom. Resultaten visade på nya genetiska förändringar i två olika gener som orsakade de två olika näthinnesjukdomarna.
– Olika sjukdomsbilder i familjen är inte ett ovanligt scenario. En ordentlig genetisk undersökning är viktig för att undvika en inkorrekt diagnos baserad på antagande att liknande symtom orsakas av samma genetiska anlag, säger Frida Jonsson.
Genetiken bakom ögonsjukdomar är ett väldigt komplex område. Cirka 250 gener är kända som orsak till ärftliga ögonsjukdom. Dessutom kan förändringar i samma gen orsaka olika ögonsjukdomar.
– Komplexiteten med att så många gener kan vara inblandade tillsammans med att samma gen kan orsaka flera olika sjukdomar gör att läkare och genetiker behöver jobba tillsammans för bästa möjliga resultat, säger Frida Jonsson.
Frida Jonsson och kommer ursprungligen från Norsjö och är bosatt i Umeå, där hon studerat till biomedicinsk analytiker. Hon arbetar numera på Enheten för klinisk genetik, där hon utfört sina doktorandstudier med Docent Irina Golovleva som handledare.
Kontakt: Frida Jonsson, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet
Telefon: 070-569 6455 E-post: frida.m.jonsson@umu.se
Om disputationen: Fredagen den 17 februari försvarar Frida Jonsson, Institutionen för medicinsk biovetenskap, sin avhandling med titeln: Bakomliggande genetiska mekanismer vid ärftliga dystrofier av nät- och hornhinna. Engelsk titel: Underlying genetic mechanisms of hereditary dystrophies in retina and cornea. Fakultetsopponent: Dr. Carlo Rivolta, Department of Computational Biology, University of Lausanne, Schweiz. Huvudhandledare: Docent Irina Golovleva.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Major Groove, Biomedicinhuset, 6A-L, Norrlands universitetssjukhus.
Resultaten kommer från en studie, publicerad i Nature Microbiology. Forskarna har identifierat ett ”healthy plane”, baserat på bakteriefloran hos friska individer och periodvis har många patienter med inflammatoriska tarmsjukdomar en flora som faller inom ramarna för detta.
– Men den stora skillnaden är att friska människor har en relativt stabil bakterieflora i tarmen i motsats till människor med inflammatoriska tarmsjukdomar, säger Jonas Halfvarson.
Studien, som är ett samarbete mellan forskare från USA, Tyskland, Spanien och Sverige, har följt patienter med inflammatoriska tarmsjukdomar under två år. 128 patienter, främst med Crohns sjukdom och ulcerös kolit, ingår i studien och de jämförs med en mindre grupp friska individer. Alla fick lämna in avföringsprov var tredje månad.
Bakterierna försvinner periodvis
– Analysen visar att vissa bakterier periodvis nästan försvinner helt hos patienterna, vilket är ovanligt hos en frisk person. Vi kan också se en koppling mellan ökad medicineringen på grund av ett skov och en mer föränderlig tarmflora.
Tarmflorans karaktär och förändringar i arvsanlagen kan kopplas till olika undergrupper av sjukdomarna, men exakt vilken inverkan miljöfaktorer, som kost och rökning, har är ännu inte fullständigt kartlagt.
– Dynamiken i tarmen är mer komplicerad än så. För att verkligen förstå vad som händer vill vi i nästa steg göra tätare undersökningar. Nu var det var tredje månad, optimalt vore om vi kunde ta prover varje dag, men det är nog få individer som skulle kunna tänka sig att delta i en sådan studie.
Crohns sjukdom ökar
– Om det går att fånga upp patienterna när deras tarmflora håller sig inom ramarna för en frisk bakterieflora skulle vi kunna fokusera på att ta fram behandlingar som hindrar dem att falla tillbaka.
Målet är att forskningen ska leda till nya och effektivare metoder för att diagnostisera och behandla sjukdomar som i dag ofta innebär ett livslångt lidande.
Crohns sjukdom och ulcerös kolit är svåra kroniska tarminflammationer, som orsakar blodiga diarréer, buksmärta och viktminskning hos de drabbade. Konsekvenserna är ofta livslång medicinering, sjukhusvård, nedsatt arbetsförmåga, kirurgisk behandling och försämrad livskvalitet.
I dag uppskattas minst en procent av den svenska befolkningen lida av någon form av kronisk inflammatorisk sjukdom i tarmen, och under de senaste tio åren har Crohns sjukdom ökat särskilt kraftigt hos barn och ungdomar.
Orsakerna till sjukdomarna är fortfarande okända, och det saknas botande behandlingar. Behandlingen är till stor del inriktad på att dämpa inflammationen med kortison, låga doser av cellgifter och biologiska läkemedel som så kallade TNF-hämmare.
– Vi har kommit ett steg närmare att förstå sjukdomen. Vi visste sedan tidigare att vissa goda bakterier är färre hos människor med inflammatoriska tarmsjukdomar. Nu har vi sett en högre grad av förändring än vi tidigare har sett.
Studien är ett samarbete mellan Örebro universitet, Pacific Northwest National Laboratory, USA, University of California, USA, Max Planck Institute, Tyskland, Karolinska institutet, Biodonostia Health Research Institute, Spanien, och Juniata College Pennsylvania, USA.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
