Idag går det att kartlägga hela arvsmassan hos en individ på bara några dagar. Den stora flaskhalsen i genetiska studier är därför inte längre att hitta skillnader i DNA mellan individer. Istället är den stora utmaningen att identifiera vilka av de miljontals skillnaderna som påverkar hur enskilda celler eller hela organismer fungerar, samt att förstå hur de gör det.
Oftast studeras en genvariant i taget under antagandet olika geners effekter är oberoende av varandra. På detta sätt hoppas man identifiera de enskilt viktigaste genvarianterna och få en bra uppskattning om hur användbara de är för att, till exempel, förutsäga vilka individer som har störst risk att bli sjuka eller få biverkningar av ett läkemedel.
Skräddarsydda behandlingar baserade på arvsanlagen
– Redan idag erbjuder företag DNA-baserade tjänster för att till exempel hitta släktingar. Men förhoppningen är att i framtiden även kunna förutsäga en individs egenskaper baserat på deras arvsanlag. Till exempel skulle man då kunna skräddarsy behandlingar och ge individuella råd i hälso- och livsstilsfrågor, säger doktoranden Simon Forsberg som tillsammans med universitetslektor Örjan Carlborg lett studien.
Forskarna gjorde en ingående analys av DNA och egenskaper från tusentals genetiskt olika jästceller. Resultaten visade att samverkan mellan gener var väldigt vanlig. Och när man visste hur generna samverkade kunde informationen användas både för att förstå mer om hur viktiga de olika generna var för regleringen av egenskapen och för att förutsäga enskilda individers egenskaper från deras genuppsättning.
Samma gen har olika effekt beroende på individ
– Egentligen är det nog få genetiker som trott att en genvariant har exakt samma effekt i alla individer. Men det är först nu man kunnat samla in data från tillräckligt stora experiment för att verkligen kunna undersöka hur viktigt det är, säger Örjan Carlborg.
Forskarna fann att många av generna visade sig samverka i stora nätverk. Särskilt slående var att vissa av dem fungerade som huvudströmbrytare för många andra gener: när de var ”avknäppta” hade de andra genvarianterna i nätverket ingen effekt på de egenskaper man studerade.
– Det var anmärkningsvärt att effekterna hos dessa gener var helt beroende av de andra generna i nätverken. Ihop med vissa varianter verkade de ha jättestor effekt, medan de nästan inte hade någon effekt alls ihop med andra, säger Simon Forsberg.
DNA-information för att förutsäga risker
Studien visar att det i många fall är svårt att förutsäga utfallet för en individ genom att summera ihop effekterna av enskilda gener.
– Vi hoppas att det vi kommit fram till här kommer att hjälpa andra att analysera och tolka resultat från genetiska studier även i människor, växter och djur på ett bättre sätt. Det är viktigt att vi blir medvetna om vilka risker som finns med att inte ta hänsyn till genernas samverkan när man, till exempel, vill använda DNA information för att förutsäga hur stor risken är att en individ blir sjuk eller får svåra biverkningar av en läkemedelsbehandling, säger Örjan Carlborg.
Kontakt: Örjan Carlborg, Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, tel: 018-471 45 92, e-post orjan.carlborg@imbim.uu.se
Flera av framtidens stora utmaningar kan relateras till miljöproblem som är gränsöverskridande och drabbar hela samhället. Joacims avhandling har visat att samverkan mellan forskare och andra aktörer i samhället är nödvändig för att få ett brett perspektiv när man ska lösa framtidens miljöproblem, men att ett sådant samarbete också innebär stora utmaningar.
Att hitta fungerande former för att samverka över sektorsgränserna är ett ständigt pågående arbete, då varje sektor har sitt sätt att arbeta på. Bland annat har det visat sig att triple helix-samverkan blir något annat när den genomförs i praktiken jämfört med på pappret eller som ett krav från forskningsfinansiärer. Utmaningar i samverkan kan relateras till olikheter i informationshantering samt kulturella och politiska skillnader mellan de samverkande organisationerna. Triple helix visade sig också ha sina begränsningar då modellen endast inkluderar tre sektorer.
Olika öar och ingen båt
En intervjuad företagare beskrev samverkan som att: ”Det är olika öar och man känner ingen med en båt som kan segla mellan dem”. Genom en interaktiv forskningsprocess, en form av aktionsforskning, har Joacim varit aktiv deltagare i de studerade samverkansprojekten. Genom detta skapades utrymmen för dialog mellan miljöforskare och andra sektorer i samhället. Sådana mötesformer, där olika sektorer träffas informellt med fokus på specifika miljöproblem, visade sig viktiga för att stödja en fungerande samverkan. Under dessa möten kunde också eventuell problematik relaterat till samverkan diskuteras och redas ut.
– Som interaktiv forskare har jag själv skapat sådana dialogarenor och haft som mål att skapa bryggor mellan forskning och samhälle. Det blir väldigt intressanta diskussioner när personer från olika håll träffas och har en öppen dialog, berättar Joacim.
Joacim hoppas att hans forskning kan bidra till att förbättra ett tvärsektoriellt miljöarbete, framförallt när man behöver mer kunskap om ett visst miljöproblem, exempelvis vattenhantering och avfallshantering. Insikten om att idéer om samverkan inte alltid fungerar på samma sätt i praktiken är också något som beslutsfattare kan ta del av.
– Förhoppningen är att min forskning kommer till nytta för de som direkt jobbar med dessa frågor och som behöver samverka med flera aktörer för att kunna nå dessa mål, säger Joacim. En förbättrad samverkan kan i längden leda till mer kunskap om vår miljö samt bättre och mer inkluderande lösningar på de miljöutmaningar vi tillsammans står inför.
Kontakt: Joacim Rosenlund, mejl joacim.rosenlund@lnu.se, telefon 073-69 13 749 Liv Ravnböl, kommunikatör, telefon 076-76 03 666
Att rensa fisk, sätta upp snaror, tillverka verktyg, mjölka, driva ren, garva skinn och mala säd krävde så många omfattande arbetsinsatser att det var omöjligt att klara av för en enda person. Detta ger möjlighet att diskutera arbetsdelningen mellan män och kvinnor på ett mer ingående och klargörande sätt. Med sin avhandling vill arkeolog Yvonne Karlsson synliggöra kvinnornas arbete under förhistorien och inriktningen ligger på arbetet med maten och det nödvändiga hantverket.
Hon använder sig av olika teorier och metoder, som behandlar till exempel feminism, genus, arbetsdelning, frågan om platser och utrymmen samt om kvinnors möjlighet att agera.
Kvinnors inflytande, makt och status
– På så vis kan kvinnors arbete i olika situationer diskuteras, liksom viktiga frågor om kvinnors inflytande, makt och status. Genom framför allt ett feministiskt synsätt och genom att försöka synliggöra de många delar en arbetsuppgift har bestått av så går det att på detaljnivå förstå och diskutera omfattningen av kvinnors arbete, säger Yvonne Karlsson.
Avhandlingen bygger på tidigare arkeologiska utgrävningar och publikationer. De tre platser som är utgångspunkt för att ge exempel på kvinnors arbete är mycket olika vad gäller såväl vid vilken tid de var i bruk som deras placering i landskapet och de möjligheter till försörjning som fanns runtomkring.
Timmeråshyddan utanför Uddevalla i Bohuslän är en ca 8000 år gammal kustboplats där kvinnor arbetade med fiske och säljakt vid korta uppehåll på vintern. Skrivarhelleren är ett stort klippöverhäng i norska Sogndalsfjällen ca 800 meter över havet, som användes som skyddsrum för ca 4000 år sedan. Kvinnors arbete där utgick från boskapsskötsel men de arbetade också med renjakt och insamlande av mindre däggdjur, fisk och växter.
Det lilla långhuset i Fosie i Malmö användes också för ca 4000 år sedan och var ett åretruntboende där man försörjde sig genom boskapsskötsel och en begynnande odling men jakt, fiske och samlande bidrog också till ekonomin.
Kvinnor osynliggjorda i arkeologisk litteratur
– Med utgångspunkt från de tre fallstudierna har jag skapat en modell för arkeologer som närmar sig ett nytt boplatsmaterial. Grundfrågan de alltid bör ställa sig är: Hur har kvinnornas arbete sett ut här? Svaret på den frågan bidrar till att göra förhistoriens människor – både kvinnor och män – mer synliga och levande för oss, säger Yvonne Karlsson.
Yvonne Karlsson åskådliggör och ifrågasätter också de bilder som skapas i den arkeologiska litteraturen och utställningar, eftersom de starkt påverkar de föreställningar vi har om förhistorien.
– Kvinnor i den arkeologiska litteraturen är ofta osynliggjorda, marginaliserade och/eller beskrivs som helt passiviserade och hårt bundna till hus och härd. Hur försörjningen organiseras påverkar hela samhällsstrukturen och därför är just frågor om arbete och försörjning viktiga även för att förstå förhistorien. Förutom makten och inflytandet över maten behöver också makten över det som kunde skapas av ben, horn, senor, skinn, fibrer och så vidare diskuteras eftersom försörjningen också innefattar hantverket.
Inte möjligt att tolka utifrån vår egen tid I begreppet makt lägger hon i det här sammanhanget vardagliga positioneringar som att ha inflytande, kunna påverka och bestämma i vardagliga situationer.
– När det gäller tolkningen av det arkeologiska materialet utgår jag från grundinställningen att det inte är möjligt att tolka förhistorien utifrån vår egen tid. Man kan inte applicera nutida könsrollsmönster på förhistoriens människor.
Problematiseringen av tolkarens roll i den förhistoriska berättelsen är central och av stor betydelse, hävdar Yvonne Karlsson.
– Det är en tolkningsfråga att diskussionerna om försörjningen och arbetsdelningen har en manscentrerad slagsida. Manligt arbete under förhistorien värderas ofta högre än kvinnligt – helt enkelt för att mäns arbete värderas högre än kvinnors i vår tid, säger Yvonne Karlsson.
Över hela världen produceras i dag stora mängder avfall. Det innehåller strategiskt viktiga och värdefulla metaller och när efterfrågan på dessa metaller ökar riktas också allt mer fokus mot dessa icke-traditionella metallkällor. Speciellt intressant avfall är stålslagg, gruvavfall, avloppsslam, elektronikskrot och förorenad jord.
Viktor Sjöbergs forskning handlar om hur man kan återvinna värdefulla och sällsynta metaller från olika restmaterial och på så sätt minska dess negativa miljöpåverkan.
Han har fokuserat på avfall efter skifferbrytning, där man sedan tidigare vet att det finns mycket av de efterfrågade metallerna. I sin studie har han undersökt hur urlakning kan påverkas om naturligt förekommande mikroorganismer med en lättillgänglig kolkälla, till exempel träflis.
Ökad utvinning av vanadin och uran
Viktor Sjöberg provade att lägga ut träflis på olika sätt i skifferresten och kunde då se hur urlakningen skiftade. Det hängde samman med att olika metaller togs upp på olika sätt.
– Störst möjlighet att utvinna värdefulla metaller observerades när träflis placerades på toppen av skifferresten. Möjligheten att utvinna vanadin och uran ökade markant, säger Viktor Sjöberg.
Rödven (Agrostis capillaris) Foto: Wikipedia
Han kunde också visa att genom att odla den småfröiga grässorten rödven kunde man förändra lakvattnets innehåll och minska dess volym. Detta i kombination med att man även blandade in barkkompost gjorde att koncentrationen av flera farliga metaller minskade avsevärt redan efter bara åtta veckor.
Fram till nu har det varit vanligt att analys av värdefulla och strategiskt viktiga metaller har skett med ICP-QMS där argon används som plasmagas. Det är dyrt. Viktor Sjöberg visar i sin avhandling att MP AES, där kvävgas används i stället, kan ge likvärdiga resultat samt minska driftskostnaderna med upp till 99 procent.
Vilken nytta kan man ha av din forskning?
– Traditionella sätt för att ta tillvara på värdefulla metaller bygger ofta på energikrävande metoder som till exempel upphettning och syralakning. Om man gör på det sätt jag föreslår blir energiåtgången minimal. I och med det kan restmaterial med låga halter av värdefulla metaller återvinnas. Det i sin tur minskar den påverkan på miljön som gruvbrytning innebär, säger Viktor Sjöberg.
Kontakt: Viktor Sjöberg, 019-30 12 64
Karin Josefsson, docent, och Lise-Lotte Jonasson, universitetslektor vid Högskolan i Borås, har studerat distriktssköterskors arbete i kommunal hemsjukvård under kvällar och helger. Resultaten visar att en stor del av arbetstiden består av råd och stöd per telefon utanför kontoret. Exempelvis från bilen.
Föremål för studien är distriktssköterskor i Västra Götaland som är ansvariga för hemsjukvård under jourtid. Deras arbete går då bland annat ut på att ge telefonrådgivning till de äldre och deras anhöriga samt till vård- och omsorgspersonal som arbetar på äldreboenden eller hemma hos äldre. Dessutom vårdar distriktssköterskorna dem som är i behov av mer avancerad vård.
Mobilen med i bilen
Distriktssköterskorna spenderar mycket tid i trafiken, på väg till nästa äldreboende eller till nästa hem, och telefonen ringer ofta.
– Kommunerna som arbetsgivare behöver se till att det finns säkra tekniska lösningar för detta. Studien visar att distriktssköterskorna själva ser ett behov av en specialanpassad mobil med smidig tillgång till exempelvis FASS, GPS och patientjournaler, men så ser det inte ut idag, säger Karin Josefsson och får medhåll av forskarkollegan Lise-Lotte Jonasson.
– Det är viktigt att framhålla att distriktssköterskorna inte gör något fel, tvärtom är de oerhört kompetenta och har goda förutsättningar att klara av vårdmöten per telefon. Men det borde inte enbart vara upp till distriktssköterskorna själva om de ska svara i telefon när de kör bil eller inte, det är arbetsgivaren som behöver föra en diskussion om riktlinjer, säger hon.
Tillgänglighet versus närvaro
I studien finns också exempel på när det ringer i mobilen då distriktssköterskan befinner sig hemma hos en äldre person. Det etiska dilemmat är då huruvida han eller hon ska gå undan och ta samtalet, eller ägna full uppmärksamhet åt den person som vårdas där och då.
– Studien visar att det är viktigt för distriktssköterskorna att vara tillgängliga, men kommunerna behöver se till att tillgängligheten inte prioriteras framför patient- eller trafiksäkerhet, säger Lise-Lotte Jonasson.
– Med utgångspunkt från studien vill vi uppmana till en etisk diskussion om hur distriktssköterskor bör agera i olika situationer, säger Karin Josefsson.
– Mina metoder är unika såtillvida att de inte använts på den här typen av data tidigare, säger doktoranden Per Arnqvist.
Klimat- och miljöförändringar är i dag väldigt omdiskuterat och i synnerhet konsekvenserna av den mänskliga aktiviteten. För att förstå vår nutid behöver vi även förstå vår historia, i vårt fall historiskt klimat. En bild av forna tiders klimat och variationer kan skapas genom att använda historiska dokument, årsringar från träd, koraller, iskärnor från glaciärer samt sjö- och havssediment. Dessa faktorer benämns klimatapproximationer eftersom de var och en inte ger en fullständig bild utan varje faktor har olika styrkor och svagheter.
Per Arnqvist har i sitt tvärvetenskapliga projekt utvecklat statistiska modeller och verktyg för att analysera varviga sjösediment. Verktygen syftar till att rekonstruera tidigare miljö- och klimatförändringar, och har utvecklats utifrån en varvig sedimentborrkärna tagen från botten av Kassjön i Västerbotten. Borrkärnan omfattar mer än 6000 år.
Ju mörkare desto mer organiskt material
Bottensedimentet i Kassjön ackumuleras i årliga identifierbara säsongsskikt vilket även gör att sjösedimenten kan användas som en högupplöst historisk tidsskala.
Per Arnqvist föreslår i sin avhandling statistiska analysmetoder som klassificerar varv i grupper av liknande säsongsmönster, klimatscenarier.
I sedimenten har Per Arnqvist identifierat varma perioder, 950-1250 efter Kristus, och kalla perioder, 550-650 efter Kristus, (troligen på grund av kraftig vulkanaktivitet på Island). Samma bild av norra halvklotet har även identifierats i andra klimatproxies (IPCC). Per Arnqvist har även identifierat klimatmönster som man hittat i klimatrekonstruktioner från finska sjöar.
De säsongsmönster som ses i sjösedimenten beror på olika ursprung. Det ljusa skiktet motsvarar minerogent material, som kommer in i sjön via fyra små bäckar under vårfloden i samband med snösmältning. Ju mörkare skiktet är desto mer organiskt material, och slutligen det tunna svarta skiktet som uppstår under vintern under istäcket när det fina, organiska materialet sedimenteras.
Mängden minerogent material visar hur intensiv avrinningen varit under vårfloden, det vill säga beroende av den mängd snö som ackumulerats under vintern. Därför visar större vårtoppar kallare vintrar, medan platta säsongsmönster indikerar varmare vintrar.
– Min avhandling behandlar data från ett begränsat område, Kassjö. Jag skulle också vilja studera klimatet över större områden, som Skandinavien till exempel. Då får vi se om våra resultat stämmer överens med vad man funnit på andra platser. Vi har fått tillgång till sjösediment från finska sjöar som jag vill använda våra metoder på.
Avhandlingen: Fredagen den 24 februari försvarar Per Arnqvist, Institutionen för matematik och matematisk statistik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Functional Clustering Methods and Marital Fertility Modelling. Svensk titel: Funtionella klustringsmetoder och modellerande av giftas fertilitet. Disputationen äger rum klockan 10:15 i Hörsal A. Fakultetsopponent är professor Helle Sorensen, Department of Mathematical Sciences, University of Copenhagen. Huvudhandledare ärSara Sjöstedt de Luna.
Skarvarnas stora antal och fiskkonsumtion har skapat en konflikt med fisket. Trots mångårig forskning har man inte kommit fram till någon gemensam slutsats huruvida skarven konkurrerar med människan om fiskresurserna eller inte. Men nu visar Maria Ovegård i sin avhandling från institutionen för akvatiska resurser, SLU, att skarvens konsumtion av fisk faktiskt kan påverka både fiskpopulationer och fiske.
Födosökande skarvar som just har skrämts upp av en båt i sjön Roxen. Tillsammans rör sig skarvarna i ett led och driver fisken framför sig. Skarvarna turas om att dyka efter fisken. Foto: Maria Ovegård
– Framför allt är det bland abborrartade fiskar, t.ex. abborre, gös och gärs, samt karpfiskar, t.ex. mört, som skarvarna kan orsaka minskade bestånd och förändra storleksstrukturer, säger Maria Ovegård.
Även om skarvar kan äta stora fiskar så begränsas storleken av skarvens gap. Men utöver detta verkar inte skarven ha några preferenser, den äter de arter och storlekar som är vanligast i de vatten där de födosöker. Maria Ovegård har undersökt skarvföda på olika platser i Östersjön, på västkusten och i sjön Roxen och i dessa områden har hon sett att skarven främst äter fisk inom ett mindre storleksspann, mellan 10 och 25 cm.
Äter fisk av viss storlek
– Om skarven fångar mycket fisk inom ett visst storleksspann kan det göra att populationsstrukturen förändras, säger Maria Ovegård. En effekt kan då bli större, men färre fiskindivider. Detta misstänkts ha skett med abborrarna i sjön Roxen.
Hennes avhandling visar att det för vissa fiskarter och områden förekommer konkurrens mellan fisket och skarvarna. Skarvarna kan äta fisk i kommersiell storlek, och därmed direkt konkurrera om fiskresurserna.
– Skarvforskningen i världen har hittills till största delen handlat om vad, när och hur mycket fåglarna äter, men få har studerat predationseffekter på fiskpopulationer.
I Maria Ovegårds litteraturstudie var resultaten entydiga – skarvarnas fiskfångst har generellt en negativ påverkan på fiskpopulationerna, så som minskade antal, biomassa och individstorlekar. Studien visar också att åtgärder som minskar skarvars konsumtion har positiva effekter.
Konflikten mellan människor och fåglar
I framtiden hoppas hon att myndigheterna tar tag i skarvkonflikten. Det handlar inte bara om att förvalta fisk och skarv som naturresurser, utan även om att hantera den mänskliga konflikten om fåglarna.
– Tyvärr har det gått så långt i Sverige att man tagit till olagliga och oetiska handlingar – skarvungar har klubbats ihjäl och hela kolonier utplånats.
Alla former av olagliga ingrepp försvårar för myndigheterna, och forskarna får också svårt att följa skarvpopulationens utveckling. Maria Ovegård föreslår därför att man motar bort skarvarna från områden där fisk ansamlas, t.ex. i uppväxtområden för fisk eller där man släpper ut exempelvis laxsmolt. Man kan t.ex. skrämma bort fåglarna med laserljus eller mänsklig närvaro. Man kan också skydda den växande fisken genom att ordna med gömslen under ytan eller nät över vattnet. I vissa fall kan det vara aktuellt med jakt.
– Sådana åtgärder löser kanske inte alla konflikter mellan olika intressegrupper, men det är ett steg på vägen. De skulle också möjliggöra kontrollerade forskningsprojekt i större skala. Mer detaljerad kunskap om hur skarven påverkar fisk, fiske och vår miljö skulle bidra till att mildra konflikten om fåglarna, menar Maria Ovegård.
Avhandlingen: Fil.lic, Maria Ovegård, institutionen för akvatiska resurser; SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”The Interactions between Cormorants and Wild Fish Populations. Analytical Methods and Applications” för vinnande av filosofie doktorsexamen. Tid: fredagen den 17 mars 2017 klockan 13.00
Plats: hörsalen på Sven Lovén centrum för marin infrastruktur, Kristineberg i Fiskebäckskil Opponent: Fil Dr David N. Carss, Natural Environment Research Council, Centre for Ecology and Hydrology, Bush Estate, Penicuik, Midlothian, United Kingdom
Studien har publicerats i tidskriften Environmental Science & Technology och visar att katter exponeras för kemikalier via dammet i våra hem. Det är kemikalier som bland annat finns i elektronik och möbler och som kan påverka vår hälsa negativt.
Det är första gången som det här sambandet har kunnat beläggas. I en tidigare studie har forskarna visat att bromerade flamskyddsmedel fanns i högre halter i blodet hos katter som hade utvecklat Feline hypertyreos (struma hos katter) jämfört med friska katter.
Nu har nya mätningar gjorts på friska katter för att etablera damm som exponeringsväg. Där har man använt parade prov från samma hushåll, det vill säga dammproverna från de hushåll där katterna lever togs vid samma tidpunkt som blodproverna från katterna.
Katterna i studien mest inomhus
– Genom att ta parade prover har vi större kontroll på miljön som katterna lever i. Dessutom spenderade katterna i studien majoriteten av sin tid inomhus så luft och damm där förväntas bidra mer än utomhusmiljön, säger Jana Weiss vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet.
Resultaten är mycket intressanta eftersom att små barn som gärna slickar och stoppar allting i munnen har liknande exponering som katter har för de kemikalier som har hittats i dammet.
– De bromerande flamskyddsmedlen som har uppmätts hos katterna är kända hormonstörare och det är speciellt allvarligt när små barn får i sig de här ämnena eftersom att en exponering under utvecklingsfasen kan få konsekvenser senare i livet, såsom sköldkörtelsjukdomar säger Jana Weiss.
Bromerande flamskyddsmedel
Flamskyddsmedel tillsätts textiler, möbler och elektrisk och elektronisk utrustning för att förhindra att material börjar brinna. Många av de bromerade flamskyddsmedlen har visat sig vara hälso- och miljöfarliga och en del är misstänkt hormonstörande och är därför förbjudna i till exempel elektriska och elektroniska varor. De är dock extremt långlivade och kan läcka ut från produkterna många år efter att de har producerats och till sist hamna i vårt damm.
Om studien: Forskarna tog blodprover från katterna och samlade damm i barnens rum, de vuxnas sovrum och från vardagsrummen. Proverna analyserades sedan för bromerade och klorerade föroreningar och man fann både sådana som används fortfarande och sådana som har fasats ut sedan årtionden.
Om forskningsprojektet: Studien är en del av ett pågående projekt som heter MiSSE (Mixture Assessment of Endocrine Disrupting Compounds). Projektet har som mål att identifiera och utvärdera den blandning av hormonstörande ämnen vi har i vår inomhusmiljö. Projektet kommer att ha en slutkonferens i Stockholm den 29 november 2017 där alla resultat ska presenteras och diskuteras.
Kontakt: Jana Weiss, vetenskaplig koordinator i MiSSE-projektet, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi vid Stockholms universitet, e-post jana.weiss@aces.su.se. Mejla så ringer Jana Weiss upp, är det mycket bråttom kontakta presstjänsten på 08-16 40 90.
När vi är unga producerar våra blodstamceller en jämn och välbalanserad mängd röda och vita blodkroppar beroende på behov. Men när vi blir äldre försämras blodstamcellernas kapacitet och det behövs fler stamceller för att producera den mängd blodceller som vi behöver.
– Den här typen av åldersrelaterade förändringar kan få stora konsekvenser eftersom de kan leda till en obalans i stamcellernas produktion. Exempel är en minskad produktion av immunceller eller en överdriven produktion av andra typer av celler som i sin tur kan vara ett förstadium till leukemi, förklarar David Bryder som har lett studien på Lunds universitet.
Gamla stamceller spåras En grundläggande fråga har varit om blodstamcellerna åldras olika inom samma individ eller om alla blodstamceller påverkas likvärdigt av stigande ålder. Därför har det varit viktigt att i ett första steg genetiskt märka upp gamla blodstamceller för att kunna urskilja och spåra de som är mest påverkade av ålder.
I nästa steg har dessa spårbara celler omprogrammerats till en annan typ av stamcell – en så kallad iPS-cell som kan ge upphov till alla celler i en individ och inte bara blodceller. Vid omprogrammeringen ”nollställs” cellens identitet och när dessa omprogrammerade iPS-celler bildade nya blodstamceller såg man att nollställningen ledde till att cellerna hade föryngrats.
– Det visade sig att det inte var någon skillnad i blodbildningskapacitet när vi jämförde de omprogrammerade blodstamcellerna med friska blodstamceller från en ung individ. Detta är så vitt vi vet, första gången som någon direkt lyckats visa att det går att återskapa den funktion som unga stamceller har från en funktionellt gammal cell, säger Martin Wahlestedt, förstaförfattare till studien.
Mutationer inte orsaken Forskargruppen har genom sina studier också visat att många åldersrelaterade förändringar i blodsystemet inte kan förklaras av mutationer i cellens DNA. Hade förändringarna berott på permanenta skador på DNA-nivå, så hade de skadorna även funnits kvar efter nollställningen. Istället verkar så kallade epigenetiska förändringar ligga bakom den nedsatta funktionen med stigande ålder.
– Våra resultat motiverar till vidare forskning för att kunna förbättra funktionen av mänskliga blodstamceller och därmed påverka sjukdomar som anemi, blodcancer och andra blodsjukdomar, avslutar David Bryder.
Studien har finansierats av Cancerfonden, Barncancerfonden, Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och ERC, European Research Council (ERC).
Kontakt: Martin Wahlested, forskare, Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, 0709-623074, martin.wahlestedt@med.lu.se
Varje år drabbas cirka 2000 barn och ungdomar i Sverige av en hjärnskada. Vanligaste orsaken är trafik- och fallolyckor, men hjärnskador kan även uppstå efter till exempel en hjärntumör eller blödning i hjärnan. Unga med förvärvade hjärnskador får ofta stora problem med röst, tal och kommunikation.
Logopeden Åsa Fyrberg har i sin avhandling undersökt olika metoder för hur föräldrar och vårdpersonal kan bedöma hur dessa ungdomar kan delta i vardagssamtal trots svårigheter att kommunicera. Totalt ingick 38 personer under 18 år i studien som genomfördes på ett svenskt universitetssjukhus mellan åren 2007−2013.
Möjligheten att delta i snabba samtal
För att förstå metoderna studerade Åsa Fyrberg över tid hur föräldrarna och ungdomarna själva bedömde förändringar i den kommunikativa förmågan. Det vill säga möjligheten att förstå ord och meningar, att benämna ord och möjligheten att delta i snabba samtal.
− En av mina slutsatser är att vårdpersonalens bedömningar kan fördjupas och specificeras genom att jämföras med föräldrarnas analyser av samtal hemma där de iakttagit och lyssnat på vad som sagts, när det sagts och hur det sagts. Det handlar då också om ungdomarnas egna upplevelser som har jämförts med föräldrarnas, där likheter och skillnader i beskrivningarna av vardagssamtalen har undersökts, säger hon.
Föräldrarna viktiga i undersökningen Resultaten pekar på föräldrarnas viktiga roll när det gäller att undersöka ungdomarnas delaktighet i vardagssamtal. Exempelvis hur den drabbade påverkas av antalet personer som deltar i ett samtal, tempot i samtalet och ungdomens egen förmåga att förstå och att benämna ord.
I de olika undersökningarna hittade Åsa Fyrberg inget samband mellan hjärnskadornas grundorsaker och deltagarnas resultat i tester av kommunikation och lingvistik.
− Men i stort sett alla som drabbats av en svår förvärvad hjärnskada behöver stöd från anhöriga för att kunna fungera kommunikativt i vardagliga situtioner, säger hon.
Åsa Fyrberg hoppas att hennes forskning kan stimulera till utveckling av de rehabiliteringsprogram av kommunikationen som finns inom vården, där ungdomar och föräldrar inkluderas för att beskriva effekterna av hjärnskadorna på de dagliga kommunikativa samspelssituationerna.
Kontakt: Åsa Fyrberg, doktorand i kognitionsvetenskap och legitimerad logoped, telefon: 070−498 05 48, e-post: asa.fyrberg@vgregion.se
Tid för disputation: 2017-02-24, kl. 10:00, sal Torg Grön, hus Patricia, Forskningsgången 6, Lindholmen
För normalviktiga kvinnor som gått upp mindre än åtta kilo under sin graviditet ökade risken för att barnet skulle utveckla schizofreni med 30 procent, rapporterar forskarna i tidskriften JAMA Psychiatry.
Vintern 1944-1945 var svälten stor i Nederländerna och det satte spår hos de ännu ofödda barnen. Flera decennier senare skulle det visa sig att risken för schizofreni och andra icke-affektiva psykossjukdomar hos barnen till de svältande mödrarna var fördubblad.
Miljön har betydelse under vissa uppväxtstadier
Svält förklarar dock inte förekomsten av schizofreni och andra icke-affektiva psykossjukdomar i en population där tillgången på mat är tillräcklig. Även om dessa diagnoser delvis kan förklaras av genetik har forskning visat att miljön under vissa känsliga stadier i uppväxten kan spela en stor roll för dessa sjukdomars uppkomst.
Forskare vid Karolinska Institutet bekräftar hur tidig miljöpåverkan kan påverka hjärnans utveckling. I studien undersökte forskarna om det fanns ett samband mellan näringsintag under graviditet och icke-affektiva psykoser hos barnet senare i livet.
Genom det svenska nationella hälsoregistret fick forskarna tillgång till ett stort populationsunderlag. De tittade på barn som föddes mellan 1982 och 1989 och deras mödrar i en studie där alla personer anonymiserats. Över en halv miljon patienter ingick i studien, varav 3000 personer utvecklade icke-affektiva psykoser.
Fördelar med riktlinjer kring viktuppgång
För att undersöka näringsintaget hos deras mammor under graviditeten fokuserade forskarna på hur mycket mammorna hade gått upp i vikt under graviditeten. För kvinnor som haft en mycket låg viktuppgång, mindre än åtta kilo för normalviktiga kvinnor, var risken för schizofreni och andra icke-affektiva psykoser hos barnen 30 procent högre jämfört med om viktuppgången varit normal.
– Även för överviktiga och mödrar med fetma såg vi ett liknande samband. En viktökning på mindre än fem kilo ökade risken för icke-affektiva psykossjukdomar hos barnet, säger Euan Mackay, masterstudent vid institutionen för folkhälsovetenskap och studiens förstaförfattare.
Eftersom viktuppgång under graviditeten delvis har ärftliga orsaker, precis som psykisk sjukdom, jämförde forskarna också huruvida syskonen drabbats av icke-affektiva diagnoser, men även då såg forskarna den förhöjda risken om mödrarna gått upp för lite i vikt.
Press på att behålla sin kropp under graviditeten– Den här studien visar att de rådande riktlinjerna kring ideal viktuppgång har fördelar som inte bara handlar om att förebygga komplikationer under graviditet, som graviditetsdiabetes eller förlossningskomplikationer som kejsarsnitt. Riktlinjerna har positiva effekter för barnet under flera decennier.
– Intressant nog fann vi inga samband mellan för hög viktuppgång och risken för icke-affektiva diagnoser hos barnet, säger Renee Gardner, forskare vid institutionen för folkhälsovetenskap.
Även i välnärda och rika länder som Sverige kan vissa kvinnor ha svårt att gå upp i vikt under graviditeten.
– Detta kan det finnas medicinska förklaringar till, men det skulle också kunna bero på social press som kräver att mammor ska ”behålla sin kropp” även när de är gravida. Därmed finns fortsatt anledning att förespråka medicinska riktlinjer för viktuppgång under graviditet, säger Renee Gardner.
Studien har finansierats av Stanley Medical Research Institute och Vetenskapsrådet.
När människan lärde sig att hantera elden inleddes en ny epok i den moderna människans tidiga utveckling. Elden erbjöd ljus och värme och innebar att människan började tillaga sin mat som därmed blev lättare för kroppen att tillgodogöra sig. Det har även framförts att det var kring elden som människans språk och fantasi utvecklades.
Trots att de ofta porträtteras som något trögtänkta, har forskare hittat bevis för att även neandertalare gjorde upp eld. Men ingen eld utan rök och frågan är om neandertalarna inte hade gjort bäst i skippa eldstäderna för sin hälsas skull.
Tålde röken sämre
Eftersom neandertalarna och andra förhistoriska människoarter ofta gjorde upp eld i grottor eller andra dåligt ventilerade utrymmen är det inte orimligt att anta att de andades in enorma mängder giftig rök, något som borde ha haft negativa konsekvenser på deras hälsa. Ny forskning från Pennsylvania State University visar dock att homo sapiens sapiens, alltså den moderna människans förfäder, bar på en oväntad genetisk fördel, en mutation som gjorde att de tålde rök från brinnande trä mycket bättre än sina artfränder.
Genom att studera en gen som kallas AHR, dels från tre neandertalare och en denisovanmänniska, dels från nu levande människor och en människa som levde för 45 000 år sedan kunde forskarna se att neandertalarna och denisovanerna var mer benägna att ta upp dioxiner och polycykliska aromatiska kolväten som är kända för att orsaka bland annat cancer. Skillnaderna var mycket stora och för vissa kemikalier i röken fanns en tusenfaldig skillnad i giftighet.
– De påverkades förmodligen på samma sätt som vi gör när vi överexponeras för rök, det vill säga med andningsproblem, luftvägsinfektioner, låg födelsevikt och en ökad risk för barnadödlighet, säger Jessica Abbott, evolutionsbiolog vid Lunds universitet.
Tack vare mutationen kunde homo sapiens sapiens omvandla de giftiga ämnena och upplevde därför inte samma problem.
Slumpvis mutation
Bland primater är det idag bara den moderna människan som bär på mutationen. Att mutationen uppstod från första början handlar dock bara om ren tur.
– Alla mutationer uppkommer slumpvis, så vi hade nog bara tur som fick den först. Sen när en ny mutation uppkommer måste den lyckas sprida sig och även där finns det ett mått av tur. En väldigt ovanlig mutation kan lätt försvinna igen även om den är fördelaktig, bara på grund av otur. Till exempel kanske jag är den enda som har fått mutationen för minskad rökkänslighet, men råkar blir uppäten av en björn innan jag hinner skaffa egna barn, säger Jessica Abbott.
Den lyckosamma mutationen gjorde oss dock inte helt resistenta mot rök. I länder där många lagar mat över öppen eld inomhus är trärök fortfarande ett stort hälsoproblem.
– Ja, i teorin finns det sällan genetiska förändringar som fullständigt skulle lösa ett sånt problem, säger Pontus Skoglund, doktor i evolutionär genetik vid Harvard University.
Orsakade inte utdöendet
Forskarna är noga med att betona att det inte finns några bevis för att neandertalarnas rökintolerans är anledningen till att de så småningom dog ut. Jessica Abbot förklarar:
– Rökintoleransen kan ha bidragit, men det fanns förmodligen flera anledningarna till att de dog ut. Till exempel kan det ha berott på förändring av klimatet till neandertalarnas nackdel, konkurrens från människan som bland annat hade effektivare verktyg eller kanske till och med nya sjukdomar som introducerades av människan.
Hon får medhåll av Pontus Skoglund.
– Det är ju en intressant observation det här, men idén att detta kan ha påverkat risken för lunginfektion hos neandertalare bara spekulation i nuläget. När det gäller den specifika mutationen så vet vi dessutom inte om det var en evolutionär anpassning eftersom det i nuläget inte finns några klara tecken på det. Därför bör man nog ta det här med en nypa salt. Det är en intressant idé dock och inte omöjligt, säger han.
Det är ännu oklart vad som gjorde att neandertalarna dog ut för drygt 30 000 år sedan. De flesta forskarna är dock överens om att det troligtvis rör sig om en rad olika händelser, bland annat klimatförändringar, sjukdomar och dålig anpassningsförmåga, som tillsammans gjorde att livet blev för svårt för neandertalarna.
Ledde till en dålig vana
Tack vare vår genetiska fördel kunde alltså de förhistoriska människorna ta del av eldens fördelar, men undvika nackdelarna. Det innebär att vi i dag kan njuta av lägerelden och äta grillat kött utan att få en luftvägsinfektion på löpet. Hur trevligt det än låter så har mutationen naturligtvis även en baksida.
– Hade vi inte varit så röktoleranta hade man kanske aldrig uppfunnit cigaretter som i sin tur orsakar cancer och andra kroniska sjukdomar, säger Jessica Abbott.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Som ett led i att effektivisera elmarknader och möjliggöra en större andel förnybar elproduktion diskuteras idag ofta ”efterfrågeflexibilitet” som en effektiv lösning. Beslutsfattare sätter stor tilltro till att hushållen ska vara aktiva och flexibla i sin elkonsumtion och sänka sin elförbrukning under perioder med lägre tillgång. Idag finns teknik som smarta nät och ökad digitalisering som möjliggör en sådan aktiv elkonsumtion, och man hoppas att möjligheten att hålla nere sina elkostnader ska ge konsumenterna incitament att anpassa sin förbrukning efter den rådande tillgången på el.
Hittills har det dock inte funnits mycket forskning som visar om hushållen faktiskt kan styra sin förbrukning på det sättet man hoppas. Med hjälp av unika data på svenska hushålls elförbrukning har Mattias Vesterberg kunnat studera hushållens beteende på en detaljnivå som aldrig tidigare har varit möjlig.
Högre inkomst ger högre elförbrukning
– I våra data kan vi exempelvis se hur konsumtionsmönster för elanvändning påverkas av ökade inkomster; när ett hushåll får högre inkomster förbrukar de också mer el. Detta leder till större efterfrågetoppar som våra elsystem ständigt måste ha beredskap för, och det riskerar att bli kostsamt för samhället.
Inte så lätt att ändra elkonsumtionen
Men för hushållen är det inte så enkelt att ändra sina konsumtionsmönster, och vinsterna man kan göra är inte speciellt stora. När Mattias har analyserat hushållens elförbrukning framkommer tydliga och inte speciellt förvånande mönster: man använder mer el för värme när det är kallt, mer el för belysning när det är mörkt, och runt sextiden på kvällen använder många el till hushållsapparater. Eftersom de flesta hushåll har elavtal där priser är konstanta över tid finns lite pengar att tjäna för de som försöker ändra sin elförbrukning.
– Även om hushållen valde att anpassa sin förbrukning så skulle elkostnaden för genomsnittshushållen bara minska med ett par procent. Detta skapar svaga incitament för hushållen att ändra sitt beteende, säger Mattias Vesterberg.
Effektivare elmarknad
Större kunskap om hur hushållen faktiskt agerar ger beslutsfattare möjlighet att skapa en ännu mer effektiv elmarknad i framtiden. Att skapa en långsiktigt hållbar elmarknad är viktigt, både för miljön och för samhällsekonomin. Beslutsfattare måste då skapa regler för marknaden som är realistiska, och som kräver en insats som medborgarna anser är rimlig.
– Man kan inte bygga upp en elmarknad baserad på en önskan om elkonsumenter som är mycket mer aktiva än vad de i själva verket är, säger Mattias Vesterberg.
För mer information:
Mattias Vesterberg
Telefon: 090-786 80 17
Mobil:073-990 65 15
E-post: mattias.vesterberg@umu.se
Om disputationen
Mattias Vesterberg, Handelshögskolan vid Umeå universitet, nationalekonomi, försvarar fredag 24 februari sin avhandling med den svenska titeln: Efterfrågan på el och hushållens beteende (Engelsk titel: Power to the people: Electricity demand and household behavior). Handledare: Fakultetsopponent: Professor Maximilian Auffhammer, University of California, Berkeley, USA. Disputationen hålls på engelska. Samhällsvetarhuset, hörsal D, kl. 13.00-15.00
Är du född i Sverige och barn till utrikesfödda föräldrar med kort utbildning är sannolikheten att du lever i fattigdom mer än 50 procent. Är dina föräldrar nyanlända eller födda i Irak, Somalia eller Syrien stiger sannolikheten upp till 80 procent.
Forskarna Torun Österberg och Björn Gustafsson har undersökt utvecklingen av inkomstfördelningen i Sverige under två decennier.
Studien bygger på data från Statistiska Centralbyrån och jämför representationen i botten och toppen av inkomstfördelningen i Sverige under tre tidsperioder: 1983–85, 1995–97 samt 2008–2010. Resultatet visar att fattigdomstalen bland barn till svenskfödda föräldrar inte har ökat sedan 80-talet. Däremot har de ökat för invandrarbarn.
– Av de barn som är fattiga i Sverige idag har en majoritet utländsk bakgrund, säger Torun Österberg, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Fler invandrare från länder med låg utbildningsnivå
Invandrarbarns representation i den ekonomiska eliten har varit genomgående låg under samtliga tidsperioder och den är i princip helt obefintlig bland invandrarbarn med föräldrar från lågutvecklade länder.
Enligt forskarna finns flera orsaker till inkomstklyftornas utveckling. Den första handlar om att invandrartalet ökat kraftigt i Sverige under tidsperioden samtidigt som invandrarbarnens landbakgrund förskjutits i riktning mot mindre utvecklade länder med lägre utbildningsnivå. En annan orsak är att förvärvsarbetandes inkomster har ökat medan värdet av barnbidrag och försörjningsstöd inte ökat i samma takt. Detta har lett till en ojämn ekonomisk utveckling och växande inkomstklyftor.
Föräldrarnas utbildning avgörande
Studien visar att föräldrarnas utbildning är starkt relaterad till om barnet finns representerat i inkomstfördelningens topp eller botten. Av de svenskfödda föräldrarna som endast hade grundskoleutbildning levde 22 procent i fattigdom. Motsvarande siffra för invandrade föräldrar var 50 procent. Om föräldrarna däremot hade minst treårig högskoleutbildning förändrades siffran drastiskt: endast två procent av de svenskfödda högutbildade var fattiga och 20 procent av de utlandsfödda.
– Utbildning och en fungerande integration av invandrarföräldrar på arbetsmarknaden är helt central för att minska barnfattigdomen, säger Torun Österberg.
Resultatet av studien hoppas forskarna ska bidra till att mer uppmärksamhet riktas mot integrationsfrågor sett från ett barnperspektiv.
Fattigdom
I denna studie definieras fattigdom som 60 procent av medianinkomsten för alla hushåll i Sverige.
Genom att undersöka generna hos förhistoriska individer har forskare vid Uppsala universitet kunnat se att det var i stort sett bara män som migrerade till Europa från den pontisk-kaspiska stäppen under bronsåldern. Migrationen som spred jordbruket till Europa omkring 4 000 år tidigare omfattade dock både män och kvinnor, troligen hela familjer. Resultaten tyder på att det var olika sociala och kulturella processer som drev de olika migrationerna.
Genetiska data tyder på att moderna européer kan spåra sin härkomst till multipla vågor av förhistoriska migrationer. Nya studier av genetisk variation hos förhistoriska mänskliga kvarlevor har visat att två massmigrationer är särskilt viktiga för att förstå Europas förhistoria: den yngre stenålderns spridning av jordbruket från Anatolien som startade för omkring 9 000 år sedan och bronsålderns migration från den pontisk-kaspiska stäppen för omkring 5 000 år sedan.
Ersatte den befintliga genpoolen
Dessa migrationer sammanfaller med stora sociala, kulturella och lingvistiska förändringar och båda dessa migrationer ersatte, var för sig, mer än hälften av genpoolen hos de samtida centraleuropéerna.
Manligt (blå) och kvinnligt (röd) bidrag till migrationen västerut
Dramatiska händelser under människans förhistoria kan undersökas genom mönster i den genetiska variationen hos människor som levde vid den tiden. Genom att undersöka skillnader mellan manliga och kvinnliga demografiska historier baserat på förhistoriskt DNA kan vi lära oss mer om sociala strukturer och kulturella relationer i förhistoriska populationer.
Forskare från Uppsala universitet och Stanford University har undersökt den genetiska härkomsten hos den delvis könsbundna x-kromosomen (kvinnor har två och män har en) och autosomerna (kromosomer som inte är könskromosomer) hos 20 individer från tidig yngre stenålder och 16 individer från skiftet stenålder/bronsålder. I motsats till tidigare hypoteser, som utgått från ett socialt system där kvinnan bosatte sig med mannens familj, hittade forskarna inga bevis för att migrationen som spred jordbruket över Europa under tidig yngre stenålder skulle ha haft någon övervikt av vare sig män eller kvinnor.
Tio gånger fler män
– Vad gäller senare migrationer från den pontisk-kaspiska stäppen hittar vi dock en dramatisk övervikt av män. Det finns helt enkelt för få x-kromosomer från migranterna vilket pekar på ungefär tio migrerande män för varje migrerande kvinna, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet.
Forskargruppen fann bevis för pågående, främst manlig, migration från steppen till centrala Europa över en period av flera generationer.
De väldigt olika mönstren vad gäller migrerande män och kvinnor för de två stora migrationshändelserna tyder på att det var skilda kulturella processer som låg bakom förflyttningarna. Övergången under yngre stenålder drevs av en massmigration av ungefär lika delar män och kvinnor, kanske hela familjer. Bronsålderns migration och kulturella skifte var däremot driven av en nästan helt manlig migration.
För mer information:
Mattias Jakobsson, Tel. 018-471 64 49, 070 1679757, e-post: mattias.jakobsson@ebc.uu.se
För att klara av yttre mekanisk påverkan och hantera transport av olika typer av ämnen behöver celler anpassa sin yta, vilket de gör med hjälp av små inbuktningar, så kallade caveolae, på cellers yta. För att stabilisera cellytan använder celler proteinet EHD2, som kan slås på och av för att pendla mellan en inaktiv stängd form och en aktiv öppen form. Upptäckten gjordes av forskare vid Umeå och Göteborgs universitet samt från Tyskland, och publicerades idag i tidskriften PNAS.
Caveolae spelar en viktig roll vid cellers anpassning till sin omgivning och en avsaknad av de små inbuktningarna på cellytan är kopplat till svåra sjukdomar där muskler och fettceller bryts ner och där celler i blodkärlen inte fungerar. Genom ett samarbete som involverar ett brett spektra av både biofysiska, biokemiska och cellbiologiska analyser har forskare nu kartlagt hur den mekanistiska cykeln hos proteinet EHD2 fungerar och hur detta in sin tur reglerar dynamiken hos caveolae på cellytan.
Betydelsefull stabilisering
– Att proteinet hjälper celler att anpassa sig till sin omgivning kan ha central betydelse för hur caveolae påverkar muskelcellers reparationsförmåga eller fettcellernas förmåga att ta upp och lagra fett, säger Richard Lundmark, som är forskare vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi i Umeå och korresponderande författare av artikeln.
Bakom upptäckten står Richard Lundmarks forskargrupp vid Institutionen för Integrativ medicinsk biologi och Molecular Infection Medicine Sweden (MIMS) tillsammans med forskarkollegor vid Göteborgs universitet och Albert-Ludwigs-Universität Freiburg och Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg i Tyskland.
Forskarna har kunnat visa att molekylen ATP utgör ett slags bränsle som möjliggör för EHD2 att binda in till membranet och där anta en öppen konformation där delar av proteinet sticks in i membranet. Denna konformation gör att det kan bildas så kallade oligomerer av proteinet, vilket stabiliserar cellmembranet i en bestämd form. När ATP förbrukas släpper proteinet från membranet och antar en inaktiv stängd form. Interna reglerande delar av EHD2 håller proteinet i denna hämmade form när det inte är i kontakt med ett membran.
– Studien demonstrerar att den beskrivna mekanistiska cykeln av EHD2 spelar en viktig roll för att caveolae ska kunna stabiliseras vid cellens yta, säger Richard Lundmark.
I studien presenteras också en ny teknik som bygger på absorption och reflektion av infrarött ljus. Med hjälp av avancerade analytiska metoder kan tekniken användas för att studera strukturen hos den membranbundna formen av proteiner, vilket är svårt att uppnå med andra tekniker. Det är med denna teknik som forskarna kunnat visa att EHD2 genomgår en drastisk konformationsförändring när proteinet binder till membranet.
För mer information:
Richard Lundmark, Institutionen för integrativ medicinsk biologi (IMB), Umeå universitet
Telefon: 070-620 2464
E-post: richard.lundmark@umu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
