Hela staden Djenne, belägen i mellersta Mali vid Nigerflodens inlandsdelta, är en levande historisk relik. Moskén är världens största lerbyggnad och hela staden är byggd i en lerarkitektur med tvåtusenåriga anor. I biblioteket pågår ett digitaliseringsprojekt finansierat av British Librarys ”Endangered archives project”. Stadens historia görs tillgänglig för omvärlden och förhoppningsvis säkras även manuskriptens fortlevnad.
Historien om hur Timbuktus hundratusentals manuskript räddades undan islamisterna under kriget 2012 är berömd världen över. Men även systerstaden, det mindre kända Djenne, har en lång historia med koranskolor och ett intellektuellt kulturliv som producerade och samlade in mängder av manuskript från 1300-talet och framåt. Det är en levande del av historien, koranskolorna finns kvar och det produceras fortfarande nya manuskript.
Svenska Sophie Sarin, historiker och sedan tio år hotellägande Djennebo, är den som dragit igång räddningsaktionen. Hon hade bott flera år i staden innan hon förstod att en del av Malis unika manuskriptskatt fanns i Djennes bibliotek och som arvegods hos ortens familjer.
Nu står hon i ett rum med flera uppsättningar upp och nedvända digitalkameror. Vanliga Nikon D5300, upphängda med linsen riktade rakt ned mot en yta täckt av en slät tygmatta där manuskript efter manuskript försiktigt placeras och fotograferas av. Intill manuskripten läggs ett gråkort för vitbalans och en papplinjal. De som i framtiden läser manuskripten på en dator långt härifrån ska få med sig några fysiska fakta, som manuskriptpapprets färgnyans och storlek.
Under tre stora digitaliseringsprojekt i Djenne har omkring 8500 manuskript hanterats och närmare en halv miljon bilder har tagits.
– Det pratas mycket om antalet manuskript men det säger egentligen inte så mycket. Vissa består av en liten lapp medan andra är på flera hundra sidor, säger hon.
Tillsammans med sina lokala kollegor upptäcker hon dagligen nya historiska detaljer och berättelser. På sistone har de hanterat en stor mängd brevkorrespondens mellan Västafrikanska 1800-talsledare. Som när Sokotokalifatets grundare Usman dan Fodio skrev till Seko Amadu (1776-1845), grundare av Masinariket, för att få råd om hur en bra ledare ska bete sig.
– Det finns inte längre några okända delar av världen att resa till och upptäcka, jag tror detta är det närmaste jag kan komma. Det är ett litet äventyr varje dag, säger hon.
När manuskript samlats in i Djenne har det gjorts med varsamhet och tydligt visad respekt för de familjer som haft dem i sin ägo. Fransmännen stal många manuskript under kolonialtiden och Sophie Sarin kan förstå att en del nu tror att britterna är i färd med att göra samma sak. De digitaliserade manuskripten kommer dessutom vara tillgängliga världen över bara genom ett datorklick. En tydlig kontrast till de gamla traditionerna i Djenne.
– Det finns en tanke här om att man måste göra sig förtjänt av att få läsa och förstå manuskripten. Folk här spenderar halva sina liv i koranskolor innan de får tillåtelse att ta del av manuskriptens innehåll. Nu ser de att vem som helst kommer kunna se dem, helt utan vare sig tålamod, blod, svett eller tårar. Det finns folk här som reagerat över detta, säger hon.
Inom forskarvärlden är synen på digitalisering inte oväntat en annan. Håkan Håkansson, docent i idé- och lärdomshistoria och bibliotekarie på Lunds universitetsbibliotek (LUB), ser det som en demokratifråga att vem som helst ska ha tillgång till historiskt material.
Hemma i Sverige finns dessutom ett annat problem. Resurserna för digitalisering är små och stora stycken historia har ännu inte digitaliserats. I LUB:s fysiska arkiv blir medelåldern på besökarna allt högre.
Det som inte digitaliseras försvinner
– Yngre forskare, de som är uppväxta med digitala resurser och med utbildning de senaste 15-20 åren, använder helt enkelt inte fysiska samlingar. De pallrar sig inte hit utan baserar sin forskning på digitala källor. Man kan tycka att det är lite slött, men samtidigt är det begripligt. Digitalt är lättåtkomligt och lätthanterligt, säger han.
Att digitalisera allt framstår som en omöjlighet. Bara på LUB finns det enligt Håkan Håkansson uppemot tretton hyllmil material. Att digitalisera allt skulle kräva 14 000 heltidstjänster under ett år. Men även om det görs ett hårt urval menar han att nya insatser för svensk digitalisering är akuta.
– I praktiken försvinner allt som inte digitaliseras. Det forskas inte på, och då blir det till ett hål i historieskrivningen, säger han.
Digitalisering kan också handla om att rädda människors rätt till sin historia.
– Det finns många exempel runt om i världen där någon gått in och förstört historiska lämningar för att radera till exempel en hel skriftkultur eller en grupps identitet, säger Håkan Håkansson.
Det kastar oss tillbaka till Mali och biblioteket i Djenne. Här vågar man inte lita på att ett nytt kaos inte ska bryta ut. Digitaliseringsprojekten i Djenne startades förvisso redan 2009 men de senaste årens förstörelse gör att digitaliseringen av både Djennes och Timbuktus manuskript blivit än mer angelägen.
Under inbördeskriget 2012 nådde islamisternas ockupation aldrig Djenne. Men de finns kvar i närområdet och trots FN:s fredsinsats i landet har det dykt upp väpnade grupper även längre söderut i landet det senaste året.
– De kan hända att de vill förstöra manuskript mest för att jäklas med folk, rent ut sagt. Men det handlar också om att många av skrifterna bygger på islamska sufi-traditioner som bland annat innehåller magi. Det är sådant som islamisterna inte gillar, säger Sophie Sarin.
En av de arabiskkunniga medarbetarna är Saadou Traoré. I manuskripten ser han Djennes historia representeras. Just nu arbetar han med ett fortsättningsprojekt för Hamburgs universitet där det digitaliserade materialet ska katalogiseras med så många detaljer som möjligt.
– Jag beskriver pappret, olika mönster och själva materialet ingående. Det är en helt ny värld man kan utläsa bara med hjälp av att få information om det fysiska pappret, säger han.
Text: John Palm på uppdrag av Forskning.se
Foto: Malin Palm på uppdrag av forskning.se
Erica Sandlund och Pia Sundqvist, båda docenter i engelska vid Karlstads universitet, har under de senaste fyra åren forskat om nationella prov. De har fokuserat på provet i nian och den muntliga delen i engelska. Där är eleverna indelade i par eller smågrupper och förväntas samtala om en mängd olika ämnen. Läraren sitter med under provet och ansvarar för att bedöma varje elevs prov.
Forskarna genomförde en enkät bland engelsklärare i hela landet, som en del av forskningsprojektet ”Testing Talk”. Enkäten kompletterades med ett antal lärarintervjuer. Syftet var att få en bild av hur ett representativt, slumpmässigt urval av engelsklärare runt om i Sverige såg på just den muntliga delen av det nationella provet.
Stora skillnader mellan skolor
Forskarna ställde frågor om till exempel vilka lokaler lärarna hade tillgång till för provet, vilken typ av stöd man fick från skolan för att genomföra provet och vilken teknisk utrustning man eventuellt använt för att spela in provet samt hur själva bedömningen gick till.
– Resultaten visar att det är väldigt olika förutsättningar på skolorna, vilket gör att provet faktiskt genomförs på helt olika sätt beroende på vilken skola det är. Det gäller storleken på grupperna, om vikarier sätts in, men även tillgång till teknisk utrustning för inspelning, säger Pia Sundqvist, forskningsledare för studien.
På en del skolor genomförs samtliga muntliga engelskprov på en och samma dag som en schemabrytande aktivitet och vikarier sätts in. Det betyder att läraren kan fokusera på att genomföra provet med sina egna elever i lugn och ro. På andra skolor måste läraren använda lektionstid och raster för att hinna med alla prov. De får inte någon vikarie och läraren måste samtidigt ha ansvar för det pågående arbetet i klassrummet.
Gruppstorleken spelar roll
Provinstruktionerna till lärarna har varierat under åren men nämner i regel två eller fler elever per prov. Ungefär en fjärdedel av lärarna sätter ihop elever i par för det muntliga provet, ungefär 60 procent använder grupper på tre elever och resten av lärarna har grupper på fyra eller fler elever.
– Ur elevens perspektiv är det annorlunda om man genomför ett muntligt prov tillsammans med en, två eller tre klasskamrater. För läraren, som ska bedöma varje elev individuellt, spelar gruppstorleken givetvis också en roll. Studien visar att en del lärare väljer stora grupper av tidsskäl, berättar Erica Sandlund, projektledare.
De nationella proven ska bidra till likvärdig bedömning och ge resultat som kan jämföras mellan skolor och kommuner. Skolverket skickar ut detaljerade instruktioner till skolorna om hanteringen av proven samt om genomförandet och bedömningen.
Bedömningen av muntlig färdighet inte likvärdig
– Studien visar att själva standardiseringen av det engelska muntliga provet fungerar bristfälligt. Det har samma tyngd som övriga provdelar, men vi tycker det behandlas ganska styvmoderligt. Det är till exempel omöjligt att utvärdera det muntliga provet systematiskt eftersom det inte är ett krav att spela in.
Det blir också omöjligt för en elev som eventuellt är missnöjd med sitt betyg att få ”a second opinion”. Sådant är lätt ordnat på hör- och läsförståelsen eller på uppsatserna. Då ber läraren helt enkelt en kollega om hjälp om det till exempel väger mellan två betyg, menar Erika Sandlund.
Forskarna fortsätter nu med att studera hur bedömning av muntlig färdighet kan bli mer likvärdig.
Studien: The teacher as examiner of L2 oral tests: A challenge to standardization, publicerad i tidskriften Language Testing och är samförfattad av Pia Sundqvist, Peter Wikström, Erica Sandlund (samtliga Karlstads universitet) och Lina Nyroos, Uppsala universitet.Artikelreferens: doi:10.1177/0265532217690782
Lärarna i studien
204 lärare från hela Sverige svarade på enkäten. Alla utom 6 hade någon form av lärarexamen. 80 procent hade lärarlegitimation för engelska på högstadiet. Ytterligare 11 lärare blev djupintervjuade.
Såhär grupperar lärarna eleverna under provet: Par (24%), Trio (61%), Fyra elever eller fler (16%). 26% av lärarna har för vana att spela in provet. 3 av 10 lärare uppger att sambedömning av provet förekommer, men det vanligaste är att det ej sker
Majoriteten av lärarna (85%) tycker inte att det är speciellt svårt att bedöma provet
Förutsättningarna på den lokala skolan har stort inflytande över hur lärare och elever genomför provet
Studien har genomförts vid den ämnesdidaktiska forskargruppen Rose vid Karlstads universitet och finansierats av Vetenskapsrådet.
Kontakt: Pia Sundqvist, ansvarig för studien, docent i engelska vid Karlstads universitet
Tel: 054-700 15 08 (arbete) eller 076-849 62 26 (mobil) pia.sundqvist@kau.se”>pia.sundqvist@kau.se
Erica Sandlund, projektledare Testing Talk, docent i engelska vid Karlstads universitet
Tel: 054- 700 17 09 (arbete) eller 070-560 65 59 (mobil) erica.sandlund@kau.se
Upptäckten som nyligen har publicerats som en huvudnyhet i Physical Review Letters har en grundläggande betydelse för förståelsen av jonisationsprocesser. Det vill säga den process då en atom genom förlust av en eller flera elektroner övergår från att vara neutral till att bli positivt elektriskt laddad.
– Experimentet har precis öppnat dörrarna till ett nytt forskningsområde och vi har sett en glimt av den nya fysiken. Fler experiment planeras för att undersöka detta fenomen vidare, säger Klavs Hansen, en av deltagarna i studien, verksam både vid Göteborgs universitet och i Tianjin University i Kina.
Den fotoelektriska effekten visar att molekyler, stora som små, kan joniseras genom att ljus kan bete sig som både partiklar (fotoner) och vågor och att elektroner emitterar från ett ämne när det belyses med elektromagnetisk strålning av hög frekvens. Detta upptäcktes av Albert Einstein, och 1921 belönades han med nobelpriset för denna forskning.
Kokar ut elektron ur stora molekyler
Men nu visar alltså forskarna att även en foton, en ljuspartikel, kan jonisera stora molekyler på ett sätt som inte kan förklaras med Einsteins fotoelektriska effekt, något som tidigare inte varit känt.
Den process som forskargruppen upptäckt innebär att en foton absorberas av ett kollektiv av elektroner i en molekyl och att fotonenergin omvandlas till värme. I början sprids värmen bara genom elektronerna men efter bara en tiondels picosekund, alltså en biljondels sekund, börjar också molekylen att värmas upp genom de varma elektronerna. Därefter överförs den större delen av värmen till atomkärnan och molekylen har då blivit en vanlig het molekyl.
– Under den här processen kan molekylen emittera en varm elektron, man kan tänka sig att partikeln blir kokad ut ur molekylen. Det är dessa elektroner vi observerat i experimenten. Temperaturen i molekylen i denna process är ytterst hög, flera tiotusen grader, säger Vitali Zhaunerchyk vid Göteborgs universitet, ledare för forskargruppen.
Ny källa av negativa joner
Forskarna överraskades när experimenten visade att fotoner faktisk absorberades och elektronerna värmdes till så hög temperatur vid absorption av enbart en enkel foton.
Upptäckten har betydelse för astrofysik, i beskrivningen av hur laddade partiklar uppför sig i nyfödda stjärnor.
– Vår upptäckt föreslår en ny källa av negativa joner i områden med nyfödda stjärnor som inte har betraktats förut, säger Vitali Zaunerchyk.
Studien, som genomförts av forskare vid Karolinska Institutet tillsammans med bland annat brittiska forskare vid Oxfords universitet, publiceras i tidskriften Molecular Psychiatry.
Posttraumatisk stress (PTSD) kan drabba personer som har varit med om trauman som krig, tortyr, våldtäkter, motorolyckor eller andra situationer där de upplevde att deras eget eller någon annans liv var i fara. Alla som är med om trauman utvecklar inte den här formen av psykologisk ohälsa, men för den drabbas är ett av de vanligaste symtomen återkommande och påträngande minnesbilder av det skrämmande traumat, som i dagligt tal kallas flashbacks.
Som behandlingsform för den som redan har utvecklat dessa symtom på PTSD används ofta kognitiv beteendeterapi, men i dag saknas förebyggande insatser.
Emily Holmes, professor i psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, har länge studerat vilka förebyggande effekter som skärmspelet Tetris, tillsammans med andra beteendepsykologiska åtgärder, kan ha på obehagliga, påträngande minnen.
Hindrade traumatiska minnesbilder att fastna
Tidigare har hon studerat friska individer i kontrollerade labbmiljöer. Tillsammans med Lali lyadurai, forskare vid Oxfords universitet, har hon nu för första gången tagit sin modell vidare och gjort kliniska studier på personer som har råkat ut för motorolyckor. Tidigare studier visar att ungefär var fjärde person som varit med om en motorolycka utvecklar PTSD.
– Vår hypotes var att de påträngande minnesbilderna skulle bli färre till antalet om de drabbade fick spela Tetris som en del av en beteendepsykologisk intervention medan de väntade på akuten. Eftersom spelet är visuellt krävande ville vi se om det kunde förhindra att de traumatiska minnesbilderna befästes, säger Emily Holmes.
I studien ingick 71 patienter som varit med om en motorolycka. På akutmottagningen fick hälften av dem genomgå en behandlingsinsats där det ingick att också spela skärmspelet Tetris medan hälften fick utföra en annan uppgift.
Samtliga genomförde uppgiften inom sex timmar efter motorolyckan. Resultatet visade att forskarna hade rätt i sin hypotes. De som hade spelat Tetris hade färre påträngande minnen totalt sett den närmsta veckan efter olyckan jämfört med kontrollgruppen. Forskarna kunde också se att dessa minnesbilder klingade av snabbare.
Viktig första vecka efter olyckan
– Den första veckan är betydelsefull för våra patienter, man åker hem och måste anpassa sig och ta hand om sig själv, då är det svårt med påträngande minnen. Ofta handlar det om flera påträngande minnesbilder om dagen, säger Lali Iyadurai.
Forskarna huvudfokus var antalet påträngande minnesbilder veckan efter traumat. Därför behövs mer forskning på större patientgrupper för att bland annat se om de positiva psykologiska effekterna håller i sig under en längre tid, som till exempel en månad då man som tidigast kan ställa diagnosen PTSD. Men också om tekniken med skärmspel kan användas för personer som redan har utvecklat PTSD, som till exempel flyktingar, där nästan varannan har symtom på PTSD.
– Vem som helst kan påverkas av ett trauma. I framtiden skulle det kunna göra stor skillnad för ett stort antal människor om vi kan använda enkla beteendepsykologiska åtgärder med skärmspel för att förebygga lidande efter trauman, så att de slipper plågsamma minnen. Men mer forskning behövs inom området, säger Emily Holmes.
Forskarna vid Karolinska Institutet och Oxfords universitet har samarbetat med kollegor vid Medical Research Council Cognition and Brain Sciences Unit, Cambridge i Storbritannien, Ruhr universitet i Tyskland och East Anglia universitet i Storbritannien. Arbetet har finansierats med medel från bland andra Medical Research Council i Storbritannien, UK National Institute for Health Research och The Wellcome Trust.
Kontakt: Emily Holmes, psykolog, professor. Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Mobil: 073 7121541 E-post: emily.holmes@ki.se
I slutet av mars samlas experter i Malmö från både Sverige och utlandet för att diskutera hur Sverige bör rusta sig för att hantera stranderosion och extremt högvatten.
– Sanningen är att Sverige är synnerligen dåligt rustat. En kraftig storm kan leda till stor förödelse, säger Caroline Fredriksson som är doktorand i kusthydraulik vid LTH och den som ordnar konferensen.
En förklaring är att ansvaret för Sveriges kustförvaltning idag faller mellan stolarna.
England en förebild
Därför har hon och hennes forskarkollegor bjudit in experter från olika myndigheter, kommuner, universitet och konsultföretag och med olika yrkesbakgrund såsom biologer och ingenjörer.
– Ett första steg är att vi måste börja prata tillsammans med dessa frågor. Därefter anser jag att nationell strategi bör formuleras. Det här är en nationell fråga och inte endast en fråga för oss i Skåne, säger hon.
Ett land som anges som förebild och kommit längre i att både förebygga skador och varna invånare vid kris är England. Landet har en nationell samordnare – motsvarande position finns inte i Sverige – som även han kommer till konferensen för att berätta om deras erfarenheter av kustöversvämningar och förhoppningsvis inspirera.
Detta bör Sverige göra för att höja beredskapen
1.Utred översvämningsrisken utmed kusten. Precis som att vi har utrett översvämningsrisk utmed våra vattendrag behöver vi utreda översvämningsrisken från havet. Det är ett åtagande i EUs översvämningsdirektiv som Sverige inte har levt upp till.
2.När vi har kunskap om risken behöver vi utföra åtgärder, det kan handla om att bygga skyddsvallar, förstärka stränder och sanddyner eller anpassa bebyggelse till att tåla översvämningar då och då.
3.Vi kommer inte att kunna skydda oss mot allt som kan hända, vi behöver därför beredskap för att hantera översvämningssituationer. Detta omfattar förbättrade prognossystem, varningssystem – till exempel att meddelande skickas ut via mobiltelefoner till samtliga som befinner sig inom ett område som riskeras att översvämmas, evakueringsplaner, m.m.
4.Som fastighetsägare bör man ha tänkt igenom vad som händer vid ett extremt högvatten, skador kan begränsas genom att flytta undan känsliga föremål från källare, parkera bilen på en säker plats eller lägga ut sandsäckar för att förhindra att vatten rinner in på tomten.
År 1872 drabbades den skånska sydkusten av en storm som orsakade stor förödelse även om det på den tiden bodde betydligt färre människor i de drabbade kustområdena än vad det gör idag. På sätt och vis var översvämningsskyddet bättre på den tiden, på Falsterbonäset till exempel var bebyggelsen belägen i terrängens höjdpunkter och tångvallar skyddade området vid högvatten. Idag skulle konsekvenserna av en liknande händelse bli betydligt värre. Den typen av extrema översvämningar är sällsynta men kan inträffa när som helst, och kommer att bli allt vanligare i framtiden.
Kontakt: Caroline Fredriksson för ytterligare information, caroline.fredriksson@tvrl.lth.se+46 46 222 48 71, +46 73 575 33 42 eller Hans Hanson, professor teknisk vattenresurslära +46 46 222 89 87, hans.hanson@tvrl.lth.se
Stormen 1872
Stormfloden 1872 inträffade mellan den 12 november och 14 november då delar av södra Östersjön steg tre meter över normalt vattenstånd. Ett kraftigt lågtryck över Danmark skapade en orkan natten den 13 november med vindstyrka på över 32 meter i sekunden som drev samman vattnet i Östersjön åt väster. Hårt drabbade blev sydkusten av Skåne, södra Falster, Lolland med de högsta noteringarna på 3,3 meter på södra Jyllands östkust och i Slesvig omkom 80 personer. De svåraste skadorna längs den tyska Östersjökusten drabbade Eckernförde, där hela staden blev översvämmad. Totalt krävde Stormfloden 271 människoliv, 2885 byggnader förstördes och 15 160 människor förlorade sina hem. Källa: wikipedia
– Vid köpsituationer påverkas vi av många olika faktorer, ofta utan att vi ens själva är medvetna om det. I den här studien ville jag undersöka hur närvaron av fysiskt attraktiva personer påverkar vilka menyval vi är villiga att spendera pengar på och om det finns några könsspecifika skillnader, säger Tobias Otterbring, forskarstuderande i psykologi, vid CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet.
Kvinnor köper hälsosamt och män spenderar mer på lyx
I studien fick manliga och kvinnliga deltagare se helkroppsbilder av attraktiva eller mindre attraktiva personer av det motsatta könet. Därefter fick de berätta hur mycket pengar de var villiga att spendera på olika typer av mat och dryck.
Kvinnor som exponerades för attraktiva män var mer villiga att spendera pengar på hälsosam mat. Män som fick se attraktiva kvinnor var istället mer motiverade att köpa dyr mat och dryck.
Evolutionspsykologisk förklaring
Resultaten förklarar Tobias Otterbring utifrån evolutionspsykologiska teorier om människors partnerpreferenser. Forskning visar att män, mer än kvinnor, värdesätter en potentiell partners hälsa och skönhet. Kvinnor, mer än män, värdesätter en potentiell partners status och ekonomiska tillgångar.
– Slutsatsen av studien är att attraktiva personer av det motsatta könet triggar ett konsumtionsmönster som speglar människors partnerpreferenser. Ur ett marknadsföringsperspektiv indikerar resultaten att attraktiva män, exempelvis servicepersonal eller ”heta hunkar” i reklam, kan öka kvinnors benägenhet att konsumera produkter associerade med hälsa och skönhet. Attraktiva kvinnor tycks aktivera mäns benägenhet att konsumera för att imponera, säger Tobias Otterbring.
Kontakt:
Tobias Otterbring, forskarstuderande i psykologi, CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, 054-700 25 93, 072-536 65 00, tobias.otterbring@kau.se
Det visar Nina Åkerlund i en avhandling i socialt arbete från Linköpings universitet.
Hon har intervjuat 20 barn mellan 11 och 19 år som har upplevt våld mellan de vuxna, oftast är det mamman som varit utsatt.
Syftet med avhandlingen är att ta reda på hur barnen beskriver sina egna handlingar och reaktioner i samband med våldet, men även hur deras syskon, mor- och farföräldrar och andra vuxna i deras närhet reagerar och handlar.
– I den bästa av världar skulle de vuxna anmäla våldet, men det görs inte alltid. Det finns en ovilja att lägga sig i, ibland också en rädsla för personen som utövar våldet. Far- och morföräldrar kan till exempel känna dubbla lojaliteter. De vill finnas till för sina barnbarn men vill samtidigt inte lägga sig i de vuxnas förehavanden. Även andra vuxna runt barnen kan känna samma dubbla lojalitet, de kanske är bästa kompisar till de vuxna i familjen, säger Nina Åkerlund.
Däremot stöttar de vuxna genom att bidra med många vardagshandlingar som underlättar och skapar trygghet för barnet och eventuella syskon, som att öppna upp sitt hem, komma hem till familjen eller ringa till barnet.
Tre olika strategier
Nina Åkerlund har också studerat barnens strategier inför våldet i familjen och positionerar dem på tre olika sätt; som ”sårbart offer”, som ”sårbar men kompetent aktör” eller som ”vuxenlik och omsorgsgivande aktör”.
– Den första grupperingen innebär att barnen öppet visar sin utsatthet, att de är rädda och ledsna. Här handlar det oftast om de yngre barnen. I den andra gruppen visar barnen också sin sårbarhet, men de ger även uttryck för sina egna önskemål och behov. Den tredje mer vuxenlika gruppen barn visar inte sin egen sårbarhet. De tar istället ett stort ansvar för situationen, till exempel genom att ta hand om syskon eller ingripa mot våldet.
För att barnen ska få den hjälp de behöver måste de uppfattas som både sårbara och kompetenta, visar resultaten. Det vill säga det räcker inte med att ”bara” vara ledsen, utan barnen måste också vara tydliga med sina egna behov.
– Då kan omgivningen gå in och reagera på ett sätt som gagnar barnen. Om de enbart visar sig sårbara så agerar de vuxna visserligen, men de kan lätt bestämma över huvudet på barnet.
De som agerar ”vuxenlikt” får minst hjälp
De stora förlorarna är de barn som agerar vuxenlikt, påpekar Nina Åkerlund.
– De kan må precis lika dåligt som de barn som visar upp sin sårbarhet, men de uppfattas inte så av de vuxna och får därmed inte det stöd de behöver. Istället kan de uppmuntras med ord som ”vad bra att du tar hand om dina syskon” eller ”jättefint att du hjälper din mamma”.
Nina Åkerlund hoppas att avhandlingen inte minst ska vara ett bidrag till socialtjänsten i arbetet med våldsutsatta barn och deras sociala nätverk.
– Det finns en osäkerhet bland många socialarbetare hur de ska tala med barnen och göra dem delaktiga i utredningen.
Nina Åkerlund är knuten till Avdelningen för socialt arbete vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, ISV, Linköpings universitet. Hon arbetar som utvecklingsledare på länsstyrelsen i Jönköpings län i frågor som rör mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Avhandlingen är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Region Jönköping.
Eleverna i studien visar hur oinspirerande och frustrerande det kan vara att finnas i en miljö där man inte kan kommunicera enkelt på grund av brist på ord och/eller en låg kunskapsnivå i hur ett språk fungerar. Ändå visar många av dem att man trots allt kan acceptera denna utmaning och gilla läget; lära sig något nytt och känna samhörighet.
– Eleverna visar på hur man genom att iaktta och plocka upp färdiga fraser från dem som kan ett språk bra, får hjälp med att verbalisera påståenden och lättare kunna säga saker korrekt och med bra flyt, säger Parvin Gheitasi och fortsätter:
Köper planeringstid
– De visar även på nyttan med att använda dessa färdiga fraser för att ”köpa planeringstid” i ett samtal, stärka sitt självförtroende och kunna delta i konversationer där man initialt annars skulle ha känt sig osäker på att yttra sig.
Användningen av dessa fraser påverkar inte bara elevernas relation med varandra utan även förhållandet till sina lärare; precis som skolkamrater kan lärare vara språkliga förebilder.
Studien visar även hur eleverna ibland använder de talande orden och språket som en rolig lek. Hur lek med språkljud hjälper en att minnas fraser lättare. Ett annat sätt att leka med språket påminner om att bygga med Legobitar.
– Man väljer en bit från högen och ersätter den med en annan med liknande form men kanske en annan färg. Genom att på det sättet avvika från de konventionella språkkonstruktionerna kan man öva sig i ett språk och samtidigt ha kul.
Variation i användningen av fraser
Vidare konstateras att även om alla elever i studien är användare av färdiga fraser, så är det stor variation mellan enskilda elever i deras metoder och avsikter. Vissa elever använder fraser för att utöka sin repertoar och förbättra sitt språk, medan andra använder dem i motsatt riktning. Till exempel genom att använda frasen ”jag vet inte” för att slippa vidare konversation som i sin tur hade kunnat vara utvecklande.
– Vissa av eleverna var konservativa och höll sig till sina uppsättningar av fraser medan andra lekte med språkets normer och lät språkövningar bli till en rolig lek. Sammanfattningsvis verkar det som att de enskilda elevernas olika personligheter, behov och/eller begränsningar kan tjäna som förklaring till hur färdiga fraser tillämpas i olika sammanhang.
– Tanken är att använda VTI:s simulator i Göteborg, SIM IV, som bas. Enkelt uttryckt så kommer vi utgå från simulatorns rörelseplattform och fästa en vanlig cykel där istället för en lastbils- eller personbilskabin, säger projektledare Fredrik Bruzelius, som är forskare på VTI.
Simulatorn kommer att vara helt unik med många möjligheter till att simulera rörelser hos cyklisten. Dessutom kommer cykeln att vara rörlig i sidled och gå att luta mot plattformen. Sedan tidigare finns det cykelsimulatorer där man använder fasta cyklar och virtual reality-glasögon. Skillnaden med att använda en rörelsebaserad simulator är att det blir en mer verklighetstrogen upplevelse som kan ge bättre data att använda i forskning och utveckling.
Simulerar riktiga cykelrörelser med balans – Cyklister i simulatorn kommer att behöva balansera precis som man gör på en riktig cykel, säger Fredrik Bruzelius.
Simulatorer är utmärkta verktyg att använda sig av när man vill undersöka exempelvis ny utformning av vägar eller hur människor beter sig i trafiken. Med hjälp av simulering kan man göra experiment som är repeterbara, där förutsättningarna är precis lika varje gång. Dessutom kan man utföra försök utan att utsätta någon för risken för skador eller olyckor som finns i verklig trafik.
Syftet med det nya simulatorprojektet är att skapa en plattform för forskning med hög ekologisk validitet, det vill säga att cyklingen i simulatorn blir så verklighetstrogen som möjligt. Tanken är att forskningsprojekt om cykelinfrastruktur, cyklistbeteende och annat som rör cykling och cyklister, i framtiden ska kunna använda denna nationella resurs.
Projektet är finansierat av Vinnova genom FFI-programmets (Fordonsstrategisk Forskning och Innovation) specialsatsning på cyklar. Utöver VTI så medverkar Göteborgs Stad, Cycleurope och Chalmers tekniska högskola. Projektet är planerat att vara klart i juni 2018.
Kontakt: Fredrik Bruzelius T. 031-7502605
Foto: VTI/Hejdlösa Bilder AB
Ett internationellt forskningskonsortium har i den hittills största studien av maligna hjärntumörer undersökt genetiska markörer för gliom, en väldigt aggressiv form av hjärntumör. I forskningsstudien, där forskare vid Umeå universitet deltagit, bekräftades 13 tidigare identifierade genetiska markörer och dessutom upptäcktes 13 nya genetiska markörer som har en koppling till gliom. Studien publiceras idag i Nature Genetics.
– Kunskapen om riskfaktorer för att utveckla gliom har hittills varit begränsad. Att vi nu hittat och bekräftat en uppsättning genetiska riskfaktorer inblandade i utvecklingen av gliom gör att vi får en bättre genetisk bild av sjukdomen och därmed en större förståelse för vem som befinner sig inom riskzonen för att drabbas.
Miljontals genetiska variationer
I Sverige får ungefär 1100 personer per år diagnosen hjärntumör. Den vanligaste och mest aggressiva formen av maligna hjärntumörer är glioblastom och varje år drabbas ungefär 3 av 100 000 människor. Personer som drabbas överlever i genomsnitt 12 till 15 månader efter att de fått sin diagnos.
Bakom forskningsstudien, som tillsammans med Beatrice Melin letts av Melissa Bondy vid Baylor College of Medicine, står ett internationellt konsortium av hjärntumörforskare vid 14 olika internationella forskningscentra. Forskarna har analyserat miljontals genetiska variationer från ungefär 12 500 individer med gliom och 18 000 friska personer. Den genetiska informationen samlades in med hjälp av associationsanalys där man jämför genetiska markörer i hela genomet mellan sjuka och friska människor.
Kunskap om genetiska riskfaktorer ger förhoppningar
En bättre kunskap om hur gliom utvecklas ökar möjligheterna att på lång sikt kunna utveckla bättre monitorering, diagnostisering och behandling. Kunskapen om hur till exempel livmoderhalscancer och bröstcancer uppkommer har möjliggjort bättre förebyggande arbete och behandling. Forskarna bakom studien hoppas att kunskapen om dessa gener och kanske även vissa miljöfaktorer kan leda till liknande förbättrade möjligheter för diagnostik och behandling av hjärntumörer. Men för att göra detta behövs enligt Beatrice Melin mer forskning kring vilken biologisk funktion generna har.
– De genetiska markörer vi upptäckt är kopplade till en högre risk att utveckla hjärntumörer, men varje enskild markör innebär i sig bara en liten riskökning. Vi är nu intresserade av att se vilka samband som finns mellan de här ärftliga genetiska varianterna och de genetiska profilerna i patienters hjärntumörer. Om vi kan se samband kan vi bättre förstå hur olika sorters gliom uppkommer, säger Beatrice Melin.
Kontakt: Beatrice Melin, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet Telefon: 073-091 8028 E-post: beatrice.melin@umu.se
Om publikationen: Nature Genetics, artikel: Genome-wide association study of glioma subtypes identifies specific differences in genetic susceptibility to glioblastoma and non-glioblastoma. Författare: Beatrice Melin, Jill Barnholtz-Sloan, Margaret Wrensch, Christoffer Johansen, Dora Il’yasova, Ben Kinnersley, Quinn Ostrom, Karim Labreche, Yanwen Chen, Georgina Armstrong, Yanhong Liu, Jeanette Eckel-Passow, Paul A Decker, Marianne Labussière, Ahmed Idbaih, Khe Hoang-Xuan, Anna-Luisa Di Stefano, Karima Mokhtari, Jean-Yves Delattre, Peter Broderick, Pilar Galan, Konstantinos Gousias, Johannes Schramm, Minouk Schoemaker, Sarah Fleming, Stefan Herms, Stefanie Heilmann, Markus M Nöthen, Heinz-Erich Wichmann, Stefan Schreiber, Anthony Swerdlow, Mark Lathrop, Matthias Simon, Marc Sanson, Ulrika Andersson, Preetha Rajaraman, Stephen Chanock, Martha Linet, Zhaoming Wang, Meredith Yeager, GliomaScan Consortium, John K Wiencke, Helen Hansen, Lucie McCoy, Terri Rice, Matthew Kosel, Hugues Sicotte, Christopher Amos, Jonine L Bernstein, Faith Davis, Dan Lachance, Ching Lau, Ryan Merrell, Joellen Shildkraut, Francis Ali-Osman, Siegal Sadetzki, Michael Scheurer, Sanjay Shete, Rose Lai, Elizabeth Claus, Sara Olson, Robert Jenkins, Richard Houlston och Melissa Bondy. DOI:10.1038/ng.3823.
– Odlar man hjärnceller i en platt labbskål så skiktar sig olika celltyper. Nervcellerna lägger sig överst och gliacellerna – en sorts stödjevävnad – lägger sig underst. Så ser det inte alls ut i en naturlig hjärnvävnad, där cellerna är mycket mer blandade, säger neuroforskaren Ulrica Englund Johansson.
Många forskargrupper världen över har därför försökt utveckla tredimensionella strukturer där celler kan odlas på ett mer naturligt sätt. Lundaforskarna har använt en metod kallad elektrospinning.
Trådarna låser upp sig av sig själva
– Elektrospinning är egentligen en gammal teknik, som fått en ny skjuts på senare tid. Det har visat sig vara ett bra sätt att göra små nanostrukturer för biologiskt och medicinskt bruk, förklarar biologen Fredrik Johansson, som arbetar nära samman med Ulrica Englund Johanssons grupp.
Den polymer man använder är godkänd för medicinskt bruk, och förekommer bland annat i suturer där tråden så småningom löser upp sig själv. Beroende på tillämpning, så kan den tredimensionella strukturen ges olika former.
– Man kan låta tråden bilda ett trassel med många hålrum för celler att växa i, som ett nystan av kokt spagetti. Men om man till exempel vill få nervcellsutskott att växa i en bestämd riktning, så kan man få tråden att bilda parallella linjer – som rak, okokt spagetti, säger Fredrik Johansson med en lättbegriplig liknelse.
Lundaforskarna har fått goda resultat med sina tredimensionella trådstrukturer.
Fibrerna i det konstgjorda fibernätverket har ungefär samma diameter som naturliga kollagenfibrer i vanlig bindväv. Nätverket är också glest nog för att celler ska kunna vandra in. (Bilden tagen med elektronmikroskop). Bildkälla: Fredrik Johansson, Lunds universitet
– Den tredimensionella formen verkar gynna utmognaden från stamceller till gliaceller och neuroner. De blandar sig också med varandra på ett naturligt sätt, får långa utskott och visar en funktionell elektrisk aktivitet, säger Ulrica Englund Johansson.
– De uttrycker också de proteiner som normalt uttrycks in vivo. Det är ett tecken på att stamcellerna utvecklas till de nervceller de skulle ha blivit i hjärnan.
När stamcellerna odlas i fibernätverket vandrar de in mellan fibrerna och utvecklas till nervceller eller stödjeceller (röda respektive gröna celler). De blå strukturerna är cellkärnor. (Bilden tagen med konfokalmikroskop). BIldkälla: Fredrik Johansson, Lunds universitet
Om den nya tekniken håller vad den lovar, så kan elektrospinning ge nya möjligheter för både forskning och industri. En mängd biomedicinska forskningsfrågor kan ställas på nya sätt om man har mer naturliga cellkulturer att forska på.
Nya läkemedelskandidater kan testas mer effektivt på cellodlingar som är mer lika en naturlig vävnad. Celler som ska transplanteras – till exempel till näthinnan eller till hjärnan – kan troligen också överleva och utvecklas bättre i en tredimensionell struktur, även om de sedan injiceras bara som celler i en lösning.
I forskningssamarbetet, där även biologen David O’Carroll ingår, har man nyligen publicerat sina resultat i tre olika internationella tidskrifter: Nanomedicine, Journals of Biomaterials and Nanobiotechnology och Molecular and Cellular Neuroscience. De två första artiklarna beskriver studier utförda på humana hjärnstamceller, medan den tredje handlar om ett försök med näthinneceller.
Män är överrepresenterade i patientregister för psoriasis och att de får mer psoriasisbehandling än kvinnor. Forskare har länge misstänkt att den vanliga hudsjukdomen i större utsträckning drabbar män. Den nya studien gjord av forskare vid Umeå universitet och Karolinska institutet, visar att kvinnor har en statistiskt säkerställd lägre andel svår psoriasis jämfört med män.
– Den tydliga könsskillnaden som vi vet finns när det gäller användning av psoriasisvård kan delvis förklaras med att män oftare lider av svår psoriasis, säger Marcus Schmitt-Egenolf, som är forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och sisteförfattare av artikeln.
Alla åldrar och kroppsdelar – förutom huvudet
Studien av könsskillnader för svår psoriasis är baserad på det svenska kvalitetsregistret för systembehandling av psoriasis, PsoReg. Hälsodata i registret innehåller bland annat information om patienters svårighetsgrad av sjukdomen, mätt med standardmetoden PASI (Psoriasis Area & Severity Index).
Forskarnas analys visade att kvinnorna i studien hade ett signifikant (p<0,001) lägre medianvärde av PASI i jämförelse med männen (5,5 för kvinnor respektive 7,3 för män). Att män oftare har svår psoriasis var konsekvent i resultaten för alla åldrar och på alla kroppsdelar förutom huvud.
– De här resultaten visar på behovet av ett genusperspektiv vid behandling av svår psoriasis och dess samsjuklighet, såsom kardiovaskulära sjukdomar och det så kallade metabola syndromet, säger Marcus Schmitt-Egenolf.
Jämlik användning av läkemedel
Forskarna poängterar att det i studien inte fanns några märkbara skillnader vad gäller kvinnors och mäns användning av psoriasisläkemedel innan registrering i PsoReg som skulle kunna förklara den observerade könsskillnaden. Resultaten kan däremot enligt forskarna delvis förklara den välkända manliga dominansen i statistiken över systembehandlingar för psoriasis.
– I över 70 år har psoriasisforskare spekulerat att kvinnor mer sällan drabbas av svår psoriasis i jämförelse med män. Vår studie är den första som undersökt könsskillnader i psoriasis med hjälp av PASI värden, vilket är det etablerade måttet för sjukdomens svårighetsgrad.
– Vi har dessutom noggrant undersökt distinkta delar av PASI värdena. Med resultaten kan vi nu verifiera den här tesen i en nationell befolkning. Men mer forskning behövs för att bekräfta detta i andra befolkningar, säger Marcus Schmitt-Egenolf.
Autoimmun sjukdom
Psoriasis är en vanlig autoimmun hudsjukdom som drabbar ungefär tre procent av Sveriges befolkning. Måttlig till svår psoriasis är associerad med en högre risk för kardiovaskulära sjukdomar och metabola syndromet, beroende på svårighetsgrad av psoriasis. Svår psoriasis särskiljer sig från de flesta andra autoimmuna sjukdomar såsom systemisk lupus erythematosus (SLE), multipel skleros (MS) och rheumatoid artrit (RA), där förekomsten är vanligare hos kvinnor än hos män.
Kontakt: Marcus Schmitt-Egenolf, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet Telefon: 090-785 2875
E-post: marcus.schmitt-egenolf@umu.se
De flesta människor, djur och växter anpassar sina aktiviteter efter dygnets skiftningar av ljus och mörker. I våra celler styrs aktiviteterna av biologiska klockor, som till exempel reglerar ämnesomsättningen under dag och natt. Yttre stimuli, framförallt från ljus, kan ställa om dygnsrytmen genom att påverka de biologiska klockorna.
̶ Försök har visat att alla våra celler styrs av en eller flera dygnsrytmer, även de som saknat kända klock-mekanismer på molekylnivå. Till exempel regleras röda blodkropparnas aktivitet av dygnsrytmer trots att man trott de helt saknar basala komponenter för att upprätthålla dygnsrytmerna, säger Mikael Molin, forskare vid Göteborgs universitet.
Men för runt fem år sedan kom ett stort genombrott i forskningen om dygnsrytmer. Då upptäckte forskarna att enzymet peroxiredoxin (Prx1) var en del av den molekylära klockan i röda blodkroppar.
Enzym viktigt för biologiska klockor Ett flertal studier har sedan under de senaste åren visat att peroxiredoxiner styr de biologiska klockorna och därigenom dygnsrytmen, i så väl människor som i encelliga bakterier.
̶ Detta är väldigt intressant eftersom man vet att peroxiredoxiner samtidigt bromsar både åldrande och cancer bland annat genom att aktivera försvaret mot oxidanter, säger Mikael Molin.
Men flera frågetecken kring hur peroxiredoxinerna styr dygnsrytmen kvarstår fortfarande, till exempel förstår forskarna inte hur peroxiredoxiner kan svara på ljus.
Tillsammans med kollegor har Mikael Molin nu gjort experiment på jästceller.
̶ Andra svampar har ljusreceptorer som liknar de som ingår i tidigare kända klockmekanismer, men inte jäst. Genom att undersöka mekanismerna för hur jästen trots detta kan svara på ljus fann vi att peroxiredoxinet PrxI spelar en avgörande roll i denna process.
Ingår i signalkedja i cellen Peroxiredoxiner verkar alltså koppla ihop störningar i biologiska klockor med åldrande och cancer. Men exakt hur denna koppling ser ut är fortfarande höljt i dunkel.
̶ Vi har i vår studie upptäckt ett nytt sätt för celler att känna av ljus, en signalkedja där peroxiredoxin ingår. Vi fann att peroxiredoxin reglerar ljus-signaleringen genom att ta emot och vidarebefordra meddelanden i form av väteperoxid som genereras när ett annat enzym, fettsyraoxidas, träffas av ljus.
I studien framträder en bild av att många olika celler kan svara på ljus och reglera sina dygnsrytmer via samma signalväg och att delar av denna också styr hastigheten varmed vi åldras.
− Genom att klargöra de molekylära mekanismerna bakom hur detta sker finns förhoppningar att man kan utveckla läkemedel mot störningar i dygnsrytmerna och motverka eller åtminstone senarelägga uppkomsten av åldersrelaterade sjukdomar till exempel cancer, Alzheimers och Parkinson.
Kontakt: Mikael Molin, docent vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, mikael.molin@cmb.gu.se, 031-786 2577, 0706-502971
Eftersom vaccin skyddar inte bara den som tar det, utan även de andra personer som man annars hade kunnat smitta, så finns det en mängd tänkbara motiv för att välja att vaccinera sig. Förutom det mest självklara – att man vill skydda sig eller sina barn från att bli sjuka – så visar forskning att många också påverkas av omsorg om andra.
Men om man bryr sig om andra, vilka är det då man bryr sig om? I sin avhandling i statsvetenskap har Rafael Ahlskog undersökt distinktionen mellan snäv eller bred omsorg om andra.
Snäv omsorg gäller de närmaste – ens familj eller vänner – medan bred omsorg kan innefatta främlingar man aldrig träffat, människor som bor långt borta eller som är väldigt annorlunda från en själv: kort sagt, en bredare form av samhällsomsorg. Resultaten från en uppsättning enkätexperiment visar att båda dessa typer av omsorg kan påverka vaccinationsbenägenhet, men hos olika människor.
– Innan man hunnit skaffa familj och barn verkar en bredare form av omsorg kunna spela roll i ens vaccinationsbeslut, medan denna omsorg försvinner och ger plats för den snävare typen när familj och barn kommer in i bilden, säger Rafael Ahlskog.
Denna kunskap kan spela en viktig roll för hur man väljer att utforma vaccinationskampanjer i framtiden, men belyser också en djupare evolutionär logik som även moderna människor ibland styrs av: som sociala varelser kan vi under rätt förutsättningar kosta på oss att ta hänsyn till en ganska bred samhällelig kontext, men när vi får chansen att investera i de evolutionära ”kärnvärdena” (överlevnad och fortplantning) glöms de större sammanhangen lätt bort.
I en hönsgård är rangordningen strikt och en tupp är dominant över de andra. Tupparna konkurrerar om att para sig med hönorna och på så sätt föra sina gener vidare till nästa generation. Om en lågrankad tupp försöker para sig med en höna lägger sig den dominanta tuppen ofta i och avbryter parningsförsöket.
Forskarna bakom den nya studien undrade om tuppar, förutom att själva försöka bli fäder till kycklingar, hjälper sina släktingar att avla ungar. Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv vore det ett sätt att föra åtminstone en del av sina gener vidare. Särskilt gamla tuppar, vars parningseffektivitet och spermiekvalité har försämrats med åldern, kan tänkas vara mer accepterande mot sina söners parningsförsök.
Släktingar stör sällan varandras parningsförsök
Forskarna ville därför ta reda på om dominanta tuppar var mer tillåtande mot underlägsna släktingars parningsförsök jämfört med om dessa var obesläktade. De delade in hönsen i grupper bestående av en dominant tupp och två lägre rankade tuppar, varav den ena var en bror eller son till den dominanta tuppen, och den andra var obesläktad. De tre tupparna släpptes ihop med fyra hönor och forskarna observerade parningssituationerna som uppstod.
– Vi såg att släktingar stör färre av varandras parningar och på så sätt är mer tillåtande. Den dominanta tuppen störde den obesläktade tuppens parningsförsök oftare, säger ansvariga forskaren Hanne Løvlie, biträdande professor vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
Man vet sedan tidigare att en del fåglar, exempelvis tamhönsens vilda anfäder djungelhönsen, kan känna igen släktingar. Igenkänningen påverkar hur djuren beter sig i en parningssituation.
Hönsen känner igen sina släktingar
– Vi drar slutsatsen att också tamhöns kan känna igen släktingar och att det påverkar deras beteenden. I det här fallet påverkar det vem de är mer schyssta mot i en konkurrenssituation, säger Charlotte Rosher, artikelns huvudförfattare.
Det visade sig att det inte spelade någon roll om den dominanta tuppen var ung eller gammal. Äldre tuppar verkade inte kompensera för sin minskande förmåga att fortplanta sig genom att vara mera förlåtande mot besläktade konkurrenter. I stället var alla tuppar schyssta mot tuppar de är släkt med.
– Resultatet tydliggör komplexiteten i evolutionen och hur finjusterade individens beteenden kan vara. Djuren i en grupp beter sig olika gentemot de andra beroende på släktskapet med de andra gruppmedlemmarna, säger Hanne Løvlie.
Men hur tamhönsen kan avgöra om en individ är en släkting vet forskarna ännu inte. En gissning är att de använder luktsinnet.
Studien gjordes vid forskningsstation Tovetorp i samarbete med Stockholms universitet, Manchester universitet och University College London i Storbritannien, och Monash universitet i Australien. Forskningen har fått finansiellt stöd från Linköpings universitet, ERASMUS, Zochonis Enterprise Fund, Australian Research Council och Marie Curie Actions.
– Sjukvårdens professioner involverar sig sällan i förbättrings- och utvecklingsarbete som de upplever vara organisatoriskt och inte professionellt initierat. Det beror på olikheter i prioriteringar och värderingar. Detta i sin tur skapar meningsskiljaktigheter och försvårar arbetet, säger Christian Gadolin, som snart försvarar sin avhandling The Logics of Healthcare – In Quality Improvement Work.
Christian Gadolin menar att det finns en inneboende och markant risk att förbättrings- och utvecklingsarbete i vården cementerar olika perspektiv hos olika aktörer om vad som är kvalitet och hur kvalitet ska nås.
Vilket är det viktigaste resultatet du kommit fram till?
– Jag hoppas att min studie ska bidra till en ökad förståelse för de mekanismer som gör att hälso- och sjukvårdens praktik förblir tämligen oförändrad – trots en mängd förändringsförsök. Jag har också illustrerat och förklarat vilka typer av samverkan som krävs mellan individer för att kunna bryta och överskrida vårdens ofta institutionaliserade handlingsmönster.
Förändringarna påverkar sällan i praktiken
Hälso- och sjukvården i Sverige, men också i hela västvärlden, upplever stora utmaningar då efterfrågan och behovet utav vård ökar. Samtidigt som det blir allt svårare att få nya, utökade ekonomiska resurser.
– För att kunna hantera situationen har verktyg och metoder ifrån den privata sektorn förts in i vården, i syfte att öka effektiviteten och höja kvaliteten. Trots att sjukvården har genomgått många stora förändringar under de senaste decennierna finns det forskning som tyder på att dessa förändringar har begränsad påverkan på praktiken, anser Christian.
Han tycker att det förefaller som att sjukvårdens komplexitet inte har beaktas tillräckligt; ett måste om hälso- och sjukvården ska kunna möta de stora utmaningar och förändringar sektorn står inför.
– Det krävs en bredare förståelse för hur initiativ till förbättrings- och utvecklingsarbete tas emot av vårdens professioner och vad som sker i praktiken. Utan en sådan förståelse kommer framtida förbättrings- och utvecklingsarbete ha begränsad påverkan och inte kunna hantera vårdens utmaningar.
Kontakt: Christian Gadolin, doktorand i företagsekonomi. Institutionen för handel och företagande, Högskolan i Skövde E-post: christian.gadolin@his.se Telefon: 0500-44 88 62
Christian Gadolin är knuten till Institutionen för handel och företagande vid Högskolan i Skövde. Han är doktorand i företagsekonomi och doktorsavhandlingen ”The Logics of Healthcare – In Quality Improvement Work” kommer han att försvara vid disputationen på Handelshögskolan i Göteborg fredagen den 7 april.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
