Såhär i kosläppstider blir frågan om kornas bidrag till växthuseffekten extra aktuell. Eftersom kor och andra idisslare ger ifrån sig växthusgasen metan, som har en uppvärmningspotential som är 36 gånger större än koldioxid, är våra boskap en klimatbov utan dess like. Ja, förutom människan då.
En enda ko beräknas producera 600 liter metan per dag och sammanlagt står all världens boskap för 14 procent av de globala metanutsläppen.
Nu har dock australiensiska forskare vid James Cook University kommit fram till att kor som får tillskott av alger och sjögräs i födan ger ifrån sig betydligt mindre metan än kor som inte går på algdiet.
Rödalg mest effektiv
Metan produceras i idisslarnas vom när bakterierna förjäser kornas foder. Tvärtemot vad många tror kommer metanet dock inte ut som fisar, utan som rap. Detta sker ungefär var 90:e sekund, eller fyra gånger på fem minuter.
Genom att ersätta två procent av födan med den torkade rödalgen Asparagopsis taxiformis, som forskarna hade samlat in längs Queenslands kust, försvann dock 50-70 procent av djurens metanutsläpp under en 72-dagarsperiod. Algen är för övrigt väldigt populärt på Hawaii där den används i typisk hawaiiansk snabbmat.
Mage av idisslare (m – matstrupens slut, v – vommen, n – nätmage, b – bladmage, l – löpmage, t – tunntarmens början). Bild: Wikipedia
För att testa hur effektiv Asparagopsis taxiformis var skapade forskarna en konstgjord vom, det vill säga en av kons fyra magdelar, i en flaska. Därefter tillsatte de olika gräs, tång eller alger som fick fermentera precis som i en riktig komage. Genom att mäta trycket i flaskan kunde forskarna sedan avgöra hur mycket metan som finns i kornas utandningsluft.
– Det aktiva substratet bromoform påverkar de metanbildande arkéerna, tidigare kallade arkebakterier, och blockerar själva metanbildningen, säger Rebecca Danielsson, forskare i näringslära för idisslare vid SLU.
De australiensiska forskarna ska nu analysera effekterna algen har på boskapen förutom metanet, till exempel om det orsakar någon minskning eller ökning av mjölkproduktionen.
Om metoden visar sig vara framgångsrik kan det bli revolutionerande för jordbrukssektorn som i dag står för 44 procent av de mänskligt orsakade metanutsläppen.
Behövs storskaliga odlingar
Det finns dock ett problem. För att få fram alger i stora mängder krävs finansiering och användbara odlingsmetoder i stor skala. Att fortsätta att samla in ”vilt” sjögräs är inte hållbart på grund av kostnaden och tillgången. Forskarna kikar nu på algodlingar i Sydostasien som skördar miljontals ton per år. Där är alger den mest odlade av alla havsprodukter, inklusive fisk.
Rebecca Danielsson på SLU tar de australiensiska forskningsresultaten med en nypa salt.
– Det som har hänt tidigare vid sådana här studier där man testat nya preparat är att effekten avtar efter ett tag. Man påverkar mikroorganismerna i kons vom, men efter ett tag brukar de anpassa sig och man får inte samma effekt.
Enligt henne kommer det helt enkelt en ny grupp mikroorganismer som tar över den gamla gruppens arbete.
Förutsatt att effekten av rödalgerna ändå skulle hålla i sig längre än ett par månader – och inte påverka tillväxt eller mjölkproduktion negativt – skulle den nya metoden kunna vara revolutionerande även inom forskarvärlden.
Det bästa forskarna hittills har åstadkommit på labbnivå, är en substans med namnet 3-nitrooxy propanol som påverkar de metanbildande arkéerna och minskar utsläppen med 30-50 procent. Substansen verkar ha en långtidsverkande effekt, men är fortfarande under utvärdering.
Rebecca Danielsson tror också att det skulle ta tid innan de svenska bönderna anammar en eventuell metanminskningsmetod.
– På gårdsnivå handlar det ännu inte så mycket om kemi utan om att ha friska djur och minska antalet dagar som djuren inte är produktiva. Enligt dem är effektiv produktion det som i dagsläget påverkar klimatet och ekonomin bäst.
Oregano och kor som rapar mindre
Förutom försöken med alger i födan, pågår även också andra försök att minska boskapens metanutsläpp. På Jylland utfodrar till exempel danska forskare kor med oregano för att undersöka dess effekt på gasen. Forskarna har valt oregano för att det innehåller ämnet karvakol som är antibakteriellt och förhoppningsvis kommer att slå ut några av de metanbildande mikroorganismerna. Men eftersom de metanproducerande bakterierna hjälper till att hålla miljön i vommen optimal för de fibernedbrytande bakterierna är det inte helt enkelt att minska metanproduktionen utan att äventyra de mekanismer som gör att idisslarna är unika grovfoderomvandlare.
Rebecca Danielsson vid SLU har tittat på om det går att avla fram kor som rapar mindre och på så sätt släpper ifrån sig mindre metan.
– Kor som får samma typ och mängd foder producerar olika mängder metan, vilket tyder på att det finns skillnader mellan individer. Då kan man tänka sig att det går att avla på den egenskapen, säger hon.
Beräkningar har visat att avel skulle kunna minska metanproduktionen med cirka fem procent. Det är dock viktigt att förstå vari skillnaderna består och med säkerhet veta att det finns en ärftlig variation i egenskapen. Dessutom får aveln inte innebära att korna blir mindre effektiva på att smälta fiber.
– Att minska kornas metanproduktion är en väldigt komplex uppgift som kräver att man optimerar både foder, tillsatser och management på gårdsnivå. Om man jobbar med alla nivåer så visar studier att man kan reducera metanproduktionen i intensiv mjölkproduktion med 30 procent per kilo produkt.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Monika Diehl har genomfört 52 klassrumsobservationer samt intervjuat 39 elever och åtta lärare i två högstadieskolor i två sinsemellan olika områden. På den ena skolan hade en tredjedel av eleverna invandrarbakgrund, medan den andra skolan enbart hade etniskt svenska medelklasselever från ett medelklassområde.
Internationella och nationella policydokument har under lång tid påpekat vikten av att framtida arbetskraft behöver utveckla entreprenöriella förmågor för att kunna möta krav på flexibilitet, nyfikenhet och kreativitet. Det är i skolan elever ska utveckla och tillskansa sig dessa färdigheter, vilket också uttryckts i den senaste läroplanen.
Kräver friare undervisningsformer
Entreprenöriellt lärande förutsätter i många avseenden friare undervisningsmetoder, vilket av många skäl kan vara lättare att genomföra på en skola med mer homogent elevunderlag. En annan svårighet rör betyg och bedömning av elevers kunskapsresultat. Den senaste läroplanen har förutom införandet av entreprenörskap i undervisningen också uttryckt starkare krav på resultat och måluppfyllelse, vilket ofta leder till mer styrda arbetssätt och arbetsformer.
Studien visar att både elever och lärare tycker att entreprenöriella arbetsmetoder ofta leder till bättre lärande, där sammanhang och helheter blir tydligare. Men då resultaten och kunskapskraven är det som bedöms och har avgörande betydelse för framtida studier, blir det mer fokus på undervisning som är ”mätbar”, ett dilemma för en del lärare.
Individualism och konkurrens bas i skolningen
– Många elever är måna om sina betyg och vill av den anledningen ha mer styrd undervisning, så att lärarna lättare ser vad varje elev har presterat individuellt, säger Monika Diehl.
I avhandlingen visas också hur politiska strömningar påverkar innehållet i läroplaner och hur det i sin tur påverkar skolpraktiken. Från att ha haft fokus på kollektivet och solidaritet innebär införande av begreppen entreprenörskap och entreprenöriellt lärande att elever ska fostras till att lägga större vikt vid sig själva som individer, i konkurrens med andra. ”Måste det här vara som en väckelserörelse?” utbrast en intervjuad lärare, något som också blev avhandlingens titel.
– Man borde diskutera mer vad införande av begreppet entreprenöriellt lärande gör med människors medvetande och vad som händer när individualism och konkurrens ska till ligga till grund för skolningen av framtidens samhällsmedborgare, säger Monika Diehl.
Monika Diehl bor i Umeå och har innan hon började forska jobbat i 17 år som mellanstadielärare.
Det är forskaren Louise Bohr Mordhorst som i sin avhandling tittat på proteiner och proteinets påverkan via signalvägar i cancern.
Det saknas fortfarande praktiskt användbara biomarkörer som kan vägleda vid val av individualiserad behandling för patienten. Viss förbättring av överlevnaden har skett över tid men det behövs mer forskning för att öka förståelsen kring tumörernas biologi och vad som sker i tumör och omgivande vävnad i samband med behandling.
– För att nå fram till en mer skräddarsydd behandling har vi analyserat både blod och tumörvävnad och använt information från undersökningar och röntgen av patienterna, säger Louise Bohr Mordhorst, överläkare på onkologiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Målet är att finna nya biomarkörer med klinisk nytta inom cancerbehandling för ett allt mer individualiserat tillvägagångssätt.
– Vi vill på ett förfinat sätt kunna förutse vem som svara på given behandling och vem som inte gör det för att därmed kunna skräddarsy behandlingen till individen, säger Louise Bohr Mordhorst.
Riktat skott mot cancertumören
Förhoppningen är att den individualiserade behandling ger kontroll över cancern utan behandlingsrelaterade biverkningar. Genom tidigare upptäckt ökar överlevnaden i cancersjukdom vilket innebär mindre lidande och ekonomiska besparingar som resultat.
Moderna strålningsmetoder skjuter prick mot tumören. Apparaten skickar ut en radioaktiv strålkälla som genom nålar insatt i tumören ger en hög stråldos. Foto: Elin Abelson, Örebro Universitetssjukhu
För att behandla kvinnor med livmoderhalscancer använde man sig tidigare av strålbehandling på en större yta. Idag har den blivit förfinad både vad gäller yttre strålbehandling och brachyterapi. Ordet brachy betyder kort avstånd. Den metoden är mera skonsam mot kringliggande område runt tumören då den ger möjlighet för hög dos direkt i eller nära tumören. Apparaten skickar ut en radioaktiv strålkälla som genom nålar insatt i tumören ger en hög stråldos.
Fördelen med metoden, som också kallas för strålbehandlingens prickskytte, är att tumören utsätts för en hög stråldos under en kort tid utan att omgivande organ såsom blåsa, tarm och underliv påverkas i högre grad. Under behandlingen får patienten cellgifter varje vecka, vilket också medför att känsligheten för strålbehandlingen ökar.
Rökning skyddar tumören
– Genom framsteg inom forskningen vet vi nu mera om cancertumören. Både om hur den växer och hur den ser ut. Traditionellt var strålningsbehandlingen mer som ett skott med hagelbössan. Nu har vi mera möjlighet att ge ett riktat skott direkt mot tumören, säger Louise Bohr Mordhorst.
– En viktig sak att tänka på som patient är att inte röka. Rökning gör det lättare för tumören att skydda sig och strålningsresultatet blir sämre. Ett bra sätt att skydda sig mot humant papillomvirus (HPV) är vaccinet Gardasil, säger Louise Bohr Mordhorst.
Patienter med livmoderhalscancer bör inte både opereras och få strålbehandling. Bieffekterna blir för svåra. Studierna som ingår i avhandlingen omfattar 131 kvinnor som hade långtgående livmoderhalscancer och inte hade kunnat opereras optimalt på grund av tumörutbredningen. De var patienter mellan åren 1993-2006 på Universitetssjukhuset Örebro. Efter behandling av livmoderhalscancer har patienten möjlighet att delta i olika rehabiliteringsåtgärder som Region Örebro län tillhandahåller.
– Vi har tittat på faktorer som kan förutsäga sjukdomsförloppet hos den grupp av patienter som svara på behandlingen och den som inte svarar, säger Louise Bohr Mordhorst.
Värdefull information i proteinerna
Årligen drabbas cirka 500 personer av livmoderhalscancer i Sverige. Louise Bohr Mordhorst beskriver sina forskningsframsteg som små brickor i ett större sammanhang.
– Proteinerna uttrycker bland annat funktioner, exempelvis tumörens progress och aggressivitet. Genom att färga med antikroppsteknik kan vi se om patienten har fler eller färre proteiner. Proteinerna kan vara ner- eller uppreglerade. Det kan avgöra om patienten svarar på behandlingen eller inte, säger Louise Bohr Mordhorst.
De olika signalvägarna i kroppen, gångstigarna, visar var proteinet är involverat. Det är olika händelseförlopp. Som dominobrickor som faller på olika sätt. Det blir som en lång interaktionskedja. Ett av de studerade proteiner ser på molekylär nivå ut som en igelkott och deltar i en signalväg, den så kallade igelkottens gångstig.
Louise Bohr Mordhorst kommer efter sin disputation att fortsätta att forska.
– Jag tillhör en forskningsgrupp som är multidisciplinär. Det ingår kollegor som är patologer, onkologer, gynekologer, öron- näsa- halsläkare och biomedicinska analytiker. Ju bättre metoder vi får ju mer livsbevarande och kvalitetshöjande för patienten, säger Louise Bohr Mordhorst.
Begrepp
HPV – Humant papillom virus
Brachyterapi – strålbehandling direkt i eller nära tumören
Uppreglerat protein – ökat uttryck
Nedreglerat protein – minskat uttryck
Proteiner – signalsubstanser
Biomarkör – biologisk faktor, mätbar faktor i biologiskt material (vävnad, blod)
Kontakt: Louise Bohr Mordorst, Överläkare på onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro. Region Örebro län Telefon: 070 – 549 18 08 Mail: louise.bohr-mordhorst@regionorebrolan.se
Antibiotika har räddat miljontals liv sedan de först upptäcktes på 1940-talet. Men de senaste åren har vi fått lära oss ett nytt ord: antibiotikaresistens. Allt fler bakterier har utvecklat skydd mot antibiotika och därigenom blivit motståndskraftiga mot behandling, något som kommer att leda till att infektioner som vi betraktat som lätta återigen blir livsfarliga.
Behovet av nya sorters antibiotika är mycket stort.
Mögelsvamparnas arvsmassa kartlagd
Det allra första massproducerade antibiotikumet var penicillin, som härstammar från mögelsvampen Penicillium. I jakten på nya antibiotika har en grupp chalmersforskare nu kartlagt arvsmassan, genomet, hos nio typer av Penicillium. Och fynden är häpnadsväckande.
– Vi upptäckte att mögelsvampen har en enorm, och tidigare outnyttjad, potential för att producera nya antibiotika och andra bioaktiva läkemedel som cancermediciner, berättar Jens Christian Nielsen, doktorand på institutionen för biologi och bioteknik.
Han ingår i en forskargrupp som leds av en annan chalmersforskare med nästan samma namn – professor Jens Nielsen.
I studien, som nyligen publicerades i tidskriften Nature Microbiology, har forskargruppen skannat genomet hos sammanlagt 24 svamparter för att hitta de gener som utgör själva grunden för syntesen – alltså produktionen – av olika bioaktiva produkter som exempelvis antibiotika.
Effektivisera äldre antibiotika
Mer än 1000 syntesvägar hittades. Fynden vittnar alltså om att mögelsvamp är kapabel att producera en mångfald av naturliga och bioaktiva produkter som kan användas som läkemedel.
I ett 90-tal fall kunde forskargruppen förutsäga vilka molekyler generna skulle tillverka. Som ett bevis på detta följde de produktionen av antibiotikumet yanuthone och kunde visa att en ny variant av läkemedlet tillverkats av svamparter vars förmåga tidigare varit okänd.
Sammantaget visar studien att mögelsvampen har stor potential för att inte bara tillverka nya antibiotika, utan också möjliggöra en mer effektiv produktion av äldre varianter, som i nya former också kan tänkas vara mer effektiva.
– Det är viktigt att hitta nya antibiotika så att läkarna har möjlighet att behandla infektioner med en bred palett av olika sorter – nya som gamla. På så sätt blir det svårare för bakterierna att utveckla resistens, förklarar Jens Christian Nielsen.
Utvecklar bioaktiva ämnen naturligt
– Den forskning som gjorts för att utveckla nya antibiotika har nästan uteslutande skett på bakterier. Mögelsvampen har varit svårstuderad – vi vet så lite om vad den kan göra – men vi vet att den utvecklar bioaktiva ämnen naturligt, som ett sätt att skydda sig och överleva. Därför var det logiskt för oss att gå vidare med svampen med hjälp av våra verktyg.
Det finns nu ett antal olika vägar att gå. Ett sätt är att titta vidare på produktion av den nya varianten av yanuthone. Chalmersforskarnas arbete har också ritat upp en karta som gör det möjligt att jämföra hundratals olika gener för att fortsätta utvärdera de bioaktiva produkterna, med olika potenta läkemedel i sikte.
Hur lång tid det i slutänden tar innan nya antibiotika finns på marknaden vet ingen.
– Världens regeringar behöver agera för att tillföra pengar. Läkemedelsföretagen har inte velat forska på antibiotika, det har inte ansetts lönsamt. Därför behöver våra ledare kliva in och till exempel stötta kliniska studier vilket skulle göra det lite lättare att komma ut på marknaden, särskilt för mindre läkemedelsproducenter. Det skulle kunna sätta fart på produktionen, säger Jens Christian Nielsen.
Forskarna har undersökt de idrottsmiljöer som återkommande har lyckats skapa framgångsrika idrottare. Syftet var att ta reda på vad det är som gör att vissa idrottsliga miljöer är speciellt framgångsrika för elitidrottare. Projektet genomfördes genom två delstudier i tolv olika idrotter, genom intervjuer med nyckelpersoner inom idrotternas organisationer på lokal, regional och nationell nivå.
Rapporten visar att en tydlig organisation med en pedagogisk ledning är viktigt för en framgångsrik idrottsmiljö, där tränarna och ledarna visade sig ha en avgörande betydelse för utvecklingsmiljön. Tränarnas och ledarnas kompetens och arbetssätt påverkar kultur, organisation, hur befintliga resurser används, träningsgruppernas sammansättning och arbetssätt. Forskarna bakom rapporten, menar att organisationen spelar stor roll för att utveckla framgångsrika idrottare.
Idrottsmiljön viktig
− Inom idrotten har man ofta ett fokus på individen, där man ofta bortser från själva idrottsmiljöerna. Men organisationen spelar stor roll, säger Per Göran Fahlström.
Forskarna menar också att det är viktigt med ett helhetsperspektiv på idrottsutövarna inom idrottsorganisationen för skapa framgångsrika idrottare.
− Istället för ett strikt idrottsfokus är det viktigt att fokusera på helheten. Även att försöka satsa långsiktigt istället för kortsiktigt, som ofta är fallet idag, säger Per Göran Fahlström.
Rapporten ger ny kunskap kring hur viktiga miljöfaktorerna är för idrottslig utveckling, dels för att den kan vara en utgångspunkt för utvecklingsarbete på olika nivåer inom idrottsrörelsen. Men också för att de faktorer som forskarna identifierarat kan vara av generellt intresse också utanför idrotten, inom andra grupper och organisationer.
För mer information:
Per Göran Fahlström, 070-576 90 06
Mats Glemne, 070-517 87 29
Susanne Linnér, 073-097 86 97
Tove Nordén, kommunikatör, 070-367 14 53
Kungsörnar som äter inälvor som lämnas kvar från jakten blir förgiftade om djuren skjutits med blyhaltig ammunition eller om örnarna äter skadeskjutna djur. Splitter från blykulor orsakar förgiftning, vilket försämrar örnarnas flygförmåga. Ett förbud mot blyammunition är troligen enda sättet att rädda örnarna.
Detta är slutsatsen av en studie som har letts av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med bland andra Naturhistoriska riksmuseet, Umeå universitet, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) samt örnforskare i USA och som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Environmental Science & Technology.
Höga blyhalter i blodet
Forskargruppen tog blodprover från frilevande kungsörnar och försåg örnarna med sändare. Blodet analyserades på bly och tack vare sändardata kunde forskarna konstatera att kungsörnar med högre blyhalter rörde sig mindre och flög lägre än kungsörnar med låga blyhalter. Denna påverkan blev tydlig redan vid blykoncentrationer som tidigare ansetts som naturliga bakgrundshalter.
Även blyhalter i lever hos kungsörnar som hade lämnats in till riksmuseet och veterinärmedicinska anstalten i kombination med analys av angiven dödsorsak indikerar att redan låga blyhalter kan öka dödsrisken hos kungsörn. Blyhalten hos de levande kungsörnarna ökade dessutom i takt med förloppet av älgjakten, en period då många av kungsörnarna är asätare och på så sätt får i sig det giftiga blyet.
Blyproblemet är antagligen inte bara begränsat till älgjakten eller Sverige utan förekommer vid all jakt då blyammunition används, inklusive småviltsjakt, och där även skadeskjutna djur utgör giftig föda för kungsörn och andra asätare.
Fossilfyndet kommer från sedimentberg i Kanada. Den aktuella maskarten är den största som någonsin har hittats inom gruppen marina, käkförsedda maskar. Dessa djur är normalt sett tämligen små, mellan några centimeter och någon decimeter. Men det nya fossilfyndet vittnar om en ovanligt stor mask. Kroppen beräknas ha varit mellan en och två meter lång.
– Det är endast käkarna som bevarats av djuret, och de är väldigt mycket större än vad som är normalt för dessa fossil, säger Mats Eriksson, geologiprofessor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Det kanadensiska fossilet hittades på museum
Det var han som tillsammans med en forskare i Kanada och en forskare i England fick korn på det aktuella fossilet. Då hade maskresterna legat oupptäckta under ett antal år på ett museum i Toronto, efter att berggrundsprover hade samlats in vid ett fältarbete i provinsen Ontario 1994.
Fossilfynd avslöjar jättemaskens käkar. Foto: Luke Parry.
Den gigantiska maskarten, som fått namnet Websteroprion armstrongi, levde i havet. Men det är osäkert vad den livnärde sig på. Forskarna tror att den kan ha varit både rovdjur och asätare, med tanke på käkarna.
En intressant aspekt av fyndet är att det visar att gigantism förekom redan för 400 miljoner år sedan. Gigantism är ett fenomen inom evolutionen där en ovanligt stor kropp kan leda till konkurrensfördelar gentemot andra arter.
– Vår studie visar att detta fenomen med gigantism tycks ha varit begränsat till en viss evolutionär gren bland de käkförsedda maskarna, säger Mats Eriksson.
Döpt efter en hårdrocksbasist
På så sätt kan en flera hundra miljoner år gammal mask bidra till kunskapen om både djurlivet på jorden i det förflutna och om evolutionen som process. I förlängningen är den här typen av paleontologisk kunskap mycket viktig när man försöker förstå och bevara den biologiska mångfalden idag, konstaterar Mats Eriksson.
De tre forskarna bakom den aktuella studien gillar för övrigt musik och har därför gett masken sitt vetenskapliga namn inspirerade av en basist, Alex Webster, i ett amerikanskt hårdrocksband.
För mer information:
Mats Eriksson, professor, Geologiska institutionen, Lunds universitet, Tel 046 – 222 96 02, mats.eriksson@geol.lu.se
– Resultaten visar att det är möjligt för elever att på egen hand konstruera lösningar och att de då också kan lära sig bättre om man utformar uppgifterna och lärandemiljön rätt, säger Jan Olsson.
I sin doktorsavhandling har Jan Olsson studerat hur inlärningen fungerar i en didaktisk situation där den dynamiska fria programvaran Geogebra används för att stödja elevernas lärande genom matematisk problemlösning och kreativt resonemang.
Sammanlagt har 233 från grundskolans årskurs sju till gymnasiets andra årskurs deltagit i undersökningar som bestått av fyra olika delstudier. Elever har parvis delat på en dator och löst problembaserade uppgifter med stöd av Geogebra, som är en gratis programvara.
Resonemangen har spelats in och analyserats
Elevernas arbete med datorn och deras konversation har spelats in och analyserats med avseende på vilken typ av resonemang de för. Resonemangen har klassificerats som antingen kreativa, att de skapar och motiverar en lösningsmetod, eller imitativa, att de följer en given metod.
Resultaten från de två första studierna visar att eleverna använder Geogebra som stöd för samarbete, för kreativa resonemang och för att skapa experiment där de undersöker matematiska egenskaper hos linjära funktioner.
Bäst med uppgifter som leder till kreativa resonemang
I en tredje studie jämfördes hur två olika designer av uppgifter inverkade på hur Geogebra utnyttjades. Den ena designen uppmuntrade till kreativa resonemang och den andra till imitativa resonemang. Resultaten av studien visar att elever som löser uppgifter som leder till kreativa resonemang utnyttjar möjligheterna med programvaran mer och motiverar sina lösningar bättre.
I en fjärde studie mättes lärandeutfallet från uppgifterna i den tredje studien kvantitativt. Resultaten visar att elever som konstruerade lösningen till den kreativa uppgiften lärde sig det matematiska innehållet bättre än gruppen med den imitativa uppgiften.
– Jag tror studierna kan bli ett viktigt bidrag till diskussionen om fördelar och nackdelar med undersökande problemlösande arbetssätt i skolan. Resultaten kan vara viktiga vid planering av undervisning där dynamiska programvaror ingår, säger Jan Olsson.
Jan Olsson är bosatt i Falun och utbildad lärare sedan 1993.
Avhandlingen: GeoGebra, Enhancing Creative Mathematical Reasoning (Svensk titel: Dynamisk mjukvara + resonemang = Lärande i matematik).
Jan Olsson försvarar sin avhandling i tillämpad utbildningsvetenskap onsdag 26 april. Fakultetsopponent: Professor Kristina Juter, Sektionen för lärande och miljö, Högskolan i Kristianstad. Kl. 13.00-15.00. Naturvetarhuset, N320, Umeå universitet.
För mer information:
Jan Olsson, Telefon: 073-280 74 26, E-post: jan.olsson@umu.se
Runt om i världen, och i Sverige, dör många människor av att missbruka nya psykoaktiva substanser, NPS. De kallas ofta ”designer drugs” eller ”legal highs”. Processen att få nya substanser klassade som narkotika tar tid och de kan därför köpas lagligt på internet ända tills lagstiftningen träder i kraft.
– Många tror att substanserna är ofarliga eftersom de inte är klassade som narkotika och säljs på internet. I själva verket är det precis tvärtom. Ofta har de som säljer nätdrogerna ingen aning om vilka effekter drogerna har och ännu mindre vad som är en lagom dos, säger Peter Konradsson, professor på institutionen för kemi, biologi och fysik (IFM).
Hundratals gånger starkare än morfin
Exempelvis orsakade drogen akrylfentanyl, som har flera hundra gånger så stark effekt som morfin, flera dödsfall i Sverige under 2016.
Nu har forskargrupper vid både tekniska och medicinska fakulteten vid Linköpings universitet (LiU), tillsammans med det norska företaget Chiron AS, fått forskningsmedel motsvarande 14 miljoner kronor för att identifiera och tillverka nedbrytningsprodukter, metaboliter, av olika NPS. En metabolit liknar ursprungsmolekylen och bildas i levern för att ämnet ska bli mer vattenlösligt och kunna kissas ut. För att ta reda på exakt vilken substans en person har tagit analyserar man just urinprover. Forensiska laboratorier världen över behöver därför ha tillgång till metaboliter av aktuella nätdroger.
– Det första steget är att ta reda på vilka NPS-metaboliter som bildas i kroppen eftersom det är dessa som behövs för identifiering av den missbrukade substansen. Därefter ska vi bygga molekylerna och verifiera att det är rätt molekyl. Detta är inte helt lätt, eftersom olika metaboliter kan vara väldigt lika varandra. En analytisk utmaning är att de förekommer i låga halter som en följd av att de är så potenta, säger Johan Dahlén, docent vid IFM.
644 olika psykoaktiva substanser
Linköpingsforskarna har tidigare arbetat mycket med Spice, som är en örtblandning på vilket man sprayat syntetiska cannabinoider. De har tillverkat metaboliter och listat ut vilka av dem som är viktiga, vilket har resulterat i att metaboliterna nu kan användas i rättskemiska rutinanalyser. Forskarna har också jobbat med fentanyler, som är besläktade med morfin och heroin, och katinoner, som har liknande effekt som amfetamin. Johan Dahlén beskriver NPS-området som en katt- och råttalek där nya substanser hela tiden tillkommer i takt med att befintliga ämnen blir narkotikaklassade. Under åren 2008–2015 rapporterades 644 NPS i världen.
– Projektet kommer att följa hur trenderna på marknaden ser ut, så att vi hela tiden försöker jobba med det senaste, säger Peter Konradsson.
Om forskningsprojektet Psycomics
Projektkonsortiet består av forskare med olika kompetensområden. Forskarna i Linköping har kunskapen att syntetisera och analysera metaboliter av NPS. Vid den medicinska fakulteten på LiU används biologiska system, som humana levermikrosomer, som kan tillverka metaboliter på ett sätt som liknar det som sker i kroppen. LiU har också forskningssamarbete med Rättsmedicinalverket (RMV) och Nationellt forensiskt center (NFC) inom NPS-området.
Chiron har erfarenhet av att i större skala tillverka NPS och deras metaboliter och har överblick av NPS-marknaden genom sitt kontaktnät inom den forensiska världen.
Psychomicsprojektet har beviljats 1,5 miljoner euro (€) inom programmet Eurostars genom Vinnova.
Avhandlingen visar att trots att gymnasieungdomar är medvetna om dagens miljöfrågor tycker de att det är svårt, eller omöjligt att göra något för att undvika en miljökollaps. Istället refererar en del av dem till framtiden genom att likna den vid historierna om Hungerspelen.
– Det är en dyster bild av framtiden som målas upp när det gäller miljöområdet. Ännu mer dystert är det att unga människor i dagens samhälle har de här bilderna av framtiden och dessutom inte anser sig förmögna att förändra utvecklingen, säger Kajsa Kramming, doktorand vid kulturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet.
I sin avhandling Miljökollaps eller hållbar framtid? Hur gymnasieungdomar uttrycker sig om miljöfrågor har hon arbetat med 343 ungdomar om hur de ser på framtiden.
Vill göra ”rätt saker” – omedelbart
I jakten på att vara miljövänliga och klimatsmarta medborgare letar ungdomarna efter ”rätt” saker att göra. Då de inte hittar det de söker i det omgivande samhället uttrycker de negativa känslor som maktlöshet och hopplöshet istället för hopp som kan leda till handlingskraft i miljöfrågorna. Enligt ungdomarna finns det ett sätt att nå en hållbar framtid och det är genom att omedelbart hantera miljöfrågorna på ett positivt sätt och vända rådande negativa trender.
– Man ska komma ihåg att det var miljöfrågorna specifikt som väckte de här negativa uttrycken och att ungdomarna var mer positiva när de pratade om andra saker som exempelvis jämställdhet. Det viktiga att ta med sig från studien är att det finns ungdomar i 17-18-årsåldern som går runt och på ett väldigt reellt sätt förväntar sig en framtid för sig själva, sina barn och barnbarn där världen kan komma att kännetecknas av miljökollaps och klimatkaos, säger Kajsa Kramming.
Tror inte på vuxenvärldens förmåga
Gymnasisterna i studien har också svårt att se hur vuxenvärlden som utbildningsväsende, politiker och näringsliv kan hjälpa dem i att skapa en hållbar framtid.
Avhandlingen är skriven inom ämnet kulturgeografi och inriktar sig mot miljögeografi som har en tvärvetenskaplig karaktär och handlar om människors uppfattningar om miljön.
I studien har gymnasieungdomar arbetat med workshopuppgifter om konsumtion och framtidens medborgare år 2050. Därefter har en analys visat hur de uttrycker sig om miljöfrågor. Ungdomarna uttrycker sig i enlighet med vad de uppfattar i ett allmänt mediebrus och miljödiskurser som figurerar i dessa medier, sociala medier och i kontakter med andra. Ungdomarnas negativa sätt att prata om miljöfrågor och vilka känslor de väckte hos dem kan alltså anses spegla en övergripande kollektiv förnekelse av miljö- och klimatfrågor i samhället, liksom företeelsen att leva i dubbla verkligheter där konsumtionssamhället och risker om miljökollaps existerar sida vid sida.
För mer information:
Kajsa Kramming, doktorand i kulturgeografi vid Uppsala universitet
0707-811 505, kajsa.kramming@kultgeog.uu.se
Trenden att företag flyttar produktionen utomlands för att sänka tillverkningskostnaden, har börjat vända. Anledning är att företagen identifierar problem med kvalitet, leveransproblem, kompetensproblem, rättighetsproblem eller infrastrukturproblem.
– Företagen stirrade sig blinda på tillverkningskostnaden och de upptäckte inte alla dolda kostnader. Om man tittat på totalkostnaden för att leverera produkten till marknaden, och inkluderat bland annat transporter, kvalitetsbrister och lagring, då kanske man hade kommit till ett annat beslut, säger Per Hilletofth.
Livscykeln kort för produkterna
Trenden på många marknader och i många industrier är dessutom att kunderna mer och mer vill anpassa sina produkter. Livscykeln är idag kort för de flesta produkter och nya modeller krävs hela tiden.
– Det är väldigt problematiskt att kombinera en hemmamarknad som går mer och mer mot unika artikelnummer med en lång försörjningskedja, med högvolymproduktion i till exempel Kina.
– Förnyelsen kräver närhet mellan olika funktioner i försörjningskedjan, mellan produktion, marknad, produktutveckling och logistik. Helheten måste fungera och då måste produktionen komma närmare.
Ett hållbart varumärke
En annan av drivkrafterna för företagen att flytta tillbaka produktion är att de eftersträvar en större hållbarhetsprofil.
– Det är lättare att ha en hållbar verksamhet i Sverige, än i många andra delar av världen, och du kan acceptera en lite högre kostnad då en starkare hållbarhetsprofil kan sälja bättre.
– Uppköpta företag väljer till exempel ofta att ha kvar produktion i Sverige därför att det finns ett varumärke i det.
Hjälpa regionala företag
Forskarna vid Högskolan ska nu med hjälp av ett beslutsstöd hjälpa regionala företag att fatta långsiktigt hållbara beslut om produktionslokalisering, beslut där hänsyn tas till hela försörjningskedjan.
– Vi söker företag i regionen som är intresserade av och vill skaffa sig mer kunskap inom området. Vi vill få ihop en grupp företag som tycker dessa frågor är spännande och en startpunkt blir ett seminarium i juni, säger Per Hilletofth.
En studie som Per Hilletofth gjort tillsammans med några kollegor visade att företag lyfte fram tre motiv till att de flyttat tillbaka produktion till Sverige. De ville öka kundanpassningen, flexibiliteten och minska tiden från beställning till leverans.
Kontakt: Per Hilletofth, professor i logistik vid Högskolan i Gävle, Tel: 072-226 83 81
E-post: per.hilletofth@hig.se
– Trots att uppskattningsvis 100 miljoner kvinnor i världen använder p-piller vet vi idag förvånansvärt lite om p-pillrets effekt på kvinnors hälsa, säger professor Angelica Lindén Hirschberg vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Karolinska Institutet.
– Det vetenskapliga underlaget är mycket begränsat vad gäller p-pillrets effekt på livskvalitet och depression och det finns ett stort behov av randomiserade studier där p-piller jämförs med placebo.
Skattade sin livskvalitet lägre
Det vanligaste kombinerade p-pillret i Sverige har en negativ inverkan på kvinnors livskvalitet men gav inte någon ökning av depressiva symtom, visade den randomiserade och placebokontrollerade studien av forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med Handelshögskolan i Stockholm.
340 friska kvinnor i åldrarna 18–35 gavs slumpmässigt tre månaders behandling med antingen verkningslösa piller (placebo) eller p-piller innehållande etinylöstradiol och levonorgestrel, den vanligaste formen av kombinerade p-piller i Sverige. Varken försöksledare eller försökspersoner visste vilken behandling som gavs till vem.
Kvinnorna som fick p-piller skattade sin livskvalitet signifikant lägre än de kvinnor som fick placebo. Både den generella livskvaliteten och specifika aspekter såsom humör/välmående, självkontroll och energinivå påverkades negativt av p-piller. Däremot sågs ingen signifikant ökning av depressiva symtom.
Orsak till oregelbunden användning av p-piller
Eftersom förändringarna var relativt små måste resultaten tolkas med viss försiktighet, påpekar forskarna. För enskilda kvinnor kan dock den negativa inverkan på livskvalitet vara av klinisk betydelse.
– Detta skulle i vissa fall kunna vara en bidragande orsak till låg följsamhet och oregelbunden användning av p-piller. Denna möjliga försämring av livskvalitet bör uppmärksammas och beaktas i samband med förskrivning av p-piller och vid val av preventivmetod, säger Niklas Zethraeus.
Den typ av kombinerade p-piller som användes i studien (etinylöstradiol + levonorgestrel) rekommenderas i Sverige i första hand då den anses ha lägst blodproppsrisk bland de kombinerade p-pillren. Resultaten från studien kan inte generaliseras till andra sorters kombinerade p-piller eftersom de kan ha olika riskprofil och biverkningar.
Studien finansierades av Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelse, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Forte, Swiss National Science Foundation, Vetenskapsrådet, Karolinska Institutet och ALF-medel.
Publikation: Niklas Zethraeus, Anna Dreber, Eva Ranehill, Liselott Blomberg, Fernand Labrie, Bo von Schoultz, Magnus Johannesson, Angelica Lindén Hirschberg. A first choice combined oral contraceptive influences general well-being in healthy women – a double-blind, randomized, placebo-controlled trial. Fertility and Sterility, online 18 april 2017, doi:10.1016/j.fertnstert.2017.02.120.
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet med visionen att på ett avgörande sätt bidra till att förbättra människors hälsa. I Sverige står Karolinska Institutet för den enskilt största andelen medicinsk akademisk forskning och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Varje år utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Undersökningar av ogifta mödrars levnadsöden i kyrkböckerna i tre ångermanländska tingslag visar på negativa effekter på giftermålsmarknaden jämfört med kvinnor som inte fött barn före äktenskapet.
– De försämrade möjligheterna till äktenskap ska dock inte överbetonas utan gäller särskilt de kvinnor som inte ingick äktenskap med en man de hade barn med sedan tidigare. Extra svårt på äktenskapsmarknaden var det för ogifta mödrar som lämnats ensamma med två eller fler barn, medan ett utomäktenskapligt barn många gånger tycks ha varit relativt acceptabelt, säger Robert Eckeryd.
Kvinnan valdes före mannen
I faderskapsrättegångar vägde kvinnans ord oväntat tungt, vilket särskilt var fallet från och med 1918. Efter att Lag om barn utom äktenskap införts det året kunde domstolen om viss bevisning förelåg välja att låta kvinnan bekräfta sin talan genom att svära en så kallad fyllnadsed på bibeln.
– Hon intygade då att hon haft samlag med den stämde mannen under en tid när barnet kunde ha blivit till. Som tidigare fanns också möjligheten att ålägga mannen så kallad värjemålsed, genom vilken han kunde svära sig fri, men i nästan samtliga fall där edgång blev aktuellt vid de tre häradsrätterna valdes kvinnan före mannen.
– Det hade av allt att döma ett samband med den dåtida könskomplementära genusordningen enligt vilken faderns roll var försörjaren, medan modern ansågs självskriven att sköta omvårdnaden av barnen.
Sollefteå, Nordingrå och Nordmaling
Till skillnad från de män som fick möjligheten att svära sig fria svor kvinnorna i samtliga fall på att mannen var barnafadern och fick därigenom ett underhåll åt barnet fastställt av domstolen. Tidigare var det för det mesta inte möjligt att få faderskapet fastställt om mannen inte avstod från att svära sig fri, men det var relativt många män som inte fullgjorde en edgång.
Undersökningsområdena utgörs av de tre ångermanländska tingslagen Sollefteå, Nordingrå och Nordmaling. Utgångspunkten är att mycket tyder på att de ogifta mödrarna var olika socialt utsatta i områden med skilda förutsättningar beträffade religiositeten och den socio-ekonomiska strukturen, och att det återspeglas i de utomäktenskapliga födslarnas omfattning.
– Därför kan man kanske förvänta sig en mindre acceptans i områden med relativt få barn födda utanför äktenskapet. Detta bekräftas också beträffande 1860-talet då de ogifta mödrarnas sociala utsatthet var mindre i Sollefteå tingslag, där det föddes betydligt fler utomäktenskapliga barn än i Nordmaling och Nordingrå.
Ökning av fastslagna faderskap
I början av 1900-talet var den sociala utsattheten likartad i samtliga områden, vilket av allt att döma till stor del hade med arbetarklassens ökade omfång att göra och att bondesamhällets värderingar inte längre hade samma genomslag.
Den nya lagstiftningen som trädde i kraft år 1918 ledde också till en kraftig ökning av antalet fastställda faderskap, vilket hade ett tydligt samband med att samtliga utomäktenskapliga barn nu skulle tilldelas en så kallad barnavårdsman för att se efter deras intressen under uppväxten, i vilket ingick att jaga rätt på barnafadern och kräva in underhåll från denne.
Disputationen: Fredag 21 april försvarar Robert Eckeryd i ämnet historia, Umeå universitet, sin avhandling Acceptans eller utstötning? Ogifta mödrar i Ångermanland 1860-1940
Disputationen äger rum kl. 10.15 i Humanisthuset, Hörsal E. Opponent är professor emerita Marie Clark Nelson, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur (ISAK), Linköping universitet.
Mot bakgrund av VTI:s regeringsuppdrag fann forskarna behovet av att på ett mer ingående sätt än vad som gjorts tidigare, kartlägga hur Sveriges landsbygdsbefolkning reser. Särskilt behövdes kunskap om vilka som reser kollektivt och i vilka ärenden, samt skillnader mellan landsbygd och glesbygd. Studien bygger på den nationella resvaneundersökningen för 2005-2006, vilken författarna har bedömt vara mer tillförlitlig än senare upplagor.
Vanligast ta bussen till jobbet
– Kartläggningen visar att befolkningen i lands- och glesbygd reste med kollektivtrafik i mycket liten utsträckning. Bilen var det klart dominerande färdmedlet. Detta generella mönster är känt sedan tidigare, men vi vet nu mer om omfattningen samt om vilka som ändå reste kollektivt och till vad, säger Ivan Ridderstedt, forskningsassistent på VTI.
Under den undersökta perioden var nio procent av landsbygdsbefolkningens resor med kollektivtrafik och 58 procent med bil. I glesbygd var fem procent av resorna med kollektivtrafik och 60 procent med bil. Den vanligaste resan bland vuxna är den till och från arbete. I landsbygd gjordes sju procent av dessa resor med kollektivtrafik och i glesbygd endast en procent. Resor till och från arbetet var ändå den klart vanligaste kollektivtrafikresan bland vuxna lands- och glesbygdsbor.
I kartläggningen framgår att det var små skillnader mellan olika inkomstgrupper. Det fanns en viss skillnad mellan könen: 60 procent av de som reste kollektivt i lands- och glesbygd var kvinnor. Ett mer tydligt mönster är att unga upp till och med 18 år stod för 66 procent av alla kollektivresor.
Unga reser mer kollektivt än äldre
– Unga utmärkte sig med en betydande andel kollektivtrafikresor. I både lands- och glesbygd var cirka 40 procent av resorna till och från skola med kollektivtrafik, när skolskjuts räknas med. Dessa resor var de totalt sett vanligaste resorna med kollektivtrafik i lands- och glesbygd, säger Ivan Ridderstedt.
Ett annat resultat av kartläggningen är att många av lands- och glesbygdens kollektivresenärer också är frekventa bilresenärer. Hela 87 procent av de lands- eller glesbygdsbor som uppgav att de reste med kollektivtrafik minst en gång i veckan uppgav också att de reste med bil minst en gång i veckan. Nära hälften uppgav att de åkte bil under de flesta av veckans dagar. Lite mer än en fjärdedel av de vuxna som reste kollektivt hade dock inte körkort och ungefär en femtedel hade inte en bil i hushållet.
Resandet med kollektivtrafik i andra ärenden än arbete och skola, så som för inköp, service, fritidsaktivitet eller umgänge, var av en nästan obetydlig omfattning.
Så gick det till att göra studien
Studien bygger på Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA:s) nationella resvaneundersökning RES 2005-2006. Den bedöms vara mer tillförlitlig än de senare nationella resvaneundersökningarna. Svarsfrekvensen bland de 41 225 individerna i urvalet var hela 68 procent och jämn över olika populationsgrupper. Totalt ger undersökningen data om cirka 18 000 resor av 8 626 resenärer boende i lands- eller glesbygd. Vid efterföljande resvaneundersökningar har svarsfrekvensen blivit mer ojämn mellan olika grupper och sjunkit ner under 40 procent.
Tidigare studier redogör för det generella resmönstret, fördelning mellan färdmedel med mera, men går inte djupare in på hur kollektivtrafik används i landsbygd och av vilka. De flesta studier som gjorts tidigare har tillämpat en kommunbaserad definition av landsbygd. I vad som kallas landsbygdskommuner finns ofta områden av tätort och i mer tätbefolkade kommuner kan det finnas områden av lands- och glesbygd. I denna studie har forskarna därför valt att ha en större precision i hur statistiken i den nationella resevaneundersökningen kopplas till landsbygd.
Landsbygd har definierats som områden med mellan 5 till 45 minuters bilresa till närmaste tätort med mer än 3 000 invånare. Områden med mer än 45 minuters avstånd till en tätort är definierade som glesbygd. Träffsäkerheten gällande hur respondenterna i undersökningen kopplas till en områdestyp blev därmed väsentligt högre än i tidigare undersökningar.
Bild: Av Västgöten (Eget arbete) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons
Våren 2015 presenterade forskargruppen vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet en liten jonpump med förmåga att pumpa in rätt dos av kroppens egen smärtlindring precis där den behövs. Det är ett första steg mot effektivare behandling av exempelvis kronisk smärta. Under hösten samma år visade forskargruppen hur de fått rosor att suga upp en vattenlöslig ledande polymer, vilket innebar att en fullt fungerande transistor kunde skapas i rosens stam. Flower power fick en helt ny innebörd.
Levererade auxin från jonpump
– För ungefär 10 år sedan började vi fundera över om vår jonpump kunde leverera substanser även till växter. För ett par år sedan träffade vi professor Markus Grebe och hans kolleger vid Umeå Plant Science Centre och fick klart för oss att jonpumpen även kunde vara användbar för växtbiologer, berättar Daniel Simon, universitetslektor och ansvarig för forskningsområdet organisk bioelektronik vid Laboratoriet för organisk elektronik.
David Poxson och Roger Gabrielsson, båda postdoktorer vid Laboratoriet för organisk elektronik, startade då arbetet med att hitta en substans som kunde transportera och leverera de signalämnen som finns i växter, exempelvis hormonet auxin.
David Poxson har sedan i nära samarbete med biologerna vid Umeå Plant Science Centre testat att applicera pumpen på roten till den lilla blomman backtrav, Arabidopsis thaliana, växtbiologernas motsvarighet till bananflugan.
Dendrolyten kan utveckla tekniken
Resultatet blev att de med hjälp av elektroniken kunde kontrollera mängden auxin som togs upp i roten. David Poxson och hans kollega i Umeå, Michal Karady, upptäckte även att rotens tillväxt gick att kontrollera via leveranser av auxin från jonpumpen.
– Vi har åstadkommit ett banbrytande steg inom växtforskningen tack vare vårt tvärvetenskapliga samarbete. Flera forskargrupper från Umeå Science Plant Centre och Linköpings universitet har varit inblandade i detta. Pumpen kommer sannolikt att kunna användas för vidare studier inte bara av auxin utan även av en mängd andra hormoner. Det kommer att ge oss en större förståelse för de olika hormonernas betydelse inom växtfysiologin, säger Markus Grebe.
Det nya materialet, en dendrolyt, som Roger Gabrielsson tagit fram för leverans av kemiska substanser via jonpumpen har även visat sig ha andra fördelar.
– Materialet innebär möjligheter att utveckla tekniken med jonpumpen för leverans av betydligt fler signal- och terapeutiska substanser, säger Daniel Simon.
Reglera växternas fysiologi
Resultaten har nu publicerats i den ansedda vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, PNAS.
– Det här är ett viktigt framsteg, både att vi nu vet att vi kan använda jonpumpen på växter och att vi kan reglera växternas fysiologi, säger professor Magnus Berggren, chef för Laboratoriet för organisk elektronik.
Forskningen finansieras av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse inom projektet ShapeSystems.
Artikeln: Regulating plant physiology with organic electronics, David Poxson, Michal Karady, Roger Gabrielsson, Aziz Alkattan, Anna Gustavsson, Siamsa Doyle, Stéphanie Robert, Karin Ljung, Markus Grebe, Daniel T Simon och Magnus Berggren, Linköpings universitet, Umeå universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet 2017, PNAS, doi/10.1073/pnas.1617758114
Forskare har varit intresserade av dinosauriernas härkomst och evolution ända sedan de först upptäcktes. Dinosaurierna och deras evolutionära ättlingar fåglarna hör till en större grupp av fossila reptiler som kallas härskarödlor, eller arkosaurier.
Dinosauriernas närmsta släktingar finns i utvecklingsgrenen Avemetatarsalia från vilken flygödlor, dinosaurier och fåglar utvecklades. Väldigt lite har varit känt om evolutionen hos de tidiga arterna på den grenen och det har varit svårt för forskarna att skapa sig en förståelse för hur dinosaurierna egentligen fick sina karaktäristiska anatomiska, ekologiska och biologiska drag. Under många år kände man bara till dinosauriernas närmsta släktingar genom fossilfragment.
Teleocrater-fossil hittades redan 1933
På senare tid har dock flera nya viktiga arter upptäckts runt om i världen.
De första fossilen av Teleocrater hittades redan 1933 av den brittiske paleontologen F. Rex Parrington i området Manda Beds i södra Tanzania. Alan J. Charig, intendent vid Natural History Museum i London, fortsatte att arbeta med Parringtons fossil men resultaten publicerades aldrig. 1963 åkta han tillbaka till Tanzania för att leta mer fossil. Ännu fler fossil samlades in av en internationell forskargrupp 2015 och flera av dessa är medförfattare till artikeln som nu publiceras i Nature och som formellt sätter Teleocrater på plats i släktträdet.
– Tanzania är den nya frontlinjen för förståelsen av dinosauriernas tidigaste släktingars evolution. Tidigare har de flesta viktiga fossil från perioden trias hittats i Argentina men nu har flera fynd gjorts i Tanzania som visar ben från de allra äldsta dinosaurierna och deras närmsta kusiner, berättar Grzegorz Niedzwiedzki, forskare i evolution och utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet och medförfattare till den nya studien.
Det är ungefär 245 miljoner år sedan Teleocrater knallade runt på jorden (de tidigaste dinosaurierna började utvecklats för cirka 230 miljoner år sedan). Hon var uppskattningsvis två till tre meter lång, hade en mankhöjd på mellan 0,5 och 0,75 m och vägde någonstans mellan 10 och 30 kilo. Forskarna tror att hon hade lång hals och vassa krökta och sågtandade tänder, vilka placerar henne bland köttätarna.
Aphanosauria – ny grupp reptiler
Teleocrater fyller en kritisk lucka i den fossila kartläggningen av dinosauriernas släktingar och med hjälp av denna nya art har forskarna identifierat en helt ny grupp av reptiler som de kallar Aphanosauria. Dessa har påträffats i Ryssland, Indien, Tanzania och Brasilien.
På släktträdet hör dessa hemma långt ner på fågel/dinosauriegrenen, innan denna delade upp sig till en dinosaurie- och en flygödlegren. Medlemmarna i gruppen har karaktärsdrag som både hämtas från fåglarnas och krokodilernas sista gemensamma förfäder (exempelvis krokodilliknande fotleder) men också typiska dinosauriedrag, som förstorad dinosaurielik käkmuskulatur.
Tidsperioden trias har länge varit känd för att vara ”krokodilsläktingarnas tidsålder” men det står nu klart att det vid denna tid också fanns många olika arter av dinosauriernas tidiga släktingar och att dessa var spridda över stora delar av jorden i stora antal.
Den nya studien visar också att arter som tidigare använts som modeller och typexempel för förståelsen av dinosauriernas uppkomst i själva verket varit mycket specialiserade och fungerar dåligt för att beskriva den generella utvecklingen.
– Vår upptäckt visar värdet av att vårda och omvärdera historiska samlingar. Många nya upptäckter, som denna, kan göras genom att se över museisamlingar med nya ögon, säger Paul M Barrett, professor vid Natural History Museum i London.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Enligt henne kommer det helt enkelt en ny grupp mikroorganismer som tar över den gamla gruppens arbete.
