Automatiseringen av trafiksystemet kommer att medföra stora förändringar. EU-projektet CoExist startar nu för att förbereda städer och väghållare för införandet av självkörande fordon. VTI är största part i projektet.
Syftet med projektet är att förbereda städer och väghållare för att konventionella fordon på ett bra sätt ska kunna dela vägarna med en ökande andel automatiserade fordon.
– Här har vi mycket vi behöver ta reda på, menar Andreas Tapani.
Dels vill forskarna få svar på frågor om hur och när man behöver börja ta hänsyn till självkörande fordon i planeringen av trafiksystem och infrastruktur. Vilka effekter kan förväntas med avseende på till exempel kapacitet, säkerhet och resmönster, speciellt i introduktionsfasen. Vid vilken andel självkörande fordon blir det viktigt att anpassa infrastrukturen? När kan separata filer för självkörande fordon vara användbart? Hur kan framtidens trafiksignalstyrning utformas?
Dels ska parterna arbeta med att ta fram simuleringsmodeller för trafikflöden med olika typer av automatiserade fordon. Dessa blir nästa generations planeringsverktyg som behövs för att väghållare ska kunna förstå vidden av de automatiserade fordonens intåg och planera utifrån de nya förutsättningarna.
– VTI ansvarar för de arbetspaket som handlar om hur vi använder simuleringsmodeller och hur vi ska planera inför införandet av självkörande fordon, säger Johan Olstam som är huvudprojektledare på VTI.
Verkliga problem i fyra städer Projektet kommer att samarbeta med fyra olika städer som alla bidrar med reella problem som behöver lösas inom en snar framtid när det gäller effektivitet, samverkan och säkerhetsaspekter i trafiken. De fyra städerna är Göteborg, Helmond (Holland), Milton Keynes (UK) och Stuttgart (Tyskland).
I Göteborg startar ett samarbete kring frågor om hur självkörande bilar kan underlätta eller skapa problem under tiden staden arbetar med stora infrastrukturförändringar ett antal år framöver. Vad behöver lösas för att automatiserad fordon ska kunna göra det enklare att komma fram, till exempel i smalare körfält? Staden arbetar också med samverkan mellan olika trafikslag och vill få svar på frågor om hur de ska hantera samverkan mellan gång- och cykeltrafik och självkörande fordon.
Projektet startar nu i maj och avslutas år 2020. I projektet deltar 15 parter från sju länder: Sverige, Belgien, Frankrike, Holland, Italien, Tyskland och UK. VTI är största part i projektet och ansvarar för två av sex arbetspaket.
Projektet CoExist, om trafiksystem med självkörande fordon, har fått finansiering med 3,5 miljoner euro inom Horizon 2020, EU-programmet för forskning och innovation.
Kontakt: Andreas Tapani 013-20 42 80
– 95 procent av de dödade journalisterna var lokala. Detsamma gäller för icke-dödliga attacker, som sträcker sig från hot, trakasserier och godtyckliga frihetsberövanden till sexuella övergrepp mot kvinnliga journalister, säger Ulla Carlsson.
– Människor som utövar sin rätt till yttrandefrihet genom journalistik måste få bedriva sitt arbete utan restriktioner. Men hindren är många. Varje dag ser vi nya former av politisk censur, självcensur, övervakning och kontroll, propaganda-desinformation, terrorism, antiterrorlagar och direkta hot mot journalister – även mord på journalister, säger Ulla Carlsson, huvudredaktör för boken.
Olösta mord på journalister
Att tysta aktörer genom våld och hot är ett allvarligt hot mot yttrandefriheten. Mycket oroande är att i mer än nio fall av tio förblir mord på journalister olösta. Resultatet blir ett klimat av rädsla och självcensur.
– Även här hemma tystas röster genom att hat, trakasserier och hot riktas mot journalister och andra mediearbetare via sociala medier. Det handlar om att skapa rädsla, säger Ulla Carlsson.
I arbetet för att skydda och främja yttrandefrihet och pressfrihet i den digitala eran krävs ny kunskap som är baserad på oberoende forskning och jämförande studier.
– Om vi ska arbeta med den svårfångade relationen mellan medier, angrepp på journalistik och yttrandefrihet måste vi föra samman forskare från olika delar av världen, säger Ulla Carlsson.
Det är mot den bakgrunden boken The Assault on Journalism ska ses, menar hon. Boken innehåller bidrag som har involverat närmare 50 forskare. Merparten kommer från södra halvklotet, till exempel från Mexiko, Nigeria, Pakistan och Turkiet, länder där journalister är utsatta för ständiga hot och även mord.
– Forskare från dessa länder visar stort mod genom att medverka i boken, säger Ulla Carlsson.
Skyldigheten att upprätthålla yttrandefrihet
Internationella pressfrihetsdagen den 3 maj är årsdag för Windhoekdeklarationen där vikten av mediernas oberoende och mångfald betonas. Dagen ska påminna regeringar om deras skyldighet att upprätthålla yttrandefriheten i enlighet med artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Internationella pressfrihetsdagen utropades av FN:s generalförsamling 1993
Ulla Carlsson, professor och UNESCO Chair on Freedom of Expression, Media Development and Global Policy, är verksam vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet. Hon är tidigare direktör för Nordicom. Medredaktör till boken är Reeta Pöyhtäri, Tammerfors universitet. Hon är tidigare expert vid Division for freedom of expression and media development, UNESCO i Paris.
– Det handlar om vad vi kan göra så att människans påverkan på miljön minskar inom området förpackningar för livsmedel, säger Helén Williams, universitetslektor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet. Många är idag oroliga för miljöproblem och vill genom sina val bidra till hållbar utveckling. Kunskapen om vad vi konsumenter kan göra på livsmedelsområdet varierar mycket och det råder en stor osäkerhet kring vad som är de bästa valen för miljön.
Förpackningen som miljöhjälte
Denna vecka pågår världens största förpackningsmässa Interpack i Düsseldorf, där Helén Williams från Karlstads universitet deltar som enda svenska talare under Save Food Congressen den 4 maj.
– Jag kommer att visa på olika förpackningslösningar till samma livsmedel och diskutera vilken som är den bästa ur miljösynpunkt. Eftersom det slängs mycket livsmedel så blir den förpackning som kan hjälpa konsument att slänga mindre mängd mat oftast bäst ur miljösynpunkt. Det gör att en ökning av materialmängden, till nya mer portionsanpassade storlekar blir miljövänligare än en storpack. En ny förpackningsidé handlar till exempel om en tvådelad påse för sallad, så att man bara bryter förpackningen för en mindre mängd åt gången. Den resulterar i en ökning av mängden material i förpackningen med 40 procent, men den blir miljömässigt bättre om det totalt slängs 3 gram mindre sallad. När matsvinnet minskar så behöver mindre mängder mat och förpackningsmaterial produceras och transporteras helt i onödan och däri ligger miljövinsten.
Tvådelad påse för sallad, ett exempel på en förpackning som bidrar till minskat matsvinn.
Förpackningsevolution 3.0
För att skydda livsmedel och underlätta distribution så ökade mängden förpackningarna drastiskt i mitten av 1900-talet. På 80-talet gjorde en ökad miljömedvetenhet att förpackningen sågs som miljöbov och då kom minskning av materielmängder och återvinning i fokus, vilket vi betraktar som ett andra steg i förpackningsevolutionen. Ökad återvinning är fortsatt viktigt, inte minst med tanke på all plast vi ser i haven idag. En större användning av förnyelsebart material kommer att fortsatt vara betydelsefullt för att minska miljöpåverkan.
– Framför oss ligger nu nästa stora steg, det tredje i förpackningsevolutionen och det är en utveckling av förpackningar som bidrar till minskat svinn, säger Helén Williams. Aktörerna i värdekedjorna behöver samarbeta mer för att gemensamt finna lösningar som bidrar till minskat svinn och framförallt i konsumentledet där det slängs mest mat. Att lära om människor och beteenden är centralt i detta steg i evolutionen, vilket också gör att vi som forskar måste finna nya allianser och arbeta mer tvärvetenskapligt.
För ett år sedan genomfördes ett internationellt forskarmöte på Karlstads universitet, vilket resulterade i att Packaging Saves Food Research Group bildades. Gruppen som leds av Helén Williams har fokus på förpackning och matsvinn och består av forskare från USA, Storbritannien, Finland, Norge, Australien och Sverige. Helén Williams kommer också att presentera gruppens nyligen formulerade forskningsagenda på Interpack.
För mer information:
Helén Williams, universitetslektor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet, på tel 0733 655 491 samt helen.williams@kau.se
Forskare vid Uppsala universitet har tagit fram en ny, alternativ tvärvetenskaplig metod för effektivare vätgasframställning. Baserad på principer från naturen.
Metoden går ut på att föra in designade molekyler i genetisk modifierade organismer för att aktivera ett annars inaktivt enzym att börja producera vätgas – som är en lovande energibärare. En kombination av syntetisk kemi och biologi med andra ord.
Det är möjligt att utvinna förnybar vätgas ur vatten, men systemen för detta är ännu begränsade. De enzymer som i naturen sköter tillverkningen av vätgas i bakterier och alger är de så kallade järn-järn-hydrogenaserna. Dessa enzymerna har mycket hög kapacitet och har därför länge intresserat forskarna. Men de finns bara i vissa mikroorganisme – som är svåra att odla. Dessutom ger storskalig produktion av järn-järn hydrogenaser i bakterier en inaktiv form av enzymet som inte går att använda.
Aktiverar enzymet Det är detta oanvändbara enzym som forskarna nu lyckats aktivera i genetiskt modifierade organismer, genom att kombinera det med designade syntetiska molekyler.
– Vi kan modifiera utvalda organismer genetiskt och föra in genen som kodar för enzymet i mer lätthanterliga bakterier för att sedan aktivera det med hjälp av våra syntetiska järnföreningar. Dessa artificiellt aktiverade enzymer har visat sig vara fullt funktionella och omvandlar vanliga E.coli-bakterier till cellulära vätgasfabriker, säger professor Peter Lindblad som tillsammans med forskarkollegan Gustav Berggren lett arbetet vid institutionen för Kemi-Ångström i Uppsala.
Forskarna arbetar nu vidare med att tillämpa tekniken i fotosyntetiska mikroorganismer som får sin energi ur solljus istället för bakterier som behöver en konstant tillförsel av näring. De vill också ytterligare förbättra de konstgjorda enzymerna på genetisk nivå och även modifiera de syntetiska katalysatorerna för att ytterligare bättra på processen.
– Om vi lyckas förfina metoden så som vi planerar har den potential att påtagligt underlätta biologisk framställning av vätgas från solljus och vatten, säger gruppledaren Gustav Berggren.
För mer information:
Professor Peter Lindblad, tel: 070 425 0498 och Dr Gustav Berggren, tel: 073 633 2698.
2016 dog 270 personer i trafiken i Sverige under 2016, vilket är 11 fler än året innan. Det visar rapporten Hastigheter på kommunala gator i tätort, som Trafikverket släppt i samarbete med Transportstyrelsen och VTI. Den årliga rapporten analyserar trafiksäkerhetsutvecklingen i Sverige.
Sedan 2010 har den positiva trafiksäkerhetsutvecklingen stannat av. För att nå Nollvisionens mål om högst 220 omkomna år 2020, måste säkerheten höjas för bilister och oskyddade trafikanter.
Mål: 80 procent ska hålla hastigheten
Hastigheten är den faktor som har störst betydelse för hur allvarliga följder en trafikolycka får. För att uppnå Nollvisionens mål finns delmålet att minst 80 procent av all trafik ska ske inom gällande hastighetsgränser.
– För att nå målet är det framför allt hastighetsefterlevnaden på gator med lägre hastighetsbegränsning som behöver förbättras. Lyckas man minska hastigheterna i tätort finns det framför allt en potential i att minska antalet dödade och allvarligt skadade oskyddade trafikanter, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.
För att följa utvecklingen har VTI, i samarbete med NTF, studerat förändringar av trafikanternas hastighetsval och hastighetsefterlevnad på det kommunala huvudvägnätet i tätort sedan 2012. Under 2016 genomfördes den fjärde uppföljande mätningen.
Hälften kör för fort på 40-vägar
Resultaten visar att 67 procent totalt av den studerade trafiken höll hastighetsgränsen. Hastighetsefterlevnaden var sämst på gator med hastighetsbegränsning 40 km/tim där bara 53 procent av trafiken höll hastighetsgränsen. Motsvarande siffror på övriga uppmätta hastighetsgränser var: 50 km/tim – 68 procent, 60 km/tim – 72 procent och 70 km/tim – 78 procent.
Om hastighetsmätningarna
Mätningarna genomfördes med radar av personal från NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, på 23 olika orter i Sverige under september månad 2016. På varje ort mättes hastigheten på tre olika mätplatser, sammanlagt genomfördes mätningar i 69 olika punkter och i varje punkt mättes hastigheten under en vecka. Mätning gjordes på sträckor inom det kommunala huvudvägnätet med hastighetsgränser mellan 40 km/tim och 70 km/tim.
Status för björkarnas lövsprickning valborgshelgen 2017. Datumlinjer ”3/5 förr” visar när björkarnas lövutslagningen påbörjades, enligt de historiska data som samlades in under perioden 1873–1951.Över 8000 observationer av tussilago, blåsippor, vitsippor, sälg, björkar och hägg rapporterades in, när Vårkollen ville veta hur långt våren kommit i hela landet. Det var frivilliga som deltog och rapporterade från fler än 1200 platser i landet.
Under valborgshelgen genomfördes Vårkollen av Svenska Botaniska Föreningen tillsammans med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Vårkollen är ett medborgarforskningsprojekt där forskare analyserar data om vårtecken som allmänheten rapporterat in. Tanken är att få en ögonblicksbild av hur långt våren kommit i landet, så att man kan se om och hur vårens ankomst påverkas av klimatförändringen.
– Vi är glada att så många deltog i Vårkollen och hoppas så klart att detta ska bidra till ett ökat engagemang för våra vilda växter, säger Eva Waldemarson, ordförande för Svenska Botaniska Föreningen.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en liknande verksamhet, vilket gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid valborg för hundra år sedan. Till exempel var det normalt att björkarnas lövsprickning startade precis efter Valborg i södra Skåne och i år har lövsprickningen redan kommit igång på många platser i Götaland och Svealand. Däremot verkar det bakslag vårens ankomst fick under april ha gjort att vitsippor, sälg, tussilago och blåsippor hunnit ungefär lika långt på sin vandring genom landet som var normalt för 100 år sedan.
Observationer om vitsippor i Sverige under valborgsmässohelgen 2017.
– Även om vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen tidigarelagts ett par veckor vet vi att olika arter kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen. Därför vill vi på olika sätt dokumentera hur naturens kalender påverkas, säger Kjell Bolmgren (SLU), samordnare för Svenska fenologinätverket.
Under Vårkollen kom det också in enstaka rapporter om blommande hägg från sydligaste Sverige. Enligt Kjell Bolmgren är det för tidigt att säga om detta betyder att häggen är på gång mer allmänt, men med den värme som kommer nu i veckan är det mycket som tyder på att den kommer att starta omkring två veckor tidigare än för hundra år sedan.
– Tack vare denna samverkan mellan frivilliga och forskare kan vi följa årstidernas skiftningar i hela landet året runt, och de som vill haka på även efter Vårkollen är välkomna till hemsidan www.naturenskalender.se, avslutar Kjell Bolmgren.
På Vårkollen presenteras alla observationer som skickades in under valborgshelgen 2017.
Samtidigt med de årliga rapporterna om rekordtemperaturer i arktiska områden har en rad mätstationer som följer sötvattensflödena i arktiska områden lagts ned. Utan långsiktiga mätningar är vi svarslösa när klimatet förändras, menar forskarna.
Hjalmar Laudon mäter grundvattennivån på Kallkälsmyren i Krycklan. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU
Idag ser vi snabba och ofta dramatiska förändringar i sötvattensmiljöer orsakade av det förändrade klimatet. För att förstå och förutsäga dessa förändringar i Arktis och de nordliga delarna av barrskogsområdet är forskarna beroende av långa mätserier av hydrologiska och vattenkemiska forskningsdata. I norra Europa återstår idag endast en mätstation med fullständigt kompletta tidsserier – Svartberget/Krycklan utanför Vindeln.
Hjalmar Laudon, professor på SLU, är oroad över situationen:
– Samtidigt som vi börjar se allt snabbare förändringar i den hydrologiska cykeln i norr så upptäckte vi att ett stort antal mätstationer har lagts ner de senaste årtiondena. Eftersom ett mätvärde som inte samlats in är förlorat för alltid, så försitter vi chansen att upptäcka förändringar i tid, säger Hjalmar Laudon.
Ökat läckage av näringsämnen
Tack vare de mätstationer som finns i norr har forskarna kunnat göra observationer av de rekordhöga temperaturerna och deras effekter. Höjda temperaturer har påverkat hela den hydrologiska cykeln med kortare och mildare vintrar. Detta har lett till att snötäcket och permafrostens utbredning och varaktighet drastiskt håller på att förändras, något som i sin tur har medfört ökade vattenflöden vintertid och ökade läckage av näringsämnen.
Mest allvarligt är de observerade förändringarna i transporten av organiskt kol i sjöar och vattendrag. Jordlagren i norr har byggts upp under tusentals år och innehåller idag stora mängder organiskt kol i form av myrmark. Det kalla klimatet har gjort att nedbrytningen har gått långsamt och att kollagren därmed har varit förhållandevis stabila, men med varmare temperaturer tinar marken och kolet börjar brytas ner och transporteras ut i vattendragen i allt större utsträckning. Av ännu oförklarad anledning verkar dessa nordliga marker dessutom vara mer känsliga för uppvärmning än motsvarande på mer sydligare breddgrader.
Långa serier för att se det utanför naturlig variation
De av människan skapade förändringarna lägger sig ofta ovanpå en naturlig variation, vilket kan göra dem svåra att upptäcka. Därför är det viktigt att fortsätta samla in data till de långa tidserierna, som i vissa fall sträcker sig flera årtionden bakåt i tiden. När uppvärmningen fortgår kan vi förvänta oss resultat som ligger utanför det som kan anses vara naturlig variation, vilket på sikt kan få katastrofala följder.
– Att mätstationer läggs ner är väldigt olyckligt och leder till att vi forskare inte kan bidra med vetenskapligt underbyggda underlag när klimatpolitiska beslut ska fattas. Som tur är finns det fortfarande några delar att rädda, men det kräver att finansieringen av de mätstationer som fortfarande är aktiva faktiskt fortsätter, säger Hjalmar Laudon. Det är också glädjande att det startar nya mätserier på vissa platser, bland annat i Abisko och Tarfala, men det tar lång tid innan de blir riktigt värdefulla.
Sammantaget har mer än hälften av de hydrologiska mätstationer som funnits i eller i närheten av arktiska områden lagts ned, och 40 procent av nedläggningarna har skett sedan år 2000.
Artikeln: Hjalmar Laudon, Christopher Spence, Jim Buttle, Sean K. Carey, Jeffrey J. McDonnell, James P. McNamara, Chris Soulsby & Doerthe Tetzlaff. Save northern high-latitude catchments. Nature Geoscience 10, 324–325. (May 2017). DOI:doi:10.1038/ngeo2947
I det dominerade sättet att mäta rankas länder på en skala där varje land ges en poäng för korruptionsnivån. Det kanske mest kända exemplet, bland flera andra liknande, är den internationella organisationen Transparency Internationals årliga mätning av korruption där länderna rankas på en skala från 0-100. Ju högre poäng desto mindre korruption i landet, enligt indexet. Huvudsakligen hamnar rika industrialiserade länder högt på listan medan utvecklingsländer hamnar i botten av listan.
Men jämförelsen mellan länder är problematisk eftersom den förenklar bilden av vad korruption är, menar Staffan Andersson, korruptionsforskare och docent i statsvetenskap. I hans senast publicerade forskningsartikel undersöker han korruption och hur den ofta tenderar att mätas. Framförallt är det mutor som är den korruptionsform som mätningarna fångar in. Samtidigt visar forskning att andra former av korruption är vanliga i demokratiska rika länder, som Sverige.
Korruption i annan form
− Ett problem med mätningarna är att de antar att korruption bara kan variera i omfattning men inte i form mellan länder. Eftersom mutor framförallt är den korruptionsform som mätningarna fångar in visas en skev bild av verkligheten. Korruption i rika länder förekommer ofta på annat sätt, säger Staffan Andersson.
I rika demokratier kan korruption till exempel handla om favorisering, bjudresor eller att tillsättning av tjänster inte går till på rätt sätt. Det handlar också ofta om mjukare typer av maktmissbruk, som är svårare att komma åt och upptäcka än mutor. Korruption är ett spektra där flera olika handlingar ingår och borde räknas in, menar Staffan Andersson.
Dessutom förändras synen på vad korruption är över tid, och en annan viktig skillnad mellan länder är att lagen skiljer sig åt. Vad som räknas som korruption i ett land kanske inte gör det i ett annat – vilket på så sätt gör det svårt att undersöka och jämföra korruption utifrån brottsstatistik.
− Idag finns inget självklart alternativ till den typ av mätning som Transparency International representerar när man ska försöka jämföra korruption länder emellan. Men mina resultat visar att bilden av korruption inte är enkel och att dessa mätningar behöver kompletteras av andra data om korruption som tar hänsyn till att korruptionens former varierar, säger Staffan Andersson.
Genom att märka mörtar, studera deras personligheter och sedan undersöka vilka individer som blir föda åt skarvar visar biologer vid Lunds universitet att djärvhet och bråd död går hand i hand. Enligt resultaten löper de modigaste mörtarna mer än dubbelt så stor risk att bli uppätna jämfört med de blygaste individerna.
På samma sätt som människor är individer med olika personligheter är mörtar individer med olika personligheter och karaktär. Ett sådant karaktärsdrag är mod. Alla mörtar är helt enkelt inte lika djärva.
Kompromiss mellan risk och belöning
Forskare har länge antagit att en individs benägenhet att utsätta sig för risker är en kompromiss mellan å ena sidan själva risken och vad den kan leda till, å andra sidan den belöning som kanske väntar. Djärvhet och viljan att ta stora risker blir då en strategi som kan leda till något riktigt gott att äta eller en partner att para sig med. Men det kan också sluta illa.
Tills nyligen har få forskningsresultat kunnat backa upp antagandet. Inte förrän nu när biologer vid Naturvetenskapliga fakulteten i Lund studerat personligheten bland mörtar i Krankesjön i Skåne.
Forskare har studerat mörtars personlighet.
Infångade mörtar har placerats innanför ett mörkt skydd i ett laboratorium. Sedan har forskarna mätt hur lång tid det har tagit för varje mört att simma ut från skyddet. Ju snabbare desto djärvare individ. Därefter har varje mört märkts med ett mikrochip och släppts ut i Krankesjön.
Lyckan står inte alltid den djärve mörten bi
Vid sjön finns gott om fiskätande skarvar, som bland annat ätit många märkta mörtar. Skarvarna kräks upp fullt fungerande mikrochips på den lilla ön där de vilar mellan sina födosök. Med hjälp av en portabel läsare som aktiverar och läser av de unika identitetskoderna i varje chip har forskarna kunnat identifiera vilka mörtar som fallit offer för skarvarna, de djärvare eller de blygare individerna. Resultaten visar att lyckan inte alltid står den djärve bi.
Att relatera en viss individs beteende till risken för att bli dödad av ett rovdjur är en stor utmaning. Flertalet tidigare studier har istället fokuserat på hur morfologiska karaktärer (utseende och form) är kopplade till risken att drabbas av rovdjur.
– Vår studie är tämligen unik eftersom vi fokuserar på ett viktigt beteende och inte morfologi, men också för att vi låter spelet mellan rovdjur och bytesdjur ske på deras naturliga arena, i deras hemmasjö, säger Kaj Hulthén, en av forskarna bakom undersökningen.
Ingalill Gimbler Berglund har tidigare arbetat som anestesisjuksköterska (narkossjuksköterska) och mött många rädda barn. Att alla barn ska bli väl omhändertagna i vården är något som ligger henne varmt om hjärtat. Hon har nu i sin doktorsavhandling skapat riktlinjer för att förbättra bemötandet av dessa barn.
Ingalill Gimbler Berglund har tidigare arbetat som anestesisjuksköterska (narkossjuksköterska) och mött många rädda barn. Att alla barn ska bli väl omhändertagna i vården är något som ligger henne varmt om hjärtat.
Funktionshindrade barn särskilt utsatta
Hon började sitt avhandlingsarbete med att intervjua anestesisjuksköterskor, som uttryckte att barn med neurologiska funktionshinder var svårast att ta hand om. Därefter gjorde hon en kartläggning över hur anestesi- och röntgenavdelningar i Sverige arbetar – med eller utan speciella riktlinjer – när de möter barn med särskilda behov.
– Barn med speciella behov är extra utsatta i vården, och de besöker också vården mer än andra barn, säger hon.
Området är inte särskilt utforskat, varken i Sverige eller internationellt. Ingalill Gimbler Berglund upptäckte i sin kartläggning att de flesta röntgen- och narkosavdelningar i Sverige saknade riktlinjer.
– Bland annat fick jag svaret: ”Vi behöver inga specifika riktlinjer, för alla barn får ett individuellt bemötande.” Men ju mer man lär sig om autism, desto mer förstår man behovet av kunskap om hur man bemöter de här barnen. Det räcker inte med sunt förnuft, säger hon.
Många saknade riktlinjer för barn med autism
Fyra saker utmärker autismtillståndet: Svårighet att kommunicera, svårighet att fungera socialt, överkänslighet för syn- ljud- och känslointryck, och behovet av rutiner. Riktlinjerna handlar därför bland annat om att kontakta och planera tillsammans med föräldrarna innan besöket. Det ska finnas en plats för barnet där det är lugnt och tyst. Barnet ska få veta i förväg vad som kommer att hända, det ska inte vara någon stress men inte heller onödigt lång väntetid. Om barnet behöver bildstöd eller annan hjälp för att kommunicera ska det finnas. Och det ska vara samma person som tar hand om barnet varje gång – någon som har kunskap om autism.
Ingalill Gimbler Berglund tog hjälp av drygt tjugo experter över hela landet för att ta fram de nya riktlinjerna. De gäller för högteknologiska miljöer men kan också anpassas för andra vårdmiljöer. Om en avdelning har riktlinjer för barn med autismdiagnos så kan de rutinerna även fungera för andra barn som har liknande problem, men som saknar diagnos. Så omfattande riktlinjer behövs däremot inte för barn som inte har neurologiska funktionshinder. De ska så klart också få ett bra bemötande, men behöver inte lika mycket förberedelser.
Organisation och individ lika viktig
Trots att många avdelningar som Ingalill Gimbler Berglund var i kontakt med saknade riktlinjer, blev hon imponerad av den kunskap och passion som hon mötte kring de här frågorna, och de här barnen.
– Det blev tydligt för mig hur både organisation och individ spelar en stor roll. Saknar sjuksköterskan kunskap så kan inte organisationen rätta upp det. Samtidigt måste sjuksköterskan ha utrymme att göra sitt jobb, och ha en organisation bakom sig som möjliggör användandet den kunskap som finns.
Riktlinjerna kommer nu att skickas ut till dem som varit med i arbetet, och även presenteras på konferenser med mera för att ge dem så stor spridning som möjligt. Nästa steg är att göra en studie av hur effekten blir av riktlinjerna när de används.
– Det finns mycket tyckande i den här frågan, men är egentligen ingen som vet säkert varför det är som det är, varför barn och unga cyklar mera sällan, säger Ann Niska, forskningsledare på VTI.
Infrastrukturminister Anna Johansson presenterade 28 februari en nationell cykelstrategi för ökad och säker cykling. Bland annat ska fokus läggas på att öka cyklingen bland barn och unga. VTI har fått regeringsuppdraget att ta fram en kunskapssammanställning om orsakerna till att barn och unga cyklar i allt mindre omfattning.
Uppdraget ska genomföras under 2017 och Anna Niska är projektledare.
I augusti kommer projektet att hålla en workshop med andra forskare och inbjudna från myndigheter, kommuner, regioner, frivilligorganisationer, med flera. Workshopen inleds med en presentation av vad forskarna i projektet kommit fram till i en genomförd kunskapssammanställning. Därefter blir det en diskussion om orsaker och möjliga åtgärder för att uppnå ett ökat cyklande bland barn och unga.
– Utifrån den bilden kan vi förhoppningsvis identifiera möjliga åtgärder, vilket sedan kan leda till ett eller flera forskningsprojekt, säger Anna Niska.
1. Lyft cykeltrafikens roll i samhällsplaneringen
Regeringen vill bland annat uppmuntra cykelvänliga kommuner, och via så kallade stadsmiljöavtal ska det gå att få stöd för investeringar i anläggningar för cykeltrafik
2. Ökad fysisk aktivitet bland barn och unga
Regeringen vill förbättra förutsättningarna för ökad fysisk aktivitet bland barn och unga, och bedömer att nyanlända och andra grupper av utrikesfödda kan ha behov av att lära sig att cykla.
3. Cykelvägnätet ska hänga samman
Regeringen ser behov av att utveckla cykelvägnätet, och cykelvägnätet ska hänga samman lokalt och regionalt. Regeringen menar också att det bör utredas om det är möjligt att, under vissa förutsättningar, för samtliga fordonsslag medge undantag från reglerna om stopplikt vid röd signal när fordonet gör en högersväng.
4. Sänkt hastighet i tätorter
Det ska bli säkrare att cykla. Utformning och underhåll av infrastrukturen ska anpassas efter cyklisters behov. Underhåll har stor betydelse för säkerheten eftersom en stor del av de allvarliga cykelolyckorna beror på halka eller ojämnhet i vägbanan. Regeringen gav Trafikanalys ett uppdrag i september 2016 att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av en sänkt bashastighet i tätort, för att minska cykelolyckorna.
5. Mer cykelforskning
Cyklandets koppling till folkhälsa bör fortsatt vara ett prioriterat område för forskning. . Regeringen ser positivt på att effektsamband tas fram, uppdateras och sprids. Regeringen vill också se närmare på vilka behov det finns inom cykelforskningen, bland annat hur cykelforskningen kan samordnas på ett bättre sätt.
Kontakt: Anna Niska tel. 013-20 40 48
Ett nytt projekt i Abisko med aktivt deltagande av allmänheten syftar till att lära oss hur klimatforskning går till medan vi själva samlar in värdefulla data. CIRC-forskaren Keith Larson får närmare 500 000 kronor för etableringen av en forskningsstig som dessutom är det första kommunikationsprojekt vid Umeå universitet som beviljas medel av Formas.
– Det känns toppen! Målet med projektet är att nå ut till besökare i Abiskoregionen, involvera dem i ett klimatforskningsprojekt och genom detta kommunicera hur vi genomför klimatforskning, säger Keith Larson, ledare av projektet och forskare på Institutionen för ekologi och miljövetenskap vid Umeå universitet.
Stig från foten till toppen av Nuolja
För hundra år sedan genomförde botanikern Thore C. E. Fries en undersökning av snösmältning och vegetationens växlingar över årstiderna (fenologi) i den relativt nya nationalparken i Abisko (etablerades år 1909). Hans studie ägde rum längs en stig från foten till toppen av fjället Nuolja som ligger vid starten på Kungsleden – Sveriges mest kända vandringsled.
När han vandrade uppför och nerför bergssluttningen cirka 150 gånger under studiens tre år kunde han förmodligen inte föreställa sig hur viktigt hans studie skulle bli 100 år senare.
Nu planerar Keith Larson i samarbete med Abiskos Vetenskapliga Forskningsstation, Svenskt Fenologinätverk och Naturum Abisko att upprepa Fries’ originalstudie under en treårsperiod. Studien kommer att moderniseras med klimatstationer och fenologikameror som ställs upp på toppen av fjället och vid trädgränsen för att komplettera de långsiktiga klimatdata som samlats in vid forskningsstationen sedan 1913.
– Möjligheten att kunna upprepa en studie 100 år senare i en region där uppenbara tecken på global uppvärmning finns är fantastisk. Abisko, och Arktis i stort, har haft en ökning med 1,5° Celsius i medelårstemperatur under det senaste århundradet, och det mesta av förändringen har skett under de senaste 30 åren. Dessutom har temperaturökningen i Abisko resulterat i en signifikant upptining av permafrost och en trädgräns som krupit uppåt så mycket som 30-40 meter, säger Keith Larson.
Noterar iakttagelserna i en app
För att öka styrkan i projektet driver Keith Larson medborgarforskningsprojektet på samma forskningsstig. Allmänheten kommer i lättolkade och interaktiva experiment kunna hjälpa till med att dokumentera effekterna av 100 års klimatförändringar i Abisko. De ska samla in data på cirka 20 viktiga växtarter och ta fotografier för att dokumentera fenologiska förändringar. Fenologistudierna följer växterna från det ögonblick som snön försvinner, via groning, blommande och död på hösten när det blir köldgrader.
Med hjälp av en mobilapp, som utvecklas av Svenska fenologinätverket, kan besökaren notera sina data och lagra fotografier. Längs med forskningsstigen kommer de också kunna läsa skyltar med information om klimatforskning i Arktis och de verktyg som behövs, för att förstå hur forskningen utförs och själva kunna jämföra sina resultat direkt med den ursprungliga studien från 1917.
– Vi beräknar att inviga forskningsstigen runt midsommar. Att gå längs stigen kräver inte god kondition, man kan också gå en del av stigen eller ta liften till toppen och vandra ner i stället, säger Keith Larson.
Climate Impacts Research Centre bedriver forskning och undervisning med fokus på klimateffekter på akvatiska och terrestra ekosystem i arktiska och alpina miljöer. Forskningen integrerar biogeokemi och ekologi med målet att öka förståelsen för nuvarande och framtida förhållanden. Verksamheten är baserad till Abisko Naturvetenskapliga station, 20 mil norr om polcirkeln (68.35° N, 18.82° E).
Kontakt: Keith Larson, forskare vid Climate Impacts Research Centre, Umeå universitet
Telefon: 090-786 50 29 E-post: keith.larson@umu.se
Sjukdomar som sprids genom internationell växthandel kommer att öka när klimatet blir mildare. Många av de sjukldomsalstrande Phytophthora-arterna som finns i Sverige härstammar från Asien. Den internationella växthandeln har identifierats som det viktigaste sätter att introducera Phytophthora och andra växtsjukdomar.
Spridning från kyrkogårdar och parker
I södra Sverige har Phytophthora upptäckts i parker och kyrkogårdar där man planterar nya prydnadsväxter som producerats i andra länder och transporterats hit. Vid anläggning av trädgårdar och parker planteras gärna stora träd för att snabbt få till ett ”färdigt” landskap. Träden är ofta importerats från till exempel Tyskland där det kan ha blivit flyttat mellan flera andra plantskolor, ibland från något tredje land, och kan innehålla flera olika Phytophthora-arter. Parker och kyrkogårdar kan därför fungera som groningsbädd och ingång för Phytophthora till våra skogar.
Phytophthora är en svampliknande, mikroskopisk skadegörare som ger vävnadsdöd i trädens rot, stam och blad. Den orsakar både ekonomisk förlust för skogsägaren och utgör en säkerhetsrisk i rekreationsområden.
Det finns många olika arter av Phytophthora som orsakar flera allvarliga växtsjukdomar.
SLU-rapporten Hantering av Phytophthora i sydsvenska lövskogar visar både hur man känner igen angripna träd, förebygger spridning och behandlar smittad mark. Den lär också ut hur svampen lever och fungerar för att ge förståelse för hur den bäst ska hanteras.
Tidigare har vi i det kalla nordiska klimatet inte behövt oroa oss för de allvarligare arterna av Phytophthora, men i en snar framtid kan läget vara helt annorlunda. De sjukdomar som sprids genom internationell växthandel får bättre förutsättningar att etablera och sprida sig när klimatet blir allt mildare.
Genom att samla in vårtecken år efter år kan SBF i samarbete med forskare från Sveriges lantbruksuniversitet analysera hur stora skillnader klimatförändringen leder till i olika delar av landet. Vårkollen, som är ett så kallat medborgarforskningsprojekt där frivilliga och forskare samarbetar, genomfördes för första gången 2015.
Varje år har tusentals observationer rapporterats in om blommande vitsippor, tussilago, sälg och hägg samt björkarnas lövsprickning, och såväl 2015 som 2016 hade björkarnas lövsprickning hunnit 70–80 mil längre norrut än vad som var normalt för 100 år sedan.
– Vi vill stimulera intresset för att spana efter vårtecken och gläds år den stora uppslutningen kring Vårkollen tidigare år. Det är också roligt att kunna visa att vårteckenspanare bidrar till vetenskaplig kunskap, säger Eva Waldemarson, ordförande i Svenska Botaniska Föreningen.
Första rapporterna om blommande hassel
Som så ofta har vårens ankomst haft sina bakslag även i år och det blir därför spännande att se hur långt den har kommit i landets olika delar. Efter en på många håll mild och snöfattig vinter kom de första rapporterna om blommande hassel redan i januari i södra Sverige. Sedan dröjde det innan blomningen hos tussilago, blåsippa och vitsippa började sin vandring norrut och en stor del av landet är fortfarande snötäckt. Det finns alltså fortfarande många vårtecken kvar att längta till innan lövsprickningen, och därmed våren, är fullbordad. Genom att delta i Vårkollen kan var och en hjälpa till att besvara frågan hur långt vårtecknen hunnit vid Valborg i år.
Klimatförändringen har tydligt påverkat både vårens ankomst och växtsäsongen som helhet. De senaste sex åren har till exempel vitsippornas blomning och björkarnas lövsprickning startat cirka två veckor tidigare än vad som var normalt för 100 år sedan.
– Eftersom vårtecknens ankomst dokumenterades under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet av ett landsomfattande nätverk av observatörer kan vi jämföra de uppgifter vi får in via Vårkollen med hur det såg ut då, säger Kjell Bolmgren från SLU och samordnare för Svenska fenologinätverket.
Naturens kalender ändras
Vårkollen är en del av en större miljöövervakning, där frivilliga bidrar med att dokumentera växtsäsongen från första vårtecken till sista hösttecken. Eftersom växtsäsongens längd och tidpunkten när olika arter är aktiva är grundläggande egenskaper i naturen är det många som påverkas när naturens kalender ändras. Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är exempel på sådana som är direkt beroende av samspelet i och med naturen, och som därmed behöver kunskap om hur den biologiska växtsäsongen förändras som en effekt av klimatförändringen.
Vårkollen tar emot vårtecken-observationer från och med den 29 april till och med den 1 maj. Rapporteringen görs på www.varkollen.se. Resultatet publiceras eftermiddagen den 2 maj.
Glöm höghastighetskameror med 100 000 bilder i sekunden. En grupp forskare i förbränningsfysik vid LTH, Lunds universitet har skapat en kamera som kan filma med en hastighet motsvarande fem biljoner bilder i sekunden, eller händelser så korta som 0,2 biljondels sekund – snabbare än vad som hittills varit möjligt.
Med en ny supersnabb filmkamera blir det möjligt att fånga otroligt snabba förlopp inom kemi, fysik, biologi och biomedicin på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Detta kan leda till nya insikter och kunskaper.
För att illustrera tekniken har forskarna lyckats filma hur ljus – en samling fotoner – färdas en sträcka motsvarande tjockleken av ett papper. I verkligheten utspelar sig händelsen enbart på en pikosekund, men har saktats ner en biljon gånger.
Kameratekniken har utvecklats av Elias Kristensson och Andreas Ehn, forskare vid avdelningen för Förbränningsfysik vid LTH, Lunds universitet som kallar sin filmkamera för FRAME – ”Frequency Recognition Algorithm for Multiple Exposures”.
I korthet går tekniken ut på att man belyser det man filmar, till exempel en kemisk reaktion, med laserblixtar där varje ljuspuls ges en unik kodning. Objektet reflekterar ljusblixtarna som smälter samman i ett fotografi för att sedan separeras med hjälp av en krypteringsnyckel i datorn.
Insyn i extremt snabba förlopp
Filmkameran är i första skedet tänkt att användas av forskare som bokstavligen vill få bättre insyn i många av de extremt snabba förlopp som sker i naturen. Många processer i naturen sker på piko- och femtosekundsskalan, vilket är ofattbart snabbt – antalet femtosekunder i en sekund är betydligt fler än antal sekunder i en människas livslängd.
– Det gäller inte alla förlopp i naturen, men ganska många, exempelvis explosioner, plasmablixtar, turbulent förbränning, hjärnaktivitet hos djur och kemiska reaktioner. Vi kan nu filma sådana extremt korta förlopp, säger Elias Kristensson. På sikt kan tekniken också användas av bland annat industrin.
För forskarna själva är dock den allra största förtjänsten med tekniken inte är att de slagit ett hastighetsrekord, ”även om det så klart är fantastiskt roligt”, utan att de nu kan filma hur specifika ämnen förändras under ett och samma förlopp:
– Det enda sättet att idag visualisera så här snabba förlopp är att fotografera enstaka stillbilder av processen. Sedan får man försöka upprepa identiska experiment för att i efterhand klippa ihop flera stillbilder till en film. Problemet med detta tillvägagångssätt är att det är högst osannolikt att ett förlopp utspelar sig identiskt om man försöker upprepa experimentet, säger han.
– Nu kan vi nu se vad som faktisk händer!
Till vardags forskar Elias Kristensson och Andreas Ehn på förbränning – en erkänt svår och komplicerad miljö att studera. Det yttersta syftet med denna grundforskning är att göra nästa generations bilmotorer, gasturbiner och pannor renare och bränslesnålare. Förbränningen styrs av ett antal extremsnabba processer på molekylnivå, som nu kan fångas på film. Exempelvis kommer de studera kemin kring plasmaurladdningar, livstiden på kvanttillstånd i förbränningsmiljöer och i biologisk vävnad samt hur kemiska reaktioner initieras. Till hösten finns mer filmat material.
Sandia National Laboratorium i Kalifornien vill samarbeta med forskarna kring den nya tekniken.
Så fungerar FRAME
För vem? Kameran blir i första skedet ett nytt verktyg för forskare som är intresserade av att studera snabba händelser. Ett tyskt företag har redan skapat en prototyp av tekniken, vilket gör att den inom uppskattningsvis två år kan användas av fler.
I en vanlig kamera med blixt används vanligt ljus. Här använder forskarna sig av “kodade” ljusblixtar, där koden fungerar som en slags kryptering. Varje gång en kodad ljusblixt träffar objektet – det kan vara en kemisk reaktion i en brinnande flamma – så skickar objektet ut en bildsignal (gensvar) med exakt samma kodning. Efterföljande ljusblixtar har alla olika koder och man fotograferar in alla bildsignaler i ett enda fotografi. Dessa kodade bildsignaler separeras sedan med hjälp av rätt krypteringsnyckel i datorn. Forskarna kallar tekniken FRAME – Frequency Recognition Algorithm for Multiple Exposures.
– Generellt sjunker slutbetyget ju närmare årskurs 9 de invandrade eleverna kommer. Men i matte lyckas nyanlända elever ganska bra, säger Jöran Petersson, lärarutbildare och tidigare gymnasielärare i matematik och fysik. .
Han har analyserat resultat och lösningar på mindre textintensiva provuppgifter i matematik i årskurs 9 och jämfört dessa med vilken årskurs som var elevernas första i Sverige. Tidigt invandrade elever och nyanlända elever bör ses som två grupper med olika utmaningar i matematik, konstaterar han.
– När vi tittar på endast provresultaten ser vi ibland bara små skillnader mellan nyanlända och tidigt anlända andraspråkare. Om vi i stället tittar på hur de har löst mindre textintensiva provuppgifter finns det tydliga skillnader. När jag jämförde tidigt anlända med nyanlända fann jag att nyanlända har större andel korrekta lösningar, ofullständiga men matematiskt korrekt påbörjade lösningar samt även blanka svar. Däremot har nyanlända lägre andel matematiska felaktigheter än tidigt anlända.
Språket ett hinder för matematiklärandet
Begränsade språkkunskaper hos elever som invandrat i tidiga skolår utgör ett hinder i matematiklärandet och är något som skolan måste hantera, menar Jöran Petersson.
– Det kräver mycket av eleverna att lägga grunderna i matematik på sitt andraspråk. Som nyanländ andraspråkare har du i regel haft större delen av din skolgång på ditt förstaspråk och kan kanske matematiken ganska bra. Den som invandrat i tidiga skolår har i stället haft det mesta av matematikundervisningen på sitt andraspråk, alltså svenska. Då finns ökad risk att hamna på efterkälken, trots att dessa elever, genom sin längre skolgång i Sverige, har blivit ganska duktiga i svenska i årskurs 9.
– Skolan bör vara noga med att även tidigt invandrade elever får en god kunskapsutveckling i matematik, annars kan det bli mycket svårt för dem att hinna ifatt innan grundskolan tar slut.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
1. Lyft cykeltrafikens roll i samhällsplaneringen
I södra Sverige har Phytophthora upptäckts i parker och kyrkogårdar där man planterar nya prydnadsväxter som producerats i andra länder och transporterats hit. Vid anläggning av trädgårdar och parker planteras gärna stora träd för att snabbt få till ett ”färdigt” landskap. Träden är ofta importerats från till exempel Tyskland där det kan ha blivit flyttat mellan flera andra plantskolor, ibland från något tredje land, och kan innehålla flera olika Phytophthora-arter. Parker och kyrkogårdar kan därför fungera som groningsbädd och ingång för Phytophthora till våra skogar.