Satsflätor är viktiga för teorier om den mänskliga språkförmågan och har bland annat rönt stor uppmärksamhet i forskning om hur vi processar språk och i den teoretiska lingvistiken.
Ett exempel på en satsfläta är meningen ”Den där sortens kaffe känner jag många som tycker om.” I denna mening tolkas den där sortens kaffe som objekt till tycker om. Satsflätor med att-sats förekommer i många språk men satsflätor med relativsats, som i detta exempel, har enbart observerats i de fastlandsskandinaviska språken, det vill säga i svenska, norska och danska.
Undersökte tal- och skriftspråk Doktoranden Filippa Lindahl vid Göteborgs universitet har i en avhandling gjort den första stora empiriska studien av satsfläta med relativsats i spontant språkbruk. Det betyder att hon kunnat studera dem i den språkliga kontext de förekommer i. De flesta tidigare studier har utgått från konstruerade exempel, utan kontext, eftersom satsflätorna är ovanliga och svåra att samla in.
Utifrån sin empiriska undersökning av tal- och skriftspråk visar hon att satsfläta med relativsats förekommer i spontant språkbruk i svenskan. Hon visar också att det verkligen är satsflätor och att relativsatsen verkligen är en riktig relativsats, vilket det rått delade meningar om i den tidigare forskningen.
– Tidigare forskning har ofta utgått från att satsfläta med relativsats inte bara är ovanligt utan omöjligt att bilda i mänskligt språk, och många språkteorier antar att det beror på begränsningar i den universella grammatiken. Jag visar att den universella grammatiken måste tillåta mer variation än man tidigare trott, säger Filippa Lindahl.
Materialet görs tillgängligt för andra
En viktig upptäckt i avhandlingen är att det ändå finns begränsningar på vilken sorts fraser som kan ingå i satsfläta med relativsats.
– De begränsningar jag har upptäckt är av semantisk natur, och liknar begränsningar som tidigare varit kända för satsflätor med underordnade frågor i både svenska och exempelvis engelska och rumänska. Det är intressant eftersom det pekar på att satsfläta med relativsats i svenskan passar in i grammatiken på ett annat sätt än man tidigare tänkt sig.
Ett delsyfte med avhandlingen har varit att göra materialet tillgängligt för internationella forskare som annars inte skulle kunna komma åt den typen av data.
– Resultaten är viktiga för den fortsatta forskningen om satsflätor och begränsningar på dem. Jag hoppas att min materialsamling kan bli till nytta för andra. Eftersom vi nu vet mer om hur satsfläta med relativsats används i spontant språkbruk så kan vi lättare också skapa konstruerade exempel till mer kontrollerade studier som intervjuer och experiment om språkprocessande.
Enligt Darwins evolutionsteori sker ett naturligt urval som gynnar individer med vissa egenskaper. Med tiden kan en grupp individer utvecklas så att de anpassar sig till sin lokala miljö och så småningom bildar en ny art.
Tidigare har man trott att sexuellt urval, när ett kön föredrar att para sig med individer med särskilda egenskaper, har varit en stark drivkraft bakom uppkomsten av nya arter. Eftersom det sexuella urvalet är starkare hos polygama arter jämfört med monogama, förväntar man sig även fler arter i polygama parningssystem.
Men en ny internationell studie, som utförts på vadarfåglar, kullkastar den rådande teorin att artbildningen sker snabbare inom polygama arter. De nya resultaten pekar snarare på att polygami är kopplat till ett ökat genflöde, vilket bromsar artbildningen.
Vadarfåglarnas parningssystem
Bakom forskningen står ett internationellt forskarlag. I teamet har Donald Blomqvist från Göteborgs universitet, forskare i ekologisk zoologi, medverkat. Forskarlaget har studerat vadargruppen generellt.
– Vi har undersökt 136 arter vadare och relaterat förekomsten av underarter till deras parningssystem. Vi har alltså tittat på olika underarter inom arten. Det finns ju genetiska skillnader även inom en art, till exempel så kan kråkor från olika platser i Europa skilja sig i färgskrud, säger Donald Blomqvist.
Forskarna har även samlat in genetiska data genom blodprover och utfört DNA-analyser av tio olika arter strandpipare (släktet Charadrius), fördelade på inte mindre än 79 populationer över hela världen.
Donald Blomqvist har bidraget med studier av större strandpipare i Halland.
– Det är en monogam art som har en tydlig genetisk differentiering, alltså begränsat genflöde mellan vissa populationer. Den större strandpiparen, snarare än dess polygama släktingar, kan alltså vara på väg att delas upp i flera arter enligt våra nya resultat, säger han.
Flera partners motverkar artbildning hos vadare Analyserna visar att polygama fågelarter, som parar sig med flera partners under en säsong, uppvisar en mindre genetisk mångfald inom arten jämfört med monogama arter, som bara parar sig med en partner per säsong.
– Det motsäger rådande teorier som förutspår en snabb diversifiering och därmed större genetisk variation hos populationer av polygama vadarfåglar. Sexuell selektion driver alltså inte på artbildningen hos de här fåglarna utan det verkar vara tvärtom, säger Donald Blomqvist.
Artikels huvudförfattare Josie D’Urban Jackson, vid University of Bath och Cardiff University, sammanfattar:
– Våra resultat tyder på att polygama vadare, på grund av pressen att hitta fler än en partner, kan komma att söka över större områden och därmed sprida sina gener, säger hon.
Den nya forskningsstudien är publicerad i den ansedda vetenskapliga tidskriften Evolution.
Kontakt: Donald Blomqvist, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.Tel: 031-786 34 60 Mobil: 0708-93 58 00 donald.blomqvist@bioenv.gu.se
Under två veckor ska ett 40-tal arkeologistudenter fortsätta utgrävningen av boplats Karleby utanför Falköping. Detta för att finna svar på hur jordbruket såg ut för 5 000 år sedan. Platsen som undersöks ingår i det av Vetenskapsrådet finansierade projektet Neolithic Lifeways och fokuserar på bosättningar, ekonomi och system för utbyte.
− Hur odlade de? Använde de gödsel? Hur såg fördelningen mellan kött och vegetabilier ut? Svaren får vi bland annat genom analyser av gamla ben och växtrester, säger Tony Axelsson, arkeolog vid Göteborgs universitet.
Genom detta kan forskare och studenter dra slutsatser kring hur jordbruket var uppbyggt, vad ekonomin vilade på samt få en inblick i grundförutsättningarna för det neolitiska samhällets uppbyggnad.
Ny förståelse av tidigt jordbruk − Exempelvis är det möjligt att föreställa sig att ett system med fasta åkrar kan ge upphov till ett mer komplext samhälle. Genom våra analyser har vi också kunnat belägga hur ekonomin inte endast är lokal utan också innefattar andra områden där människor, djur och råmaterial har cirkulerat.
Ett lika viktigt syfte med undersökningen är att utbilda studenter i det senaste inom digitala dokumentationsmetoder, som till exempel användandet av GPS och totalstation, samt hur de data som genereras kan användas i den arkeologiska tolknings- och analysprocessen.
− Projektet går nu in i slutfasen och resultaten så här långt är spännande, vi kommer att förändra bilden av hur det tidiga jordbruket var konstituerat, säger Karl-Göran Sjögren arkeolog vid Göteborgs universitet.
Besök utgrävningen: Under följande veckor är utgrävningen öppen för besökare och press: 9/5-12/5 och 15/5-18/5 samt 12/6-16/6 och 19/6-22/6.
Hitta till utgrävningen: Från Falköping kör mot Jönköping, sväng av mot Karleby. Efter kyrkan sväng höger strax innan brunt tegelhus. Länk till karta på hitta.se.
Under 2016 dödades lite över 102 000 personer i organiserat våld. Året innan var siffran just under 119 000. Det innebär att antalet dödade minskat med drygt 20 procent sedan toppåret 2014 då 131 000 dödades, vilket var det blodigaste året sedan folkmordet i Rwanda 1994.
Trots den godartade trenden de senaste två åren var 2016 det femte våldsammaste året under hela perioden 1989-2016.
– Det är för tidigt att säga om det vi ser är en långsiktig utveckling tillbaka mot de låga konfliktnivåer som världen upplevde i början av 2000-talet. Under den perioden låg antalet dödade i stort sett under 40 000 varje år, säger Marie Allansson, projektledare i UCDP.
Trenden drivs till stor del av utvecklingen i Syrien. Vapenvilan mellan regeringssidan och några av rebellgrupperna innebar minskad intensitet i striderna under delar av året. Detta gjorde att året som helhet såg färre dödade i Syrien trots den dramatiska belägringen av Aleppo och att Islamiska Staten pressades tillbaka i delvis hårda strider.
Ökad inblandning av externa aktörer
– Inblandningen av externa aktörer i konflikten är särskilt oroande, säger Lotta Themnér, projektledare i UCDP. Vi vet från tidigare konflikter att de mindre konflikterna växer till stora krig framför allt då stormakter ger sig in med stridande trupp, och särskilt då stormakter stödjer olika sidor.
Givet detta är det extra oroande att andelen konflikter med extern inblandning var på den högsta nivån sedan 1946, både under 2015 och 2016. Nästan 40 procent av världens väpnade konflikter involverar numera minst en extern aktör. De tre konflikter som krävde flest liv under 2016, Syrien (drygt 40 000 döda), Afghanistan (18 000 döda), och Irak (11 500) är alla konflikter med omfattande och långvarig inblandning av externa aktörer.
Totalsiffrorna gömmer att några konflikter blir mindre medan andra växer. Ett antal allvarliga konflikter från de senaste åren blev klart mindre våldsamma under 2016, särskilt i Ukraina, Pakistan och Nigeria. De konflikter som involverar Islamiska Staten växte emellertid i omfattning totalt sett.
Krigen i världen försköts till andra områden
Betydelsen av stormaktsinblandning framgår inte minst av den dramatiska utvecklingen i Östasien. Under det kalla kriget var Östasien det främsta slagfältet med Koreakriget, Vietnamkriget och många andra konflikter som blev en del av den världsomspännande stormaktsrivaliteten. Men under 1970-talet började en omsvängning som innebar att Kina och USA upphörde att föra krig mot varandra genom ombud och istället blev de facto allierade mot Sovjetunionen. Det innebar att krigen i världen försköts till andra områden under 1980-talet, framför allt till Afghanistan och delar av Afrika, men också Latinamerika.
– Trots att ett antal konflikter fortfarande är aktiva i Östasien är det ganska häpnadsväckande att se hur få människor som dödas i organiserat våld i regionen numera, särskilt med tanke på hur stor andel av världens befolkning som lever där, säger Erik Melander, ledare för forskningsprogrammet.
– Den Östasiatiska freden är en fantastisk framgång som vi kanske glömmer lite när vi med rätta bekymras av alla problem på andra håll, såsom i Mellanöstern. Man får inte heller glömma att det finns allvarliga risker i Östasien, bland annat ett antal territoriella dispyter, och de skulle i värsta fall kunna eskalera till stora krig på mycket kort tid, säger Erik Melander.
På Uppsala universitet avslutas nu ett sexårigt forskningsprogram om freden i Östasien finansierat av Riksbankens Jubileumsfond, och ett stort antal publikationer har kommit ut eller är under utgivande.
Projektet Clipp med forskare på VTI och Linköpings Universitet, LiU, har studerat tre svenska kommuner som kommit långt i sitt omställningsarbete för minskad klimatpåverkan och ökad förmåga att hantera konsekvenser av ett förändrat klimat.
Identifiera viktigaste åtgärderna
– Syftet med projektet var att identifiera nyckelåtgärder för att kommuner ska kunna åstadkomma ett effektivare klimatomställningsarbete, säger Karolina Isaksson, forskare VTI.
De tre studerade kommunerna har en gedigen historik av klimatarbete. Skälen till att klimatfrågan har prioriterats varierar, men det är egna erfarenheter av konkreta problem och risker som har varit den främsta drivkraften. Klimatfrågan sammanlänkas tydligt med den kommunala stadsbyggnadsinriktningen i stort.
– Klimatfrågan har integrerats i kommunernas strategiska arbete på så vis att den inte bara beskrivs som viktig ”i största allmänhet” utan presenteras som en förutsättning för att upprätthålla och vidareutveckla god livskvalitet i kommunerna. Detta har visat sig vara en nyckel till framgång, säger Karolina Isaksson.
Tydlighet och obekväma beslut En knäckfråga handlar om förmågan till praktiskt beslutsfattande och klarhet i prioriteringar. I fallstudiekommunerna finns tveksamhet kring hur styrande målen blir i praktiken. Kommunala planerare betonar återkommande svårigheter med att tillämpa översiktsplaner och andra strategiska dokument. Det blir tydligt att klimatfrågan sällan tillåts att i grunden utmana pågående urbana utvecklingstrender, normer och perspektiv.
– Utifrån analyserna ser vi ett behov av ett politiskt ledarskap som kan hantera även obekväma frågor. Detta framstår som en av de största och viktigaste, men också mest krävande uppgifterna, eftersom det handlar om att ta ställning för klimatfrågan även i sammanhang då den står i strid med exempelvis kommunala ambitioner att växa genom ett attraktivt, men riskfyllt vattennära byggande eller invanda mobilitets- och livsstilsmönster, säger Sofie Storbjörk på LiU.
Det är också viktigt med förmågan till extern kraftsamling. Privata aktörer såsom byggherrar och allmänhet behöver bli medskapare av klimatomställningen.
Aktivering av förändringskraft Förutom tydlig rollfördelning och spridning i den kommunala organisationen behövs aktivering och mobilisering av förändringskraft.
Nyckelfrågor i omställningsarbetet
Utveckla former för samverkan nationellt-regionalt-lokalt samspel, vilket innefattar en viss omprövning av befintliga roller, relationer och mandat.
Säkerställa en mer konsekvent tillämpning av befintliga strategiska verktyg som syftar till att stärka klimathänsyn i fysisk planering.
Utveckla former för intern kraftsamling i en bred och mångsidig kommunal organisation, som etableringen av kontinuerliga och framåtsyftande mötesplatser mellan tjänstemän och politiker över sektorsgränser.
Stärka transparens och tydlighet i det politiska beslutsfattandet. Framtidens politiska ledarskap behöver utveckla kapacitet att utmana etablerade normer och värderingar.
Utveckla former för att interagera med medborgare och privata aktörer så att de blir aktiva medskapare av klimatomställning.
Utveckla rutiner för att granska och följa upp den kommunala fysiska planeringens resultat utifrån ett klimatperspektiv.
Om projektet: Först gjordes telefonintervjuer med kommuner som i hög grad uppges ha tagit sig an klimatfrågan i sitt arbete. Därefter valde forskarna ut tre kommuner; Karlstad, Sundsvall och Vellinge, där de genomförde fördjupade fallstudier för få en bild av uppsatta mål och pågående klimatarbete. Projektet anordnade återkopplingsseminarier i fallstudiekommunerna samt workshops med användare och internationella forskare, där man identifierade nyckelåtgärder för att åstadkomma ett mer effektivt klimatomställningsarbete. Projektet (ClIpp) är ett samarbete mellan Centrum för klimatpolitisk forskning, CSPR, vid Linköpings universitet, LiU, och forskare vid enheten Mobilitet, aktörer, planering (MAP) vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.
Låg nivå av fysisk aktivitet, mycket stillasittande, många timmar framför skärmar. Det är den bild av många barn och ungdomars liv som ges i en unik studie som Centrum för idrottsforskning i dag presenterar för regeringen.
Samhällsdebatten om ungas fysiska aktivitet har fokuserat mycket på skolans bidrag till mer rörelse. Krav på fler timmar till ämnet idrott och hälsa är en het politisk fråga. Men det är inte i skolan som unga rör sig minst. Tvärtom. Huvuddelen av veckans dos fysisk aktivitet får eleverna när de befinner sig just där.
– Det är spännande att de har så stor andel tid i hälsofrämjande intensitet just på skoltid. Det visar att det finns en potential att höja aktiviteten på fritiden, säger Gisela Nyberg forskare på Karolinska Institutet, som genomfört studien i samarbete med Livsmedelsverket.
Skillnaden mellan skoltid och fritid på vardagar är alltså stor. Och på helger sjunker aktivitetsnivå kraftigt bland både pojkar och flickor i alla åldrar. Det gäller särskilt den kategori som rör sig allra minst – flickor på gymnasiet.
Pojkar i grundskolan är den enda kategori i studien som rör sig tillräckligt för att nå de hälsorekommendationer om fysisk aktivitet som den svenska läkarkåren står bakom. Men det sker bara på vardagar när de går i skolan. På helgerna sjunker även deras aktivitet under den rekommenderade nivån.
– Vi talar ofta om skolans och föreningsidrottens viktiga roll att främja fysisk aktivitet hos unga. Men om de är mest inaktiva under helgerna så verkar det vara viktigt att lyfta fram familjens betydelse för att uppmuntra de unga till fysisk aktivitet på lediga dagar, säger CIF:s utredare Johan R Norberg.
I studien deltog närmade 1 700 elever från 51 skolor runt om i Sverige. Eleverna gick i årskurs 5 och 8 i grundskolan samt gymnasiets årskurs 2. Deltagarna bar rörelsemätare (accelerometrar) under en vecka. Mätarna registrerar hur mycket man rör sig och med vilken intensitet.
Mer information: Resultaten i 2016 års uppföljning av statens stöd till idrotten finns på CIF:s webbplats.
Marie Nilssons avhandlingsarbete började med att hon undersökte vad lärarna på en skola i en skånsk kommun upplevde som positivt respektive negativt i sin vardag. De metoder hon använde var fokusgrupper, enskilda intervjuer och en enkät. Resultatet låg sedan till grund för ett försök med så kallad kollegial reflektion, där lärarna träffades i grupp och diskuterade gemensamma frågor.
I försökets första omgång träffades lärarna bara en halvtimma i veckan. Men de tyckte inte detta var nog, så reflektionsmötet utsträcktes så småningom till två timmar i veckan.
– Då ingick inte bara reflekterande samtal utan också samtal om arbetsuppgifter som lärarna tidigare utfört var och en för sig eller i mindre grupper. Att göra fler saker tillsammans har gett dem en större samsyn och gemenskap, menar Marie Nilsson.
Kollegial reflektion stressande men bra
Till den ”kollegiala reflektionen” användes, med stöd av rektor, delar av den tid som lärarna haft för gemensamma möten. Även om det extra inslaget ibland upplevdes som stressande, så uppskattade de allra flesta reflektionsmötena när de väl var där, och kände att de gav återhämtning.
– Det blev vi förvånade och glada över. Tidigare studier har visat att det är raster, pauser och fritid som ger återhämtning åt lärare, men här har man alltså kunnat återhämta sig under själva skoldagen, säger Marie Nilsson. Ett bevis för att lärarna på den aktuella skolan uppskattat mötena är också att de har fortsatt med den ”kollegiala reflektionen” även efter att den akademiska studien avslutats.
I sina gruppsamtal och intervjuer fann Marie Nilsson flera saker som gör att lärare finner sitt arbete meningsfullt. Det är bland annat att kunna ge omsorg till sina elever och känna att man bidrar till deras utveckling, och att ha en god relation till kollegorna. Sådana faktorer är salutogena, det vill säga bidrar till välmående.
Nödvändigt avsätta tid för reflektion
Forskaren tycker att dessa och andra positiva faktorer blir alltför undanskymda i dagens skoldiskussion, som mest fokuserar på det som är negativt.
– Visst ska man uppmärksamma riskfaktorer som kan göra lärarna sjuka, och försöka åtgärda dem. Men man bör också uppmärksamma och stödja de hälsobringande faktorerna. Först då blir det en bra balans i hälsoarbetet, menar hon.
Marie Nilsson tror att metoden med kollegial reflektion kan användas både på andra skolor och på andra typer av arbetsplatser.
– Men man måste avsätta tid för mötena, och även ge dem tid att utvecklas så att de finner sina former. En och samma form passar inte på alla ställen, utan mötenas uppläggning och innehåll måste anpassas till den aktuella gruppens behov och önskemål, framhåller hon.
Text: Ingela Björck
Avhandlingen: Salutogenic Resources in the Everyday Lives of Teachers. Promoting workplace learning and well-being och läggs fram vid Lunds universitet den 16 maj.
Kontakt: Marie Nilsson, doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet och lärare vid Högskolan Kristianstad, 0708-68 53 73, marie.nilsson@hkr.se
Upp till 70 procent av befolkningen accepterar tanken på att det finns andar, uppskattar Sara Duppils. Samtidigt som hon påpekar att siffrorna inte är vetenskapligt belagda.
– Det är otroligt mycket vanligare än man tror och sträcker sig över en bred skala från att se det som en livsfilosofi till att vara aktivt troende, säger hon.
Sara Duppils forskar i religionspsykologi vid Högskolan i Gävle och håller på att avsluta sin avhandling med arbetsnamnet Samtida spiritism. I 15 år har hon intresserat sig för människors erfarenheter av andar och andra världar. Det hon kallar en spiritistisk livssyn.
Att idén om en parallell värld delas av mer än halva befolkningen rimmar illa med beskrivningen av Sverige som ett av världens mest sekulariserade länder. Sara Duppils säger att när man kallar Sverige sekulariserat så är det från kristendomen. Man räknar inte de privata livssynerna. De har glömts bort.
En annan orsak kan vara att människor ogärna talar om hur de ser på andar. Man är rädd att verka flummig och ovetenskaplig.
– Att tro att det finns en andevärld som kan meddela sig till den värld vi lever i är väldigt skambelagt. Det en stigmatisering som går tillbaka till 1700-talet och upplysningen då pöbeln skiljdes ut från vetenskapsmännen och den stora massan ansågs vidskeplig och okunnig. Det här sitter kvar och människor är livrädda att bli förknippade med vidskeplighet.
Tror du att det finns andar?
– Jag är religionspsykolog och jag undersöker föreställningen om andar från ett psykologiskt perspektiv. Det jag har sett är att upplevelsen av att tro på andra världar har väldigt stor betydelse för olika typer av verklighetsuppfattningar.
Sara Duppils säger att uppfattningen om andar anpassas till den rådande världsbilden. Prästerna kallade dem demoner, folket för sina döda anhöriga. Idag är förklaringen naturvetenskaplig och baseras på teorin om att energier aldrig kan försvinna. Även efter döden fortsätter det sanna självet att existera i kraft av sin outplånliga energi. På 1800-talet kunde man ha sagt att det var Gud.
– Vi har gått från en dogmatisk kristendom till en tro på de egna upplevelserna. Det börjar ofta med att man har en erfarenhet som inspireras av en tradition i familjen – kanske en mamma eller farmor har berättat om en kontakt med andevärlden som de har haft. Men även tv och internet är viktiga för att forma de här föreställningarna.
I en upplevelsebaserad trosföreställning spelar även populärkulturen roll som andlig vägvisare. I spåren av att en kyrklig auktoritet har ersatts av media och den egna övertygelsen kan populärkulturen få en plats som andlig arena.
Tecknade förfädersandar en del av världen
– Det råder ingen tvekan om att filmer, böcker och dataspel har en roll i hur ungdomar ser på andlighet och religion, säger Peder Thalén professor i religionsvetenskap och kollega till Sara Duppils på högskolan i Gävle.
Han ger den japanska Mangakulturen som exempel. Där imiteras en serietidningsvärld genom att klä och sminka sig så att man liknar de tecknade figurerna.
– I den tecknade världen är gränsen mellan naturligt och övernaturligt upplöst. Förfädersandar och andra övernaturliga varelser interagerar med den vanliga världen. Genom att klä ut sig till olika karaktärer träder man in i detta alternativa universum och kan känna sig som en del av en vidgad verklighet.
Harry Potter blir allt mer kristuslik
Samma upplösning av gränsen mellan naturligt och övernaturligt återkommer i amerikansk serietidningskultur, menar Peder Thalén. Men där handlar det om superhjältar som X-men, Wonder Woman och Spider-Man.
– Samtidigt finns det tecken på att kristendomen kommer tillbaka fast i en dräkt som gör att ungdomar inte känner igen den.
Särskilt fantasy-genren är full av kristna referenser. De mest kända är kanske Sagan om Ringen, Twilight-filmerna från början av 2000-talet och förstås Harry Potter som i slutet av serien får alltmer kristuslika egenskaper. Ont och gott, ljus och mörker strider mot varandra i samma välbekanta kamp som den mellan Gud och Djävulen. Och i flera fall finns också direkta referenser till bibliska motiv.
– När traditionell kristendom omförpackas till nya spännande berättelser förvandlas den från något ointressant till något som ungdomar kastar sig över med liv och lust. Det verkar alltså finnas ett stort sug efter litteratur och film som behandlar de motiv som brukar tillskrivas religionen. I den meningen skulle man kunna säga att det finns ett underliggande behov av en andlig världsbild.
Populärkulturen fyller ett existentiellt tomrum
Det saknas forskning om det här området, påpekar Peder Thalén och söker därför förklaringar i det som brukar kallas ett postmodernt tillstånd. Det vill säga att både religionen och vetenskapen har förlorat sin roll som norm och vägvisare för de eviga frågorna om livet och dess mening.
– Utan tvekan fyller populärkulturen ett existentiellt tomrum för många ungdomar och kan fungera som ett privatreligiöst alternativ till den etablerade religiösa traditionen. Men det är svårt att uttala sig om hur omfattande denna privatreligiösa sektor är och vilken inverkan den har på individer, men att den har en stor kommersiell potential råder det ingen tvekan om, säger Peder Thalén.
Andarna i populärkulturen tar en mängd olika former och de återuppstår om och om igen i nya berättelser. Precis som de har bytt skepnad i människors andetro.
En gång var de synliga och i högsta grad fysiska varelser. Numer beskrivs de som flyktiga och abstrakta.
Det är individen själv som bestämmer om det finns fler verkligheter och man relaterar till sin egen känsla när man beskriver kontakten med andevärlden. I stort sett finns det ingen som kan ändra den upplevelsen, menar Sara Duppils.
– Idag är det högsta gudomliga väsendet människan själv eller hennes själ, som en del säger.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av Forskning.se
Kunskapen om uråldrigt liv i den syrefria miljön djupt ner i urberget är mycket begränsad, för att inte säga obefintlig. Livsformerna i denna näringsfattiga miljö ger ledtrådar till hur livet har uppstått på jorden och möjligen även på andra planeter där till exempel hög atmosfärsstrålning inte tillåter liv annat än djupt ner i berggrunden.
Detta är den mest omfattande studien om uråldrigt mikroorganism-baserat liv i urberget, en miljö som är vanlig i Skandinavien där studien bedrivits, men som finns på alla jordens kontinenter. Förutom att den ger ny kunskap om livsformer under våra fötter kan fynden även vara relevanta ur ett växthuseffektperspektiv, eftersom växthusgasen metan bevisligen bildats och konsumerats över stora områden och tidsrymder.
Uråldriga meddelanden i frusen sten
Henrik Drake, Linnéuniversitetet, som lett studien förklarar hur man spårat de uråldriga livsformerna:
– Kemiska signaturer som mikroorganismerna lämnat efter sig när de bildat och konsumerat metan är nyckeln, speciellt olika varianter (isotoper) av grundämnet kol och svavel. Vi har kartlagt dessa isotoper i mineral som bildats när mikroorganismerna levt, likt uråldriga meddelanden fruset i sten.
Studien visar att mikroorganismerna främst varit aktiva i de övre 800 meterna, vilket ger ny kunskap om livets begränsningar. Bevarat organiskt material inne i mineralen visar även en koppling mellan jordens ytsystem och det djupa systemet i berggrunden.
Metoden för att söka utomjordiskt liv
– Vi hittar spår av landlevande växter, som transporterats djupt ner i berggrundens sprickor där de brutits ned av mikroorganismer, förklarar Christine Heim vid Göttingens universitet i Tyskland som är medförfattare till studien.
För att ta reda på hur gamla spåren av liv är har forskarna använt nya metoder som mäter hur länge sönderfallet av en radioaktiv moderisotop i förhållande till dess dotterisotop har pågått i mineralen. Åldrarna sträcker sig så långt tillbaka som 400 miljoner år.
– Det är fascinerande att lägga pusslet om hur organismer levt och utvecklats under långa tidsrymder djupt ner i berggrunden, i en minst sagt extrem livsmiljö. Kunskapen och metodiken vi tagit fram är mycket lämpad i sökandet efter utomjordiskt liv, avslutar Henrik Drake.
Kontakta: Henrik Drake, telefon 0703-642 672, henrik.drake@lnu.se och Annika Sand, pressansvarig, telefon 076-830 01 05
Med atomupplöst elektronmikroskopi har forskare vid Linköpings universitet för första gången fångat ett fenomen, som under många årtionden har gäckat materialforskare. Studien publiceras i Naturetidskriften Scientific Reports.
I en del sammanhang är det väldigt viktigt att gränser upprätthålls. Tunnfilmsmaterial, som består av extremt tunna lager av olika material, är ett exempel på det. Det är välkänt att atomerna kan röra sig, eller diffundera på olika sätt, i material. Ett av diffusionssätten har länge varit ett teoretiskt koncept som föreslogs redan på 1950-talet, men har gäckat materialforskare sedan dess.
Forskare har hittills använt teoretiska modeller och indirekta metoder för att beskriva fenomenet, som kallas dislocation-pipe diffusion.
Lagren är 5 miljarddels meter tjocka
Nu har forskare vid Linköpings universitet och University of California i Berkeley observerat den svårfångade förflyttningen av atomer mellan lagren i en tunnfilm. De använde skanningstransmissionselektronmikroskopi (STEM) med så hög upplösning att det går att se hur de enskilda atomerna är placerade i materialet.
Forskarna detaljstuderade en tunnfilm där metallen hafniumnitrid (HfN) varvas med halvledarmaterialet scandiumnitrid (ScN) i lager som är runt 5 miljarddels meter tjocka.
HfN/ScN-tunnfilmens egenskaper gör den till en lämplig kandidat för användning i exempelvis beläggningsteknik och mikroelektronik. Då är det mycket viktigt att lagren av metall och halvledare inte blandas. Om atomer rör sig så långt att det bildas en bro mellan lagren i filmen kan det bli problem, ungefär som kortslutning i en elektrisk krets.
Atomerna vandrar i nästan alla material
– Materialet som vi har tittat på i den här studien fungerar som ett perfekt modellsystem, men den här typen av diffusion sker i nästan alla material. I alla elektroniska komponenter i mobiltelefoner, datorer och liknande konstruktioner har vi metaller och halvledare. Därför är det viktigt att inom materialvetenskapen förstå den här sortens diffusion, säger Magnus Garbrecht, biträdande universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
Upptäckten som beskrivs i studien kom till när Magnus Garbrecht värmde upp HfN/ScN-tunnfilmen till 950° C och märkte att hafnium gick ner i underliggande lager. Det visade sig att det fanns en defekt i materialet just där fenomenet uppstod. Forskarna värmde upp materialet flera gånger, undersökte det med STEM-mikroskopi och mätte hur långt enskilda atomer rörde sig.
– Våra mätvärden passar bra med värden från tidigare experiment med indirekta metoder och teoretiska modeller, vilket styrker att det vi ser verkligen är dislocation-pipe diffusion, säger Magnus Garbrecht.
Strävar efter kubisk struktur
Forskarna bakom studien lägger fram en förklaring till varför atomerna vandrar när materialet värms upp. Vid de linjära defekterna är de enskilda atomerna förskjutna i förhållande till varandra. Atomerna strävar efter att vara placerade i en perfekt kubisk struktur och när ordningen rubbas uppstår en anspänning. I studien visar forskarna att spänningarna i materialet blir mindre och mindre när atomerna diffunderar.
– Diffusionen leder till att spänningarna i materialet minskar och det förklarar varför det bara sker längs linjära defekter, säger Magnus Garbrecht.
Medförfattaren Bivas Saha vid University of California och Magnus Garbrecht har nyligen fått forskningsmedel från Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, STINT, för att utveckla samarbetet. Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet, regeringens strategiska satsning på avancerade funktionella material (AFM) och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Kontakt: Magnus Garbrecht, biträdande universitetslektor, magnus.garbrecht@liu.se, 013-28 67 66
Hur uppstod proteininteraktioner och hur har de utvecklats? Hur såg de ut, hur fungerade de och hur har de har förändrats till nutid? Forskningsresultaten som nu publiceras i eLife visar hur en kombination av förändringar i proteinernas egenskaper skapade bättre förutsättningar för reglering av en cellulär process.
Liv som det ser ut idag är helt beroende av proteiner och hur proteiner binder till varandra, interagerar, vilket till exempel kan leda till att en cellulär process snabbas på eller saktas ner. Samma slags proteiner och interaktioner finns ofta i alla arter inom en viss grupp, till exempel ryggradsdjur, men många är gemensamma för alla organismer på jorden.
Nya modifierade proteiner dyker upp
När en viss proteininteraktion finns endast i en viss grupp av organismer, som till exempel ryggradsdjur, betyder det att interaktionen uppkom vid ett visst tillfälle i den evolutionära historien i en föregångare till dagens ryggradsdjur. Nya och modifierade proteiner dyker ständigt upp i olika arter genom olika genetiska förändringar, men de flesta försvinner eftersom de inte ger organismen någon speciell fördel. Ibland ger ett nytt protein eller en ny interaktion en evolutionär fördel och då blir den kvar i organismen.
Proteinerna som forskarna har studerat tillhör en särskild klass – intrinsically disordered proteins eller oordnade proteiner på svenska.
Genom att analysera aminosyrasekvenserna för två proteiner från många olika nu levande arter har forskarna rekonstruerat proteinerna som de såg ut i våra föregångare som levde för 400 miljoner – 600 miljoner år sedan.
Urspungliga interaktioner svagare än nutida
Hur det äldsta av dessa djur såg ut är okänt men det var antagligen litet och med tvåsidig symmetri. En evolutionär linje ledde mot fiskarna och senare de första fyrfotingarna. Forskarna återupplivade proteinerna från dessa utdöda djur och undersökte proteinerna med både experiment och datorsimuleringar.
– Vi såg att den ursprungliga interaktionen var mycket svagare än den nutida och att de ursprungliga proteinerna antagligen var mer rörliga efter att de bundit till varandra. Ett anmärkningsvärt resultat är också att styrkan hos interaktionen inte har förändrats de senaste 450 miljoner åren, säger Greta Hultqvist.
De flesta proteiner veckar sin långa aminosyrakedja till en välordnad globulär form, som en boll. Men oordnade proteiner kan vara allt från väldigt flexibla bollar till en helt utsträckt aminosyrakedja. När oordnade proteiner interagerar med andra proteiner så antar de ofta en ordnad form, vilket är fallet med de proteiner som forskarna har studerat. Dessa oordnade proteiner är mycket vanliga i många av de processer som styr cellens funktioner.
– Vi ser en relativt svag och dynamisk interaktion som utvecklas till att bli starkare och mer rigid under en förhållandevis kort tidsperiod. Sedan förändras visserligen aminosyrasekvenserna för de här proteinerna när nya arter uppkommer under evolutionens gång. Men sett till bindningsstyrkan och flexibiliteten i deras interaktion har inte mycket hänt sedan den gemensamma förfadern till nejonögon, fiskar, reptiler och oss själva levde för 450 miljoner sedan, avslutar Per Jemth.
Studien är ett samarbete mellan Uppsala universitet, University of Cambridge, och ETH i Zürich.
Fattigdom, diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden och låg utbildningsnivå – romerna i Rumänien har inte haft det lätt sedan Ceausescus fall år 1989. När den världsomfattande ekonomiska krisen var ett faktum 2008 förvärrades läget ytterligare och de romer som tidigare hade tiggt i Sydeuropa tvingades att söka sig till länder som inte hade drabbats lika hårt av krisen, nämligen Skandinavien.
Men i takt med att tiggarna, även kallade EU-migranter, blev allt fler började den svenska solidariteten att vackla och ganska snart inleddes en debatt huruvida ett tiggeriförbud skulle införas.
I Danmark har det varit förbjudet att tigga sedan 1800-talet och i Norge förbjöds tiggeri i vissa kommuner år 2015. Sverige däremot avfärdade länge ett förbud, men i vintras öppnade regeringen för att se över nuvarande lagstiftning och eventuellt förbjuda tiggare med hänvisningen att det är en omänsklig situation.
De tuffaste drar till Danmark
Redan år 2015 kom dock en stor norsk studie om rumänska tiggare i Skandinavien fram till att ett sådant förbud skulle få omedelbara och i vissa fall katastrofala konsekvenser. I studien ”When poverty meets affluence. Migrants from Romania on the streets of the Scandinavian capitals” intervjuades 1200 tiggare i Stockholm, Oslo och Köpenhamn och enligt majoriteten av de intervjuade innebar deras inkomst från tiggeriet skillnaden mellan mat och inte mat, vård eller inte vård och skola eller inte skola för familjen hemma i Rumänien.
– Pengarna går i huvudsak till dagliga utgifter för familjerna där hemma. En del har betydande sjukvårdsutgifter eller sjukvårdsskulder. Många säger att pengarna går till barnens skolgång och vi har också sett att det bland migranterna är en större andel barn som går i skola, jämfört med de som stannar hemma. Har de pengar över investerar de flesta dem i sitt hus, säger Guri Tyldum, forskare i sociologi vid den norska forskningsstiftelsen Fafo och en av forskarna bakom rapporten.
Enligt forskarna är det alltför optimistiskt att tro att migrationen kan stävjas genom att ett förbud mot tiggeri. De nämner Köpenhamn som ett exempel. Eftersom tiggeri är förbjudet i Danmark har migranterna fått förlita sig på inkomstkällor som är mindre synliga, till exempel snatteri och ficktjuveri. Forskarna drar därför slutsatsen att förbudet endast har påverkat vilken sorts migranter som kommer dit, inte antalet. Tuffa åtgärder innebär att endast tuffa migranter vågar sig på resan och enligt dem är det en rimlig hypotes att förbudet i Köpenhamn till och med har lett till en ökning av antalet brott inom denna grupp.
– De rumänska migranterna i Danmark möter en betydligt brutalare vardag. De får springa snabbare och tåla mer för att tjäna pengar där och därför är det de tuffaste som reser dit. Stockholm däremot upplevs som tryggt och som en plats dit man kan skicka mormor.
Tjänar minst i Sverige
Förutom att kritisera eventuella förbud slår forskarna även hål på några andra myter som omgärdar tiggarna från Rumänien. Till exempel är det väldigt sällan som det handlar om organiserad kriminalitet. Det är förvisso sant att tiggarna är organiserade, men bara inom det sociala nätverket.
Tiggarna i Stockholm drog enligt studien in minst pengar per dag, runt 130 kronor. I Oslo var siffran 190 svenska kronor och i Köpenhamn 240 kronor.
– Under den tiden vi gjorde undersökningen så var det många som nyss hade kommit till Stockholm och marknaden var nog mer mättad än på andra ställen, säger Guri Tyldum.
Många svenskar är för ett förbud mot tiggeri
Trots att den norska studien publicerades 2015 visar relativt färska siffror från Aftonbladet/Inizio att 57 procent av svenskarna är för ett förbud mot tiggeri. År 2014 låg siffran på 36 procent. Någon som följt svenskarnas förändrade attityder mot tiggande utlänningar mellan 2014 och 2016 är Erik Hansson, doktorand i kulturgeografi vid Uppsala universitet. Enligt honom så beror en stor del av aversionen på en psykisk och emotionell rädsla för smärta.
– Den tiggande gesten går ut på att mana fram empati och medkännande för en annan människas lidande och behov. Att förnimma någon annans lidande triggar en själv och därför måste denna känsla blockeras, något som kan leda till aggression, förträngning eller sympati. Alla tre ”strategier” är sätt att undfly ångesten av att känna av någon annans behov, säger han.
I sin forskning har han intervjuat 60 svenska medborgare om deras känslor och tankar kring ämnet tiggeri och andra förklaringar till de negativa attityderna är bland annat att man är övertygad om att tiggarna är kriminella eller att man blir provocerad av att tiggarna inte förvärvsarbetar, vilket Erik Hansson i själva verket beror på en slags avundsjuka och en känsla av orättvisa, fast riktad mot en själv.
Romska flaggan. Flaggan som är delad i blått och grönt, vilket står för himlen och jorden, är belagd med ett rött hjul (chakra) med 16 ekrar. Detta hjul symboliserar den kringresande traditionen hos romer.
Mer moraliskt med krigsflyktingar
Debatten om tiggandes vara eller inte vara blossade upp år 2013. Om frågan var brännhet då är den snarare iskall nu, trots att inget tyder på att antalet tiggare från Rumänien har minskat i antal.
– Flera faktorer spelar in, men den främsta är väl det trista faktum att tiggarnas närvaro inte längre betraktas som en nyhet. Så småningom vänjer sig människor vid det som till en början upplevs som avvikande i vardagen, bara det hänger kvar i vardagslivet, säger Erik Hansson.
Ett annat skäl enligt honom är att inget av partierna brytt sig om att utveckla frågan om EU-migranternas sociala nöd så som brist på utbildning, vård och bostad.
– Vad som verkligen botar fattigdom är pengar, men en sådan politisk lösning riskerar att undergräva andra delar av den ekonomiska politiken, till exempel var gränsen går för nationellt ansvar för andra länders medborgare. Så eftersom politiken befinner sig i ett sådant dödläge ebbar även debatten ur.
Dessutom tror Erik Hansson att det för många framstår som att det redan finns så många som behöver hjälp, vilket gör att man prioriterar en grupp, till exempel flyktingar, framför en annan, till exempel tiggare.”
– Krigsflyktingar har också en högre moralisk status att hjälpa än utfattiga.
Några fakta:
Det finns inga officiella siffror på hur många tiggare det finns i Sverige, men enligt en undersökning som SVT Nyheter gjorde 2016 rör det sig om 4000-5000. Inte alla är rumänska romer.Tiggeri är förbjudet i Rumänien, Ungern, Grekland, Italien, Storbritannien, Danmark och Norge (i vissa kommuner).
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Mjölkprover som har samlats in automatiskt vid mjölkningen och analyserats på halter av könshormonet progesteron, har för första gången testats som urvalsfaktor i avel för förbättrad fruktsamhet hos mjölkkor. Arvbarheten tycks vara högre än i dagens fruktsamhetsmått.
Under 1990-talet och början av 2000-talet uppmärksammades det att fruktsamheten hos mjölkkor började försämras. Särskilt tydligt var det i Holsteinrasen, där aveln internationellt sett haft stort fokus på hög mjölkproduktion. Av denna anledning finns ett starkt intresse att förbättra urvalet för fruktsamhet.
Automatiserad mätning av fruksamhet Idag används semineringsdata i aveln för fruktsamhet, till exempel uppgifter om tid till brunst efter kalvning samt antalet semineringar för dräktighet. Dessa data påverkas av olika skötselfaktorer, och är därför inte lika säkra som fysiologiska mätningar på kon själv. Tidigare studier har visat att endokrina mått på fruktsamheten (hormonnivåer), har högre arvbarhet än klassiska mått på fruksamhet. Provtagning och analys av exempelvis hormonvärden har dock krävt mycket manuellt arbete, vilket har begränsat möjligheterna att använda dessa mått i stor skala.
Idag automatiseras mjölkproduktionen alltmer och det finns kommersiella skötselsystem för övervakning av kornas fruktsamhet. Dessutom finns möjlighet att göra urval direkt utifrån information i kons arvsmassa, så kallad genomisk selektion.
Amabel Tenghe har i sitt doktorsarbete undersökt två nya metoder som skulle kunna ge en mer effektiv selektion för ökad fruktsamhet. I den ena används halten av det för fertiliteten viktiga könshormonet progesteron (gulkroppshormon) i mjölkprover som insamlas och analyseras automatiskt. I den andra används information direkt från arvsmassan, särskilt geonom helgenomsanalyser som blivit tillgängliga de senaste åren.
Stora möjligheter att förbättra avel Nya fruktsamhetsegenskaper baserade på automatiskt registrerade progesteronhalter i mjölk visade sig ha högre arvbarhet än klassiska fruktsamhetsegenskaper. Analyser av arvsmassan visade att 17 regioner på kromosomerna var kopplade till de endokrina egenskaperna. I två av dessa regioner fanns ett antal kandidatgener med möjliga samband till fruktsamheten. Ingen enskild gen var dock så starkt kopplad till fruktsamheten att den skulle kunna användas direkt i avelsurvalet.
Säkerheten i genomiskt skattade avelsvärden ökade betydligt om man samtidigt kombinerar endokrina mått med klassiska fruktsamhetsmått. För att det ska vara lönsamt att investera i endokrina fruktsamhetsmått bör dessa dock ingå som målegenskaper i avelsindexet. Automatiska registreringar kombinerat med genomisk selektion ger stora möjligheter att förbättra framtida avelsurval.
Arvbarhet;begrepp inom djur- och växtförädlingen, ett statistiskt mått på en egenskaps ärftlighet
Avhandling: ”Milk progesterone measures to improve genomic selection for fertility in dairy cows”, Amabel Tenghe, institutionen för husdjursgenetik, SLU, försvarade sin avhandling den 28 april i Wageningen i Nederländerna, för vinnande av doktorsgrad vid både Sveriges lantbruksuniversitet och Wageningen University. Opponent var Dr. Bjørg Heringstad från Norges miljø- og biovitenskapelige universitet.
Kontakt: Britt Berglund, professor. Institutionen för husdjursgenetik 018-671973, britt.berglund@slu.se
Kunskapen kan få klinisk betydelse när det gäller nya sätt att motverka bakterier. Och jag tror att vi skall fundera över tillämpningar av dessa koncept i en tid av tilltagande antibiotikaresistens, menar Artur Schmidtchen, som är professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
– Förmågan att effektivt kunna läka sår är evolutionärt viktig för vår överlevnad. Jämfört med antibiotika har medfödd immunitet funnits i miljontals år, säger han.
Det forskarna upptäckt är att fragment av trombin, som är ett vanligt blodprotein och finns i sår, kan aggregera både bakterier och deras gifter, något de inte såg i vanlig blodplasma. Aggregationen sker snabbt i sårvätskan och leder till att bakterier och endotoxiner inte bara samlas ihop utan också kan ”ätas upp” av kroppens inflammatoriska celler.
– På så sätt undviker kroppen en spridning av infektionen. Vi tror att detta är en grundläggande mekanism för att ta hand om både bakterier och deras gifter under sårläkningen, säger Jitka Petrlova försteförfattare till en artikel om upptäckten i vetenskapliga tidskriften PNAS.
Aggregation primärt skydd mot infektioner
– Fynden kopplar aggregation till vårt primära skydd mot infektioner. Det är känt att olika aggregerande proteiner kan bilda så kallade amyloidinlagringar i både hud och inre organ som hjärna. En mekanism som ursprungligen är tänkt att skydda oss, kan således ibland bli felaktigt aktiverad, och ge upphov till degenerativa sjukdomar.
Artur Schmidtchen, professor i dermatologi/venereologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, som forskat inom området medfödd immunitet i över 20 år är glad över resultaten i studien.
– Det har alltid fascinerat mig hur naturen på ett effektivt sätt har byggt upp olika skyddsmekanismer, där sårläkning är en rik källa till nya upptäckter, säger han.
Kliniska tillämpningar av kunskaperna kan i bästa fall erbjuda alternativ till antibiotika.
– Vi kanske inte behöver döda bakterierna med antibiotika utan bara samla ihop dem så att kroppen bättre kan ta hand om infektionen, menar Jitka Petrlova.
Studien har genomförts i nära samarbete med kollegor, både i Lund, Köpenhamn och i Singapore och publiceras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).
Kontakt: Artur Schmidtchen, professor i dermatologi och venereologi, Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, mobil: 0733-336431. artur.schmidtchen@med.lu.se
Studien har finansierats genom medel från:Vetenskapsrådet, O.E. och Edla Johanssons vetenskapliga stiftelse, Edvard Welanders stiftelse och Finsenstiftelsen, Crafoordska stiftelsen, Alfred Österlunds Stiftelse, Torsten Söderbergs Stiftelse, Stiftelsen för strategisk forskning, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Region Skåne genom s.k. ALF-medel, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet
Många bakterier som orsakar sjukdomar har ett speciellt sätt att försvara sig mot att bli uppätna och dö – de överlever helt enkelt inuti sina värddjurs celler, vilket också är skälet till att de kan orsaka sjukdomar. Ett exempel på en sådan bakterie är Francisella tularensis, som orsakar sjukdomen harpest bland däggdjur. Den finns inte bara inuti däggdjur, utan kan även återfinnas i vatten från sjöar.
Koppling mellan bakterierna och havsmiljön När ett däggdjur utsätts för smitta av sjukdomsalstrande bakterier går immunförsvaret igång, och så kallade makrofager mobiliseras för att äta upp den angripande bakterien.
En proppmätt protozo. Foto: Johanna Thelaus/FOI
Vissa bakterier, såsom Francisella tularensis, är motståndskraftiga mot makrofagens försök att lösa upp den, och kan leva vidare, föröka sig och orsaka sjukdomen inuti värddjuret.
I hav och sjö är det istället protozoer – pyttesmå, encelliga organismer – som är bakteriernas största fiende, och som lever på att äta de små bakterierna. Normalt sett innebär detta att bakterierna dör, men det finns alltså bakterier som kan överleva inuti protozoerna, en strategi som starkt påminner om hur de överlever i ett värddjur.
De nya forskningsresultaten visar på viktiga men tidigare okända länkar mellan sjukdomsalstrande bakterier som påverkar däggdjur på land, den akvatiska miljöns invånare och miljötillståndet i våra sjöar och hav. Peter Mathisen genomförde experiment där allmänt förekommande havsbakterier från Bottniska viken utsattes för bakterieätande protozoer. Han visade att bakteriesamhällets försvarsförmåga ökade när det utsattes för ett predationstryck. Resultaten indikerar att sjöar och hav kan fungera som ”gym” för patogena bakterier, där de tränar upp sin försvarsförmåga.
Övergödning bidrar till träningen
Den resistens som bakterier utvecklar mot protozoer verkar även fungerar mot människokroppens försvar mot invaderande bakterier. En ökad förekomst av predationsresistenta bakterier i övergödda vatten ger därför en ökad risk för uppkomst och spridning av sjukdomsalstrande bakterier. Havsvattnet kan därför tjäna som ett ”gym” för bakterierna, där de i närvaro av predatorer kan träna upp sitt försvar mot att själva bli uppätna och dö.
Många hav, däribland Östersjön, är idag utsatta för övergödning. Det är väl känt att överflödet av näring påverkar näringskedjan, och att oätliga, fintrådiga och toxiska algarter kan gynnas av överflödet av näring. En mer okänd effekt av övergödning är ökad förekomst av oätliga och skadliga bakteriearter.
Bakterier gynnas av ökad närsaltsbelastning eftersom de har förmåga att ta upp lösta näringsämnen. Protozoer kommer i sin tur att gynnas av den ökade bakterietillväxten. Protozoerna är begränsade av mängden bakterier att äta, vilket innebär att den större mängden bakterier direkt kommer att ätas upp av protozoerna. Det ger ett stort predationstryck på bakterierna, vilket leder det till att bakterierna utvecklar predationsresistens.
Sjöar och hav spelar en mycket större roll för spridning av sjukdomsalstrande bakterier än vad som tidigare varit känt, och forskningsresultaten kan bli viktiga för riskbedömning av spridning av sjukdomsalstrande bakterier världen över.
– Resultaten är relevanta för riskbedömning av spridning av sjukdomsalstrande bakterier, där sjöar och hav verkar spela större roll än vad som tidigare varit känt, säger han.
Kontakt: Peter Mathisen, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 0730-566560
Agneta Andersson, professor verksam vid Umeå marina forskningscentrum (UMF) Telefon: 070-509 42 60 E-post: agneta.andersson@umu.se
DNA-molekylen innehåller instruktioner i form av sekvenser uppbyggda av fyra nukleotidbaser, adenin (A), cytosin (C), guanin (G) och tymin (T), som kan betraktas som bokstäverna i det genetiska språket. Korta sekvenser av dessa bokstäver formar ”DNA-ord” som avgör när och var proteiner i kroppen tillverkas.
I nästan alla celler i människokroppen är ordningsföljden av bokstäverna densamma. Olika gener aktiveras (uttrycks) dock i olika celltyper vilket ger cellerna specialiserade roller och möjlighet att fungera som till exempel hjärnceller eller muskelceller.
Nyckeln till denna genreglering ligger hos specialiserade DNA-bindande proteiner – transkriptionsfaktorer – som binder till gensekvenser och aktiverar eller hämmar genuttrycket.
Föredrar metylerat C
DNA-bokstaven C förekommer i två former, cytosin och metylcytosin, som kan ses som samma bokstav med eller utan accent (C och Ç). Metylering av DNA-baser är en typ av epigenetisk förändring, en biokemisk modifiering av genomet som inte ändrar bokstavsordningen i DNA-sekvensen. Vilken variant av C som förekommer påverkar inte vilken typ av protein som bildas men kan däremot ha stor betydelse för när och var proteinerna produceras. Tidigare forskning har visat att regioner i genomet där C är metylerat vanligen är inaktiva och att många transkriptionsfaktorer är oförmögna att binda till sådana sekvenser.
Genom att analysera hundratals olika transkriptionsfaktorer har forskare vid Karolinska Institutet nu funnit att vissa av dessa genreglerande proteiner faktiskt föredrar metylerat Ç. Flera av dessa är viktiga för embryonal utveckling eller inblandade i utveckling av cancer i prostata och tjocktarm.
Styrande transkriptionsfaktorer
– Resultaten antyder att det finns en typ av ”styrande” transkriptionsfaktorer som kan aktivera delar av genomet som normalt är inaktivt, och på så sätt möjliggöra bildandet av nya organ under embryonal utveckling eller igångsättning av skadliga förändringar i celler som leder till sjukdomar såsom cancer, säger professor Jussi Taipale vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet som lett forskningen.
Fynden banar väg för att knäcka den genetiska kod som styr uttrycket av gener och har stor betydelse för förståelsen av embryonal utveckling och olika sjukdomsprocesser. Tillgången till sjukdomsrelaterad information om genomet ökar snabbt och exponentiellt.
– Studien visar hur modifiering av DNA-strukturen påverkar bindning av transkriptionsfaktorer, vilket ökar vår förståelse för hur gener regleras i celler och hjälper oss att tyda grammatiken i det genetiska språket, säger Jussi Taipale.
Miniparlör
Transkription, den process i cellen när DNA kopieras till RNA-molekyler RNA, de molekyler som bland annat fungerar som en budbärare mellan generna och de proteiner som generna kodar för. Genreglering, beskrivningen av hur en gen regleras. En gen kan sättas på, slås av, uppregleras och nedregleras. Källa:genteknik.nuYour text
Studien finansierades av Center of Excellence in Cancer Genetics vid Finlands Akademi, ERA SynBio-projektet MirrorBio, Centrum för innovativ medicin (CIMED) vid Karolinska Institutet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Göran Gustafssons Stiftelse och Vetenskapsrådet.
Artikel i Science: Yimeng Yin, Ekaterina Morgunova, Arttu Jolma, Eevi Kaasinen, Biswajyoti Sahu, Syed Khund-Sayeed, Pratyush K. Das, Teemu Kivioja, Kashyap Dave, Fan Zhong, Kazuhiro R. Nitta, Minna Taipale, Alexander Popov, Paul A. Ginno, Silvia Domcke, Jian Yan, Dirk Schübeler, Charles Vinson & Jussi Taipale. “Impact of cytosine methylation on DNA binding specificities of human transcription factors”. Science, 5 maj 2017.
Kontakt: Jussi Taipale, Professor. Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik. Karolinska Institutet. Tel: 08-524 811 81 Mobil: 0736-49 18 79
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
– Utan tvekan fyller populärkulturen ett existentiellt tomrum för många ungdomar och kan fungera som ett privatreligiöst alternativ till den etablerade religiösa traditionen. Men det är svårt att uttala sig om hur omfattande denna privatreligiösa sektor är och vilken inverkan den har på individer, men att den har en stor kommersiell potential råder det ingen tvekan om, säger Peder Thalén.
Den resistens som bakterier utvecklar mot protozoer verkar även fungerar mot människokroppens försvar mot invaderande bakterier. En ökad förekomst av predationsresistenta bakterier i övergödda vatten ger därför en ökad risk för uppkomst och spridning av sjukdomsalstrande bakterier. Havsvattnet kan därför tjäna som ett ”gym” för bakterierna, där de i närvaro av predatorer kan träna upp sitt försvar mot att själva bli uppätna och dö.