Mot bakgrund av VTI:s regeringsuppdrag fann forskarna behovet av att på ett mer ingående sätt än vad som gjorts tidigare, kartlägga hur Sveriges landsbygdsbefolkning reser. Särskilt behövdes kunskap om vilka som reser kollektivt och i vilka ärenden, samt skillnader mellan landsbygd och glesbygd. Studien bygger på den nationella resvaneundersökningen för 2005-2006, vilken författarna har bedömt vara mer tillförlitlig än senare upplagor.
Vanligast ta bussen till jobbet
– Kartläggningen visar att befolkningen i lands- och glesbygd reste med kollektivtrafik i mycket liten utsträckning. Bilen var det klart dominerande färdmedlet. Detta generella mönster är känt sedan tidigare, men vi vet nu mer om omfattningen samt om vilka som ändå reste kollektivt och till vad, säger Ivan Ridderstedt, forskningsassistent på VTI.
Under den undersökta perioden var nio procent av landsbygdsbefolkningens resor med kollektivtrafik och 58 procent med bil. I glesbygd var fem procent av resorna med kollektivtrafik och 60 procent med bil. Den vanligaste resan bland vuxna är den till och från arbete. I landsbygd gjordes sju procent av dessa resor med kollektivtrafik och i glesbygd endast en procent. Resor till och från arbetet var ändå den klart vanligaste kollektivtrafikresan bland vuxna lands- och glesbygdsbor.
I kartläggningen framgår att det var små skillnader mellan olika inkomstgrupper. Det fanns en viss skillnad mellan könen: 60 procent av de som reste kollektivt i lands- och glesbygd var kvinnor. Ett mer tydligt mönster är att unga upp till och med 18 år stod för 66 procent av alla kollektivresor.
Unga reser mer kollektivt än äldre
– Unga utmärkte sig med en betydande andel kollektivtrafikresor. I både lands- och glesbygd var cirka 40 procent av resorna till och från skola med kollektivtrafik, när skolskjuts räknas med. Dessa resor var de totalt sett vanligaste resorna med kollektivtrafik i lands- och glesbygd, säger Ivan Ridderstedt.
Ett annat resultat av kartläggningen är att många av lands- och glesbygdens kollektivresenärer också är frekventa bilresenärer. Hela 87 procent av de lands- eller glesbygdsbor som uppgav att de reste med kollektivtrafik minst en gång i veckan uppgav också att de reste med bil minst en gång i veckan. Nära hälften uppgav att de åkte bil under de flesta av veckans dagar. Lite mer än en fjärdedel av de vuxna som reste kollektivt hade dock inte körkort och ungefär en femtedel hade inte en bil i hushållet.
Resandet med kollektivtrafik i andra ärenden än arbete och skola, så som för inköp, service, fritidsaktivitet eller umgänge, var av en nästan obetydlig omfattning.
Så gick det till att göra studien
Studien bygger på Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA:s) nationella resvaneundersökning RES 2005-2006. Den bedöms vara mer tillförlitlig än de senare nationella resvaneundersökningarna. Svarsfrekvensen bland de 41 225 individerna i urvalet var hela 68 procent och jämn över olika populationsgrupper. Totalt ger undersökningen data om cirka 18 000 resor av 8 626 resenärer boende i lands- eller glesbygd. Vid efterföljande resvaneundersökningar har svarsfrekvensen blivit mer ojämn mellan olika grupper och sjunkit ner under 40 procent.
Tidigare studier redogör för det generella resmönstret, fördelning mellan färdmedel med mera, men går inte djupare in på hur kollektivtrafik används i landsbygd och av vilka. De flesta studier som gjorts tidigare har tillämpat en kommunbaserad definition av landsbygd. I vad som kallas landsbygdskommuner finns ofta områden av tätort och i mer tätbefolkade kommuner kan det finnas områden av lands- och glesbygd. I denna studie har forskarna därför valt att ha en större precision i hur statistiken i den nationella resevaneundersökningen kopplas till landsbygd.
Landsbygd har definierats som områden med mellan 5 till 45 minuters bilresa till närmaste tätort med mer än 3 000 invånare. Områden med mer än 45 minuters avstånd till en tätort är definierade som glesbygd. Träffsäkerheten gällande hur respondenterna i undersökningen kopplas till en områdestyp blev därmed väsentligt högre än i tidigare undersökningar.
Bild: Av Västgöten (Eget arbete) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons
Våren 2015 presenterade forskargruppen vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet en liten jonpump med förmåga att pumpa in rätt dos av kroppens egen smärtlindring precis där den behövs. Det är ett första steg mot effektivare behandling av exempelvis kronisk smärta. Under hösten samma år visade forskargruppen hur de fått rosor att suga upp en vattenlöslig ledande polymer, vilket innebar att en fullt fungerande transistor kunde skapas i rosens stam. Flower power fick en helt ny innebörd.
Levererade auxin från jonpump
– För ungefär 10 år sedan började vi fundera över om vår jonpump kunde leverera substanser även till växter. För ett par år sedan träffade vi professor Markus Grebe och hans kolleger vid Umeå Plant Science Centre och fick klart för oss att jonpumpen även kunde vara användbar för växtbiologer, berättar Daniel Simon, universitetslektor och ansvarig för forskningsområdet organisk bioelektronik vid Laboratoriet för organisk elektronik.
David Poxson och Roger Gabrielsson, båda postdoktorer vid Laboratoriet för organisk elektronik, startade då arbetet med att hitta en substans som kunde transportera och leverera de signalämnen som finns i växter, exempelvis hormonet auxin.
David Poxson har sedan i nära samarbete med biologerna vid Umeå Plant Science Centre testat att applicera pumpen på roten till den lilla blomman backtrav, Arabidopsis thaliana, växtbiologernas motsvarighet till bananflugan.
Dendrolyten kan utveckla tekniken
Resultatet blev att de med hjälp av elektroniken kunde kontrollera mängden auxin som togs upp i roten. David Poxson och hans kollega i Umeå, Michal Karady, upptäckte även att rotens tillväxt gick att kontrollera via leveranser av auxin från jonpumpen.
– Vi har åstadkommit ett banbrytande steg inom växtforskningen tack vare vårt tvärvetenskapliga samarbete. Flera forskargrupper från Umeå Science Plant Centre och Linköpings universitet har varit inblandade i detta. Pumpen kommer sannolikt att kunna användas för vidare studier inte bara av auxin utan även av en mängd andra hormoner. Det kommer att ge oss en större förståelse för de olika hormonernas betydelse inom växtfysiologin, säger Markus Grebe.
Det nya materialet, en dendrolyt, som Roger Gabrielsson tagit fram för leverans av kemiska substanser via jonpumpen har även visat sig ha andra fördelar.
– Materialet innebär möjligheter att utveckla tekniken med jonpumpen för leverans av betydligt fler signal- och terapeutiska substanser, säger Daniel Simon.
Reglera växternas fysiologi
Resultaten har nu publicerats i den ansedda vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, PNAS.
– Det här är ett viktigt framsteg, både att vi nu vet att vi kan använda jonpumpen på växter och att vi kan reglera växternas fysiologi, säger professor Magnus Berggren, chef för Laboratoriet för organisk elektronik.
Forskningen finansieras av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse inom projektet ShapeSystems.
Artikeln: Regulating plant physiology with organic electronics, David Poxson, Michal Karady, Roger Gabrielsson, Aziz Alkattan, Anna Gustavsson, Siamsa Doyle, Stéphanie Robert, Karin Ljung, Markus Grebe, Daniel T Simon och Magnus Berggren, Linköpings universitet, Umeå universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet 2017, PNAS, doi/10.1073/pnas.1617758114
Forskare har varit intresserade av dinosauriernas härkomst och evolution ända sedan de först upptäcktes. Dinosaurierna och deras evolutionära ättlingar fåglarna hör till en större grupp av fossila reptiler som kallas härskarödlor, eller arkosaurier.
Dinosauriernas närmsta släktingar finns i utvecklingsgrenen Avemetatarsalia från vilken flygödlor, dinosaurier och fåglar utvecklades. Väldigt lite har varit känt om evolutionen hos de tidiga arterna på den grenen och det har varit svårt för forskarna att skapa sig en förståelse för hur dinosaurierna egentligen fick sina karaktäristiska anatomiska, ekologiska och biologiska drag. Under många år kände man bara till dinosauriernas närmsta släktingar genom fossilfragment.
Teleocrater-fossil hittades redan 1933
På senare tid har dock flera nya viktiga arter upptäckts runt om i världen.
De första fossilen av Teleocrater hittades redan 1933 av den brittiske paleontologen F. Rex Parrington i området Manda Beds i södra Tanzania. Alan J. Charig, intendent vid Natural History Museum i London, fortsatte att arbeta med Parringtons fossil men resultaten publicerades aldrig. 1963 åkta han tillbaka till Tanzania för att leta mer fossil. Ännu fler fossil samlades in av en internationell forskargrupp 2015 och flera av dessa är medförfattare till artikeln som nu publiceras i Nature och som formellt sätter Teleocrater på plats i släktträdet.
– Tanzania är den nya frontlinjen för förståelsen av dinosauriernas tidigaste släktingars evolution. Tidigare har de flesta viktiga fossil från perioden trias hittats i Argentina men nu har flera fynd gjorts i Tanzania som visar ben från de allra äldsta dinosaurierna och deras närmsta kusiner, berättar Grzegorz Niedzwiedzki, forskare i evolution och utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet och medförfattare till den nya studien.
Det är ungefär 245 miljoner år sedan Teleocrater knallade runt på jorden (de tidigaste dinosaurierna började utvecklats för cirka 230 miljoner år sedan). Hon var uppskattningsvis två till tre meter lång, hade en mankhöjd på mellan 0,5 och 0,75 m och vägde någonstans mellan 10 och 30 kilo. Forskarna tror att hon hade lång hals och vassa krökta och sågtandade tänder, vilka placerar henne bland köttätarna.
Aphanosauria – ny grupp reptiler
Teleocrater fyller en kritisk lucka i den fossila kartläggningen av dinosauriernas släktingar och med hjälp av denna nya art har forskarna identifierat en helt ny grupp av reptiler som de kallar Aphanosauria. Dessa har påträffats i Ryssland, Indien, Tanzania och Brasilien.
På släktträdet hör dessa hemma långt ner på fågel/dinosauriegrenen, innan denna delade upp sig till en dinosaurie- och en flygödlegren. Medlemmarna i gruppen har karaktärsdrag som både hämtas från fåglarnas och krokodilernas sista gemensamma förfäder (exempelvis krokodilliknande fotleder) men också typiska dinosauriedrag, som förstorad dinosaurielik käkmuskulatur.
Tidsperioden trias har länge varit känd för att vara ”krokodilsläktingarnas tidsålder” men det står nu klart att det vid denna tid också fanns många olika arter av dinosauriernas tidiga släktingar och att dessa var spridda över stora delar av jorden i stora antal.
Den nya studien visar också att arter som tidigare använts som modeller och typexempel för förståelsen av dinosauriernas uppkomst i själva verket varit mycket specialiserade och fungerar dåligt för att beskriva den generella utvecklingen.
– Vår upptäckt visar värdet av att vårda och omvärdera historiska samlingar. Många nya upptäckter, som denna, kan göras genom att se över museisamlingar med nya ögon, säger Paul M Barrett, professor vid Natural History Museum i London.
I en alltmer globaliserad värld behöver lagstiftning och beskattning hänga med. Såväl för att säkra samhällets intäkter som för att öka rättssäkerheten för den enskilde och skapa ekonomisk rättvisa mellan länder och kommuner. Det visar Yvette Lind i en ny avhandling vid Umeå universitet, som bland annat berör pendlingen över Öresund.
– Det går att dels på kort sikt göra justeringar som enkelt kan implementeras i ländernas befintliga lagstiftning, dels skapa ett transnationellt regelverk vilket förstås är mer komplicerat, säger Yvette Lind.
I sin doktorsavhandling har Yvette Lind studerat skatteregler och socialförsäkringsregler i två gränsregioner: Öresund och Meuse-Rhen. I en komparativ studie analyseras reglerna i fyra länder i de två regionerna, Belgien/Nederländerna i Meuse-Rhen och Sverige/Danmark i Öresund.
Rättspluralism leder till osäkerhet
När flera länder blir inblandade kan ett större antal rättskällor – nationell rätt, EU-rätt samt den internationella skatterätten – tillämpas. Det blir vad som jurister kallar rättspluralism. Det kan leda till osäkerhet om vilka rättskällor som är tillämpliga i det enskilda fallet och det kan leda till olika rättsliga utgångar, vad jurister kallar rättspolycentri. I avhandlingen analyserar Yvette Lind konkreta exempel och ger förslag till lösningar.
Under 2015 arbetspendlade drygt 15000 personer dagligen över Öresund. Det stora flertalet bor i Skåne och pendlar till jobb på den danska sidan. Enligt skatteavtalet mellan Danmark och Sverige sker beskattningen i det land där arbetet är utfört, det vill säga oftast i Danmark.
Problemet är att de som bor i Sverige nyttjar den svenska välfärden och då belastar de skånska kommunerna utan att betala skatt där. Enligt skatteavtalet fördelas en del av skatteintäkterna tillbaka till Sverige, men då inte direkt till de berörda kommunerna utan till det kommunala utjämningssystemet som de skånska kommunerna därmed blir beroende av.
Mer neutral rättslig sits för gränspendlare
– Skatteavtalet skulle kunna justeras för att kompensera bättre för orättvisorna men på sikt borde man göra ett nytt skatteavtal, alternativ göra tillägg till det i form av en Lex Öresund, säger Yvette Lind.
Den föreslagna Lex Öresund skulle ha till syfte att placera gränspendlarna i en mer neutral rättslig sits med hänsyn till skatter och socialförsäkringar. I förslaget ingår en administrativ tribunal med representanter från såväl den svenska som danska sidan, som tillsammans kan tolka vilka regler som gäller i olika fall. Detta för att minska rättspluralismen och rättspolycentrin samt öka förutsägbarheten i tolkningen och därmed bidra till en ökad rättssäkerhet för gränspendlarna.
Allt i syftet att gränsöverskridande regioner ska kunna fortsätta integreras ekonomiskt.
Disputationen: Yvette Lind, Juridiska institutionen, Umeå universitet, försvarar måndag 24 april sin avhandling med den svenska titeln:”Att korsa en gräns” – En komparativ skatterättslig studie av konsekvenserna relaterade till gränsarbete i Öresund- och Meuse-Rhine regionerna. Engelsk titel:”Crossing a Border” – A comparative Tax Law Study on the Consequences of Cross-Border Work in the Öresund- and Meuse-Rhine Regions. Fakultetsopponent: Docent Martin Berglund, Juridiska institutionen, Uppsala universitet. Samhällsvetarhuset S213h, Umeå, kl. 10-15-12.00.
Yvette Lind är uppvuxen i Kalix men bosatt i Umeå.
I studien har forskarna studerat de specifika förändringar som sker i ett protein när det utvecklas från sin ursprungliga funktion till att utföra en ny enzymatisk funktion, eller till att kunna kombinera de båda. De nya proteinerna som studerats i det aktuella arbetet evolverades fram i tidigare studier (PNAS 2007, Science 2012) där bakterier var beroende av den nya funktionen för att kunna växa.
Proteiner delades i tre grupper efter de olika funktionerna. Samtliga renades från bakterier och studerades med avseende på sin struktur på atomnivå (röntgenkristallografi), sin dynamik (NMR), sin prestanda (kinetikmätningar) och sin koncentration i cellen (masspektrometri).
Nya funktioner med små medel
– Vår studie visar att den nya funktionen hos enzymet HisA utvecklades genom att de rörliga delar av enzymet som måste öppnas och stängas på ett specifikt sätt kring substratet, nu istället stängdes på ett annat sätt kring ett annat substrat.
– Enzymvarianter som kunde utföra två funktioner i cellen var mer rörliga, så de två substraten kunde tävla om enzymets ”uppmärksamhet” och utnyttja de två olika varianterna av stängt enzym för att omvandlas till produkt, säger Maria Selmer, professor vid Uppsala universitet och en av studiens huvudansvariga.
Enzymer kunde också förlora den ursprungliga aktiviteten genom förändringar som gjorde enzymet mindre rörligt eller bara tillät det nya, mindre, substratet att binda.
– Den här typen av proteinstruktur (så kallad ”(βα)8-tunna”) är en av de vanligaste hos enzymer. Våra resultat ger exempel på hur nya funktioner kan utvecklas med relativt små förändringar, säger Annika Söderholm, doktorand vid Uppsala universitet och medförfattare av studien.
Enzymerna har överkapacitet
Den aktuella studien från atom- till cellnivå är en av de mest detaljerade analyser som gjorts av ett enzym som utvecklats till att ha en ny funktion och den har gett oss många nya och oväntade insikter. Till exempel verkar de studerade enzymerna ha en ”överkapacitet” så att enzymets aktivitet är högre än det behöver vara för att bakteriecellerna ska kunna växa med normal hastighet.
– Det är anmärkningsvärt att så många olika typer av mutationer kan leda till en ny effektiv funktion. Det betyder också att vi just nu har mycket svårt att förutsäga vilken potential ett existerande enzym med en viss funktion har att utveckla en ny aktivitet, säger Dan I. Andersson, professor vid Uppsala universitet som också arbetat med studien.
Studien som letts av forskare vid Uppsala Universitet tillsammans med kollegor vid Linköpings Universitet och Otago University i Nya Zeeland och som publiceras i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Kontakt: Maria Selmer, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, maria.selmer@icm.uu.se, 018-471 4177. Dan I. Andersson, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, dan.andersson@imbim.uu.se; 018-471 4175, 070-1679077
Det finns inte så mycket forskning om våld mot män i nära relationer, eftersom majoriteten av dem som utsätts är kvinnor. Claes Ekenstam är noga med att påpeka att kvinnorna inte ska negligeras.
– Det handlar om någon slags mänsklighet. Vare sig det är barn, kvinnor eller män som utsätts för våld i nära relationer, ska de erbjudas den hjälp som de behöver, säger han.
Intervjuade utsatta män På uppdrag av Barne, ungdoms- og familiedirektoratet, Norges motsvarighet till Socialdepartementet, har Claes Ekenstam tillsammans med forskarkollegorna Jørgen Lorentzen och Marianne I. Lien, kartlagt män som utsatts för våld i nära relationer i Norge.
Forskningsprojektet består av tre delar – en litteraturgenomgång av tidigare nordisk forskning inom området, en enkätundersökning om kunskap om hjälp- och stödresurser och en intervjustudie med män som varit utsatta för olika typer av våld i nära relationer. Tyngdpunkten ligger på den sistnämnda studien som innefattar 28 djupintervjuer.
Claes Ekenstam intervjuade män som varit utsatta för sexuellt våld. I intervjuerna framträdde berättelser om grova övergrepp med följder som depression, ångest, självmordstankar, missbruksproblem och traumaspecifika symptom. Det rör sig alltså om svår psykisk problematik som behöver behandlas under lång tid.
Sexuellt utnyttjade i förpuberteten
Påfallande många av de intervjuade hade blivit sexuellt utnyttjade i förpuberteten, i 10-14 års ålder, i både kortare och längre perioder. Förövarna var både män och kvinnor.
– Gemensamt för flera av männen är att det tog lång tid innan de sökte hjälp eftersom de var rädda att de inte skulle bli trodda. Det finns en förlegad bild i samhället av att män inte utsätts för den här typen av övergrepp, säger Claes Ekenstam. Det är viktigt att vi nyanserar bilden av enbart kvinnan som offer – ofta är den mer komplex än vad den offentliga diskussionen ger sken av.
– En av slutsatserna i studien är att kunskapen om våld och våldets effekter inom ”hjälpapparaten” d.v.s. inom vård och omsorg och polisväsendet, behöver stärkas. Oavsett kön eller ålder är traumareaktionerna liknande för de som blivit utsatta för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld och den kunskapen måste finnas hos de som vårdar, hjälper och stöttar de utsatta.
Forskningen har gjorts i Norge, går det att dra paralleller till Sverige?
– Jag tror inte att situationen är annorlunda i Sverige. Länderna påminner mycket om varandra även om Norge har mer välutvecklade kriscentra som vänder sig till både män och kvinnor. Vi skulle behöva liknande studier i Sverige.
Kontakt: Claes Ekenstam, docent i idéhistoria vid Högskolan i Borås och psykoterapeut. Tfn: 0703-16 59 81, e-post: claes.ekenstam@hb.se
Om studien
Litteraturstudien visar att kvinnor i högre utsträckning än män utsätts för grovt fysiskt våld i nära relationer. Vid mindre allvarligt våld skiljer det sig också betydligt mindre mellan könen.Det är lika vanligt att män och kvinnor utsätts för psykiskt våld, som är den våldsform som är vanligast i nära relationer.
Enkätundersökningen visar att det finns bristande kunskap om hjälp och stöd för män som utsatts för våld i nära relationer.
Intervjustudien visar att de flesta av männen som ingick i studien varit utsatta för grovt och systematiskt våld under flera år. Männen som levde i längre förhållanden med kvinnor berättar att kvinnorna haft ett psykiskt övertag över dem. Männen var exempelvis rädda för att bli fråntagna barnen vid eventuell vårdnadstvist.
– Oberoende av orsaken bakom att en person är rullstolsburen så gagnas kroppen av att röra på sig så mycket som möjligt. Att variera trycket förbättrar blodcirkulationen och minskar risken för smärtsamma och ofta svårbehandlade trycksår, säger Lisbeth Kristiansen, lektor och docent i omvårdnad vid Mittuniversitetet, är delaktig i projektet och berättar om fördelarna ur ett vårdperspektiv..
Företaget Permobil har identifierat behovet av att mäta hur rullstolsburna sitter och fördelar trycket i sina permobiler. Tekniken, som består av en yta med 16 sensorer som monteras under sitsen, mäter hur den rullstolsburne sitter och fördelar trycket över sittdynan. Informationen kan sparas i rullstolen för senare avläsning eller skickas trådlöst till en dator där en illustration visar tryckfördelningen i realtid. Det ger en snabb bild över en eventuellt ofördelaktig tryckfördelning över sitsen, och hur den kan justeras för att undvika komplikationer.
– Tekniken ger oss bättre insikt i hur våra användare sitter och rör sig i sina permobiler, vilket på sikt kan leda till innovationer som främjar hälsan för den rullstolsburne, säger Tomas Stenlund, chef för mjukvaru- och elektronikutveckling på Permobil.
Kan leda till träningsapp
Tekniken kan även användas på fler sätt än att enbart mäta tryck. En möjlighet är också att göra en form av träningsapplikation där den rullstolsburne på en skärm får uppmaningar att röra på sig och fördela trycket mot en viss sida för att skapa rörelse.
Forskningen bedrivs på Mittuniversitetets forskningscentrum STC – Sensible Things that Communicate. Tekniken är både kostnadseffektiv och relativt enkel vilket talar för framtida användning och produktutveckling. Satsningen är en del i forskningsprojektet ”Smart – smarta system och tjänster” där STC tillsammans med 30 partnerföretag vill öka medvetenheten och kunskapen om smarta system och tjänster så att regionens små och stora företag kommer kunna dra nytta av denna nya marknad.
För mer information:
Tomas Stenlund, chef för mjukvaru- och elektronikutveckling, Permobil
070-238 15 58, e-post: tomas.stenlund@permobil.com
Johan Siden, projektledare och forskare, STC Research Centre, Mittuniversitetet 070-671 71 71, e-post: johan.siden@miun.se
Forskare från Lunds universitet tillsammans med kollegor från Vilnius universitet har undersökt hur molekyler fäster till varandra med svaga kemiska bindningar för att bilda stora strukturer. Syftet med studien har varit att ta reda på vad som är den minsta möjliga storleken på molekyler för att dessa trots sin litenhet ska kunna innehålla tillräckligt mycket information för att lyckas bygga ihop sig till en önskad stor struktur. Strategin har varit att använda många svaga vätebindningar som sätter ihop sig på ett förprogrammerat sätt.
– Det tog 20 år innan vi hittade designen av den här molekylen som ledde till molekylära nanorör, säger Kenneth Wärnmark, kemiprofessor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
En unik bonusupptäckt i studien är dessutom att den aktuella molekylen kan bygga olika former beroende på miljön den befinner sig i. Miljön kan forskarna ändra dels genom val av lösningsmedel, dels genom val av gästmolekyl.
– Molekylerna kan bilda ett rör, men även ändra form till en kapsel eller ett molekylärt bälte, säger Kenneth Wärnmark.
Transport av substanser som reglerar nervsignaler
Till skillnad från de befintliga kolnanorör som redan utvecklats på marknaden så kan man reglera diametern på de nya molekylära nanorören. Dessutom är tillverkningsprocessen både enklare och miljövänligare jämfört med hos kolnanorören, vilka tillverkas av enskilda kolatomer som sätts ihop med starka kemiska bindningar vid hög temperatur.
– Att kunna reglera diametern har betydelse om man vill använda rören för att exempelvis transportera någonting inuti, säger Kenneth Wärnmark.
En möjlig tillämpning är transport av läkemedel genom ett cellmembran där det molekylära nanoröret då kan fungera som kanal. Diametern på röret och dess ytegenskaper gör den lämplig för att transportera substanser som reglerar nervsignaler i människokroppen, exempelvis acetylkolin.
– Personer med Alzheimers sjukdom lider brist på just acetylkolin, och förhoppningsvis skulle man på detta sätt i framtiden kunna minska effekten av sjukdomen. Men det återstår väldigt mycket forskning och även kliniska studier innan vi vet om det fungerar, säger Kenneth Wärnmark.
Kontakt: Kenneth Wärnmark, professor, kemiska institutionen, Lunds universitet. Tel 046-222 82 17, kenneth.warnmark@chem.lu.se
Dagens europeiska genetik är ett resultat av att migrerande herdar från Yamnaya-kulturen mötte stenåldersjordbrukare i norra och östra Europa. I en tidigare studie har professor Kristian Kristiansen från Göteborgs universitet och professor Eske Willerslev från Centrum för GeoGenetics vid Köpenhamns universitet tillsammans med sina forskargrupper visat att de stora demografiska förändringar som skedde under första delen av bronsåldern var en följd av massiva förflyttningar av Yamnaya-kulturen från Pontisk-kaspiska stäppen i dagens Ukraina till neolitiska Europa.
Nu kan Kristiansen och Willerslev avslöja en mer detaljerad bild av mekanismen bakom den framväxande kulturen som kallas snörkeramiska kulturen, nämligen resultatet av mötet mellan Yamnaya-folket och den neolitiska kulturen.
– Vi har för första gången kunnat kombinera resultat från analyser av genetik, isotoper, rörlighet, kost och språkförändring för att visa hur integrationsprocessen gick till efter att Yamnaya-folket migrerat från stäppen. I vår artikel hävdar vi att Yamnaya-migranterna övervägande var män som gifte sig med kvinnor från närliggande stenålderssamhällen, säger professor Kristian Kristiansen.
Övervägande andel män
Dessa stenålderssamhällen byggde på jordbruk och är kända för sina kollektiva begravningsritualer i stora stenkammare, så kallade megaliter. Det skiljde sig mycket från de nya migranternas traditioner.
– Yamnaya-folket levde som herdar och använde vagnar som mobila hem. Inget jordbruk har dokumenterats och deras ekonomi byggde på kött, mejeriprodukter och fisk. Gravhögarna var placerade i grupper som bildade linjer i landskapet för att markera säsongsvägar och människor begravdes individuellt inom små familjegravar. Deras begravningsritual förkroppsligar alltså en ny syn på individen och små monogama familjegrupper som grunden för samhället, säger Kristiansen.
Området som påträffades av Yamnaya-folket runt 3 000 f.Kr. hade under en period haft en minskande befolkning vilket gjorde att det fanns gott om plats för inkommande migranter. Denna befolkningsnedgång var förmodligen ett resultat av en utbredd pestepidemi som sträckte sig från Sibirien till Östersjön.
– Sjukdomens dynamik kan ha varit jämförbar med den efter europeiska kolonisationen i Amerika med Christopher Columbus. Kanske var det Yamnaya-folket som förde pesten till Europa och orsakade en massiv kollaps i befolkningen, säger Kristiansen.
Kristiansen och hans forskarkollegor argumenterar för att en övervägande andel av migranterna under den tidiga fasen av vandringarna var män och detta överensstämmer med indoeuropeisk mytologi från senare tid. Dessa källor talar om krigsband av ungdomar kallade ”Black youth” som var anställda som pionjärer som skulle ge sig ut och testa terrängen.
– Det finns arkeologiska bevis för 90 procent manlig dominans i den tidiga fasen av snörkeramiska kulturen på Jylland och andra ställen och detta kan nu förklaras med den gamla indoeuropeiska traditionen av unga män som inte hade något arv att se fram emot. Därför var de troligen mer villiga att göra karriär som migrerande krigsband, säger Kristiansen.
Exempel på snörkeramik samt två skivor av bärnsten från en grav. (Foto: Nationalmuseet, Köpenhamn)
Nya idéer om hur samhället kan organiseras
Den snörkeramiska kulturen utgörs av en process av genetisk, kulturell och språklig blandning. De neolitiska kvinnorna hade kunskap om keramikproduktion och började imitera träbehållare gjorda av Yamnaya-folket. På detta sätt skapades en ny keramikkultur som kallas snörkeramik på grund av snörmönstret runt halsen på krukorna.
Yamnaya-folket förde i sin tur med sig indoeuropeiska språk till bronsålderns Europa. Men som herdar hade de inte ord för grödor eller odling. I takt med att den snörkeramiska kulturen utvecklades lånade de ord relaterade till jordbruket från de inhemska neolitiska folk som den till viss del uppstått ur.
– Att Yamnaya-folket migrerade från Pontisk-kaspiska stäppen har ändrat historiens gång: De förde inte bara med sig ett nytt språk, utan också nya idéer om hur samhället kan organiseras kring små monogama familjer med enskild äganderätt till djur och mark. Detta nya samhälle utgjorde grunden för bronsåldern och för hur de europeiska samhällena har fortsatt att utvecklas fram till idag, säger Kristiansen.
Fotnot: Den vetenskapliga artikeln ”Re-theorising mobility and the formation of culture and language among the Corded Ware Culture in Europe” av Kristiansen, Allentoft, Frei, Iversen, Johannsen, Kroonen, Pospieszny, Price, Rasmussen, Sjögren, Sikora and Willerslev publicerades i tidskriften Antiquity, 4 April 2017
Varje år produceras cirka sex miljoner ton spannmål i Sverige. 50 procent av produktionen består av vete och tio procent av denna mängd är vetekli, skalen som omgärdar sädeskornen. Detta motsvarar 300 000 ton kli som biprodukt från spannmålsproduktionen enbart i vårt land.
Kli ingår i livsmedel där fiberhalten ska vara hög, men används till största delen som basen i djurfoder då människans matsmältning inte fullt ut klarar av att tillgodogöra sig kliet.
Bakom arbetet står den postdoktorala forskaren Andrea Ruthes och universitetslektorn Francisco Vilaplana, båda på avdelningen för glykovetenskap vid KTH. De berättar att det finns stor forskningsexpertis på lärosätet runt polysackarider, en typ av socker med stor komplexitet. Tillsammans med de andra forskarna på avdelningen har de båda en bra koll på kolhydraterna och hur de beter sig.
Vatten gör processen mer miljövänlig
– Det vi nu har gjort är att använda vatten och enzymer för att under högt tryck och värme extrahera bioaktiva polysackarider från just vetekli.
En viktig poäng är att det just är vatten som används som lösningsmedel. I stora delar av industrin är det nämligen ofta mer miljöovänlig kemi som utgör basen i processen, vilket inte är hållbart.
– Att använda enzymer som biokatalysatorer, ja mer hållbart kan det inte vara. De biomolekyler vi extraherar har för övrigt antioxidanta egenskaper. Vårt främsta forskningsbidrag är nog att vi använder vatten tillsammans med enzymerna, för vattnet förstör inte detta antioxidanta särdrag. Då får vi antioxidanta biopolymerer.
Många användningsområden
Francisco Vilaplana berättar att det finns flera sätt att bruka bioaktiva polysackarider. Till exempel kan de användas som en syrebarriär runt mat, en film som har direkt kontakt med livsmedel.
– Exempelvis kan man paketera kött med material baserat på polysackariden. Då kan man välja bort den oljebaserade plast som används idag.
De utvunna bioaktiva polysackariderna, hemicellulosa och oligosackarider, ska därtill ha en prebiotisk inverkan på nyttiga bakterier i livsmedel rikt på fibrer. Det vill säga att de påverkar bakterierna på ett positivt sätt.
En vetenskaplig artikeln om forskningsarbetet har precis accepterades för publicering i tidskriften Green Chemistry.
Forskarna har beviljats ett forskningsanslag från Formas om tio miljoner kronor för att vidareutveckla tekniken. Detta sker som ett samarbete mellan KTH och Lantmännen, Novozymes samt Chalmers.
För mer information:
Francisco Vilaplana på 08 – 790 99 39 eller franvila@kth.se
Det skevar mellan självbild och praktik, menar David Thurfjell, professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. Han har forskat om svenskars förhållande till religion och bland annat djupintervjuat 100 personer, något som utmynnande i boken ”Det gudlösa folket” som kom 2015.
David Thurfjell beskriver en befolkning där 80 procent tar avstånd från organiserad religion. Som slutat besöka kyrkan, som inte ber och som har ganska dunkla begrepp om de religiösa berättelserna. Men som samtidigt firar påsk och jul. 63 procent är med i Svenska kyrkan och betalar helt frivilligt flera tusen kronor i avgift varje år.
Många är kulturkristna
När forskarna ställer frågor om tro och trosföreställningar så svarar bara 23 procent av svenskarna att de tror att det finns en Gud. Däremot är det många som har en andlighet av mer vag natur – på frågan om man tror på en högre livskraft eller ande svarar svenskarna ja i högre utsträckning än något annat europeiskt folk.
– Det finns någon form av tro eller andlighet. Och även om vi inte kallar oss religiösa har vi en stark lojalitet mot det jag kallar ”kulturkristendom”. Många gifter sig i kyrkan, döper sina barn och begravs av en präst, säger David Thurfjell.
I ett internationellt perspektiv utgör vi en ytterlighet. I Europa säger drygt hälften av invånarna att det finns en Gud och i Mellanöstern svarar nästa alla ja på den frågan.
– Det finns två befolkningslager i världen som är särskilt sekulariserade: ett är Västeuropa, det andra är en slags intellektuell elit som sträcker sig över nationsgränser. Professorer i litteraturvetenskap är till exempel relativt sekulariserade både i Japan, Nigeria, USA och Sverige. Men Sverige är extremt i hur vi avvisar religion.
Vilken plats har religionen i ungas liv?
– När det gäller ungas förhållande till religion utmärker sig de svenska ungdomarna genom att en bred mittfåra varken kallar sig religiös eller ateist, säger Maria Klingenberg, lektor i religionsbeteendevetenskap vid Uppsala universitet.
Hon analyserar just nu enkätsvar från 1000 svenska ungdomar som fått svara på frågor som: ”I vilken utsträckning skulle du säga att du är religiös?” ”I hur hög grad skulle du säga att du är troende?” ”I hur hög grad skulle du säga att du är ateist?”
Hon ser då att jämfört med andra länder sticker Sverige ut på flera sätt.
– Bland annat har vi, på grund av medlemskapet i Svenska kyrkan, hög grad av religiös tillhörighet i Sverige. Samtidigt är den religiösa aktiviteten väldigt låg och har varit under lång tid. Allt färre konfirmeras och man besöker sällan en religiös helgedom, säger Maria Klingenberg.
Forskarna har också frågat i vilken mån ungdomar känner tillhörighet till kristendom, islam, judendom, hinduism och buddism. 24 procent svarar då att de känner en stark eller ganska stark tillhörighet till kristendomen. För de andra religiösa traditionerna är det mindre än tre procent som upplever en stark tillhörighet. En tredjedel svarar genomgående att de inte känner någon tillhörighet alls, oavsett religiös tradition.
– Det här betyder att en majoritet av unga i Sverige upplever att de tillhör åtminstone en religiös tradition, även om tillhörigheten oftast är svag. Siffran kan upplevas som hög för vissa och låg för andra. Det är dock viktigt att komma ihåg att man kan uppleva tillhörighet av olika anledningar. För vissa bottnar den starka tillhörigheten i att de har valt att identifiera sig med en religiös tradition. För andra kan det handla om att förknippa en religiös tradition med ett kulturarv, säger Maria Klingenberg
Samtidigt är religionen närvarande på ett annat sätt än vad den har varit för tidigare generationer.
Det är nu en mer politisk fråga. Till exempel debatteras religiösa friskolor frekvent bland de politiska partierna. Och den terrorist som dödade människor i Stockholm 7 april 2017, har uttryckt sympatier för IS-material på sociala medier.
Smal uppfattning om religion
Vi utmärks också av en smal uppfattning om vad religion är. Trots att vi är medlemmar i Svenska kyrkan eller ger våra barn kristna namn ser vi inte det som ett uttryck för att religionen har en plats i våra liv.
Däremot är vi snabba att definiera människor från andra kulturer som religiösa. Möter vi en kvinna med sjal, som har döpt sitt barn till Mohammed antar de flesta av svenskarna att hon är religiös.
– Men hon kan vara ”kultur-muslim” och förhålla sig till islam på samma sätt som vi förhåller oss till kristendomen. Något som vi ofta har svårt att tänka oss. Vi använder religion framförallt när vi beskriver det som andra gör. Andra är religiösa. Men inte vi.
Istället hyllar vi det fria tänkandet och att på egen hand utforma vår högst privata syn på livets mening och mysterier. Individualism, är ett honnörsord i svenskarnas trosbekännelse.
– Det är ett genomgående drag i undersökningar av svenskars religiositet under hela 1900-talet. Utmärkande är att man vill betona att man inte köper en lära rakt av. Man är istället självständig och kritisk och man gör ett eget, genomtänkt val, säger David Thurfjell.
Det är lätt att tro att det är en hållning som blivit starkare i takt med att kyrka och samhälle glidit isär allt mer, men det är ett synsätt som är djupt förankrat sedan lång tid.
– Att man vill hitta sig själv och ha rätt att uttrycka vem man är, är ingenting nytt. Det är en värdering som är så stark att den nästan är sakral. Den förstärks av protestantismen eftersom protestantisk kristendom handlar om individens snarare än kollektivets relation till Gud. Och den samverkar med sekulariseringen och moderniseringen, säger David Thurfjell.
Det här förhållningssättet är något som får konsekvenser i svenskarnas religiösa sökande. Även om kristendomen är absolut störst har buddismen en särskild dragningskraft.
– Det finns ett intresse för österländska traditioner som man omformar efter det individualistiska, naturmystiska tänkandet som vi har. Buddismen får bli en sorts projektionsyta för de egna tankarna och idealen.
– När jag har intervjuat människor beskriver de ofta buddismen som annorlunda än andra religioner. Att den är mer som en filosofi, inte är så politisk och att den är fredlig. Men alla religioner är fredens religion enligt sin egen självuppfattning och i den politiska praktiken är buddismen lika politisk och våldsam som andra religioner.
Svenskars ologiska inställning till religion
Den positiva synen på buddismen har sina rötter i 1800-talets världsordning. Flera av de drag som svenskar uppskattar mest, som avsaknaden av hierarkier, möjligheten för var och en att utöva buddism på sitt sätt och betoningen på en metod som kan ge vanligt folk inre lugn och meditation, är anpassningar av buddismen.
– Den är en variant av buddism som kallas protestantisk buddism och som kom till för att möta konkurrensen från kristendomen. Hierarkier togs bort, för det fanns inte i protestantismen. Man tog bort hokus pokus för det hade inte protestanterna och man gjorde den mer individualistisk för så var det i protestantismen. Det är ofta den varianten som sedan exporteras till Europa. Så de svenskar som idag attraheras av den individualistiska och med naturvetenskapen kompatibla buddismen, gillar en religion som har tagit många väsentliga komponenter från den kristendom som de har lämnat.
Men hur ska man förklara svenskarnas ologiska inställning till religion? Rationella och privatmystiska, avkristnade men kyrkobetalande. Allt på samma gång.
– Vi människor är pragmatiska varelser som lever i olika typer av världar samtidigt: vi har ett förnuft, vi har ett känsloliv, vi har motsägelsefulla erfarenheter. Religionen är en del av mänsklig kultur och är precis lika flexibel, komplex och mångfacetterad som vi människor är, säger David Thurfjell.
Problematiskt att undersöka religiös inställning
Att undersöka hur människor ser på religion är förenat med en rad metodproblem. Det vittnar alla de forskare som forskning.se varit i kontakt med för den här artikelserien.
Till exempel är det inte självklart hur vi definierar religion. Ska man fråga efter människors tro eller om de tror på gud? Och tro är i sig ett protestantiskt begrepp som därmed kan begränsa svaren. Ska man mäta graden av religiositet genom medlemskap i ett religiöst samfund? Vad säger det då om till exempel Sverige där 63 procent av befolkningen är medlemmar i Svenska kyrkan, men de flesta utan att tänka på det.
Ett exempel på problem som kan dyka upp är när forskare i Estland i en undersökning kunde se att fler anser att växter har en själ än att människor har en själ.
– Det är ju förstås jättekonstigt och man måste förstå det genom vad frågorna signalerar, säger David Thurfjell, professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. Om man svarar att man tror att växter har en själ då uttrycker man att man tycker att naturen är värdefull. Säger man däremot att man tror att människor har en själ kan det tolkas som att man är lite flummig och religiös. Svaren signalerar alltså någonting annat än en genomtänkt världsbild.
Religionsforskare använder sig därför av flera olika metoder. Enkätstudier kombineras med djupintervjuer och etnografiska studier som ger utrymme för mer sammansatta svar än bara ja eller nej.
Text : Lotta Nylander på uppdrag av Forskning.se
Trenderna i vårt beteende ger fjällvärldens aktörer information om framtida möjligheter och utmaningar. Under tre års tid har forskare vid Mittuniversitetet och Karlstad universitet studerat beteendemönster och attityder hos besökare i de svenska fjällen. Som underlag för sina resultat har forskarna gjort uppföljningar av tidigare genomförda undersökningar. De har även analyserat beteendet på internet och i sociala medier.
– Syftet med vår forskning har varit att ta fram kunskap om vilken effekt våra beteenden kan ha på framtidens fjällandskap så som det beskrivs i miljömålen, säger Peter Fredman, professor vid Mittuniversitets forskningscenter Etour. .
Tillsammans med de andra deltagarna i forskningsprojektet Den nya fjällupplevelsen har han identifierat fyra starka trender:
Fjällturismen blir mer mångfacetterad Även om utförsåkning fortsätter att vara den mest populära aktiviteten för fjällbesökarna så efterfrågar de i allt högre grad en bred palett av upplevelser i samband med sin vistelse. Att genomföra flera olika aktiviteter under en och samma vistelse blir vanligare.
Fjällturismen blir mer sportifierad
Det blir allt viktigare för fjällbesökarna att jämföra sina prestationer med andra och trenden med tävlingar i fjällmiljön fortsätter starkt. Det gör även trenden att möjliggöra för människor att utföra naturpräglade aktiviteter inomhus.
Fjällbesökarna söker exklusivitet
Andelen besökare som vandrar ökar. Allt fler fjällbesökare genomför allt längre vandringar och efterfrågan på ostörda miljöer långt från bebyggelse ökar. Att tälta i fjällen blir mer vanligt samtidigt som efterfrågan på bekvämlighet och god service för det betalda boendet ökar.
Hellre avkopplad än uppkopplad
Den allmänna trenden att vi lägger allt mer tid på att söka och dela information digitalt avspeglar sig inte i fjällbesökarnas beteendemönster. Längtan efter att få vara ostörd är en stark drivkraft bakom fjällvistelsen. Däremot använder 70 procent av besökarna internet som huvudsaklig källa för att skaffa sig information inför vistelsen.
– Liksom all annan mänsklig aktivitet påverkar turismen den ekologiska, ekonomiska och sociala utveckling i fjällmiljön. Att ha koll på hur våra beteendemönster förändras över tid kan vara värdefullt i många sammanhang. Bland annat vid planering av infrastruktursatsningar, i förvaltningen av fjällandskapet liksom vid planering av utbud och service i fjällnära miljöer säger Peter och fortsätter.
– Det finns idag stora skillnader när det gäller sociala och ekonomiska förutsättningar mellan de svenska fjällorterna. Fjällbesökarens val av destination beror i hög grad på möjligheten att ta sig dit på ett smidigt sätt.
Storslagen fjällmiljö är en forskningssatsning som finansieras av Naturvårdsverket i samverkan med Riksantikvarieämbetet.
Kontakt:
Peter Fredman, professor vid Avdelningen för turismvetenskap och geografi vid Mittuniversitetets forskningscentrum Etour, 010-142 78 04, e-post: peter.fredman@miun.se
Anne-Lie Vainik har i sin avhandling Polisanmälningar i grundskolan studerat skolrelaterade polisanmälningar för åren 2000-2010 i Stockholms län och intervjuat rektorer om anmälningar som rör hot, våld och förolämpningar bland barn i åldrarna 7-14 år, det vill säga barn som inte är straffmyndiga.
Fokus för forskningen är de barn som utfört handlingarna, där Anne-Lie Vainik frågar sig varför skolrelaterade polisanmälningar görs när barn är under 15 år.
Resultaten visar en komplex arena med flera aktörer inblandande och det framträder både skillnader och mönster i tillämpningen av polisanmälningar i skolan. Det är vanligare att rektorer polisanmäler barns handlingar än att föräldrar gör det.
Polisanmäla en åttaåring eller inte
Rektorernas attityd till polisanmälningar varierar kraftigt, till exempel när det gäller i relation till barns ålder och mognad.
– Vissa rektorer säger sig aldrig kunna drömma om att polisanmäla en åttaårings handlingar. Men en annan rektor menar att ju yngre barnet är desto bättre, i brottsförebyggande mening, säger Anne-Lie Vainik.
Vissa rektorer förmedlar att polisanmälningarna har en markerande och avskräckande effekt på omgivande barn i skolan – för att visa vad som är rätt och fel. I det fallet kan en polisanmälan tolkas användas som ett pedagogiskt verktyg. Om polisanmälningar i de yngre barngrupperna har brottsförebyggande effekter finns det inga studier om och inte heller vilka andra effekter de kan tänkas ha för det polisanmälda barnet.
Polisanmäler för att uppmärksamma socialtjänsten
Skolrelaterade polisanmälningar tillämpas också av andra skäl än vid misstanke om brott eller i brottsförebyggande syfte. Några rektorer berättar att de gör polisanmälningar med målet att socialtjänsten ska förstå allvaret i flertalet tidigare anmälningar till socialtjänsten angående det barn som slåss och skapar ordningsproblem. Ibland polisanmäler de med målet att få föräldrarna att förstå allvaret med barnets problem.
Resultaten visar även att det är i resursskolor och skolor med lågt meritvärde som de flesta polisanmälningarna gjorts. Resursskolor är skolenheter som genom ett litet antal barn och många vuxna, är särskilt anpassade för barn med psykosociala- och inlärningsproblem. Dessa barn är i flera fall redan aktuella hos socialtjänsten. Det antyder att det är barn med sämre förutsättningar än andra barn som i högre omfattning blir föremål för polisanmälningar.
Anne-Lie Vainik vill framöver titta närmare på om polisanmälningarna är brottsförebyggande eller inte och hur polisanmälningarna påverkar barnen.
Avhandlingen: Vainik, Anne-Lie (2017). Polisanmälningar i grundskolan (Police-Reported School Violence in Sweden), Linnaeus University Dissertations No 280/2017, ISBN: 978-91-88357-65-6. Written in Swedish.
Hältor av olika slag är vanliga hos dagens hästar, oavsett om de tävlar eller bara rids på hobbynivå. Att kunna behandla halta hästar är en viktig uppgift för många veterinärer, och ofta görs det med något kortisonpreparat. Dessa läkemedel har visat sig vara mycket effektiva, men de kan också ge allvarliga biverkningar.
Carl Ekstrand har i sitt doktorsarbete vid SLU specialgranskat kortisonpreparatet dexametason; hur det tas upp och omsätts i kroppen och hur effektivt det är i olika doser. Resultaten är mycket intressanta för hästsjukvården, då de visar att preparatet ger bra effekt mot ledinflammationer i lägre doser än de rekommenderade, och då minskar samtidigt risken för allvarliga biverkningar.
Påverkar bedömningen av dopningstester
– Det är väl känt att kortison i höga doser och under lång tids medicinering ger biverkningar, säger Carl Ekstrand. Bland annat kan ledbrosket skadas vid upprepade ledbehandlingar. Samtidigt är en ledinflammation smärtsam och skadlig och bör behandlas.
– Läkemedlet har en fantastisk antiinflammatorisk effekt både vid akuta och kroniska skador, men för hästens skull bör träningen efter avslutad behandling om möjligt förändras, så att problemen inte kommer tillbaka, kommenterar Carl Ekstrand.
Resultaten har betydelse för hästsporten eftersom hästar inte ska tävla när de är påverkade av läkemedel, både av djurskyddsskäl och sportsliga skäl. Samtidigt har det förekommit flera fall av misstänkt dopning hos hästar som fått i sig läkemedel genom att till exempel stå i en box där en medicinerad häst tidigare stått.
– De senaste årtiondena har anti-dopningslaboratoriernas analysmetoder blivit mer känsliga, och läkemedel kan mätas vid så låga koncentrationer att de inte längre kan anses ha någon effekt, säger Carl Ekstrand.
För att hantera den problematiken har organisationer inom hästsporten infört till exempel rapporteringsnivåer och karenstider när det gäller olika läkemedel. Vetenskaplig dokumentation ligger till grund för vilken koncentration som bestäms när det gäller rapporteringsnivå.
Förordar restriktiv dosering
Det innebär att om läkemedelskoncentrationen ligger under en viss nivå rapporteras provet vara negativt, och hästen anses alltså inte var dopad. En grundförutsättning för rapporteringsnivåer är att det finns ett direkt samband mellan halten av läkemedlet i blodplasma och effekten, något som Carl Ekstrand nu har visat när det gäller dexametason.
Att kunna mäta läkemedelskoncentrationen i blod eller urin har stor betydelse när hästar testas för dopning vid tävling eller träning. I avhandlingen visar Carl Ekstrand att det finns ett tydligt samband mellan halten dexametason i blodplasma och den effekt preparatet har på hästen. Men denna kunskap har han också kunnat beräkna vid vilken koncentration i blod eller urin som läkemedlet saknar effekt, och den koncentrationen kan användas som rapporteringsnivå. Karenstiden är den tid som ska förflyta mellan avslutad medicinering och första tävlingsstart.
Carl Ekstrand anser att det behövs mer kunskap om hur olika kortisonläkemedel omsätts i och påverkar hästens kropp. Läkemedlen är från början framtagna för människor, och doserna behöver därför anpassas till varje djurslag.
– Innan vi vet mer bör man vara restriktiv vid dosering av kortisonläkemedel till häst. Ett behandlingsprotokoll med lägre doser skulle kunna leda till färre oönskade effekter, vilket vore betydelsefullt för djurvälfärden.
En längre sammanfattning på svenska finns på s 73–75 i avhandlingen.
Studierna har finansierats av Stiftelsen Hästforskning.
Ett balanserat blodsocker – med små svängningar i blodsockernivån – är bättre för hälsan. Det beror på att ett förhöjt blodsocker – tillsammans med exempelvis bukfetma, blodfettsrubbningar och högt blodtryck – på sikt kan öka risken för att drabbas av olika sjukdomar.
I avhandlingen testades bröd bakat med olika kostfiber: guargummi, beta-glukaner och en speciell typ av majsstärkelse. De tillsatta fibrerna gjorde att bröden gav ett lägre blodsockersvar jämfört med ett bröd bakat på vitt mjöl. Personerna som ingick i studien var unga, friska studenter som åt bröden till frukost vid olika tillfällen. I samband med att blodsockerhalten mättes tillfrågades de även om hunger- och mättnadskänsla.
Minskade hungerkänslor med guargummi och beta-gluken
Det visade sig att bröd bakat med guargummi och beta-glukan minskade de upplevda hungerkänslorna och hade positiva effekter på två av de hormoner som styr vår aptit.
– Eftersom vi äter flera gånger om dagen, varje dag, hela livet, ville jag undersöka hur ett populärt livsmedel som bröd kan underlätta kroppens arbete vid varje måltid. Jag ville också utgå från ingredienser som går att inhandla här i Sverige och som är relativt lätta att hantera, säger författaren Linda Ekström vid Centrum för preventiv livsmedelsforskning.
Smakmässigt skiljer sig dock bröden från det vanliga vita referensbrödet som användes i studien. Brödet som bakas med guargummi ger enligt dem som smakat det en slemmig hinna på tungan – och är bättre rostat, medan brödet bakat med betaglukan får en lite seg struktur liknande ett ljust surdegsbröd.
Kostnadsmässigt är det också stora skillnader: betaglukanen kostar exempelvis betydligt mer än vanligt vetemjöl – det skiljer ungefär 100 kronor per kg. Mängden betaglukan som behövs tillsättas för att påverka blodsockernivåerna är dock förhållandevis liten – vilket gör att ett kg räcker till många bröd.
Pasta i stället för vitt bröd till frukost
– Även om det kostar mer att baka fiberbröd tycker jag personligen att det är ett litet pris att betala för en bättre hälsa. Min förhoppning är att bagerier kan bli intresserade av att baka med dessa fiber, eftersom det skulle det göra enklare för privatpersoner som då inte behöver baka själva.
Inom ramen för avhandlingen testades också hur vit pasta påverkar blodsockernivåerna. Det visade sig att försökspersonernas blodsockersvar var betydligt lägre efter en pastafrukost än efter en måltid bestående av det vita brödet. Det beror på att våra kroppar inte kan bryta ner stärkelsen i pastan lika snabbt som i vitt bröd.
– Det är intressant att vit pasta faktiskt inte påverkar blodsockerhalten lika mycket som bröd. Pastan har fått ett oförtjänt dåligt rykte, avslutar Linda Ekström.
Världens befolkning ökar samtidigt som genomsnittsinkomsten stiger, vilket medför att efterfrågan på kläder och andra textilier skjuter i höjden. Man räknar med att den globala textilförbrukningen år 2050 kommer att vara tre gånger så hög som 2015.
Bomullsproduktionen, som förr var den dominerande fiberråvaran, kommer minska eftersom allt mer jordbruksmark behövs för livsmedelsproduktion. Idag framställs cirka 60 procent av textilierna med hjälp av petroleum men eftersom olja är en icke förnybar råvara kommer den att ta slut inom en inte alltför avlägsen framtid. Därför behövs nya miljövänliga textilråvaror baserade på förnyelsebara råvaror.
Ökande efterfrågan på skogsbaserade textilfibrer
Idag talas det ofta om skogsindustrins problem med vikande försäljning som ett resultat av minskad pappersförbrukning. Efterfrågan på tidningar och papper sjunker medan efterfrågan på miljövänliga skogsbaserade textilfibrer ökar.
– Vårt forskningsprojekt innefattade två typer av sulfitkok av gran och tallved, säger Raghu Deshpande, doktorand i kemiteknik vid Karlstads universitet. Målet med projektet var att öka förståelsen för vad som sker vid sulfitkokning av barrvedsmassa där slutprodukten är dissolvingmassa, det vill säga nästan ren cellulosa, samt undersöka om sulfitkokning kan förbättras ytterligare så att i slutänden det ekonomiska utfallet förbättras.
Huvudfokus för den här studien var att ta fram ny kunskap om sulfitteknologin. Studien handlar om att förstå och undersöka avgörande aspekter på massaproduktion från billigare råmaterial för cellulosatillverkning. Forskningsresultaten är användbara för att tillverka ännu bättre sulfitmassor och på sikt kanske även nya sulfitbruk kan komma att anläggas.
Olika råmaterial kan blandas utan problem
– Vår studie visar att olika råmaterial utan problem kan blandas och ändå resultera i cellulosa av bästa kvalitet, säger Raghu Deshpande. Möjligheten att producera lönsamma biprodukter som till exempel etanol gör dessutom denna tillverkningsprocess mer hållbar såväl ur ett miljö- som samhällsperspektiv.
Forskningen har gjorts inom VIPP företagsforskarskola och finansierats av Domsjö Fabriker, MoRe Research, Kempestiftelsen samt KK stiftelsen. VIPP står för värdeskapande i fiberbaserade processer och produkter och är ett samarbete med industrin vars syfte är att stärka universitetets forskningsmiljöer och kompetensutveckla näringslivet.
Kontakt: Raghu Deshpande, doktorand i kemiteknik, tel 054 700 2118 eller raghu.deshpande@kau.se eller professor Ulf Germgård, tel 054-7001780 eller ulf.germgard@kau.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
– Det finns ett intresse för österländska traditioner som man omformar efter det individualistiska, naturmystiska tänkandet som vi har. Buddismen får bli en sorts projektionsyta för de egna tankarna och idealen.
Även om utförsåkning fortsätter att vara den mest populära aktiviteten för fjällbesökarna så efterfrågar de i allt högre grad en bred palett av upplevelser i samband med sin vistelse. Att genomföra flera olika aktiviteter under en och samma vistelse blir vanligare.