Forskningen visar även att cellernas upptagsvägar har en skyddande effekt vid skador på cellytan som orsakats av ett bakteriellt toxin.
– Behovet av läkemedel som på nya sätt angriper och behandlar infektioner är stort. Ett sätt kan vara att utveckla läkemedel som på olika sätt påverkar hur patogener interagerar med och påverkar cellens upptagssystem på cellytan, säger Lars Nygård Skalman, som är doktorand vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och författare av avhandlingen.
Cellerna har flera olika endocytosvägar
Cellerna i kroppen kan ta upp näringsämnen men också reglera kompositionen av cellytan genom en transportprocess som kallas endocytos. Under denna process bildas inbuktningar i cellmembranet vilka sedan knoppas av som små blåsor, så kallade vesiklar.
En typisk human cell har flera olika typer av så kallade endocytosvägar. De olika vägarna används i olika situationer, regleras av olika proteiner samt varierar i både uppbyggnad samt i hur de aktiveras av olika typer av signaler. Forskning har kopplat endocytiska processer till flera allvarliga sjukdomar som muskeldystrofi, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
Dessa endocytiska processer är också viktiga vid infektioner eftersom virus, bakterier samt de infektionsframkallande toxiner och membranvesiklar som utsöndras av bakterier alla binder till olika molekyler på cellytan och därmed kapar specifika endocytosvägar för att ta sig in i våra celler.
Fluorescensmikroskopibild som visar flera viruspartiklar (gröna prickar) som tagits upp i vesiklar (blåa prickar) inuti i en cell från ögat (rött visar actincytoskelettet i cellen). Bild: Lars Nygård Skalman
– Vår forskning visar att cellens endocytiska processer är av stor vikt i interaktionen med patogener och dess utsöndrande substanser. Genom att använda olika biokemiska och mikroskopibaserade metoder har vi kartlagt hur olika endocytosvägar är involverade i upptag av patogener men också vid reparation av cellmembranet, säger Lars Nygård Skalman.
Magsårsbakterien tar sig in i cellen via endocytosvägar
I sin avhandling visar Lars Nygård Skalman hur ögonviruset adenovirus 37 orsakar infektion i hornhinnan genom att interagera med specifika integriner, vilka är en typ av vidhäftningsproteiner på cellytan. Interaktionen är enligt forskaren troligtvis viktig för att viruset ska kunna ta sig in i cellen och replikera sig.
I en annan delstudie visar Lars Nygård Skalman att membranvesiklar från magsårsbakterien Helicobacter pylori, vilka finns i stor variation vad gäller både ytkomposition och storlek, kan använda olika endocytosvägar för att ta sig in i värdcellen.
I en tredje delstudie kartlagde Lars Nygård Skalman och forskarkollegorna hur olika endocytosvägar var inblandade i cellens förmåga att reparera skador i cellmembranet orsakade av ett porbildande toxin från bakterien Listeria monocytogenes. Om denna typ av skada inte repareras snabbt kan det leda till celldöd.
– Vi fann att flera endocytosvägar var viktiga för cellens förmåga att reparera skador som orsakats av listeriatoxinet. Men denna effekt beror förmodligen inte på att porerna tas bort från cellmembranet med hjälp av endocytos utan istället på de olika endocytosvägarnas förmåga att reglera kompositionen av cellmembranet, förklarar Lars Nygård Skalman.
Lars Nygård Skalman är ursprungligen från Hudiksvall. Han har en masterexamen i molekylärbiologi från Umeå universitet.
Kontakt: Lars Nygård Skalman, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet Telefon: 070-395 0930 E-post: lars.nygard.skalman@umu.se
Om disputationen: Fredagen den 19 maj försvarar Lars Nygård Skalman, Insititutionen för medicinsk kemi och biofysik sin avhandling med titeln: Hur patogener tar sig in i värdcellen samt rollen av endocytiska mekanismer vid skador på cellmembranet. Engelsk titel: Pathogen entry mechanisms and endocytic responses to plasma membrane damage. Opponent: Professor Kristian Riesbeck, Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet, Malmö. Huvudhandledare: Universitetslektor Richard Lundmark. Disputationen äger rum kl. 13.00 i N320, Naturvetarhuset, Umeå universitet.
Torsdag 18 maj invigs Onsalas tvillingteleskop, Chalmers nyaste mätinstrument. Det är två toppmoderna parabolantenner som är till för forskning, inte om rymden, utan om vår egen planet och hur den rör sig. De invigs av landshövdingarna i Hallands och Västra Götalands län under en ceremoni vid Onsala rymdobservatorium den 18 maj.
Teleskopen ingår i ett nytt internationellt nätverk av teleskop under uppbyggnad. Målet är att kunna mäta teleskopens positioner relativt varandra med millimeterprecision. Med dagens radioteleskopnätverk – där 20-metersteleskopet vid Onsala rymdobservatorium ingår – görs liknande mätningar, men med centimeterprecision.
Rüdiger Haas är professor i rymdgeodesi vid Chalmers.
– Mätningarna som tvillingteleskopen kommer att göra är viktiga för grundforskning om jorden och hur den rör sig. De är också kritiska för mätningar av den globala havsnivån, säger Rüdiger Haas.
Teleskopen i Onsala
Tvillingteleskopen består av två parabolantenner, 13,2 meter i diameter. De ingår i det växande nätverket VGOS (VLBI Global Observing System) tillsammans med andra teleskop i Tyskland, USA, Spanien samt på Azorerna och Svalbard. Med hjälp av metoden långbasinterferometri – som också används av astronomer för att göra extremt högupplösta bilder av till exempel galaxer och stjärnor – mäts positioner för avlägsna radiokällor på himlen. Källorna, kvasarer, är galaxkärnor på miljarder ljusårs avstånd, där omgivningarna runt växande supermassiva svarta hål lyser starkt på många våglängder. Skillnader i ankomsttid för radiovågorna från dessa källor till olika teleskop används för att fastställa teleskopens lägen relativt jordens mitt. Läs mer om Onsalas tvillingteleskop
På observatoriet i Onsala i norra Halland finns ytterligare tre teleskop som studerar universum med hjälp av radiovågor: 25-metersteleskopet (invigdes 1964), 20-metersteleskopet (1976) och den svenska delen av teleskopet Lofar (2011).
Andra instrument vid på observatoriet är bland annat Sveriges mest avancerade mareograf som invigdes 2015, mäter havsnivån, landhöjning och vattenånga i atmosfären.
John Conway är föreståndare för Onsala rymdobservatorium och professor i observationell radioastronomi vid Chalmers.
– Inom radioastronomin driver nyfikenhet om vårt kosmos fram ny teknik som kan utnyttjas i mänsklighetens tjänst. Tvillingteleskopen är nya, påtagliga bevis för att vi i Sverige och vid Chalmers tänker fortsätta med den traditionen långt in i framtiden, säger John Conway.
I samband med invigningen av tvillingteleskopen i Onsala visas NASA:s kortfilm ”Att mäta jorden med hjälp av kvasarer” med Maria Sundin, astronom vid Göteborgs universitet, som berättare. Musik framförs av saxofonisten Mikael Högdahl, Lerum.
Invigningen den 18 maj: Medierepresentanter är välkomna att delta vid invigningen av de nya teleskopen vid Onsala rymdobservatorium. För ackreditering och information, kontakta: Robert Cumming, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se
Invigningsprogrammet börjar kl 12:00. Teleskopen invigs av Lena Sommestad, landshövding i region Halland, där Onsala rymdobservatorium ligger, och Lisbeth Schultze, tf landshövding i Västra Götalands län, där Chalmers har sitt säte. Vid invigningen deltar även Stefan Bengtsson, rektor och vd vid Chalmers, Axel Nothnagel, ordförande för IVS (International Service för Geodesy & Astrometry), samt tvillingarna Malin och Josefin Flyckt, Bäckängsgymnasiet i Borås, som representanter för ungdomsförbundet Astronomisk Ungdom.
Onsala rymdobservatorium
Onsala rymdobservatorium är en nationell forskningsinfrastruktur för radioastronomi och relaterade geovetenskaper. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt utrustning för GNSS, havsnivåmätningar, gravimetri, seismologi och atmosfärsforskning. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. Verksamheten drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet.
Kontakt: Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 031-772 5500 eller 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se Rüdiger Haas, professor i rymdgeodesi, Chalmers, tel: 031 772 55 30,rudiger.haas@chalmers.se
Gunnar Elgered, professor i elektrisk mätteknik, Chalmers, tel: 031 772 1610 eller 031 772 5565,gunnar.elgered@chalmers.se
Kortison ges till gravida kvinnor för att minska sjuklighet och dödlighet hos barn som riskerar att födas för tidigt, men effekten av behandlingen har ansetts vara fördröjd. Ny forskning från bland annat Karolinska Institutet tyder dock på att effekten är omedelbar och att behandlingen därför kan vara meningsfull även i akuta lägen. Resultaten, som presenteras i JAMA Pediatrics, visar att barn födda redan sex timmar efter att modern fått kortison hade halverad risk att dö.
Omkring 15 miljoner barn, varav 6 000 i Sverige, föds varje år för tidigt. Även om det mest troliga är att barnet överlever har för tidig födsel seglat upp som den främsta dödsorsaken bland barn 0-5 år. Den mest effektiva behandlingen för att förhindra skador och öka överlevnadschanserna är sedan början av 70-talet att ge kortison (kortikosteroider) till gravida kvinnor som riskerar att föda för tidigt. Man har trott att behandlingen får effekt först efter 24-48 timmar och att tidpunkten för administrering därför är avgörande. Den nya studien, som är resultatet av ett EU-projekt, pekar dock på att effekten är omedelbar.
Ökad överlevnadschans – Vår studie visar att kortisonbehandling av gravida kvinnor bara några timmar innan förlossningen är kopplad till ökade överlevnadschanser för deras nyfödda barn, säger försteförfattare Mikael Norman, överläkare och professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska Institutet.
Tillsammans med kollegor i forskningsprojektet EPICE (Effective Perinatal Intensive Care in Europe), koordinerat av Inserm i Paris, har han studerat 4 500 barn som fötts mycket för tidigt (graviditetsvecka 24-31) i 11 länder i Europa. 15 procent av de gravida kvinnorna i studien hade inte fått kortisonbehandling. 21 procent av barnen till de obehandlade kvinnorna dog efter födseln.
Barn som föddes redan tre timmar efter att modern fått kortison hade signifikant lägre risk att dö än de oexponerade barnen, och barn som föddes 6-12 timmar efteråt hade halverad risk att dö.
Ansetts meningslös – Eftersom kortisonet i dagsläget antas ha en långsam effekt kan det vara så att kvinnor med omedelbar risk att föda för tidigt inte får behandlingen i tron att den är meningslös. Våra resultat kan få betydelse för patienter i akuta situationer där det inte är möjligt att vänta en dag eller två för att nå full effekt av behandlingen, säger Mikael Norman.
Behandlingen var också kopplad till lägre risk för allvarlig sjuklighet i nyföddhetsperioden, såsom blödningar i hjärnan. Den riskreduktionen sågs dock framför allt då tidsintervallet mellan behandling och förlossning var något längre.
– Våra resultat utmanar nuvarande synsätt att exponering för kortison kort tid innan förlossningen saknar effekt. Fynden pekar på att administrering av kortison till gravida kvinnor när förlossningen är nära förestående tvärtom kan resultera i betydande överlevnads- och hälsovinster för barn som föds mycket för tidigt, säger Jennifer Zeitlin, forskningsledare för EPICE-studien och forskare vid Inserm (French National Institute of Health and Medical Research) i Paris, Frankrike.
Forskningen har finansierats av EU:s sjunde ramprogram, French Institute of Public Health Research, Polish Ministry of Science and Higher Education, Stockholms läns landsting, Karolinska Institutet och Karolinska universitetssjukhuset, med flera.
Kontakt:
Mikael Norman, professor/överläkare, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, tel: 08-585 810 65, mobil: 0700-021 00. E-post:Mikael.Norman@ki.se” target=”_blank”>Mikael.Norman@ki.se
En frontlastare är en lyftarm som monteras på en traktors främre del. Den används med olika slags påmonterade redskap, såsom en skopa eller en balgrip, för att utföra olika uppgifter.
Parallellföringsfunktionen kan hjälpa jordbrukare att bibehålla redskapets vinkel relativt markplanet medan lastaren manuellt lyfts eller sänks. Lösningen som I Yung föreslår har visat sig vara mer robust jämfört med en vanlig standardlösning inom jordbruksbranschen.
– Med hjälp av funktionen förväntas traktorföraren få lägre arbetsbelastning vilket kan leda till minskad stress, säger I Yung.
Ökad noggrannhet vid vägning
Vägningsfunktionen kan hjälpa jordbrukare att uppskatta vikten på nyttolasten i redskapet. Vägningsfunktionen som I Yung tagit fram resulterar i ökad noggrannhet och mindre känslighet för olika arbetsförhållanden än de flesta kommersiellt tillgängliga lösningarna i dag. Med synen på frontlastaren som ett robotiksystem är gravitationsmomentet och friktionen de viktigaste komponenterna för att uppnå den höga noggrannheten.
– En viktig applikation för vägningsfunktionen inom jordbruket är boskapsskötseln. En noggrann utfodring har en avgörande inverkan på dess produktivitet.
Förutom de automatiserade funktionerna resulterar I Yungs avhandling också i en matematisk beskrivning av en frontlastare. Med en realistisk modell kan fler förbättringsförslag undersökas på kortare tid i jämförelse med att prova ut dem direkt på det fysiska systemet.
I Yung har utfört sina doktorandstudier i samarbete med Ålö AB.
I Yung kommer från Jakarta i Indonesien. Hon har en kandidatexamen i elektronik från Universitas Indonesia, och en Masterexamen i robotik från Ecole Centrale de Nantes, Frankrike och Universita degli Studi di Genova, Italy.
Om disputationen: Fredagen den 26 maj försvarar I Yung, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Automation of Front-End Loaders: electronic self leveling and payload estimation. Svensk titel: Automatisering av frontlastare: elektrisk parallellföring och vägningsfunktion.
Disputationen äger rum kl 13.00 i N420, 4 tr, Naturvetarhuset, Umeå universitet.Fakultetsopponent är Professor Heikki Handroos, Institutionen för maskinteknik, Villmanstrands Tekniska Universitet, Villmanstrands, Finland.
Kontakt: I Yung, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik. Telefon: 076-723 65 79. E-post: i.yung.ong@umu.se
Växtodling i skyskrapor och kött utan djurhållning låter fortfarande som science fiction, men kan bli självklarheter i framtiden. I Linköping byggs snart ett kombinerat växthus och kontorshus i sjutton våningar, med kontor åt norr och odling mot söder. Här kan mycket mat att odlas nära människor och husets båda sidor hjälper varandra. Syre förs från växter till människor, och koldioxid och överskottsvärme leds i motsatt riktning.
En forskare som tror att vi kommer att få se mer av sådana smarta lösningar framöver är Julie Gold. Hon är docent vid Institutionen för fysik vid Chalmers tekniska högskola och forskare i biovetenskap.
─ Genom att odla i höghus får vi mer odlingsyta. Vi kommer också att odla på husväggar i städer och inomhus i våra hem. Det finns till exempel restauranger som odlar örter på väggarna redan idag, säger hon.
Behovet av innovation är stort eftersom dagens livsmedelsproduktion tar mycket mark, vatten och energi i anspråk. Julie Gold tycker att vi till exempel kan hämta inspiration från hur bondgårdar drevs förr i tiden, när allt togs tillvara på ett eller annat sätt:
─ Ny teknologi gör det möjligt att få ut maximalt av det vi har. Det finns till exempel nya system för att använda urin för att gödsla växter.
Nya grönsaker med genteknik
Växtforskaren Stefan Jansson vid Umeå universitet tror att vi kommer att äta en hel del nya grödor i framtiden, som gjorts nyttigare för oss eller bättre för miljön. Det kan till exempel vara grönsaker som innehåller mer vitaminer, behöver mindre vatten eller inte blir angripna av insekter. Mycket kan hända om reglerna för GMO ─ genmodifierade växter ─ ändras.
─ Forskarna har gjort enorma framsteg de senaste femton åren när det gäller växtförädling med genteknik, men tyvärr går kunskapen inte att tillämpa. Idag är det i praktiken förbjudet att odla växter som klassas som GMO utanför laboratoriet, på grund av att tillämpningen av regelverket är så strikt. Några sorter av majs, sojaböna och raps som tagits fram i teknikens barndom under 1990-talet har dock tagit sig genom nålsögat utanför EU och fått en enorm spridning där, säger Stefan Jansson som är professor i växters cell- och molekylärbiologi.
En del nya grödor är färdiga att odlas så snart förbudet upphävs. Stefan Jansson nämner till exempel ”gyllene ris” som är ett gult genmodifierat ris. Det innehåller vitamin A och är framtaget för att minska risken för A-vitaminbrist i fattiga länder. För våra breddgrader finns en genmodifierad potatis som kan odlas helt utan bekämpningsmedel, eftersom dess arvsmassa tillförts en bit dna från en potatisart som inte angrips av insekter.
─ Det är absurt att den potatisen inte får odlas i Sverige, men jag är övertygad om att förbudet är borta om 20-30 år. Alla stora forskningsorganisationer säger att det inte finns några risker med GMO, säger Stefan Jansson.
Tillåtet att ta bort dna i Sverige
Lagstiftningen ser idag olika ut beroende på om en bit dna lagts till, eller tagits bort i en växts arvsmassa.
─ När en bit dna läggs till i växtens arvsmassa räknas växten som GMO och är i princip förbjuden, men när bara en bit dna tas bort är situationen kanske annorlunda. I EU funderar man på hur man ska göra med sådana växter, men i Sverige bestämde Jordbruksverket för ett drygt år sedan att de inte räknas som GMO och därmed är tillåtna. Det skapar fantastiska möjligheter, säger Stefan Jansson.
För att ta bort en bit dna ur en växts arvsmassa används genkniven CRISPR. I somras odlade Stefan Jansson kål som modifierats med CRISPR i sin egen trädgård. Han åt kålen och var inte ett dugg orolig:
─ När man tar bort en bit dna med genkniven blir växten till 100 procent identisk med en växt där motsvarade bit bort fallit bort naturligt. Sådant sker då och då, och naturliga mutationer har använts för växtförädling i alla tider. Om du såg föregångarna till de växter vi odlar idag, så skulle du inte känna igen dem.
Vad är CRISPR?
CRISPR (Clustered Regularly Interspaced Short Palindromic Repeats) är en teknik som används för att göra riktade förändringar i arvsmassan. Tekniken bygger på en metod som många bakterier använder sig av för att skydda sig mot till exempel virusangrepp.
Först binder en målsökande RNA-molekyl till en specifik del i virusets arvsmassa. Sedan klipper ett enzym, som kallas Cas9, itu arvsmassan bredvid den plats i där RNA-molekylen har bundit. På detta sätt oskadliggörs viruset. Detta system används i en modifierad form för att på olika sätt förändra arvsmassan i en rad olika organismer, allt från bakterier till växter.
Med CRISPR/Cas9 kan forskare antingen byta ut en av de miljarder ”bokstäver” som finns i en organisms genom (hela arvsmassan som består av DNA) eller ta bort korta snuttar, ungefär som när man ändrar en skriven text i en ordbehandlare. Det kallas ”genom-editering eller ”genom-redigering”.
Mindre växthusgas med odlat kött
Kanske kommer köttproduktionen också förändras radikalt framöver. En stor drivkraft till förändring är att dagens produktion av kött står för drygt fjorton procent av de globala utsläppen av växthusgaser. En framtidslösning skulle kunna vara att odla kött istället för att föda upp djur. Redan nu är det möjligt att odla små mängder levande muskelceller från till exempel ko, gris eller kyckling i laboratorium. Det berättar Mats Stading som är professor i materialteknik vid RISE – Research Institutes of Sweden:
─ Att odla muskelceller i en ren petriskål är inte så svårt. Det svåra är att skala upp produktionen. Den hamburgare som visades upp för några år sedan hade kostat 2,5 miljoner kronor att ta fram. Köttet var odlat i massor av petriskålar, säger han.
Givmilda miljardärer finansierar nu privata forskningsprojekt och företag i USA och Holland. Nyligen visade ett av företagen upp en bit friterat odlat kycklingkött och förra året presenteras en odlad köttbulle.
─ Tyvärr avslöjar de här forskarna inte hur de gjort, men jag tror att det dröjer länge innan vi får se odlat kött i vanliga livsmedelsbutiker, säger Julie Gold vid Chalmers.
Odla muskelceller på grönt
Forskaren Mats Stading var nyligen projektledare för ett svenskt projekt som syftade till att odla kött på ett nytt sätt. Projektet hette ”Smat ─ Smart mat av havre och odlade muskelceller”.
─ Vår idé var att ta fram ”kött” där den största delen av ”köttbiten” inte bestod av muskelceller utan av annat protein. Vi odlade muskelceller på en bärare av gröna proteiner från till exempel ärtor eller majs. Muskelcellerna var så att säga grädden på moset, det som gjorde produkten mer köttlik, säger han.
Projektet avslutades hösten 2016 och gick både bra och dåligt.
─ Vi visade att det går bra att odla muskelceller på en struktur av proteiner från majs och ärta. Muskelcellerna växer till bra och bildar ett kontinuerligt nätverk, säger Mats Stading.
Tyvärr gillar bakterier samma förhållanden som muskelceller. Det man odlar på måste vara väldigt rent.
─ För att få bara muskelcellerna att växa till var vi tvungna att odla med antibiotika, så det behövs mer forskning innan det blir något ätbart.
Lättare att odla köttfärs
Forskningen på odlat kött handlar hittills om att få fram småbitar av kött, att odla köttfärs. Att odla en biff ligger betydligt längre fram. I en biff finns ju inte bara muskelceller, utan också bindvävnad, fett och blodkärl, som ger tuggmotstånd och smak.
Julie Gold funderar över hur långt utvecklingen av odlat kött behöver gå:
─ Vill människor äta kött i framtiden, när vi kan få i oss allt vi behöver med vegetarisk kost? Det finns ju många vegetariska alternativ som liknar kött, till exempel Oumph av soja, säger hon.
Julie Gold tror att köttätandet kommer att minska och tycker att den stora frågan är vilka proteinkällor vi kommer att ha i framtiden.
─ Det bästa vore om vi bara åt kött från djur vid speciella måltider och högtider, och odlat kött och vegetariskt baserade alternativ till vardags, säger Julie Gold som även hon var verksam i projektet Smat.
Förutom att odla muskelceller ägnade sig forskarna där åt att ta fram en helt vegetarisk produkt, med protein från havre, ärtor och hampa. Mats Stading berättar:
─ Vi fick fram en fibrös struktur som liknar kycklingkött. Sådan forskning är inte lika spektakulär som att odla kött, men väldigt användbar. Det räcker med 150 gram om dagen av vår vegetariska produkt för att få i sig allt protein man behöver, inklusive de essentiella aminosyrorna. Det är den typen av ny mat som kommer att göra skillnad på jorden, inte odlat kött, säger han.
Skriva ut pizza för astronauter
När råvarorna väl är framtagna kan en del av dem komma att passera en 3D-skrivare innan de läggs på våra tallrikar i framtiden. Bland annat pågår forskning för att kunna skriva ut pizza för astronauter och soldater. Vi kan redan köpa 3D-skrivare som tillverkar dekorationer av choklad eller socker till bakverk, och snart kanske vi skriver ut vår egen pasta hemma, i den form vi önskar för dagen. Mats Stading tror dock att det dröjer innan 3D-skrivare för mat kommer på bred front.
─ 3D-skrivare är en fantastisk teknik för att göra komplexa strukturer, men den är långsam och dyr. I ett projekt på RISE tittar vi på hur 3D-skrivare skulle kunna användas för att anpassa mat till äldre som har svårt att tugga eller svälja. Man vill ju servera dem mat som är så lik vanlig mat som möjligt, men som faller sönder i munnen. Då är det bra att kunna sätta en patron med broccolimos i skrivaren och kunna skriva ut något som ser ut som broccoli, säger han.
Text: Eva Annell på uppdrag av Forskning.se
Hennes forskning visar att ansvaret som anestesisjuksköterskan har gentemot en annan människa är både moraliskt, etiskt och medicinskt.
– Företrädarskapet innefattar kritiskt beslutsfattande men finns även sammanvävt i alla små och stora saker anestesisjuksköterskan gör för patienten när hen är sövd, säger Ann-Sofie Sundqvist, anestesisjuksköterska vid kärl-thoraxkliniken på Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid Institutionen för hälsovetenskaper på Örebro universitet.
Ett skyddande paraply
Hon visar i sin avhandling att företrädarskapet kan ses som ett skyddande paraply. Det täcker all omvårdnad och alla de åtgärder som anestesisjuksköterskan vidtar i patientens ställe när hen är oförmögen att göra det själv.
– Vid vissa operationer behöver patienten inte sövas, men oavsett om patienten är vaken under operationen eller ej så finns anestesisjuksköterskan alltid vid patientens sida. Tidigare forskning har visat att vakna patienter upplever trygghet av att kunna se anestesisjuksköterskan under operationen och min forskning visar att anestesisjuksköterskan vill finnas där för patienten, säger Ann-Sofie Sundqvist.
– Anestesisjuksköterskan är patientens ögon, öron, lungor och blodcirkulation under tiden som patienten är sövd. Genom att använda alla sina sinnen blir anestesisjuksköterskan patientens ställföreträdande autonomi och vår roll är att finnas där för patienten, säger Ann-Sofie Sundqvist.
Upprätthåller patientens alla system
Avhandlingen bygger på både observationer och intervjuer med anestesisjuksköterskor verksamma i Mellansverige, samt även en enkät vilken besvarats av anestesisjuksköterskor verksamma vid olika sjukhus i hela Sverige. Hon har fokuserat på vad som karaktäriserar patientföreträdarskap och vilka konsekvenser patientföreträdarskapet medför för anestesisjuksköterskan.
– Resultatet från de fyra studierna visar att anestesisjuksköterskan har patientens bästa för ögonen vilket karaktäriserars av att hen har kontroll över situationen och bevarar mänskliga värden. En konsekvens av detta är att anestesisjuksköterskorna känner en yrkestillfredsställelse då de upplever att de gör något bra för en annan människa, säger Ann-Sofie Sundqvist.
– Det gäller att ha beredskap och alltid vara steget före. Vi har fått uppgifter innan om patienten exempelvis har diabetes eller högt blodtryck och det är vår uppgift att se till att patienten får en säker och god vård under den tid som hen är hos oss, säger Ann-Sofie Sundqvist.
Tjock- och ändtarmscancer är en av de vanligaste cancerformerna och drabbar varje år över 6000 personer i Sverige. Trots att cancerformen är så pass vanlig är den ändå sällsynt för en primärvårdsläkare, som träffar på mindre än ett nytt fall per år. Symptom som kan orsakas av tjock- och ändtarmscancer är dessutom mycket vanliga bland patienter i primärvården, till exempel buksmärtor, blödning från ändtarmen och ändrade avföringsvanor.
– För primärvårdsläkaren är det ofta svårt att avgöra vilka patienter som behöver utredas med koloskopi av tjocktarmen, vilket är en besvärlig undersökning för patienten och också resurskrävande, säger Cecilia Högberg, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och Enheten för allmänmedicin.
Enkla prover till låg kostnad
I sin forskning har Cecilia Högberg kunnat visa att en kombination av två enkla prover kan vara till hjälp för att avgöra vilka som behöver utredas vidare: immunkemiskt prov för blod i avföringen (F-Hb) samt blodvärdet (Hb). Studierna visade att när patienterna hade ett normalt immunkemiskt F-Hb-prov och normalt blodvärde var risken mycket liten för tjock- eller ändtarmscancer.
– Dessa två prover kan lätt tas i primärvården och till en låg kostnad. Vi har också funnit att av dem som drabbas av tjock- och ändtarmscancer söker två tredjedelar först hos primärvårdsläkare. Det är därför viktigt att primärvården har tillgång till tillförlitliga och lättanvända diagnosmetoder, säger Cecilia Högberg, som arbetar som distriktsläkare i Krokom.
Cecilia Högberg har tillsammans med forskarkollegor även undersökt det diagnostiska värdet av prov för kalprotektin, ett protein som bildas vid inflammation i tarmen. Resultaten visade att ett avföringsprov för kalprotektin inte tillförde något vid utredning om tjocktarmscancer och provet är dessutom dyrare och krångligare att analysera.
Cecilia Högberg tog sin läkarexamen vid Uppsala universitet. Hon är specialist i allmänmedicin och arbetar som distriktsläkare i Krokom i Jämtland.
Cecilia Högberg, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för allmänmedicin, Umeå universitet. Telefon: 070-239 7413. E-post: cecilia.hogberg@regionjh.se
Aortabristning kan ske både inne i bröstkorgen och i buken. Bristning i buken föregås i regel av förkalkning av aorta medan bristning inne i bröstkorgen inte kan kopplas till förkalkning. I Sverige drabbas årligen ungefär 400-600 personer av bristning av bröstaorta men det finns ett mörkertal då flera personer avlider omedelbart och rätt diagnos inte fastställs. I 20-25 procent av fallen är sjukdomen ärftlig.
Figuren föreställer en aortabristning i aortas längdaxel (A) och i tvärsnitt (B). Aortas bristning orsakas av att en plötslig spricka i kärlets innervägg leder till att blod strömmar i aortas vägg och försvagar den. Illustration: Mattias Pettersson
– Bristning av bröstaorta är ett livshotande tillstånd som kräver omedelbar åtgärd, oftast en akut operation, säger Matias Hannuksela som är doktorand och överläkare på Hjärtcentrum vid Norrlands universitetssjukhus och författare av avhandlingen.
Ökad styvhet i aortan
– I regel vidgar sig aorta före den brister, men bärare av den mutation som vi upptäckt kan drabbas av en bristning redan vid lindrig vidgning av aorta.
Matias Hannuksela, som forskar vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, har också studerat bröstaortas funktion hos personer med vidgad respektive normal storlek på aorta. Forskningen visar att personer som har en ärftlig benägenhet för aortabristning och en vidgning av aorta även förefaller ha en ökad styvhet i aorta.
– I framtiden kan ökad styvhet precis som storleken på aorta komma att användas som ett mått på när kroppspulsådern behöver opereras i förebyggande syfte, förklarar Matias Hannuksela.
Screening av nära anhöriga
Tillsammans med forskarkollegor har Matias Hannuksela också kunnat visa att man med screening, vanligen en ultraljudsundersökning, kan upptäcka tidigare okänd vidgning av aorta hos anhöriga till drabbade personer. Forskarna rekommenderar därför screening av nära anhöriga till individer med aortabristning i bröstkorgen.
– För att undersökningarna ska kunna riktas in på individer som löper risk att drabbas av aortabristning på grund av att de är bärare av en sjukdomsorsakande mutation behövs mer forskning om de genetiska orsakerna till aortabristning. Varför aorta brister hos dem som inte har en ärftlig belastning för det är i dag oklart. Kanske är den genetiska komponenten vanligare än vi tror, säger Matias Hannuksela.
Matias Hannuksela är uppvuxen i Vasa, Finland. Han studerade medicin i Umeå och tog läkarexamen 1995. Matias Hannuksela är specialist i anestesi och intensivvård och arbetar som överläkare på thoraxkirurgiska enheten inom Hjärtcentrum vid Norrlands universitetssjukhus.
Kontakt: Matias Hannuksela, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet. E-post: matias.hannuksela@umu.se
Om disputationen: Fredagen den 19 maj försvarar Matias Hannuksela, Institutionerna för kirurgisk och perioperativ vetenskap samt folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Ärftliga thorakala aortaaneurysm och dissektioner – studier om genotyp och fenotyp. Engelsk titel: Familial thoracic aortic aneurysms and dissections: studies on genotype and phenotype. Fakultetsopponent: Professor Anders Gottsäter, Institutionen för kliniska vetenskaper, Malmö, Klinisk kärlforskning, Medicinska fakulteten, Lunds universitet. Huvudhandledare: Universitetslektor Bo Carlberg. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal B, Tandläkarhögskolan, 1D, Norrlands universitetssjukhus.
Eftersom miljöfrågorna sätter dagordningen och inte säkerhetsfrågorna, kan mindre miljörisker eventuellt bli större säkerhetsrisker.
I en artikel i European Transport Research Review presenterades nyligen en studie där forskare från VTI gjort djupintervjuer med räddningstjänsten och tjänstemän i tre kommuner i Sverige angående säkerhet vid olyckor med elfordon. Hur förberedda är räddningstjänst och kommuner om det händer en olycka?
– Resultaten visar att räddningspersonalen har liten erfarenhet när det gäller olyckor med elfordon och att de lär sig efter hand som de stöter på problemen, säger Christina Stave, forskare på VTI.
Behov av samlad säkerhetsinformation om elfordon Riskerna är inte klarlagda och det behövs mer kunskap om hur man ska identifiera ett fordon som drivs helt eller delvis av el. Det behövs också lättillgänglig kunskap om hur man kopplar bort elen i olika typer av fordon vid en olycka utan att riskera säkerheten, oavsett om fordonet brinner, har hamnat i vatten eller krockat.
– För att kunna utföra säkra räddningsoperationer med elfordon är det av största vikt att information om nya fordon och fordonstyper finns tillgänglig för räddningstjänsten, säger Christina Stave.
Nivån av kunskap varierade mellan de olika räddningskårerna. De svarande var oklara över vem som har ansvaret för att sprida information om hur man handhar elfordon på ett säkert sätt.
Räddningstjänsten skulle behöva mer resurser för utbildning och träning för att hålla sig à jour med den tekniska utvecklingen och för att kunna vara proaktiva. Forskarna rekommenderar i artikeln att man på olika nivåer i samhället samarbetar för att ta ansvar för att introduktionen av elfordon blir säker och att säkerhetsinformation samlas in och sprids på ett systematiskt vis.
− Den gängse bilden tycks vara att migranter är unga personer men en växande andel är faktiskt över 40. Att inte komma in på arbetsmarknaden innebär en stor risk för ekonomisk utsatthet på äldre dar, säger Torun Österberg, docent i socialt arbete.
Tillsammans med kollegorna Hanna Mac Innes och Björn Gustafsson har hon med hjälp av registerdata studerat hur det har gått i arbetslivet för vuxna från låg- och medelinkomstländer som invandrat till Sverige under 1990, 1994, 1998 och 2002. Dessa har följts i statistiken under upp till två decennier i det nya hemlandet.
Resultatet visar att andelen personer som migrerar till Sverige efter fyllda 40 har ökat under de senaste decennierna, och att stora andelar av dessa aldrig kommit in på arbetsmarknaden överhuvudtaget. Det innebär att dessa personer, i jämförelse med inrikesfödda i motsvarande ålder, har en låg konsumtion under resten av sina liv och att deras pension blir lägre.
− Resultatet av studien väcker frågan om de etableringsinsatser som idag erbjuds behöver anpassas bättre för den här gruppen. Är det kanske så att åldersdiskriminering slår särskilt hårt mot migranter? säger Hanna Mac Innes, doktorand i socialt arbete.
Av de personer som ingick i studien hade 30 procent efter två decennier aldrig kommit in på den svenska arbetsmarknaden. För de mellan 45 och 49 år var siffran 45 procent och för de mellan 50 och 54 år 60 procent.
Svensk partner underlättar
Bäst förutsättningar hade de som antingen kommit före 35 till 40-årsåldern, bosatt sig i Stockholmsregionen eller haft en svensk partner redan vid invandringen. Enligt forskarna är sannolikheten att hitta en sysselsättning förhållandevis hög under de första åren, men minskar därefter för att cirka ett decennium senare bli mycket liten.
En stor fråga för politiker idag handlar om varför sysselsättningsklyftan mellan invandrare och inrikesfödda är större i Sverige än i andra rika länder. Forskarna hoppas att studiens resultat kan bidra med en del av förklaringen till den svaga position som invandare har på den svenska arbetsmarknaden.
− Vi hoppas också att den starka ålderseffekten som uppvisats i studien blir en väckarklocka på policynivå inför utformningen av framtida etableringsinsatser, säger Hanna Mac Innes.
Att ingen svensk studie tidigare undersökt sambandet mellan ålder vid migration och arbetsintegrering är något som förvånar forskarna.
− Det är som att man tror att detta redan är gjort men tidigare studier har endast undersökt sambandet mellan arbetsintegration och antal år i det nya landet, säger Torun Österberg.
Stamceller är ett hett ämne i medicinska sammanhang, inte minst vad gäller cancer och autoimmuna sjukdomar. En stamcell har förmåga att mogna till flera olika sorters celler och utgör därmed ett slags modercell till kroppens alla specialiserade celltyper. Dessa mogna, specialiserade celler kan hos djur aldrig återgå på naturlig väg till stamcellstadiet. Det kan däremot cellerna hos växter göra.
– Specialiserade celler hos växter kan utan extern manipulation återgå till att bli stamceller. Det finns i växtvärlden en naturlig omprogrammering, säger Carsten Peterson, professor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Carsten Peterson är en av forskarna bakom den aktuella studien om skillnader och likheter mellan djurs och växters stamceller. Med sin bakgrund inom den teoretiska fysikens ekvationer och beräkningsmodeller har han och kollegorna gett sig i kast med stamcellerna ur ett annorlunda perspektiv, vilket visade sig vara lyckat.
Forskarna har med ett matematiskt angreppssätt tittat närmare på de proteiner som har central betydelse för däggdjurs respektive växters stamceller. Proteinerna är kopplade till de gener som styr stamcellerna. Framförallt har forskarna undersökt hur dessa proteiner ömsesidigt påverkar varandra, så kallad växelverkan, då cellerna mognar.
Stora likheter – Var för sig är dessa proteiner väldigt olika hos däggdjurs respektive växters stamceller, men däremot finner vi stora likheter i deras inbördes växelverkan, det vill säga hur de förstärker eller försvagar varandra, säger Carsten Peterson. Genom att formulera matematiska ekvationer har forskarna i sin studie alltså lyckats visa att dessa proteiner beter sig väldigt likartat oavsett om de kommer från växter eller däggdjur.
– Växt- och djurriket skildes åt i evolutionen för över 1,6 miljarder år sedan. Det är överraskande att växelverkningarna mellan den handfull nyckelgener som styr respektive stamcellers öde är så pass lika i de båda fallen, säger Carsten Peterson. Samtidigt visar de matematiska ekvationerna att dessa små skillnader är tillräckliga för att förklara varför växters mogna celler är så flexibla medan däggdjurens mogna celler kräver konstgjord omprogrammering för att gå tillbaka till en stamcell. Carsten Peterson menar att detta är anmärkningsvärt.
– När de mogna cellerna påverkas utifrån, på konstgjord väg för djur eller naturlig väg för växter, spelar de små skillnaderna i växelverkan en större roll. Då tycks dessa skillnader vara viktigare, säger Carsten Peterson.
Ger ledtrådar Han konstaterar att mycket arbete återstår vad gäller effektiviteten i omprogrammering av djurceller och hoppas därför att insikter från växtvärlden kan bidra. Den aktuella studien bidrar här med ledtrådar kring varför det är så mycket enklare att driva en mogen cell tillbaka till en stamcell för växter än för däggdjur. Studien har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE.
Omprogrammering är numera ett ofta förkommande ord i stamcellssammanhang, sedan Nobelpriset i medicin och fysiologi 2012. En av pristagarna, Shinya Yamanaka, hade då visat hur man kan manipulera mogna celler till att återigen bli embryonala stamceller, genom att med yttre faktorer öka koncentrationen av vissa proteiner. Att vrida klockan tillbaka på detta sätt har en enorm potential i kliniska sammanhang. Exempelvis kan man på individuell basis omprogrammera hudceller till embryonala stamceller och sedan få dessa att bli önskvärda celltyper med hjälp av manipulering av vissa proteiner. Denna process kallas regenerativ medicin.
Kontakt:
Carsten Peterson, professor i beräkningsbiologi och biologisk fysik
Lunds universitet, Institutionen för astronomi och teoretisk fysik, telefon: 046- 222 90 02, epost: carsten.peterson@thep.lu.se
Hon har i sin doktorsavhandling från Jönköping University undersökt om det går att använda skalan till något mer än patientmötet.
– Den ska kunna användas i det dagliga arbetet för att mäta avdelningens kvalitet och för att ge rätt smärtbehandling för olika patientgrupper, menar hon.
Inom vården används flera skalor för att bedöma smärta. Den vanligaste kallas Numeric rating scale, där smärtan bedöms från 0 (ingen smärta) till 10 (värsta tänkbara smärta). Siffrorna fungerar som ett gemensamt språk, både mellan olika personalgrupper och mellan personal och patient. Eftersom smärta är svårt att värdera och dokumentera med ord, ska skalan vara en grund till samtal om smärta.
Konsensus saknas om smärtskalan
Men det finns hinder med skalan; den tolkas olika beroende på individens bakgrund, berättar Lotta Wikström. Hon har arbetat som smärtsjuksköterska i Team postoperativ smärta på Länssjukhuset Ryhov i 13 år, och dessförinnan i tio år som specialistsjuksköterska inom intensivvård, och hon har också undervisat.
I sitt arbete märkte hon att smärtskalan inte används på ett strukturerat sätt, att det saknas konsensus, och att det är svårt att undervisa om den så att vårdpersonal förstår dess olika tolkningsmöjligheter.
– Jag ville undersöka om vi kunde använda skalan till något mer än patientmötet, säger hon. Den ska kunna användas i det dagliga arbetet för att mäta avdelningens kvalitet och för att ge rätt smärtbehandling för olika patientgrupper.
Systematisk användning av smärtskalan
I sin avhandling har Lotta Wikström fokuserat på smärta under de första dygnen efter en operation. Hon har intervjuat undersköterskor, sjuksköterskor och läkare, och även gjort en enkätundersökning bland patienter. Personalen bekräftade att de har användning för smärtskalan. Den hjälper dem att upptäcka när patienten har ont, och att följa smärtan över tid.
Målet för postoperativ vård är att patienten ska kunna komma ur sängen, äta och dricka, och även vila från smärtan. Den gränsen är individuell och smärtbedömning är komplext. När vårdtiderna förkortas, dagkirurgi blir vanligare, och även inneliggande patienter skickas hem tidigare måste personalen kunna informera om det normala smärtförloppet och skicka med rätt smärtlindring.
Genom att systematiskt använda smärtskalan går det att få en uppfattning om vad som är det normala intervallet för hur smärta avtar under de första dagarna efter en operation. Det behövs, eftersom tekniken som används vid operationer hela tiden utvecklas och förnyas.
Förebygga kronisk smärta
– Även personer med svår smärta tror ibland att det är normalt, att det ska gå över, och då hör de inte alltid av sig till vården, säger Lotta Wikström. Med hjälp av skalan kan det gå att identifiera patienter som riskerar att utveckla svår eller till och med kronisk smärta, och sätta in extra åtgärder tidigt.
Många av jordens torrmarker finns i fattiga, svårtillgängliga och dåligt karterade områden. När FAO använde Google Earth för att kartlägga trädförekomsten i torrområden hittades ”ny skog” motsvarande ytan av Amazonas. Bättre kunskaper om träd och skog kan ha stor betydelse för dessa ofta bortglömda områden, som kan påverkas starkt av ett förändrat klimat och ett ökat befolkningstryck, säger Lars Laestadius från SLU, som har medverkat i studien. Resultaten har just publicerats i tidskriften Science.
Två femtedelar av jordens landyta består av torrmarksområden, med några av våra mest hotade, och samtidigt förbisedda, ekosystem. I dessa områden kommer klimatförändringar att leda till förlängda torrperioder, regional uppvärmning och, i kombination med en växande befolkning, en ökad risk för markförstöring och ökenspridning.
Skog med apbrödsträd (baobab) i Senegal, några km utanför Dakar. Copyright: FAO/Faidutti
Uppskattningar av hur mycket skog som finns i dessa områden, och som har gjorts under senare år med hjälp av satellitbaserade kartor, har gett väldigt olika svar: från 100 till 542 miljoner hektar. Ett viktigt skäl till detta är att konventionell markkartering har sina begränsningar i torra, och ofta fattiga och glest befolkade områden. De har också ansetts mindre viktiga av myndigheter och marknadsaktörer.
Enorma arealer ”nyupptäckt” skog
I senaste numret av Science redovisas nu en FAO*-ledd global pilotinventering av världens torrmarker. Den bygger på en helt ny metodik och visar att det finns betydligt mer träd och skog i dessa områden än som tidigare antagits. Det som har gjorts är en visuell stickprovsinventering av världens torrmarker (från savann till öken) med de högupplösta gratisbilderna i Google Earth som främsta källa.
En alldeles ny aspekt är att man inte har separerat skog från icke-skog. Alla torrmarker finns representerade oavsett formell klassificering eller trädtäcke. Därmed har världen fått en bättre bild av dessa hitintills dåligt kända marker.
– Om man ändå applicerar begreppet skog på resultaten, så har inventeringen funnit nära en halv miljard hektar skog som aldrig tidigare har rapporterats, säger Lars Laestadius från SLU, som har haft en viktig roll i projektet. Enligt inventeringen finns det 1079 miljoner hektar skog i torrmarkerna.
– Den ”nyupptäckta” skogsmarken motsvarar en yta stor som Amazonas, men det handlar om glesa, låga och utspridda skogsbestånd, förtydligar Lars Laestadius. Nära hälften finns i Afrika, resten i Australien och Sydamerika.
Fritt tillgängliga verktyg
Metoden använder ett verktyg som kallas Collect Earth, som är mycket ”demokratiskt”. Satellitbilderna från Google och mjukvaran från FAO är gratis, och allt som behövs är en vanlig dator med satellituppkoppling. Inte heller behöver användarna kunna GIS – det räcker med att de känner sitt landskap och kan använda ögonen. Metoden är därmed av stort intresse för utvecklingsländer.
Karteringsmöte på Filippinerna. Foto: Forest Management Bureau of the Department of Natural Resources (FMU-DENR), Filippinerna
FAO har organiserat ett antal regionala karteringsmöten (”mapathons”), i vilka kunniga personer har samlats under två veckor för att visuellt tolka satellitbilder. I provytor om en halv hektar har man bland annat klassat markanvändning och räknat träd och buskar. Allt i satellitbilder som vanligen haft en upplösning av ca 1 meter.
– Själv organiserade jag mötet i Addis Abeba, där Afrikas horn karterades av studenter från regionen, säger Lars Laestadius.
Dags att ge torrmarkerna den uppmärksamhet de förtjänar
Den förbättrade kunskapen om mängden träd, och därmed kolförrådet, i torrområden är till nytta i klimatarbetet. Den minskar t.ex. osäkerheten i uppskattningar av jordens kolbalans. Bättre kunskap om förutsättningarna för beskogning av torrmarker kan också komma till nytta i markvårdsprojekt, bl.a. för att motverka ökenspridning.
– En försvarlig del av träden växer på jordbruksmark där träden bidrar till ökade skördar och tillgång till brännved och kreatursfoder. Dessutom har hushållen en möjlighet att sälja virke i utbyte mot pengar när det tryter i ladorna.
Lars Laestadius framhåller hur viktigt det är att uppmärksamma de torra markerna, då de ofta faller mellan stolarna. Torrmarkernas träd har i stort sett ignorerats av alla utom de människor som bor där.
– Till skillnad från i regnskogen (som får stor uppmärksamhet) bor det mycket folk i torrskogarna (som får liten uppmärksamhet). Och det är torrskogens människor som drabbas av återkommande svält. Vi ser det även i dessa dagar. Och den förväntade klimatförändringen kommer att göra saken värre, säger Lars Laestadius.
* Studien har letts av Danilo Mollicone och Nora Berrahmouni från FAO i Rom (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation).
Kontaktperson
Lars Laestadius, adjungerad lektor
Institutionen för skogens ekologi och skötsel, enheten för tropiskt skogsbruk, SLU Umeå
E-post: lars.laestadius@slu.se
Länk till blogg där Laestadius kommenterar trädens betydelse i torra områden:
Artikeln The extent of forest in dryland biomes. Science 12 May 2017: Vol. 356, Issue 6338, pp. 635-638. DOI: 10.1126/science.aam6527.
http://science.sciencemag.org/content/356/6338/635
Antalet nyanlända barn och ungdomar i Sverige har ökat kraftigt. Inom grundskolan har antalet nyanlända elever ökat med 17000 och under läsåret 2015/2016 hade 23 procent utländsk bakgrund.
En växande grupp barn kommer från en bakgrund där skolgång nästan varit helt frånvarande och med föräldrar som själva inte kan läsa eller skriva. Hur blir deras möte med den svenska skolan och hur utvecklar barnen sina språkliga förmågor i sin avhandling i pedagogiskt arbete har Susanne Duek, Karlstads universitet, följt sex barn i åldrar mellan fyra och nio år vars mammor inte kan läsa eller skriva.
I avhandlingen ”Med andra ord” fokuserar Susanne Duek på läsandets och skrivandets praktiker, litteracitetspraktiker. De innefattar allt som man gör med läsande och skrivande i ett socialt sammanhang, själva funktionen med läsande och skrivande och inte enbart tekniken med att lära sig. Hon har träffat och följt sex av tiotusentals barn som nyligen flytt från ett land och som inlett sin utbildningsväg i Sverige.
– Det de här barnen har gemensamt är att de immigrerat till Sverige från ett land utanför Europa. Deras mammor har ingen skolbakgrund när de kommer till Sverige och kan varken läsa eller skriva, inte på något språk. Gruppen nyanlända som inte har någon skolgång bakom sig växer i Sverige och vi vet väldigt lite om hur familjerna förhåller sig till barnens skolgång och deras vägar in i ett skrivande och läsande språk, berättar Susanne Duek.
Texter i hem där föräldrarna inte kan läsa
En vanlig uppfattning inom läs- och skrivforskning är att hemmet är den plats där barn möter skrift först och att det är där som grunden för läsande och skrivande byggs upp. Läs- och skrivundervisning i skolan utgår ofta från att barn har en viss typ av textanvändning med sig.
Läsande och skrivande är en viktig del av både mål och medel i skolan. Susanne Duek har tidigare arbetat som lärare. Hon kom då i kontakt med barn vars föräldrar inte hade någon tidigare skolerfarenhet, men märkte ingen större skillnad på förmågan att läsa och skriva jämfört med andra barn.
– Att läsa för sina barn är något som är så centralt för oss. Jag funderade på hur barn till föräldrar som inte kunde läsa och skriva hade det hemma. Fanns det böcker överhuvudtaget?
Susanne Duek djupintervjuade föräldrar och lärare och följde barnen i förskolan/skolan. Hon utgick bland annat från frågor som vilka texter som används och vad barnen gör med text i skolan och i hemmet, hur barn, föräldrar och lärare förhåller sig, vilka normer och värderingar kring läsande och skrivande i bred mening som finns runt barnen och hur förhållandet mellan modersmål och svenska ser ut. Studien visar att de sex barnen klarar sig bra i förskolan/skolan och skiljer sig inte jämfört med andra barn.
Litet utrymme för andra kulturer i skolan
De använder sig av text, men nästan inte alls i form av tryckta böcker och tidningar i hemmet. Det är via TV och dator som de möter text och tal, främst på svenska. Barnen är själva starkt motiverade att gå i skolan och föräldrarna är mycket måna om att det ska gå bra för barnen. Motivationen tycks bero på att de själva, främst mammorna, inte fått gå i skolan. För en familj var just möjligheten för dottern att gå i skolan en starkt bidragande orsak till att de flyttade hit, berättar Susanne Duek.
Avhandlingen visar även att utrymmet för modersmål och annan kulturell bakgrund är litet i skolan. Ingen av lärarna i studien antydde att barnens modersmål eller kultur, kunde erbjuda möjligheter till lärande i skolan.
– Jag menar att alla språk och kulturella bakgrunder kan användas som resurs för lärande. Här finns mycket att göra, inte minst inom lärarutbildningen och fortbildningen för lärare. Men jag hoppas att studien kan bidra till ett bredare perspektiv på läsande, skrivande och användandet av olika språk hos både lärare, skolledare och politiker, menar Susanne Duek.
I sin avhandling breddar Susanne Duek begreppet litteracitet så att det inbegriper inte bara läsande och skrivande, utan hela samspelet mellan språk, kultur och sociala faktorer. Syftet med forskningsstudien var att se vilka förutsättningar och villkor som framträder för de här sex barnen vad gäller läsande, skrivande och användandet av språk i förskolan/skolan och i hemmet.
När man pratar om klimatförändringar brukar de flesta tänka på stigande temperaturer och havsnivåer. Nu har forskare visat att utbredningen av havsis vid polerna har en stark påverkan på nederbördsmängderna långt därifrån.
Under tidig miocen, för mer än 14 millioner år sedan, var temperaturen mycket högre både vid polerna och i tropikerna. Det var mycket torrt klimat i båda nord- or sydvästra Australien. När det sedan blev kallare och isen på Antarktis började växa blev det mycket mer nederbörd i sydvästra Australien. I denna studie föreslår forskarna att med kallare klimat i senare miocen, fanns det också mer havsis runtom Antarktis som i sitt fall påverkade hur västanvindarna kunde tillföra mer nederbörd till kontinenten.
Dagens klimat i västra Australien varierar kraftigt från nord till syd. I norr innebär monsunregnen regniga somrar och torra vintrar, medan södra delen präglas av torrt klimat året runt. Under 2015 gav sig en grupp forskare ut på en internationell expedition i södra Indiska oceanen för att leta svaret på hur Australiens klimat har utvecklats under årmiljonerna. Svaret de fann var att perioder med kallare klimat och mer havsis resulterat i ett blötare sydvästra Australien.
Borrkärnor blir klimatarkiv
International Ocean Discovery Program (IODP) organiserar varje år flera vetenskapliga expeditioner till havs runt om i världen. Under två månader på hösten 2015 befann sig mikropaleontologen Jorijntje Henderiks ombord på forskningsfartyget JOIDES Resolution tillsammans med ett team av forskare från 29 institutioner runt om i världen på en tur längs Australiens västkust.
– Från forskningsfartyget tog vi upp borrkärnor med sediment från havsbottnen. Dessa borrkärnor fungerar som ett klimatarkiv som kan berätta hur klimatet på den närliggande kontinenten varierat med tiden. Om klimatet är torrt eller blött, varmt eller kallt, kan vi se det på vilken typ av sediment som transporteras ut i havet. Samtidigt kan vi tidsbestämma olika delar av sedimenten genom att artbestämma fossil av de mikroorganismer som begravts i sedimenten, berättar Jorijntje Henderiks, docent i marin geovetenskap och universitetslektor i marin mikropaleontologi vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet.
Samma system på norra halvklotet
Det är inte bara Australien och det södra halvklotet som påverkas av detta. Även i Nordeuropa har vi ett liknande klimatsystem.
– Eftersom havsisarna i både nord och syd kommer att fortsätta krympa den närmaste tiden så kommer det troligen att påverka nederbörden även hos oss. Vattenbrist, som den vi har haft det senaste året i Sverige, kommer därför kanske bli allt vanligare i framtiden. Och i sydvästra Australien, där torrperioderna redan är mycket svåra kan det bli riktigt extremt i framtiden, säger Jorijntje Henderiks.
Efter ett kirurgiskt ingrepp har smärtlindringen stor betydelse för patientens tillfrisknande. Om patienten har svår smärta förlängs sjukhusvistelsen och risken ökar för långvarig smärta. Samtidigt ska smärtlindringen vara väl avvägd och inte överdriven. Men hur ska vårdpersonalen kunna veta hur patienten upplever smärtan?
– Idag ber man patienten uppskatta sin smärta på en smärtskala flera gånger per dag, berättar Kerstin Eriksson, forskare vid Hälsohögskolan, Jönköping University.
Däremot finns inget enkelt sätt att spegla patienters återhämtning. Att fylla i ett formulär för att beskriva sin återhämtning de första dagarna efter en operation är det inte alla som orkar.
Kerstin är specialistsjuksköterska inom intensivvård och arbetar som smärtsjuksköterska i Team postoperativ smärta vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping.
Smärtvärden speglar återhämtningen
– Syftet med avhandlingen har varit att undersöka möjligheten att använda patienternas skattade smärtvärden för att spegla och förutsäga återhämtningen. Jag har också velat undersöka patienternas perspektiv på smärtbedömningen – ett område som det tidigare har funnits begränsad kunskap om.
Kerstins arbete bekräftar att smärtintensiteten har ett tydligt samband med tidig fysisk återhämtning efter kirurgi och att ökad kommunikation med patienten kan bidra till bättre smärtlindring. Med användningen av smärtskalan får patienten och vårdpersonalen ett gemensamt språk, vilket underlättar dialogen och patientens möjlighet till delaktighet. Om riktlinjerna för smärtbedömning följs, så möjliggör metoden datainsamling utan frågeformulär och minskar bördan för både patienten och personalen. Dessutom blir informationen bättre i samband med skiftöverlämning.
Optimal behandling
Datainsamlingen till avhandlingen har skett vid sjukhusen i Jönköping, Kalmar, Linköping och Växjö. Studierna har genomförts tillsammans med Lotta Wikström som i en egen avhandling har undersökt smärtbedömning ur ett personalperspektiv. Förhoppningen är att deras forskning ska leda till ökad kunskap om smärtbedömning för att utifrån den kunna ge optimal behandling.
– Bättre smärtlindring möjliggör snabbare återhämtning och kortare sjukhusvistelser samt minskar mänskligt lidande. Det är av stor betydelse för både individen och för samhället.
Avhandlingen: ”Postoperative pain assessment and impact on early physical recovery from the patients’ perspective”
Kontakt:
Kerstin Eriksson, telefon 036-32 50 60.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Behovet av innovation är stort eftersom dagens livsmedelsproduktion tar mycket mark, vatten och energi i anspråk. Julie Gold tycker att vi till exempel kan hämta inspiration från hur bondgårdar drevs förr i tiden, när allt togs tillvara på ett eller annat sätt:
En del nya grödor är färdiga att odlas så snart förbudet upphävs. Stefan Jansson nämner till exempel ”gyllene ris” som är ett gult genmodifierat ris. Det innehåller vitamin A och är framtaget för att minska risken för A-vitaminbrist i fattiga länder. För våra breddgrader finns en genmodifierad potatis som kan odlas helt utan bekämpningsmedel, eftersom dess arvsmassa tillförts en bit dna från en potatisart som inte angrips av insekter.
För att ta bort en bit dna ur en växts arvsmassa används genkniven CRISPR. I somras odlade Stefan Jansson kål som modifierats med CRISPR i sin egen trädgård. Han åt kålen och var inte ett dugg orolig:
